Senaste nytt

God morgon, det var ett tag sedan nu.

 

Här är det så bra så. Men en del har också hänt på denna sidan Världen, här följer lite kortfattade rapporter om det senaste.

 

Bilen - Jag har köpt en bil. För två veckor sedan var jag och svåger Ives nere i Iquique och dess tullfria zon för att köpa en direktimporterad bil. Jag hade sedan ett tag tillbaka bestämt mig för att införskaffa ett större, säkrare och bekvämare åkdon när vår dotter hade fötts att lotsa runt familjen i. Vår vita Honda Civic  är som en trogen vän och gamla Bettan har tjänat oss kopiöst genom åren men allt har tyvärr ett slut. Så planen var en större och lite nyare bil när nattbussen till Iquique rullade iväg genom Atacamas mångfacetterade biotop. Och jadå svågern och jag åkte tillbaka till vårt Arica i, och med mig som stolt ägare till, en Kia Sorento Limited. Bilder kommer!

 

Bäbisen - Vår ögonstenen Francisca är en lugn liten flicka som äter duktigt och sover länge och gott på natten. Snart två månader fyllda är hon mer och mer vaken, mer medveten för varje dag som går, fixerar blicken på mammas och pappas ansikten och utforskar sin lilla värld allt mer och mer. Hon väger lite dryga fyra kilo, enligt vår egen grova vägning häromdagen, vi har tid på BVC om en vecka igen för en mer exakt viktuppskattning.

 

Perú och Bolivia - Våra grannländer vill åt chilenskt territorium, men det var väl ingen nyhet. Jag berättar snart mer om det senaste i den historien.

 

Santiago - Om en månad, exakt, åker vi ner till huvudstaden för diverse ärenden. Vi passar där på att möta upp mina kära föräldrar som kommer på besök. Un börjar vi räkna ner dagarna!

 

Universitetet - Jag är återigen tillbaka i skolbänken. Dock inte på det byråkratiska och föga flexibla INACAP där jag läste ekonomi förra året utan på Universidad La República, ett privat lärosäte där jag un läser riskanalys. Igår kväll hade vi introduktion och vi fick dar veta den preliminära kursplanen som innehåller juridik och en hel del matematik. Jag kommer inte undan min Nemesis, verkar det som.

Sport

Måndag kväll här, en ganska skön sådan. Solen tittar fram mer och mer nu, det märks att våren är på gång nu.

Min Francisca fyllde fem veckor i lördags. Häromdagen var vi på återbesök på BVC, Lillan mätte då 52,5 cm och vägde 3850 gram. En ganska bra tillväxt.

I oktober åker vår lilla familj ner till Santiago ett par dagar. Dels ska vi ordna svenskt pass åt Francisca men framför allt ska vi ta emot mina kära föräldrar, som nu är farföräldrar, som kommer på besök. Fantastiskt trevligt ska det bli, och jag räknar ner dagarna redan nu.

I veckan spelades ett antal tränings- och vänskapsmatcher i fotboll, och faktum är att blågults möte mot Norge visades på chilenska FOX. Jag såg andra halvlek av en ganska trist match (men när är sådana matcher egentligen underhållande?), det roligaste var väl att titta på just en träningsmatch mellan Sverige och Norge direkt på chilensk TV, men det är glatt att se Zlatan briljera i landslaget igen. Han är Sveriges bäste fotbollsspelare genom alla tider och hans lyckoträffar ger lite hopp i det stundande VM-kvalet. Tyvärr är jag dock inte särskilt hoppfull när det gäller Sveriges möjligheter att nå VM. Det är svåra matcher kvar, det är jämt om poängen för andraplatsen i gruppen och Sverige har ibland inte tagit de poängchanser som man har fått (mot Österrike och Irland) och det är något som kan stå sig dyrt i en sådan här situation, med TRE likvärdiga landslag som spelar om EN plats.

Samma dag spelade också Chile en träningsmatch; i Köpenhamn mot Irak (av alla lag). La Roja brummade på som tåget och när 90 minuter var avblåsta hade Chile krutat in hela 6-0. DET, om något, bådar mycket gott inför de tre avslutande kvalmatcherna i Sydamerika nu under våren, Venezuela hemma den 6 september, Colombia borta den 11 oktober och så slutligen Ecuador hemma den 15 oktober.

