SNÖ?
NIEVE?
fredag 22 oktober 2010
måndag 18 oktober 2010
Humor
Jag är inne i en period av rensa, städa och sortera just nu.
Hade glömt bort dem.
Håll till godo:
Kan bero på att jag under helgen har fyllt tre flyttkartonger
med saker som ska sorteras bort.
Det har säkert bidragit till en allmän rensa-period.
Berättar lite längre ner VARFÖR jag har fyllt tre kartonger
med saker som ska bort.
Men nu såhär på kvällen satt jag av någon anledning
framför datorn och rensade ut bland massa gamla dokument
och saker. Då snubblade jag över dessa bilder
Hade glömt bort dem.
Håll till godo:
Varför har jag då ägnat en hel helg åt att packa grejer,
sortera och rensa och slänga?
Jo jag ska flytta.
Till Chile.
I November.
lördag 16 oktober 2010
En betraktelse
Jag dricker inte vodka.
Jag tycker inte om det alls.
Det smakar hemskt.
Jag dricker faktiskt ingen starksprit överhuvudtaget.
Kanske en liten kryddad snaps någon enstaka gång
då man har den Gudabenådade midsommarsillen
eller den Divina augustikräftan på sin tallrik.
Eller på julbordets potpurri av traditionsbärare,
vars ursprung kan härledas från vikingarnas Midvinterblot.
Men hör här:
Gabriela var i Perú häromdagen
och köpte hem en literflaska med Absolut Vodka.
Det svenska flaggskeppet när det gäller alkoholexport.
En literflaska med en vara
som nästan är lika svenskt förknippad
som IKEA, ABBA eller Jantelagen
kostade henne åtta (8), ÅTTA dollar.
Alltså inte ens 56 kronor.
Vad ÄR detta?
Absolut Vodka tillverkas i Sverige:
säden odlas i Sverige,
den skördas i Sverige,
den elaboreras i Sverige,
den buteljeras i Sverige,
den skickas på export.
Till andra sidan jorden, bokstavligt talat.
Och där kostar den mindre än en fjärdedel
av priset som man måste ge för den i Sverige.
Inte för att jag bryr mig personligen,
som sagt så dricker jag inte vodka alls
då jag tycker att det smakar vedervärdigt.
Men jag reagerar ändå på det.
Hur kan en vara som tillverkas, buteljeras
och exporteras till andra sidan pölen
kosta en fjärdedel av konsumentpriset
som man behöver ge för samma produkt
i densammas ursprungsland?
Jag tycker inte om det alls.
Det smakar hemskt.
Jag dricker faktiskt ingen starksprit överhuvudtaget.
Kanske en liten kryddad snaps någon enstaka gång
då man har den Gudabenådade midsommarsillen
eller den Divina augustikräftan på sin tallrik.
Eller på julbordets potpurri av traditionsbärare,
vars ursprung kan härledas från vikingarnas Midvinterblot.
Men hör här:
Gabriela var i Perú häromdagen
och köpte hem en literflaska med Absolut Vodka.
Det svenska flaggskeppet när det gäller alkoholexport.
En literflaska med en vara
som nästan är lika svenskt förknippad
som IKEA, ABBA eller Jantelagen
kostade henne åtta (8), ÅTTA dollar.
Alltså inte ens 56 kronor.
Vad ÄR detta?
Absolut Vodka tillverkas i Sverige:
säden odlas i Sverige,
den skördas i Sverige,
den elaboreras i Sverige,
den buteljeras i Sverige,
den skickas på export.
Till andra sidan jorden, bokstavligt talat.
Och där kostar den mindre än en fjärdedel
av priset som man måste ge för den i Sverige.
Inte för att jag bryr mig personligen,
som sagt så dricker jag inte vodka alls
då jag tycker att det smakar vedervärdigt.
Men jag reagerar ändå på det.
Hur kan en vara som tillverkas, buteljeras
och exporteras till andra sidan pölen
kosta en fjärdedel av konsumentpriset
som man behöver ge för samma produkt
i densammas ursprungsland?
torsdag 14 oktober 2010
Chile
Jag saknar ord.
