A relaxing sunday at the beach...

Nationaldag

Här har det firats den chilenska nationaldagen veckan lång, därav min frånvaro.

Vi har ätit asado och druckit vin, ätit asado, träffat vänner och familj, ätit mer asado, lyssnat på vacker cueca, varit på Fondas och dansat, ätit empanadas och tittat på militärparader.

I Chile firas nationaldagen den 18 september i minst en vecka,

med samtliga ovan nämnda aktiviteter,

och trots att det hela är mycket trevligt

känns det nästan lite skönt

när köttfrossandet och festligheterna är över

och saker och ting återgår till vanlig vardagslunk.

Men, till syvende och sist: det är såhär en nationaldag ska firas!

 

Jag tog under den patriotiska veckan paus från absolutismen,

så att även jag kunde njuta av en liten Gato Negro till allt kött,

eller en liten Terremoto på Fondan.

Bara en vanlig söndag...

Äsch inget speciellt. Bara en vanlig söndagsutflykt på tu man hand med grill-lunch på Playa Las Machas en bit norr om Arica.

 

Vi köpte ett fyrmanstält häromveckan och vi passade på att inviga skrället, som var bökigare att spänna upp än vad man kan tro.

 

Men med Guds hjälp och lite sten gick det till slut bra.

 

Solen gassade som omväxling och havet brusade. Här står man och riktigt längtar efter det svenska oktobervädret.

 

Mina grillspett med kött och grönsaker blev riktigt lyckade.

I'm back

Ska vi kanske ta en paus på obestämd tid från pausen på obestämd tid nu? Nu har jag grämt mig tillräckligt över det som hände för dryga månaden sedan och går vidare. För att göra en lång historia kort: jag kunde inte fortsätta studera på universitetet, trots lysande betyg och enbart goda vitsord från lärare. Det beror inte på någon xenofobi eller korruption eller sådant utan snarare på ett fungerande, men ack så trångkört, regelverk. Precis som på vilket universitet som helst på jorden behöver man ha betyg från skolan för att få studera på högre nivå, och jag är i farten med att få mina svenska gymnasiebetyg inskrivna och godkända av chilenska myndigheter men systemen här kan vara lite tröga ibland och saker tar tid. Därför blir mina studier uppskjutna på ett halvårs tid tills man får klart alla papper och stämplar och intyg och Gud vet allt. Det var bittert när jag fick beskedet... men gilla läget och gå vidare gäller nu. Det var detta som bloggpausen berodde på, orkade inte kommunicera mig med omvärlden på ett läsvärt sätt.

 

Nåväl, här har vi firat en veckolång, högtidlig, gemensam och värdig nationaldag den 18 September. Då det är sammanlagt tre dagars officiella firanden (17-18-19 September) blev det med helgen 15-16 September en ordentlig långhelg. Vi har träffat släkt och vänner och ätit asado, tittat på och imponerats av pampiga militärparader, mumsat på empanadas av alla de slag  och lyssnat på cueca, druckit mote con huesillo och sett traditionella dansuppvisningar, ätit asado och mer asado, druckit goda viner och njutit av en härlig vårsol. Det är på detta vis en nationaldag ska firas. Det enda negativa (om det nu ska kallas negativt) är att man efter asado FEM dagar i sträck blir evinnerligt trött på grillat kött. Men det känns som att det är ett mindre bekymmer. Och definitivt ett kommer det att vara ett mindre bekymmer när jag om ett par veckors tid håller i grillspaden på vår avskedsasado till lägenheten vi bor i nu, men framför allt när jag håller i samma grillspade, dirigentpinnen för den orkester av vänner som skapar en glädjens och festens symfoni, under invigninsasadon för vår nya lägenhet.

Det stämmer, vi ska flytta. Vi har köpt en ny lya bara ett par kvarter härifrån och som jag nu håller på att renovera. Lägenheten är på 71 kvadratmeter och ligger på fjärde våningen i rakt västerläge med havsutsikt. Ett glas vin på balkongen till fredagseftermiddagens solnedgång är med andra ord att vänta. Lägenheten är fin, men visst behöver den piffas till. Jag är glad och tacksam över att av min far ha fått lära mig hur man gör när man river, snickrar och bygger väggar och lägger golv och målar. För om jag ska vara helt ärlig; lägenheten behöver sig ett ansiktslyft, och det ett ordentligt sådant. Vi ska såklart spacklaslipamåla väggar och lägga in nytt golv men jag har också rivit två väggar och så ska jag sätta in en ny. Det finns spik i vår lägenhet. Den är nämligen inredd enligt 80-talets hela vansinne med spik, böjd spik, stor spik, liten spik, avbruten spik, spik i mängder och mer spik. Som de flesta snehamrande pojkar i barndomens lekfulla tid byggde jag också trädkojor i skogen, både hemma och på landet, men inte ens då förbrukade jag så intill förbannelse mycket spik som jag har hittat i lister, garderober och innerväggar i vår lägenhet. Lägg därtill spånplattor, nubb och inhamrade skruvar rakt i betongväggen och 80-talets avskalade ingenjörskonst kommer till sin fullo. "Det var en annan tid då!" säger folk "kränkta". Och visst, det var det. Men någonstans borde det väl även då ha funnits någon vett och reson när det gäller snickrandet? Det positiva är dock att jag kan inreda lyan precis som VI vill. Imorgon har jag hyrt en lastbil som ska skyffla bort all bråte som jag har rivit ner. Jag lägger ut bilder snart så Ni får se.

Och så sporten: VM-kvalet i Sydamerika pågår för fullt. Chile åkte häromveckan på en svidande förlust hemma mot kontinentens för tillfället bästa lag, Colombia, med 3-1. Chile fick Gary Medel utvisad tidigt men spelade faktiskt ganska bra trots allt och tog till och med ledningen i första halvlek, men Colombia var mycket bättre. Colombia spelar VM 2014 i Brasilien, den saken är klar. Jag hade hållit lektion i engelska den eftermiddagen och kom hem mitt i första halvlek. Det stillsamma medelklasskvarter där vi bor var en spökstad. Inte ens under söndagseftermiddagens lata siestaslummer jag jag upplevt sådan stillhet när jag småsprang hemåt från min lektion. Jag har aldrig någonsin hört syrsorna tjattra i rabatterna under dagtid tidigare.

