Lite nytt....

Sent mellan rapporterna nu. Beklagar för det men så har det också varit en lite småtråkig vinterdvala härnere. Två veckors vinterlov från studierna kombinerat med ett nyhetsflöde lika med noll bidrar inte till någon större dos av kreativitet. Temperaturerna har legat på 12-15 grader vilket räknas som kallt här i Arica. Vintern har haft sitt fasta grepp om vår region fram tills för ett par dagar sedan då solen tittade fram för första gången på ett par veckor. En del jordskalv har det varit också, både i Arica och i Sverige. Imorse och häromkvällen skakade det till här, inte något av skalven nådde upp till ens 4 på Richter och häromveckan skakade Sveriges västkust vilket hör till ovanligheterna. Må så vara att man inte är van vid jordskalv (läs: INTE jordbävningar) i Sverige men det var faktiskt pinsamt att läsa hur media vrålade om ”JORDBÄVNING I HALLAND!” och höra folks gråtmilda historier om hur allt hade skakat och hur saker nästan hade gått sönder och hur förfärligt det hade varit.

Jag är just nu i full fart med att avsluta en utbildning för att fortsätta som lärare i engelska, men på mer avancerad nivå. Bara de sista tentorna kvar nu innan man kan titulera sig TEFL Certificated. På tal om studier så har jag ännu inte kommit igång med universitetet, då jag väntar på en dispens från rektorn angående mina betyg. Det är en lång historia som bottnar i ett lite trögkört utbildningssystem, lite mer byråkrati och dessutom reformer inom Chiles utbildningsdepartement som försenar hela maskineriet. Fråga inte, till och med jag är trött på den historien.

Igår var det träningsmatchdag i fotbollsvärlden och både Chile och Sverige förlorade med 0-3. Sverige spelade en avskedsmatch på Råsunda som sorgligt nog ska rivas och Chile var i USA en sväng och spelade en match mot Ecuador. La Roja stod inte alls att känna igen och det måste till en ordentlig kragtagning om förstaplatsen i CONMEBOL’s VM-kvalgrupp ska behållas. Ja, Chile leder Sydamerikas kvalgrupp till VM 2014 i Brasilien.

Vi tillbringade helgen i Tacna tillsammans med svåger och svägerska. God mat, bra shopping och energiskt nattliv. Trevlig stad det där, men jag har fortfarande stor lust att fortsätta vidare norrut i Perú, till Arequipa och Nazca.

Förövrigt är det tydligen hit till Sydamerika, eller närmare bestämt till nyligen nämnda Ecuador, som man behöver flytta/fly för att komma undan de feministiska PK-horderna som härjar i Europa.

Favorit i repris

Gratulerar lillasyster på din dag!

För lite dryga året sedan vaknade vi tidigt på morgonen av ett jordskalv med cirka 6,2 graders styrka. Imorse hände det igen. Ganska exakt klockan sex på morgonen vaknar jag av ett brummande underjordiskt ljud och sekunden efter börjar hela huset skaka. Rejält, riktigt ordentligt. Under ett "vanligt" skalv brukar fönster klirra lite i rörelserna men det hörde man ingenting av utan det dränktes av dundrandet, knakandet i väggar, tjutande billarm och saker som föll i marken, både ute och inne. Skalvet uppmättes till 6,4 på Richterskalan och epicentrum låg bara fyra mil härifrån. Det är en effektiv väckarklocka, kan jag lova, upp kommer man definitivt. När skakandet satte igång han jag tänka mer än en gång att "nu kommer det stora skalvet, nu är det här". Som tur var hände inget allvarligt, vi båda mår bra och det var aldrig någon risk för tsunami eller liknande. Den stora jordbävningen som vi alla väntar på får vi snällt fortsätta vänta på.