Den omtalade räddningsaktionen i Chile
gör mig inte bara otroligt imponerad och glad,
gör mig inte bara otroligt imponerad och glad,
utan faktiskt också stolt.
Stolt över att det är just Chile som inför världens samlade ögon
har genomfört den mest ofattbara räddningsaktionen i historien.
Jag är stolt över att ha kopplingar till Chile,
stolt över att ha en flickvän från Chile,
stolt över att snart vara där.
Den chilenska räddningsaktionen
utanför Copiapó saknar motstycke.
Jag kan bara instämma i Presidente Piñeras ord:
VIVA CHILE!
Se me faltan palabras.
El famoso rescate en Chile
no solamente me trae impresión e alegría,
sino también orgullo.
Orgullo de que sea Chile que frente a los ojos del mundo
haya realizado la acción de rescate mas impresionante de la historia.
Orgullo de que sea Chile que frente a los ojos del mundo
haya realizado la acción de rescate mas impresionante de la historia.
Orgullo de ser relacionado a Chile,
orgullo de tener novia de Chile,
orgullo de pronto estar allí.
La acción de rescate chilena en Copiapó
La acción de rescate chilena en Copiapó
no tiene su comparación.
Solo puedo asentir con las palabras del Presidente Piñera:
VIVA CHILE!
Que grande! QUE GRANDE!
Finalmente LIBRES!
Los bravos mineros por fin se encuentran en libertad.
Otra vez pueden caminar la tierra,
otra vez pueden respirar aire libre,
otra vez pueden dejar que el sol brille a sus rostros.
Nadie lo pensaba.
Nadie lo podía esperar.
Pero Chile ha mostrado al mundo
que SÍ SE PUEDE!
Me trae tanto orgullo ser relacionado a Chile en este momento.
Adelante, Chile!
Los bravos mineros por fin se encuentran en libertad.
Otra vez pueden caminar la tierra,
otra vez pueden respirar aire libre,
otra vez pueden dejar que el sol brille a sus rostros.
Nadie lo pensaba.
Nadie lo podía esperar.
Pero Chile ha mostrado al mundo
que SÍ SE PUEDE!
Me trae tanto orgullo ser relacionado a Chile en este momento.
Adelante, Chile!
onsdag 13 oktober 2010
Los mineros
Rescatados, por fin!
Después de 65 días los bravos mineros chilenos
pueden otra vez mirar hacia el cielo.
Son 5 hasta ahora que se han podido subir
a la dulce superficie chileno.
Que alegría, que alivio saber que por fin
los heróicos obreros puedan respirar aire libre.
Que sigan así, rescatadores!
Fuerza, mineros!
Adelante Chile!
Después de 65 días los bravos mineros chilenos
pueden otra vez mirar hacia el cielo.
Son 5 hasta ahora que se han podido subir
a la dulce superficie chileno.
Que alegría, que alivio saber que por fin
los heróicos obreros puedan respirar aire libre.
Que sigan así, rescatadores!
Fuerza, mineros!
Adelante Chile!
måndag 11 oktober 2010
Måndag kväll
"Jag har förlorat mitt jobb, min fru har lämnat mig, mitt hus har blivit utmätt och jag har just blivit stämd." - Citat från ett nyhetsreportage från USA och hur fastighets- och finanskrisen fortfarande påverkar folk.
För mig har det varit en jävlig dag, stressigt och dant, liten bemanning, mycket att göra, hetsigt... etc etc. Mycket gnäll också, verkar som att folk har börjat drabbas av höstdepressionen nu, till råga på den vanliga epedimin Måndagsdepression som med jämna mellanrum (en gång varje vecka...) drabbar folk.
Men det känns ganska obetydligt när jag hör om den här arme karln i USA.
Hoppas verkligen att allt löser sig för honom.
