Buenas tardes...

... och hälsningar från Arica. Är hemma över helgen igen och Gudar vad det är gott att komma hem! Solen skiner, havsluften svalkar, frugan är glad, katterna jamar och man kan äta god hemlagad mat igen. Och fruns mage växer, nu är vi i femte månaden och som jag tidigare avslöjat är det en liten flicka som väntas i slutet av juli. Jag är glad för det, jag har alltid velat ha en dotter. "Alltid" kanske är att ta i, men sedan vi fick veta att vi ska bli föräldrar så har önskan om en flicka funnits. Gabrielas familj mottog nyheten med lite mer moderat glädje, med tanke på att de redan är fyra systrar med sammanlagt fyra döttrar som bor i Arica stod hoppet om en pojke till oss. Vi funderar och smakar på olika namn och jag kommer naturligtvis att berätta namnen när det blir aktuellt. Jag vet dock vilka namn som jag vill ha.

 

Helgen här går fort, redan ikväll är det dags att åka tillbaka till Calama och arbetet.

 

Calama ja... jag har ju tidigare berättat att min Lonely Planet benämner Calama som "a shithole" och att jag motsäger mig det epitetet. Men faktum är att jag börjar ändra min uppfattning om Calama. Jag vill inte kalla staden för "a shithole" men det är jämrans inte långt ifrån. Calama är ett ställe vars blotta existens ENBART berättigas av gruvindustrin. Staden finns ENBART till för att tjäna gruvindustrin och folk som bor i Calama bor där ENBART för att arbeta, antingen för gruvindustrin eller dess relaterade näringar, så följaktligen är det väldigt få som bryr sig om huruvida Calama "ser ut". Men det kan jag som nybyggare i staden berätta för Er: det är fult, dammigt, smutsigt, fullt med stackars gatuhundar och det finns absolut ingenting att göra på eftermiddagen efter arbetet än att gå och driva på stadens shoppingcenter, något som blir rätt trist efter ett par gånger. På kvällen däremot finns det en, ganska klok, sysselsättning att roa sig med: hålla sig innomhus, ty Calama blir otrevligt kriminellt efter solens nedgång. Det är svinkallt på morgonen och på dagen svettas man bort i ökensolen och det blåser sandiga ökenvindar dygnet runt. Det sista kan ju naturligtvis inte belastas staden i sig eller dess innevånare men klimatet bidrar onekligen till mitt omdöme om Calama som ort. Det är dock ett helt ok arbete som jag har fått så jag får stå ut med att min nya arbetsort inte tilltalar mina estetiska ådror. Jag vill ändå påminna att jag rekommenderar ett besök till Calama på grund av de fantastiska sevärdheterna som finns utanför staden: San Pedro de Atacama, vulkanen Likancabur, gejserfälten samt såklart världens största koppargruva Chuquicamata, för att nämna några. 

 

Arica fortsätter att vara hemma. Det är i Arica som jag bor, men jag arbetar i Calama.

 

Innan jag åkte hem i fredags kväll stannade jag kvar på kontoret och lyssnade på Sveriges match mot Irland på Sveriges Radio. Både far, jag och kommentatorerna var besvikna på resultatet och matchen i sig, det verkade vara ett riktigt sömnpiller som utspelades på Friends Arena. Sydamerika spelade också VM-kval i fredags och Chiles kräftgång fortsätter efter en ny förlust, denna gången i Lima mot Perú. Jag såg inte matchen då jag satt på bussen till Arica men besvikelsen är stor här att man inte lyckas återfå spelet som tog Chile till förstaplatsen i sin kvalgrupp. Hoppet är inte stort inför tisdagens drabbning mot Uruguay hemma i Santiago... jag tar dock med mig min röda landslagströja till Calama och hoppas i alla fall.

 

Det kommer även fortsättningsvis att vara glesare med uppdateringar på bloggen, men jag planerar att åka hem i stort sett varje helg, med större tillgång till uppkoppling och nyhetsrapportering.

Katt i väska

Katten har sitt sätt att visa sitt MISSnöje mot att jag ska resa iväg.

Lite nytt...

Jisses, vi skriver redan första advent anno 2012 och denna dag brukar jag av tradition SENAST börja pynta inför julen. Vart tar tiden vägen? Pyntandet får nog vänta ett par dagar till, det är inte läge att i dagsläget dra upp mer krimskrams till slagfältet som är vår nyinflyttade lägenhet.

