Trevlig MIdsommar

Feliz Midsommar a todos!

 

Om det är midsommar i Norden borde det rimligtvis vara midvinter här i Chile, och det märks idag. Efter ett par riktigt fina och soliga dagar är vi nu lämpligt nog tillbaka i grådaskig Santiago-vinter-lunk. Idag är det ruggigt kallt och så dimmigt att det knappt går att se över Avenida 11 de septiembre från mitt kontor. Midvinter med andra ord.

 

Årets höjdpunkt Fotbolls-VM har nu avverkat lite mer än en vecka på sin föreställning och härifrån Chile kan meddelas att La Roja har överträffat samtliga förväntningar. En något darrig seger mot Australien fredags där Jean Beausejour krutade in 3-1 i slutsekunderna följdes upp i onsdags med en hedervärd 2-0 mot regerande världsmästarna Spanien. Vem hade kunnat tro dels att Chile efter två omgångar skulle göra 5 mål och slå ut världsmästarna men dels också att Spanien, visserligen något rynkigt och med lite grå hår, så totalt skulle haverera i detta VM och bli de första regerande världsmästarna att vara utslagna efter andra omgången?? Inte jag iallafall. Tutandet och dansandet med flaggor på 11 de Septiembre ville aldrig ta slut i onsdags eftermiddag men naturligtvis så smolkades glädjen av grupper med rotos, detta kriminiella patrask, som såg sin chans att vandalisera, slåss och kasta sten och molotovcoctails på Carabineros. Plaza Italia, där folk brukar samlas vid stora firanden dekorerades till en början med flaggor, musik, tutande bilar och leende människor men nedsolkades mot kvällningen av sten, eld, krossat glas och tårgas. Sorgligt.

 

Gnagaren Celso Borges Costa Rica fortsätter i skrivandes stund att imponera i VM då man leder första halvlek med 1-0 mot Italien. Jag kanske får revidera min favoritlista förra veckan...

Fotbolls-VM 2014

Borekyla råder i Chiles huvudstad, och Anderna i öster är bedövande vackert klädda i sin vita vinterskrud.

 

Endast en vecka kvar nu, och traditionsenligt inför stora fotbollsturneringar brukar jag likt själve Kent Finell presentera listor på favoriter och mindre favoriter i årets VM, och varför bryta en trevlig tradition? Dock är det med en liten ändring: istället för att räkna upp 10 favoriter nöjer jag mig med fem, samma antal som de sista på listan. 

 

Gjorde förövrigt en "VM-kompass" som jag nyss hittade på Aftonbladet, en ganska fånig sådan. Enligt det allvetande oraklet är mitt favoritlag Schweiz.

 

?

Undrar varför jag envisas med att läsa smörja som Aftonbladet egentligen.

 

Observera att listan, precis som de tidigare som Ni hittar här och här, beskriver vad jag tycker och inte vad jag tror. Håll till godo:

 

1. Chile

Obvio, po. Märkväl: tack vare korrupta FIFA, en seedning omöjlig att begripa och lika obegriplig påföljande lottning av grupper har väl Chiles möjlighet till framgång sällan sett så tarvligt usel ut men hoppet är det sista som överger människan.

 

2. Argentina

Querida, querida Argentina, espero que por fin te resulte exitoso el Mundial, tal como en los tiempos de D10S. Vos te lo merecés, más que otro.

 

3. Tyskland

Det är olidligt lika mellan Argentina och Tyskland, eleganterna från Nordeuropa. I trist brist på skandinavisk närvaro får tyskarna mitt stöd, och kan de bara skärpa till sig lite så kan vi få nordeuropeiskt i final. Det är krut i tyskarna nu.

 

4. Colombia

Roligt att Colombia tog sig till VM igen! De väcker alltid roliga minnen från mitt första VM 1990 med Higuita och Valderrama, och kontinentens för tillfälligt bästa lag får min sympati, trots två segrar mot Chile i kvalet.

 

5. Bosnien/Hercegovina

Mycket välförtjänt tog sig Bosnien till ett stort mästerskap efter många många års segt slitande. Och de får lite sympatipoäng hos mig, önskar dem all lycka till.

 

6-27. Australien, Algeriet, Belgien, Camerun, Costa Rica, Ecuador, England, Elfenbenskusten, Ghana, Grekland, Holland, Honduras, Iran, Japan, Kroatien, México, Nigeria, Schweiz, Spanien, Sydkorea, Uruguay, USA

Utan inbördes rangordning. Det finns väl kanske något enstaka lag som jag kan sympatisera lite med (t. ex. Costa Rica & Uruguay), men inte såpass att de hamnar på listan.

 

28. Frankrike

Ett trevligt land som jag gärna besöker, men jag har aldrig gillat Les Bleus. Och efter uppträdandet i senaste VM ogillar jag dem ännu mer.

 

29. Ryssland
Politik och fotboll hör inte ihop. Eller gör de det, ibland kanske? Ja i vart fall i detta läge. För att efter att ha sett hur Ryssland uppför sig i världspolitiken och mot sina grannländer kan jag inte annat än att önska denna nation och deras landslag ett snabbt avsked.
 

30. Brasilien

Nej, jag gillar inte de stöddiga brassarna och allt fjäskande som omger dem. Brasilien har redan tagit ut segern i förskott och jag hoppas att det går på samma sätt för dem nu som i VM 1950, när de njöt segerbanketten kvällen innan finalen mot Uruguay. Det vill säga förlust...

 

31. Italien

Som jag har sagt tidigare: Italien är ett fantastiskt land, med en levande och spännande historia, vacker natur, utsökt mat och vin och Rom är en av mina favoritstäder i världen. Men jag är fortfarande fantastiskt oförtjust i Gli Azzurri och de får hemskt gärna förlora samtliga matcher.

 

32. Portugal

"Öööhh, dåli förlorare!" tänker Ni. Men det handlar inte om Play Off och Sverige mot Portugal. Det handlar om min avsky mot Cristiano Ronaldo, denne skam för världens vackraste sport. Punkt.

Årets...

... nyhet:
Den 13 juli 2013 blev vi föräldrar till Francisca Elise.

... vinnare 1:
Jag själv, tack vare införskaffandet av min 4x4 Kia Sorento.

... vinnare 2:
La Roja, som efter mycket om och men lyckades ta sig till VM 2014.

... förlorare 1:
Min förra chef. Större förlorare har jag faktiskt aldrig träffat i hela mitt liv.

... förlorare 2:
DJ Méndez. Näst större förlorare har jag faktiskt aldrig sett maken till i hela mitt liv. Roto...

... förlorare 3:
Bolivias president Evo Morales.

