30 April

Leve Konungen

Ålderstecken 2

Gabriela köpte en tränings-dvd i Tacna häromdagen. Säkert jättebra träning och övningar, enligt Gabriela är det ett utmärkt hjälpmedel. Igår kväll skulle vi så bägge två göra lite övningar enligt vad som visades på skivan.

Jag har fortfarande, dagen efter, ont i knäna efter ett par knäböj upp och sträck.

Jag börjar bli gammal.

Shoppingtur till Tacna

Igår var det återbesök till Tacna. Det var roligt att se Perú igen, det är ju som hemma fast annorlunda.

Inhandlat denna gång i den heroiska staden blev följande tingestar:

5 flaskor brännvin
5 tröjor
4 WII-spel
2 DVD-filmer
1 samlings-DVD: Two and a half men säsong 6
1 lärobok i engelska
1 bok, Mario Vargas Llosa: Pantaleón y las visitadoras
1 fotbollströja
1 barnbok med tillhörande CD

2 ½ kilo Ariel tvättmedel
1 bal dasspapper
1 halvlitersflaska Head & Shoulders schampoo
1 flaska Listerine munvatten
1 nässprej

2 hamburgare
2 bitar tårta
1 kopp kaffe
1 flaska Coca Cola
1 flaska Inka Kola läskeblask

Summa: 350 Sol; 50 000 CHP; ca 700 SEK

Inte illa.
Perú kan vara bra att ha tillhands ibland.

Para no olvidarse

El prostituto borracho dice que lo siente.

Mango

Häromdagen köpte vi två kilo färsk mango för motsv 18 kr (1500 CHP). Den är helt himmelsk att äta som den är, men jag föredrar den nog ändå i juiceform. Ni anar inte vad ett glas färskpressad mangojuice på morgonen gör för resten av hela dagen! Det är som att smaka på hela solens livigivande ljus att dricka mangons flytande nektar!

Vi brukar göra tre olika sorters juice av mango: vanlig mangojuice, mango con leche, dvs mangojuice med mjölk, och Mango Sour. Mango Sour är en tropisk drink som innehåller mangojuice, en skvätt citron och pisco. Den brukar vara ganska fin att ha att läppja på om aftonen eller helt enkelt som en dessert efter middagen.

Just nu står min kära hustru i köket och fräser runt mangobitar i vår matberedare. Hon kommer in till mig med ett glas i handen och ger mig. Så vackert! Detaljen är bara att hon har hällt pisco i den. Mango Sour klockan 11 på förmiddagen... det ser ut att bli en bra dag det här.

Syrianska - AIK

Jag inser att detta är en väldigt kontroversiell text. Jag vill börja med att säga att jag inte på det minsta sätt försvarar huliganism, de intelligensbefriade incidenter som inträffade i matchen mellan Syrianska och AIK eller några våldshandlingar som utförs av någon i något lags namn. Detta är en text inte för att försvara, utan snarare för att kritisera. Jag är idrottsälskare, jag har mitt andra hem på fotbollsläktaren och att dela glädje med 80 000 andra kända och okända som i och med ett mål eller en seger förenas i brödraskap är en känsla som jag unnar alla människor. Tyvärr förstörs denna möjlighet till kollektiv eufori då vissa av besökarna på och utanför läktarna helt enkelt inte har vett att hålla sig i skinnet och ge fan i att ställa till bråk.

I dag hände en incident i den allsvenska matchen mellan Syrianska och AIK som jag dock reagerade på. I eftermiddags surfade jag in på svensk media (Aftonbladet, Expressen, Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter) och läste om nämnda idrottskamp som drabbades av LÄKTARSKANDAL och som blev SKANDALMATCHEN som domaren avbröt eftersom åskådare hade kastat in smällare mot densamme. Det är verkligen illa nog att ”supportrar” och ”fans” svärtar ner ordens egentliga innebörd genom att kasta in en massa skit på planen men ska verkligen en smällare förstoras till den storlek som media och fotbollsfolk har gjort med denna incident? Att döma av rubriksättningen och händelseförloppet och de förmodade påföljderna av nämnda incident tror man ju att själve ryssen har anfallit Sverige. Ryssen håller sig dock fortfarande kvar i Ryssland, det enda som har hänt är att någon kastat en smällare in på en fotbollsplan.

Det som jag vänder mig emot är de abnorma proportioner som en smällare kan få. Vi pratar en smällare och domaren fick lite ont i öronen när det small. Kom igen nu, är detta verkligen anledning till att avbryta en professionell fotbollsmatch? Åk till Sydeuropa eller kom ner till Sydamerika och gå på fotboll så får ni uppleva lite riktig huliganism. Här pratar vi hemmagjorda bomber, sten- och järnskrotkastning mot spelarna, dödshot mot domare, eld och rök och fan och hans moster på läktarna. Det är huliganism, och det är problem, inte att någon har kastat in en smällare på planen. Återigen, jag försvarar det inte, jag bara berättar faktum. I Sverige kommer spelarna ut på planen strax under en av läktarna. I Sydamerika har man blåst upp en stor tub som går halvvägs till mittlinjen som spelarna rusar igenom och ut på planen helt enkelt för att undvika att bli träffade av inkastade föremål. Man spärrar av hela kvarter inför en vanlig ligamatch och inte bara inför derbyn och militärpolis kommenderas ut på gatorna. Rätt eller fel, jag vet ej men såhär är det.