Plötsligt

GOOOOOOOOOOOOOOOOOL

Skrik. Skratt. Tjut. Rop. Tut. Vrål.

Det var som om självaste Perú hade slagit över oss med sina gamla MiG-plan från Sovjettiden. Bytet från fridfull stillhet till oorganiserat oväsen och glädjeyttringar var total. Tyvärr slutade det i ett rejält antiklimax och Chile tappade sin mycket hedrande förstaplats i gruppen och hasade sig ända ner till en femte plats.

Jag lägger snart ut lite foton på renoveringarna av vårt nya bo. Håll utkik.

Fiestas Patrias 2012 documentadas, parte 1

Jueves: Empanadas con vinito

 

Sábado: Asado

 

Domingo: Asado

 

Lunes: Asado

 

Martes: Asado. ¿Cómo puede ser posible olvidarse de sacar fotos?

Fotbolls-EM!

Som jag har längtat, och äntligen är det igång! Fotbolls-EM är här och det kommer att handla mycket om fotboll den närmsta månaden, det kan jag lova. Och JA, jag har köpt mitt samlaralbum och en hel del bilder. Varför bryta en över 20 lång år tradition?

Mycket studier har det varit denna vecka och jag har inte haft ork eller tid för att blogga. I onsdags var det diagnos i juridik, i torsdags diagnos i administration. Idag är det examen i internationell ekonomi och föredrag i kommunikation och nästa vecka är det prov i administration och juridik samt inlämning av arbete till internationell ekonomi. Hur ska jag hinna plugga med all fotboll?? Skämt åsido, men fördomen om sydamerikaner och god planering sätts på sin spets nu i slutet av terminen och ALLT ska tenteras och/eller inlämnas på en och samma gång. Nu tar jag dock en halvtimmes paus från läsningen och ger ifrån mig ett livstecken.

Jag missade matchen mellan Polen och Grekland men jag har halvt om halvt mellan studierna sett den mycket bra drabbningen mellan Ryssland och Tjeckien. Med Rysslands fotbollslandslag är det lite som Rysslands senaste bidrag till Eurovisionen; vem kan INTE gilla dem? Ryssarna spelar roligt, fantasifullt, snabbt och effektivt och fyra mål mot ett visar på klasskillnad. Ryssland kommer att bli farliga i EM, fortsätter de spela såhär kan de rentav nå final.

Inför världsmästerskapet i fotboll för hela två år sedan gjorde jag en lista över de lag som jag mest gillade, och här kommer en likadan över årets fotbollshändelse. Observera: precis som tidigare så visar detta vad jag TYCKER och inte vad jag TROR.

Sverige

Såklart. Hyser inte mycket hopp för blågult men hoppet är också det sista som övergiver människan.

Danmark

Grannar och bröder, i skandinavisk anda håller jag självfallet jag på dem.

Tyskland

Nordeuropas giganter och eleganter. De kommer att gå långt.

Irland

Kul att Irland är med igen! Deras fans är fantastiska och de gröna kan kämpa sig till ett helt ok resultat genom ren och skär viljestyrka.

England

Jag vet egentligen inte om jag ska ha England med här eller inte. Å ena sidan tänker jag att de har en bred fanbas som sätter färg på vilket mästerskap som helst och de KAN faktiskt spela riktigt bra och trevlig fotboll. Å andra sidan tänker jag: jaha, och?

Grekland, Holland, Kroatien, Polen, Ryssland, Spanien, Tjeckien, Ukraina

Utan rangordning. Det gör mig detsamma hur det går för dessa.

Portugal

Nix, jag gillar inte Portugals landslag. Och att deras bäste spelare är den fuskande grinollen Cristiano Ronaldo gör inte saken bättre.

Frankrike

Bubblare på ute-listan. Jag har aldrig varit särskilt förtjust i Les Bleus men efter att ha sett hur dessa uppkäftiga divor betedde sig i senaste VM mot sin tränare, sitt landslag, sina fans och sitt land så åkte de rakt in på näst sista plats. Det var beklämmande att se en av världens starkaste fotbollsnationer degradera sig till bortskämt barn-nivå.

Italien

Precis av samma anledning som tidigare. Lika mycket som jag tycker om Italien som land, lika illa tycker jag om fulspelande Azzurri med sina myglande divor. Jag upprepar: Italien åkte på lång 2-2 - näsa mot Skandinavien år 2004 och jag hoppas verkligen att något liknande händer även i år.

Hur går det då? Tyskland är alltid starka och kan vara en het finalkandidat, och Holland likaså. Kan bara England få spelet och spelarna att fungera så går England också långt, för bra spelare har de. Tyvärr går det också alltid bra för Italien. Men det blir väl Spanien igen till slut. Till syvende och sist känns det som att det saknas riktig konkurrens till spanjorerna, Holland är inte lika starka som tidigare och Tyskland och England kan eventuellt ta sig till final men där rår de inte på Spanien.

Ikväll ska det visst firas min födelsedag med en liten asado och imorgon blir det ännu mer fotboll. Både EM men imorgon spelar också Chile VM-kval mot uppstickarna från Venezuela.

Helgrapport

God afton

Bara för att göra Er avundssjuka: såhär ser Arica ut en vanlig höstdag med 25 kyliga grader.

