God fortsättning - Feliz continuación

Hej på Er, och god fortsättning på julen!
Här har det inte hänt så mycket sen sist, och det är tämligen skönt så. I traditionens och trevnadens tecken har julen och Kristi födelse högtidhållits med familj och släkt och årlig jullunch, kyrkobesök och annandagsmiddag. Jag har fixat och klätt gran, umgåtts med släkt, ätit sill, Janssons Frestelse och lutfisk med julöl och snaps, hört stillsam julmusik och givit uppskattade (tror och hoppas jag) julgåvor. När jag nu berättar vad jag gjort så inser jag ju att det har hänt en hel del… det är väl det faktum att allt är som den halvsenila grevinnan instruerar sin trogne betjänt (”Same procedure as every year!”) som gör att det hela känns ”som vanligt”. Vi har haft mycket trevligt i jul, den saken är då säker, säga vad man vill om Sverige men riktigt julfirande är Sverige bättre på än Chile. Men självklart har jag saknat en viss person.

En annan sak som fattas är ju naturligtvis snön och kylan. Igår såg jag hur mina föräldrars syrenbuskar på trädgården faktiskt inte bara står i knopp utan till och med på sina ställen har slagit ut sina späda ljusgröna blad. Hoppas det kommer lite snö innan jag åker tillbaka, det skulle vara roligt att ge sig ut på en skidtur.

¡Saludos, y feliz continuación a la Navidad!
Por aquí no ha ocurrido tanto desde la última vez, y es bastantemente agradable de tal manera. En el nombre de la tradición y la gracia hemos celebrado la Navidad y el nacimiento de Jesucristo con la famila y los estimados en nuestro almuerzo navideño tradicional, ida a la iglesia y la cena paveña del 26 de Diciembre. Conseguí un árbol navideño (verdadero, ¡no de plástico!) y lo decoré, he pasado tiempo con los familiares, he comido platos típicos navideños con la cerveza y el aguardiente navideños y he comprado regalos estimados (creo y espero). Ahora que voy escribiendo y contando como estuvo la Navidad me doy cuenta que han ocurrido varias cosas... puede ser porque todo ha sido como los años anteriores que se siente como si nada “especial” hubiera pasado. Así es, todo ha sido “el mismo procedimiento como todos los años”, y a mí me parece bien seguir con las tradiciones. Al fin y al cabo hemos tenido bonitos festejos aquí, pero por supuesto me hace falta una persona muy especial.

Otro elemento navideño que hace falta es por supuesto la nieve, que brilla con su ausencia. Ayer ví en el jardín de mis padres cómo las plantas ya estan comenzando a florecer, como si fuese primavera. Ojalá llegue un poco de nieve para que pueda salir a esqiuar antes que vuelva a mi querido Chile.

God Jul - Feliz Navidad

Feliz navidad a todos!

Rob Halford - Oh Holy Night

Knäckebröd

Det finns inte knäckebröd i Chile, såvitt jag vet.

Jag håller på att föräta mig på knäckebröd här - som jag har saknat det! Jag har saknat det mer än vad jag visste om, jag har aldrig varit så förtjust i det tidigare. Gott - ja, men ingen delikatess.

Kommer inte kunna ta med mig några presenter tillbaka till Chile, måste fylla väskan med knäcke...

Breve reportaje

Buenas tardes amigos,
Llevo ahora un poco mas que dos semanas aquí en Suecia, friolenta u oscura.

Ando con frío. Sí, es cierto. Yo, un duro vikingo de nacimiento, tengo frío. Yo, que siempre he sido un admirador del frío, el hielo y la nieve ahora paso todos los días temblando y quejándome por la lluvia helada, la oscuridad, el viento que azota el cuerpo y las bajas temperaturas. Aún no llega la nieve navideña pero temo al día en que llegue. Pero al fin y alcabo la navidad blanca es verdaderamente bonita, ojalá por ello que tengamos un par de días con nieve.

Ahora en estos días estamos planificando la navidad y los eventos que ocurrirán durante este festivo, el único festivo durante cuál un casi 100 % de los suecos vuelven creyentes y de repente se ven obligados a remalcar sus patas flojas y secularizadas a las iglesias. La navidad aquí es un festivo largo, que se celebra durante más de un mes. A fines de noviembre se comienza a decorar los hogares con algunos adornos navideños, velas y candelabrios, el 13 de diciembre intensificamos las decoraciones tras el festivo de Santa Lucía, se disfruta de comidas y pasteles navideños. Luego el 20-21 de Diciembre comienza la navidad pura, las casas se llenan de decoraciones, luces y velas y menos mal, justamente aquella fecha ocurren los días más largos de todo el año. En síntesis: se necesitan todas las luces que uno puede obtener. Voy a pasar las fiestas tranquilamente con mi familia, la misma procedura como todos los años anteriores.

¿Y que más? Bueno he participado en una desgustación de vinos chilenos, he salido un par de veces con mis amigos a los pubs que me gustan en los barrios antiguos de la capital sueca, lugares donde uno puede beber cerveza artesanal sueca y escandinava, he ido a varias cenas con tíos, tías y primos que me quieren ver pero especialmente he pasado las noches hablando con Gabriela. Te extraño. Mucho.

También extraño a Chile y Arica. Al sol y al calor, nuestra casa y las sobrinas. Pero regresaré a mi Chile el 15 de Enero, ¡espérenme!

Estocolmo, Viernes 09-12-11

Buenas noches amigos

Espero que estén bien todos.

Reciban primero mis disculpas por la falta de actualizaciónes en el blog. La razón de ella es simplemente falta de inspiración. Estoy bien aquí en Suecia con mi familia y mis amigos y les prometo que pronto podrán obtener más información de mi estadía en éste lugar congelado en el rincón último de nuestra Tierra.

Ahora estoy disfrutando de un piscola.

Putalaweá cuanto extraño a Chile...

Que se me cuíden todos, viva Chile y hasta pronto.

Gabriela

Te amo y te extraño tanto!

Sverige

Jag har landat i Sverige.

Jag landade egentligen redan i förrgår. Flög från sommarvarma Santiago i onsdags middag och efter 14 obekväma timmar anlände jag Europa och den spanska huvudstaden på torsdagsmorgonen. Sedan var klockan 15.30 när jag klev av Iberias eftermiddagsmaskin till Stockholm från Madrid och då var det redan mörkt.

Det är väldigt trevligt att återse min familj men jag saknar Henne såklart.

Jag har hittills inte hunnit med att göra så mycket än, men jag har ätit goda middagar med klassisk svensk husmanskost och idag lördag har jag varit ute i skogen en bra sväng och plockat trattkantareller. Var någonstans säger jag inte men vi befann oss någonstans inom Stockholms Län. Amor, encontramos CALETA de honguitos y te voy a llevar harto para que te cocine lo que te guste: el pan tostado con hongos y crema y la carne con la salsa de hongos.

Ikväll en sväng ut på Stockholms kvällsliv och dricka några pilsner.

Jag såg förresten "Debatt" på SVT i torsdags, samma kväll som jag landade. Eller jag SÅG inte så mycket, jag LYSSNADE på eländet kanske man ska säga, men det var ju också en välkomsthälsning till den styrda medians, rabiatfeminismens och det statligt subventionrade manshatets PK-Mecka...

Te extraño amor, cuidate y que Diós esté contigo y con nuestra casa.

