Lördag afton i midvinterns Chile. Det känns fånigt att som svensk gnöla på kylan när kvicksilvret aldrig någonsin sjunker under 10 grader men kvällarna känns kalla nu, till och med i Sydamerika. Ibland har det hänt att man vaknar på natten och fryser, men husen här är helt enkelt inte byggda för att klara kyla, de är byggda för att klara jordbävningar. Det är med andra ord lika kallt/varmt ute som inne.
Man börjar se tillstymmelse till ljus i en lång mörk tunnel av studier nu. Denna veckan har det bara varit ett prov och inlämnande av tre uppsatser. Och det tycker jag har varit riktigt avslappnande.
Sjukstuga här annars med frugan däckad i dunderförkylning och två kissemissar med varsin virusinfektion. Med andra ord PAAAARTYYY!! Sitt inte uppe och vänta på mig, älskling.
Skämt åsido
Jag agerar sjuksyster här hemma. Kärestan sover mest hela tiden och vill när hon är vaken ibland ha dricka eller en kopp té eller en ny DVD-film så det är inga problem. Katterna däremot ska ta varsitt piller en gång per dag och jag måste fribrottas med de hårbollarna varje gång jag ska försöka böka in medicinen i truten på dem. Men alla tre är på bättringsvägen, tackar som frågar. Om Ni minns för ett tag sedan så utlyste jag en namntävling här på bloggen om vad våra katter skulle heta. Jag ska först ta tillfället i akt och å det djupaste tacka för det överväldigande gensvar som vi erhöll (totalt inkom 0 förslag) men också berätta att katterna efter egoistiskt övervägande sedan en tid tillbaka heter Ramón och Julieta.
Det var ju ett tag sedan Fotbolls-EM slutade men ska vi ta och prata lite om årets idrottshändelse och sätta punkt för det nu? Spanien vann, och vem hade trott något annat? Inte jag i alla fall. Jag tippade dock Tyskland som finalmotståndare men dessa åkte ju som bekant ut mot ett för en gångs skull spelmässigt och strategiskt riktigt bra spelande Italien. Så var det då finalen, sydeuropeiskt derby. Jag både trodde och hoppades på spansk seger och det fick vi ju med råge. Jag anade innerst inne kanske 2-1 eller eventuellt 2-0 till tjurfäktarna men 4-0?? Och i en final?? Och mot Italien?? Nu när spanjorerna äntligen (?) har brutit sin mästerskapsförbannelse finns det inga i den kända delen av universum som besegrar dem när det gäller. Spaniens mästerskapssvit kan bli tråkigt lång.
EM 2012 blev en hyfsat trevlig tillställning till slut. Spanien vann alldeles otroligt väntat, Sverige var en väntad besvikelse förrutom i sista matchen mot Frankrike, Ryssland fick tyvärr punktering (jag gillar Rysslands charmiga fotbollslandslag men det chauvinistiska anhang av pack som följer dem kan gott stanna kvar i Sibirien), Danmark orkade inte ända fram, kämpande Irland med sina gröna, glada och skrålande supportrar slutade allra allra sist och Holland blev kanske EM-historiens största negativa överraskningar. Det bästa med värdnationerna var inte deras lag i sig utan deras fans. Fantastisk stämning skapades i Warzawa och Kiev när Polen respektive Ukraina spelade match.
Två faktorer bidrog dock till en liten personlig smolk i EM-upplevelsen. Dels hade jag så inbilskt mycket studier under juni månad att jag inte hann eller orkade bry mig om turneringen så mycket som jag hade önskat, men också bidrog det faktum att jag sedan ett och ett halvt år tillbaka bor i Sydamerikas minst fotbollsintresserade land, med eventuellt undantag för Venezuela. Mina bekanta här var sorgligt ointresserade av världens tredje största idrottshändelse och på universitetet frågade mina studiekamrater mig vad det var för nån fotboll som spelades borta i Europa, VM-kvalet? Ointresset här nere ledde också till att endast dryga hälften av matcherna visades på chilensk tv och inte en spaltcentimeter referat skrevs i tidningen, förrutom när de större lagen spelade. Och när jag säger "större lagen" så menar jag Spanien, Italien eller Tyskland.
Nu är det stor nedräkning inför VM 2014 i Brasilien. Jag kommer att åka dit, någon som ska med?
Annars som sagt börjar man skönja slutet på första terminens ekonomistudier, vilken har varit riktigt rolig. Det går bra också, jag spikar väl inte alla tentor direkt men jag tycker ändå att snittbetyget 5,9 hittills av 7 möjliga är ganska ok. Det som drar ner är Administration som trots att det är både givande och roligt är mycket svårt, och min ständiga nemesis: Matematik.
Jag är också mitt uppe i att erhålla permanent uppehållstillstånd i Chile eftersom jag har bott här med tillfälligt uppehållstillstånd i mer än ett år. Tack och lov är det mindre byråkrati nu än förra året, då jag ansökte om tillfälligt uppehållstillstånd. Kort sagt fungerar det såhär: om man är gift med en chilensk medborgare och bor i Chile så har man per se legal rätt till ett tillfälligt uppehållstillstånd, men det sker inte per automatik. Man måste själv knata och knota omkring hos myndigheter för just alla nödvändiga papper och intyg och stämplar för att sedan knata och knota iväg till sin regions migrationsdepartement och där lämna in bibban av papper samt ens pass. Efter två-tre veckor kommer så beskedet och passet med ett fint klistermärke som säger "RESIDENCIA TEMPORAL en la REPÚBLICA DE CHILE", underskrivet av guvernören själv. Det var lite lättare nu, dokument och ansökningshandlingar kunde man ladda ner på internet men det var ändå en rejäl lunta papper som skickades ner till Santiago och det nationella migrationsdepartementet häromdagen.
Det var längesedan jag skrev en söndagskrönika men håll utkik imorgon!