För mig har det varit en jävlig dag, stressigt och dant, liten bemanning, mycket att göra, hetsigt... etc etc. Mycket gnäll också, verkar som att folk har börjat drabbas av höstdepressionen nu, till råga på den vanliga epedimin Måndagsdepression som med jämna mellanrum (en gång varje vecka...) drabbar folk.
Men det känns ganska obetydligt när jag hör om den här arme karln i USA.
Hoppas verkligen att allt löser sig för honom.
torsdag 7 oktober 2010
Middag
Ikväll tog jag mod till mig
och lagade en udda men klassisk
svensk husmanskostmiddag.
Knaperstekt bacon,
tärnad potatis,
och
PÖLSA.
Och det smakade inte helt oävet.
och lagade en udda men klassisk
svensk husmanskostmiddag.
Knaperstekt bacon,
tärnad potatis,
och
PÖLSA.
Och det smakade inte helt oävet.
Äntligen!!
Idag blev årets nobelpristagare i litteratur oficiellt tillkännagiven.
Han heter Mario Vargas Llosa, är född 1936 i bedårande vackra Arequipa i Perú och innehar numera dubbelt medborgarskap i form av ett spanskt vid sidan av sitt peruanska, och han är en av Sydamerikas mest framstående författare. Han har dessutom ställt upp i ett peruanskt presidentval där han förlorade mot den korrupte och girige Alberto Fujimori.
Vargas Llosa har hela tiden agerat lite i skymundan, han har publicerat sina böcker och haft sin trogna skara läsare men han har alltid tvingats stå i skuggan av till exempel Gabriel García Márquez som erhöll nobelpriset i litteratur 1982.
Men inte längre. Mario Vargas Llosa är ett mycket bra val! Även om Vargas Llosa är tydligt inspirerad av socialismen i sin skrivande konst så skriver han bra och intressant litteratur. Äntligen en författare som man känner till, vars böcker man har läst och uppskattar, och som dessutom var berömd innan och som kommer fortsätta vara berömd även efter prisutdelningen.
Felicidades, maestro Mario Vargas Llosa!
Han heter Mario Vargas Llosa, är född 1936 i bedårande vackra Arequipa i Perú och innehar numera dubbelt medborgarskap i form av ett spanskt vid sidan av sitt peruanska, och han är en av Sydamerikas mest framstående författare. Han har dessutom ställt upp i ett peruanskt presidentval där han förlorade mot den korrupte och girige Alberto Fujimori.
Vargas Llosa har hela tiden agerat lite i skymundan, han har publicerat sina böcker och haft sin trogna skara läsare men han har alltid tvingats stå i skuggan av till exempel Gabriel García Márquez som erhöll nobelpriset i litteratur 1982.
Men inte längre. Mario Vargas Llosa är ett mycket bra val! Även om Vargas Llosa är tydligt inspirerad av socialismen i sin skrivande konst så skriver han bra och intressant litteratur. Äntligen en författare som man känner till, vars böcker man har läst och uppskattar, och som dessutom var berömd innan och som kommer fortsätta vara berömd även efter prisutdelningen.
Felicidades, maestro Mario Vargas Llosa!
måndag 4 oktober 2010
Öppet brev till samtliga fackföreningar
Efter att återigen (ja, återigen) blivit drabbad av fackets och kollektivavtalens påtvingade diktatur känner jag mig nödgad att nedteckna följande text.
Jag kan, till att börja med, erkänna att fackföreningar och kollektivavtal ibland kan vara bra. Som till exempel i dessa lägen:
-Politiska skäl: I de länder och samhällen där arbetare utnyttjas och tvingas leva på fattigdomsgränsen.
-Juridiska skäl: Inom de forum där arbetsrätten inte är så tydlig.
-Ideologiska skäl: Jag köper absolut att om man nu hyser de åsikterna så kan man mycket väl engagera sig fackligt på grund av ideologi.
Så. Är ni nöjda nu, ni som står på fackets sida?