... förlorare 4:

Dagens Nyheter, som med en ”avslöjande reportageserie” drog upp en ”giftskandal orsakad av Boliden” här i Arica. Ett koppel okunniga journalister hoppades på massmedial uppmärksamhet, men DN: s lögnaktiga artikelserie om Arica och Boliden rann mest ut i sanden.

... stad 1:
Vackra, ståtliga, majestätiska Arequipa.

... stad 2:
Mindre vackra, men progressiva och expanderande Santiago de Chile.

... bästa TV:
SvT Play på internet. Helt suveränt, de kvällar som man framför datorn eller iPaden kan se ”Veckans Brott”, ”På Spåret” och dokumentärer gör saknaden efter Sverige lite mindre.

... sämsta TV:
Chilensk ”farandulera”. Avskyvärt.

... öl:
Den första efter över två månaders uppehåll. Det var endast en Heineken men vid Jesus, vad den var god.

... gladaste:
Jag, min hustru, mina föräldrar och min syster då Francisca Elise föddes.

... sorgligaste: 
AIK: s Ivan Turina gick bort, endast 32 år gammal och efterlämnade fru och tre barn. Varför?

... profil 1:
Min dotter.

... profil 2:
Jorge Sampaoli. La Roja är ett lag att räkna med igen.

... citat:
"Hoy día te la van a sacar." - Besked från barnmorskan på Clínica San José på förmiddagen den 13 juli 2013.

... flopp:
Dagens Nyheters "avslöjande". Igen.

... mest överskattade:
Carabineros de Chile. Från att ha varit en högst respekterad och respektabel institution har dessa förvandlats till oigenkännlighet genom att fokusera inte på brottslighet utan på att bötesfälla vanliga människor när dessa går mot rött.

... mest överskattade 2:
Tito Beltrán. Jag vet att det finns oklarheter i det som han dömdes för i Sverige och jag förstår att han är bitter på hur han behandlades, men att därifrån tro att man är Luciano Pavarotti och spela "cool" sverigeantagonist i TV är bara fånigt.

... mest underskattade 1:
Zlatan Ibrahimovic. Sveriges bäste fotbollsspelare genom samtliga tider får bland all jantelag och politisk korrekt lagom-mentalitet inte hälften av allt beröm han förtjänar.

... mest underskattade 2:
Chiles president Sebastián Piñera. Jag delar långt ifrån alla hans åsikter men Señor Piñera är, enligt all talande statistik, den skickligaste och mest framgångsrike ledare som Chile har haft sedan demokratins införande 1990.

... mest obegripliga 1:
Kärrtorp. Say no more.

... mest obegripliga 2:
Hur genuspiskans vinande desperat försöker jämställa herrfotboll med damfotboll. Den eller de som sedan inte instämmer i PK-drevet bör omgående ”se över sin värdegrund”, som det heter numera.

... mest obegripliga 3:
Såpoperan inom högerns Renovación Nacional och Unión Demócrata Independiente efter primärvalen då Longueira vann över Allamand men sedan trädde tillbaka och hur Allamand ville ta över men hindrades av UDI som istället utsåg Matthei men som då stoppades av RN.... inte undra på att det gick som det gick.

... nagelbitare:
Matchen mot Portugal i Stockholm.

... mest kritiserade:
Chiles president Sebastián Piñera. Han drog ner på Landets väl etablerade bidragspolitik, och det var inte populärt.

... kappvändare:
PCC, Chiles kommunistiska parti. Från att unisont och konsekvent ha varit etablissemangets största munhuggare och motståndare i decennier har nu Bachelet och hennes socialister och socialdemokrater nu fått oväntat sällskap då kommunisterna, med småflickorna och brottsuppviglarna Karol Cariola och Camila Vallejo i spetsen, glatt kamperar med sina gamla antagonister i hopp om att få lite inflytande.

... mest självklara:
Bachelets seger såklart. Löften om bidrag hit och gratis dit och moderliga leenden går tydligen långt i politiken nuförtiden.

... minst självklara:
Sveriges ambassad i Santiago de Chile. Mer anonym utlandsrepresentation får man leta efter ordentligt.

Noticias

Över två veckor sen sist nu, men jag har goda ursäkter till bristande aktivitet i min virtuella dagbok. Dels har jag börjat på ett nytt arbete, dels har vi varit nere i huvudstaden men framför allt har vi haft finbesök av mina kära föräldrar som har varit här och träffat sitt hittills första barnbarn.

 

Vi var nere i Santiago en sväng för två veckor sedan, frugan, Francisca och jag, där vi på torsdagen ombesörjde det sista pappersarbetet med svenskt medborgarskap och svenskt pass för Lillan på Sveriges ambassad. Francisca får ad jure och ad solis  dubbelt svenskt/chilenskt medborgarskap vilket naturligtvis ska dras nytta utav, därför hade vi ärendet till ambassaden, dit vi anlände tidigt en torsdagsmorgon.

Det är allt en ganska torftig ambassad som Sverige har i Santiago... ett litet krypin, anonymt och intetsägande, inte en enda blågul flagga, inte ens en sådan där bruklig liten mässingsplatta på husfasaden vid entrén vittnar om svensk närvaro i den lika anonyma skyskrapan i Providencia. Först när man tar hissen upp till fjärde våningen ser man första tecknet på Sverige: en plastskylt med Lilla Riksvapnet utanför en glasdörr. Bättring borde ombesörjas, Sverige och Chile har såpass mycket bilateralt samarbete att vi borde kunna kosta på oss en lite mer talande närvaro i Santiago; se bara på Chiles dito i Stockholm. 

 

Van vid byråkrati var jag när vi anlände ambassaden beredd på långa köer och ett evigt ifyllande av papper som ska stämplas hitan och ditan men det visade sig att det var ett ganska enkelt ärende som skulle utföras och vi kunde hyfsat snabbt lämna och gå ut och se på Staden. Staden dar jag bodde 2004 och där jag först lärde känna mitt kära Chile.

Precis som för två år sedan så är det mesta sig likt men Diego Portales är moderniserat, inget Café con Piernas över gatan och vår kära dataspelshåla verkar vara spridd för vinden. Men Santiago ligger där det ligger, pulserande, vibrerande, växande och stinkande.

 

Francisca deklarerade framåt eftermiddagen med all önskvärd ljudlighet att hon var måttligt förtjust i alla nya intryck och vi rörde oss så sakteliga mot vårt hotel för att ta en siesta. Senare samma kväll, på torsdagen, anlände föräldrarna till Chile och vi tillbringade hela dagen efter med att tillsammans titta på Sydamerikas häftigaste och mest dynamiska huvudstad. Vi gick först längs Alameda och självklart förbi Cerro Santa Lucía, Universidad Católica, Avenida Paraguay, Diego Portales och så stod jag återigen utanför Alameda 240, där jag tillsammans med L.S. hade mitt hem under den där underbara tiden för snart tio år sedan. Nostalgin flödade när vi fortsatte att vandra österut mot Plaza Italia och Baquedano. Efter lunchen gick vi åt andra hållet, förbi Universidad de Chile mot La Moneda och på Paseo Estado mot Plaza de Armas där katedralen fick ett besök.