Tillbakafärd till Sverige

Om ett par timmar åker jag till Santiago... om ett par timmar lämnar jag Arica och mi amor för att åka till Sverige. Det känns sådär om sanningen ska fram. Jag ser mycket fram emot att återse min familj och mina vänner, fira en traditionell svensk jul, goda middagar, museibesök med far och trevliga kvällar med vänner men det känns helt enkelt inte kul att åka iväg själv och lämna Gabriela ensam kvar här. Denna gång är det lyckligtvis inte någon längre tid som vi kommer vara ifrån varandra men känslan är densamma som tidigare: nu tar vi farväl och vem vet när vi ses igen... Det är inte så denna gång, jag åker snart tillbaka hit till Arica igen och jag försöker tänka positivt och tro mig, jag ser fram emot att åka tillbaka till Sverige igen! Det är att lämna Gabriela som jag tycker känns jobbigt.

Me siento mal esposo por dejarte sola amor. Intento pensar que va a ser por un tiempo corto pero de todos modos se siente duro, verdaderamente es se me hace difícil irme tan lejos sin tí. Espérame aquí, prometo regresar muy pronto para otra vez estar contigo. Y te prometo también que ésta será la última vez que te dejo sola. El próximo viaje que realice va a ser contigo.

Chau amor mío

Chau Arica, chau mí querido Chile

Chau sobrinitas

Chau amigos

Chau asado

Chau Mishi y los gatitos

Chau sol, calor y playa

¡HASTA PRONTO!

Hej Sverige

Hej kära familj

Hej vänner

Hej Stockholm

Hej regn, rusk och kyla

Hej jul, sill, skinka och mumma

Lördag morgon

God lördagmorgon!

Här är klockan drygt 9 på morgonen och jag har precis varit över till vår lokala lilla butik för att köpa rykande färskt frukostbröd. Kvarteret håller precis på att vakna och det ligger ett rofyllt lugn över gator och vägar. Inga bilar som brusar förbi, endast morgonpigga grannar som promenerandes i samma ärende som jag styr kosan mot diverse tidigt öppnade butiker. Solen strålar ner, varma vindar rufsar om i hår och Stilla Havet brusar endast 500 meter bort.

Ikväll kommer vi att ställa till med en avskedsasado för mig med våra vänner så det blir en tur både till kötthandlaren och lördagens traditionella grönsaksmarknad nu på förmiddagen.

Nu blir det frukost på balkongen med färsk fruktjuice och ”Payla”. This is life!

Katterna växer och nu har en del av dem öppnat ögonen.

Trevlig lördag!

En vecka kvar

Idag är det exakt en vecka kvar till jag lämnar Den Eviga Vårens Stad Arica och tar mig ner till Santiago för vidare färd mot Madrid och Stockholm. Det ska bli väldigt trevligt men det känns också lite märkligt om jag ska vara ärlig, tiden har mycket gått fort och redan har ett år passerat sedan jag kom hit. Jag anlände Chile som singel och lämnar Chile som en gift man, det är väl ändå den största skillnaden. Jag tror ändå att jag är samma person som tidigare, men laddad med nya perspektiv på liv och tillvaro och nya insikter om vad man egentligen vill.

Fritiden nu den sista tiden handlar om måla, måla, måla, kattungar och fotboll. I den ordningen. Jag spacklar, slipar och målar febrilt väggarna i vår lägenhet för att bli klar innan jag beger mig norrut til den Gamla Kontinenten och nu är det inte mycket kvar, det ska erkännas men jag vill ändå bli färdig med det hela utan att stressa. Våra kattungar som är hela familjens samtalsämne äter och växer och verkar må bra i sitt hörn med filtar och mamma Mishi tar bra hand om de små liven. Och ikväll är det fotboll igen, VM-kval i fotbollsgalna Sydamerika. Tre matcher kommer jag att beta av under kvällen, jag har precis hört Radiosportens referat från Blågults förlust mot England och samtidigt har första halvlek i Argentinas kräftgång borta mot Colombia avslutats med colombianskt 1-0 efter en briljant frispark och aldrig har jag sett så många gula tröjor på ett och samma ställe när jag ser läktarna i Bogotá. Och på tal om kräftgång: La Roja verkar inte ha hämtat sig från storförlusten mot Uruguay och den bakomliggande incidenten med de fem hemskickade spelarna i förra veckan och kvällens match hemma i Santiago mot Paraguay kan gå precis hur som helst. Naturligtvis hoppas vi på att La Roja tar sig i sina röda kragar och ser till att gå hem med tre poäg för att få igång själsförtroendet och vara med i kampen om de fyra platserna till VM i Brasilien om tre år.

Tänkvärda ordspråk

Det är soligt och kanske 25 grader.
Nu drar vi till Tacna och lever loppan. Under tiden kan Ni reflektera över ett gäng tänkvärda citat som jag hittade häromdagen:

Det finns värre saker än folk som slagit fel nummer klockan fyra på morgonen. Det är folk som slagit rätt nummer.

Pessimister: Nu kan det inte bli sämre, Optimister: Jo det kan det.

Att ragga på krogen är som en öppnad chokladask. Det enda som finns kvar är några spritfyllda äckel i hörnen.

Den som rapar mitt i stycket stör dom andra ganska mycket.

Den som väntar på någon som gått, har väntat för länge.

Bättre sova i grannens åker, än springa efter stulen ost.

Skjut inte upp till morgondagen, vad du kan skjuta ner idag.

Blod är rödare än vatten.

Rom bryggdes inte på en dag.

Ropa inte hej förrän du behöver ett bäcken.

En som gräver en grop åt andra använder ofta spade.

Man ska inte raka en man i hans frånvaro.

Den som söker har finnar.

Att oroa sig för morgondagen är som att betala ränta på ett lån man inte fått.

Frustration är när man köpt en ny bumerang och upptäcker att man inte kan kasta bort den gamla.

Kasta inte in handduken förrän du har duschat.

Den som dricker ensam har bara sig själv att fylla.

Livet kan delas in i hemskt och eländigt.

Det är livsfarligt att begå självmord.

Slå aldrig en person med glasögon, använd knytnäven.

Det är otroligt vad man inte kan, när man verkligen inte försöker.

Det man inte minns, har inte hänt.

111111

Idag skriver vi 11-11-11. Vad kul det hade varit om matchen mellan Uruguay och Chile även den hade slutat 1-1... men så blev inte fallet. Till slut stannade resultatvisaren på hela 4-0 till Los Orientales från Río de la Plata och även om inte så mycket finns att säga om att Uruguay var bättre och vann rättvist reagerar jag ändå på resultatet i sig, för så himla mycket bättre var Uruguay inte. Men tyvärr blev det fyra baljor i baken för La Roja ikväll, och det egentligen med mersmak, det hade mycket väl kunnat bli 6-0 och endast mycket bra spel av Bravo i Chiles mål (passande namn) gjorde att resultatet ”bara” blev 4 mål mot noll i Montevideo ikväll

Chile har i detta kvalspel släppt in 10 mål på 3 matcher vilket är långt från stabilt. Chiles målvakt Claudio Bravo, här i Chile orättvist kallad ”manos de mantequilla”, ”smörhänderna” på grund av antalet mål han släpper in, är en bra målvakt och gör det han kan, det är i försvaret som det brister. La Rojas försvarsspel är under all kritik och verkar helt ha glömts bort under träningarna. Det är nödvändigtvis inte spelarnas fel, eller tränaren Claudio Borghis fel. Nej, felet är det Chilenska Fotbollförbundets. Denna grupp av pampar fick den tidigare förbundskaptenen och mästaren Marcelo Bielsa att säga upp sig efter förra årets VM, trots de mirakel, de underverk som denne hade utfört med det chilenska landslaget, och bland många andra faktorer med försvarsspelet som antog form av närmast nordeuropeisk standard med lågt liggande, kämpande backar som lungt tog hand om anfallarna och hjälpte sin målvakt.

