Noticias

Över två veckor sen sist nu, men jag har goda ursäkter till bristande aktivitet i min virtuella dagbok. Dels har jag börjat på ett nytt arbete, dels har vi varit nere i huvudstaden men framför allt har vi haft finbesök av mina kära föräldrar som har varit här och träffat sitt hittills första barnbarn.

 

Vi var nere i Santiago en sväng för två veckor sedan, frugan, Francisca och jag, där vi på torsdagen ombesörjde det sista pappersarbetet med svenskt medborgarskap och svenskt pass för Lillan på Sveriges ambassad. Francisca får ad jure och ad solis  dubbelt svenskt/chilenskt medborgarskap vilket naturligtvis ska dras nytta utav, därför hade vi ärendet till ambassaden, dit vi anlände tidigt en torsdagsmorgon.

Det är allt en ganska torftig ambassad som Sverige har i Santiago... ett litet krypin, anonymt och intetsägande, inte en enda blågul flagga, inte ens en sådan där bruklig liten mässingsplatta på husfasaden vid entrén vittnar om svensk närvaro i den lika anonyma skyskrapan i Providencia. Först när man tar hissen upp till fjärde våningen ser man första tecknet på Sverige: en plastskylt med Lilla Riksvapnet utanför en glasdörr. Bättring borde ombesörjas, Sverige och Chile har såpass mycket bilateralt samarbete att vi borde kunna kosta på oss en lite mer talande närvaro i Santiago; se bara på Chiles dito i Stockholm. 

 

Van vid byråkrati var jag när vi anlände ambassaden beredd på långa köer och ett evigt ifyllande av papper som ska stämplas hitan och ditan men det visade sig att det var ett ganska enkelt ärende som skulle utföras och vi kunde hyfsat snabbt lämna och gå ut och se på Staden. Staden dar jag bodde 2004 och där jag först lärde känna mitt kära Chile.

Precis som för två år sedan så är det mesta sig likt men Diego Portales är moderniserat, inget Café con Piernas över gatan och vår kära dataspelshåla verkar vara spridd för vinden. Men Santiago ligger där det ligger, pulserande, vibrerande, växande och stinkande.

 

Francisca deklarerade framåt eftermiddagen med all önskvärd ljudlighet att hon var måttligt förtjust i alla nya intryck och vi rörde oss så sakteliga mot vårt hotel för att ta en siesta. Senare samma kväll, på torsdagen, anlände föräldrarna till Chile och vi tillbringade hela dagen efter med att tillsammans titta på Sydamerikas häftigaste och mest dynamiska huvudstad. Vi gick först längs Alameda och självklart förbi Cerro Santa Lucía, Universidad Católica, Avenida Paraguay, Diego Portales och så stod jag återigen utanför Alameda 240, där jag tillsammans med L.S. hade mitt hem under den där underbara tiden för snart tio år sedan. Nostalgin flödade när vi fortsatte att vandra österut mot Plaza Italia och Baquedano. Efter lunchen gick vi åt andra hållet, förbi Universidad de Chile mot La Moneda och på Paseo Estado mot Plaza de Armas där katedralen fick ett besök.

 

Santiago är häftigt! 

 

Morgonen efter flög tillbaka hem till Arica och Francisca tyckte det var riktigt roligt att flyga. Hon sov till början men var sedan vaken och inspekterade med nyfikenhet alla nyheter i LAN: s Airbus A-320. Långt ifrån protesterna den första dagen med andra ord.

 

Hemma i Arica började jag arbeta och föräldrarna umgicks under tio dagar med min hustru och vår dotter. Frugan tog med dem, såvitt jag har förstått, till Lluta, Morro, Playa Corazones och andra sevärdheter i vår stad. Tillsammans åkte vi på lördagen till Tacna i Perú och till Azapa för att se världens äldsta mumier. På vardagen fick vi tid att ses på luncherna och på kvällarna men ändå känns det som att tiden gick alldeles för fort och att vi fick alldeles för lite tid att träffas innan det var dags för dem att resa hem till Sverige. Tack, kära Ni, för att ni kom hit och hälsade på! Vi ses snart, Ni vet var.