Vi var en sväng till Tacna i Perú i lördags, gjorde lite ärenden och åt god mat, en vanlig lördagstripp. Annars är det nedräkning till nästa helg och BIERFEST ARICA! Tydligen ska det bli riktigt kalas, både inhemsk öl från södra Chile ska skeppas upp som europeisk, jag har sett reklam för fransk, tysk, holländsk och belgisk pilsner. Ser fram emot det, men innan vi kan njuta av helgen med en tysk Hefeweiss är det tenta i administration på torsdag.

Jag fick ett nytt favoritlag i Premier League i söndags: Manchester City. Vad de blåa från Manchester ställde till med i helgen när de snuvade storebror United på ligasegern och fick Alex Ferguson att stå med lång näsa är fantastiskt och mina tidigare favoriter Crystal Palace får nu dela på ledartronen med Manchester City.

Tisdag kväll

Något konstigt har hänt med mig det senaste året. Jag är nämligen magsjuk igen. Jag, som tidigare har kunnat äta sten utan att detta har medfört någon extraordinär ökning av inre aktiviteter, ligger återigen däckad och med inställda planer. Inga lektioner på universitetet ikväll bidde det därmed, tråkigt då jag gillar juridik och behöver all matematik som kan fås. 

Eftermiddagen ägnades åt engelskundervisning i två timmar och sedan gick jag iväg och hämtade ut min kära dator från reparatören igen som verkar fungera bra hittills. Det är sant som de säger, de gamla grekerna: man vet inte hur mycket något betyder för en, innan man saknar det. 

Lyssnade lite och såg sista tio minuterna av Stockholmsderbyt tidigare i eftermiddags. AIK kan inte göra mål verkar det som, jag fick lite känsla av 1998 när jag såg dem spela och ineffektiviteten framför mål. Självmål var AIK: s bäste målskytt den säsongen och mycket riktigt gjorde Självmål AIK: s mål även idag. Å andra sidan vann AIK SM-guld när Självmål var som målfarligast år 1998... Far därhemma visade matchen i sin iPhone, över FaceTime, och jag tittade i min iPad. Kanske primitivt men jag tycker att det är häftigt och kul att det går så lätt att kommunicera nu. När jag bodde i Jujuy i Argentina för endast 13 år sedan pratade jag med familjen en gång varannan vecka, och då bara tio minuter åt gången. Det var annorlunda. 

Annars är den största nyheten i Chile just nu den stora rättegången mot tidigare regeringsmedlemmar och -tjänstemän som nyligen har inletts i Santiago. Åtalet gäller dråp på nästan 200 personer som miste livet i tsunamin som medföljde den stora jordbävningen som inträffade den 27 februari 2010 i södra delarna av landet. De åtalade anklagas bland annat för att inte ha följt gällande säkerhetsrutiner, negligerat information och vilselett befolkningen. Bland annat gick dåvarande och avgående presidenten Michelle Bachelet ett par timmar efter skalvet ut med ett tal till nationen i samtliga nationella tv-kanaler och radiostationer och avblåste risken för tsunami och manade till lugn. Ett mycket märkligt beteende av en statschef, då en nästan sex meter hög tsunami hade slagit in över sydchilenska kusten cirka en halvtimme INNAN presidentens tal. Bristen på central ledning var uppenbar dagarna efter det massiva skalvet och den avgående regeringen tycktes mest vara intresserade av att skicka militär för att skjuta på hungriga och frusna människor som stal mat och kläder i de drabbade områdena. Stjäla är såklart inte bra men vad gör man i ett sådant läge, om man har förlorat allt man ägde och om man inte har mat, vatten eller mediciner? Jag anser att det är helt rätt av Chile att de ansvariga regeringsmedlemmarna och -tjänstemän utreds och ställs inför rätta för brist på engagemang och felaktig hantering av denna krissituation. Men man måste också ha i åtanke att denna rättegång är politisk. Jordbävningen inträffade precis i övergången från socialistiskt styre under avgående presidenten Michelle Bachelet till ett högerstyre under den tillträdande presidenten Sebastián Piñera och den ny styrande högeralliansen har aldrig missat någon möjlighet att kritisera den tidigare regeringen och presidenten för det misslyckade hanterandet av situationen efter skalvet år 2010. Då den nuvarande regeringen fick visa upp sig dels under den famösa räddningen av gruvarbetarna i Copiapó men också under jordbävningen i Japan förra året då hela chilenska kusten fick tsunamilarm tog man såklart tillfället i akt att inför hela landet dels visa sin förträfflighet men också att utdela kängor till Bachelet och hennes tidigare regering. 