Folk här pratar om att Chile ska byta ut Claudio Bravo i målet men det är inte lösningen på problemet. Chile behöver inte ett nytt målvaktsmonster liknande José Luís Chilavert, Chile behöver ett stabilt försvar.

Detta hålller inte.

Och dessutom Danmark-Sverige 2-0 tidigare idag.

0-6 totalt. Lika bra att gå och lägga sig.

Katterna mår bra iallafall.

Siesta

Sju stycken 24 timmar unga pälsbollar och en stolt men trött mor tar en tupplur i chilenska eftermiddagssolen.

Överraskad...

Det bidde inte tre stycken kattungar idag. Och inte fyra. Eller fem eller sex. Det bidde till slut hela sju stycken små saker som såg dagens ljus under förmiddagen.

Nytillskott i familjen

Morgon god,

Vi har fått kattungar.

Tre stycken hittills, de anlände imorse utan färd till veterinären.

Countdown

Just idag är det exakt två veckor kvar tills det att jag sitter nerknölad i ett trångt säte på en Airbus A340 från LAN Airlines på väg till Europa och Sverige. Tiden har gått fort, redan ett år har passerat från det att jag anlände till detta härliga land. Det ska bli riktigt trevligt att komma tillbaka till gamla Sverige igen men det är lika bra att jag berättar sanningen nu: jag kommer att åka tillbaka till Chile igen. Gabriela kommer inte att resa med mig till Sverige denna gång utan hon stannar här och väntar på mig. Lite med styng i hjärtat lämnar jag min hustru och mina små sobrinas kvar här för en kort tid men jag kommer att återvända. Jag ser otroligt mycket fram emot att återse min kära familj och mina vänner hemma i Sverige igen, förrutom traditionellt julfirande med sill, nubbe och knäckebröd väntar museibesök med far, krogrundor i Gamla Stan, sushifrossa med gamla jobbarkompisar och besök hos släktingar. Det ska bli mycket roligt allting! Jag reser från Santiago den 23 november och landar via Madrid den 24 i ett höstigt Stockholm.

I övrigt:

Solen skiner här på tal om väder och vind och det är varmt och skönt. Annars fortsätter vi med projekt Måla Om: istället för den smått gallagula nyans som hittills prytt vårt trevna lilla hem lyser nu väggarna rent vita. I helgen ska Gabriela och jag spendera en weekend på ett bättre hotell i Tacna och njuta. Nu har också en födelsedagssäsong inletts: idag fyllde äldsta sobrinan Romina 16 år, på söndag firar vi bidrottningen alias svärmor, om tre veckor fyller Gabriela och om en månad fyller lilla Fiorenza hela 5 år. Tiden går, när jag lärde känna Gabriela hade hon nyss fyllt 23 och första gången jag träffade Fiore hade tösen precis fyllt två...

Stöket och böket i Santiago och Valparaíso fortsätter. Igår intogs och ockuperades Santiagos kommunalhus av en grupp 15- och 16-åringar med tillhörande oroligheter innanför och utanför innan Carabineros gjorde saken kort med husockupantena. En skillnad mot för bara ett par dagar sedan är dock att tidigare har de så kallade ”studentorganisationerna” åtnjutit en viss parlamentarisk support från de olika vänsterpartierna, men dessa har på sistone nu blivit en opponerande part mot de krav som framställs från studenterna och de har istället med viss reservation allierat sig med den styrande högerkartellen som i sin tur betackar sig för det nyvunna stödet från vänstern. Med andra ord: Alla mot alla.

Vår lilla katt Mishi verkar inte må bra. Hennes ungar skulle ha kommit för någon vecka sedan men ännu lyser de små liven med sin frånvaro. Imorgon bitti blir det en tur till veterinären då vi faktiskt fruktar ett missfall. Och nej, det är inte någon dålig göteborgsk ordvits, utan fullt allvar.

Och så sporten:

Sydamerika förbereder sig för fullt för en ny omgång VM-kval i fotboll och för Chiles del gäller det först att stå emot suveränerna och regerande sydamerikanska mästarna från Uruguay i Montevideo på fredag för att sedan gå för seger mot Paraguay i Santiago på tisdagen. Ett par inte helt lätta uppgifter och inte blir det bättre av att inte mindre än fem av La Rojas bästa spelare blev hemskickade på grund av bristande disciplin igår tisdag. De Röda håller som bäst på att förbereda sig på ett träninsgsläger i Santiago och Arturo Vidal (Juventus), Jean Beausejour (Birmingham), Carlos Carmona (Atalanta), Jorge Valdivia (Palmeiras) och Gonzalo Jara (Brighton) begick övertrampet att återvända 45 minuter sent till samlingen i tisdags kväll efter att ha firat en gemensam kamrats dotters dop på tisdagskvällen. De fem skickades ögonabums hem av förbundskapten Claudio Borghi, rätt eller fel, tja bedöm själva. Nu under onsdagskvällen har i alla fall pamparna på det chilenska fotbollsförbundet gått ut i statlig TV och beklagat sig över hur svikna de känner sig av spelarna över detta ofattbara tilltag och att de kommer att diskutera vidare om ytterligare bestraffning för de fem, vilket kan tyckas en aning överdrivet och inte mycket motiverande för ett landslag på uppgång och vars nation redan nu drömmer om brasiliansk fest om tre år.

Kuriosa

“Almacenes París” , eller bara ”París” i folkmun, heter ett av Chiles största varuhus, kan väl närmast jämföras med Åhléns och finns över hela landet i varje stad. En reklamsnutt fran ”París” som den senaste tiden har visats på den statliga TV: n har en musikfond som jag har fastnat för. En trevlig och bra melodi, lättsam indie-rock och lite sommarplåga-varning. Men roligast är att det är en liten grupp från Sverige, som varken jag eller nagon annan därhemma har hört talas om, som gör sången. Jag letade fram låten på Youtube häromdagen och blev lite överraskad då det visade sig att gruppen är svensk, eller nåja från Skåne, vid namn Billie the Vision & the Dancers som gör låten ”Summercat” och som nu får sig ett namn härnere.

A relaxing day at the beach

Imorse var det 30 graders solsken.
Vi har en ledig dag.
Chinchorro låg välkomnande öppen.

Vamos a la playa!

Playa Chinchorro med El Morro i bakgrunden

La bella...

... y la Bestia

La playa

Och hurdant är vädret i Sverige?

Söndag, och det är VARMT!