 

Dåså, nu har vi äntligen fått upp internet till nya hemmet och jag kan börja kommunicera med omvärlden igen. Sitter här, numera på fjärde våningen, i stekande sol med en iskall Sol. Har slumrat en välbehövlig siesta efter lunch och en tidigare lång tur på stan där vi tittade på lite nya möbler, bland annat behöver vi köpa en ny soffa. Det var varmt i stan, det känns som att sommaren är här nu, efter en segdragen vår.

 

Det har varit en hel del att stå i på sistone så hav förbarmande med att det har varit tystare med uppdateringar än vanligt. Vi har flyttat upp vårt bohag till nya lägenheten och just idag har vi lämnat över nycklarna till den gamla. Lite nostalgiskt var det ju, den var ju vårt första gemensamma hem... Om sanningen ska fram så är vi inte klara än med renoveringen, det saknas lite fortfarande. Men det är åtminstone beboeligt och det går framåt. Katterna vänjer sig så smått de också, de pälsbollarna är ju vana vid att springa ute hela nätterna vilket blir svårare nu.

 

Faktum är att min tillvaro har kretsat kring renovering, flytt och arbete de senaste veckorna, inte mycket till nyheter om min tillvaro har jag att berätta. Från Chile generellt kan jag rapportera om att Universidad de Chile's tränare Jorge Sampaoli på måndag kommer att presenteras som La Roja's nye förbundskapten. Tredje argentinaren på raken alltså, efter Marcelo Bielsa och Claudio Borghi. På måndag inleds också förhandlingarna i Internationella Domstolen i Haag mellan Chile och Perú om gränsen mellan de två nationerna. Om det låter spännande så berättar jag mer om det om ett par dagar.

God lördag afton

Lördag afton i midvinterns Chile. Det känns fånigt att som svensk gnöla på kylan när kvicksilvret aldrig någonsin sjunker under 10 grader men kvällarna känns kalla nu, till och med i Sydamerika. Ibland har det hänt att man vaknar på natten och fryser, men husen här är helt enkelt inte byggda för att klara kyla, de är byggda för att klara jordbävningar. Det är med andra ord lika kallt/varmt ute som inne.

Man börjar se tillstymmelse till ljus i en lång mörk tunnel av studier nu. Denna veckan har det bara varit ett prov och inlämnande av tre uppsatser. Och det tycker jag har varit riktigt avslappnande.

Sjukstuga här annars med frugan däckad i dunderförkylning och två kissemissar med varsin virusinfektion. Med andra ord PAAAARTYYY!! Sitt inte uppe och vänta på mig, älskling.

Skämt åsido

Jag agerar sjuksyster här hemma. Kärestan sover mest hela tiden och vill när hon är vaken ibland ha dricka eller en kopp té eller en ny DVD-film så det är inga problem. Katterna däremot ska ta varsitt piller en gång per dag och jag måste fribrottas med  de hårbollarna varje gång jag ska försöka böka in medicinen i truten på dem. Men alla tre är på bättringsvägen, tackar som frågar. Om Ni minns för ett tag sedan så utlyste jag en namntävling här på bloggen om vad våra katter skulle heta. Jag ska först ta tillfället i akt och å det djupaste tacka för det överväldigande gensvar som vi erhöll (totalt inkom 0 förslag) men också berätta att katterna efter egoistiskt övervägande sedan en tid tillbaka heter Ramón och Julieta. 

Det var ju ett tag sedan Fotbolls-EM slutade men ska vi ta och prata lite om årets idrottshändelse och sätta punkt för det nu? Spanien vann, och vem hade trott något annat? Inte jag i alla fall. Jag tippade dock Tyskland som finalmotståndare men dessa åkte ju som bekant ut mot ett för en gångs skull spelmässigt och strategiskt riktigt bra spelande Italien. Så var det då finalen, sydeuropeiskt derby. Jag både trodde och hoppades på spansk seger och det fick vi ju med råge. Jag anade innerst inne kanske 2-1 eller eventuellt 2-0 till tjurfäktarna men 4-0?? Och i en final?? Och mot Italien?? Nu när spanjorerna äntligen (?) har brutit sin mästerskapsförbannelse finns det inga i den kända delen av universum som besegrar dem när det gäller. Spaniens mästerskapssvit kan bli tråkigt lång.

EM 2012 blev en hyfsat trevlig tillställning till slut. Spanien vann alldeles otroligt väntat, Sverige var en väntad besvikelse förrutom i sista matchen mot Frankrike, Ryssland fick tyvärr punktering (jag gillar Rysslands charmiga fotbollslandslag men det chauvinistiska anhang av pack som följer dem kan gott stanna kvar i Sibirien), Danmark orkade inte ända fram, kämpande Irland med sina gröna, glada och skrålande supportrar slutade allra allra sist och Holland blev kanske EM-historiens största negativa överraskningar. Det bästa med värdnationerna var inte deras lag i sig  utan deras fans. Fantastisk stämning skapades i Warzawa och Kiev när Polen respektive Ukraina spelade match.