Här har det varit fullt upp de senaste dagarna, förrutom en massa studier och tentor har det även varit tid för socialt liv. Vi kan börja med fredagen, då det först var en enkel After School med klasskamraterna. Vi var ett litet gäng som först skulle ta oss in på den omtalade Bierfest men det slutade i ingenting, se nedan, så vi hamnade på en pub i centrum och drack några öl, umgicks och hade trevligt. De yngre förmågorna (de flesta i min klass är mellan 20 o 25 år gamla) gick sedan vidare till ett disco för att dansa men Farbror Fredrik med sina snart 31 år fyllda valde att åka hem vid elvatiden och tur var väl det med tanke på vad som hände på lördagen. Då var det nämligen en vinfestival i byn Codpa, kanske 150 km sydost om Arica. Det ”folk” som skulle hämta oss på eftermiddagen mitt under den spännande strafflägningen i Champions League-finalen var en gammal kompis till Gabriela och dennes kompis med flickvän som hade fått låna en rejäl Ford Explorer att köra vårt glada sällskap upp i bergen till Codpa. Vi reste under eftermiddagen och kvällen genom öknen under den mest spektakulära stjärnhimlen som överhuvudtaget går att beskådas på denna sidan Solsystemet. Vi var till och med tvungna att på ett ställe stanna bilen, stänga av ljus och allt, bara för att låta ögonen vänja sig vid den makalösa syn som stjärnhimlen på 2000 meters höjd i Atacama erbjuder. Stjärnorna bjuder på så mycket ljus att himlen inte längre är svart utan snarare mörkgrön, med myriader av solar, stjärnor, planeter och okända himlakroppar som oavbrutet blinkar, skiner och glittrar med outtömlig styrka mot oss. Den som vill se en stjärnhimmel gör bäst i att komma till Atacama. Glada i hågen anländer vi vid kanske åtta-tiden på kvällen till den lilla byn och fick köa nästan två timmar bara för att ta oss in i byn och hitta en parkeringsplats men til slut kunde vi kliva ur bilen, samla ihop oss och våra saker och promenera mot centrum och scenen där flera liveband spelade kända andinska folkmusiksånger som ”Chuquiagu Marka”, ”El Condor Pasa”, ”Viva Cochabamba”, ”Saya Morena”, ”Date el gusto”, ”Huayno Viejo” och andra svensktoppsklassiker. Jag älskar andinsk folkmusik och det gjorde tusentals andra också, det var en helt fantastisk stämning på torget i Codpa. Byn ligger mitt i en uttorkad dalgång ute i ingenstans och är av någon anledning känd för just sin vinproduktion. Nu är det kanske inte Cabernet eller Syrah som framställs på trappstegsodlingarna utan snarare mer lokala förmågor. Vinet som produceras smakar sött, lite som torr sherry eller portvin, inte lika starkt dock. Naturligtvis kan man också få chicha som smakar liknande men som är gjort på blå majs. Vi gick runt en sväng på de små gränderna där de lokala bönderna hade satt upp sina tält för att sälja sitt vin och vi provade i små medicinglas och köpte någon enstaka flaska av de vi tyckte smakade bäst, allt medan musiken och dansen på torget fortsatte. Vi åt middag, drack lite mer vin och sjöng och dansade och träffade gamla vänner och gjorde nya bekantskaper. Det verkade som om hela Arica var på plats i Codpa just i lördags kväll.

Vi hade en helt fantastisk upplevelse i den aricanska bergsbyn. Faktum är att jag måste tänka efter när jag senast hade så roligt, så glatt och så trevligt som jag hade i Codpa i lördags. Jag kan faktiskt inte på rak arm komma på något som ens minner om den extas av lycka, glädje dans, musik och socialt liv som vi upplevde i Codpa. Det var helt underbart, så otroligt trevlig stämning, härlig musik, så glada människor, alla var vänner, alla dansade traditionella danser med kända och okända och vare sig man kunde dansa eller inte. Gott folk, kära läsare: kom till vinfestivalen i Codpa om ni har vägarna förbi, för det unnar jag Er alla. Se bara till att inte dricka för mycket av det där lokala vinet, man får en duktig träkeps av det dagen efter. Har jag hört sägas.

Festandet fortsatte långt in på småtimmarna tills vi slut vandrade tillbaka till vår van och somnade. Morgonen grydde och vi med den. Luften i Anderna är ren och frisk och solen strålar. Vi åt lite frukost på ett litet café innan vi for tillbaka till Arica dit vi anlände strax efter lunchtid. Söndagen var i övrigt som de flesta söndagar här, det vill säga lugn och stilla. Vi var här hemma, lagade en god middag och lade oss tidigt. Man sover inte så bra i bakluckan på en bil, trots att det är en Ford Explorer som är nära 10 meter lång.

På måndagen var det den 21 Maj och helgdag. Man uppmärksammar då sjöslaget vid Iquique mellan den chilenska flottan med sin smäckra träskuta Esmeralda, och Perús dito med två nyinköpta pansarfartyg. Hur slaget gick? Jodå Perús stålklädda Huascar gjorde formligen kaffeved av stackars Emeralda som sedan den 21 Maj 1879 tjänar som föda åt sjögurkorna utanför Iquiques kust. Trots detta uppmärksammas dagen som ”Flottans dag” med parader i flottans hemstad Valparaíso och högtidlighållande av det hjältemod som Esmeraldas kapten Arturo Prat visade då hans skuta var halvvägs under vatten och han bara hade en handfull av sina matroser kvar. Prat ger då order om att man ska äntra Huascar och han svingar sig över, åtföljd av de sista av sina mannar. Naturligtvis föll även dessa snart för peruanska kulor, och ingen av de chilenska soldaterna överlevde slaget vid Iquique. Perú skulle vara ohotad etta i vattnet ett tag till och Huascar och systerskeppet Independencia gjorde livet svårt för de chilenska träskutorna. Det intressanta med det å det grövsta förlorade slaget vid Iquique är dock hur det bidrog till konsolideringen av den chilenska moralen och stridslustan som tidigare hade varit ganska låg. När politiker, journalister och folk i Santiago, Valparaíso, La Serena och Concepción fick höra om Prat, som idag är en av Chiles i särklass största nationalhjältar, och hans mod blev det fart på Chile som nu gick in i Stilla Havskriget med ångande motorer och en storskalig invasion av det som idag är norra Chile inleddes. Fem år senare, år 1884, undertecknades ett vapenstillestånd och fredsavtal som gjorde Chiles territorium nästan dubbelt så stort som innan.

Vi högtidlighöll den 21 Maj med det mest typiskt chilenska fenomen som finns: vi gjorde en liten asado för några vänner här hemma, samma vänner som vi hade festat i Codpa med några dagar innan. Det var ett trevligt samkväm och jag fick återigen äran att träna på att bli grillmästare, vilket bara är roligt. Det är kul att stå och sippa på en kall öl tillsammans med vänner och höra fräsandet från gallret.