För här kommer andemeningen med detta inlägg:
Fackföreningar i Sverige är en styggelse. En motvind i seglen, en sandad skridskobana. Ett hinder för personlig utveckling, en geometrisk formel där samtliga "medlemmar" eller människor är exakt lika, är exakt lika bra, kan exakt samma saker och ska tjäna och behandlas på exakt samma sätt.
Kollektivavtalen är en marxistisk idioti, som glorifierar och idealiserar gamle Marx' talesätt: nämligen att alla ska tjäna lika mycket pengar, oavsett hur bra/dålig/duktig/oansvarig/oseriös/engagerad man än är på sin arbetsplats.
Jag har två gånger tidigare råkat ut för fackets och kollektivavtalets förbud, hinder och giriga tentakler. De två gångerna tidigare handlade det om min lön. Men märk väl, lön är pengar, och pengar är till syvende och sist just det, bara pengar. Den här gången håller ett kollektivavtal som jag har blivit TVINGAD att skriva under, för så gör man i Sverige, på att tillintetgöra en dröm. En dröm, ett livsmål, som jag har haft sedan vintern 2009.
Den drömmen, det målet, är att bege mig till ett annat land för att leva tillsammans med personen som jag älskar. Vi har levt ifrån varandra i över ett år. Försök att ens INBILLA er hur det känns!
Jag har aldrig gått med i något fackförbund. Det skulle heller aldrig falla mig in. Men ändå blir jag utsatt för deras terror. Jag blir hela tiden påverkad av dem, utan att jag vare sig vill eller är intresserad. Jag vill kunna utvecklas och gå vidare på min arbetsplats, och jag vill också se att mitt företag kan utvecklas och gå vidare. Men facket sätter käppar i hjulen. Så är det.
Jag är inte intresserad av dem. Varken av dem eller deras så kallade "hjälp". När jag anställdes på min nuvarande arbetsplats blev jag uppringd av inte mindre än två fackförbund som ville ha med mig. Jag svarade, ovänligt och bestämt (nej inte riktigt), att nej tack, inte intresserad. Med andra ord: jag är inte med i facket. Jag vill inte gå med i facket, och följdaktligen vill jag heller inte bli påverkad av vare sig deras ideologi eller deras bestämmelser. Däremot var jag så illa tvungen till att skriva på ett kollektivavtal. Jag tvingades till det. Jag ställer inte upp på det, men jag tvingas ändå apa efter deras regelverk.
Men hade jag inte tvingats underteckna ett förbannat kollektivavtal hade jag själv kunnat påverka min framtid!
Missförstå mig inte nu. Jag kommer definitivt inte att bli en svartfot som går ut i någon sorts enmansstrejk för att få igenom något som jag önskar. Eftersom jag en gång har undertecknat ett kollektivavtal är jag så illa tvungen att snällt inställa mig i ledet och följa deras regelverk. Men en sak ska ni ha förbannat klart för er, ni som arbetar med kollektivavtal:
Ni kan hindra mig från att individuellt löneförhandla utifrån min personliga kompetens, och ni kan hindra mig från att ta steget vidare i min karriär. Som sagt, pengar är endast pengar. Men ni ska ge FAN i att påverka mitt privatliv, och hindra mig från att leva min dröm!
Jag kan, till att börja med, erkänna att fackföreningar och kollektivavtal ibland kan vara bra. Som till exempel i dessa lägen:
-Politiska skäl: I de länder och samhällen där arbetare utnyttjas och tvingas leva på fattigdomsgränsen.
-Juridiska skäl: Inom de forum där arbetsrätten inte är så tydlig.
-Ideologiska skäl: Jag köper absolut att om man nu hyser de åsikterna så kan man mycket väl engagera sig fackligt på grund av ideologi.
Så. Är ni nöjda nu, ni som står på fackets sida?
För här kommer andemeningen med detta inlägg:
Fackföreningar i Sverige är en styggelse. En motvind i seglen, en sandad skridskobana. Ett hinder för personlig utveckling, en geometrisk formel där samtliga "medlemmar" eller människor är exakt lika, är exakt lika bra, kan exakt samma saker och ska tjäna och behandlas på exakt samma sätt.