Två faktorer bidrog dock till en liten personlig smolk i EM-upplevelsen. Dels hade jag så inbilskt mycket studier under juni månad att jag inte hann eller orkade bry mig om turneringen så mycket som jag hade önskat, men också bidrog det faktum att jag sedan ett och ett halvt år tillbaka bor i Sydamerikas minst fotbollsintresserade land, med eventuellt undantag för Venezuela. Mina bekanta här var sorgligt ointresserade av världens tredje största idrottshändelse och på universitetet frågade mina studiekamrater mig vad det var för nån fotboll som spelades borta i Europa, VM-kvalet? Ointresset här nere ledde också till att endast dryga hälften av matcherna visades på chilensk tv och inte en spaltcentimeter referat skrevs i tidningen, förrutom när de större lagen spelade. Och när jag säger "större lagen" så menar jag Spanien, Italien eller Tyskland.

Nu är det stor nedräkning inför VM 2014 i Brasilien. Jag kommer att åka dit, någon som ska med?

Annars som sagt börjar man skönja slutet på första terminens ekonomistudier, vilken har varit riktigt rolig. Det går bra också, jag spikar väl inte alla tentor direkt men jag tycker ändå att snittbetyget 5,9 hittills av 7 möjliga är ganska ok. Det som drar ner är Administration som trots att det är både givande och roligt är mycket svårt, och min ständiga nemesis: Matematik.

Jag är också mitt uppe i att erhålla permanent uppehållstillstånd i Chile eftersom jag har bott här med tillfälligt uppehållstillstånd i mer än ett år. Tack och lov är det mindre byråkrati nu än förra året, då jag ansökte om tillfälligt uppehållstillstånd. Kort sagt fungerar det såhär: om man är gift med en chilensk medborgare och bor i Chile så har man per se legal rätt till ett tillfälligt uppehållstillstånd, men det sker inte per automatik. Man måste själv knata och knota omkring hos myndigheter för just alla nödvändiga papper och intyg och stämplar för att sedan knata och knota iväg till sin regions migrationsdepartement och där lämna in bibban av papper samt ens pass. Efter två-tre veckor kommer så beskedet och passet med ett fint klistermärke som säger "RESIDENCIA TEMPORAL en la REPÚBLICA DE CHILE", underskrivet av guvernören själv. Det var lite lättare nu, dokument och ansökningshandlingar kunde man ladda ner på internet men det var ändå en rejäl lunta papper som skickades ner till Santiago och det nationella migrationsdepartementet häromdagen.

Det var längesedan jag skrev en söndagskrönika men håll utkik imorgon! 

Gato chileno

¿Cómo se sabe que el gatito es chileno puro?
No, no porque diga "Miau po"...

Es porque le encanta la palta.

El gato dormilón

Tillbaka i plugget

Min första vecka tillbaka på högre läroverk är till ända och det var riktigt roligt att återgå till skolbänken igen. Intressanta ämnen, bra lärare och trevligt folk att umgås med, enda nackdelen är väl schemat med kvällskurser med sena kvällar. Universitetet/högskolan där jag läser heter INACAP, (Instituto Nacional para Capacitación Profesional) även kallat Universidad Tecnológica de Chile. Ett rikstäckande läroverk som startade som yrkeshögskola på 60-talet men som nu har fått status som universitet och är ett populärt lärosäte att studera vid. Det rankades för något år sedan som Chiles 18:e bästa universitet, hyfsat ok för ett land med totalt över 150 universitet och högskolor, både privata och statliga. Jag läser Internationell Ekonomi, där det denna termin ingår sex ämnen: internationell handel, handelsrätt och internationell rätt, administration, kommunikation, matematik och engelska. Framför allt engelskan kände jag var oerhört nyttig och nödvändig, under lektionerna har läraren bland annat gått igenom räkneord, klockan och ”the” och ”a-an”... jag hade självfallet hoppats på en liten smula högre nivå på engelskan och kanske något mer inriktat på engelsk affärskommunikation eller dylikt. Engelskan tenterar jag av så fort som möjligt så kan jag ägna den lektionstiden åt vettigare studier.

