Bilder från en chilensk jul

Rödtjut, socker samt glöggkryddor



Ingen jul utan glögg, inte ens i Sydamerika!



Utsikt från balkongen den 22 december



Romina och Gabriela klär granen i äkta plast



Fiorenza hjälpte till också



Japp, pepparkakshus i Chile, med kristyr och godis!



Det blev ganska bra till slut



Trodde vi...

... huseländet stod pall för chilenska värmen i ca två timmar

Granen med alla klappar

Strax utdelning av julklappar

En liten tjej var överlycklig över sin nya cykel

Feliz Navidad!

Feliz Navidad

God Jul till er alla!

Plojstation?

Äkta Polystation

+ 500 spel

4000 CHP (55-60 SEK)

Vår granne

Ett par trappor ner bor en granne med en rolig hobby. Han tycker nämligen mycket om att spela trumpet. Och han tycker också mycket om att alla andra i huset ska höra honom. Varje eftermiddag står den där byfånen på balkongen eller med fönstrena öppna och flåsar i sin jävla tuta. Tröttsamt och föga underhållande. Och han kan inte heller spela ens, dels låter tonerna inte rent och dels har jag inte hört honom ta mer än två toner i harmoni. Det låter som ni förstår helt bedrövligt när han försöker hosta fram något som med lite god vilja eventuellt skulle kunna liknas vid musik. Snart går jag ner till honom och knölar in en kudde i trumpetsatan och tejpar för käften på den kakofonimissbrukande stollen.

Lägenheten

Efter att ha torskat tre timmar i ett varuhus på absolut NADA,
efter att ha styrkts av en kall pilsner till lunch
och laddad med lite ilska, en hel del nordeuropeisk beslutsamhet
samt en grabbnäve med Johanssonsk mentalitet á la
"nu jävlar får det vara nog med dumheterna",
lyckades vi (jag) äntligen få in en sista säng i vår lägenhet.
Ingenting tycktes ju svårare än att köpa en enkel dubbelsäng...

Som sagt det krävdes en nordeuropé med beslutsamhet
för att göra färdigt det sista i vår lägenhet.
Nu är den klar,
och redo för att uthyras över jul och nyår.

Perú

Igår var jag en sväng över dagen till Tacna i Perú.
Staden kallas "Den heroiska" på grund av sitt motstånd mot Chile då staden de facto tillhörde Chile under perioden 1884-1929. Trots envetna försök från chilensk sida att "chilenisera" staden och dess invånare lyckades de aldrig omvända befolkningen att tillhöra de röd-vit-blå istället för de röd-vita. TIll slut insåg Chile att det inte var någon idé med Tacna och lämnade tillbaka staden till Perú år 1929. Det gick betytligt bättre att införliva Arica i Chile, och det är jag tacksam för.

Till Tacna åker man för att shoppa billigt och äta god mat. Det var precis det vi gjorde, jag, Gabrielas syster Paula och hennes sambo Jorge. Peruanska tullen börjar på en gång att visa sig på styva linan genom leda oss likt boskap från ena kontrollen till den andra. Av vilken anledning, jag menar vem fan försöker smuggla något FRÅN CHILE TILL PERÚ? Nåväl, peruanska kontrollerna tog sina två timmar, men efter att ha fått en otydlig stämpel i passet och blivit tilldelad 90 dagars turistvisum satte jag återigen fötterna i Perú. Det var ett tag sedan. Väl framme i staden (efter en färd på dåliga vägar, kantade av skräp) passade jag på att lämna in mina glasögon för en liten översyn innan vi åkte iväg till en utmärkt fiskrestaurang för lunch. De bjöd på en liten drink där, Tacna Sour hette den. Den var god, inte helt olik Margarita. Sedan var det dags för shopping! Under hela dagen köpte jag ett par flip-flops, en magväska, två flaskor rom (Flor de Caña, 60 kr, helt ok eller hur?) samt piratkopierade filmer och wii-spel. Helt otroligt egentligen, 7 eller 8 spel och filmer för 20 kr. Magväskan kostade 50 kr och i Chile används de mer som en axelväska. Praktiskt! Ja, L.S., jag är nu stolt innehavare av en bögslunga!

En timme av eftermiddagens brännande sol (faktor 50 på!) tillbringades på ett kasino, gissa vem som vann 60 Nuevo Soles, motsvarande 150 kr på en enarmad bandit. Framåt kvällningen var det så dags att bege sig tillbaka till civilisationen i Chile, och efter att ha smugglat in 4 liter sprit och säkert 50 skivor med film och spel trampade vi åter chilensk mark. En trevlig tur till vårt nordliga grannland var det!

Idag är det söndag och jag har bara 3 timmar kvar på min status som gräsänkling. Gabriela har nämligen också varit i Perú men längre norrut, i Arequipa, på en konferens med sitt universitet sedan i torsdags och idag kommer hon tillbaka. Har saknat henne, det känns lite annorlunda (men inte konstigt) att vara här utan henne. I fredags afton var jag ute med Marcelo och Álvaro och tog ett par glas på en salsapub. Vårt bord på tre grabbar beställde sammanlagt in nio drinkar (tre var) samt ett fat med pommes och chicken nuggets som Marcelo och Álvaro delade på. Slutsumma? 24 500 CHP, motsvarande lite drygt 300 SEK.

Idag den 19 december firar mina föräldrar 30-årig bröllopsdag. STORT GRATTIS TILL ER, må ni vara gifta i 30 år till!