Jag blir galen... Det bidde till slut ingen resa till Perú och Arequipa för mig och Gabriela. Anledningen? Helt enkelt på grund av det som jag skrev igår. Jag har nog aldrig sett så mycket folk som skulle åka till samma ställe på en och samma gång, inte ens midsommarafton för ett par år sedan och jag var tvungen att stå upp på tåget från Stockholm till Hudiksvall. Jag behövde inte hålla i mig då jag stod så tätt packad mot mina medresenärer att dessa fungerade som utmärkt stöd. Att det skulle dröja sina timmar att ta sig över gränskontrollerna vid Chacalluta och Santa Rosa var vi ju medvetna om, men när vi kom till Aricas centralstation för att ta en buss eller en Taxi Colectivo var det så mycket folk att det gick en säkert hundra meter lång kö utanför från entrén bara för att kunna ta sig in i terminalen. Väl inne i terminalen var det månghövdade köer för att köpa biljett och en lika månghövdad kö för att vänta på bussen. De olika bussbolagen arbetar i en sorts kollektiv, man köper biljett i en gemensam kassa och sedan hoppar man helt enkelt på nästa buss som anländer stationen. Folk i kön utanför där vi tappert stod i en halvtimme utan att röra oss många meter framåt sade att det var så mycket resenärer så det helt enkelt inte fanns tillräckligt med fortskaffningsmedel för att täcka upp efterfrågan. Mycket riktigt gapade bussparkeringarna öde och tomma när jag lyckades kika igenom ett staket. Med detta trista faktum i åtanke, och med risken för att bli strandade i Tacna utan tak över huvudet då samtliga inrättningar var fullbokade sedan länge samt att vi heller inte visste hur tillgängligheten på bussar från Tacna till Arequipa låg till, fick vi helt enkelt besviket och buttert styra kosan hemåt igen. Ytterligare ett antiklimax... jag såg oerhört fram emot att återse Arequipa igen men ok, valet av helg var väl kanske inte det mest lämpliga. Jag tröstade mig med att svälja en liten flaska Arequipeña-öl på balkongen i eftermiddagssolen och på kvällen gick Gabriela och jag ut på tu man hand och åt en god middag.

I dagens Estrella Arica kan man läsa att bilköerna från chilenska sidan av gränskontrollen nådde nära milen, från Chacalluta och ända till rondellen vid Río Lluta. Så visst, med facit i hand, vad fabian skulle vi i Perú att göra just den helgen då hysterin verkade nå högre höjder än om Ullared skulle ha haft en 50-%-på-allt-REA? Idag har dessutom sommaren kommit på allvar. 30 graders stekande solsken bjuder de nordchilenska skyarna på och här sitter jag vid matsalsbordet inomhus då solen fortfarande tar ganska hårt på min ännu inte så vana skandinaviska hud. Från lägenheterna runt omkring hörs tjo och tjim från en söndagsmatch i fotboll, Chiles El Clásico mellan Colo Colo och Universidad de Chile. Jag tycker personligen att chilensk fotboll är ganska intetsägande så jag nöjer mig med att lyssna på grannarna. Frugan sover siesta och ute på balkongen ligger vår höggravida katt Mishi i sin korg i skuggan och jäser. Det börjar bli dags för de små att komma nu, för två veckor sedan sade ju veterinären att det skulle dröja max en vecka till nedkomst.

Övriga södagsaktiviteter då? Tja till att börja med ohelgade vi vilodagen med att storstäda hus och hem på förmiddagen och vid tretiden var det dags för en söndagslunch med Gabrielas familj. Det blev ”Carne al jugo”, kokat kött och grönsaker, serverat med ris. En egentligen alldeles för tung mat för en såhärpass varm dag och mycket riktigt inträffade en rejäl paltkoma efterpå. Ikväll blir det utgång med vänner och imorgon ska vi tydligen delta i spektaklet som kallas Halloween, vilket jag endast måttligt ser fram emot. Men nåja, om det gör mina sobrinas glada så ställer jag upp.

Mini vacaciones

Hej på er vänner!

I underbart varma och soliga Arica är det, precis som i övriga världen allhelgonahelg vilket innebär måndag och tisdag ledigt förrutom lördagen och söndagen. Tydligen vill folk uppmärksamma någon amerikanisk kommersiell dumhet vid namn Halloween också men det tramset klarar jag och väldigt många andra som jag känner oss utmärkt utan.

Vad nytt? Jodå planerar för min Sverigefärd i slutet på november och lite närmare inpå nu för en resa till Perú över helgen. Vi ska inte stanna i Ullared, förlåt TACNA denna gång utan vi planerar att göra ett efterlängtat återbesök till Arequipa längre inåt landet, en av de vackraste städer som jag har besökt. Vi var där för Herrejesus nästan tre år sedan då vi reste till Cusco och Machu Picchu och då vi dessvärre endast kunde stanna till två dagar i Arequipa så det är dags för en återfärd nu. Arequipa är en av Sydamerikas äldsta städer och det är en fantastiskt intressant stad att bara promenera runt i, se alla gamla historiska byggnader och besöka alla museer. Låter jag gammalmodig?

Hur som haver, fyra dagars ledigt (lördag-tisdag) och hela jädra norra Chile åker till Tacna och bränner pengar. Inte undra på att Tacna är Perús mest välmående region... På Aricas lokala TV-kanal har man precis gått ut och förvarnat om att gränskontrollerna är så överfulla med resenärer att myndigheterna nu råder folk att avvakta med sin tripp till landet i norr till senare under eftermiddagen eller till och med till imorgon. Vi har pratat lite fram och tillbaka de senaste dagarna om vad vi kunde tänkas hitta på denna långhelg, bland annat var vi lite inne på att åka upp ett par dagar till La Paz i Bolivia, tillsammans med några av våra vänner för att besöka ett spa lite utanför staden. Det blev tyvärr inställt, jag hade gärna åkt till Bolivia och satt en ny nål på kartan över platser och länder som jag har besökt. Men på grund av bristande intresse från de övriga får Chuquiago Marka vänta.

Så blir det så till slut Arequipa, åtta timmars bussresa norrut, för ett trevligt återbesök. Vi ska äta lunch först här hemma i Arica innan vi tar bussen till Tacnas Estación Central. Hoppas det är lite mer piano med invasionen av chilenare på eftermiddagen vid gränskontrollen

Igår fredag när vi planerade fram och tillbaka om vad vi skulle göra denna långhelg kollade vi bland annat upp lite hotell och hostals i Tacna och alla var tydligen fullbokade sedan veckor tillbaka. Jag gillar att åka till Tacna någon gång då och då och shoppa lite och äta god mat men jag kan ändå inte låta bli att tänka: hur hade vår region, Arica, sett ut om allt kapital som spenderas i Tacna helg efter helg istället hade spenderats här på den inhemska marknaden och inte hade förts ut ur landet?

Fnys

Antiklimax var ordet. Jag är ännu inte mästare av Parrilla utan jag ligger fortfarande kvar och skvalpar i gesällens grunda vatten... Är precis hemkomna från ett festligt grillkalas på frugans kontor med alla hennes arbetskamrater. Gott, glatt och trevligt var det men tror Ni jag fick grilla? Fick jag visa vad jag hade lärt mig under min vistelse här? Nejdå, icke. Istället var det nån lokal byfåne som sedan tidigare redan hade utsetts till kvällens Parrillero som tillagade allting, från eld till servering av kött...

Dubbelfnys

Han gjorde det precis enligt mästarkonstens alla regler och resultatet blev väldigt lyckat men där stod jag bredvid med ett glas vin i näven, tittade på och kände mig dum. Såklart pratade jag och deltog och hade trevligt under tiden som chorizo och kött fräste på gallret men jag trodde ju att det var min uppgift att se till så folk gick hem mätta och belåtna....