Det är bra att de ansvariga ställs inför rätta, men processen är också ett spel för de politiska gallerierna. Bra eller dåligt - bestäm själv. Michelle Bachelet själv kan inte åtalas då tidigare statschefer åtnjuter en typ av åtalsimmunitet i Chile men det diskuteras i kongressen, där högeralliansen har majoriteten i bägge kamrarna, om att upphäva denna typ av immunitet, just för att även ställa den tidigare presidenten inför rätta för dråp. 

Skakigt värre

Både igår och idag har vi flera gånger upplevt att det skakar.

Väggar knakar, fönster klirrar och dörrar slår.

I bakgrunden hörs ett dovt dundrande.

Men bara lugna, det är inte jordskalv.

Det är bara Chiles armé som har en stor övning ett par mil härifrån.

Tänk er liknande scenario i Sverige.

Söndag-/Måndagskrönika: Rapport från ett rörligt Chile

Idag strax innan lunchtid skakade norra Chile igen. En jordbävning med 6,5 på Richterskalan hade sitt epicentrum strax norr om Calama där vi var häromveckan och det gungade rejält även i Arica. Det var en ny typ av skalv som jag inte hade känt förut, jorden gungade på ett märkligt sätt istället för att skaka och det kändes helt plötsligt som om marken gick i vågor. Vi försöker få tag på våra bekanta Jessica och Fernando i Calama för att kolla läget med dem, men det verkar inte vara någon större fara å färde då Chiles inrikesministerium låter rapportera att man inte har registrerat materiella skador eller personskador. Gabriela och jag mår bra i varje fall, det gungade till i cirka 10 sekunder och det knakade i väggar och slog i dörrar och fönster men inget allvarligt har hänt.

Chile ligger precis längs Stilla Havets "Ring of Fire" och jordbävningar och vulkanutbrott är inte ovanliga. 27 februari förra året demolerades en stor del av södra Chile i en megajordbävning vars magnitud nådde hela 8,8 på Richterskalan, kommentar på det kan läsas här, för ett par veckor sedan fick vulkanen Puyehue ett utbrott nere i södern och de av Er som är lite äldre minns säkert jordbävningen i Valdivia år 1960 som är den kraftigaste tektonikrelaterade sism som någonsin har registrerats med en styrka på nära ofantliga 10 på Richterskalan. Min svärmor kommer från en by i närheten av Valdivia och enligt henne började plötsligt marken gå i synliga vågor och det var nästan omöjligt att hålla sig på benen, nya berg och kullar reste sig, träd rycktes upp med sina rötter och marken sprack bokstavligen. Städer och byar närmast kusten dränktes i flodvågor upp till 25 meter höga, skalvets rörelser orsakade dessutom vulkanutbrott i området och sjön Riñihues vattennivå steg med nära 20 meter då stora jordskred täppte till sjöns utflöde. Endast ett panikartat arbete för att gräva nya utflöden hindrade den tilltäppta sjön från att helt svämma över och en störtflod från att orsaka än mer förödelse på sin väg mot havet.

Arica drabbades år 1868 av ett liknande öde då ytterligare en megajordbävning med styrka på mellan 8,5 och 9,0 på Richterskalan med efterföljande 15 meter höga tsunamivågor ödelade den då slumrande hamnstaden i södra Perú. Ett vittne från denna tid är vraket efter USS Wateree, en 62 meter lång amerikansk ångbåt som tillfälligt låg i hamn i Arica den ödesdigra agustidagen 1868 och som efter en rad flodvågor flyttades cirka 390 meter inåt land. Fartyget användes som fälthospital under Stilla Havskriget och idag finns en liten rostig del kvar som av människohand har flyttats närmare vattnet och som nu är ett nationellt minnesmärke nära Playa Las Machas norr om centrum.