Jordskalv

Det SKAKAR här!
Var och varannan dag är det ett litet jordskalv.
Chilenarna rycker på axlarna - "det där var väl inget",
jag hajar till varje gång.

Som för 10 minuter sedan.
Jag menar här satt jag i godan ro,
surfade och lyssnade på musik.
Helt plötsligt börjar hela huset skaka,
det klirrar i glas och knakar i väggar.

Är man inte van vid dem så är man inte.

Såg förresten att Sveriges Försvarsmakt nu höjer hotnivån efter terrorbombningarna i Stockholm. Politiker, media, polis och Säkerhetspolis vägrar inse det uppenbara i det faktum att Sverige blivit utsatt för ett terrordåd. Därför är det skönt att se att det finns åtminstone en myndighet i Sverige som har vettet i behåll.

En bra artikel från Expressen

http://www.expressen.se/kronikorer/ulfnilson/1.2253836/ulf-nilson-ingen-risk-att-de-militanta-muslimerna-lyckas-i-sin-avsikt

Min vikt

Jag har gått ner ett kilo på två dagar.
Det är sant.

Och det beror inte på Atkins,
GI eller LCHF.
Tror inte att dessa metoder går att leva efter i Chile.
Nej min viktnedgång beror på
ett mycket mer effektivt tillvägagångssätt.
Nämligen en helt vanlig
enkel
sydamerikansk
magsjuka.

Nu mår jag dock som en prins igen.
Och har lust att svulla i mig en monsterpizza eller liknande.


He bajado un kilo en dos días.
Es verdad.

Pero no debido a los métodos Atkins,
GI o LCHF.
No creo que aquellas medidas servirán en Chile.
Sino mi pérdida de peso surgen de un método más eficaz.
Una completamente normal
simple
sudamericana
enfermedad de estómago.

Ahora ya me siento como un príncipe,
con ganas de morfarme una pizza tamaño monstruoso

Hur kommer det sig...

... att SÄPO och polisen går ut och upprepar att läget är under kontroll, när det så uppenbarligen inte är det?

... att våra kära riksdagspartier mest tycks vara intresserade av att tysta SD istället för att lösa problemet som de själva orsakat och som de själva är ansvariga för?

... att etablissemanget inte meddelar rakt ut att personen som utförde bombdåden i Stockholm är en avskyvärd och ansiktslös mördare, terrorist och usling utan istället tutar i folk att han var en "vanlig 'svensk' kille"?

... att nästan hela svenska samhället fortfarande anser att "gå till Storkyrkan, tända facklor och hålla hand så blir allt bra" är en mentalitet som löser alla problem?

... att gammal socialistisk 80- och 90-talsretorik börjar dyka upp igen, nämligen den att det är svenska det är fel på och att vi absolut inte får kritisera någon eller något annat än det svenska?

... att det helt plötsligt är så synd om alla muslimer i Sverige för att de känner sig utsatta? Alla andra samhällsmedborgare som drabbas då? De svenskar som skadades av en muslimsk persons bombattack och de svenskar mot vilka attacken var riktad?

Taimour Abdulwahab

Såhär ser han ut:



Taimour Abdulwahab al-Abdaly.

Islamist
Terrorist
Mördare
och Svensk (?)

Magsjuk

God morgon!
Eller god eftermiddag, hur man nu ser det.

Ligger nerbäddad idag med magsjuka. Det tog ett par veckor innan den inhemska bakteriefloran hann ikapp mig, men det är ungefär den tiden det brukar ta innan man fár en släng av Quadro-Ontimagosis. De peruanska bakterierna är betydligt snabbare i sin handling, som jag minns det dröjde det tre timmar frán inträdet i landet till avträdet.

Söndag kväll - trött!

Hej på er mina vänner!
Bara så ni vet: till och med här i Chile har de visat på nyheterna om självmordsbombarasen i Stockholm. Och jag måste förklara hur saker och ting ligger till i Sverige. Jag berättar dock endast FAKTA, jag far inte med osanningar.

Nåväl.

Här i Chile flyter livet på som det ska. I fredags hade de födelsedagsfest för lilla Fiorenza på dagis och det må jag säga var ett kalas... Fiore fyller bara 4 år, och dessutom först om ett par veckor men då dagis stänger på fredag valde de att ha kalaset nu. Timmar av förberedelser, godis, ballonger, en gigantisk tårta och till och med en inhyrd mimare/buktalare som hade en liten show för alla barn. Och gissa vem som fick gå upp på scenen och spela med i hans lilla teaterföreställning... Jag rev ner åskknallar av asgarv och applåder från alla vuxna där när jag skulle försöka repitera några fraser i ett skådespel som vi hade men vad gör man inte. Jag är iallafall glad åt att jag lät mer som argentinare än som "utlänning" i mina repliker. Fyra timmar med en massa barn tar på kraferna så kvällen var lugn. Satt med Gabriela på balkongen ett tag och njöt av solnedgången och en kall pilsner.