Vi vet ju vad som kommer hända nu: ett lag kommer få böter och kanske spela matcher inför tomma läktare. Det må så vara. Självfallet ska klubbar och föreningar erhålla beivring då dessas åskådare inte har tillräcklig intelligens för att kunna sköta sig. Någonting verkar saknas i dessa personers uppfostran. Precis som när man var liten och gick bort på kalas skulle man sköta sig väl och precis samma regel borde man ju tro vara inpräntad i de flestas mentalitet men tydligt är det att så icke är fallet. Folk kan helt enkelt inte uppföra sig när de går bort och då ska de heller inte vara välkomna att gå bort. Där måste både klubbar och Fotbollförbund agera mot de enskilda individer som förstör för så många andra fotbollsälskare. Det som däremot oroar mig är att Svenska Fotbollsförbundet eventuellt ska ta beslut om poängavdrag, och det är inte första gången som de gör det. En allsvensk proffsmatch ska i så fall avgöras på skrivbordet hos pamparna i Solna och detta på grund av en smällare. Vilka proportioner ska en inkastad smällare få, undrar jag? Nere i Spanien träffas spelare och domare av grishuvuden i skallen (Real Madrids och Portugals Figo mot Barcelona) men avbryter man en match på grund av det? Nej såklart inte. Matchen fortsätter spelas och avgörs på planen. Efteråt vidtas åtgärder mot klubbar och de så kallade ”supportrarna”.

Saker och ting förstoras till orealistisk proportion i Sverige när det gäller fotbollen. En smällare, och det är naturligtvis illa nog, får samma konsekvens och reaktion som om någon hade skjutit skarpt inne på läktaren. Det är orimligt och faktiskt oseriöst, både att kasta skit in på planen men även att göra en kalkon av en fjäder på detta sätt. Förståsigpåarna diskuterar redan om hur många poängs avdrag som lagen i den aktuella matchen ska drabbas av. Tre poäng? Sex poäng? Straffet måste bli kännbart och man måste ta itu med våldsverkarna på allvar. Det håller jag med om, övervakningskameror inne på arenorna, avstägning på livstid, spel inför tomma läktare och böter ställer jag upp på men låt bli poängtavlan.

Shakiro

Chile har en mängd olika talangprogram på de statliga kanalerna, bland annat ett på TV Nacional där självaste Tito Beltrán är domare.

Canal MEGA har ett program som heter "Yo soy", "Jag är", som är utformat som en kompott av Talang och Sikta mot stjärnorna. Upplägget är som i Talang, det vill säga okända människor sjunger framför en domartrio och blir sedan bedömda, men de ska inte bara sjunga utan även imitera en känd artist. Det brukar gå sådär men en del är faktiskt riktigt bra. En av dem står ut bland de andra: en man, just det: en MAN, vid namn Rodolfo Burgos som sjunger skrämmande likt colombianska superstjärnan Shakira. Yo soy är bara inne i sin tredje fas (tror jag, jag följer inte programmet men när Rodolfo "El Shakiro" sjunger vill jag se) men han är rikskändis sedan sitt första framträdande och har redan fått träffa Shakira i hög (kort, 150 cm) person då hon var i Santiago häromveckan. Shakira har en vacker och en speciell och unik röst och det borde vara tillräckligt svårt för en kvinna att imitera henne men att en man lyckas göra det och dessutom på det här viset är imponerande. Bedöm själva!

Tillägg ett par timmar senare: Jag har nu hela dagen bråkat med att försöka ladda upp ett videoklipp från Youtube i denna text med Shakiro men det har inte fungerat och nu ger jag upp. Konstigt, då både Youtube och Blogspot ägs av Google tycker man att det inte borde vara några problem att ladda upp mediealster mellan dessa bägge servrar. Trots att det ser föga professionellt ut med en länk till en video i en text då man istället kan ladda upp hela videon kommer länken här, färdig att klippas ur och klistras in i Er webläsare: http://www.youtube.com/watch?v=adP-Y14ioaI

Aftonens citat

"Jag visste redan 1999 att AIK skulle åka ner i Superettan. Man kan inte sälja riktiga AIK-spelare som Johan Mjällby och Krister Nordin och ersätta dem med divor från Göteborg."

Stuart Baxter 2005.

Glad Påsk!

Hej alla, och glad påsk! Hoppas att ni alla får ett trevligt firande i den svenska vårsolen!

