Halloween

Det var visst ingen förkylning som jag hade förra veckan utan Bronkit. I måndags var jag iväg till vårdcentralen då jag hade haft en ihållande hosta och andnöd och efter undersökningar och lungröntgen fick jag diagnosen Bronkit. Bara att vila och duktigt ta sina mediciner med andra ord. Detta kom föga lägligt då vi hade planerat en färd till Arequipa med ett par vänner denna långhelg torsdag-söndag men som vi tråkigt nog nu tvingas hoppa av. Eventuellt, fortfarande väldigt eventuellt, kan det dock bli en veckolång tur till Cusco och Machu Picchu om ett litet tag.

 

Vår lägenhet börjar bli smått klar nu, bara målningen kvar och sedan kan vi börja flytta upp lite grejer.

 

Ikväll firas Halloween här och i skrivandes stund går småbarnen runt i kvarteret, utklädda till allt från prinsar och prinsessor till Stålmannen och Shrek och en del spöken och häxor och tigger godis. Jag har aldrig uppskattat Halloween tidigare och det sätt denna "högtid" uppmärksammas på i Sverige. Kommersiellt, hysteriskt, amerikaniserat, överdrivet och bara rent otroligt smaklöst. Dekoreringen och reklamen på TV och i butiker pågår i veckor och det ska köpas och handlas och pyntas som inför julen. Barnen går omkring och tigger godis och om man inte ger dem något hittar ungarna verkligen på sattyg. Jag har bland annat fått min brevlåda fylld med lera och grus ett par gånger då jag antingen inte har öppnat dörren eller då jag inte har haft något godis hemma när ungarna bankar på. Jag har helt enkelt aldrig velat ta del av det trams som Halloween är i Sverige. Men här är det annorlunda; inga kommersiella överdrifter utan mycket litet eller rentav inget pyntande med pumpor, spindelväv och skräp. Här "firas" Halloween EN KVÄLL då barnen under stoj och skratt och lek klär ut sig till precis vad som helst, inte bara spöken och monster, och I VUXET SÄLLSKAP går omkring och knackar dörr i grannskapet. Inget bus och inga dumheter utan det är lek och skoj. Precis som det ska vara och då ställer till och med jag upp och köper hem lite snask och lägger i de tindrande barnens korgar samtidigt som föräldrar står lite i bakgrunden och ser till så barnen sköter sig och säger "Gracias tío!" ("Tack farbror!") när de får lite godsaker. Halloween i Chile är en glad lek som för barnen pågår under ett par timmars stoj, och det kan till och med jag tycka vara ganska trevligt.

Söndag, och det är VARMT!

Jag blir galen... Det bidde till slut ingen resa till Perú och Arequipa för mig och Gabriela. Anledningen? Helt enkelt på grund av det som jag skrev igår. Jag har nog aldrig sett så mycket folk som skulle åka till samma ställe på en och samma gång, inte ens midsommarafton för ett par år sedan och jag var tvungen att stå upp på tåget från Stockholm till Hudiksvall. Jag behövde inte hålla i mig då jag stod så tätt packad mot mina medresenärer att dessa fungerade som utmärkt stöd. Att det skulle dröja sina timmar att ta sig över gränskontrollerna vid Chacalluta och Santa Rosa var vi ju medvetna om, men när vi kom till Aricas centralstation för att ta en buss eller en Taxi Colectivo var det så mycket folk att det gick en säkert hundra meter lång kö utanför från entrén bara för att kunna ta sig in i terminalen. Väl inne i terminalen var det månghövdade köer för att köpa biljett och en lika månghövdad kö för att vänta på bussen. De olika bussbolagen arbetar i en sorts kollektiv, man köper biljett i en gemensam kassa och sedan hoppar man helt enkelt på nästa buss som anländer stationen. Folk i kön utanför där vi tappert stod i en halvtimme utan att röra oss många meter framåt sade att det var så mycket resenärer så det helt enkelt inte fanns tillräckligt med fortskaffningsmedel för att täcka upp efterfrågan. Mycket riktigt gapade bussparkeringarna öde och tomma när jag lyckades kika igenom ett staket. Med detta trista faktum i åtanke, och med risken för att bli strandade i Tacna utan tak över huvudet då samtliga inrättningar var fullbokade sedan länge samt att vi heller inte visste hur tillgängligheten på bussar från Tacna till Arequipa låg till, fick vi helt enkelt besviket och buttert styra kosan hemåt igen. Ytterligare ett antiklimax... jag såg oerhört fram emot att återse Arequipa igen men ok, valet av helg var väl kanske inte det mest lämpliga. Jag tröstade mig med att svälja en liten flaska Arequipeña-öl på balkongen i eftermiddagssolen och på kvällen gick Gabriela och jag ut på tu man hand och åt en god middag.

