Feliz Semana Santa!

Glad Påsk!

Är hemma i Arica över helgen igen, en långhelg denna gång men redan ikväll är det dags att åka tillbaka till Calama. Ingen annandag påsk här inte.

 

Påskhelgen har varit härligt avslappnande med god mat, siesta och långa promenader på Chinchorros böljande sandstrand. Arica es la vida, carajo. Es tan simple. I fredags, långfredagen, visades hänsyn till Vår Herres lidande då vi icke fick äta kött eller tända lamporna förrän det var mörkt. Allting var stängt, värre än en söndag, så det var en dag för avslappning och en del eftertanke. TV här visade endast filmer och dokumentärer om Pesach, Jesu liv och Jesu lidande, varav en hel del gamla klassiska mastodontfilmer från 60-talet. "De tio budorden" är ett nära fyra timmar långt mästerverk som gick vid lunchtid på TV Nacional som vi satt fängslade framför. Enda kruxet är Chiles mani att dubba allt till spanska, vilket förtar en hel del av filmernas dynamik.

 

Mycket jobb har det varit i veckan i Chiles mest ointressanta men ekonomiskt mest dynamiska stad. Egentligen har jag inte så mycket att berätta därifrån utan rutinerna rullar på. Jag arbetar och sover i Calama, får möjlighet att resa runt och prata olika språk vilket jag älskar (visserligen är jag endast trespråkig men jag fick chans att prata både tyska och franska häromdagen vilket med viss tvekan och lite god vilja gör mig till femspråkig) och jag träffar människor från världens olika hörn. Mitt arbete är på Codelcos turistkontor vilket innebär allt från allmän kontorsadministration till att åka med grupper, allt från Codelcos kunder och samarbetspartners till rena turister, till Chuquicamata, Mina Sur och Ministro Hales utanför Calama. Roligt och intressant är det även om det var svårt att vara ifrån min havande hustru till en början. Det är det fortfarande men nu ser jag det positiva i att arbeta för Codelco, Chiles största företag. Jag upprepar, om Ni har vägarna förbi Calama så hör av Er till fredriklofgren@chile.com så ordnar jag en guidad tur till världens största människogrävda hål.

 

Vårt La Roja vann trevligt nog mot Uruguay i VM-kvalet i tisdags! Äntligen säger jag, och drömmen lever fortfarande om en röd invasion av Brasilien nästa vinter. Då Chile hade förlorat de senaste fyra kvalmatcherna och halkat ner från en förstaplats i gruppen till en mindre hedrande femteplats var segern välkommen.

 

Annars inte mycket nytt att rapportera. Jo förresten, Bolivia har nu ändrat en klausul i sin politiska konstitution som möjliggör en anmälan av Chile till Internationella Domstolen i Haag. Klausulerna i konstitutionen sade nämligen att avtalen från 1883, 1904, 1952, 1953 och 1975 gällande gränsdragningarna i regionen samt det faktum att Bolivia kostnadsfritt får nyttja chilenska vägar och hamnar för import och export av varor, var okränkbara. Nu ska Bolivia dra Chile inför internationell domstol för att få tillgång till Stilla Havet och man hävdar att Chile som i egenskap av "dålig granne" är ansvarig för den icke existerande diplomatiska relationen länderna emellan samt de sociala och politiska problem som Bolivia har. Man undviker dock att nämna att Chile så sent som 1975 erbjöd Bolivia en kuststräcka norr om Arica, något som Bolivia tackade nej till; samt att Bolivia själva avbröt de diplopatiska relationerna samma år. Än idag finns inga diplomatiska relationer mellan länderna. På grund av vem?

Weekend i Arica

Hola amigos,

 

Är hemma i Arica igen efter nära två veckor i gruvstaden Calama. Jag har fått arbete där så det lär bli ett tags pendlande mellan Arica och Calama ett tag framöver. Åtminstone tills vår avkomma föds. Frugan frodas och mår bra med sin mage, vi hade en rutinkontroll idag hos läkaren och allt ser bra ut. Snart femte månaden, bäbisen är 26 cm lång och väger 450 gram hittills och på onsdag har vi en ny ultraljudskontroll där vi förhoppningsvis kan få veta barnets kön. I Sverige hade man kallat barnet för ofoget "hen" men det vägrar jag konsekvent och logiskt att göra. Mitt barn är inte något könsneutralt "hen".

 

Hur är Calama då? Jotack, fult, dammigt och ganska tråkigt, men det är ett hyfsat arbete som jag har fått så man får stå ut. Jag arbetar för Codelco i Chuquicamata som är världens största koppargruva och världens största hål i marken. Fyra kilometer brett och en kilometer djupt, mitt ute i öknen omgivet av sand och grus. Det är en märklig men otroligt imponerande plats som jag kan rekommendera om Ni har vägarna förbi norra Chile. Skriv till mig på fredriklofgren@chile.com så ordnar jag en guidad tur till Chuquicamata.