Trippelfnys

Eldprovet för en framtida grillmästare

Ikväll kommer min erfarenhet och mina kunskaper om att grilla chilensk asado att sättas på sitt slutgiltiga prov. Jag har ju flera gånger tidigare grillat, men då bara till oss två, till familjen och till våra vänner och naturligtvis gör man sitt bästa för att lyckas även de tillfällena. Att misslyckas med en asado härnere är liksom inte riktigt piano, grillen är helig, att grilla är mer än att bara laga mat och det är ett status- och manlighetstecken att stå vid La Parrilla och kunna bjuda nära och kära på en fin grillbit. Men familj och vänner vet att jag inte riktigt ännu nått mästarens nivå, jag arbetar fortfarande som gesäll, och därför kan ett eventuellt misslyckande eventuellt accepteras. Tilläggas bör dock att jag aldrig har misslyckats – än. Alla asados som jag har skapat hittills har varit snudd på perfekta men mitt år i Chile och de kanske 6 eller 7 asados som jag har stått för räcker endast för att ha kunnat avancera från lärling till gesäll, men inte riktigt för att jag ska kunna kallas mästare.

Men ikväll kommer just mästarprovet. Ikväll ska jag grilla för Gabrielas jobbarkamrater, enligt en intern tradition på arbetsplatsen som hävdar att samtliga nyanställda måste göra en asado till resten. Då det är mycket ovanligt att kvinnor, speciellt gifta kvinnor, står vid grillen får därför maken, det vill säga jag, äran att agera El Parrillero. Ingen kvotering här inte. Jag vet exakt inte hur många vi blir men någonstans mellan 10 och 15 okända människor, varav en hel del grabbar och äldre män och därmed redan grillmästare, har jag hört ryktas om. Dessa känner inte mig, och de kommer definitivt inte att reagera med en axelryckning om det nu eventuellt skulle gå åt skogen ikväll. Blir man bjuden på asado förväntas det helt enkelt att El Parrillero ska servera mört, saftigt och rykande kött och jag kan inte skylla på min gesällstatus om det skiter sig. Å andra sidan kommer jag imponera stort på dem om/när jag kan visa resultatet och de inser att en gringo har lyckats fixa chilensk asado. Jag kommer att ha stora förväntningar på mig ikväll, och därför behöver det inte bara gå bra sådär i största allmänhet, jag behöver överträffa mig själv vid gallret denna gång. Går det bra kan jag nog efteråt tituleras grillmästare.

”Jaha vadådå, det är ju bara att lägga i bricketterna, hälla på en flaska tändvätska och sedan lägga på flintasteken, eller??”

Men nej, det är inte så enkelt. En riktig grill tänds för det första inte med hälsovådlig tändvätska, kolen (inte bricketterna) ska tändas naturligt med papper och en vedbit och sedan ska man stå och tillföra syre tills glöden tar sig. Det tar en väldig tid men det är inte det svåraste momentet, det är själva matlagningen. Sydamerikaner har höga krav på sitt kött och det är många steg som ska klaffa om maten ska bli så bra som man önskar. Bland annat att köttet ska vara rumstempererat när man styckar det, att stycka rätt bitar och inte stycka för lång tid innan, inte salta för lång tid innan, räkna ut rätt temperatur för just denna typ av kött etc. En svensk grill tänder man på, låter bensinen brinna upp och sedan väntar man 15-20 minuter innan glöden är bra; härnere kan det ta upp till två timmar från det att man tänder på till det att tiden är inne för att lägga på maten. Att grilla i Sverige är matlagning. Att grilla i Sydamerika är en ritual, en konst som kräver sin mästare.

Igår kväll köpte jag ett par fina köttstycken och ett par kilo chorizo och sedan förberedde vi en bytta med potatissallad och jag gjorde min Pebre special, den kryddstarka tomat- och löksalsan som är ett obligatorium på varje asado och som jag lyckas få till riktigt lyckad.

Wish me luck!

TAYTA: John Entwistle bass solo

Söndag i vårkvällens Arica

Det är skralt med inlägg nu, jag vet. Men det är svårt att komma med kreativitet när verktyget för textskapandet är trasigt. Naturligtvis har jag min penna och min anteckningsbok där jag skriver men det är inte det lättaste att publicera något på bloggen om man inte ens kan gå in på internet. Datorn min verkar helt enkelt inte gå att fixa. Frugans dator åkte också på ett virus men av snällare karaktär så det är på den jag skriver och via allehanda tröttsamma knappkombinationer kan jag skriva å, ä och ö. En kamrat som är datateknikter uttryckte det hela ganska bra efter att ha tagit sig en titt på min sjukling: "Gabrielas dator hade en förkylning, din har svininfluensan!"

Annars är allt bara bra här i vårvarma Chile. I Arica ligger dagstemperaturen på trevliga 25-26 grader och solen steker ner från klarblå skyar. Santiago fortsätter att slås sönder i diverse manifestationer som hela tiden tycks urarta, Häromdagen till exempel tog sig anarkister och andra terrorister in i deputeradekammaren i Valparaíso mitt under en debatt där inrikesministern och utbildningsministern deltog och fullt slagsmål utbröt i korridorerna mellan Parlamentets vakter och Carabineros mot anarkisterna där till och med parlamentsledamöter deltog... Dagen efter försökte folk även att ta över senaten men där stoppades manifestanterna redan i entrén av Carabineros som utför hjältejobb nere i huvudstaden och Valparaíso. Jag lägger själv inte någon värdering i detta, men när till och med "vanligt folk" som vanligtvis har hjärtat till vänster börjar drömma sig tillbaka till Pinochets dagar kan man lätt börja tro att saker och ting börjar gå till överdrift med de här så kallade "studentdemonstrationerna".

Vi väntar också på familjetillökning då vår katt Mishi (Jag valde det namnet, eller ordet. Det betyder just "katt" på de lokala andinska språken Quechua och Aymara) är höggravid och väntas enligt veterinären föda 4 små saker vilken dag som helst.

Idag är det också exakt en månad kvar till mitt flyg till Sverige via Madrid lyfter från Santiago. Jag landar den 24 november, be there!

Söndagsrapport, en kort en

Jag har sagt det förr och jag säger det igen:
Riktiga män äter Empanadas de Carne till frukost!

Vi invigde strandsäsongen idag och det gick ju bra... jag fick solsting light och befann mig sängliggande, med en liten febertopp och yrsel resten av eftermiddagen. Och detta trots solskyddsfaktor 50 och kläder. Eller som Berra i Sällskapsresan sa:

"Fy fan vad solen tar härnere!"

Mer fotboll, EM- och VM-kval

Det blev ju till slut en riktigt trevlig fotbollskväll igår! Först Sveriges bragd mot världens enligt FIFA: s ranking bästa landslag och senare Chiles vinst mot Perú med 4-2 på Colo Colo: s hemmaarena. La Rojas vinst är inte mycket att orda om, Chile var helt enkelt det bättre laget men det blev onödigt spännande när Perú forcerade in en 2-3 - reducering och Chile verkade ha slutat spela då det var en halvtimme kvar av matchen men på det stora hela behövde vi aldrig oroa oss. Såg tidigare i går eftermiddag också hur stackars Bolivia kämpade och slet hemma i La Paz mot Colombia för att ta en poäng men i 92: a minuten tvingades släppa in ett avörande 1-2 - mål som innebar boliviansk förlust.