I dagens Estrella Arica kan man läsa att bilköerna från chilenska sidan av gränskontrollen nådde nära milen, från Chacalluta och ända till rondellen vid Río Lluta. Så visst, med facit i hand, vad fabian skulle vi i Perú att göra just den helgen då hysterin verkade nå högre höjder än om Ullared skulle ha haft en 50-%-på-allt-REA? Idag har dessutom sommaren kommit på allvar. 30 graders stekande solsken bjuder de nordchilenska skyarna på och här sitter jag vid matsalsbordet inomhus då solen fortfarande tar ganska hårt på min ännu inte så vana skandinaviska hud. Från lägenheterna runt omkring hörs tjo och tjim från en söndagsmatch i fotboll, Chiles El Clásico mellan Colo Colo och Universidad de Chile. Jag tycker personligen att chilensk fotboll är ganska intetsägande så jag nöjer mig med att lyssna på grannarna. Frugan sover siesta och ute på balkongen ligger vår höggravida katt Mishi i sin korg i skuggan och jäser. Det börjar bli dags för de små att komma nu, för två veckor sedan sade ju veterinären att det skulle dröja max en vecka till nedkomst.

Övriga södagsaktiviteter då? Tja till att börja med ohelgade vi vilodagen med att storstäda hus och hem på förmiddagen och vid tretiden var det dags för en söndagslunch med Gabrielas familj. Det blev ”Carne al jugo”, kokat kött och grönsaker, serverat med ris. En egentligen alldeles för tung mat för en såhärpass varm dag och mycket riktigt inträffade en rejäl paltkoma efterpå. Ikväll blir det utgång med vänner och imorgon ska vi tydligen delta i spektaklet som kallas Halloween, vilket jag endast måttligt ser fram emot. Men nåja, om det gör mina sobrinas glada så ställer jag upp.

Mini vacaciones

Hej på er vänner!

I underbart varma och soliga Arica är det, precis som i övriga världen allhelgonahelg vilket innebär måndag och tisdag ledigt förrutom lördagen och söndagen. Tydligen vill folk uppmärksamma någon amerikanisk kommersiell dumhet vid namn Halloween också men det tramset klarar jag och väldigt många andra som jag känner oss utmärkt utan.

Vad nytt? Jodå planerar för min Sverigefärd i slutet på november och lite närmare inpå nu för en resa till Perú över helgen. Vi ska inte stanna i Ullared, förlåt TACNA denna gång utan vi planerar att göra ett efterlängtat återbesök till Arequipa längre inåt landet, en av de vackraste städer som jag har besökt. Vi var där för Herrejesus nästan tre år sedan då vi reste till Cusco och Machu Picchu och då vi dessvärre endast kunde stanna till två dagar i Arequipa så det är dags för en återfärd nu. Arequipa är en av Sydamerikas äldsta städer och det är en fantastiskt intressant stad att bara promenera runt i, se alla gamla historiska byggnader och besöka alla museer. Låter jag gammalmodig?

Hur som haver, fyra dagars ledigt (lördag-tisdag) och hela jädra norra Chile åker till Tacna och bränner pengar. Inte undra på att Tacna är Perús mest välmående region... På Aricas lokala TV-kanal har man precis gått ut och förvarnat om att gränskontrollerna är så överfulla med resenärer att myndigheterna nu råder folk att avvakta med sin tripp till landet i norr till senare under eftermiddagen eller till och med till imorgon. Vi har pratat lite fram och tillbaka de senaste dagarna om vad vi kunde tänkas hitta på denna långhelg, bland annat var vi lite inne på att åka upp ett par dagar till La Paz i Bolivia, tillsammans med några av våra vänner för att besöka ett spa lite utanför staden. Det blev tyvärr inställt, jag hade gärna åkt till Bolivia och satt en ny nål på kartan över platser och länder som jag har besökt. Men på grund av bristande intresse från de övriga får Chuquiago Marka vänta.

Så blir det så till slut Arequipa, åtta timmars bussresa norrut, för ett trevligt återbesök. Vi ska äta lunch först här hemma i Arica innan vi tar bussen till Tacnas Estación Central. Hoppas det är lite mer piano med invasionen av chilenare på eftermiddagen vid gränskontrollen

Igår fredag när vi planerade fram och tillbaka om vad vi skulle göra denna långhelg kollade vi bland annat upp lite hotell och hostals i Tacna och alla var tydligen fullbokade sedan veckor tillbaka. Jag gillar att åka till Tacna någon gång då och då och shoppa lite och äta god mat men jag kan ändå inte låta bli att tänka: hur hade vår region, Arica, sett ut om allt kapital som spenderas i Tacna helg efter helg istället hade spenderats här på den inhemska marknaden och inte hade förts ut ur landet?