Kollektivavtalen är en marxistisk idioti, som glorifierar och idealiserar gamle Marx' talesätt: nämligen att alla ska tjäna lika mycket pengar, oavsett hur bra/dålig/duktig/oansvarig/oseriös/engagerad man än är på sin arbetsplats.
Jag har två gånger tidigare råkat ut för fackets och kollektivavtalets förbud, hinder och giriga tentakler. De två gångerna tidigare handlade det om min lön. Men märk väl, lön är pengar, och pengar är till syvende och sist just det, bara pengar. Den här gången håller ett kollektivavtal som jag har blivit TVINGAD att skriva under, för så gör man i Sverige, på att tillintetgöra en dröm. En dröm, ett livsmål, som jag har haft sedan vintern 2009.
Den drömmen, det målet, är att bege mig till ett annat land för att leva tillsammans med personen som jag älskar. Vi har levt ifrån varandra i över ett år. Försök att ens INBILLA er hur det känns!
Jag har aldrig gått med i något fackförbund. Det skulle heller aldrig falla mig in. Men ändå blir jag utsatt för deras terror. Jag blir hela tiden påverkad av dem, utan att jag vare sig vill eller är intresserad. Jag vill kunna utvecklas och gå vidare på min arbetsplats, och jag vill också se att mitt företag kan utvecklas och gå vidare. Men facket sätter käppar i hjulen. Så är det.
Jag är inte intresserad av dem. Varken av dem eller deras så kallade "hjälp". När jag anställdes på min nuvarande arbetsplats blev jag uppringd av inte mindre än två fackförbund som ville ha med mig. Jag svarade, ovänligt och bestämt (nej inte riktigt), att nej tack, inte intresserad. Med andra ord: jag är inte med i facket. Jag vill inte gå med i facket, och följdaktligen vill jag heller inte bli påverkad av vare sig deras ideologi eller deras bestämmelser. Däremot var jag så illa tvungen till att skriva på ett kollektivavtal. Jag tvingades till det. Jag ställer inte upp på det, men jag tvingas ändå apa efter deras regelverk.
Men hade jag inte tvingats underteckna ett förbannat kollektivavtal hade jag själv kunnat påverka min framtid!
Missförstå mig inte nu. Jag kommer definitivt inte att bli en svartfot som går ut i någon sorts enmansstrejk för att få igenom något som jag önskar. Eftersom jag en gång har undertecknat ett kollektivavtal är jag så illa tvungen att snällt inställa mig i ledet och följa deras regelverk. Men en sak ska ni ha förbannat klart för er, ni som arbetar med kollektivavtal:
Ni kan hindra mig från att individuellt löneförhandla utifrån min personliga kompetens, och ni kan hindra mig från att ta steget vidare i min karriär. Som sagt, pengar är endast pengar. Men ni ska ge FAN i att påverka mitt privatliv, och hindra mig från att leva min dröm!
söndag 3 oktober 2010
Höstmiddag
Rosmarinmarinerad stek
Kryddig rotfruktskompott
Trattkantarellsås
Kraftigt chilenskt rödvin
Kommer ni på en mer fulländad höstmåltid,
ämnad att intas som söndagmiddag,
så lämna gärna en kommentar!
Kryddig rotfruktskompott
Trattkantarellsås
Kraftigt chilenskt rödvin
Kommer ni på en mer fulländad höstmåltid,
ämnad att intas som söndagmiddag,
så lämna gärna en kommentar!
lördag 2 oktober 2010
Veckans inne- och utelista
INNE
1) Chile.
Nu är det bestämt!
2) Helg.
Fy satan vilken vecka detta har varit...
3) Hösten.
I love it!
4) Nytt jobb.
Folk söker sig med en häpnadsväckande fart vidare från min arbetsplats: SK, JS, LS, JS, FO snart samt även undertecknad snart. Bäva månde cheferna?
5) Amy MacDonald.
En ganska ny favorit bland mitt ganska breda spektra av favoritmusik. Sjunger vackert, spelar bra gitarr och gör mycket trevliga låtar. Och ser dessutom mycket bra ut. Hur många skottar gör det egentligen?
