En vecka kvar

Idag är det exakt en vecka kvar till jag lämnar Den Eviga Vårens Stad Arica och tar mig ner till Santiago för vidare färd mot Madrid och Stockholm. Det ska bli väldigt trevligt men det känns också lite märkligt om jag ska vara ärlig, tiden har mycket gått fort och redan har ett år passerat sedan jag kom hit. Jag anlände Chile som singel och lämnar Chile som en gift man, det är väl ändå den största skillnaden. Jag tror ändå att jag är samma person som tidigare, men laddad med nya perspektiv på liv och tillvaro och nya insikter om vad man egentligen vill.

Fritiden nu den sista tiden handlar om måla, måla, måla, kattungar och fotboll. I den ordningen. Jag spacklar, slipar och målar febrilt väggarna i vår lägenhet för att bli klar innan jag beger mig norrut til den Gamla Kontinenten och nu är det inte mycket kvar, det ska erkännas men jag vill ändå bli färdig med det hela utan att stressa. Våra kattungar som är hela familjens samtalsämne äter och växer och verkar må bra i sitt hörn med filtar och mamma Mishi tar bra hand om de små liven. Och ikväll är det fotboll igen, VM-kval i fotbollsgalna Sydamerika. Tre matcher kommer jag att beta av under kvällen, jag har precis hört Radiosportens referat från Blågults förlust mot England och samtidigt har första halvlek i Argentinas kräftgång borta mot Colombia avslutats med colombianskt 1-0 efter en briljant frispark och aldrig har jag sett så många gula tröjor på ett och samma ställe när jag ser läktarna i Bogotá. Och på tal om kräftgång: La Roja verkar inte ha hämtat sig från storförlusten mot Uruguay och den bakomliggande incidenten med de fem hemskickade spelarna i förra veckan och kvällens match hemma i Santiago mot Paraguay kan gå precis hur som helst. Naturligtvis hoppas vi på att La Roja tar sig i sina röda kragar och ser till att gå hem med tre poäg för att få igång själsförtroendet och vara med i kampen om de fyra platserna till VM i Brasilien om tre år.

Öppet brev

Detta är ett mail som jag skickade till min släkt tidigare idag, lite förkortat, och som jag väljer att dela med eventuella läsare av bloggen:

Jag har varit här i Chile i ganska exakt fyra månader nu och jag kan säga att det är inte ofta som jag ångrar att jag har åkt hit. Chile är ett fantastiskt land, där man både kan njuta av latinamerikansk kultur och trandition, värme, vänskap och vänlighet, historia och natur men också av relativ trygghet och säkerhet. Chile har naturligtvis ett par steg kvar att ta innan man når upp till Nordeuropas nivå vad gäller en del aspekter men jämför man med grannarna på den här kontinenten framstår Chile snarare som ett Sydeuropa i miniatyr. Chile har till exempel inte Brasiliens skyhöga kriminalitet, Argentinas impuslivitet och stegrande inflation, Perús korruption eller Bolivias politiska instabilitet. Chile lunkar på i sin takt, nästan lite i skymundan, och gör det väldigt bra.

Jag och Gabriela hyr en fyrarumslägenhet med balkong och havsutsikt cirka 5 minuters promenad från stranden en bit från centrala Arica. Lägenheten ligger i ett gated community lite i utkanten av staden och vi har kanske 5 minuters bilfärd till centrum.

En stor nyhet som har hänt är också det att den 12 mars ingick jag och Gabriela äktenskap. Det hela var en enkel civil ceremoni som vi bestämde i slutet på januari preliminärt och slutet på februari definitivt. Vi har inte haft någon kyrklig ceremoni, jag propsar bestämt på att den ska hållas i Sverige i närvaro av min familj, min släkt och mina vänner. Jag valde att hålla det hemligt för min släkt i Sverige, inte för att gå bakom ryggen på någon utan helt enkelt för att tona ner det hela. Vi ville ha en liten och diskret ceremoni här i Chile och sedan har vi sagt att vi ska ha en större ceremoni och fest i Sverige. Jag vet att det var ett snabbt beslut som vi tog, men allt känns helt rätt och vi båda är mycket glada och lyckliga tillsammans.