 

Santiago är häftigt! 

 

Morgonen efter flög tillbaka hem till Arica och Francisca tyckte det var riktigt roligt att flyga. Hon sov till början men var sedan vaken och inspekterade med nyfikenhet alla nyheter i LAN: s Airbus A-320. Långt ifrån protesterna den första dagen med andra ord.

 

Hemma i Arica började jag arbeta och föräldrarna umgicks under tio dagar med min hustru och vår dotter. Frugan tog med dem, såvitt jag har förstått, till Lluta, Morro, Playa Corazones och andra sevärdheter i vår stad. Tillsammans åkte vi på lördagen till Tacna i Perú och till Azapa för att se världens äldsta mumier. På vardagen fick vi tid att ses på luncherna och på kvällarna men ändå känns det som att tiden gick alldeles för fort och att vi fick alldeles för lite tid att träffas innan det var dags för dem att resa hem till Sverige. Tack, kära Ni, för att ni kom hit och hälsade på! Vi ses snart, Ni vet var.

 

Francisca fyllde tre månader den 13 oktober och kring de dagarna var det dags för besök på BVC. Resultatet därifrån var att Lillan är 60 cm lång och väger 5500 gram, helt enligt det "normala" schemat.

 

Mitt nya arbete då? Jo det är på ett byggföretag. Från gruvan i Calama till bygget i Arica med andra ord, som den grovknegare man är. Inte riktigt, jag är ekonomiassistent.

 

Lite sport ska vi också prata om. Sverige är klart för Play-Off i VM-kvalet vilket är mycket trevligt! En bra insats mot Österrike (2-1) följdes upp av en mindre bra insats mot Tyskland (3-5(!)) vilket dock till slut gav en andraplats i gruppen och Play-Off. I ärlighetens namn trodde jag inte det, pessimist som jag är, efter de skrala insatserna mot Irland och Österrike.   Lite konfys blev jag dock efter att ha hört eftersnacket som följde matchen mot tyskarna. Man KAN inte, SKA inte, vara nöjd efter fem insläppta mål, inte ens mot Tyskland! Retoriken gick som om Sverige hade vunnit matchen, vilket visar på en klar brist på självdistans, och det duger inte att stega in i en Play Off-match mot låt oss säga Ukraina eller, ve och fasa, Frankrike eller Portugal med den "nöjda" inställningen.

 

La Roja är dock klara för VM! Två utmärkt genomförda matcher, mot Colombia och Ecuador respektive, gör att Brasilien får se Marea Roja bjuda upp till cueca nästa år! Den resultatmässigt godkända matchen mot Colombia, 3-3 borta mot världens enligt rankingen fjärde bästa landslag är ändå bra gjort, fick dock en sur bismak då Chile ledde med hela 3-0 efter endast 29 minuter men efter en vanvettig domarinsats av brasilianaren Paulo Oliveira med en utvisad chilenare och två fullständigt felaktigt dömda straffsparkar för Cafeteros som krona på verket lyckades desamma kvittera till 3-3 i minut 84 och bli VM-klara. Chile fick vänta till sista omgången och hemmamatchen mot Ecuador för att Marea Roja kunde börja fira på gatorna. 2-1 till Chile och de tutande bilkaravanerna ville aldrig ta slut under tisdagsnatten.

 

Det är väl det som har hänt här i Chile de senaste veckorna.

 

Och vem kommer INTE att hålla tummarna extra mycket för Island, av alla länder, i Play-Off?? Aufram Ísland!

Tisdag

De av Er som fortfarande klamrar Er fast vid myten om "global uppvärmning" och "klimathot" samt anser att ännu fler skattemiljarder ska satsas på diverse "klimatsmarta lösningar" kanske behöver tänka om när Ni nu kan begrunda detta. Det verkar som att FN i varje fall kommer att börja lägga om strategin gällande bluffen om "klimatförändringarna".

 

Bara en tanke.

 

Ikväll är det VM-fotboll - igen - och kanske kan vi här i Sydamerika efter kvällens matcher börja bocka av på listan vilka landslag som spelar i VM i Brasilien nästa år. Argentina och överraskningen Colombia leder en haltande grupp och är redan så gott som klara, och kan minst en poäng säkras i respektive bortamatch ikväll tillskriver vi listan med VM-deldagare två aktörer till. Trevligt med colombianskt i VM igen, det var ett tag sedan! Chile ligger trea med Ecuador hack i häl på fjärde plats och Sydamerikanska mästarna Uruguay jagar på en femteplats. Chile spelade i fredags hemma mot Venezuela och vann, mycket säkert, med 3-0. Totalt 5-0 mot Venezuela, som är mer eller mindre uträknade från VM, och revanchen för förlusten i Copa América för två år sedan kan man väl säga är avklarad nu. Den chilenska återhämtningen under förbundskapten Jorge Sampaoli har gått lysande, bland annat inkasserades härommånaden en konfortabel seger i träningsmatchen mot Irak med hela 6-0. Chile har säkrat minst en kvalplats till VM vilket är positivt, men helst av allt ska man ju lyckas kvala direkt. La Roja spelar inte ikväll, på grund av att det i kvalgruppen är ett ojämnt antal lag, vilket får följden att ett lag får stå över i varje omgång. Denna gång är det Chiles tur, och vi får vänta först till oktober och den mycket svåra bortamatchen mot Colombia för att få se La Roja, som dock spelar en vänskapsmatch mot Spanien i Schweiz.

 

Jag lyssnade på Sveriges väl genomförda vinstmatch mot Irland i fredags eftermiddag och det var ett trevligt avslut som bådar gott inför framtiden. I skrivandes stund är det bara en halvtimme innan mötet mot Kazakhstan, vi BORDE ju vinna där. Tycker man.

 

Annars är det fullt förberedande inför nationaldagen den 18 september, som alltid är det redan skogar av flaggor vajande från hustak, balkonger och bilar, nationalmusiken cueca tonar från lokaler och TV-apparater och supermercados tävlar i vem som erbjuder bäst kött och bäst vin. Härligt!

Sport

Måndag kväll här, en ganska skön sådan. Solen tittar fram mer och mer nu, det märks att våren är på gång nu.

Min Francisca fyllde fem veckor i lördags. Häromdagen var vi på återbesök på BVC, Lillan mätte då 52,5 cm och vägde 3850 gram. En ganska bra tillväxt.