KÖRV!!

Chorizon åker på allra först så kan gästerna knapra chorpian medans köttet fräser på gallret. Observera den svenska ”grill”handsken, glöden var ordentligt varm.

Nu är livet återgått till det vanliga med studier och engelskundervisning. Jag är gräsänkling till på söndag då frugan åkt till Santiago på konferens. Det känns tomt här hemma om sanningen ska fram... Tur att katten är lite sällskap åtminstone. Igår kväll förresten drog han in en jävla fågel i huset som han skulle leka med. Det stackars djuret var halvdött men jag fick städa fjädrar och sanera med klor och sprayer till förbannelse. Man har inte långtråkigt med den kattrackan.

Vad hände så med den upphaussade Bierfest Arica som jag och en hel del andra har gått och brölat om? Tja till slut inte mycket. Allt skryt om ”nära hundra europeiska ölsorter!” och ”billiga priser!” visade sig till slut när vi svängde förbi i fredags kväll bestå av ett dyrt inträde där inte en ens en droppe vatten ingick samt 30 kr för ett litet glas av inte mindre än hela SJU olika sorters pilsner, samtliga chilenska. Med andra ord slutade Bierfest Arica i ett större antiklimax än kvartsfinalen mellan Chile och Venezuela i Copa América förra året. Jädrans bluff och båg.

Monday monday...

Min kära dator är trasig igen. I fjol fick jag in ett par ganska rejäla virus i den men den fixades och fungerade bättre än tidigare men så häromveckan krashade hårddisken. Den ska vara klar hos datorteknikern nu så snart blir det lite bättre uppdaterat här.

Allt är bra i höstens Arica. Kvällarna blir kyligare nu, det märks. Höststormar ute till havs ger oss kraftiga högvatten och totalt bad- och surfförbud. Priset på frukt och grönsaker har stigit, vilket också brukar vara ett säkert tecken på höstens ankomst. Jag tycker dock om hösten och vintern här, efter månader av stekande sol är molnen, vinden och de svalare temperaturerna välkomna. Och faktum är att en asado brukar smaka ännu bättre under vintern än i den heta sommartemperaturen.

Det var en skaplig måne som i helgen lyste över bergen och havet i norra Chile. Det var inte bara en synvilla utan månen befann ju sig som bekant närmare jorden i helgen och det faktum kombinerat med fullmåne gav oss ett vackert nokturnt skådespel. Det verkade också ha påverkat sömnen för de flesta som jag har träffat, alla har sovit mer eller mindre dåligt i helgen, så även jag.

Söndag

God söndag!

Under den dryga vecka som jag inte har varit aktiv här så har Blogger ändrat display på sin kontrollpanel. Me no like.

Vi ändrade till vintertid i Chile i natt så nu är det sex timmars tidsskillnad från Sverige. Stryktipset behöver med andra ord fixas på fredagen, far.

Nu äntligen har en vecka av intensiva studier nått sitt slut. Totalt har jag avverkat fyra tentor (juridik, matematik, kommunikation och administration), tre betygsbärande diagnostiska prov (engelska, juridik och matematik) samt två inlämningsarbeten (kommunikation och administration). Hoppas nu bara att allt flit bär frukt med lite hyfsade betyg också.

Genomförandet av tentor här i Chile är något annorlunda från de i Sverige, jag ska förklara på vilket sätt. Och jag har studerat vid tre institutioner på två universitet i Sverige så jag vet...

I Chile måste Ni först och främst komma i tid till examen och iklädd formell klädsel. "Formell klädsel" innebär kanske inte svart kostym men för herrar åtminstone skjorta, slips och kavaj. Och "komma i tid" innebär just det som det betyder. Om Ni inte uppfyller dessa två ganska banala kriterier, passa tiden och formell klädsel, så äger Ni inte rätt att skriva tentamen. Det enda som Ni får ha framme på bänken/skrivbordet är ett par pennor i bläck, blyerts är inte tillåtet, och på sin höjd en flaska vatten. Er mobiltelfon ska inte bara vara inställd på ljudlös profil, den ska vara avstängd, och den som viskar, pratar eller för oväsen avvisas från salen och erhåller lägsta betyg av sju möjliga, det heter KLANDERVÄRT och stavas med en enkel 1. I Sverige kan Ni komma och gå till och från tentamen lite som Ni själv önskar. Det pratas, viskas och väsnas i salen, mobiltelefoner ringer stup i ett och det ska inte bara svaras i dem, det ska dessutom tjattras i dem. Folk skyfflar upp så mycket godis, chips och läsk på bänkarna så det ser mer ut som en Pressbyrå än en tentamensskrivning och det ska öppnas och prasslas och bjudas runt till kamrater.

Jag gillar och uppskattar mer hur tentamensskrivningen är härnere.

I övrigt då? Fredag kväll avrundades ytterst lämpligt med en asado och några glas utmärkt vin, en bra avslutning på en produktiv vecka. Annars har helgen varit ganska lugn, en vanlig lördag igår med städhjälp och besök på marknaden som vanligt. Hösten verkar fortfarande inte riktigt vilja komma till vår lilla stad, kvällarna kan vara lite kyligare än vanligt men dagen är fortfarande varm och solig. En mindre rolig nyhet är att en stor korruptionsskandal har uppdagats i Arica med företagsledare och kommunstyrelse. Totalt sitter just nu 19 personer häktade, däribland dem vår tidigare borgmästare, socialisten Waldo Sankán. Policía De Investigaciones har gjort ett fabulöst arbete med att komma de korrumperade tjuvarna och banditerna på spåren och hittills har 4 miljarder pesos (55 miljoner SEK) kunnat lokaliseras i olika tillhåll. Tragiskt, skamligt, pinsamt är orden och jag hoppas att Waldo Sankán (till syvende och sist är det han i egenskap av borgmästare som är den ytterst ansvarige) och hans anhang får sitta länge, länge i fängelset i Acha, i öknens ödemark på väg mot Iquique.

Otra vez insomnio

Buenas noches,

Pronto voy a tener que solicitar ayuda profesional para solucionar mi insomnio. Otra vez estoy despierto en medio de la noche sin sueño ninguno y este hecho ya me tiene "chato". Ahora decidí levantarme de la cama en vez de andar dando vueltas entre las sábanas como un pez recién sacado del mar y me senté frente mi computador para ver un concierto de Judas Priest en Youtube.

