God Fortsättning!

Hej på Er,

 

Åkte på en trevlig mellandagspresent om Annandagens afton: matförgiftning. Det är först nu som jag är hyfsat iordningställd, några kilo lättare och med en ännu totalt borttappad aptit.

 

Det är närapå odrägligt varmt här, och vår Playa Chinchorro är överpackad av folk som flyr fältet för en smula svalka bland bränningarna. Och detta trots alla varningar på TV och i tidningar. För faktum är att UV-strålningen så här års är så stark att man helt enkelt avråder folk från att vistas utomhus under den tid på dygnet som solen står som allra högst, vilket innebär mellan 11 på förmiddagen och 3-4 på eftermiddagen.

 

Imorgon tar 2013 redan slut, vart tar tiden vägen frågar jag mig varje år, men jag har hört att det ska vara ett ålderstecken, eller snarare MOGNADSTECKEN, det där att känna att tiden bara går fortare och fortare...

Sista dagen

Det var allt en snabb influensa... idag känner jag mig redan såpass bra att jag är uppe och går, febern är borta och väskorna står nu packade. Det var förövrigt ingen influensa alls utan en av väldigt många virusinfektioner som härjar Stockholm på vintrarna. När jag tänker efter så är det ju inte så konstigt att man blir sjuk med tanke på alla sjuka som går omkring i stan. Att folk inte har vett att hålla sig hemma när man är sjuk sprider smittan!

 

Sista dagen i Sverige idag, imorgon bitti reser jag tillbaka till Chile och väntande fru och nästan barn. Att jag nu blev dålig satte de där "sista-minuten-planerna" ur spel, att man under de sista dagarna skulle hinna göra det och det, träffa den och den och köpa det och det, så jag har en del som ännu är ogjort här.

 

När jag kommer fram till Arica så ska jag åka nästan direkt ner till Calama, den 28: e Februari har jag en intervju på ett gruvföretag där. Så vem vet, Calama nästa för oss?

Inte nu igen

Jag blir vansinnig... är det inte det ena så är det det andra, eller tredje eller tamigsatan det fjärde.

 

På söndag ska jag resa tillbaka till Chile, och här ligger jag nedbäddad med influensasymptom och över 39 graders feber.

Lite nytt

God afton,

 

Jag har inte haft vinterkräksjuka någon gång tidigare, inte ens när jag bodde i Stockholm. Folk har insjuknat till höger och vänster men jag har klarat mig. Fram tills nu, när jag bara är här på besök.

 

Här har det hänt en hel del de senaste veckorna, både roligheter och tråkigheter. Jag ska inte ledsna ut Er eller mig själv med att rabbla allt tråkigt som har hänt, men jag kan nämna att det har med en nyupptäckt vattenskada i min lägenhet att göra. Lägg därtill byråkratiska försäkringsbolag och en allmänt trögkörd renoveringsprocess som tydligen behöver tre veckor på sig att ens sätta igång så förstår Ni säkert att jag har varit tämligen frustrerad. Aldrig, inte ens i min vildaste fantasi, kunde jag tro att Sverige skulle vara upp till denna grad byråkratiskt. Här är man bra på att kritisera övriga länder, inkluderat Sydamerika, för att dessa skulle vara byråkratiska men man är ganska duktig på att vara det själv. Nu, efter "bara" tre veckor, verkar det dock som att reparationer ska komma igång och jag kan andas lite lugnare.

 

Bland de mer trevliga aktiviteterna som jag har sysselsatt mig med har vi skidåkning, långa promenader i sagolika vinterlandskap, goda middagar med släkt och vänner samt lite utgångar. Igår onsdag skulle jag ha gått och sett matchen mellan Sverige och Argentina men det fick jag efter mången fundering in i det sista ställa in på grund av sjukdom. På måndag reser jag en kort sväng till Värmland för att återse vår gamla sommarstuga, som Ni kan läsa mer om här.

 

Det är riktigt roligt att återse allt och alla, men kanske att man börjar så smått tråna tillbaka hem till Arica nu. Min hustru är i vecka 16 så jag kan inte vara borta alltför länge. Det snöade här i Stockholm igår kväll och det är fantastiskt vackert. I Arica är det tydligen värmebölja med temperaturer en bra bit över 30 grader...

Halloween

Det var visst ingen förkylning som jag hade förra veckan utan Bronkit. I måndags var jag iväg till vårdcentralen då jag hade haft en ihållande hosta och andnöd och efter undersökningar och lungröntgen fick jag diagnosen Bronkit. Bara att vila och duktigt ta sina mediciner med andra ord. Detta kom föga lägligt då vi hade planerat en färd till Arequipa med ett par vänner denna långhelg torsdag-söndag men som vi tråkigt nog nu tvingas hoppa av. Eventuellt, fortfarande väldigt eventuellt, kan det dock bli en veckolång tur till Cusco och Machu Picchu om ett litet tag.