I oktober åker vår lilla familj ner till Santiago ett par dagar. Dels ska vi ordna svenskt pass åt Francisca men framför allt ska vi ta emot mina kära föräldrar, som nu är farföräldrar, som kommer på besök. Fantastiskt trevligt ska det bli, och jag räknar ner dagarna redan nu.

I veckan spelades ett antal tränings- och vänskapsmatcher i fotboll, och faktum är att blågults möte mot Norge visades på chilenska FOX. Jag såg andra halvlek av en ganska trist match (men när är sådana matcher egentligen underhållande?), det roligaste var väl att titta på just en träningsmatch mellan Sverige och Norge direkt på chilensk TV, men det är glatt att se Zlatan briljera i landslaget igen. Han är Sveriges bäste fotbollsspelare genom alla tider och hans lyckoträffar ger lite hopp i det stundande VM-kvalet. Tyvärr är jag dock inte särskilt hoppfull när det gäller Sveriges möjligheter att nå VM. Det är svåra matcher kvar, det är jämt om poängen för andraplatsen i gruppen och Sverige har ibland inte tagit de poängchanser som man har fått (mot Österrike och Irland) och det är något som kan stå sig dyrt i en sådan här situation, med TRE likvärdiga landslag som spelar om EN plats.

Samma dag spelade också Chile en träningsmatch; i Köpenhamn mot Irak (av alla lag). La Roja brummade på som tåget och när 90 minuter var avblåsta hade Chile krutat in hela 6-0. DET, om något, bådar mycket gott inför de tre avslutande kvalmatcherna i Sydamerika nu under våren, Venezuela hemma den 6 september, Colombia borta den 11 oktober och så slutligen Ecuador hemma den 15 oktober.

Politik och Fotboll

Hej på Er,

Nu ska vi prata om många saker här. Men vi börjar med det allra viktigaste, det vill säga fotboll. Eller för att citera Bill Shankly från 1981:

 

"Some people believe football is a matter of life and death, I am very disappointed with that attitude. I can assure you it is much, much more important than that".

 

Nu i dagarna spelas världsmästerskapen för U20-landslag i Turkiet, och trevligt nog hade Chile och "La Rojita" tagit sig till kvartsfinal, som i söndags spelades i Istanbul mot Ghana. Hur det gick? 2-2 efter full tid och i allra sista sekunden, och jag menar verkligen i allra sista sekunden, av förlängningen gör Ghana 4-3. Chile ute och Ghana till semifinal. Och det var ett bittert skitmål som retfullt studsade in mellan stolparna. Men vi kan verkligen vara stolta ändå, La Rojita har spelat över förväntan och trots en överjävligt bitter förlust i söndags kan pojkarna dunka sig själva i ryggen efter ett över förväntan genomfört spel. Och det är detta som vi ska prata lite om nu. Pojkarna på planen var inte någon över 20 år (av en anledning heter det U-20) och de främsta lirar till vardags i bästa fall i något inhemskt mittenlag i ligan men sällan har jag skådat ett så vackert spel som jag fick se på TVN i söndags. En kämpaglöd, en kampvilja och en energi som skulle få grinollen Cristiano Ronaldo att tjurigt slänga sig mot marken för att sedan kasta lystna blickar mot domaren i hopp om repressalier för motståndaren. Pojkarna i Chile och Ghana bjöd på en fantastisk match som var sevärd kanske inte på grund av tekniken men på grund av viljan, orken, glädjen, kämpartakterna och bristen på filmningar och kärringspelande miljardärer som nämnde Ronaldo som tycker att det är viktigare att håret ligger rätt efter en filmning än att spela boll. Det var 120 minuter spelglädje som jag såg och trots att Chile åkte ut är jag ändå rätt nöjd efter att ha sett hur pojkarna i La Rojita och Ghana framförde sin version av El Juego Bonito. Divorna som spelar i de "vuxna" landslagen borde ta efter pojkarna som spelar U20-VM och vår fotboll skulle vara en än skönare konst än vad den är idag.

 

Så, då var det sagt och vi går vidare med politik. Och jag tänker inte ens nämna den Politiska Korrekthetens egen Roskildefestival Almedalsveckan och hur fega politiker från både höger och vänster, inklusive Statsministern, hellre pratar om hur de ska stänga ute en stor del av Sverige Folk från det politiska livet istället för att fundera ut hur man tillsammans kan arbeta för att Sverige ska bli ett bättre land. Nej, nu är det chilensk politik som gäller.

 

Jag är invandrare i Chile, och följdaktligen har jag ingen som helst talan när det gäller chilensk politik och chilenskt samhälle. Om det inte passar så är det bara att åka hem igen. Precis som det borde vara i ett annat land som jag känner till. Men jag måste bara kommentera det faktum att socialisten Michelle Bachelet, tidigare president och av någon outgrundlig anledning som övergår mitt över genomsnittliga förstånd betraktad som hjältinna och landsmoder, är tillbaka i Chile och nu ställer upp i presidentvalet.

 

I höst, eller i vår beroende på hur man ser det, är det presidentval i Chile. Vår nuvarande statschef Sebastián Piñera har haft en tung mandatperiod med sviktande opinion och dagdrivande kriminella yrkesdemonstranter och andra flumhuvuden som använder epitetet "yttrandefrihet" som alibi för att förstöra allmän egendom och slänga sten och molotovcoctails mot polis under så kallade "demonstrationer" mot dagens utbildningssystem, glatt påhejade av kommunistpartiet PC. Men faktum är att Piñera är den bäste president som Chile har haft sedan demokratins återinförande 1990. Chilenska ekonomin tuffar framåt på ett sätt som hans socialistiska företrädare aldrig någonsin lyckades med. Korruptionen har minskat såpass att Chile förra året blev invalda i OECD, något som hade varit en omöjlighet för bara 5 år sedan.  Föräldraledigheten har utökats med det dubbla och den lagstadgade minimilönen har höjts avsevärt, något som företrädarna från vänstern konsekvent vägrade genomföra.

 

I Chile sitter presidenten, det vill säga stats- och regeringschefen, endast en mandatperiod åt gången som varar fyra år. Piñera tillträdde i januari 2010 så nu ska det väljas ny president i vår. Och Michelle Bachelet är tillbaka. Hon får självklart ställa upp som president precis så mycket som hon själv vill och så mycket som landets konstitution tillåter. Men det som jag rynkar på ögonbrynen åt är reaktionen på hennes återvändo och hennes nyfunna lust på presidentstolen och vänsteroppositionens retorik. Politik är smutsigt och det vet vi alla, men såhärpass? Likt en nästan religiös uppenbarelse har en typ av personkult blossat upp den senaste tiden, stora porträtt på hennes smajl har satts upp både i Arica, Calama och Santiago med texten ”JAG ÄR TILLBAKA” och TV visar emotionellt instabila personer med tårarna rullande då de hulkar fram att ”min kära lilla Michelle är tillbaka!” och ren karnevalsyra utbröt då hon på en presskonferens tillkännagjorde att hon kommer ställa upp i valet. Är det Nordkorea vi har hamnat i?