Hur som helst är Sverige och Blågult direktkvalade till EM vilket är riktigt trevligt. Om jag ska vara ärlig trodde jag inte att Sverige skulle klara av det efter förlusten mot Ungern och (som jag trodde) en avslutande förlust mot Holland i samband med ungersk vinst mot Finland. Men en blågul krigarinsats gör att vi nu ser fram emot en trevlig EM-turnering 2012 i Polen och Ukraina och hoppas att den blir roligare än turneringen för fyra år sedan. Den var ju bara för jädra tråkig.

Fotboll, VM- och EM-kval

Ikväll är det Stilla Havs-derby i kravallhärjade Santiago. Chile och La Roja tar emot Perús landslag, samma peruanska lag som lyckades med bedriften att knipa tredjeplatsen i Copa América tidigare i år. Här i Sydamerika spelas nu också en kvalturnering, precis som i Europa, men matcherna som spelas härnere är inför VM i Brasilien 2014. Lite väl tidigt enligt mitt tycke, mycket kan hända med ett landslag på hela tre år. Det lag som spelar bra nu kanske inte alls håller samma nivå om tre år och tvärtom. Men nu är det i varje fall igång sedan i fredags då första omgången spelades och Chile åkte på rejält med däng mot de blåvita från andra sidan Anderna. Argentina lärde La Roja en riktig läxa då de lekte hem 4-1 inför endast 26 000 åskådare på Estadio Monumental i Buenos Aires som har kapacitet för över 70 000 personer. Chile spelade inte dåligt utan faktiskt riktigt bra men Argentina var helt enkelt oändligt mycket bättre och spelade kanonfotboll.

Sitter förövrigt just nu och lyssnar på Radiosportens livesändning från Råsunda och Sverige mot Holland. Holland har precis kvitterat till 1-1. Bra med tryck från läktarna hörs det som, trevligt!

Perú har imponerat på sistone och kvällens match är verkligen ingen lätt uppgift för Chile. De rödvita från det forna Inkariket vann sin första match i fredags mot suveränerna från Paraguay vilket var omgångens skräll och efter bronspengen från turneringen i vintras/somras är de fulla av självförtroende inför kvällens drabbning i Santiago. Lika självsäkra som peruanerna är, lika osäkra verkar chilenarna vara. Det bådar inte gott.

D-Day: Día de la Raza, Datorvirus och Disco

God eftermiddag och trevlig Día de la Raza mina trogna läsare!

Till att börja med en ursäkt för det skrala uppdaterandet på sistone. Min kära dator har dessvärre råkat ut för ett virus, ett till synes ganska aggressivt sådant, eller så har rentav hela hårddisken helt enkelt kraschat. Den går iallafall inte att använda längre och till råga på allt hittar inte något av mina antivirusprogram något fel på den. Jag får försöka fixa till min lojale skrivarkamrat snarast. Skriver nu på frugans dator med chilenskt tangentbord och vänjer mig vid att manuellt lägga till de svenska bokstäverna å, ä och ö genom diverse knappkombinationer.

Vi har haft en trevlig långhelg annars med familjemiddagar och en underbar nordchilensk vårvärme med brännande sol och dryga 25 grader. Havet uppnår dock inte badvänlig temperatur än men det är lockande att hoppa i de azurblå bränningarna när man går längs Costaneran med solskyddsfaktor 50 kletat i ansikte och nacke!

Som sagt har det varit långhelg med ledigt och stängt idag måndag då man firar traditionen Día de la Raza med högtidlighållande av en av historiens störste sneseglare och landkrabbor Christoffer Columbus och hans så kallade "upptäckt" av Karibien år 1492. Att portugisiska fiskare med största sannolikhet nådde Brasilien redan i början av 1400-talet (flera samtida portugisiska sjökort visar ett landområde som uppvisar slående likheter med Brasiliens nordöstra hörn), att kinesiska upptäcktsresande förmodligen landsteg i Californien och västra Canada under 1200-talet och att norsk-isländsk-gönländska vikingar grundade en vikingakoloni i norra Canada på 1000-talet glöms ibland liksom lite bort... Men framför allt "upptäcktes" ju Amerika för minst 25 000 år sedan av de sibiriska jägare och samlare som senare skulle komma att utgöra kontinentens urbefolkning. Samma folk som generaliserande kallades "indianos" av Columbus då han fram till sin död envetet höll fast vid att han hade hittat sjövägen till Indien. Sneseglare var ordet... Även kapten Gustjin på U-137 ligger ju bra till i den konkurrensen men vi ska inte klaga, endast se till historiska fakta.

I lördags åt vi förövrigt en speciell middag med Gabrielas familj: den heter rätt och slätt Disco, ordet kan väl närmast översättas med svenskans Fat. Här följer tillagningsproceduren: Leta upp ett stort djupt och eldfast fat (liknande en stor wok) som Ni inte är alltför rädda om, tänd grillen och balansera fatet direkt ovanpå, inte på gallret, och häll i duktigt med matolja. När fatet och oljan är varma slänger Ni i massor av köttbitar, chorizo, lök, morötter samt färska musslor. Salta efter behag och stek allting i oljan över elden/glöden under omrörning i någon minut, häll sedan på två flaskor vitt vin och låt sjuda tills musslorna har öppnat sig. Servera sedan omgående, se till att Era gäster sitter startklara vid bordet då maten kallnar förvånansvärt fort. Disco är fantastiskt gott och lite unikt, det är ju inte varje dag som man kokar nötkött och körv i vitt vin men det rekommenderas starkt. Ska se om jag inte kommer försöka laga till en Disco hemma för familjen när jag reser hem i november...

I söndags

Det känns fortfarande rejält i ben och fötter att man var ute och traskade 35 km i svår och kuperad terräng i söndags. Men en otroligt lyckad promenad var det, vår pilgrimsvandring till Virgen de las Peñas. Vi var sex personer i vår grupp, vi startade tidigt på söndag klockan 5 på morgonkvisten med att ta en buss en bit uppför Azapadalen dit pilgrimsstigen startar och strax efter klockan sju, då solen arbetade sig upp och de första varma strålarna badade de högsta bergstopparna men fortfarande lämnade dalarna mörka och kyliga, satte vi igång att traska. Över bergskammar och djupa dalar, över torkade flodbäddar och blåsande ökensand gick vi. Vår vandring korsade Azapafloden flera gånger och där fick man improvisera sig över ett par rangliga och murknande träplankor som tydligen skulle föreställa bro. Jag har på ålderns kant upptäckt att mitt balanssinne inte är vad det en gång var, lite trist för en före detta ishockeyspelare, och till slut tröttnade jag på att likt en berusad Bambi försöka trippa över de hala plankorna och då klev jag, tillsammans med en hel del andra som tydligen också kommit på samma tanke, helt sonika ner i floden, med skor och allt, och vadade över det knädjupa strömmande och bitande kalla vattnet. Gick hur bra som helst. Vår vandring fortsatte upp för kullar och åsar och genom tät växtlighet och helt plötsligt kunde vi befinna oss bland ruinerna av små byar av soltorkat tegel, övergivna sedan lång tid tillbaka. Vilka levde där? Vad gjorde de? Vad sades, vad tänktes?