Härnere i Chile är påskfirandet lungt, ovanligt lungt för att vara ett land med katolicism som största religion. Det enda som jag har märkt av när det gäller påsken är några enstaka chokladkaniner i matbutikerna samt att igår på Långfredagen visade de fem statliga TV-kanalerna endast gamla klassiska långfilmer om Jesu liv. Jag tycker visserligen att 50- och 60-talets historiska mastodontrullar är underhållande och rent mästerliga (Spartacus och Ben Hur till exempel) men inte när fem TV-kanaler visar dem om och om igen under en hel dag och framför allt när de är dåligt dubbade till spanska. Mastodontfilms-Mats borde ha en och annan synpunkt på det utbudet.

I övrigt lyser påskpyntandet och traditionella luncher eller middagar med sin frånvaro och ingen aktivitet har vi märkt i någon kyrka. Chile är visserligen ett sekulärt och sekulariserat land utan någon oficiell religion men att påsken skulle glida förbi såhärpass obemärkt visste jag inte. I Argentina samlades man åtminstone inom familj och släkt för att äta en traditionell lamm-middag och folk pyntade sina hem med någon liten detalj. Reserverade Chile håller inne med sina svulstiga firanden till 18 september då hela landet brakar loss i ett veckolångt partaj men påsken passeras endast som en vanligt långhelg. Jag föredrar då den svenska påsken med god mat, påskpynt, vårväder och påskägg. På tal om det var vi iväg och köpte godis och chokladägg som vi ska ge till småtjejerna i varsin fin korg senare ikväll. Solen skiner också med fortsatt styrka här men temperaturen har sjunkit ner mot behagliga 20-22 grader och klimatet är inte helt olikt den svenska sommaren nu. Tempererade dagar med solsken och svala stjärnklara nätter råder nu under den nordchilenska hösten.

Jag ska försöka mig på skapa lite påskstämning här genom att laga Finska Ägg till once imorgon men VAR hittar jag något recept? Google var föga till hjälp då en sökning på "Finska Ägg recept" endast gav träffar på nyhetsartiklar om kvalitén på ägg från Finland och recept på "Finska Pinnar med ägg". Ägg från Finland är ju också visserligen Finska Ägg men... Jag vet att maträtten innehåller ägg, bacon i strimlor, senap och sånt men jag behöver lite mer info. Ni får veta resultatet imorgon, till dess önskar jag en fortsatt trevlig påsk!

Mc Donalds Arica

Jag är galen i Mc Donalds, har så alltid varit. Det är definitivt inte bra att Arica har en Mc Donalds-restaurang. Jag brukar verkligen inte gå dit varje dag direkt men ett par gånger har jag dräglande styrt mina steg mot denna eminenta inrättning av kulinariska mästerverk för att likt ett rovdjur sätta tänderna i en 890 CHP Big Mac (11-12 kr). Mc Donalds är den förnämaste av snabbmatsrestauranger. Dock finns det en liten hake. Mc Donalds i Arica måste vara en av de tröttaste snabbmatsrestauranger på den här sidan Atlanten. Jag har varit där tror jag fyra eller fem gånger sedan jag kom hit men det är samma visa varje gång. De brukar ha fem sex anställda framme vid kassorna som låtsas arbeta; en lyfter nån låda, en annan låtsas putsa juicemaskinen, någon sorterar servetter i två högar framme på disken och en annan står och övervakar pommesen. Naturligtvis är bara en av fyra kassor öppen och där brukar fröken IQ Fiskmås stå och tugga tuggimmi. Långsamt och stressigt och man får vänta i 10 minuter varje gång innan läckerheterna når brickan. De har inte ens de vanliga hamburgarna eller cheeseburgarna färdiga, ni vet de där metallfårorna där burgarna likt rodelåkare rutschar ner från kökspersonal till kassapersonal gapar alltid öde och tomma. Köerna växer och kunderna klagar och gapar på bästa tempererade sydamerika-stuk. Nej, Mc Donalds här i Arica når knappast upp till epitetet "Snabbmat". Men idag tog de nog ändå priset.

Har ni någonsin hört talas om en Mc Donalds-restaurang som har slut på Big Mac?

Ålderstecken 1

Är det faktum att man har börjat dunka näven på knäet varje gång man brister ut i gapskratt ett tecken på att man börjar bli gammal?

Välkomna till min balkong!

Ja du Fredrik, välkommen ska du vara!

Titta in om ni har lust, Chile bjuder på sol och värme och jag bjuder på iskall öl och tilltugg.

Kriminaliteten i Chile

Svenska Dagbladet har en intressant artikel idag om kriminaliteten i Chile som jag tänkte kommentera. Chile ligger i Sydamerika och är ett sydamerikanskt land men tack och lov finns det en relativ säkerhet (politisk-ekonomisk, civil och rättslig) och brist på korruption i detta land som jag uppskattar högt. Ändå är kriminaliteten en prioriterad fråga, inte minst eftersom hela landet anser att president Piñera misslyckas kapitalt med ett av sina främsta vallöften: det att minska brottsligheten och öka anslagen till landets bägge polisstyrkor, Carabineros de Chile och PDI, Policía De Investigaciones. Anslagen har ökat, men man ser inte någon minskning av brottslighet. Chilenare generellt är besvikna på hur regeringen har skött frågan om den ökade kriminaliteten i landet. Brottsligheten har väl kanske inte ökat sett ur ett nationellt perspektiv under Piñeras tid vid makten, men den har då rakt inte minskat.