 

Bachelet var president, Sydamerikas första demokratiskt valda kvinnliga, mellan 2006 och 2010. Chile tog ett mycket stort steg framåt på progressivitetens väg när man under våren 2005 valde kontinentens första kvinnliga president och det låg föga förvånande ganska stora förväntningar på henne när hon tillträdde. Vad hände då under Michelles mandatperiod? Jo sällan har väl ett land stått så stilla i sin utveckling som under hennes regim. 2010 lämnade hon ifrån sig ett Chile med en skyhög arbetslöshet (11,7 % som max), en rekordkorrumperad statsapparat, en stegrande inflation (över 4 %), ökad fattigdom (ökad med 15 %) och SÄNKT bruttonationalprodukt per capita. Hon fortsatte också glatt på den av hennes socialistiska företrädare krattade vägen att till högstbjudande sälja ut den statligt ägda kopparindustrin och i dagens läge är 70 % av Chiles koppar, som rätteligen tillhör CHILE, i händerna på utländska investerare. Jag väljer dock att inte vidare nämna fallet med tsunamin år 2010, då hon efter den enorma jordbävningen i södra Chile gick emot sitt expertisråd och medvetet valde att INTE utlysa tsunamilarm, något som orsakade 180 människors död när 10 meter höga flodvågor slog in över Araucanía-regionen.

Men, och det ska med rätta erkännas, hon lyckades bygga upp ett effektivt bidragssystem, där vem som helst kunde be om pengar i present. Under sin tid som president ansåg hon det mycket viktigt att köpa sin popularitet genom att skänka olika former av allmosor till folk och framför allt under julveckorna for kvinnan smajlande land och republik runt med löften om ”julgåva på 40 000 CHP!” (ca. 550 SEK) vilket naturligtvis gjorde folk glada. Men skapar utförsäljningar av naturtillgångar och bromsad tillväxt kryddad med svågerpolitik och ryggdunkanden samt allmosor och gåvor ett framgångsrikt, stabilt och säkert samhälle? Nej naturligtvis inte.

 

Varför är då Michelle Bachelet så populär? Varför visade TV upp till tårar rörda folk människor som pratade om henne som en uppenbarelse av Jungfru Maria? Jo naturligtvis - Michelle Bachelet är kvinna. Chile tog, som berättat, ett enormt kliv mot jämlikhet och progressivitet när Bachelet valdes som kontinentens första demokratiskt valda kvinnliga statsöverhuvud. Jag frågar mig varför hon inte tog tillvara på chansen, möjligheten som hon fick. Ingen hade varit gladare än jag om det visade sig att Michelles politik hade fungerat, men det gjorde den inte, det är bara att inse, och hon överlämnade ett Chile kanske inte i ruiner men med en ekonomi på glid och en sänkt BNP per capita. Därför är det snudd på beklämmande att se den personkult som nu råder i Chile kring hennes person. Det är inte politikern Bachelet som folk hyllar - utan personen Bachelet, kvinnan Bachelet. DET är inte ok, och det är DET som oroar mig.

 

Men ändå - Michelle Bachelet kommer med all säkerhet att gå segrande ur vårens presidentval och det är lika bra att vi förbereder oss för det redan nu.

 

Och på tal om politik: det var väl en himla tur att Hosni Mubarak försvann från makten under arabiska våren så det blev fred, stabilitet och demokrati i Egypten?

Chile vs. Bolivia

Häromdagen spelade La Roja VM-kval mot Bolivia i Santiago. Chile spelade dåligt men Bolivia spelade sämre och de röda kunde till slut vinna med 3-1, något som gav ett välbehövligt poängförsprång i kvalgruppen. Chile ligger nu fyra, på direktkvalplats, och har fem poäng ner till femman Uruguay. Det känns äntligen som att La Roja har fått upp farten och vinnartakten igen efter ett bedrövligt 2012. 

Chile har dock en viktigare match att spela mot Bolivia än ett VM-kval, och den matchen utspelar sig i holländska Haag med Internationella Domstolen som domare. Läs den markerade länken för bakgrundshistorian.

 

Bolivias närmast fanatiska irredentism gentemot Chile och chilenskt territorium, som tidigare mest tagit sig uttryck i en politisk konstitution som hävdar Bolivias "rätt till egen kust", brinnande patriotiska tal av presidenter och politiker, en nationell helgdag ("Día del Mar") samt en flotta i Titicaca-sjön, har nu lyfts upp till en helt annan nivå i och med att Bolivia den 24 april i år drog Chile inför Internationella Domstolen i ett hopp om att kunna återfå chilenskt territorium. Chile anser att saken är ur världen enligt gällande och bindande freds- och vänskapsavtal från 1904, som man dessutom efterlever till fullo. Chile låter Bolivia tull- och kostnadsfritt nyttja chilenska hamnar och vägar för handel, man har byggt järnvägar mellan Antofagasta och La Paz och Arica och La Paz och man betalade dessutom en stor ekonomisk kompensation till Bolivia. Bolivia hävdar å sin sida att Chile inte fullföljer de dikterade plikterna och därför skulle nämnda avtal inte vara giltigt, sin rätt till egen kust och att Chile stänger in och avskärmar Bolivia från som anledning till att denna unilateralt påhittade konflikt nu är föremål för Haag, som egentligen borde ha bättre saker att syssla med stället för att studera gamla kartor från 1800-talet. 

Igår inleddes så de första förhandlingarna i Haag men vi kommer nog att få vänta ett tag på ett utslag från Internationella Domstolen. Samtidigt har ordkriget mellan länderna trappats upp. Bolivias president Evo Morales har länge gormat att "Chile är en dålig granne och utgör ett hot mot hela regionen" och Chiles dito Sebastián Piñera svarar att "Chile är inte skyldig Bolivia någonting" och "för Chile är det inget tvång att förhandla med Bolivia". Diplomaterna och de höga regeringstjänstemännen som utgör Bolivias delegation kallar Chile för "hycklare" och "lögnare", Bolivias justitieminister Cecilia Ayllón gick häromdagen ut och hävdade självsäkert att "Chile sitter på de anklagades bänk och måste nu svara för sina handlingar". Chiles utrikesminister Alfredo Moreno å andra sidan menar att Bolivia behöver läsa på sin egen historia bättre och manar desamma att visa omvärlden exakt när, hur och var någonstans som Chile är "ålagda att ge upp sitt territorium". Regeringens talesman Cecilia Pérez säger att Evo Morales är "besatt av Sebastián Piñera" och uppmanar honom att "sluta upp med sina oförskämdheter".