Arica. Domingo. Noche. El gato anda regalón

Buenas noches,

Nu har jag varit professionell far i lite drygt en vecka och även om det är det roligaste "arbete" som jag har haft och som jag någonsin kommer att ha så har jag aldrig haft så ont om tid som nu. Det ska, förutom att städas, kokas och grejas som tidigare, nu matas, vyssjas, passas, tvättas, vaggas och bytas på i ett. Men det är ett göra som jag mer än gärna utför, och det med största nöje. Lilla Francisca Elise är ny 22 dagar gammal och vägde i slutet  på förra veckan hos motsvarigeten till BVC 3280 gram, så hon växer ganska bra.

 

Kväll nu, Lillan har ätit duktigt och somnat, Frugan ligger och ser på sin Teleserie och det är lungt och tyst. Jag passar på att ta en stund vid datorn för diverse ärenden och för att skriva en sväng. Arica lever verkligen inte upp till sitt smeknamn "Den eviga vårens stad" då det i över en vecka har varit mulet, max 15 grader varmt/kallt och och snålblåsten kroniskt har ilat från havet västerut.

 

Jag är på tal om absolut ingenting inne i en period av total avhållsamhet från alkoholhaltiga drycker på över tre veckor och jag har inga som helst planer på att bryta den perioden.

 

Men på tal om Teleseries så är dessa ett fenomen som jag ännu inte kan identifiera mig med, trots snart fem års total vistelse i Latinamerika. Teleseries är stort i Chile och "skådespelarna" som "agerar" i dessa är primära samtalsämnen bland skvallret och paparazzis. Att följa en Teleserie är dock långt ifrån ett chilenskt unikum, dessa är enormt stora i hela Latinamerika. Om jag inte minns fel hete den mest populära Teleserien under min tid i Argentina "Muñeca Brava" som det var ett sabla pladder om bland de flesta generationer och det fanns också ett par Teleseries i Costa Rica som jag dock har förträngt namnen på.

Teleserien är motsvarigheten till Sveriges Såpopera, som Vita Lögner, Skilda Världar, Feta Känslor och Svullna Ljumskar, men det finns en viss differens mellan dessa bägge genrer. En objektiv generalisering säger att Teleserien ÄR en såpopera, men kortare. Om Såpoperan är romanen så är Teleserien novellen. En såpopera kan tyvärr pågå i åratal och ta upp programtid utan att ta slut men Teleserien pågår under sex månader eller ett år. En subjektiv generalisering säger att Teleserien är ganska många gånger sämre än Såpoperan, om det nu är möjligt men jag tror att det är det. Vansinnigt överdrivna handlingar och ett enormt dåligt skådespeleri gör det möjligt. Men fenomenet Teleseries är så stort, så omfattande att till och med TV: s morgonprogram kan ha följetången i Teleserien som huvudsamtalsämne. För att inte tala om "skådespelarnas" förehavanden som även dessa skvallras och diskuteras fram och tillbaka.

 

Brasilien och México är de i särklass största producenterna och exportörerna av Teleseries och på eftermiddagarna visar samtliga chilenska nationella TV-kanaler minst en Teleserie, inköpt eller inhemsk.

 

Jaha och? Om nu Teleseries är så dåliga och ointressanta, varför bryr jag mig?

 

Det gör jag inte. Jag ger högaktningsfullt blanka f-n i både Teleseries och att folk tittar på dessa. Men jag förvånas ändå över fenomenet. För Teleseries är nästan något sakralt, det är ingenting man tar med en klackspark utan man måste följa den och man till och med måste hålla sig uppdaterad om de medverkandes förehavanden och skandaler. Man tittar inte på sin Teleserie, man lever med den, lever i den. Och det var samma sak i Argentina för 14 år sedan, träffades man med ett gäng vänner på vardagseftermiddagen var det högst troligt Teleseries som var huvudaktiviteten för det sociala samkvämet.

Sista veckan

Tillbaka i Calama igen efter en minst sagt intressant vecka. Vem hade egentligen kunnat ana att jag skulle bli stabilt gift far när jag tog beslutet att flytta till Chile?

Det var bara ett par dagar sedan som jag såg och höll i Lillan men jag saknar henne redan. 

I måndags åkte jag ner till Calama igen, denna gång för att arbeta min sista vecka där. Japp, nu är det slut på pendlandet och jag drar tillbaka till mitt kära Arica. Det har varit en intressant tid här i Landets fulaste stad men det känns nu som att det är dags att skriva ett nytt kapitel i Livets Bok: nämligen det att vara far. 

Jag åkte TurBus till Calama denna gång då biljetterna på mitt vanliga bussbolag Pullman var slut. Jag åker för det mesta Semi Cama, den andra av totalt tre klasser, när jag pendlar vilket innebär hyfsat bra benutrymme och hyfsat rejäla säten som går att fälla hyfsat långt bak då man ska njuta den nokturna vilan. Ibland kan dock bekvämligheten sätta in och jag kostar på mig en biljett i den främsta klassen Salong Cama, vilket är fallet när jag åker hem till Arica nu på fredag.