Mycket historiskt prat blev det nu och kanske lite mindre ren krönika av denna text. Det har dock hänt en ytterligare "rolig" incident mellan Chile och Bolivia som jag tänkte kommentera snabbt imorgon. Det handlar om att, ta ett djupt andetag och sitt ner i en bekväm stol, beväpnade bolivianska soldater har tagit sig in på chilenskt territorium för att råna och köpa stöldgods, och nu ska Bolivia anmäla Chile (ytterligare en gång, börjar bli tröttsamt) för att dessa skulle ha behandlat "soldaterna" på ett felaktigt sätt. Mer om det imorgon.

Volcán Puyehue

Vi bor i en region som rör på sig. Både rent utvecklingsmässigt, politiskt och ekonomiskt, men även självaste berggrunden är aktiv. Jordskalv och vulkanutbrott är vanliga i Chile, tack och lov finns inga aktiva vulkaner i norra Chile där jag bor (peppar peppar...), men att marken skakar eller rentav gungar hör inte till ovanligheterna. Igår till exempel hade vi en liten fredagsasado och helt plötsligt stannar samtliga upp och säger "Está temblando!", "Det skakar!".

Häromveckan tyckte vulkanen Puyehue i södra Chile på gränsen till Argentina att det var dags att få utbrott igen, och det med råge denna gång. Senast Puyehue vaknade till liv var efter jordbävningen i Valdivia 1960, förövrigt den kraftigaste jordbävning som någonsin registrerats med en styrka på nära 10 på Richterskalan, då markrörelserna fick det slumrande berget att ilsket spy ut aska och lava. Utbrottet nyligen fick myndigheterna i bägge transandinska nationerna att utrymma byar i närheten, askregn gjorde dagen till natt i flera städer i Sydkonens södra delar och ett askmoln likt Eyjafjallajökulls dito fick flygtrafiken så långt bort som i Auckland, Melbourne och Kapstaden att ta en flera dagar lång paus.

Volcán Puyehue återgick till sin slummer efter ett par dagar och inga större materiella skador inträffade. Ett spektakulärt skådespel bjöd oss dock eldberget i södern på:

Kort reflektion

Jag AVSKYR jordbävningar.

Lördag morgon

Riktiga män äter empanadas de carne till frukost!

Lördag, en städdag. Mulet och faktiskt ganska behagligt svalt. Inte över 20 grader och det är riktigt skönt. Äntligen kan man gå utanför dörren utan att behöva känna hur öronen börjar fnasas upp av solen.

Förövrigt var det det idag tredje morgonen i rad som vi vaknar till att huset skakar. Det har inte varit speciellt kraftiga skalv, inte jämfört med för en månad sedan, http://fredrikjl.blogspot.com/2011/03/vackarklocka.html men man reagerar ändå en hel del när man vaknar av att fönster klirrar, säng skakar och väggar knakar.

Jordskalv

Det SKAKAR här!
Var och varannan dag är det ett litet jordskalv.
Chilenarna rycker på axlarna - "det där var väl inget",
jag hajar till varje gång.

Som för 10 minuter sedan.
Jag menar här satt jag i godan ro,
surfade och lyssnade på musik.
Helt plötsligt börjar hela huset skaka,
det klirrar i glas och knakar i väggar.

Är man inte van vid dem så är man inte.

Såg förresten att Sveriges Försvarsmakt nu höjer hotnivån efter terrorbombningarna i Stockholm. Politiker, media, polis och Säkerhetspolis vägrar inse det uppenbara i det faktum att Sverige blivit utsatt för ett terrordåd. Därför är det skönt att se att det finns åtminstone en myndighet i Sverige som har vettet i behåll.