Helgen har sedan ägnats åt att fixa och dona och stöka i vår lägenhet och jag har lyckats panga en ruta... vi har städat ur lyan och tvättat fönster och det var då som incidenten med rutan inträffade. Nu äntligen ser lägenheten bra ut men allvarligt, i hur taskigt skick får man överlämna ett boende egentligen? Jag vet att detta är Chile, detta är Sydamerika, detta är en annan kontinent än gamla Svedala och saker och ting fungerar annorlunda här. Men ändå, man undrar ibland. Idag har vi kört ett flyttlass möbler till vår lägenhet som vi har fått köpa billigt av Gabrielas syster och sambo. Vi har fått köpa ett helt hushåll mer eller mindre, soffa, fotöljer, TV, matsalsbord, stolar, köksattiraljer, skåp, tvättmaskin, spis, kyl, frys... Japp, i Chile tillhör till och med kyl/frys, tvättmaskin och spis lägenhetsinnehavaren, inte lägenheten. Vi har fått låna porslin, gardiner och sängar av Gabrielas mamma och vi har fått stor hjälp av mina svägerskor och svågrar. MUCHAS GRACIAS POR TODO AMIGOS! En serio, se los agradezco harto. Les haremos un asado pronto en la casa cuando tengamos todo listo, cierto!

Ikväll ska vi nog bara ta det piano, tror att alla är ganska trötta efter dagens slit. Det där med att helga vilodagen har inte riktigt efterlevts i vårt lilla sällskap idag men vad gör man. Snart dags för en kopp kvällsté och sedan kanske en tidig kväll.

I nästa inlägg kommer foton från helgen, håll utkik!

VAD ÄR DET SOM HÄNDER??

Muslimska självmordsbombare
i centrala Stockholm under julruschen.
Hotbrev mot Sverige och svenska folket.
Nu ska tydligen alla svenskar dö.

Det här var bara en tidsfråga.

Dagens rätt

Helstekt vildsvin.

Bara en tanke...

11 cm snö i Paris på en dag.
Stadens största flygplats stängs, flygtrafiken står stilla,
Eiffeltornet stängs för besökare, bussar rör sig inte ur fläcken.
66 personer döda i Polen på grund av den hårda kylan
(må de vila i frid, och det menar jag verkligen)
och nära 15 minusgrader i Stockholm i början på december.
Ja herregud, växthuseffekten är verkligen påtaglig.
Samtidigt håller FN ett nytt så kallat "klimattoppmöte"
för att diskutera vad man kan göra
för att hindra "de kraftigt ökande temperaturskillnaderna".
Det hade varit komiskt, riktigt komiskt faktiskt,
om Frankrikes representant inte hade kunnat komma
på grund av snöstormen i Paris.
Eller vad säger Tayta?

Bilder från Arica

Hej igen!
Här kommer lite bilder från första veckan i Chile.
Det är en salig blandning, allt från stranden till museum och utflykter.
Håll till godo!



Första dagen på stranden.



Förstår ni nu varför jag ville åka hit?



I en park i centrala Arica



Min sobrina Fiorenza med en leksak som jag köpte på Barajas.

Ett gäng skintorra gamla fossil som levde alldeles i början

av min historiebok om Latinamerika (ca. 7000 f.Kr.).

Ombord på ett vrak som spolades upp på land vid tsunamin

år 1870. Observera hur långt bort vattenlinjen är.

Fiorenza och "Tío Fredi"

Gabriela på Playa Chinchorro. TE AMO!

Ett blekansikte försöker i försiktigaste mån få lite färg.

Arica

Några gauchos rider förbi oss sådär i största allmänhet en

lördagmorgon på stranden.

Finns det NÅGON därute som kan förklara detta? Varför

har de murat in ett par vinflaskor i väggen?

Anderna, tropisk växtlighet, robusta timmermöbler och

en jädra struts?? Precis som hemma fast annorlunda.

Jag provar min första Mote con huesillo, en kall kaneldricka

med vetepuffar och aprikos. Gott! De självklara empanadas

ligger i den lilla korgen.

Jag och mina andinska berg. Jag har saknat

dem!

På första parkett under en båtfärd på Stilla

Havet.

Arica från havet sett.

El Morro de Arica från havet sett.

El Morro.

Solnedgång.

Solnedgång över Stilla Havet.

Suck...

Jag hade egentligen tänkt att publicera (ett mycket bra) inlägg om hur helgen har varit och vad som komma skall, men texten som jag skrev i Word försvann. Två sidor. Och klantig som jag är hade jag inte sparat texten.

Vad sur man blir ibland.

Nåväl jag gör ett nytt försök:

Vi har iallafall idag måndag hittat en lägenhet som vi ska hyra. Det är en mindre trea som ligger ett stenkast härifrån och kanske 500 meter från stranden, i ett inhägnat område med egna vakter. Känns bra. Lägenheten i sig är ok men den behöver fräschas till. Spackla och måla väggar och tak och så ska vi byta en dörr. Måla och spackla fixar jag, det har Tayta sett till att jag kan, och dörren ordnar Marcelo, Gabrielas systers pojkvän. Vi var och tittade på den idag och jag gillar området och läget och lägenheten i sig, men som sagt piffa till den bara så blir den hur bra som helst. De som tidigare har hyrt den är tydligen en familj indios som inte vet hur man sköter sitt hem... Men som sagt, bra läge och framför allt bra pris och ägaren är en vän till Gabrielas mamma.