 

Francisca fyllde tre månader den 13 oktober och kring de dagarna var det dags för besök på BVC. Resultatet därifrån var att Lillan är 60 cm lång och väger 5500 gram, helt enligt det "normala" schemat.

 

Mitt nya arbete då? Jo det är på ett byggföretag. Från gruvan i Calama till bygget i Arica med andra ord, som den grovknegare man är. Inte riktigt, jag är ekonomiassistent.

 

Lite sport ska vi också prata om. Sverige är klart för Play-Off i VM-kvalet vilket är mycket trevligt! En bra insats mot Österrike (2-1) följdes upp av en mindre bra insats mot Tyskland (3-5(!)) vilket dock till slut gav en andraplats i gruppen och Play-Off. I ärlighetens namn trodde jag inte det, pessimist som jag är, efter de skrala insatserna mot Irland och Österrike.   Lite konfys blev jag dock efter att ha hört eftersnacket som följde matchen mot tyskarna. Man KAN inte, SKA inte, vara nöjd efter fem insläppta mål, inte ens mot Tyskland! Retoriken gick som om Sverige hade vunnit matchen, vilket visar på en klar brist på självdistans, och det duger inte att stega in i en Play Off-match mot låt oss säga Ukraina eller, ve och fasa, Frankrike eller Portugal med den "nöjda" inställningen.

 

La Roja är dock klara för VM! Två utmärkt genomförda matcher, mot Colombia och Ecuador respektive, gör att Brasilien får se Marea Roja bjuda upp till cueca nästa år! Den resultatmässigt godkända matchen mot Colombia, 3-3 borta mot världens enligt rankingen fjärde bästa landslag är ändå bra gjort, fick dock en sur bismak då Chile ledde med hela 3-0 efter endast 29 minuter men efter en vanvettig domarinsats av brasilianaren Paulo Oliveira med en utvisad chilenare och två fullständigt felaktigt dömda straffsparkar för Cafeteros som krona på verket lyckades desamma kvittera till 3-3 i minut 84 och bli VM-klara. Chile fick vänta till sista omgången och hemmamatchen mot Ecuador för att Marea Roja kunde börja fira på gatorna. 2-1 till Chile och de tutande bilkaravanerna ville aldrig ta slut under tisdagsnatten.

 

Det är väl det som har hänt här i Chile de senaste veckorna.

 

Och vem kommer INTE att hålla tummarna extra mycket för Island, av alla länder, i Play-Off?? Aufram Ísland!

Tisdag

De av Er som fortfarande klamrar Er fast vid myten om "global uppvärmning" och "klimathot" samt anser att ännu fler skattemiljarder ska satsas på diverse "klimatsmarta lösningar" kanske behöver tänka om när Ni nu kan begrunda detta. Det verkar som att FN i varje fall kommer att börja lägga om strategin gällande bluffen om "klimatförändringarna".

 

Bara en tanke.

 

Ikväll är det VM-fotboll - igen - och kanske kan vi här i Sydamerika efter kvällens matcher börja bocka av på listan vilka landslag som spelar i VM i Brasilien nästa år. Argentina och överraskningen Colombia leder en haltande grupp och är redan så gott som klara, och kan minst en poäng säkras i respektive bortamatch ikväll tillskriver vi listan med VM-deldagare två aktörer till. Trevligt med colombianskt i VM igen, det var ett tag sedan! Chile ligger trea med Ecuador hack i häl på fjärde plats och Sydamerikanska mästarna Uruguay jagar på en femteplats. Chile spelade i fredags hemma mot Venezuela och vann, mycket säkert, med 3-0. Totalt 5-0 mot Venezuela, som är mer eller mindre uträknade från VM, och revanchen för förlusten i Copa América för två år sedan kan man väl säga är avklarad nu. Den chilenska återhämtningen under förbundskapten Jorge Sampaoli har gått lysande, bland annat inkasserades härommånaden en konfortabel seger i träningsmatchen mot Irak med hela 6-0. Chile har säkrat minst en kvalplats till VM vilket är positivt, men helst av allt ska man ju lyckas kvala direkt. La Roja spelar inte ikväll, på grund av att det i kvalgruppen är ett ojämnt antal lag, vilket får följden att ett lag får stå över i varje omgång. Denna gång är det Chiles tur, och vi får vänta först till oktober och den mycket svåra bortamatchen mot Colombia för att få se La Roja, som dock spelar en vänskapsmatch mot Spanien i Schweiz.