SvD har intervjuat en charkuterihandlare i Concepción i södra Chile, en stad som drabbades hårt av den omtalade jordbävningen i februari 2010 och de efterföljande plundringarna. Dessa plundringar som kablades ut över världen under bästa nyhetstid, är en skam för Chile. Charkuterihandlaren berättar att han sedan en tid tillbaka sover i ett litet rum bakom sin butik, med gevär och pistol nära till hands på grund av ökad risk för inbrott. Att skydda sitt enda levebröd är viktigare än en god natts sömn eller att inte kunna vistas i sin bostad längre. Och han är inte ensam heller, det minskade förtroendet för polisen är ett stadigt ökande problem i samhället. Det är i dessa fall som Chiles regerings kriminalpolitik har misslyckats.

Till att börja måste socio-ekonomiska och socio-politiska mätningar och undersökningar alltid sättas i sitt sammanhang och i det här fallet är det mycket enkelt att åskådliggöra nämnda faktum: Chile är ett mer brottsbelastat land än till exempel Sverige, men samtidigt eoner mindre kriminellt och korrupt än våra grannländer här i samma region. I Chiles huvudstad Santiago ska man akta sig ganska noga, trots allt är det en sydamerikansk huvudstad med 7 miljoner invånare. Men man kan faktiskt även i Santiago känna sig relativt säker bara man vidtar nödvändiga åtgärder som egentligen enkom består av att begagna sig av en smula bondförnuft, till exempel att inte gå ensam, inte bära smycken eller väskor som tilldrar uppmärksamhet, att noggrant iaktta folk och händelser på gatan och att ha uppsikt över sina tillhörigheter. Men jämför Santiago med till exempel Bogotá eller México City, två platser där man nog överhuvudtaget ska undvika att gå på gatan.

En av Chiles främsta advokater och diplomater Jorge Edwards (nuvarande ambassadör i Paris) berättade i Revista de Colegio de Abogados nr 49, juli 2010 att han under sin tid som juridikstuderande på Universidad Católica brukade plugga inför tentorna på nätterna uppe på toppen av Cerro Santa Lucía, ett litet berg mitt i centrala Santiago (Ni som har varit där vet hur det ser ut). På den tiden, berättar han, (40-50-talet, min anm.) kunde man sitta ensam en hel natt på Santa Lucía utan att något hände en. Idag om man är tillräckligt modig att våga sitta ensam en natt däruppe ska man nog vara ganska glad om man kommer ner med livet i behåll, och det är ingen överdrift. Och visst är det så att kriminaliteten ökar stadigt, inte bara i Chile utan i hela världen. Se bara på gamla hederliga Stockholm, det var inte för så många år sedan som man kunde gå ensam hem mitt i natten mitt i stan. Eller snedda över Sergels Torg när mörkret hade fallit på, eller ta en kvällspromenad i en park. Hur ser det ut idag? Oprovocerade överfall, ficktjuverier, våld, misshandel, våldtäkter (riktiga sådana, inte falska sådana som svenska statsfeminister anklagar Assange för) och så vidare. Stockholm börjar bli en internationell stad, Stockholm är inte längre det trevna lilla Mysköping där man kan lämna bilen olåst utan på gott och ont växer Stockholm och blir mer som storebröder London, Paris, Köpenhamn och Berlin. Som en bekant till mig sade en gång: ”Man märker mer om kriminaliteten ökar från nivå 0 till nivå 1 än från 1 till 2.”

Arica där jag bor nu är tack och lov relativt skonat från sydamerikanska kriminaliteten (peppar peppar), och jag har personligen inte märkt av någonting här uppe. Arica är fortfarande en mindre stad på chilenska landsbygden och det är hyfsat lugnt häruppe. Man kan gå ut och ta kvällspromenader längs stranden, man kan gå iväg vid 12-tiden på natten och köpa en dricka i kiosken runt hörnet och man behöver verkligen inte känna sig osäker när man går i centrum. Dock ska man vara på sin vakt, det händer otrevliga saker i Arica också. Det finns ett barrio i Arica som heter Tucapel som beklagligt nog tillhör ett av norra Chiles mest farliga kvarter att vistas i. I nästan varje Estrella Arica, regionala dagstidningen, läser man om händelser i Tucapel; oprovocerade överfall ibland med dödlig utgång, våldsamheter, gängbråk, riktade mord och inbrott. Utan att beskylla peruaner och bolivianer för den ökade kriminaliteten så är det ett faktum att dessa grupper är till stor del socialt marginaliserade och tyvärr bidrar det till att de utgör en stor procentandel av de som begår brott, varde det allt från ficktjuveri och stöld till narkotikatrafik och mord. Arica är en relativt säker plats när det gäller kriminalitet på gatan men det är en stor transitplats för narkotika som smugglas in från just Perú och Bolivia. Det finns kvarter och platser i Arica som i allra högsta grad ska undvikas men den generella säkerheten i staden är god.

