Feliz Semana Santa!

Glad Påsk!

Är hemma i Arica över helgen igen, en långhelg denna gång men redan ikväll är det dags att åka tillbaka till Calama. Ingen annandag påsk här inte.

 

Påskhelgen har varit härligt avslappnande med god mat, siesta och långa promenader på Chinchorros böljande sandstrand. Arica es la vida, carajo. Es tan simple. I fredags, långfredagen, visades hänsyn till Vår Herres lidande då vi icke fick äta kött eller tända lamporna förrän det var mörkt. Allting var stängt, värre än en söndag, så det var en dag för avslappning och en del eftertanke. TV här visade endast filmer och dokumentärer om Pesach, Jesu liv och Jesu lidande, varav en hel del gamla klassiska mastodontfilmer från 60-talet. "De tio budorden" är ett nära fyra timmar långt mästerverk som gick vid lunchtid på TV Nacional som vi satt fängslade framför. Enda kruxet är Chiles mani att dubba allt till spanska, vilket förtar en hel del av filmernas dynamik.

 

Mycket jobb har det varit i veckan i Chiles mest ointressanta men ekonomiskt mest dynamiska stad. Egentligen har jag inte så mycket att berätta därifrån utan rutinerna rullar på. Jag arbetar och sover i Calama, får möjlighet att resa runt och prata olika språk vilket jag älskar (visserligen är jag endast trespråkig men jag fick chans att prata både tyska och franska häromdagen vilket med viss tvekan och lite god vilja gör mig till femspråkig) och jag träffar människor från världens olika hörn. Mitt arbete är på Codelcos turistkontor vilket innebär allt från allmän kontorsadministration till att åka med grupper, allt från Codelcos kunder och samarbetspartners till rena turister, till Chuquicamata, Mina Sur och Ministro Hales utanför Calama. Roligt och intressant är det även om det var svårt att vara ifrån min havande hustru till en början. Det är det fortfarande men nu ser jag det positiva i att arbeta för Codelco, Chiles största företag. Jag upprepar, om Ni har vägarna förbi Calama så hör av Er till fredriklofgren@chile.com så ordnar jag en guidad tur till världens största människogrävda hål.

 

Vårt La Roja vann trevligt nog mot Uruguay i VM-kvalet i tisdags! Äntligen säger jag, och drömmen lever fortfarande om en röd invasion av Brasilien nästa vinter. Då Chile hade förlorat de senaste fyra kvalmatcherna och halkat ner från en förstaplats i gruppen till en mindre hedrande femteplats var segern välkommen.

 

Annars inte mycket nytt att rapportera. Jo förresten, Bolivia har nu ändrat en klausul i sin politiska konstitution som möjliggör en anmälan av Chile till Internationella Domstolen i Haag. Klausulerna i konstitutionen sade nämligen att avtalen från 1883, 1904, 1952, 1953 och 1975 gällande gränsdragningarna i regionen samt det faktum att Bolivia kostnadsfritt får nyttja chilenska vägar och hamnar för import och export av varor, var okränkbara. Nu ska Bolivia dra Chile inför internationell domstol för att få tillgång till Stilla Havet och man hävdar att Chile som i egenskap av "dålig granne" är ansvarig för den icke existerande diplomatiska relationen länderna emellan samt de sociala och politiska problem som Bolivia har. Man undviker dock att nämna att Chile så sent som 1975 erbjöd Bolivia en kuststräcka norr om Arica, något som Bolivia tackade nej till; samt att Bolivia själva avbröt de diplopatiska relationerna samma år. Än idag finns inga diplomatiska relationer mellan länderna. På grund av vem?

Gabriela

Te amo y te extraño tanto!

Sverige

Jag har landat i Sverige.

Jag landade egentligen redan i förrgår. Flög från sommarvarma Santiago i onsdags middag och efter 14 obekväma timmar anlände jag Europa och den spanska huvudstaden på torsdagsmorgonen. Sedan var klockan 15.30 när jag klev av Iberias eftermiddagsmaskin till Stockholm från Madrid och då var det redan mörkt.