Personligen begriper inte undertecknad vad Bolivia hoppas erhålla som resultat av förhandlingarna. Bolivia hävdar i anmälan sin historiskt och moraliskt "okränkbara rätt till eget hav" och att Chile måste återlämna delar av, eller hela, territoriet som gick Bolivia förlorat efter fredsavtalet 1904. Men Internationella Domstolen kan inte, FÅR inte ändra landgränser enligt gällande internationell lag. Det enda som Haag i det här fallet kan "utdöma" är en smäll på fingrarna och en åthutning till parterna att duktigt sätta sig ner vid förhandlingsbordet för att själva förhandla fram en lösning.

 

Något som Bolivia för övrigt har avböjt sedan 90-talet.

 

pdf: Fredsavtalet från 1904

pdf: Bolivias anmälan till Internationella Domstolen

Fredag igen

Fredagen den 7 juni och ÄNTLIGEN har Arica fått sin egen regionala "nationaldag"! Inte en dag för sent, Arica har tillräckligt länge varit Iquiques lillebror men nu står man mer och mer på egna ben. Den 7 juni år 1879 intogs Arica av Chiles armé och sedan dess utgör El Morro Chiles nordligaste utpost. Dagen har högtidlighållits även tidigare men det är först i år som man har gjort en regional helgdag av den 7 juni och idag firas det med traditionella dansuppvisningar, fyrverkerier och naturligtvis en stor militärparad i Aricas centrum. Det är ändå Chile som vi pratar om.

Men det är inte för att diskutera historia och regionala helgdagar som vi nu har mötts på Mimers Brunn denna gång. Nej, nu ska vi prata fotboll här.

Ikväll/eftermiddag spelas det full landskampsomgång i både Europa och Sydamerika. Sverige har redan kniven mot strupen och ikväll mot Österrike i Wien är minst ett poäng ett krav om man inte ska bli avhängda av alpborna. Kombinationen VM-kval och Österrike, det borde ge vilken fotbollsföljande svensk som helst kalla kårar, minns 1997. Tyskland leder ju gruppen överlägset men Sverige BORDE ju ha en chans att norpa en andraplats, men det är öppet mellan blågult, Österrike och Irland, som alla delar poäng men separers av målskillnad. De gröna kommer dock definitivt ha fördel ikväll i sin match mot Färöarna. VM i Brasilien upplever man bara en gång. Jag kommer idag att ta en sen lunchrast och försöka få in Radiosporten på datorn för att nervöst följa blågults kamp på Ernst Happel Stadion i musikens huvudstad. 

Även Chile har kniven mot strupen efter en minst sagt medioker vårsäsong där man efter fyra raka förluster i kvalgruppen rasade ner från en finfin gruppledning till en mindre hedrande sjätteplats. Droppen var förlusten mot Serbien i en betydelselös träningsmatch men den fick förbundskapten Claudio Borghi att avgå för att ersättas av Jorge Sampaoli som nu verkar ha lyft La Roja ett snäpp. En mycket förlösande vinst hemma mot Sydamerikanska mästarna Uruguay häromsistens gjorde att man fick lite andrum och slapp bli omsprungna av Venezuela som nu verkar spela riktigt bra. Faktum är att Chile och Venezuela delar poäng men Chile rankas högre på grund av större antal gjorda mål. Ikväll väntar en bortamatch mot Paraguay i Asunción och då Paraguay är helt under isen och ligger sist i hela gruppen (kom tillbaka, Chilavert!) så det KAN det gå precis hur som helst. På tisdag väntar en hatmatch i hemma i Santiago då de gröna från Bolivia kommer på besök. Relationen mellan länderna rent politiskt har inte varit såhär pass frostig på mycket mycket länge så rent statusmässigt är det en mycket viktig drabbning.

Ikväll åker jag hem till Arica igen för en aslappnande helg. Eller ok, "avslappnande" kanske inte är rätt ord då det är långt ifrån avslappnande att flänga fram och tillbaka som en jojo på speed mellan två städer som jag gör nu. 

Feliz Semana Santa!

Glad Påsk!

Är hemma i Arica över helgen igen, en långhelg denna gång men redan ikväll är det dags att åka tillbaka till Calama. Ingen annandag påsk här inte.

 

Påskhelgen har varit härligt avslappnande med god mat, siesta och långa promenader på Chinchorros böljande sandstrand. Arica es la vida, carajo. Es tan simple. I fredags, långfredagen, visades hänsyn till Vår Herres lidande då vi icke fick äta kött eller tända lamporna förrän det var mörkt. Allting var stängt, värre än en söndag, så det var en dag för avslappning och en del eftertanke. TV här visade endast filmer och dokumentärer om Pesach, Jesu liv och Jesu lidande, varav en hel del gamla klassiska mastodontfilmer från 60-talet. "De tio budorden" är ett nära fyra timmar långt mästerverk som gick vid lunchtid på TV Nacional som vi satt fängslade framför. Enda kruxet är Chiles mani att dubba allt till spanska, vilket förtar en hel del av filmernas dynamik.

 

Mycket jobb har det varit i veckan i Chiles mest ointressanta men ekonomiskt mest dynamiska stad. Egentligen har jag inte så mycket att berätta därifrån utan rutinerna rullar på. Jag arbetar och sover i Calama, får möjlighet att resa runt och prata olika språk vilket jag älskar (visserligen är jag endast trespråkig men jag fick chans att prata både tyska och franska häromdagen vilket med viss tvekan och lite god vilja gör mig till femspråkig) och jag träffar människor från världens olika hörn. Mitt arbete är på Codelcos turistkontor vilket innebär allt från allmän kontorsadministration till att åka med grupper, allt från Codelcos kunder och samarbetspartners till rena turister, till Chuquicamata, Mina Sur och Ministro Hales utanför Calama. Roligt och intressant är det även om det var svårt att vara ifrån min havande hustru till en början. Det är det fortfarande men nu ser jag det positiva i att arbeta för Codelco, Chiles största företag. Jag upprepar, om Ni har vägarna förbi Calama så hör av Er till fredriklofgren@chile.com så ordnar jag en guidad tur till världens största människogrävda hål.

 

Vårt La Roja vann trevligt nog mot Uruguay i VM-kvalet i tisdags! Äntligen säger jag, och drömmen lever fortfarande om en röd invasion av Brasilien nästa vinter. Då Chile hade förlorat de senaste fyra kvalmatcherna och halkat ner från en förstaplats i gruppen till en mindre hedrande femteplats var segern välkommen.