Helgen har annars varit lugn men har gått i utflyktens tecken. I lördags var jag, Gabriela och hennes mamma på en biltur till Valle de Lluta, Llutadalen, en bit norrut bara nån kilometer från peruanska gränsen. Arica ligger i Atacamaöknen och naturen runtomkring består av sand och sten men just i Valle de Lluta rinner en flod och där går det utmärkt att odla. Det var skönt att se lite grönska och växtlighet igen och vi stannade till på en liten restaurang och åt en matbit påväg hem. Senare på kvällen skulle jag och Gabriela gå ut och ta en drink på ett ställe som heter Mojito och vars specialitet är just Mojitos av allehanda varianter. Glada i hågen sätter vi oss i bilen och kör ut på gatan, och där dör bilskrället. Inte ens med hjälp av grannar och Gabrielas syster Exilda som vi väckte (klockan var två på natten men ändå hjälper folk varandra) lyckades vi få igång eländet. Så utgången uteblev och kvällen tillbringades istället på balkongen hemma tillsammans med vänner till Gabrielas familj, vi drack väl ett par romcola och pratade och umgicks fram tills det började ljusna i öster. På söndagen gjorde vi en båtutflykt i Aricabukten med Gabys (och min) kompis Cristian och eftermiddagen var en avslappnande sådan härhemma och på stranden i Cristians bil med ett par skaldjursempanadas och musik.

Jag känner att jag redan börjar bli mer och mer latinamerikansk: det känns inte ovant längre att hälsa vilt främmande damer med kindpussar, jag börjar lägga till mig chilenska ord och uttryck, jag har börjat att tänka på spanska (det är ganska häftigt faktiskt när man märker att till och med ens undermedvetna använder det inhemska språket), jag kan ganska schizofrent ryta till åt min sobrina Fiorenza för att endast 30 sekunder senare leka och kela med det lilla livet igen, jag tycker inte längre att folk kör som dårar, det är helt normalt att äta frukost klockan tio, lunch klockan två, middag klockan nio och jag börjar faktiskt tycka att det är ganska skönt att ta en siesta (jag VET att det inte är bra och jag ska sluta, jag lovar!).

Denna text blev inte så bra som den som gick förlorad men iallafall, vad gör man när inte tekniken vill spela med samma boll som jag... jag ska lägga in lite bilder här också så ni får se hur det ser ut och hur jag har det. Kommer i nästa inlägg!

Lördag morgon

Äsch, inget speciellt,
Bara Stilla Havet sådär på lördagsmorgonen.
Strålande sol, klarblå himmel och kanske 25 grader.

En sak till

Jo en sak till var det också.
Sverige drunknar nu tydligen i snökaos och kyla.
13 grader under nollan i Stockholm i början på December??
Med andra ord ovanligt tyst från klimatdårarna.
Inte ett pip... eller?

Lika insnöade som SJ tvingas de monopolistiska klimatförespråkarna
nu hålla käft då det skulle verka ganska löjligt av dem
att publicera sina faktoida Harmageddon-profetior
om klimatförändringar, varmare väder och smältande isar
då landet där vårt folk har trampat sedan 15 000 år tillbaka
tyngs ner av en vinter som mer och mer
börjar likna andra akten i den tredelade Fimbulvintern
(Minns förra vintern med 40 cm snö, jo det var det, jag mätte sörjan,
i Stockhom i mitten av MARS. Det var första akten.).

Men det vänder väl snart.
Framåt vårkanten, likt då snödroppen och vitsippan visar sig
visar sig också klimatets korsriddare igen efter sitt vinteride.
högljutt hojtandes.

Lunch + eftermiddag + värme = siesta och lugn och ro

Chile är Latinamerika, och i Latinamerika sover man efter lunchen siesta. Så är det nu i skrivandes stund. Jag själv försöker dock undvika att sova direkt efter lunchen även om det är lockande, men jag tror inte att det är så bra egentligen. Först äta en stor måltid och sedan sova någon timme... visserligen bjöds vi inte på några fettdrypande onyttigheter idag, vi åt istället nyttig linssoppa inte helt olik Taytas, men jag finner det ändå ovant att krypa ner mellan lakanen och sova direkt efter. Istället njuter jag nu av eftermiddagstystnaden då fruga och svärmor vilar, Fiorenza har åkt till dagis och jag kan istället utnyttja tiden åt kommunikation med omvärlden.

Jag vet att det var ett kort inlägg igår, vi satt hemma hos Marcelo, förlåt Jur.Kand Marcelo, och väntade på att han skulle byta om från sin kostym efter examen till lite mer ledigt. Jag passade då på att lägga in en kort text då även om det blev lite krystat. Vi åkte i alla fall vidare till kasinot här i Arica efteråt med ett gäng kompisar för att fira. Vi drack väl ett par Pisco Sour och knaprade på några fat med quesadillas men inget speciellt alls. Det var trevligt att träffa lite folk och Aricas kasino är väl värt ett besök när ni kommer hit! En lustig sak hände igår dock: en av de juristprofessorer som var med i den utfrågningskommité som grillade Marcelo under examen igår dök helt plötsligt upp, iklädd T-Shirt och jeans, hälsade på Marcelo med en björnkram och massor med gratulationer, beställde sedan en Vodka Tonic, tände en cigg, slog sig ner vid vårt bord och började umgås precis som det regnade. Det visar sig att den professorn (som är ung för sin titel, kanske 35 år, och MYCKET trevlig förövrigt, man kunde till och med dua honom) är sambo med en av Marcelos bästa tjejkompisar och dessutom vän till Marcelo! Vilket härligt land detta är!