Något konstigt med lärarkåren är det dock: antingen är det en samling med look-a-likes eller så är de alla mer eller mindre (av mig) kända personligheter som nu har gått under jorden och startat ett nytt liv med att undervisa. Bara läs följande: I favoritämnena handelsrätt och internationell rätt har jag som lärare Chiara Siracusa som ställde upp för Malta i Eurovisionsschlagerfestivalen 1998 och 2006. I administration undervisar en ohälsosamt solbränd Nils Lofgren, måste be honom om Springsteens autograf någon gång. Ni undrar säkert alla var Hanna Zetterberg gör idag. Hon blev ganska berömd efter sin insats som Ronja Rövardotter i Tage Danielssons mästerverk från 1984 och senare på 90-talet satt hon ju i Riksdagen för Vänsterpartiet men hon för nu en alltmer anonym tillvaro. Jag kan avslöja att hon idag arbetar som min matematiklärare på INACAP Sede Arica. På tal om politik så blev jag dock lite paff när jag såg att jag hade jordbruksminister Eskil Erlandsson som lärare i huvudämnet internationell handel.

Annars inte mycket nytt att rapportera om, hösten med sin behagliga värme och svalkande vindar verkar ha kommit för att stanna. Jag njuter av mer moderata temperaturer, chilenarna mumlar och knotar över ”kylan”. Vår katt (fortfarande inget bra namn, vi kallar honom ”gato”, ”katten”, ”chiquillo”, ”grabben” eller liknande) bekantar sig med sitt nya hem och med kattorna på gården. Dags att ta honom till veterinären snart och göra honom till eunuck. Tyvärr tar folk inte hand om sina husdjur här och det finns redan alldeles för många stackars svultna och raggiga utekatter i Arica för att vår ska sätta fler till världen.

Söndagskrönika

Söndag igen, och det är varmt, och det är dags för en söndagskrönika. Från mig till Er.

Det skakar oroväckande i det här landet. Nyss läser jag på La Tercera att man har evakuerat områden, precis samma områden som drabbades av det förödande skalvet år 2010, i södra Chile på grund av en jordbävning som mätte 6,4 enligt chilenska mätningar men 7,2 enligt amerikanska tidigare i eftermiddags. Läskigt, hoppas det inte blir någon ny katastrof liknande den för två år sedan.

Mina kära föräldrar hemma i Sverige behöver inte läsa detta stycke utan kan hoppa direkt till nästa. Vi har nu fått tillskott i vår lilla familj. Som bekant hade vi i förra året en katta, Mishi, som trevligt nog adopterade in sig själv hos oss. I augusti smet Mishi ut och rände med Randige Racke och Prickige Prille en hel helg och två månader senare föddes inte mindre än SJU kattungar här hemma. Alla katter, och Mishi också, fick i december nya hem hos alla Gabrielas systrar då jag var på besök i Sverige och det var omöjligt att ta hand om åtta katter helt själv, som Gabriela var tvungen att göra till en början. Alla ungarna lever, växer, leker och mår bra i sina nya hem, men igår fick jag och Gabriela tillbaka en av dem från svärmor. Sväran har haft tre katter (en tidigare och två av våra ungar) hos sig och tyckte att det blev lite väl många till slut. Så från och med i går eftermiddag bor en liten gulvit hankattunge hos oss och börjar återvänja sig vid sin födelseplats. Vår ringa kattallergi är under kontroll, så det är inga problem än så länge. Sväran skämmer bort sina katter, kattmat verkar vår nye familjemedlem inte tycka om men han är galen i mjölk, tonfisk och rått kött. Vi ska bara komma på ett bra namn på det lilla livet, har Ni något/några förslag?

Igår kväll hade vi i huset en gemensam knytkalasasado ute på gården. Jag och Gabriela tog med oss en påse kall öl, ett stort paket chorizo och färskt bröd till choripán och så hade jag gjort min famösa pebre som alla blir så förtjusta i. Kanske borde hemlighålla receptet från och med nu, det är egentligen inget speciellt alls utan snarare på gränsen till det rent imbecillt enkla, men eftersom det jublas högt varje gång kända och okända personer smakar på min kryddstarka röra så förpassar jag nog receptet till hemligheternas kammare. Min pebre får Ni smaka på när JAG gör den. Hur som helst hade vi mycket trevligt på vår gård fram till småtimmarna med sedan länge bekanta grannar och grannar som man tidigare endast hade hejat på i trappuppgången. Framåt småtimmarna fick de modigaste av våra nyvunna vänner även smaka på lite svensk nubbe som min far har skickat ner. Bäska Droppar fick förståeligt nog inga höga poäng, däremot slank Gammal Norrlands Akvavit med sin milda fina smak av ren dill och kummin ner till idel positivt gensvar. Nu vet jag väl inte hur pass svensk dillsnaps EGENTLIGEN passar till sydamerikansk asado men mitt initiativ att dela med mig lite av Sveriges kulturarv uppskattades mycket. En av mina nya bekantskaper hade tydligen släkt i Sverige och han kunde gnola första strofen på Helan Går så naturligtvis fick jag lära ut vår inoficiella nationalsång till samtliga närvarande, något som också uppskattades. Det är lätt att få nya vänner i Chile, med ett glatt humör, ett glas vin och en sprakande fräsande grill att samlas kring.