UTE
1) AIK Fotboll.
Sämre skit har väl sällan skådats, inte ens inom svensk fotboll?
2) Idol.
Jag ser inte mycket på TV, och framför allt inte mycket på PK-kanalen TV4, men nu har de hållit på och visat den där smörjan flera timmar per kväll, varje dag i flera veckors tid nu, och det börjar kännas både tröttsamt och föga underhållande.
3) Hösten.
Vackert nu, men vi fruktar redan oktober och november...
4) Politik.
Kan inte partierna bara ge fan i att gnälla omkring och sätta sig ner och börja ARBETA någon gång? Ni vet, det där som vi skattebetalare faktiskt betalar genom skatter för att de ska göra!
5) Stockholms Tunnelbana.
Orkar inte kommentera varför något mer nu...
1) Chile.
Nu är det bestämt!
2) Helg.
Fy satan vilken vecka detta har varit...
3) Hösten.
I love it!
4) Nytt jobb.
Folk söker sig med en häpnadsväckande fart vidare från min arbetsplats: SK, JS, LS, JS, FO snart samt även undertecknad snart. Bäva månde cheferna?
5) Amy MacDonald.
En ganska ny favorit bland mitt ganska breda spektra av favoritmusik. Sjunger vackert, spelar bra gitarr och gör mycket trevliga låtar. Och ser dessutom mycket bra ut. Hur många skottar gör det egentligen?
UTE
1) AIK Fotboll.
Sämre skit har väl sällan skådats, inte ens inom svensk fotboll?
2) Idol.
Jag ser inte mycket på TV, och framför allt inte mycket på PK-kanalen TV4, men nu har de hållit på och visat den där smörjan flera timmar per kväll, varje dag i flera veckors tid nu, och det börjar kännas både tröttsamt och föga underhållande.
3) Hösten.
Vackert nu, men vi fruktar redan oktober och november...
4) Politik.
Kan inte partierna bara ge fan i att gnälla omkring och sätta sig ner och börja ARBETA någon gång? Ni vet, det där som vi skattebetalare faktiskt betalar genom skatter för att de ska göra!
5) Stockholms Tunnelbana.
Orkar inte kommentera varför något mer nu...
fredag 1 oktober 2010
Hösten
Nu är hösten här. Det märks. Kyla och nästan frostigt på Ladugårdsgärdets gräs på morgonen. Träden täcker marken med sina blad och överallt lyser skogens färger i en potpurri av gult, rött och orange.
Jag tycker om hösten. Jag tycker om färgerna och de brinnande kvällarna, se bilderna och utsikten från min balkong häromdagen.
Jag tycker om den speciella höststämningen men framför tycker jag om allt maten som serveras under hösten. Höst innebär viltjakt, och det betyder viltgrytor, älgbiffar, älgstekar och svamp! Skogens guld finns i överflöd. Tidigare hade vi en röd stuga i de värmländska skogarna (de petiga kommer att säga att stugan faktiskt, och egentligen helt korrekt, låg i Närke. Men för mig var det Värmland) och dit åkte vi för att vaska efter skogens guld. Jag saknar den stugan faktiskt.
Jag var på Hötorget idag efter arbetet, just för att köpa svamp. Jag hade flera gånger tidigare sett vilka fina varor som finns där och hur grabbarna där dränker varandra med sina rop om
"Chejsan, chalva prisät!"
Jag tänkte att ett halvt kilo trattkantareller borde räcka gott och väl till den gryta jag planerar att göra imorgon. Blir uppraggad av en grabb där som ropar just ovan ord till mig och jag köper, till halva priset naturligtvis. Två minuter senare går jag därifrån, hundra kronor fattigare och ETT KILO trattkantareller rikare.
Tänker "Vad hände där??"
Skicklig försäljare, den där hötorgsrackaren.
Men det gör inget.
Nu har jag tillräckligt med skogens absoluta guld för att göra det mesta.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)