God morgon! Sitter här med en kopp kaffe och läser morgontidningarna för att uppdatera mig. Senare idag ska vi förmodligen åka en sväng till Perú på eftermiddagen för att inhandla diverse nödvändigheter till hushållet. Min sobrina Carolina fyller 3 på lördag och då ska det inhandlas saker till det mest stordådiga barnkalaset som jag har varit med om. Inhyrd lokal, 60 bjudna personer, clowner och pajaser som ska uppträda… kanske lite överdrivet för en treåring som knappt kan prata kan man tycka men hur som haver ska sakerna inhandlas i vårt norra grannland.
Sitter just nu och läser en artikel i Svenska Dagbladet http://www.svd.se/naringsliv/nya-sedlar-och-mynt-presenteras_6068391.svd om att Riksbanken nu har beslutat om motiven på de nya sedlarna och jag måste säga att jag är föga imponerad. Riksbanken har i sin strävan om något nytt, modernt och framför allt folkligt förankrat tagit ett lite för stort kliv ut på ganska tunn is, det finns ingenting i de nya sedlarna som jag tror kan vara gemensamt och folkligt förankrat hos majoriteten av svenskarna förrutom Astrid Lindgren. Jag är helt överens om att Astrid Lindgren kan få pryda 20-kronorssedeln. Men Birgit Nilsson? Ingemar Bergman? Greta Garbo? En av mina absoluta favoriter i musik är Evert Taube men jag vet inte om jag tycker att han är rätt man att pryda 50-lappen. Och lägg märke till att inte en enda kunglighet eller historiskt förankrad person representras på de nya sedlarna. Var är historien? Var är traditionen? Var är det som ska vara folkigt förankrat och gemensamt för alla svenskar, inte bara kulturivrare? Inget ont om Greta Garbo eller Ingemar Bergman, men jag (och jag tror att ganska många med mig) identifierar mig verkligen inte med dem. De är bägge internationellt kända och respekterade svenskar, visst, men i så fall kan man lika gärna sätta Mats Sundin, Ingvar Kamprad eller Henrik Larsson på någon sedel, de har i så fall bredare folkligare förankring än till exempel Garbo.
Mitt förslag (nu har jag viserligen inte gått och grunnat och legat sömnlös i veckor över det här utan det jag skriver nu är ren inspiration) lyder som följer:
20 – Astrid Lindgren (En av våra mest lästa författare)
50 – Alfred Nobel (Om någon en internationellt känd och respekterad svensk)
100 – H.M. Konungen (Självklart)
200 – Kronprinsessan Victoria (Lika självklart)
500 – Karl XIV Johan (Kanske? Ättefader till vår kungafamilj)
1000 – Gustav Vasa (Som tidigare. Gustav Vasa får vi väl ändå räkna som landsfader)
Jag instämmer i Herman Lindqvists ord om ”ytligt och populistiskt” http://www.svd.se/naringsliv/valdigt-ytligt-och-populistiskt_6068967.svd gällande motiven och visst har han rätt när han beskriver de nya sedlarna som en slags Idol-tävling eller kändisbilder. För det känns lite som att det blir så när man ser vilka som ska pryda Sveriges nya sedlar.
Sitter just nu och läser en artikel i Svenska Dagbladet http://www.svd.se/naringsliv/nya-sedlar-och-mynt-presenteras_6068391.svd om att Riksbanken nu har beslutat om motiven på de nya sedlarna och jag måste säga att jag är föga imponerad. Riksbanken har i sin strävan om något nytt, modernt och framför allt folkligt förankrat tagit ett lite för stort kliv ut på ganska tunn is, det finns ingenting i de nya sedlarna som jag tror kan vara gemensamt och folkligt förankrat hos majoriteten av svenskarna förrutom Astrid Lindgren. Jag är helt överens om att Astrid Lindgren kan få pryda 20-kronorssedeln. Men Birgit Nilsson? Ingemar Bergman? Greta Garbo? En av mina absoluta favoriter i musik är Evert Taube men jag vet inte om jag tycker att han är rätt man att pryda 50-lappen. Och lägg märke till att inte en enda kunglighet eller historiskt förankrad person representras på de nya sedlarna. Var är historien? Var är traditionen? Var är det som ska vara folkigt förankrat och gemensamt för alla svenskar, inte bara kulturivrare? Inget ont om Greta Garbo eller Ingemar Bergman, men jag (och jag tror att ganska många med mig) identifierar mig verkligen inte med dem. De är bägge internationellt kända och respekterade svenskar, visst, men i så fall kan man lika gärna sätta Mats Sundin, Ingvar Kamprad eller Henrik Larsson på någon sedel, de har i så fall bredare folkligare förankring än till exempel Garbo.
Mitt förslag (nu har jag viserligen inte gått och grunnat och legat sömnlös i veckor över det här utan det jag skriver nu är ren inspiration) lyder som följer:
20 – Astrid Lindgren (En av våra mest lästa författare)
50 – Alfred Nobel (Om någon en internationellt känd och respekterad svensk)
100 – H.M. Konungen (Självklart)
200 – Kronprinsessan Victoria (Lika självklart)
500 – Karl XIV Johan (Kanske? Ättefader till vår kungafamilj)
1000 – Gustav Vasa (Som tidigare. Gustav Vasa får vi väl ändå räkna som landsfader)
Jag instämmer i Herman Lindqvists ord om ”ytligt och populistiskt” http://www.svd.se/naringsliv/valdigt-ytligt-och-populistiskt_6068967.svd gällande motiven och visst har han rätt när han beskriver de nya sedlarna som en slags Idol-tävling eller kändisbilder. För det känns lite som att det blir så när man ser vilka som ska pryda Sveriges nya sedlar.