Jag ska återgå till skolbänken igen. Jag har precis skrivit in mig på ett universitet och ska läsa en kvällsutbildning i internationell ekonomi vilket jag ser mycket fram emot. Jag har länge velat gå tillbaka till högre läroverket, jag tycker om att studera och läsa. Lektionerna börjar klockan sju på eftermiddagen så jag har fortfarande hela dagen att ägna åt annat. Var igår eftermiddag i en bokhandel och köpte lite block och pennor till morgondagens start. Då skolorna här i Chile precis har inlett sin hösttermin har såklart alla bokhandlar och pappershandlar dekorerat med material inför skolstarten och det var nästan så man mindes barn- och ungdomens skolstart när man såg alla varor där i butiken. Den där melankoliska känslan av att ”nu är sköna sommaren slut och nu börjar skolan och hösten igen” kom tillbaka när jag inhandlade mina studiehjälpmedel. Bara så vi gör det klart för oss: Jag kommer INTE att gå med i FECh (studentorganisationen), jag kommer INTE att gå ut och demonstrera och jag kommer INTE att beblanda mig med så kallade studenter som tycks tro att studentlivet går ut på att skolka, ockupera kårhus, slåss med Carabineros och vandalisera sönder allmän och privat egendom i brist på intelligens och argument. Jag kommer att studera, ingenting annat.

Jag fick tidigare idag veta en nyhet som jag ännu inte riktigt har smält in. Förra året skrev jag ju lite grann sådär om fotboll och Copa América, Chiles framgångar och oväntade motgångar. Nästa Copa América, Sydamerikas motsvarighet till EM, går av stapeln år 2015 och till värdland hade Brasilien utsetts. Något märkligt kan tyckas, då Brasilien även ska arrangera Fotbolls-VM 2014 och dessutom Sommar-OS 2016 i Rio de Janeiro. Brasilien är en utmärkt värd för samtliga dessa och jag ser mycket fram mot speciellt Fotbolls-VM 2014, men märkligt kan tyckas hur ett land inom loppet av tre år får arrangera världens två största idrottsevenemang samt ett mindre, framför allt eftersom de globala idrottsorganisationerna då de utser värdland ska ta hänsyn till just tidigare arrangemang. Hur som haver har Brasilien valt att avstå från det mindre arrangemanget, vilket är just Copa América, och istället har man nu till arrangörsland utsett... *trumvirvel*... CHILE! Jag blev överlycklig när jag läste det i dagens Estrella Arica och att ägarna till vår stadion här, Estadio Carlos Dittborn som förövrigt var värd för en del matcher när Chile arrangerade Fotbolls-VM 1962, nu kommer att renovera, rusta upp och bygga ut den lilla idrottsplatsen så att Arica kan få vara värd en gång till. Helt lysande, ¡felicitaciones Chile!

I would like to take this opportunity to invite everybody that I know; family, relatives and friends, to come here to Chile in Juni-July of 2015 to watch the Copa América with me, watching some excellent soccer and having a good south american time, because that is what I am going to have! Welcome! iBienvenidos!

En vecka kvar

Idag är det exakt en vecka kvar till jag lämnar Den Eviga Vårens Stad Arica och tar mig ner till Santiago för vidare färd mot Madrid och Stockholm. Det ska bli väldigt trevligt men det känns också lite märkligt om jag ska vara ärlig, tiden har mycket gått fort och redan har ett år passerat sedan jag kom hit. Jag anlände Chile som singel och lämnar Chile som en gift man, det är väl ändå den största skillnaden. Jag tror ändå att jag är samma person som tidigare, men laddad med nya perspektiv på liv och tillvaro och nya insikter om vad man egentligen vill.