 

Jag lyssnade på Sveriges väl genomförda vinstmatch mot Irland i fredags eftermiddag och det var ett trevligt avslut som bådar gott inför framtiden. I skrivandes stund är det bara en halvtimme innan mötet mot Kazakhstan, vi BORDE ju vinna där. Tycker man.

 

Annars är det fullt förberedande inför nationaldagen den 18 september, som alltid är det redan skogar av flaggor vajande från hustak, balkonger och bilar, nationalmusiken cueca tonar från lokaler och TV-apparater och supermercados tävlar i vem som erbjuder bäst kött och bäst vin. Härligt!

Sport

God fredageftermiddag!

 

Sitter här i en gassande vårsol som sent om sider började värma Nordchile, läppjar på en kall en, väntar på kvällens match mellan Ecuador och Chile och kan inte bestämma mig om jag ska se det nyss igångblåsta andinska derbyt mellan Bolivia och Perú eller den redan började andra halvleken i den brittiska lillebrorsdrabbningen mellan Skottland och Wales på Fox Sports.

 

Just precis, nu ska vi prata fotboll här.

 

TIll att börja med, Sverige lyckades efter en hedrande kämpainsats vinna mot storlaget Färöarna med imponerande 2-1. Observera ironin. FÄRÖARNA.

 

Wales och Skottland spelar en riktigt trevlig och bra genomförd match i Cardiff. Mina favoriter sedan VM 1990 Skottland leder med 1-0 med mersmak. Men jag tror ändå att jag ser vidare på Bolivia mot Perú, det är ändå landslagsfotboll från Sydamerika som vi ska ägna stor del av denna text åt.

 

Det är inte en bra match som spelas på 3200 meters höjd över havet i La Paz. Perú spelar dåligt men stackars Bolivia skulle knappt kunna mäta sig mot ett korplag. Om en liten stund inleds dock eftermiddagens höjdpunkt: Ecuador mot Chile i Quito. Chile, som läs och häpna ledde hela gruppen inför senaste omgången, rasade raka vägen ner till en mindre hedersam femteplats efter en irriterande och förvånande 3-1 - förlust hemma mot Colombia för ett par veckor sedan. Man tar sig inte till VM genom att förlora mot Colombia på hemmaplan. Nu väntar en ännu tuffare uppgift: tabelltrean Ecuador på bortaplan. Ecuador är starka på hemmaplan och dessutom har Chile Gary Medel avstängd samt tränaren Claudio Borghi på läktaren efter en incident under matchen mot Venezuela tidigare i vintras. Man väljer också att bänka målvakten och kaptenen Claudio "Manos de Jabón" (Tvålhänderna) Bravo till förmån för Universidad de Chiles tidigare burväktare Miguel Pinto, numera hemmahörande i Atlas i México. Bravo har i och för sig spelat långt under sitt efternamns epitet så det var på tiden att man luftar andra målvaktsalternativ. Det blir tufft för La Roja i Quito ikväll, jag är nöjd om vi tar en poäng. För

 

Gooooool del Perú

 

Ett långskott en bit in på offensiv planhalva och Bolivias målvakt verkade inte ens intresserad av att ta skottet. Perú kommer vinna denna denna match enkelt. Byter tillbaka till Cymru-Alba, det här var ju inte ens roligt att se. Och ser man på, straff direkt för Wales! En tämligen billig sådan enligt reprisen. Låt se. Jaha, enkelt inrullat och 1-1.

