Lägesrapport

Idag skriver vi måndag den 30 januari 2012 och jag har varit här i två veckor nu. Skönt och trevligt att vara tillbaka naturligtvis men JA, jag saknar Sverige.

Lite växlande molnighet från de himmelsblå skyarna de här dagarna och skönt nog inte fullt så varmt som tidigare. Idag måndag har jag varit i Chiles nordligaste utpost Arica och precis som när jag kom till Sverige i slutet på november kändes det när jag kom tillbaka hit sju veckor senare som om att ingen tid hade förflutit. Vet inte vad det beror på, den känslan, men så är det. Visst är det märkligt? Likadant var det under själva flygresan, då kändes det helt plötsligt som om det var ”första” gången som jag åkte till Chile. ”Första gången” i den mening att det var som när jag åkte ner i slutet på 2010. Det kan ju dock eventuellt ha sin förklaring i att det var exakt samma flight som tidigare och att jag under mellanlandningen i Madrid valde att förära exakt samma tapasrestaurang som tidigare ett besök.

Jag har varit på asados och välkomstfester, träffat vänner, solat på playan och bara umgåtts hemma med Gabriela vilket naturligtvis var välbehövligt efter sju veckors frånvaro. Allting är sig likt sedan när jag åkte och vårt hem ser likadant ut. Lägenheten är dock lite tom på katter. Ni minns säkert att vår katta Mishi fick inte mindre än sju ungar i oktober och alla har nu fått nya och bra hem och de små liven växer och mår utmärkt. Mishi har också fått flytta och bor numera med två av sina ungar hemma hos en svägerska med familj. De övriga småttingarna finns i antal två hos Gabrielas mor, två har fått nytt hem hos en vän som bor i Azapa och en finns hos ytterligare en svägerska. Men visst, det är lite tomt efter de små liven...
Hur ligger Chile annars då? Jodå landet tuffar på i ganska god fart och det går ganska bra för Chile. Det är dock semestersäsong och sommarlov just nu i det gassande solskenet och var och varannan chilenare passar på att förära de många stränderna ett besök. Stranden ja, Playa Chinchorro. Självklart. Stilla Havet är helt magnifikt just nu. 30 grader i luften, brännande sol, klarblå himmel och svalkande havsvågor. Läckert!

Nu en lite sen once, kvällsté, med ostempanadas. Trevlig måndag!

Domingo

God söndagkväll!

Här sitter man i en nästan lite kvalmig kvällsvärme, ser 21-nyheterna på TV Nacional och svettas. En vanlig söndag har det varit här, och det brukar innebära att det inte händer något speciellt alls.

Jag lovade igår att jag skulle berätta lite vad jag har gjort de här två veckorna sedan jag kom hit men jag behöver skjuta på det en dag till. Jag tar seden dit jag kommer och i sann sydamerikansk anda säger jag "mañana!"

Return

God afton vänner mina!
Efter en lång frånvaro av uppdateringar och nyheter är jag nu tillbaka - både på bloggen men jag är även tillbaka i Chile. Nej, det tog inte nära tre veckor för mig att ta mig hit, jag flög med funktionella Iberia och utmärkta LAN Chile naturligtvis och det tog sina 30 timmar från dörr till dörr men anledningen till tre veckors frånvaro är helt enkelt att jag inte har haft tillgång till dator här hemma. Både min dator och frugans dito har ju som bekant haft rejäla virusproblem men jag tror nu äntligen att jag har lyckats fixa till min idag. Eller jag ska inte ta åt mig äran - jag lämnade in den till en datatekniker i centrum som på tre timmar gjorde den ren och fin och färdig att använda igen.

Jag är tillbaka här i Chile efter sju veckor i Sverige som gick helt enkelt överjäkligt fort. För fort på slutet, helt plötsligt var det bara några dagar kvar till avfärd. Men jag antar att det blir så när man har trevligt och när man omgivs av människor man tycker om. Här i Arica är det varmt och soligt (ja, jag har bränt mig igen...) såhär mitt i sommaren och just denna helg är det Carnaval, vilket innebär parader av dans och sång på gatorna och mängder av folk ute som roar sig. Lite Rio-stuk men inte på långa vägar lika stort och det är heller ingen samba-musik utan andinsk sådan. Trevligt är det, vi var ute igår kväll och tittade och så även idag.

Klockan är nu snart ett på natten och jag ska snart krypa ner till sängs men morgondagen kommer att bjuda på en längre berättelse av vad som har hänt under de snart två veckor som jag har varit här i Arica.