Det är VARMT idag, solen strålar och till och med Gabriela kommenterade värmen när vi gick på stan tidigare idag. Jag hade geggat in armar och nacke med solskyddsfaktor 50, samma som de ger till bäbisar, och ansiktet med en speciell kräm anpassad för ansiktshud och som endast går att köpa på apotek men ändå känner jag att det bränner lite här och var. Det är ingen fara på taket, jag har inte bränt mig än men jag vill ta det försiktigt såhär i början. Vi pratade tidigare om att åka till beachen senare men jag vet inte, det kanske är bäst att vänta ett par dagar till så ens bleka hy hinner vänja sig vid UV-bombardemanget här.

Nu närmar sig klockan halv fem på eftermiddagen, få se vad som händer ikväll om vi hittar på något speciellt. Jag ska lägga ut lite bilder tänkte jag snart så alla får se hur vi har det härnere i Chile!

Må gott allesammans, för det gör jag!

Celebraciones

Felicidades Sr. ABOGADO Marcelo!
Que te vaya bien en todo!

Idag har jag varit pá en Examen de Grado, samma som Gabriela gjorde.
Snacka om grillning, det var mer som en rättegáng än en examen. Fyra professorer utfrágar intensivt en elev, likt en vittnesutfrágning, om 5 árs studier inom Civilrätt, Processrätt samt ytterligare ett ämne.
Fattar inte varför de envisas med att examinera pá det här sättet egentligen, känns lite ute att bara rabbla upp en massa fakta mer eller mindre ordagrant ur en bok utan problemformulering eller utan att dra egna slutsatser.
Men det var ändá intressant att se, jag berättar mer om hur det var i ett senare inlägg. Sitter hemma hos Marcelo nu, det kanske blir en liten utgáng senare.

Lite kallt ikväll faktiskt, kanske bara 20 grader...

Framme. I Chile.

Sådärja.
Äntligen har jag smält de första intrycken och nu kan jag sortera ihop allt som har hänt de senaste 48 timmarna i en tillräckligt överkomlig hög för att sedan välja ut de viktigaste och bästa bitarna att berätta om.

En sak bara, innan vi fortsätter:
Hur lockande det än låter,
sitt inte först 14 timmar i ett flygplan,
och sedan nästan 13 timmar till på en flygplats
och bara vänta,
utan att veta vart ni ska ta vägen.
Tro mig, jag vet.

Jag är i Chile nu.
Jag är hos henne, i Arica.
Det är varmt, kanske 25 grader.
Solen tarmer än vad man tror, jag har redan bränt näsa och nacke.
Jag anlände till Arica klockan 02:05, chilensk tid, natten till måndagen. Klockan var då sex på måndagsmorgonen i Sverige. På flygplatsen väntade Gabriela och hennes mor för vidare färd mot hemmet, där jag i sann sydamerikansk gästfri anda blir bjuden på middag och ett glas rödvin klockan tre på natten. Snarkofagen fick sedan ett efterlängtat besök, då jag hade varit på resande fot i nästan 40 timmar. Ska berätta lite kortfattat om resan hit, baserat på något dagboksliknande anteckningar som jag inspirationsskrev till och från under färd. Flyg till Madrid gick utan problem, lyckades faktiskt sova en hel del. Sedan fem timmars väntan på dödligt tråkiga Barajas men hittade dock ett trevligt vattenhål som jag förärade ett besök. Tapas och iskall spansk öl är vansinnigt gott när man är i Spanien, och det var inte utan att man faktiskt tänkte tillbaka med glädje på vissa enstaka detaljer av min vistelse i Madrid för två år sedan. Hur som haver, 14 timmar på en Airbus A340-300 tillhörande utmärkta LAN Airlines stod på tur. Det gick väl ok på det stora hela, när är en 14-timmars flygresa egentligen bekväm, god mat och bra filmutbud gjorde atlandkorsandet uthärdligt.

Det som händer härnäst blir dock en pärs. Jag har en connection till Arica som går klockan elva på morgonen, en och en halv timme efter det att mitt plan från Madrid landar i Santiago. "Inga problem, bara jag skyndar mig." Naturligtvis skiter det sig. Naturligtvis landar vi 45 minuter försent i Santiago. Naturligtvis kommer jag upp 5 minuter innan elva till inrikesterminalen. Och naturligtvis går inte nästa plan förrän om 12 timmar. Är med andra ord tvungen att vänta 12 nya timmar innan jag kan komma fram till henne och till Arica. Skjut mig, det var mer långtråkigt att sitta på den där flygplatsen än att titta på repriser av Keno-dragningar. Jag kan vartenda skrymsle och varenda vrå på Aeropuerto Arturo Merino Benitez nu, jag lovar.

Nåväl. Kom äntligen ombord på en Baby-Bus (Airbus A318-300) tillhörande LAN vid cirkulinus 23:10, mitt i det Santiaguinska nocturna mörkret. Och jag lyckades faktiskt, och behövligt nog, sova bort hela flygresan upp till Arica. Landade strax efter två på morgonen. Där stod hon och väntade. Vi var tillsammans igen.

Det är bara så häftigt att vara här igen! Det känns som om ingen tid har förlupit sedan senaste gången, trots att det var över ett och ett halvt år sedan som jag åkte härifrån. Men allt är sig likt, staden ser ut som den gör, El Morro ligger där den ska, Playa Chinchorro är lika inbjudande som alltid, solen är lika varm och livgivande, folk är lika underbart sydamerikanska, gästvänliga och inbjudande som varje gång man är här. Sydamerika är fantastiskt!