Det är väldigt trevligt att återse min familj men jag saknar Henne såklart.

Jag har hittills inte hunnit med att göra så mycket än, men jag har ätit goda middagar med klassisk svensk husmanskost och idag lördag har jag varit ute i skogen en bra sväng och plockat trattkantareller. Var någonstans säger jag inte men vi befann oss någonstans inom Stockholms Län. Amor, encontramos CALETA de honguitos y te voy a llevar harto para que te cocine lo que te guste: el pan tostado con hongos y crema y la carne con la salsa de hongos.

Ikväll en sväng ut på Stockholms kvällsliv och dricka några pilsner.

Jag såg förresten "Debatt" på SVT i torsdags, samma kväll som jag landade. Eller jag SÅG inte så mycket, jag LYSSNADE på eländet kanske man ska säga, men det var ju också en välkomsthälsning till den styrda medians, rabiatfeminismens och det statligt subventionrade manshatets PK-Mecka...

Te extraño amor, cuidate y que Diós esté contigo y con nuestra casa.

Tillbakafärd till Sverige

Om ett par timmar åker jag till Santiago... om ett par timmar lämnar jag Arica och mi amor för att åka till Sverige. Det känns sådär om sanningen ska fram. Jag ser mycket fram emot att återse min familj och mina vänner, fira en traditionell svensk jul, goda middagar, museibesök med far och trevliga kvällar med vänner men det känns helt enkelt inte kul att åka iväg själv och lämna Gabriela ensam kvar här. Denna gång är det lyckligtvis inte någon längre tid som vi kommer vara ifrån varandra men känslan är densamma som tidigare: nu tar vi farväl och vem vet när vi ses igen... Det är inte så denna gång, jag åker snart tillbaka hit till Arica igen och jag försöker tänka positivt och tro mig, jag ser fram emot att åka tillbaka till Sverige igen! Det är att lämna Gabriela som jag tycker känns jobbigt.

Me siento mal esposo por dejarte sola amor. Intento pensar que va a ser por un tiempo corto pero de todos modos se siente duro, verdaderamente es se me hace difícil irme tan lejos sin tí. Espérame aquí, prometo regresar muy pronto para otra vez estar contigo. Y te prometo también que ésta será la última vez que te dejo sola. El próximo viaje que realice va a ser contigo.

Chau amor mío

Chau Arica, chau mí querido Chile

Chau sobrinitas

Chau amigos

Chau asado

Chau Mishi y los gatitos

Chau sol, calor y playa

¡HASTA PRONTO!

Hej Sverige

Hej kära familj

Hej vänner

Hej Stockholm

Hej regn, rusk och kyla

Hej jul, sill, skinka och mumma

Cuadros

Mi esposa tiene talento!

Framme. I Chile.

Sådärja.
Äntligen har jag smält de första intrycken och nu kan jag sortera ihop allt som har hänt de senaste 48 timmarna i en tillräckligt överkomlig hög för att sedan välja ut de viktigaste och bästa bitarna att berätta om.

En sak bara, innan vi fortsätter:
Hur lockande det än låter,
sitt inte först 14 timmar i ett flygplan,
och sedan nästan 13 timmar till på en flygplats
och bara vänta,
utan att veta vart ni ska ta vägen.
Tro mig, jag vet.