Som en parantes till allt kan jag bara nämna att San José i Costa Rica däremot, är en brottshärd. Jag bodde i Costa Rica under 2006 och myten om Costa Rica som det lilla gulliga gemytliga och tropiska paradiset i Centralamerikas djungler med fredligt lyckligt folk och avsaknad av militärmakt är ingenting annat än en lögn. Jag är ändå hyfsat van vid att röra mig i Latinamerika men jag har aldrig, inte ens under vistelser i Afrika, känt mig så pass osäker som när jag gick på gatan i San José eller ute i San Pedro där jag bodde. Flera av de som jag bodde med och lärde känna hade blivit överfallna och rånade, jag råddes till att aldrig ens gå utanför dörren när det var mörkt, inte ens i sällskap, och inte för inte fick jag en pistol i nacken mitt på ljusan dag när jag gick hemåt en gång och jag var tvungen att lämna över en väska till en rånare. El país chiquitico är en myt vad gäller säkerhet och till och med arbetskamrater, infödda costarricaner, sade att det inte var någon idé att gå till polisen och ägna flera timmar åt något som inte skulle ha till absolut någonting. Återigen, allting är relativt och åker vi till Costa Ricas grannländer i Centralamerika skulle det säkert gå oss ännu värre. Costa Rica är ändå ett fint litet land med fin natur och vita stränder och åk gärna dit och njut av god mat, orörd natur och surfing, folk är gästvänliga och trevliga och ni får säkert en härlig vistelse där, men undvik San José och gå framför allt inte på myten om det ”fredliga och säkra Costa Rica” utan ta det lika försiktigt i Costa Rica som om ni vore i México, Río de Janeiro eller Colombia.

SvD skriver att i Argentina låter folk helt enkelt bli att polisanmäla brott då det helt enkelt inte tjänar något till att informera den korrupta polismyndigheten vad som har inträffat. Jag personligen kan intyga att så är fallet. Senast jag var i Argentina mutade vi en konstapel med 50 argentinska pesos (ca 150 svenska kronor) för att slippa hastighetsböter med bilen. Försök muta en chilensk Carabinero och Ni blir åtalade för det.

Man menar, enligt SvD: s artikel, att Chile tillsammans med övriga länder i Sydamerika fortfarande befinner sig i en transition från diktatur till demokrati, och tar det faktum att först år 2009 överfördes kommandot över Chiles Carabineros från försvarsdepartementet till inrikesdepartementet som bevis för detta, och att detta skulle vara ett hinder för till exempel polisiärt arbete eller brottslighetens minskande. Där invänder jag å följande:
a) Jämför inte Chile med övriga latinamerikanska länder när det gäller transition mot demokrati. Chile ligger långt, mycket långt, före länderna som omringar oss och en enkel studie av historia, socio-ekonomisk utveckling och nivån på transparens hos stat och myndigheter samt bristen på korrupton visar detta.
b) Hur kommer det sig i så fall att respekten för Carabineros har minskat sedan överförseln till inrikesdepartementet? Carabineros grundades år 1929 som en paramilitär styrka, med gendarmeriet som förebild. Carabineros är därför inte menade att lyda under ett inrikesdepartement, en paramilitär styrka (varför har inte Sverige en sådan också) ska lyda under försvarsministern. PDI kan mycket väl lyda under inrikesministeriet då de inte arbetar med direkt gatuvåld eller liknande men Carabineros ska lyda under försvaret.

Regeringen har ökat anslagen till Carabineros, men hur kommer det sig då att charkuterihantlaren i Concepción ska behöva vakta sin butik med vapen i handen då han inte längre kan lita på polisen? Enligt SvD och Flacso, Latinamerikanska Institutet för Statsvetenskap har kriminaliteten sjunkit i Chile, men själva oron för kriminalitet kvarstår. Respekten och tilliten för polisen, som ibland inte ens dyker upp – ett nytt fenomen som var okänt tidigare, har sjunkit och detta skapar såklart oro och rädsla hos befolkningen. President Piñera har som sagt ökat anslagen till Carabineros men ändå är det något som tydligen inte fungerar. Jag kan hålla med om att fel prioriteringar görs under en nuvarande regeringen. Istället för att skydda ”vanligt folks” egendom används Carabineros och PDI ibland till att skydda storföretagen och de stora egendomarna.

Jag stödde öppet Piñera i presidentvalet år 2009. Men ibland börjar man undra om det inte ändå var bättre under Pinochet.

Nu är det jul igen...