Ayer estuvimos en la tarde en un bonito cumpleaños de nuestra sobrina que cumple 4 añitos. Luego en la noche fuimos a un asado con la familia y, pensándolo bien, creo que allí yace la razón de mi falta de sueño: volvímosnos a casa a las 4 de la madrugada y hoy dormimos hasta mediodía. Un día tranquilo, típico por un Domingo, se nos hizo hoy. Yo preparé una comida tradicional sueca para Semana Santa que gozamos acompañada por el "pan duro" de Suecia, una cervecita e aguardiente sueco. Este plato es parecido a los Huevos Endiablados que por alguna razón van bajo el nombre "Huevos Finlandeses" en Suecia, no me pregunten por qué. Resultó sabroso mi comida tradicional de huevitos y si desean probarla junta a un pequeño aguardiente sueca de hierba avísenme nomás.

Alguien que no sufre de insomnio es mi gato, que todavía falta de un nombre propio. Lo llamamos "gatito" o "chiquillo" pero hasta ahora no nos ha surgido ningúna gatonimia que ponerle. Necesitamos su ayuda en aquel asunto. En todos casos el gatito ha dormido sin salir desde la tarde de ayer y justo ahora acaba de despertarse, comer su pescado y tomar su leche. A éste gato malcriado no le gusta la comida propia para felinos sino come solamente pescado fresco y carnecita cruda y bebe nada más que leche. De hecho el chiquillo bebe más leche que un ser humano, y él recién salió para dar su vuelta en el condominio.

Rica vida viven los gatos hogareños; durmiendo, comiendo y jugando y sin preocupaciones.

Söndagskrönika

Söndag igen, och det är varmt, och det är dags för en söndagskrönika. Från mig till Er.

Det skakar oroväckande i det här landet. Nyss läser jag på La Tercera att man har evakuerat områden, precis samma områden som drabbades av det förödande skalvet år 2010, i södra Chile på grund av en jordbävning som mätte 6,4 enligt chilenska mätningar men 7,2 enligt amerikanska tidigare i eftermiddags. Läskigt, hoppas det inte blir någon ny katastrof liknande den för två år sedan.

Mina kära föräldrar hemma i Sverige behöver inte läsa detta stycke utan kan hoppa direkt till nästa. Vi har nu fått tillskott i vår lilla familj. Som bekant hade vi i förra året en katta, Mishi, som trevligt nog adopterade in sig själv hos oss. I augusti smet Mishi ut och rände med Randige Racke och Prickige Prille en hel helg och två månader senare föddes inte mindre än SJU kattungar här hemma. Alla katter, och Mishi också, fick i december nya hem hos alla Gabrielas systrar då jag var på besök i Sverige och det var omöjligt att ta hand om åtta katter helt själv, som Gabriela var tvungen att göra till en början. Alla ungarna lever, växer, leker och mår bra i sina nya hem, men igår fick jag och Gabriela tillbaka en av dem från svärmor. Sväran har haft tre katter (en tidigare och två av våra ungar) hos sig och tyckte att det blev lite väl många till slut. Så från och med i går eftermiddag bor en liten gulvit hankattunge hos oss och börjar återvänja sig vid sin födelseplats. Vår ringa kattallergi är under kontroll, så det är inga problem än så länge. Sväran skämmer bort sina katter, kattmat verkar vår nye familjemedlem inte tycka om men han är galen i mjölk, tonfisk och rått kött. Vi ska bara komma på ett bra namn på det lilla livet, har Ni något/några förslag?

Igår kväll hade vi i huset en gemensam knytkalasasado ute på gården. Jag och Gabriela tog med oss en påse kall öl, ett stort paket chorizo och färskt bröd till choripán och så hade jag gjort min famösa pebre som alla blir så förtjusta i. Kanske borde hemlighålla receptet från och med nu, det är egentligen inget speciellt alls utan snarare på gränsen till det rent imbecillt enkla, men eftersom det jublas högt varje gång kända och okända personer smakar på min kryddstarka röra så förpassar jag nog receptet till hemligheternas kammare. Min pebre får Ni smaka på när JAG gör den. Hur som helst hade vi mycket trevligt på vår gård fram till småtimmarna med sedan länge bekanta grannar och grannar som man tidigare endast hade hejat på i trappuppgången. Framåt småtimmarna fick de modigaste av våra nyvunna vänner även smaka på lite svensk nubbe som min far har skickat ner. Bäska Droppar fick förståeligt nog inga höga poäng, däremot slank Gammal Norrlands Akvavit med sin milda fina smak av ren dill och kummin ner till idel positivt gensvar. Nu vet jag väl inte hur pass svensk dillsnaps EGENTLIGEN passar till sydamerikansk asado men mitt initiativ att dela med mig lite av Sveriges kulturarv uppskattades mycket. En av mina nya bekantskaper hade tydligen släkt i Sverige och han kunde gnola första strofen på Helan Går så naturligtvis fick jag lära ut vår inoficiella nationalsång till samtliga närvarande, något som också uppskattades. Det är lätt att få nya vänner i Chile, med ett glatt humör, ett glas vin och en sprakande fräsande grill att samlas kring.

Jag ska återgå till skolbänken igen. Jag har precis skrivit in mig på ett universitet och ska läsa en kvällsutbildning i internationell ekonomi vilket jag ser mycket fram emot. Jag har länge velat gå tillbaka till högre läroverket, jag tycker om att studera och läsa. Lektionerna börjar klockan sju på eftermiddagen så jag har fortfarande hela dagen att ägna åt annat. Var igår eftermiddag i en bokhandel och köpte lite block och pennor till morgondagens start. Då skolorna här i Chile precis har inlett sin hösttermin har såklart alla bokhandlar och pappershandlar dekorerat med material inför skolstarten och det var nästan så man mindes barn- och ungdomens skolstart när man såg alla varor där i butiken. Den där melankoliska känslan av att ”nu är sköna sommaren slut och nu börjar skolan och hösten igen” kom tillbaka när jag inhandlade mina studiehjälpmedel. Bara så vi gör det klart för oss: Jag kommer INTE att gå med i FECh (studentorganisationen), jag kommer INTE att gå ut och demonstrera och jag kommer INTE att beblanda mig med så kallade studenter som tycks tro att studentlivet går ut på att skolka, ockupera kårhus, slåss med Carabineros och vandalisera sönder allmän och privat egendom i brist på intelligens och argument. Jag kommer att studera, ingenting annat.