Vandringen tog sina dryga fyra timmar och till slut kom vi fram till den lilla byn som var målet för vår vandring och en välbehövlig paus med en kort lunch kunde ta sin början. Byn var översvämmad med pilgrimer och vandrare och man fick trängas för att komma fram till det centrala torget där det förbereddes för traditionell andinsk dans. Efter intag av näring gick vi iväg till den lilla kyrkan som var mer eller mindre inmurad i ett berg och där spelades det och dansades för fullt. Vi ställde oss i kö för att få komma in i kapellet och få tillbe Virgen de las Peñas. Jag är inte katolik men jag följer traditionen dit jag kommer och jag föll sålunda ner på knä tillsammans med mina vandringskompanjoner då det var vår tur att be om Jungfruns välsignelse. Ganska imponerande att delta i hela riten var det.

Nåväl, vi hade våra 17 km tillbaka att vandra också så vi kunde inte spilla någon tid. Återvandringen inleddes under brinnande eftermiddagssol. Anledningen till att vi inte väntade ett par timmar var helt enkelt att det blir mörkt fort uppe i Anderna. Och det blir MÖRKT i Anderna. Ingen hade lust att försöka vandra 17 km i kompakt beckmörker så återigen styrde vi apostlahästarna mot ett nytt mål, denna gång busstationen i utkanten av den bördiga Azapadalen där vi hade startat vår vandring. Och nu blev det nästan lite som en plåga att vandra. Solen var så bultande het, ömheten i fötter så påtaglig och mjölksyran i ben och vader så stark att man nästan slutade tänka. Man bara gick, med Andernas majestätiska berg som omgav oss, vi klev över sten och kulle, genom buskar och över forsande flod, med målet framför oss: busstationen och vilan. Vi gick och gick, svettades floder under värmen men tack vare den torra luften absorberades all vätska snabbt. Våra totalt 16 liter vatten och sportdryck var slut sedan länge och vid varje flodpassage sköljde vi huvud och ansikte med iskallt vatten för att få lite svalka. Vi kom fram till bussarna vid sextiden på eftermiddagen, då solen började färga bergen smått oranga, och med värkande muskler hoppade vi på vår buss som tog oss, dammiga och slutkörda men glada och vid mycket gott mod, tillbaka till Arica.

Lördag afton

God lördagkväll

Här har klockorna på kapellet i närheten precis spelat sin helgmålsringning så nu är vilodagen inledd. Det har varit en stekande het dag i nordligaste Chile, en typisk lördag med allt vad det innebär: städa hus och hem på förmiddagen, lunch med svärmor och besök på vår grönsaksmarknad. Same procedure as every Saturday.

Är en smula sömnig efter gårdagkvällens grill och samkväm och kanske en liten pilsnerhalva på balkongen med bekanta men vid gott mod likväl. Jag berättade ju häromsistens att jag var ganska led på grillat kött efter nationaldagsfirandets smått överdrivna köttintag men tack och lov har jag redan kommit på bättre tankar. Igår kväll ställde jag dock inte till med någon storsvulstig köttfrossa, istället förberedde jag lite mer användar- och hälsovänliga spett av köttbitar, chorizo och grönsaker, allt kryddat med salt och Merquén, en lokal ganska pikant krydda, och det blev riktigt bra till slut.

Imorgon blir det en annorlunda aktivitet: vi ska göra en pilgrimsvandring upp i bergen. Mitt i Andernas majestät, 72 km från Arica, ligger en liten by vid namn Livilcar där ett kapell har byggts till Jungfru Marias ära och första söndagen i oktober utspelar sig en pilgrimsvandring med slutmål kapellet i den lilla byn. Pilgrimsvandringen går under namnet Virgen de las Peñas och härrör sig från tidigt 1700-tal och har rötter i den bolivianska andinsk-katolska traditionen. Det ska bli spännande och intressant att genomföra min första pilgrimsvandring, det är ett litet smakprov på ett mål jag har, nämligen den betydligt längre vandringen över hela norra Spanien, från Baskien till Santiago de Compostela.

Det blir en tidig kväll ikväll, väckarklockan kommer försöka få oss ur bädden redan klockan fyra imorgon bitti.

Cirkus

Jag var på cirkus häromveckan med Gabriela och hennes två systrar med respektive familj och barn, våra små sobrinas Fiorenza och Carolina, vilket var en ganska trevlig avslutning på en långhelg. Det hade nämligen varit långhelg i Chile då man återigen skulle fira ett helgon. I sann sekulär anda visste dock ingen av de kanske 10 chilenarna som jag frågade vilket helgon det var som skulle firas utan man gladdes helt enkelt åt en extra helgdag.

Hur som haver hade en resande cirkus satt upp sitt blinkande tält här i närheten, bredvid Avenida Panamericana Ni vet där utanför grönsaksaffären Chico de la Diligencia strax innan järnvägen, vid COPEC-macken där man svänger till höger ner mot Costaneran och Velásquez. Då vet Ni. Det var längesedan jag var på cirkus, visserligen var vi på en kinesisk cirkus i juni tror jag, men innan det måste det ha varit kanske 20 år sedan och om jag inte minns fel var det då Cirkus Scott som besökte min barndoms Danderyd.

Cirkusen bestod som sagt av ett litet tält, ett ganska ynkligt och sjaskigt sådant, där man efter att ha betalat hela 1000 CHP (13-14 SEK) och passerat ett portabelt vändkors i trä fick sätta sig på plaststolar direkt på marken. Dånande discomusik spelades upp i sprakande högtalare som stod halvt nergrävda i sanden, framförande artister hissades upp av övriga artister manuellt i sina rep och säkerhetslinor och tajor likt segelhissning på en medeltida karack och helt plötsligt sadlade presentatören om bakom scenen, slet av sig sin polyestersmoking och tog plats som trapetsartist tillsammans med tre andra grabbar varav en som tidigare hade framfört ett småfånigt och gapande clownnummer men som nu också fick extraknäcka som trapetsflygare. Alla artister var duktiga och alla gjorde de sitt för att roa folk men ibland kunde det vara lite väl mycket okoordinerade pajaserier, nästan på gränsen till det pinsamma. Men Fiorenza och Carolina skrattade och hade roligt vilket ändå var huvudsaken.

De andra tyckte sådär om cirkusen, de klagade bland annat på att cirkusen var ”pobre” ordagrant ”fattig”, och visst… den kanske inte innehöll allt som en modern nordeuropeisk cirkus kan innehålla med bekväma säten och mekaniska anordningar som hissar upp artisterna, koordinerade ljus- och ljudshower och där presentatören håller sig på marken och så vidare. Men jag måste ändå säga att trots att cirkusen som vi besökte kanske var lite pover i jämförelse med till exempel Cirkus Scott var den trevligt nog så långt från kommers och den kommersiella cirkus som är vanlig. Artisterna som deltog lever för sin lilla cirkus och de gav alla sin själ och sitt hjärta för föreställningen och det kändes faktiskt, trots de trasiga plaststolarna direkt i sanden, de rangliga och knakande träläktarna och alla repen som hängde här och var över våra huvuden som att föreställningen som vi bjöds på var den riktiga andemeningen med en cirkus. Jag har svårt att tänka mig att artisterna tjänar pengar på sin cirkus utan de brinner för sitt yrke, de turnerar land och rike kring med sitt lilla tält och alla gör sitt för att dra strån till stacken och få den lilla cirkusen att gå runt. Det var en tänkvärd upplevelse och kommer en liknande cirkus hit till Arica kommer jag definitivt att gå igen, inte för att uppleva en storslagen föreställning utan för att delta och visa lite sympati och solidaritet.

TACK!