Det är fredag kväll i Arica, Chile. Klockan är nu ganska exakt åtta på kvällen, en behaglig 20-22-gradig värme ligger över staden och solen har precis gått ner över Stilla Havets azurblå böljor. Det bränner i ansiktet efter en timmes promenad längs vattnet som jag tog tidigare i förmiddags. Middagen puttrar på spisen och svala brisar får gardinerna att dansa i rummet där jag sitter nu och skriver en kvällstext om egentligen ingenting. Och här sitter jag och dricker varm glögg. Hittade ett paket med glöggkryddor som hade blivit kvar sedan i julas och jag svängde tidigare ihop en kastrull med rödvin, socker, en skvätt akvavit och en påse pomerans, kanel och kryddnejlikor. Julstämningen är väl kanske inte på topp men visst, smaken av sött kryddat varmt vin får tankarna att fara iväg mot 24 december och jullunch, 25 december och lutfisk, 26 december och kalkonmiddag hos släkten. Minns när vi drack glögg i julas härnere, när det var så varmt att det knappt gick att andas och jag bjöd på varm sprit i bekväma dricksglas… vi svettades floder men populärt var det!

Imorgon fyller minsta sobrinan Carolina tre år och då blir det barnkalas. Jesus vilket kalas det kommer bli… förrutom hyrd lokal, 50 (!!) inbjudna ungar från grannskapet och dagis med föräldrar och en jädrans clown som ska uppträda. Hoppas jag inte blir uppdragen på scenen som senast då det var barnkalas med inhyrd pellejöns som spexade… Hur som helst, Carolina är en jätterar liten tjej och självklart unnar jag henne ett roligt kalas, men är inte detta lite överdrivet? Jag och Gabriela har sagt att vi ska bjuda på clownen som present (cirka 400 kr) och vi ska såklart hjälpa till imorgon med att dekorera lokalen, blåsa balonger och liknande men hur mycket kommer Carolina själv minnas av detta om ett par år? Jag hade själv valt att lägga pengar och resurser på ett fint kalas när eventuella framtida barn fyller kanske 5 eller 7 år, då huvudpersonen för festligheterna kan minnas och njuta av kalaset lite mer. Men det är inte jag som bestämmer och det blir säkert trevligt. Själv ser jag dock mest fram emot asadon för de vuxna på kvällen…

På tal om sobrinas: igår hade vi svärmor och Fiorenza över på en kopp kvällsté. Jättetrevligt allting, sväran var glad att få träffa oss igen och Fiorenza var överlycklig över att komma och hälsa på, hjälpte till att duka och diska (nåja hon försökte i alla fall). Efter middagen gick jag och Fiorenza ut till lekplatsen som vi har i kvarteret så hon kunde springa runt och åka lite rutschkana medan Gabriela umgicks med sin mamma här hemma. När det så var dags för dem att åka hem sa Fiorenza: ”No! Me quiero quedar con mi tío Fredi!” (Nej! Jag vill stanna kvar med morbror Fredi!)

Suck… den lilla tjejen har mitt hjärta i sina små händer.

Kommentar om motiven på de nya sedlarna

God morgon! Sitter här med en kopp kaffe och läser morgontidningarna för att uppdatera mig. Senare idag ska vi förmodligen åka en sväng till Perú på eftermiddagen för att inhandla diverse nödvändigheter till hushållet. Min sobrina Carolina fyller 3 på lördag och då ska det inhandlas saker till det mest stordådiga barnkalaset som jag har varit med om. Inhyrd lokal, 60 bjudna personer, clowner och pajaser som ska uppträda… kanske lite överdrivet för en treåring som knappt kan prata kan man tycka men hur som haver ska sakerna inhandlas i vårt norra grannland.

Sitter just nu och läser en artikel i Svenska Dagbladet http://www.svd.se/naringsliv/nya-sedlar-och-mynt-presenteras_6068391.svd om att Riksbanken nu har beslutat om motiven på de nya sedlarna och jag måste säga att jag är föga imponerad. Riksbanken har i sin strävan om något nytt, modernt och framför allt folkligt förankrat tagit ett lite för stort kliv ut på ganska tunn is, det finns ingenting i de nya sedlarna som jag tror kan vara gemensamt och folkligt förankrat hos majoriteten av svenskarna förrutom Astrid Lindgren. Jag är helt överens om att Astrid Lindgren kan få pryda 20-kronorssedeln. Men Birgit Nilsson? Ingemar Bergman? Greta Garbo? En av mina absoluta favoriter i musik är Evert Taube men jag vet inte om jag tycker att han är rätt man att pryda 50-lappen. Och lägg märke till att inte en enda kunglighet eller historiskt förankrad person representras på de nya sedlarna. Var är historien? Var är traditionen? Var är det som ska vara folkigt förankrat och gemensamt för alla svenskar, inte bara kulturivrare? Inget ont om Greta Garbo eller Ingemar Bergman, men jag (och jag tror att ganska många med mig) identifierar mig verkligen inte med dem. De är bägge internationellt kända och respekterade svenskar, visst, men i så fall kan man lika gärna sätta Mats Sundin, Ingvar Kamprad eller Henrik Larsson på någon sedel, de har i så fall bredare folkligare förankring än till exempel Garbo.