Jag fick tidigare idag veta en nyhet som jag ännu inte riktigt har smält in. Förra året skrev jag ju lite grann sådär om fotboll och Copa América, Chiles framgångar och oväntade motgångar. Nästa Copa América, Sydamerikas motsvarighet till EM, går av stapeln år 2015 och till värdland hade Brasilien utsetts. Något märkligt kan tyckas, då Brasilien även ska arrangera Fotbolls-VM 2014 och dessutom Sommar-OS 2016 i Rio de Janeiro. Brasilien är en utmärkt värd för samtliga dessa och jag ser mycket fram mot speciellt Fotbolls-VM 2014, men märkligt kan tyckas hur ett land inom loppet av tre år får arrangera världens två största idrottsevenemang samt ett mindre, framför allt eftersom de globala idrottsorganisationerna då de utser värdland ska ta hänsyn till just tidigare arrangemang. Hur som haver har Brasilien valt att avstå från det mindre arrangemanget, vilket är just Copa América, och istället har man nu till arrangörsland utsett... *trumvirvel*... CHILE! Jag blev överlycklig när jag läste det i dagens Estrella Arica och att ägarna till vår stadion här, Estadio Carlos Dittborn som förövrigt var värd för en del matcher när Chile arrangerade Fotbolls-VM 1962, nu kommer att renovera, rusta upp och bygga ut den lilla idrottsplatsen så att Arica kan få vara värd en gång till. Helt lysande, ¡felicitaciones Chile!

I would like to take this opportunity to invite everybody that I know; family, relatives and friends, to come here to Chile in Juni-July of 2015 to watch the Copa América with me, watching some excellent soccer and having a good south american time, because that is what I am going to have! Welcome! iBienvenidos!

Måndag igen...

Vid Toraks tänder och Belars skägg vad det är varmt! Idag är det så varmt så till och med aptiten försvinner. Har precis ätit lunch med Gabrielas familj och efter ett par skopor tog det stopp. Sitter nu och svettas här, trots att fönster är öppna och vinden blåser från havet. Havet, som vanligtvis glittrar azurblått (det är inte bara Medelhavet som glittrar azurblått) är förvandlat till en kaffememjölkbrun sörja på grund av de sabla skyfallen i bergen. Inte kan man bada, inte kan man surfa och framför allt ser det helt bedrövligt ut när man ser eländet. Det börjar nästan bli värre nu än vad det var förra året. Det tar bara ett par dagar för havet att själv tvätta rent lorten men då måste ju regnandet upphöra först så inte floderna för med sig mer lort på sin forsande väg från berg till strand.

Jag har som bekant engagerat mig lite till och från som lärare i engelska och idag började jag en onlinekurs för att kunna undervisa även på skolor och institut. Idag var första "lektionen" på den kursen och med andra ord är jag tillbaka i skolbänken igen. Eftersom jag inte har studerat engelska på högre nivå på över 10 år känner man att framför allt ens grammatik inte riktigt håller nivån. Jag pratar nog bättre engelska än de flesta men oavsiktligt får ens pratade engelska ett drag av mer vardagligt TV- och filmspråk när man inte längre studerar språket och håller det levande, vilket märks nu när man ser avancerade grammatikövningar som man ställs inför.

I lördags blev det en trevlig utgång, på tu man hand. Vi ringde inte några vänner för att dra ihop ett stort gäng, utan vi beslöt att endast åka iväg vi två. Precis som vi hade briefat under kvällningen åkte vi först iväg till Mojito, puben/restaurangen vid stranden, och kände den ljumma kvällsbrisen från havet när vi satt på takterassen och smuttade på ett par Margaritas. Vi träffade en bekant som vi delade bord med, samtalade och drack ett par drinkar tillsammans. Sedan blev det dans, vi åkte iväg till SoHo, ett av Aricas största discon. Trots att det var ett helt ok discotek, men långt ifrån Acrópolis i Jujuy, måste jag säga att jag inte uppskattar dylika inrättningar längre. Discon, som länge har varit ett stort nöje för min del även om jag inte dansar vidare bra, har jag nyligen upptäckt mest är till nackdel för min del. Jag gillar inte de epileptiskt blinkande ljusen, trängseln, röken (både cigarettrök & rökmaskiner), de dyra drickorna eller den dånande musiken som gör att man lämnar stället med tillfällig tinnitus. Men det är väl ett ålderstecken det också antar jag. Med tanke på snittåldern på övrig klientel som befann sig på SoHo den kvällen (<25) så får jag väl lite melankoliskt inse att disconas, dansens och klubbarnas tid är förbi och jag får ytterligare fokusera på pubar och restauranger nästa gång uteliv och helgnöjen blir aktuellt. Där kan man iallafall konversera i normal samtalston med sitt sällskap.

Imorgon är det Alla Hjärtans Dag och naturligtvis är vi bjudna på det bästa sättet att fira någoniting överhuvudtaget och som tar sig bäst uttryck under den sydamerikansk aftonen, nämligen ASADO. Den 14 februari är för Gabriela och mig inte bara Alla Hjärtans Dag, utan dessutom dagen då vi först träffades in real life och blev tillsammans.

Lägesrapport

Idag skriver vi måndag den 30 januari 2012 och jag har varit här i två veckor nu. Skönt och trevligt att vara tillbaka naturligtvis men JA, jag saknar Sverige.