Fritiden nu den sista tiden handlar om måla, måla, måla, kattungar och fotboll. I den ordningen. Jag spacklar, slipar och målar febrilt väggarna i vår lägenhet för att bli klar innan jag beger mig norrut til den Gamla Kontinenten och nu är det inte mycket kvar, det ska erkännas men jag vill ändå bli färdig med det hela utan att stressa. Våra kattungar som är hela familjens samtalsämne äter och växer och verkar må bra i sitt hörn med filtar och mamma Mishi tar bra hand om de små liven. Och ikväll är det fotboll igen, VM-kval i fotbollsgalna Sydamerika. Tre matcher kommer jag att beta av under kvällen, jag har precis hört Radiosportens referat från Blågults förlust mot England och samtidigt har första halvlek i Argentinas kräftgång borta mot Colombia avslutats med colombianskt 1-0 efter en briljant frispark och aldrig har jag sett så många gula tröjor på ett och samma ställe när jag ser läktarna i Bogotá. Och på tal om kräftgång: La Roja verkar inte ha hämtat sig från storförlusten mot Uruguay och den bakomliggande incidenten med de fem hemskickade spelarna i förra veckan och kvällens match hemma i Santiago mot Paraguay kan gå precis hur som helst. Naturligtvis hoppas vi på att La Roja tar sig i sina röda kragar och ser till att gå hem med tre poäg för att få igång själsförtroendet och vara med i kampen om de fyra platserna till VM i Brasilien om tre år.

111111

Idag skriver vi 11-11-11. Vad kul det hade varit om matchen mellan Uruguay och Chile även den hade slutat 1-1... men så blev inte fallet. Till slut stannade resultatvisaren på hela 4-0 till Los Orientales från Río de la Plata och även om inte så mycket finns att säga om att Uruguay var bättre och vann rättvist reagerar jag ändå på resultatet i sig, för så himla mycket bättre var Uruguay inte. Men tyvärr blev det fyra baljor i baken för La Roja ikväll, och det egentligen med mersmak, det hade mycket väl kunnat bli 6-0 och endast mycket bra spel av Bravo i Chiles mål (passande namn) gjorde att resultatet ”bara” blev 4 mål mot noll i Montevideo ikväll

Chile har i detta kvalspel släppt in 10 mål på 3 matcher vilket är långt från stabilt. Chiles målvakt Claudio Bravo, här i Chile orättvist kallad ”manos de mantequilla”, ”smörhänderna” på grund av antalet mål han släpper in, är en bra målvakt och gör det han kan, det är i försvaret som det brister. La Rojas försvarsspel är under all kritik och verkar helt ha glömts bort under träningarna. Det är nödvändigtvis inte spelarnas fel, eller tränaren Claudio Borghis fel. Nej, felet är det Chilenska Fotbollförbundets. Denna grupp av pampar fick den tidigare förbundskaptenen och mästaren Marcelo Bielsa att säga upp sig efter förra årets VM, trots de mirakel, de underverk som denne hade utfört med det chilenska landslaget, och bland många andra faktorer med försvarsspelet som antog form av närmast nordeuropeisk standard med lågt liggande, kämpande backar som lungt tog hand om anfallarna och hjälpte sin målvakt.

Folk här pratar om att Chile ska byta ut Claudio Bravo i målet men det är inte lösningen på problemet. Chile behöver inte ett nytt målvaktsmonster liknande José Luís Chilavert, Chile behöver ett stabilt försvar.

Detta hålller inte.

Och dessutom Danmark-Sverige 2-0 tidigare idag.

0-6 totalt. Lika bra att gå och lägga sig.

Katterna mår bra iallafall.

Siesta

Sju stycken 24 timmar unga pälsbollar och en stolt men trött mor tar en tupplur i chilenska eftermiddagssolen.

Överraskad...

Det bidde inte tre stycken kattungar idag. Och inte fyra. Eller fem eller sex. Det bidde till slut hela sju stycken små saker som såg dagens ljus under förmiddagen.

Countdown

Just idag är det exakt två veckor kvar tills det att jag sitter nerknölad i ett trångt säte på en Airbus A340 från LAN Airlines på väg till Europa och Sverige. Tiden har gått fort, redan ett år har passerat från det att jag anlände till detta härliga land. Det ska bli riktigt trevligt att komma tillbaka till gamla Sverige igen men det är lika bra att jag berättar sanningen nu: jag kommer att åka tillbaka till Chile igen. Gabriela kommer inte att resa med mig till Sverige denna gång utan hon stannar här och väntar på mig. Lite med styng i hjärtat lämnar jag min hustru och mina små sobrinas kvar här för en kort tid men jag kommer att återvända. Jag ser otroligt mycket fram emot att återse min kära familj och mina vänner hemma i Sverige igen, förrutom traditionellt julfirande med sill, nubbe och knäckebröd väntar museibesök med far, krogrundor i Gamla Stan, sushifrossa med gamla jobbarkompisar och besök hos släktingar. Det ska bli mycket roligt allting! Jag reser från Santiago den 23 november och landar via Madrid den 24 i ett höstigt Stockholm.