 

Annars inte mycket nytt att rapportera. Jo förresten, Bolivia har nu ändrat en klausul i sin politiska konstitution som möjliggör en anmälan av Chile till Internationella Domstolen i Haag. Klausulerna i konstitutionen sade nämligen att avtalen från 1883, 1904, 1952, 1953 och 1975 gällande gränsdragningarna i regionen samt det faktum att Bolivia kostnadsfritt får nyttja chilenska vägar och hamnar för import och export av varor, var okränkbara. Nu ska Bolivia dra Chile inför internationell domstol för att få tillgång till Stilla Havet och man hävdar att Chile som i egenskap av "dålig granne" är ansvarig för den icke existerande diplomatiska relationen länderna emellan samt de sociala och politiska problem som Bolivia har. Man undviker dock att nämna att Chile så sent som 1975 erbjöd Bolivia en kuststräcka norr om Arica, något som Bolivia tackade nej till; samt att Bolivia själva avbröt de diplopatiska relationerna samma år. Än idag finns inga diplomatiska relationer mellan länderna. På grund av vem?

Buenas tardes...

... och hälsningar från Arica. Är hemma över helgen igen och Gudar vad det är gott att komma hem! Solen skiner, havsluften svalkar, frugan är glad, katterna jamar och man kan äta god hemlagad mat igen. Och fruns mage växer, nu är vi i femte månaden och som jag tidigare avslöjat är det en liten flicka som väntas i slutet av juli. Jag är glad för det, jag har alltid velat ha en dotter. "Alltid" kanske är att ta i, men sedan vi fick veta att vi ska bli föräldrar så har önskan om en flicka funnits. Gabrielas familj mottog nyheten med lite mer moderat glädje, med tanke på att de redan är fyra systrar med sammanlagt fyra döttrar som bor i Arica stod hoppet om en pojke till oss. Vi funderar och smakar på olika namn och jag kommer naturligtvis att berätta namnen när det blir aktuellt. Jag vet dock vilka namn som jag vill ha.

 

Helgen här går fort, redan ikväll är det dags att åka tillbaka till Calama och arbetet.

 

Calama ja... jag har ju tidigare berättat att min Lonely Planet benämner Calama som "a shithole" och att jag motsäger mig det epitetet. Men faktum är att jag börjar ändra min uppfattning om Calama. Jag vill inte kalla staden för "a shithole" men det är jämrans inte långt ifrån. Calama är ett ställe vars blotta existens ENBART berättigas av gruvindustrin. Staden finns ENBART till för att tjäna gruvindustrin och folk som bor i Calama bor där ENBART för att arbeta, antingen för gruvindustrin eller dess relaterade näringar, så följaktligen är det väldigt få som bryr sig om huruvida Calama "ser ut". Men det kan jag som nybyggare i staden berätta för Er: det är fult, dammigt, smutsigt, fullt med stackars gatuhundar och det finns absolut ingenting att göra på eftermiddagen efter arbetet än att gå och driva på stadens shoppingcenter, något som blir rätt trist efter ett par gånger. På kvällen däremot finns det en, ganska klok, sysselsättning att roa sig med: hålla sig innomhus, ty Calama blir otrevligt kriminellt efter solens nedgång. Det är svinkallt på morgonen och på dagen svettas man bort i ökensolen och det blåser sandiga ökenvindar dygnet runt. Det sista kan ju naturligtvis inte belastas staden i sig eller dess innevånare men klimatet bidrar onekligen till mitt omdöme om Calama som ort. Det är dock ett helt ok arbete som jag har fått så jag får stå ut med att min nya arbetsort inte tilltalar mina estetiska ådror. Jag vill ändå påminna att jag rekommenderar ett besök till Calama på grund av de fantastiska sevärdheterna som finns utanför staden: San Pedro de Atacama, vulkanen Likancabur, gejserfälten samt såklart världens största koppargruva Chuquicamata, för att nämna några. 

 

Arica fortsätter att vara hemma. Det är i Arica som jag bor, men jag arbetar i Calama.

 

Innan jag åkte hem i fredags kväll stannade jag kvar på kontoret och lyssnade på Sveriges match mot Irland på Sveriges Radio. Både far, jag och kommentatorerna var besvikna på resultatet och matchen i sig, det verkade vara ett riktigt sömnpiller som utspelades på Friends Arena. Sydamerika spelade också VM-kval i fredags och Chiles kräftgång fortsätter efter en ny förlust, denna gången i Lima mot Perú. Jag såg inte matchen då jag satt på bussen till Arica men besvikelsen är stor här att man inte lyckas återfå spelet som tog Chile till förstaplatsen i sin kvalgrupp. Hoppet är inte stort inför tisdagens drabbning mot Uruguay hemma i Santiago... jag tar dock med mig min röda landslagströja till Calama och hoppas i alla fall.

 

Det kommer även fortsättningsvis att vara glesare med uppdateringar på bloggen, men jag planerar att åka hem i stort sett varje helg, med större tillgång till uppkoppling och nyhetsrapportering.

Lite nytt...

Jisses, vi skriver redan första advent anno 2012 och denna dag brukar jag av tradition SENAST börja pynta inför julen. Vart tar tiden vägen? Pyntandet får nog vänta ett par dagar till, det är inte läge att i dagsläget dra upp mer krimskrams till slagfältet som är vår nyinflyttade lägenhet.

 

Dåså, nu har vi äntligen fått upp internet till nya hemmet och jag kan börja kommunicera med omvärlden igen. Sitter här, numera på fjärde våningen, i stekande sol med en iskall Sol. Har slumrat en välbehövlig siesta efter lunch och en tidigare lång tur på stan där vi tittade på lite nya möbler, bland annat behöver vi köpa en ny soffa. Det var varmt i stan, det känns som att sommaren är här nu, efter en segdragen vår.

 

Det har varit en hel del att stå i på sistone så hav förbarmande med att det har varit tystare med uppdateringar än vanligt. Vi har flyttat upp vårt bohag till nya lägenheten och just idag har vi lämnat över nycklarna till den gamla. Lite nostalgiskt var det ju, den var ju vårt första gemensamma hem... Om sanningen ska fram så är vi inte klara än med renoveringen, det saknas lite fortfarande. Men det är åtminstone beboeligt och det går framåt. Katterna vänjer sig så smått de också, de pälsbollarna är ju vana vid att springa ute hela nätterna vilket blir svårare nu.