Lite växlande molnighet från de himmelsblå skyarna de här dagarna och skönt nog inte fullt så varmt som tidigare. Idag måndag har jag varit i Chiles nordligaste utpost Arica och precis som när jag kom till Sverige i slutet på november kändes det när jag kom tillbaka hit sju veckor senare som om att ingen tid hade förflutit. Vet inte vad det beror på, den känslan, men så är det. Visst är det märkligt? Likadant var det under själva flygresan, då kändes det helt plötsligt som om det var ”första” gången som jag åkte till Chile. ”Första gången” i den mening att det var som när jag åkte ner i slutet på 2010. Det kan ju dock eventuellt ha sin förklaring i att det var exakt samma flight som tidigare och att jag under mellanlandningen i Madrid valde att förära exakt samma tapasrestaurang som tidigare ett besök.

Jag har varit på asados och välkomstfester, träffat vänner, solat på playan och bara umgåtts hemma med Gabriela vilket naturligtvis var välbehövligt efter sju veckors frånvaro. Allting är sig likt sedan när jag åkte och vårt hem ser likadant ut. Lägenheten är dock lite tom på katter. Ni minns säkert att vår katta Mishi fick inte mindre än sju ungar i oktober och alla har nu fått nya och bra hem och de små liven växer och mår utmärkt. Mishi har också fått flytta och bor numera med två av sina ungar hemma hos en svägerska med familj. De övriga småttingarna finns i antal två hos Gabrielas mor, två har fått nytt hem hos en vän som bor i Azapa och en finns hos ytterligare en svägerska. Men visst, det är lite tomt efter de små liven...
Hur ligger Chile annars då? Jodå landet tuffar på i ganska god fart och det går ganska bra för Chile. Det är dock semestersäsong och sommarlov just nu i det gassande solskenet och var och varannan chilenare passar på att förära de många stränderna ett besök. Stranden ja, Playa Chinchorro. Självklart. Stilla Havet är helt magnifikt just nu. 30 grader i luften, brännande sol, klarblå himmel och svalkande havsvågor. Läckert!

Nu en lite sen once, kvällsté, med ostempanadas. Trevlig måndag!

Tillbakafärd

God lördagafton
Så kom då äntligen vintern till vår huvudstad. Snö, is och kyla ligger på mark och i luft, Kung Bore visar sig från sitt rätta ego och jag måste säga att det är uppskattat. Ingen svensk vinter utan lite snö och kyla, och håll med om att det är vackrare med kristallvita vidder istället för regn och rusk som vädret har skämt bort oss med den senaste tiden. Det har varit skralt med uppdateringar här på sistone, men om sanningen ska fram har jag mest njutit av de sista veckorna här i Sverige. Jag har åkt skridskor och spelat hockey med kusinen, jag har hjälpt goda vänner med en flytt, jag har druckit öl med gamla arbetskamrater, jag har gått på museum med far och bara varit hemma, mellan husets fyra väggar, ätit god mat och tagit det ganska lungt.

Jag har också passat på att göra en chilensk asado i lördags med goda vänner till familjen. Eller ok, jag försökte i varje fall, men det blev fullt godkänt. Det som det mycket trevliga svensk-chilenska grillprojektet mättade mina middagsgäster med var pisco sour med pisco importerad från Chile, empanadas chilenas, choclo cancha (rostad majs) och från grillgallret i snögloppet på balkongen bjöds det förrutom på obligatoriska och rejäla stycken kött även chorizo (riktig sådan, inte någon "vahetere"-korv från Willys) och chilensk blodkorv, prieta. Kvällen innan hade jag förberett en balja pebre och naturligtvis fanns även ensalada chilena, rikligt dekorerad med färsk koriander.

På tal om Chile: imorgon, redan, åker jag tillbaka till Arica. Oj vad tiden gick fort på slutet! Även om jag har gjort massor känner jag ändå att jag inte riktigt har hunnit med allt och att jag har saker kvar att göra här i Sverige. Tack kära familj för allt under dessa veckor. Jag avskyr avsked och jag tycker inte om att säga "hejdå" så jag säger istället "på snart återseende".

Väskan är mer eller mindre packad och jag har ordnat klart det mesta. Resfebern har inte satt in riktigt än men det kommer säkert. Det är ju långt ifrån första gången som jag reser till Sydamerika och högst troligen inte heller den sista. Saknaden efter Chile i sig har gått lite upp och lite ner, men naturligtvis är det saknaden efter en viss person som har haft övertaget.

Vi ses i övermorgon!

Lördag morgon

God lördagmorgon!

Här är klockan drygt 9 på morgonen och jag har precis varit över till vår lokala lilla butik för att köpa rykande färskt frukostbröd. Kvarteret håller precis på att vakna och det ligger ett rofyllt lugn över gator och vägar. Inga bilar som brusar förbi, endast morgonpigga grannar som promenerandes i samma ärende som jag styr kosan mot diverse tidigt öppnade butiker. Solen strålar ner, varma vindar rufsar om i hår och Stilla Havet brusar endast 500 meter bort.

Ikväll kommer vi att ställa till med en avskedsasado för mig med våra vänner så det blir en tur både till kötthandlaren och lördagens traditionella grönsaksmarknad nu på förmiddagen.

Nu blir det frukost på balkongen med färsk fruktjuice och ”Payla”. This is life!

Katterna växer och nu har en del av dem öppnat ögonen.

Trevlig lördag!

Fnys

Antiklimax var ordet. Jag är ännu inte mästare av Parrilla utan jag ligger fortfarande kvar och skvalpar i gesällens grunda vatten... Är precis hemkomna från ett festligt grillkalas på frugans kontor med alla hennes arbetskamrater. Gott, glatt och trevligt var det men tror Ni jag fick grilla? Fick jag visa vad jag hade lärt mig under min vistelse här? Nejdå, icke. Istället var det nån lokal byfåne som sedan tidigare redan hade utsetts till kvällens Parrillero som tillagade allting, från eld till servering av kött...

Dubbelfnys

Han gjorde det precis enligt mästarkonstens alla regler och resultatet blev väldigt lyckat men där stod jag bredvid med ett glas vin i näven, tittade på och kände mig dum. Såklart pratade jag och deltog och hade trevligt under tiden som chorizo och kött fräste på gallret men jag trodde ju att det var min uppgift att se till så folk gick hem mätta och belåtna....