I övrigt:

Solen skiner här på tal om väder och vind och det är varmt och skönt. Annars fortsätter vi med projekt Måla Om: istället för den smått gallagula nyans som hittills prytt vårt trevna lilla hem lyser nu väggarna rent vita. I helgen ska Gabriela och jag spendera en weekend på ett bättre hotell i Tacna och njuta. Nu har också en födelsedagssäsong inletts: idag fyllde äldsta sobrinan Romina 16 år, på söndag firar vi bidrottningen alias svärmor, om tre veckor fyller Gabriela och om en månad fyller lilla Fiorenza hela 5 år. Tiden går, när jag lärde känna Gabriela hade hon nyss fyllt 23 och första gången jag träffade Fiore hade tösen precis fyllt två...

Stöket och böket i Santiago och Valparaíso fortsätter. Igår intogs och ockuperades Santiagos kommunalhus av en grupp 15- och 16-åringar med tillhörande oroligheter innanför och utanför innan Carabineros gjorde saken kort med husockupantena. En skillnad mot för bara ett par dagar sedan är dock att tidigare har de så kallade ”studentorganisationerna” åtnjutit en viss parlamentarisk support från de olika vänsterpartierna, men dessa har på sistone nu blivit en opponerande part mot de krav som framställs från studenterna och de har istället med viss reservation allierat sig med den styrande högerkartellen som i sin tur betackar sig för det nyvunna stödet från vänstern. Med andra ord: Alla mot alla.

Vår lilla katt Mishi verkar inte må bra. Hennes ungar skulle ha kommit för någon vecka sedan men ännu lyser de små liven med sin frånvaro. Imorgon bitti blir det en tur till veterinären då vi faktiskt fruktar ett missfall. Och nej, det är inte någon dålig göteborgsk ordvits, utan fullt allvar.

Och så sporten:

Sydamerika förbereder sig för fullt för en ny omgång VM-kval i fotboll och för Chiles del gäller det först att stå emot suveränerna och regerande sydamerikanska mästarna från Uruguay i Montevideo på fredag för att sedan gå för seger mot Paraguay i Santiago på tisdagen. Ett par inte helt lätta uppgifter och inte blir det bättre av att inte mindre än fem av La Rojas bästa spelare blev hemskickade på grund av bristande disciplin igår tisdag. De Röda håller som bäst på att förbereda sig på ett träninsgsläger i Santiago och Arturo Vidal (Juventus), Jean Beausejour (Birmingham), Carlos Carmona (Atalanta), Jorge Valdivia (Palmeiras) och Gonzalo Jara (Brighton) begick övertrampet att återvända 45 minuter sent till samlingen i tisdags kväll efter att ha firat en gemensam kamrats dotters dop på tisdagskvällen. De fem skickades ögonabums hem av förbundskapten Claudio Borghi, rätt eller fel, tja bedöm själva. Nu under onsdagskvällen har i alla fall pamparna på det chilenska fotbollsförbundet gått ut i statlig TV och beklagat sig över hur svikna de känner sig av spelarna över detta ofattbara tilltag och att de kommer att diskutera vidare om ytterligare bestraffning för de fem, vilket kan tyckas en aning överdrivet och inte mycket motiverande för ett landslag på uppgång och vars nation redan nu drömmer om brasiliansk fest om tre år.

Söndag i vårkvällens Arica

Det är skralt med inlägg nu, jag vet. Men det är svårt att komma med kreativitet när verktyget för textskapandet är trasigt. Naturligtvis har jag min penna och min anteckningsbok där jag skriver men det är inte det lättaste att publicera något på bloggen om man inte ens kan gå in på internet. Datorn min verkar helt enkelt inte gå att fixa. Frugans dator åkte också på ett virus men av snällare karaktär så det är på den jag skriver och via allehanda tröttsamma knappkombinationer kan jag skriva å, ä och ö. En kamrat som är datateknikter uttryckte det hela ganska bra efter att ha tagit sig en titt på min sjukling: "Gabrielas dator hade en förkylning, din har svininfluensan!"