Mitt förslag (nu har jag viserligen inte gått och grunnat och legat sömnlös i veckor över det här utan det jag skriver nu är ren inspiration) lyder som följer:

20 – Astrid Lindgren (En av våra mest lästa författare)
50 – Alfred Nobel (Om någon en internationellt känd och respekterad svensk)
100 – H.M. Konungen (Självklart)
200 – Kronprinsessan Victoria (Lika självklart)
500 – Karl XIV Johan (Kanske? Ättefader till vår kungafamilj)
1000 – Gustav Vasa (Som tidigare. Gustav Vasa får vi väl ändå räkna som landsfader)

Jag instämmer i Herman Lindqvists ord om ”ytligt och populistiskt” http://www.svd.se/naringsliv/valdigt-ytligt-och-populistiskt_6068967.svd gällande motiven och visst har han rätt när han beskriver de nya sedlarna som en slags Idol-tävling eller kändisbilder. För det känns lite som att det blir så när man ser vilka som ska pryda Sveriges nya sedlar.

Nu börjas det i Sverige igen...

Jag VISSTE det.

Så fort vårsolen börjar titta fram i Sverige
och låter sina strålar åter ge liv till landet uppe i norr

och så fort vitsippan och snödroppen hälsar på i folks trädgårdar,
och så fort folk börjar minnas hur värme kändes,

ja då drar media igång snacket om klimatförändringarna.

Det är tyst om klimathotet de under vintertid. Liksom djuren går det i ide, eller flyger söderut. Någonting måste i alla fall hända med klimathotet under vintern, ty det är större chans att stöta på en björn än prat om klimathotet när snön lyser vit på fur och gran och endast tomten är vaken. Men nu är det dags igen, bara se här: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article12838374.ab

Måndag morgon och en uppföljning

Om ni tyckte att gårdagens text var tråkig att läsa så kan ni ju tänka er hur kul det var att skriva eländet… Men jag behövde skriva av mig och då jag inte hade någon annan text klar för tillfället fick den duga som söndagskrönika. Jag använder skrivandet som terapi, för att skriva känslor och tankar och det är långt ifrån allt som jag skriver som publiceras. Om ni visste till exempel hur mycket som jag har skrivit om mitt tidigare arbete.

Igår kändes det som att livet självt stod vid sidan av mig och hångarvade. Jag höll på att bli vansinnig igår kväll men det gick sakta men säkert över, den jävla allergin som jag har. Tog en nattlig promenad vid två-tiden i vårt community, riktigt skönt faktiskt, svalkande vindar och behaglig temperatur, och efter mycket om och men kände jag framåt småtimmarna att saker och ting började återgå till det normala.

Kanske blev en aning gnällig och självömkande text som jag lade ut igår till allmän beskådan men vadå då. Då är det väl så. Skit i det.

Lyckades få några timmars sömn i natt, jag gick och lade mig i gästrummet då min hustru skulle arbeta tidigt idag måndag morgon och jag inte ville avbryta hennes skönhetssömn med mina nysningar, frustande, pustande, stånkande, knotande och brölande. Sitter nu med en kopp kaffe och ska försöka leva upp till den här dagen också. Igår eftermiddag, innan mitt överkänsliga debacle inleddes, var vi på Playa Corazones för en söndagsutflykt. Bilder kommer snart, håll utkik!

Söndagskrönika: Mitt liv som allergisk

Dagens söndagskrönika kommer att handla om en tråkig sak. I brist på att jag inte har någon bättre text klar (jag arbetar på fyra stycken just nu som alla ska publiceras men ingen är i dagsläget klar) kommer jag att beskriva mitt allmäntillstånd just nu. En annan anledning till att jag inte har någon mer intressant text för er att läsa är också att jag inte orkar arbeta just nu, och också för att jag måste skriva av mig. Jag är förbannad.

Hör här: Jag har varit allergisk mot pälsdjur sedan jag var sex år. Allergin tar sig uttryck i kraftig hösnuva och i mer allvarliga fall även andningssvårigheter. Jag har knaprat svårsvalda piller och druckit medicin som smakar jäst träsksoppa och undvikt pälsdjur och dess (i vissa fall, långt ifrån alla) ignoranta och självupptagna ägare och ivrare i en bit över 20 år och det har till stora delar gått ganska bra. Min familj och mina hundägande vänner (L & L, ni vet vilka ni är) har varit fantastiska och ställt upp i alla lägen för att minska mina symptom och det är jag evigt tacksam för. Allergireaktionerna har dock kommit till och från under åren men jag har också lärt mig leva med dem. Anledningen till att jag skriver denna text är dock att jag är förbannad. Förbannad och trött. Dock inte sömnig.