Trippelfnys

Eldprovet för en framtida grillmästare

Ikväll kommer min erfarenhet och mina kunskaper om att grilla chilensk asado att sättas på sitt slutgiltiga prov. Jag har ju flera gånger tidigare grillat, men då bara till oss två, till familjen och till våra vänner och naturligtvis gör man sitt bästa för att lyckas även de tillfällena. Att misslyckas med en asado härnere är liksom inte riktigt piano, grillen är helig, att grilla är mer än att bara laga mat och det är ett status- och manlighetstecken att stå vid La Parrilla och kunna bjuda nära och kära på en fin grillbit. Men familj och vänner vet att jag inte riktigt ännu nått mästarens nivå, jag arbetar fortfarande som gesäll, och därför kan ett eventuellt misslyckande eventuellt accepteras. Tilläggas bör dock att jag aldrig har misslyckats – än. Alla asados som jag har skapat hittills har varit snudd på perfekta men mitt år i Chile och de kanske 6 eller 7 asados som jag har stått för räcker endast för att ha kunnat avancera från lärling till gesäll, men inte riktigt för att jag ska kunna kallas mästare.

Men ikväll kommer just mästarprovet. Ikväll ska jag grilla för Gabrielas jobbarkamrater, enligt en intern tradition på arbetsplatsen som hävdar att samtliga nyanställda måste göra en asado till resten. Då det är mycket ovanligt att kvinnor, speciellt gifta kvinnor, står vid grillen får därför maken, det vill säga jag, äran att agera El Parrillero. Ingen kvotering här inte. Jag vet exakt inte hur många vi blir men någonstans mellan 10 och 15 okända människor, varav en hel del grabbar och äldre män och därmed redan grillmästare, har jag hört ryktas om. Dessa känner inte mig, och de kommer definitivt inte att reagera med en axelryckning om det nu eventuellt skulle gå åt skogen ikväll. Blir man bjuden på asado förväntas det helt enkelt att El Parrillero ska servera mört, saftigt och rykande kött och jag kan inte skylla på min gesällstatus om det skiter sig. Å andra sidan kommer jag imponera stort på dem om/när jag kan visa resultatet och de inser att en gringo har lyckats fixa chilensk asado. Jag kommer att ha stora förväntningar på mig ikväll, och därför behöver det inte bara gå bra sådär i största allmänhet, jag behöver överträffa mig själv vid gallret denna gång. Går det bra kan jag nog efteråt tituleras grillmästare.

”Jaha vadådå, det är ju bara att lägga i bricketterna, hälla på en flaska tändvätska och sedan lägga på flintasteken, eller??”

Men nej, det är inte så enkelt. En riktig grill tänds för det första inte med hälsovådlig tändvätska, kolen (inte bricketterna) ska tändas naturligt med papper och en vedbit och sedan ska man stå och tillföra syre tills glöden tar sig. Det tar en väldig tid men det är inte det svåraste momentet, det är själva matlagningen. Sydamerikaner har höga krav på sitt kött och det är många steg som ska klaffa om maten ska bli så bra som man önskar. Bland annat att köttet ska vara rumstempererat när man styckar det, att stycka rätt bitar och inte stycka för lång tid innan, inte salta för lång tid innan, räkna ut rätt temperatur för just denna typ av kött etc. En svensk grill tänder man på, låter bensinen brinna upp och sedan väntar man 15-20 minuter innan glöden är bra; härnere kan det ta upp till två timmar från det att man tänder på till det att tiden är inne för att lägga på maten. Att grilla i Sverige är matlagning. Att grilla i Sydamerika är en ritual, en konst som kräver sin mästare.

Igår kväll köpte jag ett par fina köttstycken och ett par kilo chorizo och sedan förberedde vi en bytta med potatissallad och jag gjorde min Pebre special, den kryddstarka tomat- och löksalsan som är ett obligatorium på varje asado och som jag lyckas få till riktigt lyckad.

Wish me luck!

Lördag afton

God lördagkväll

Här har klockorna på kapellet i närheten precis spelat sin helgmålsringning så nu är vilodagen inledd. Det har varit en stekande het dag i nordligaste Chile, en typisk lördag med allt vad det innebär: städa hus och hem på förmiddagen, lunch med svärmor och besök på vår grönsaksmarknad. Same procedure as every Saturday.

Är en smula sömnig efter gårdagkvällens grill och samkväm och kanske en liten pilsnerhalva på balkongen med bekanta men vid gott mod likväl. Jag berättade ju häromsistens att jag var ganska led på grillat kött efter nationaldagsfirandets smått överdrivna köttintag men tack och lov har jag redan kommit på bättre tankar. Igår kväll ställde jag dock inte till med någon storsvulstig köttfrossa, istället förberedde jag lite mer användar- och hälsovänliga spett av köttbitar, chorizo och grönsaker, allt kryddat med salt och Merquén, en lokal ganska pikant krydda, och det blev riktigt bra till slut.

Imorgon blir det en annorlunda aktivitet: vi ska göra en pilgrimsvandring upp i bergen. Mitt i Andernas majestät, 72 km från Arica, ligger en liten by vid namn Livilcar där ett kapell har byggts till Jungfru Marias ära och första söndagen i oktober utspelar sig en pilgrimsvandring med slutmål kapellet i den lilla byn. Pilgrimsvandringen går under namnet Virgen de las Peñas och härrör sig från tidigt 1700-tal och har rötter i den bolivianska andinsk-katolska traditionen. Det ska bli spännande och intressant att genomföra min första pilgrimsvandring, det är ett litet smakprov på ett mål jag har, nämligen den betydligt längre vandringen över hela norra Spanien, från Baskien till Santiago de Compostela.

Det blir en tidig kväll ikväll, väckarklockan kommer försöka få oss ur bädden redan klockan fyra imorgon bitti.

Bildrapport från 18 sep

På Club del Huaso utanför stan

Los dos

Cueca

Baila la Cueca!

Hemma med sobrina Carolina innan asado
Que vivan Chile y Suecia!

Mannen. Grillen. Myten.

La Parrillada

Flottan paraderar i centrum

Ejército de Chile

Militärparaden i centrum

Armén nedanför El Morro

Helg igen...

... och ASADO igen!

I övrigt: ska Europas sämsta landslag verkligen behöva få en spelare utvisad för att Sverige ska lyckas vinna mot dem?