Igår hade vi "a relaxing day at the playa", jag och Gabriela. Det var en lite "småkylig" dag för att använda lokalbefolkningens omdöme, vilket innebär en ganska varm svensk sommardag rent temperaturmässigt. Det var iallafall mulet, vilket lämpar sig bra för en likblek skandinav som inte fått smaka på solen sedan i augusti månad. Jo tjena. Trots solkräm och sololja och trots att jag aldrig tog av mig några kläder lyckades jag med konststycket att bränna mig i panna, på näsa och i nacke. Men ett härligt återseende av Stilla Havets mäktiga böljor var det, även om jag som sagt inte badade igår. En lunch hemma på eftermiddagen (ja, man äter sen lunch här), vila och uppackning av alla grejor, sortera in och plocka undan och sedan åkte vi iväg för att hälsa på Marcelo, en gemensam vän. Där stannade vi kvar ett tag i den ariqueñska svalkande men ändå sommarvarma kvällen och åt en lätt middag. Fantastisk solnedgång över Stilla Havet bjöds vi på, himlen brann bokstavligen i väster.

Kvällen avslutades hemmavid, min lilla sobrina Fiorenza var överglad över att se mig igen och jag gav henne en present med chokladbitar som jag hade köpt på Barajas.

Jag är äntligen framme i Chile och det är helt fantastiskt!

En halvtimme...

Tja, nu är det en halvtimme kvar av min sista arbetsdag.
Det känns.
Det känns mycket.
Det känns vemodigt och lite sorgligt, att lämna mina kära kollegor här.
Ni är bäst, det vet ni!

Hejdå jobbet
Hejdå kollegor och vänner, bröder
Hejdå terminalupplägg
Hejdå transaktioner
Hejdå Visa och MasterCard
Hejdå entrans och tvåtrans
Hejdå Danmark och Norge
Hejdå rättelser och rättelsebrev
Hejdå förseningar SPDH 797
Hejdå servicepolicy
Hejdå transaktionslistor
Hejdå Kod 10 (brinn långsamt EF)
Hejdå felregister
Hejdå Base24
Hejdå lunchpromenader i Gallerian
Hejdå auktorisationsstörningar
Hejdå statistik
Hejdå fredagsmys
Hejdå EMV
Hejdå AW på Gyllene Horan och HBJ
Hejdå Brunkebergstorg
Hejdå sushifrossa med Anne o Odel
Hejdå BBS118, BBS151, BBS87, TAD411 & BBS555

På återseende!

Två dagar kvar....

Ja minsann, två dagar kvar nu. Jag har resfeber! Veckan har gått otroligt fort, det har hela tiden varit något att bocka av på listan "Att Göra". Dessvärre har det varit mycket avsked och hejdå-sägande de senaste dagarna vilket faktiskt påverkar mitt humör. Jag är lika 100 % inställd på att åka till Chile såklart men det känns vemodigt att behöva ta farväl av allt. Jag tycker inte om att säga hejdå. Naturligtvis kan ett beslut som jag har tagit inte inträffa utan att den tråkiga biten medföljer, det finns ju alltid två sidor av samma mynt. Men ändå.

Detta har jag gjort de senaste dagarna, förrutom jobba och packa:

I tisdags: Middag med Lars, ett par öl på Dubliners. Sedan säga hejdå.
I onsdags: Avkedsfika för mig på jobbet. Sedan avskeds- after work med jobbet till pub, middag och dricka och säga hejdå till ett par.
Idag: Träffa moster Carin, äta en god middag och säga hejdå. På kvällen umgås med faster Monica och kusin Christian för att sedan säga hejdå.

Ni ser, avskedstillställningar. Jag tycker inte om avsked och att säga hejdå, jag blir bara melankolisk av det.

Veckan har gått fort. Imorgon arbetar jag min sista dag. Otroligt.

Jag känner faktiskt att detta inlägg var ganska tråkigt... och om jag tycker att det är tråkigt att skriva, hur ska ni då tycka när ni läser detta? Jag skriver dock mer imorgon om hur det går med allt. Detta var iallafall en liten redogörelse för hur veckan har sett ut.

Om ett par dagar åker jag till Chile.
Sov gott!

En vecka kvar

God kväll!
Vi skriver idag söndag 21 november.
Napoli har just hemmabesegrat Bologna med 4-1 och ligger nu trea i Serie A.

November är hos oss sedan länge.
Hans närvaro har varit extra påtaglig idag:
kallt, regnigt, mörkt.
Redan klockan tre började det skymma,
en mörkare nyans av grå lades till den redan gråa färgtonen på himlen.

Jag var ute i trädgården på eftermiddagen och tog bort gamla löv.
Typiskt höstgöra.

Och idag är det en vecka kvar.
En vecka kvar tills jag är i Chile, i Arica, hos HENNE.
Mindre än en vecka kvar tills jag åker.
Resfeber? Ja lite faktiskt.

Helgen har ägnats åt förberedelser.
Jag har lämnat över min lägenhet till min hyresgäst.
jJg har städat och fejat och donat.
Jag har flyttat hem till min familj för en vecka nu.
Jag har upptäckt att jag har så mycket prylar!
Vad gör man med alla sina saker egentligen??
Visste knappt att så mycket saker fick plats på mina 30 kvadrat i Ladugårdsgärdets funkiskvarter.

