Visar inlägg med etikett Tarapacá. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Tarapacá. Visa alla inlägg

torsdag 5 september 2013

I knew it

Det finns ett ämne som jag har ältat lite fram och tillbaka via diverse texter här på bloggen genom åren. Ämnet i fråga är relationerna mellan Chile, Bolivia och Perú. Anledningen är helt enkelt att ämnet kombinerar det mesta som jag finner intressant: politik, politisk historia, multilaterala relationer, nationsbygge och gränsdragningar. Och här kommer en text till, ett nytt kapitel i såpoperan ”Goda Grannar”.
 
Denna plats på jorden; Arica och Tarapacá med dess sterila öken, prunkande dalgångar, milsvida stränder och branta klippor som störtar i glittrande hav; utgjorde fram till 1884 en sydlig utpost i Perú, då den efter en väl genomförd militär kampanj tillföll Chile, något som den peruanska nationalkänslan aldrig riktigt kunnat konsolidera. Relationen mellan länderna har sedan dess oficiellt visserligen mest varit god och broderlig, men under ytan har en ömsesidig misstänksamhet och rivalitet hela tiden pyrt, kryddad med militär kapprustning.
 
Något söderut ligger Chiles II:a Region, som fram till 1904 de jure tillhörde Bolivia, men som de facto hade administrerats av Chile sedan 1860-talet. Samma område övergick de jure till chilensk överhöghet och Bolivia lämnades utan kust. Om förlusten av Arica och Tarapacá svider i det peruanska skinnet så är denbolivianska landförlusten för Bolivia ett öppet sår. Relationerna mellan Chile och Bolivia är iskall, om ens det. De diplomatiska förbindelserna bröts nämligen, på bolivianskt initiativ, år 1978 och har inte återupptagits sedan dess.
 
Häromåret gjorde så Perú slag i saken i sina irredentistiska anspråk på chilenskt territorium: man drog Chile inför Internationella Domstolen i Haag. Med påhittade repliker som ”oklara gränsdragningar” och ”orättvisa chilenska fördelar” som alibi hoppas Perú att återfå i alla fall delar av det som gick dem förlorat för snart 130 år sedan: havet.
 
Bolivia var inte sena att haka på trenden att dra Chile inför internationell domstol i hopp om att återfå land. De anledningar som man har angivit för att Chile ska lämna tillbaka en stor del av sina forna områden är mer eller mindre desamma som Perú angav: ”oklara internationella avtal”, ”Chile fick alltför stora fördelar i de avtal som skrevs” och ”Chile visar inte tillräcklig vilja att lösa konflikten”.
 
Då man i Chile fick höra om våra grannländers drag var reaktionen en kombination av självsäker axelryckning och otryggt framtidssiande; Chiles ståndpunkt är att gränserna länderna emellan sedan lång tid tillbaka är klargjorda och internationellt etablerade enligt en mängd ratifierade avtal och att inget annat finns att tillägga. Samtidigt kommenterades det, på hög nivå, vilket som skulle bli framför allt peruanernas nästa drag, att kräva tillbaka hela Arica via en liknande internationell spelplan?
 
Och det är precis vad Perú nu vill göra. Perú planerar nu att anmäla Chile till FN för att få tillbaka regionen Arica, med exakt samma alibi som tidigare: ”oklara gränsdragningar”, ”tidigare avtal är till peruansk nackdel” och ”Chile STAL området”.
 
Jag kommer, vare sig Ni vill eller inte, att återkomma om detta ämne.
 
Jag visste redan 2011, när Perú offentliggjorde anmälan gällande de marítima gränserna i Haag mot Chile, att de inom kort skulle kräva tillbaka hela Arica och Tarapacá.
 
Men det hör egentligen inte till saken. Jag vill bara visa mig duktig.
 
Men jag kan ändå inte låta bli att tänka
 
"Vad var det jag sa?"

onsdag 27 februari 2013

Onsdag eftermiddag

Som sagt, det är varmt här. Sitter här och svettas i mitt vardagsrum när eftermiddagssolen strålar ner över sensommarens Arica. Jag håller på att göra i ordning en liten väska för att resa till Calama ikväll, och faktum är att jag inte vet hur länge jag blir borta, om jag kommer hem till helgen, någon gång till nästa vecka eller rentav till nästa helg. Det är i arbetet som jag åker dit och förhoppningsvis går det så bra så jag kan flytta till Calama och helgpendla hem till Arica. Men jag lovar att hålla Er uppdaterade på vad som händer. Calama i sig är långt ifrån världens charmigaste stad mitt ute i sterila Atacamaöknen men det får vara. Hay que trabajar.
 
Fru och bäbis i mage mår bra, tackar som frågar. Min hustru börjar bli rätt storvuxen nu och jag har redan känt lillens/lillans sparkar därinne. Spännande och lite smått otroligt. Jag ska bli far och mina föräldrar ska bli farföräldrar.
 
De trognaste av bloggens följare minns säkert en incident som Chile hade med våra kära grannar Bolivia för några år sedan. Då åkte nämligen ett koppel beväpnade soldater över gränsen till Chile och rånade chilenare på sina bilar för att sedan ta dessa tillbaka till Bolivia över obevakade bergsområden. Chiles poliskår Carabineros arresterade dessa och körde dem tillbaka till gränsen, Bolivia gnällde internationellt och dekorerade sedan de sina när dessa kom hem igen. Vi kan nu konstatera att Bolivia fortsätter sina pajaserier mot Chile. Häromdagen arresterade Carabineros de Chile tre bolivianska soldater, uniformerade och beväpnade, som illegalt hade tagit sig in i Tarapacá i norra Chile och med sina militärvapen rånat en chilensk bilist på sitt fordon. Carabineros hann, tack och lov, ikapp och arresterade de bolivianska skurkarna när dessa var på väg tillbaka till Bolivia med den stulna bilen på obevakade ödemarksvägar och de tre sitter nu i häktet i väntan på rättegång. Bolivia å sin sida hävdar att soldaterna var "ute på uppdrag" och att  "incidenten måste bevisas", landets president Evo Morales gjorde i tisdags ett officiellt uttalande där han hävdade att Chile är en dålig granne och att Chile i och med att man arresterar bolivianska soldater återigen visar att man vill att Bolivia ska vara fortsatt instängt och att man inte är beredd att återlämna kustområden till Bolivia. Det är ju så man baxnar. Morales krävde också av Chile att soldaterna ska behandlas med respekt och dignitet. Det må vara sant, men han utvecklade inga djupare teorier vad de bolivianska inkräktarna egentligen hade inne i Chile att göra, varken denna gång eller för ett par år sedan, eller hur Morales själv planerar att en unilateralt påhittad och irredentistisk territorialkonflikt ska kunna få sin smidigaste utgång.