 

Var var jag nu? Jo, en poäng för Chile ikväll mot Ecuador och jag är nöjd. Sedan blir det hem och ladda batterierna, för på tisdag nästa vecka får Chile duka fram bästa porslinet hemma i Santiago då det blir finfrämmat från andra sidan Anderna. Derby mot Argentina, en riktig höjdare!

 

Förövrigt blir vår nya lägenhet mer och mer färdigställd, jag hoppas att vi kan flytta om ett par veckor. Jag lovade för lite sedan att visa foton men tro mig, Ni vill inte se hur det ser ut nu. Avvakta så får Ni se när den börjar färdigställas istället.

 

Jag har också nyligen fått jobb på Ciudadano Global, en NGO som arbetar med flyktingar i regionen. Hittills är det mycket läsa och sätta sig in i arbetet men det verkar både intressant och roligt.

 

Nu är det fotboll

VAMOS CHILE!!!

En vecka kvar

Idag är det exakt en vecka kvar till jag lämnar Den Eviga Vårens Stad Arica och tar mig ner till Santiago för vidare färd mot Madrid och Stockholm. Det ska bli väldigt trevligt men det känns också lite märkligt om jag ska vara ärlig, tiden har mycket gått fort och redan har ett år passerat sedan jag kom hit. Jag anlände Chile som singel och lämnar Chile som en gift man, det är väl ändå den största skillnaden. Jag tror ändå att jag är samma person som tidigare, men laddad med nya perspektiv på liv och tillvaro och nya insikter om vad man egentligen vill.

Fritiden nu den sista tiden handlar om måla, måla, måla, kattungar och fotboll. I den ordningen. Jag spacklar, slipar och målar febrilt väggarna i vår lägenhet för att bli klar innan jag beger mig norrut til den Gamla Kontinenten och nu är det inte mycket kvar, det ska erkännas men jag vill ändå bli färdig med det hela utan att stressa. Våra kattungar som är hela familjens samtalsämne äter och växer och verkar må bra i sitt hörn med filtar och mamma Mishi tar bra hand om de små liven. Och ikväll är det fotboll igen, VM-kval i fotbollsgalna Sydamerika. Tre matcher kommer jag att beta av under kvällen, jag har precis hört Radiosportens referat från Blågults förlust mot England och samtidigt har första halvlek i Argentinas kräftgång borta mot Colombia avslutats med colombianskt 1-0 efter en briljant frispark och aldrig har jag sett så många gula tröjor på ett och samma ställe när jag ser läktarna i Bogotá. Och på tal om kräftgång: La Roja verkar inte ha hämtat sig från storförlusten mot Uruguay och den bakomliggande incidenten med de fem hemskickade spelarna i förra veckan och kvällens match hemma i Santiago mot Paraguay kan gå precis hur som helst. Naturligtvis hoppas vi på att La Roja tar sig i sina röda kragar och ser till att gå hem med tre poäg för att få igång själsförtroendet och vara med i kampen om de fyra platserna till VM i Brasilien om tre år.

Argentina - Colombia

Suck

Efter ett nytt debacle för värdnationen. Ikväll i köldslagna Santa Fé i provinsen med samma namn lyckades Albicelestes från vårt transandinska grannland endast uppnå 0-0 mot ett defensivt smart spelande, lugnt och coolt Colombia. Tendensen för Argentina var samma som mot Bolivia i fredags, Argentina försöker och försöker men iskalla motståndare som ingen har hört talas om plockar lungt och säkert ner storspelarna Messi, Tévez, Higuaín, Cambiasso, Agüero och alla de andra. Ingenting fungerar i Argentinas spel.

Argentina, hemmanationen som kanske till och med äntligen skulle lyckas ta hem ett stort mästerskap, är nu farligt nära att bli utslagna ur sin egen turnering.

"They should have Maradona back..."