Idag har jag försökt rensa och sortera bland lådor, väskor och kartonger. Det har gått ganska bra, det finns en ordning i oordningen. Vet ungefär vad jag ska ha med och inte, och vad som ska packas ner i lådor och sparas. Nedräkningen har börjat. Det känns så häftigt allting, äntligen ska det ske! Naturligtvis lite vemodigt att lämna nära och kära och gamla Sverige, men så är det ju alltid. Och jag kommer ju komma tillbaka! Men just nu längtar jag dit ner, till underbara Chile. Längtar efter sol, värme, Stilla Havet, Anderna, kulturen, maten, folket, livsstilen. Och framför allt längtar jag efter henne! Som vi har väntat.

Imorgon börjar min sista arbetsvecka.
Känns också lite vemodigt.
Inte att lämna själva jobbet i sig,
men alla mina kamrater och allt kul som vi har för oss.
På onsdag ska vi ut för en sista After Work. Var vet jag inte, men det återstår att se. På tisdag ska jag försöka äta en peruansk middag med Lars o Kent, ska se om det går att få ihop. Och så ska jag försöka klämma in en sista kväll med kusin Christian innan lördagen. Det händer en hel del nu.

Måste ju hinna packa också...

Torsdag 18 november

God afton,
mitt i novembermörkret.

Det har varit en hektisk vecka. Ända sen måndag.
Arbetsmässigt har det varit den jävligaste veckan någonsin.
Jag har varit helt utkörd varenda kväll.
Och till råga på allt kraschade hela arbetsgivaren häromdagen.
Vi drunknade i kaos.
Kunderna blev drabbade.
Media gottade sig.

Dagen efter upplevde vi en reinkarnation av gårdagens drunknande,
allt skulle då rättas till.
Frågetecken skulle rätas ut,
fel skulle korrigeras,
ursäkter skulle framföras,
kunder skulle tröstas och klappas på kind.

Men:
Det bekymrar mig inte så mycket längre,
ty jag är fullt upptagen med planeringen
av något stort.

Om 9 dagar sticker jag till Chile.
Det ska bara bli så jäkla häftigt.
Så lång väntan,
jag har förbrukat en livstids tålamod
i min väntan.
Men snart ska det ske!

Har nästan tömt min lägenhet,
den väntar på att fejas, skuras, tvättas, renas och putsas,
innan dess nya inneboende ska ta över på lördag.

Och ikväll kom ÄNTLIGEN taklisterna upp!
Det trodde jag aldrig faktiskt.
Det var ett projekt som visade sig ha
ett oändligt antal hinder i sitt bagage.

TACK TAYTA, för all hjälp!
Ta en pilsner ikväll, det förtjänar Du!

Själv ska jag sippa på en iskall Estrella.

På TV:n sitter Schyman och JämO Borgström bredvid varandra
lika evigt förenade som Yin och Yang,
i bästa sändningstid,
och spyr ut sitt hat mot hälften av världens befolkning.

Ingenting förändras.

Faltan diez....

10 dagar kvar!!

Kvällens citat

"Att befinna sig på Söderstadion var värre än Sarajevo!"

Det är tufft i Stockholm.
Eller hur Helsingborgs IF?

Återkomsten

Hej på er!
Först och främst: Grattis TAYTA!
Och grattis till alla fäder på Fars Dag!

Efter ett par veckors uppehåll gör jag nu en liten comeback här i cyberrymden. Har haft svårt med skrivlustan på sistone, förstår dock ej varför då det har hänt en hel del som borde vara värt att kommentera. Men mer om det sedan. Jag ska försöka vara mer aktiv här nu, speciellt med tanke på det som komma skall och det som mitt liv handlar mest om just nu: flytten till Chile om två veckor.

Jag ska kommentera det också. Det är liksom lite det som den här bloggen kommer att handla om har jag tänkt. Jag ska kommentera resfeber, planering, utstädning och rensning, längtan och melankoli.

Just nu är jag ganska trött faktiskt, har varit igång hela dagen. Jag har rensat ur min lägenhet och börjat städa. Jag har fraktat en del saker hem till föräldrarna, kånkat och burit upp lådor med böcker på vinden (min rygg vill ha ett allvarligt snack med mig ganska omgående känner jag), skurat och fejat, plockat, grejat och planerat. Det är kaos i lägenheten nu men ändå ett strukturerat kaos. Jag vet var jag har grejer och jag vet vad jag ska göra av dem. Det bidde sedan en pizza till middag, orkade inte laga något, och nu senast har jag strukit åtta skjortor. På TV: n surrar Sporting Gijón mot Real Madrid och jag känner mig lite smått söndagsdåsig. Moses säger visserligen att man ska helga vilodagen men med tanke på att jag knappt gick utanför dörren igår så kanske jag kommer undan. Betänk dock att det är LÖRDAGEN som är den "riktiga" mosaiska vilodagen! Det är inte mycket i Da Vinci-koden som är sant, men en sak har Mr. Brown rätt i: när Kristendomen blev oficiell religion i Rom tog man en redan existerande pagan helgdag (söndagen, då man i Rom helgade solen) och gjorde den till kristen för att tydligt markera separationen från Judendom.

Jag lovar att vara mer aktiv här nu. Jag ska ta mig tid att göra något som jag tycker så mycket om: skriva.

Nu ska jag ta en kylskåpskall pilsner. Det är jag värd. Skål för mig!