För ett par veckor sedan fick min lilla sobrina Fiorenza en katt som de drog hem. Bara ett par dagar senare flyttade jag och Gabriela tack och lov till vår egen lägenhet men jag han ändå med att uppleva kattsatans effekt på min näsa, mina bihålor, mina ögon och min hals. Svårigheter att andas, en nästäppa så grov att det slog lock för öronen (ja det är sant) och överaktiva tårkanaler, jag fick uppleva allt det där och inte ett enda jävla piller som jag käkade gjorde någon skillnad. Det enda som gjorde att allergin försvann eller i alla fall minskade var helt enkelt att vistas i miljöer där den där sabla kattrackan inte var. Anledningen till att jag är förbannad nu är dock att vi tidigare ikväll var hemma hos Gabrielas familj där den där kattjäveln bor för att dricka once, chilensk te-middag. Vi var där max en timme, jag tog min medicin i god tid innan och jag och Gabriela kom hem igen för tre timmar sedan. Det räckte med att jag kom innanför dörren till dem för att jag skulle börja nysa men det riktiga anfallet började först på väg hem. Ett till piller svaldes vid hemkomst och upp med alla fönster på vid gavel för att släppa in frisk luft, jag har gått en halvtimmes promenad medans min kära hustru har dammsugit vår lägenhet, jag har duschat och bytt kläder för att eliminera alla spår av kissekatten. Mer än tre timmar har passerat nu och tror ni att jag mår bättre? Tror ni att allergin har försvunnit nu? Tror ni att jag nu slipper snyta mig var tredje minut, torka ögonen som vore jag på en begravning, nysa som hade jag influensa och tampas med en nästäppa som inte ens kaustiksoda kan rå på? Tror ni det så tror ni fel. För det är precis det som jag tvingas leva med, timme efter timme. Och det gör mig förbannad, något så in i helvete! Att inte kunna leva normalt, att inte kunna andas, att inte kunna göra någonting enligt dagliga rutiner, att inte kunna slappna av enligt söndag kväll eller att hela tiden behöva vara medveten om att kroppen tar så mycket stryk genom att man ska behöva vara överkänslig, det är så satans frustrerande. Och än mer frustrerande är det att veta att man gör allt för att minska symptomen men att ingenting hjälper. Jag vet att det inte är kattens fel men få gånger tidigare har jag haft större lust att ha ihjäl en levande varelse som jag har nu.

Jag har lärt mig leva med min allergi. Jag kommer alltid att vara överkänslig mot pälsdjur och vissa andra allergener, men det betyder långt ifrån att jag har kommit till att acceptera och respektera allergin. Jag hatar min allergi av hela mitt hjärta, hela min själ och hela min varelse och jag önskar inte min värsta fiende ens en tiondel av det som jag upplever. Att vara överkänslig, mot vad fan det än må vara, är en styggelse som inte går att beskriva för någon som inte själv antingen är överkänslig eller har en nära anhörig som är det. Och vad värre är, det finns liksom ingen anledning till allergi heller! Jag menar vad fan, varför i hela friden ska allergi vara bra för? Vad är anledningen till att vissa ska behöva lägga om sina liv bara för att första pris i genetikens bingospel råkar vara något så beklämmande ynkligt onödigt som allergier. Sjukdomar beror på bakterier eller virus, och där har Vår Herre beskänkt oss med immunförsvar för att bekämpa dessa. Men vad är orsaken till allergier och överkänslighet? Vad är bakgrunden, vad orsakar dessa och framför allt, vad fan ska de vara bra för?

Medicinen som jag köpt på ett apotek här i Arica hjälper uppenbarligen inte, kunde lika gärna ha svalt några piller Canderel. Ska åka till Perú på onsdag, ska se till att köpa ett peruanskt riktigt jävla rävgift för att råda bot på allergin då. Mitt enda hopp om en god natts sömn nu ikväll är att ta ett till glas rödvin.

Encuesta de las Naciones Unidas

Hace poco, las Naciones Unidas envió a todos los países miembros un documento conteniendo una encuesta. Aquel documento era simple en su diseño, y constaba de solamente una pregunta que debía ser respondida y enviada de vuelta a la sede matriz de la ONU.

La pregunta era la siguiente:
”Den nos su opinión honesta de como resolver el problema de falta de comida en el resto del mundo.”

La encuesta resultó un fiasco. Ningún país logró responder la simple y única pregunta. Este hecho debido a:

Los escoceces no conocían la palabra ”Dar”
Los chinos y los árabes no conocían la palabra ”opinión”
Los sudamericanos no conocían la palabra ”honesta”
Los africanos no conocían la palabra ”resolver”
Los mexicanos y los italianos no conocían la palabra ”problema”
Los europeos no conocían las palabras ”falta de comida”
Los norteamericanos no conocían las palabras ”el resto del mundo”.

Lördag morgon

Riktiga män äter empanadas de carne till frukost!

Lördag, en städdag. Mulet och faktiskt ganska behagligt svalt. Inte över 20 grader och det är riktigt skönt. Äntligen kan man gå utanför dörren utan att behöva känna hur öronen börjar fnasas upp av solen.

Förövrigt var det det idag tredje morgonen i rad som vi vaknar till att huset skakar. Det har inte varit speciellt kraftiga skalv, inte jämfört med för en månad sedan, http://fredrikjl.blogspot.com/2011/03/vackarklocka.html men man reagerar ändå en hel del när man vaknar av att fönster klirrar, säng skakar och väggar knakar.