 

Faktum är att min tillvaro har kretsat kring renovering, flytt och arbete de senaste veckorna, inte mycket till nyheter om min tillvaro har jag att berätta. Från Chile generellt kan jag rapportera om att Universidad de Chile's tränare Jorge Sampaoli på måndag kommer att presenteras som La Roja's nye förbundskapten. Tredje argentinaren på raken alltså, efter Marcelo Bielsa och Claudio Borghi. På måndag inleds också förhandlingarna i Internationella Domstolen i Haag mellan Chile och Perú om gränsen mellan de två nationerna. Om det låter spännande så berättar jag mer om det om ett par dagar.

La Roja

¿Qué ha pasado con La Roja de Chile?

¿Qué ha pasado con La Selección que todos queremos?

¿Qué ha pasado con La Selección Roja de Chile...

... que no hace tanto le ganó a Argentina en Santiago?
... que terminó en segundo lugar en las clasificatorias del último mundial?
... que metía goles a los oponentes como si fuera lo más fácil? 
... que facilmente le ganó a Suiza en el Mundial hace solo dos años? 
... que el año pasado nos entretuvo y nos hizo orgullosos en la Copa América?
... que solo hace un par de meses derrotó a Perú en un doble encuentro?

¿Qué mierda ha pasado con La Roja de Chile?

¿Que mierda ha pasado con La Selección que todos queremos?

Ecuador - Chile 3-1

Ecuador acaba de vencer a la selección de Chile en el partido clasificatorio realizado en Quito. Ganó con 3 goles a 1 y Ecuador va marchando hacia el Mundial de 2014 mientras se ve más y más difícil lograr la misma meta para “La Roja” de Chile.

 

Ecuador efectivamente juega bien, no quiero decir otra cosa, y Ecuador siempre deja huellas positivas en los Mundiales en cuales participa. Pero yo cuestiono, con bastante firmeza, la manera en que hayan ganado el encuentro en Quito esta tarde. Sean coincidencias, sean intentos conscientes de afectar el resultado. Yo opino lo último. Siguientemente aclararé por qué:

 

Yo sí sabía que los jugadores de Italia y de Portugal son todos unos llorones tramposos, pero no conocía que también la selección de Ecuador de gran parte consta de tales "jugadores". Tras un penal y dos expulsiones en contra de La Roja, NINGUNO de ellos merecido, logró Ecuador ganar el partido de esta tarde. Pero también logró mostrar para nosotros los espectadores en Chile y para el mundo, que sus jugadores son iguales que los objetos para la crítica que se realiza en las prensas Sudamericanas en cada torneo mundial. O sea los llorones de los países del sur de Europa.

 

La falta de profesionalismo también se notaba en las actuaciones del árbitro, un "hombre" (?) de Brasil que hacía caso a todo que los ecuatorianos le actuaban. Un grave error por parte de CONMEBOL fue nombrar a tal árbitro que dirigía como quería el espectáculo que llegó a ser la obra de comedia Ecuador – Chile.

 

Gracias Ecuador y gracias CONMEBOL por haber completamente arruinado este partido profesional y gracias Ecuador otra vez por aclararnos que no son nada mejor que esos sud-europeos.

 

Sport

God fredageftermiddag!

 

Sitter här i en gassande vårsol som sent om sider började värma Nordchile, läppjar på en kall en, väntar på kvällens match mellan Ecuador och Chile och kan inte bestämma mig om jag ska se det nyss igångblåsta andinska derbyt mellan Bolivia och Perú eller den redan började andra halvleken i den brittiska lillebrorsdrabbningen mellan Skottland och Wales på Fox Sports.

 

Just precis, nu ska vi prata fotboll här.

 

TIll att börja med, Sverige lyckades efter en hedrande kämpainsats vinna mot storlaget Färöarna med imponerande 2-1. Observera ironin. FÄRÖARNA.

 

Wales och Skottland spelar en riktigt trevlig och bra genomförd match i Cardiff. Mina favoriter sedan VM 1990 Skottland leder med 1-0 med mersmak. Men jag tror ändå att jag ser vidare på Bolivia mot Perú, det är ändå landslagsfotboll från Sydamerika som vi ska ägna stor del av denna text åt.

 

Det är inte en bra match som spelas på 3200 meters höjd över havet i La Paz. Perú spelar dåligt men stackars Bolivia skulle knappt kunna mäta sig mot ett korplag. Om en liten stund inleds dock eftermiddagens höjdpunkt: Ecuador mot Chile i Quito. Chile, som läs och häpna ledde hela gruppen inför senaste omgången, rasade raka vägen ner till en mindre hedersam femteplats efter en irriterande och förvånande 3-1 - förlust hemma mot Colombia för ett par veckor sedan. Man tar sig inte till VM genom att förlora mot Colombia på hemmaplan. Nu väntar en ännu tuffare uppgift: tabelltrean Ecuador på bortaplan. Ecuador är starka på hemmaplan och dessutom har Chile Gary Medel avstängd samt tränaren Claudio Borghi på läktaren efter en incident under matchen mot Venezuela tidigare i vintras. Man väljer också att bänka målvakten och kaptenen Claudio "Manos de Jabón" (Tvålhänderna) Bravo till förmån för Universidad de Chiles tidigare burväktare Miguel Pinto, numera hemmahörande i Atlas i México. Bravo har i och för sig spelat långt under sitt efternamns epitet så det var på tiden att man luftar andra målvaktsalternativ. Det blir tufft för La Roja i Quito ikväll, jag är nöjd om vi tar en poäng. För

 

Gooooool del Perú

 

Ett långskott en bit in på offensiv planhalva och Bolivias målvakt verkade inte ens intresserad av att ta skottet. Perú kommer vinna denna denna match enkelt. Byter tillbaka till Cymru-Alba, det här var ju inte ens roligt att se. Och ser man på, straff direkt för Wales! En tämligen billig sådan enligt reprisen. Låt se. Jaha, enkelt inrullat och 1-1.

 

Var var jag nu? Jo, en poäng för Chile ikväll mot Ecuador och jag är nöjd. Sedan blir det hem och ladda batterierna, för på tisdag nästa vecka får Chile duka fram bästa porslinet hemma i Santiago då det blir finfrämmat från andra sidan Anderna. Derby mot Argentina, en riktig höjdare!

 

Förövrigt blir vår nya lägenhet mer och mer färdigställd, jag hoppas att vi kan flytta om ett par veckor. Jag lovade för lite sedan att visa foton men tro mig, Ni vill inte se hur det ser ut nu. Avvakta så får Ni se när den börjar färdigställas istället.

 

Jag har också nyligen fått jobb på Ciudadano Global, en NGO som arbetar med flyktingar i regionen. Hittills är det mycket läsa och sätta sig in i arbetet men det verkar både intressant och roligt.

 

Nu är det fotboll

VAMOS CHILE!!!