Jag är i Chile nu.
Jag är hos henne, i Arica.
Det är varmt, kanske 25 grader.
Solen tarmer än vad man tror, jag har redan bränt näsa och nacke.
Jag anlände till Arica klockan 02:05, chilensk tid, natten till måndagen. Klockan var då sex på måndagsmorgonen i Sverige. På flygplatsen väntade Gabriela och hennes mor för vidare färd mot hemmet, där jag i sann sydamerikansk gästfri anda blir bjuden på middag och ett glas rödvin klockan tre på natten. Snarkofagen fick sedan ett efterlängtat besök, då jag hade varit på resande fot i nästan 40 timmar. Ska berätta lite kortfattat om resan hit, baserat på något dagboksliknande anteckningar som jag inspirationsskrev till och från under färd. Flyg till Madrid gick utan problem, lyckades faktiskt sova en hel del. Sedan fem timmars väntan på dödligt tråkiga Barajas men hittade dock ett trevligt vattenhål som jag förärade ett besök. Tapas och iskall spansk öl är vansinnigt gott när man är i Spanien, och det var inte utan att man faktiskt tänkte tillbaka med glädje på vissa enstaka detaljer av min vistelse i Madrid för två år sedan. Hur som haver, 14 timmar på en Airbus A340-300 tillhörande utmärkta LAN Airlines stod på tur. Det gick väl ok på det stora hela, när är en 14-timmars flygresa egentligen bekväm, god mat och bra filmutbud gjorde atlandkorsandet uthärdligt.

Det som händer härnäst blir dock en pärs. Jag har en connection till Arica som går klockan elva på morgonen, en och en halv timme efter det att mitt plan från Madrid landar i Santiago. "Inga problem, bara jag skyndar mig." Naturligtvis skiter det sig. Naturligtvis landar vi 45 minuter försent i Santiago. Naturligtvis kommer jag upp 5 minuter innan elva till inrikesterminalen. Och naturligtvis går inte nästa plan förrän om 12 timmar. Är med andra ord tvungen att vänta 12 nya timmar innan jag kan komma fram till henne och till Arica. Skjut mig, det var mer långtråkigt att sitta på den där flygplatsen än att titta på repriser av Keno-dragningar. Jag kan vartenda skrymsle och varenda vrå på Aeropuerto Arturo Merino Benitez nu, jag lovar.

Nåväl. Kom äntligen ombord på en Baby-Bus (Airbus A318-300) tillhörande LAN vid cirkulinus 23:10, mitt i det Santiaguinska nocturna mörkret. Och jag lyckades faktiskt, och behövligt nog, sova bort hela flygresan upp till Arica. Landade strax efter två på morgonen. Där stod hon och väntade. Vi var tillsammans igen.

Det är bara så häftigt att vara här igen! Det känns som om ingen tid har förlupit sedan senaste gången, trots att det var över ett och ett halvt år sedan som jag åkte härifrån. Men allt är sig likt, staden ser ut som den gör, El Morro ligger där den ska, Playa Chinchorro är lika inbjudande som alltid, solen är lika varm och livgivande, folk är lika underbart sydamerikanska, gästvänliga och inbjudande som varje gång man är här. Sydamerika är fantastiskt!

Igår hade vi "a relaxing day at the playa", jag och Gabriela. Det var en lite "småkylig" dag för att använda lokalbefolkningens omdöme, vilket innebär en ganska varm svensk sommardag rent temperaturmässigt. Det var iallafall mulet, vilket lämpar sig bra för en likblek skandinav som inte fått smaka på solen sedan i augusti månad. Jo tjena. Trots solkräm och sololja och trots att jag aldrig tog av mig några kläder lyckades jag med konststycket att bränna mig i panna, på näsa och i nacke. Men ett härligt återseende av Stilla Havets mäktiga böljor var det, även om jag som sagt inte badade igår. En lunch hemma på eftermiddagen (ja, man äter sen lunch här), vila och uppackning av alla grejor, sortera in och plocka undan och sedan åkte vi iväg för att hälsa på Marcelo, en gemensam vän. Där stannade vi kvar ett tag i den ariqueñska svalkande men ändå sommarvarma kvällen och åt en lätt middag. Fantastisk solnedgång över Stilla Havet bjöds vi på, himlen brann bokstavligen i väster.

Kvällen avslutades hemmavid, min lilla sobrina Fiorenza var överglad över att se mig igen och jag gav henne en present med chokladbitar som jag hade köpt på Barajas.

Jag är äntligen framme i Chile och det är helt fantastiskt!