Tillbakafärd

God lördagafton
Så kom då äntligen vintern till vår huvudstad. Snö, is och kyla ligger på mark och i luft, Kung Bore visar sig från sitt rätta ego och jag måste säga att det är uppskattat. Ingen svensk vinter utan lite snö och kyla, och håll med om att det är vackrare med kristallvita vidder istället för regn och rusk som vädret har skämt bort oss med den senaste tiden. Det har varit skralt med uppdateringar här på sistone, men om sanningen ska fram har jag mest njutit av de sista veckorna här i Sverige. Jag har åkt skridskor och spelat hockey med kusinen, jag har hjälpt goda vänner med en flytt, jag har druckit öl med gamla arbetskamrater, jag har gått på museum med far och bara varit hemma, mellan husets fyra väggar, ätit god mat och tagit det ganska lungt.

Jag har också passat på att göra en chilensk asado i lördags med goda vänner till familjen. Eller ok, jag försökte i varje fall, men det blev fullt godkänt. Det som det mycket trevliga svensk-chilenska grillprojektet mättade mina middagsgäster med var pisco sour med pisco importerad från Chile, empanadas chilenas, choclo cancha (rostad majs) och från grillgallret i snögloppet på balkongen bjöds det förrutom på obligatoriska och rejäla stycken kött även chorizo (riktig sådan, inte någon "vahetere"-korv från Willys) och chilensk blodkorv, prieta. Kvällen innan hade jag förberett en balja pebre och naturligtvis fanns även ensalada chilena, rikligt dekorerad med färsk koriander.

På tal om Chile: imorgon, redan, åker jag tillbaka till Arica. Oj vad tiden gick fort på slutet! Även om jag har gjort massor känner jag ändå att jag inte riktigt har hunnit med allt och att jag har saker kvar att göra här i Sverige. Tack kära familj för allt under dessa veckor. Jag avskyr avsked och jag tycker inte om att säga "hejdå" så jag säger istället "på snart återseende".

Väskan är mer eller mindre packad och jag har ordnat klart det mesta. Resfebern har inte satt in riktigt än men det kommer säkert. Det är ju långt ifrån första gången som jag reser till Sydamerika och högst troligen inte heller den sista. Saknaden efter Chile i sig har gått lite upp och lite ner, men naturligtvis är det saknaden efter en viss person som har haft övertaget.

Vi ses i övermorgon!

Nieve

Hola a todos!

Para mis lectores y seguidores de habla castellano, les deseo un muy Feliz Año Nuevo, que todos sus deseos se cumplan, que sea el 2012 un año lleno de alegría y felicidad y creanme: el mundo NO se va a acabar el 21 de Diciembre.

Acabo de volver del Castillo de Gripsholm, un poco afuera de Estocolmo, adonde fui con mi padre y mi tía. Un magnífico castillo real con mucha historia y una colección de cuadros absolutamente impresionante. Allá les tengo que llevar, para que conozcan.

La nieve ha llegado tarde éste año. Justo hoy para el día de los Reyes están cayendo grandes gotas de nieve, parece que el cielo está botando trozos de algodón. Bien bonito, que caiga más en la real capital sueca para que hayan lugares de esquí.

Y hoy faltan no más de 10 días para mi vuelta a Chile.
Chile, te extraño.
Gaby amor, te extraño.

Bara en tanke...

Kolla det här: hur jävla dum får man vara egentligen?

Säkert samma anonyme och stackars kränkte person som anser att jag bryter mot mänskliga rättigheter eftersom jag inte tycker om offentlig amning.

2012

Gott nytt år! Feliz año nuevo!
Nu skriver vi 2012, ett år som jag i alla fall möter med mycket tillit och förhoppning. Inte bara rent trevliga händelser sådär i största allmänhet kommer att inta sina platser under årets lopp - jag menar naturligtvis Sommar-OS i London men framför allt Fotbolls-EM i Polen och Ukraina - utan förhoppningsvis kommer även en del andra saker i mitt och Gabrielas liv att ta sig allt mer ordnade former. Det är nu mindre än två veckor kvar till min återfärd tillbaka till det avlånga underbara landet i Sydamerika. Tiden går fort, jag tyckte inte att det var länge sedan som jag satt hemma i Arica och publicerade en avskedstext. Nåja det är tid kvar, muséer kvar att besöka och vänner kvar att träffa. Dags att tänka på presenter igen, denna gång till småtjejerna nere i Arica.