Tydligen var det Semi Cama på bussen som jag for till Calama med i måndags kväll men den liknade mer Swebus' boskapstransporter som jag brukade åka mellan Gränna och Stockholm än de mer komfortabla långfärdsbussar som rullar mellan de chilenska städerna. Obekväma säten av pygméstorlek, obefintligt benutrymme och klaustrofobiskt lågt i tak. TurBus' "Semi Cama", my snow white ass. 

Annars är det vardagslunk i Calama att rapportera, det vill säga inte mycket. Det kommer naturligtvis att bli mer innehållsfyllda rapporter från den nya tillvaron med den nyya familjemedlemmen. 

Meningen med livet

 

Och idag fyller hon redan en vecka.

I väntans tider

Nu är det endast en månad kvar tills Lillan kommer!

Såhär ser sovrummet ut, inrett och dekorerat:

 

 

Sängen är på plats i hörnan,

bäddad med nya rena lakan och filtar.

Gosedjuren med Bamse i spetsen

vakar från sin plats på hyllan.

Gamle Bert-Olov

lutar mot Världens Starkaste Björn.

Mammas hemsydda lapptäcke väntar.

Väskan är packad, klar och redo

att medtagas till BB.

Och byrån är full med kläder och filtar. 

 

Slutgiltigt födelsedatum fick vi i helgen

av barnmorskan

under en rutinkontroll:

20 juli.

 

Och namnet?

Vad ska lillan heta?

 

Jodå, här kommer det:

 

Hon ska heta

 

Francisca Elise

 

Onsdag eftermiddag

Som sagt, det är varmt här. Sitter här och svettas i mitt vardagsrum när eftermiddagssolen strålar ner över sensommarens Arica. Jag håller på att göra i ordning en liten väska för att resa till Calama ikväll, och faktum är att jag inte vet hur länge jag blir borta, om jag kommer hem till helgen, någon gång till nästa vecka eller rentav till nästa helg. Det är i arbetet som jag åker dit och förhoppningsvis går det så bra så jag kan flytta till Calama och helgpendla hem till Arica. Men jag lovar att hålla Er uppdaterade på vad som händer. Calama i sig är långt ifrån världens charmigaste stad mitt ute i sterila Atacamaöknen men det får vara. Hay que trabajar.

 

Fru och bäbis i mage mår bra, tackar som frågar. Min hustru börjar bli rätt storvuxen nu och jag har redan känt lillens/lillans sparkar därinne. Spännande och lite smått otroligt. Jag ska bli far och mina föräldrar ska bli farföräldrar.

 

De trognaste av bloggens följare minns säkert en incident som Chile hade med våra kära grannar Bolivia för några år sedan. Då åkte nämligen ett koppel beväpnade soldater över gränsen till Chile och rånade chilenare på sina bilar för att sedan ta dessa tillbaka till Bolivia över obevakade bergsområden. Chiles poliskår Carabineros arresterade dessa och körde dem tillbaka till gränsen, Bolivia gnällde internationellt och dekorerade sedan de sina när dessa kom hem igen. Vi kan nu konstatera att Bolivia fortsätter sina pajaserier mot Chile. Häromdagen arresterade Carabineros de Chile tre bolivianska soldater, uniformerade och beväpnade, som illegalt hade tagit sig in i Tarapacá i norra Chile och med sina militärvapen rånat en chilensk bilist på sitt fordon. Carabineros hann, tack och lov, ikapp och arresterade de bolivianska skurkarna när dessa var på väg tillbaka till Bolivia med den stulna bilen på obevakade ödemarksvägar och de tre sitter nu i häktet i väntan på rättegång. Bolivia å sin sida hävdar att soldaterna var "ute på uppdrag" och att  "incidenten måste bevisas", landets president Evo Morales gjorde i tisdags ett officiellt uttalande där han hävdade att Chile är en dålig granne och att Chile i och med att man arresterar bolivianska soldater återigen visar att man vill att Bolivia ska vara fortsatt instängt och att man inte är beredd att återlämna kustområden till Bolivia. Det är ju så man baxnar. Morales krävde också av Chile att soldaterna ska behandlas med respekt och dignitet. Det må vara sant, men han utvecklade inga djupare teorier vad de bolivianska inkräktarna egentligen hade inne i Chile att göra, varken denna gång eller för ett par år sedan, eller hur Morales själv planerar att en unilateralt påhittad och irredentistisk territorialkonflikt ska kunna få sin smidigaste utgång.