10 små beiga dosor med blå etikett och med ett högst snusförnuftigt innehåll damp idag ner i min brevlåda. Eller åtminstone kom brevbärarn och knackade på dörren med ett paket översänt ända från gamla kontinenten till lilla mig.

Tack, L.S., du är en god kamrat!

Nu blir det en kall kvällspilsner och övrig prisfråga.

Preparando la semana nueva

Padre misericordioso, gracias por darnos de Tu amor y cuidar de nuestra vida. Entregamos en Tus manos esta semana para que nos guíes a tomar las mejores decisiones y honrar Tu nombre por medio de ellas. Danos fuerzas para seguir Tu camino. Lo pedimos en nombre de Tu hijo Jesucristo, quien dio su vida por nosotros.

Amén.

Lördag

Har precis tagit kol på en silverfisk som kravlade omkring i mitt badrum, så stor att jag kommer kräva att UD inför vaccineringskrav mot dem för barn under 12 år som reser hit till Chile.

Idag åkte jag på förmiddagen, efter en manlig frukost bestående av mate och empanadas de carne, iväg till Gabrielas kontor för att hjälpa till att renovera klart det och sätta upp en rejäl skylt som indikerar ESTUDIO JURIDICO. Behöver ni juridisk rådgivning när Ni befinner Er i norra Chile - kontakta mig så förmedlar jag vidare.

Nu ikväll har vi varit över en kort sväng till svåger och svägerska för att dricka chilensk afternoon tea men det blev en tidig hemgång. Nu dånar det cueca från en danstävling på idrottsanläggningen bakom kvarteret men generellt sett verkar det ligga en kollektiv betongkeps över samhället efter svirandet från förra helgen. Inga grannar som har fester, inga kompisar som har ringt oss och frågat om vi ska hitta på något. Lika bra det egentligen, vi tar nya tag inför nästa helg istället.

Annars är jag åter med i leken igen efter den årliga vårförkylningen som drabbade mig i söndags kväll och som varade nästan en vecka. Det tär att fira chilenska nationaldagen! Däremot ligger såklart frugan och snorar sedan igår eftermiddag, så nu får man ge tillbaka av passopperiet man har erhållit de senaste dagarna. Men det gör jag så gärna. Våra peruanska DVD med Two and a Half Men, fint skrivna på med spritpenna och duktigt packeterade i små plastpåsar med färgkopierade omslag och oerhört original, har snurrat varma när jag har legat och de kommer säkert att rulla vidare i helgen.

Jag har också skaffat ny look. Borta är skägg och halvlångt hår och istället tronar en kortklippt frisyr á la sommarpojke ovanför min nakna nuna. Nej, Ni får inte se foton - jag är långt från nöjd med resultatet.

Vad händer i Sverige en lördagkväll som denna?

Bildrapport från 18 sep

På Club del Huaso utanför stan

Los dos

Cueca

Baila la Cueca!

Hemma med sobrina Carolina innan asado
Que vivan Chile y Suecia!

Mannen. Grillen. Myten.

La Parrillada

Flottan paraderar i centrum

Ejército de Chile

Militärparaden i centrum

Armén nedanför El Morro

A Memorable Quote

My wife: "We are getting old"
My answer: "I was not planning to die young."

Mi esposa: "Estamos envejeciendo".
Mi respuesta: "No tenía planeado morir joven"

-Paulo Coelho

Rapport från Fiestas Patrias

Sådärja, då var nära fem dagars firande över. Det känns idag i kroppen att det har varit 18 september här, dock inte på grund av något överdrivet alkoholintag utan snarare på ett överdrivet intag av kött, runtflängande samt brist på sömn. Jag trodde till exempel aldrig att jag skulle tröttna på asado och grillat kött... Nu blir det vegetariskt i minst en vecka framåt.

En kort lägesbeskrivning följer nedan, såhär har programmet sett ut:

Torsdag: Först färdigpyntande av hus och hem, på kvällen kom några vänner över på en öl och lite "picadas", tilltugg.

Fredag: Dansuppvisning på dagis med efterföljande asado. På kvällen en tripp till Club del Huaso utanför stan för att lyssna på cueca och smaka på chicha och knapra på empanadas och smågrillat.

Lördag: Asado hemma hos oss på kvällen.

Söndag: Dagen D. Militärparad i centrum på förmiddagen, sedan asado med släkt på eftermiddagen och på kvällen en tur till stan för att se på diverse uppträdanden.

Måndag: Sen lunch med familjen, tack och lov endast en skaldjurssoppa, och gigantisk militärparad i Santiago på TV.

Vi har haft ett fantastiskt trevligt högtidligthållande av ett fantastiskt trevligt land härnere, och jag unnar verkligen Sverige ett liknande nationaldagsfirande.

Nu ligger jag förkyld och nedbäddad, ytterligare ett tecken på att man aldrig lär sig leva efter den gamla devisen att "svettas in våren", men till mitt försvar kan jag ändå säga att det är svårt att klä på sig varmt när solen steker och det är runt 25 grader.

Viva Chile

Feliz dieziocho
Trevlig nationaldag
Happy 18th

VIVA CHILE

Lilla Fiestas Patrias

Hej på er!
Fredag och helg, och dan före dan före dan. Den 18 september, på söndag, firar Chile sin 201:a nationaldag och förberedelserna har pågått i veckor via reklam på TV och radio, försäljning av rödvitblått pynt och flaggor och krimskrams, nationaldansen cueca hörs från mer eller mindre alla hem och såklart har jag en spellista med cueca när jag skriver detta.

I förmiddags var jag iväg och beskådade ett uppträdande som mina sobrinas’ dagis hade satt upp. Strax utanför stan hade de hyrt en lokal med en stor trädgård, en riktig oas i öknen, där varje dagisklass fick framföra danser från Chiles olika regioner som de hade övat på länge och väl, allt från nordchilensk andinsk carnavalito via polynesisk Rapa Nui-musik till söderns Huaracha, traditionell Mapuche-musik och dans från Chiloé och naturligtvis avslutades barnens uppträdande med den självklara Cuecan där till och med de vuxna deltog nedanför scenen. Barnen var faktiskt riktigt duktiga denna gång.


Traditionell dans från Chiloé, med ett fiskenät på marken.


Någon sorts Hula-Hula från Rapa Nui


Cueca. Fiorenza står till vänster i röd klänning.


Mer Cueca.

Huaracha från Patagonien

Sedan var det dags att hugga in på krubb! Fyra utetält hade satts upp, dekorerade med ballonger i chilenska färger, dekaler och flaggor, vart och ett som serverade mat från norra, centrala och södra Chile respektive och i ett tält serverades tropisk mat och frukt från Rapa Nui. Vi åt oss igenom hela Chile, efter empanadas och Pastel de Choclo i norr for vi söderut och träffade på choripán och asado i mellersta, vi tog oss vidare till Patagonien och bekantade oss med skaldjurssoppor, rårakor av potatis och grillat lamm från södern innan vi åkte över till Rapa Nui och njöt av färsk frukt och grillad fisk. Dessvärre finns inga foton då kamerans mer eller mindre nyladdade batterier fick för sig att de var slut.

Fantastiskt trevligt och glatt, socialt och barnen var alla uppklädda i typiska klänningar och gaucho-dräkter. Chiles nationaldag är en riktig folkfest. Om det är såhär ”dan före dan före dan”, vad kommer då hända på söndag…?