Annars är allt bara bra här i vårvarma Chile. I Arica ligger dagstemperaturen på trevliga 25-26 grader och solen steker ner från klarblå skyar. Santiago fortsätter att slås sönder i diverse manifestationer som hela tiden tycks urarta, Häromdagen till exempel tog sig anarkister och andra terrorister in i deputeradekammaren i Valparaíso mitt under en debatt där inrikesministern och utbildningsministern deltog och fullt slagsmål utbröt i korridorerna mellan Parlamentets vakter och Carabineros mot anarkisterna där till och med parlamentsledamöter deltog... Dagen efter försökte folk även att ta över senaten men där stoppades manifestanterna redan i entrén av Carabineros som utför hjältejobb nere i huvudstaden och Valparaíso. Jag lägger själv inte någon värdering i detta, men när till och med "vanligt folk" som vanligtvis har hjärtat till vänster börjar drömma sig tillbaka till Pinochets dagar kan man lätt börja tro att saker och ting börjar gå till överdrift med de här så kallade "studentdemonstrationerna".

Vi väntar också på familjetillökning då vår katt Mishi (Jag valde det namnet, eller ordet. Det betyder just "katt" på de lokala andinska språken Quechua och Aymara) är höggravid och väntas enligt veterinären föda 4 små saker vilken dag som helst.

Idag är det också exakt en månad kvar till mitt flyg till Sverige via Madrid lyfter från Santiago. Jag landar den 24 november, be there!

Primavera!

En bild från min plats på vår balkong. På bordet iskall öl och vår lilla familjs senaste tillskott: en katta som vi har adopterat. Eller som kanske snarare har adopterat sig själv in i vår lilla familj; häromdagen satt hon jamandes på balkongen och har mer eller mindre vägrat lämna den. Vi har inrett ett hörn av balkongen till en katthörna med filt och matskålar och hon verkar vara ganska tillfreds med livet här. Jag har skrivit några texter innan, bland annat denna om min kattallergi men tack och lov har det än så länge gått bra. Hon får bland annat inte gå in i lägenheten men hon trivs på balkongen och att kunna springa ute på gården. Trevlig liten rackare den där! Frugan har inofficiellt döpt gynnaren till ”Federica” då djuret enligt henne visar synbara likheter med undertecknad: Rödhårig och småtjock…

Solen steker här i vårens nordchile. Ett besök på vår vanliga grönsaksmarknad har avhunnits som nästan varje lördag och jag lyckades få retfulla 9 rätt på Stryktipset. 10 rätt hade visserligen endast inneburit dryga 90 klirr i kassan men ändå. Jag föredrar att få 3 eller 4 rätt, då vet man att man ändå är helt ute och halkar rejält.

Livet är bra härligt här i Arica! Inte bara på grund av att det är soligt och varmt och skönt utan på grund av folket, staden, havet, stranden, levnadskostnaden… jag älskar denna stad och detta land och jag önskar verkligen att familj, släkt och vänner borta i Sverige ville komma ner och hälsa på, uppleva Chile och se hur Chile ser ut. Här i Chile kan man verkligen leva Sydamerika fullt ut, men utan osäkerhet och politisk-ekonomisk osäkerhet.

Vi var över en sväng til Tacna häromdagen också. På inresedokumenten som lämnades till peruanska myndigheter hade jag under fältet yrke skrivit ”Arrugador de pasa”. Det betyder ”Russinskrynklare”. Förrutom diverse husgeråd inhandlade vi även diverse goda drickor till festligheterna inför Chiles nationaldag: 6 literflaskor med rom, Bacardi, Beefeater gin och Absolut Vodka. Pris? 120 peruanska sol, 19 000 chilenska pesos, motsvarande 270 svenska kronor.

Otroligt.

Här förbereds det redan nu för fullt för Chiles nationaldag. Reklam på TV och i tidningar om vilket kött som är mörast och renast, hur man tillagar de godaste empanadas, vilken grill som är bäst, snabbkurser i den chilenska nationaldansen cueca, essäer om viktiga händelser i den chilenska historien och så vidare. Här firar man sin nationaldag med glädje och stolthet.

När är så den chilenska nationaldagen, nu i helgen? Nej, om nästan en månad, den 18 september.

Nytillskott i familjen

Fiorenza har fått en katt. Igår hittade de en gatukatt som gömde sig bland bråten på svägerska Exildas innergård. Det var en svulten, mager och arm liten krake som knappt orkade jama, men eftersom Fiore alltid velat ha en katt tog de hem henne, badade och tvättade henne och gav henne mat och vatten. Katten alltså, inte Fiorenza. Till en början var katten skraj och skygg för allt men den börjar redan återhämta sig och utforska skrymslen och vrår i sitt nya hem. Fiorenza är överlycklig och har döpt sin lilla kamrat till Catalina.

Och jag då? Jodå jag nyser.