 

Min Travel Planet's guide om Chile beskriver Calama som "a shithole", men riktigt så långt vill jag inte gå. För två år sedan var jag och hustrun i Calama som Ni kan läsa om här, då reste vi runt en hel del i krokarna runt staden och hade väldigt trevligt och det finns fullkomligt magnifika ställen att besöka i Calamas utomsocknes närområden. Men visst, Calama som stad är inte en rolig plats. Efter två veckor i staden har jag kommit underfund med vad det är som dess invånare sysslar med där; det är tre sysselsättningar som håller folk vid liv: Arbete; I Calama arbetar Ni inte för att leva, Ni lever för att arbeta. Shopping; Inte för att Ni behöver något speciellt utan det är just shoppandet i sig, Ni shoppar för att ni KAN och för att det tydligen är kul. Drinkande; Calama kan vara deprimerande och då är det lätt att ta till vin- eller romflaskan under de kyliga och tråkiga ökenkvällarna. Då de två sista sysselsättningarna inte tilltalar mig särskilt mycket får Calama för mig vara ett ställe för arbete och sömn och sedan får jag njuta helgerna hemma i Arica. Och nu är jag just hemma i Arica. Arica är hemma. Arica es mi hogar.

 

Det är lika varmt som tidigare i Arica, det är varmare än vad jag minns att det var förra året. Vattnet i havet är dessvärre ganska lortigt på grund av regnen uppe i bergen som för med sig en massa lera och skräp på sin väg ner mot oceanen så att bada på Playa Chinchorro är uteslutet.

 

Snart ska jag packa klart väskan för en tio timmars bussfärd tillbaka till Calama vilket känns måttligt upphetsande men det är så det är. Jag har inte någon dator med mig så uppdaterandet på denna blogg kommer bli ganska sporadiskt framöver. Jag kommer att åka hem till Arica igen under påskveckan i slutet av Mars och då berättar jag mer om mina förehavanen i Chiles dyraste stad.

 

Och jadå, Bolivia mottog häromveckan sina soldater som hjältar och dessa blev både dekorerade och hyllade som hade de varit inblandade i strid. Men jag säger inget.

Lägesrapport

Idag skriver vi måndag den 30 januari 2012 och jag har varit här i två veckor nu. Skönt och trevligt att vara tillbaka naturligtvis men JA, jag saknar Sverige.

Lite växlande molnighet från de himmelsblå skyarna de här dagarna och skönt nog inte fullt så varmt som tidigare. Idag måndag har jag varit i Chiles nordligaste utpost Arica och precis som när jag kom till Sverige i slutet på november kändes det när jag kom tillbaka hit sju veckor senare som om att ingen tid hade förflutit. Vet inte vad det beror på, den känslan, men så är det. Visst är det märkligt? Likadant var det under själva flygresan, då kändes det helt plötsligt som om det var ”första” gången som jag åkte till Chile. ”Första gången” i den mening att det var som när jag åkte ner i slutet på 2010. Det kan ju dock eventuellt ha sin förklaring i att det var exakt samma flight som tidigare och att jag under mellanlandningen i Madrid valde att förära exakt samma tapasrestaurang som tidigare ett besök.

Jag har varit på asados och välkomstfester, träffat vänner, solat på playan och bara umgåtts hemma med Gabriela vilket naturligtvis var välbehövligt efter sju veckors frånvaro. Allting är sig likt sedan när jag åkte och vårt hem ser likadant ut. Lägenheten är dock lite tom på katter. Ni minns säkert att vår katta Mishi fick inte mindre än sju ungar i oktober och alla har nu fått nya och bra hem och de små liven växer och mår utmärkt. Mishi har också fått flytta och bor numera med två av sina ungar hemma hos en svägerska med familj. De övriga småttingarna finns i antal två hos Gabrielas mor, två har fått nytt hem hos en vän som bor i Azapa och en finns hos ytterligare en svägerska. Men visst, det är lite tomt efter de små liven...
Hur ligger Chile annars då? Jodå landet tuffar på i ganska god fart och det går ganska bra för Chile. Det är dock semestersäsong och sommarlov just nu i det gassande solskenet och var och varannan chilenare passar på att förära de många stränderna ett besök. Stranden ja, Playa Chinchorro. Självklart. Stilla Havet är helt magnifikt just nu. 30 grader i luften, brännande sol, klarblå himmel och svalkande havsvågor. Läckert!

Nu en lite sen once, kvällsté, med ostempanadas. Trevlig måndag!

A relaxing day at the beach

Imorse var det 30 graders solsken.
Vi har en ledig dag.
Chinchorro låg välkomnande öppen.

Vamos a la playa!

Playa Chinchorro med El Morro i bakgrunden

La bella...

... y la Bestia

La playa

Och hurdant är vädret i Sverige?

Söndagsrapport, en kort en

Jag har sagt det förr och jag säger det igen:
Riktiga män äter Empanadas de Carne till frukost!

Vi invigde strandsäsongen idag och det gick ju bra... jag fick solsting light och befann mig sängliggande, med en liten febertopp och yrsel resten av eftermiddagen. Och detta trots solskyddsfaktor 50 och kläder. Eller som Berra i Sällskapsresan sa:

"Fy fan vad solen tar härnere!"