 

Vår lägenhet börjar bli smått klar nu, bara målningen kvar och sedan kan vi börja flytta upp lite grejer.

 

Ikväll firas Halloween här och i skrivandes stund går småbarnen runt i kvarteret, utklädda till allt från prinsar och prinsessor till Stålmannen och Shrek och en del spöken och häxor och tigger godis. Jag har aldrig uppskattat Halloween tidigare och det sätt denna "högtid" uppmärksammas på i Sverige. Kommersiellt, hysteriskt, amerikaniserat, överdrivet och bara rent otroligt smaklöst. Dekoreringen och reklamen på TV och i butiker pågår i veckor och det ska köpas och handlas och pyntas som inför julen. Barnen går omkring och tigger godis och om man inte ger dem något hittar ungarna verkligen på sattyg. Jag har bland annat fått min brevlåda fylld med lera och grus ett par gånger då jag antingen inte har öppnat dörren eller då jag inte har haft något godis hemma när ungarna bankar på. Jag har helt enkelt aldrig velat ta del av det trams som Halloween är i Sverige. Men här är det annorlunda; inga kommersiella överdrifter utan mycket litet eller rentav inget pyntande med pumpor, spindelväv och skräp. Här "firas" Halloween EN KVÄLL då barnen under stoj och skratt och lek klär ut sig till precis vad som helst, inte bara spöken och monster, och I VUXET SÄLLSKAP går omkring och knackar dörr i grannskapet. Inget bus och inga dumheter utan det är lek och skoj. Precis som det ska vara och då ställer till och med jag upp och köper hem lite snask och lägger i de tindrande barnens korgar samtidigt som föräldrar står lite i bakgrunden och ser till så barnen sköter sig och säger "Gracias tío!" ("Tack farbror!") när de får lite godsaker. Halloween i Chile är en glad lek som för barnen pågår under ett par timmars stoj, och det kan till och med jag tycka vara ganska trevligt.

Tropiska sjukdomar...

Har Ni någonsin hört talas om ”glaskroppsavlossning?” Jaså inte. Nä inte jag heller, förrän nu. Jag har tydligen fått det.

De senaste två veckorna har jag gått omkring och haft suddiga små ”fläckar” i vänster öga, som ibland följer med blicken. Fläckarna ser ut som små små solskuggor, Ni vet de där som kan dyka upp om man stirrar mot ett ljus för länge. Jag har inte berättat det tidigare helt enkelt för att fläckarna inte har stört mig något nämnvärt och för att jag när jag kommunicerar med folk inte tänker på dem. Men när jag till exempel sitter vid datorn och ser den vita bakgrunden eller när jag läser en bok eller tidningen så dyker de jädrans fläckarna upp, men de har aldrig riktigt stört så pass så att jag lider av dem och därför har de helt enkelt fallit lite i skymundan. Men till slut, häromsistens, letade jag reda på vad i hela världen det kan vara som till och från grumlar min vänstersyn. Och jo, alla symptom som jag har tyder på så kallad ”glaskroppsavlossning”. Ett helt ofarligt ålderstecken som drabbar de flesta människor (närsynta personer som jag kan drabbas i något yngre ålder) men endast ett fåtal upptäcker det och som med tiden går över av sig själv. Det beror på att glaskroppen, ett membran som omsluts av ögonloben, och dess innehållande vätska av ålder börjar krympa en aning och glaskroppen sluter därmed inte helt "tätt" runt ögonloben. Skuggorna man ser är faktiskt riktiga skuggor som glaskroppen kastar på synnerven. Enligt det material som jag har läst på internet (säga vad man vill om svensk vård, men exempelvis Vårguiden.se och liknande internet-alster är helt suveräna) är fenomenet vanligt, helt ofarligt, går över av sig själv efter ett tag och är ett tydligt ålderstecken. Det där sista epitetet gör knappast min lördagmorgon, ålderskrämpor...

Har annars legat hemma denna veckan med en annan smaskig bacillhärd: Bronco-Alveolitis heter det på spanska och jag hittar ej en översättning på det. En inflammation av lungornas alveoler som jag tack och lov inte blev särskilt lidande av jämförelsevis. Symptomen är lite feber, rethosta och ibland en lätt andnöd. Men efter en penicillinkur är ordningen återställd.

Det har varit lite lugnare på studiefronten också denna vecka. Lämnade in ett stort slutarbete i juridiken i tisdags, ett grupparbete som JAG var tvungen att göra för att ingen annan av mina tre grupp"kamrater" hade gjort något alls eller ens visade motivation för att delta, och detta trots att jag låg med 38 graders feber. Jag skulle ha strukit deras namn och bara skrivit mitt på... Det var första och sista gången som jag samarbetar med dem i något överhuvudtaget.