År 2010

Året är 2010.
Du vet att du lever i detsamma när :
1: Du av misstag knappar in en pin-kod på mikrovågsugnen
2: Du inte har lagt patiens med verkliga kort på flera år
3: Du har 15 telefonnummer till en familj på 3 personer
4 : Du skickar e-post till dem som sitter bredvid dig
5: Ursäkten för att du har tappat kontakten med gamla vänner är att du inte har deras e - postadresser eller inte har dem på Facebook
6: Du har jobbat vid samma skrivbord i 4 år men för tre olika företag
7: Din chef klarar inte av att göra ditt jobb
8: Din lunch består av rå fisk som du äter med pinnar
10: Du ringer familjen för att höra om de är hemma medan du kör in i garaget
11: All reklam på TV har en internetadress under
12: Du får panik för att du lämnat huset utan mobilen (som du inte hade de första 20-40 åren av ditt liv) och måste åka tillbaka för att hämta den
13: Det första du gör när du kliver upp på morgonen är att gå 'online' innan du hämtar kaffet i espressomaskinen
14: Du lägger huvudet på sidan för att le :)
15: Du läser detta och nickar och ler
16: Ändå värre; du vet precis vem du ska skicka detta mail vidare till
17: Du är för upptagen för att lägga märke till att nr 9 saknas i denna lista
18: Du scrollade upp för att kolla att den faktiskt inte var där
19: Och nu sitter du och ler åt dig själv.

Nämenvaf...

SNÖ?
NIEVE?

Humor

Jag är inne i en period av rensa, städa och sortera just nu.

Kan bero på att jag under helgen har fyllt tre flyttkartonger

med saker som ska sorteras bort.

Det har säkert bidragit till en allmän rensa-period.

Berättar lite längre ner VARFÖR jag har fyllt tre kartonger

med saker som ska bort.

Men nu såhär på kvällen satt jag av någon anledning

framför datorn och rensade ut bland massa gamla dokument

och saker. Då snubblade jag över dessa bilder

som jag satt och fnissade ett tag över.

Hade glömt bort dem.
Håll till godo:

Varför har jag då ägnat en hel helg åt att packa grejer,

sortera och rensa och slänga?

Jo jag ska flytta.

Till Chile.

I November.

En betraktelse

Jag dricker inte vodka.
Jag tycker inte om det alls.
Det smakar hemskt.

Jag dricker faktiskt ingen starksprit överhuvudtaget.
Kanske en liten kryddad snaps någon enstaka gång
då man har den Gudabenådade midsommarsillen
eller den Divina augustikräftan på sin tallrik.
Eller på julbordets potpurri av traditionsbärare,
vars ursprung kan härledas från vikingarnas Midvinterblot.

Men hör här:
Gabriela var i Perú häromdagen
och köpte hem en literflaska med Absolut Vodka.
Det svenska flaggskeppet när det gäller alkoholexport.

En literflaska med en vara
som nästan är lika svenskt förknippad
som IKEA, ABBA eller Jantelagen
kostade henne åtta (8), ÅTTA dollar.
Alltså inte ens 56 kronor.

Vad ÄR detta?

Absolut Vodka tillverkas i Sverige:
säden odlas i Sverige,
den skördas i Sverige,
den elaboreras i Sverige,
den buteljeras i Sverige,
den skickas på export.
Till andra sidan jorden, bokstavligt talat.
Och där kostar den mindre än en fjärdedel
av priset som man måste ge för den i Sverige.

Inte för att jag bryr mig personligen,
som sagt så dricker jag inte vodka alls
då jag tycker att det smakar vedervärdigt.
Men jag reagerar ändå på det.

Hur kan en vara som tillverkas, buteljeras
och exporteras till andra sidan pölen
kosta en fjärdedel av konsumentpriset
som man behöver ge för samma produkt
i densammas ursprungsland?

Chile

Jag saknar ord.

Den omtalade räddningsaktionen i Chile
gör mig inte bara otroligt imponerad och glad,

utan faktiskt också stolt.

Stolt över att det är just Chile som inför världens samlade ögon

har genomfört den mest ofattbara räddningsaktionen i historien.

Jag är stolt över att ha kopplingar till Chile,

stolt över att ha en flickvän från Chile,

stolt över att snart vara där.

Den chilenska räddningsaktionen

utanför Copiapó saknar motstycke.

Jag kan bara instämma i Presidente Piñeras ord:

VIVA CHILE!

Se me faltan palabras.

El famoso rescate en Chile

no solamente me trae impresión e alegría,

sino también orgullo.

Orgullo de que sea Chile que frente a los ojos del mundo
haya realizado la acción de rescate mas impresionante de la historia.

Orgullo de ser relacionado a Chile,

orgullo de tener novia de Chile,

orgullo de pronto estar allí.

La acción de rescate chilena en Copiapó

no tiene su comparación.

Solo puedo asentir con las palabras del Presidente Piñera:

VIVA CHILE!

Que grande! QUE GRANDE!

Finalmente LIBRES!
Los bravos mineros por fin se encuentran en libertad.
Otra vez pueden caminar la tierra,
otra vez pueden respirar aire libre,
otra vez pueden dejar que el sol brille a sus rostros.

Nadie lo pensaba.
Nadie lo podía esperar.

Pero Chile ha mostrado al mundo
que SÍ SE PUEDE!

Me trae tanto orgullo ser relacionado a Chile en este momento.
Adelante, Chile!

International Suit Up Day!

Fotos del rescate