Studier - igen

Universidad La República är en stor bluff.

 

Nja, kanske inte riktigt men närapå. Häromdagen fick vi se den färdigställda läroplanen för den två år långa utbildning som jag hade anmält mig till, och dessvärre så var den så inkomplett och så pseudoetablerad att jag faktiskt hoppade av.

 

Den utbildning som jag hade tänkt att läsa går under namnet "Prevención de Riesgo", och innehåller bland annat juridik, företagsekonomi, administration, arbetsrätt, miljörätt, matematik, etc., inriktat på arbetsvillkor, arbetssäkerhet, analys, risk- och olycksreducering samt miljö.

 

Alla ämnen är roliga, intressanta och nyttiga.

 

Eller rättare sagt så SKA utbildningen innehålla dessa ämnen. Men inte på Universidad La República, som istället valde att schemalägga biologi, kemi, fysik, "Hållbar Utveckling", "Förorening av Luft och Vatten" och något trams som de kallade "Teknisk Design". Detta blandat med endast spillror av administration, juridik och matematik. Med andra ord inte alls det som vi tidigare hade blivit informerade om.

 

Det var istället en perfekt utbildning för vilken miljöpartist som helst.

 

Då kursplanen innehöll mycket lite eller rentav ingenting av det som jag vill, behöver och kan studera så hoppade jag helt sonika av. Jag betalar inte en massa pengar för att studera något som jag inte är intresserad av och som jag inte har någon nytta av i framtida arbetsliv.

 

Trist, irriterat och besviket.

 

Jag börjar bli förbannad på alla dessa bakslag nu.

Senaste nytt

God morgon, det var ett tag sedan nu.

 

Här är det så bra så. Men en del har också hänt på denna sidan Världen, här följer lite kortfattade rapporter om det senaste.

 

Bilen - Jag har köpt en bil. För två veckor sedan var jag och svåger Ives nere i Iquique och dess tullfria zon för att köpa en direktimporterad bil. Jag hade sedan ett tag tillbaka bestämt mig för att införskaffa ett större, säkrare och bekvämare åkdon när vår dotter hade fötts att lotsa runt familjen i. Vår vita Honda Civic  är som en trogen vän och gamla Bettan har tjänat oss kopiöst genom åren men allt har tyvärr ett slut. Så planen var en större och lite nyare bil när nattbussen till Iquique rullade iväg genom Atacamas mångfacetterade biotop. Och jadå svågern och jag åkte tillbaka till vårt Arica i, och med mig som stolt ägare till, en Kia Sorento Limited. Bilder kommer!

 

Bäbisen - Vår ögonstenen Francisca är en lugn liten flicka som äter duktigt och sover länge och gott på natten. Snart två månader fyllda är hon mer och mer vaken, mer medveten för varje dag som går, fixerar blicken på mammas och pappas ansikten och utforskar sin lilla värld allt mer och mer. Hon väger lite dryga fyra kilo, enligt vår egen grova vägning häromdagen, vi har tid på BVC om en vecka igen för en mer exakt viktuppskattning.

 

Perú och Bolivia - Våra grannländer vill åt chilenskt territorium, men det var väl ingen nyhet. Jag berättar snart mer om det senaste i den historien.

 

Santiago - Om en månad, exakt, åker vi ner till huvudstaden för diverse ärenden. Vi passar där på att möta upp mina kära föräldrar som kommer på besök. Un börjar vi räkna ner dagarna!

 

Universitetet - Jag är återigen tillbaka i skolbänken. Dock inte på det byråkratiska och föga flexibla INACAP där jag läste ekonomi förra året utan på Universidad La República, ett privat lärosäte där jag un läser riskanalys. Igår kväll hade vi introduktion och vi fick dar veta den preliminära kursplanen som innehåller juridik och en hel del matematik. Jag kommer inte undan min Nemesis, verkar det som.

I'm back

Ska vi kanske ta en paus på obestämd tid från pausen på obestämd tid nu? Nu har jag grämt mig tillräckligt över det som hände för dryga månaden sedan och går vidare. För att göra en lång historia kort: jag kunde inte fortsätta studera på universitetet, trots lysande betyg och enbart goda vitsord från lärare. Det beror inte på någon xenofobi eller korruption eller sådant utan snarare på ett fungerande, men ack så trångkört, regelverk. Precis som på vilket universitet som helst på jorden behöver man ha betyg från skolan för att få studera på högre nivå, och jag är i farten med att få mina svenska gymnasiebetyg inskrivna och godkända av chilenska myndigheter men systemen här kan vara lite tröga ibland och saker tar tid. Därför blir mina studier uppskjutna på ett halvårs tid tills man får klart alla papper och stämplar och intyg och Gud vet allt. Det var bittert när jag fick beskedet... men gilla läget och gå vidare gäller nu. Det var detta som bloggpausen berodde på, orkade inte kommunicera mig med omvärlden på ett läsvärt sätt.

 

Nåväl, här har vi firat en veckolång, högtidlig, gemensam och värdig nationaldag den 18 September. Då det är sammanlagt tre dagars officiella firanden (17-18-19 September) blev det med helgen 15-16 September en ordentlig långhelg. Vi har träffat släkt och vänner och ätit asado, tittat på och imponerats av pampiga militärparader, mumsat på empanadas av alla de slag  och lyssnat på cueca, druckit mote con huesillo och sett traditionella dansuppvisningar, ätit asado och mer asado, druckit goda viner och njutit av en härlig vårsol. Det är på detta vis en nationaldag ska firas. Det enda negativa (om det nu ska kallas negativt) är att man efter asado FEM dagar i sträck blir evinnerligt trött på grillat kött. Men det känns som att det är ett mindre bekymmer. Och definitivt ett kommer det att vara ett mindre bekymmer när jag om ett par veckors tid håller i grillspaden på vår avskedsasado till lägenheten vi bor i nu, men framför allt när jag håller i samma grillspade, dirigentpinnen för den orkester av vänner som skapar en glädjens och festens symfoni, under invigninsasadon för vår nya lägenhet.

Det stämmer, vi ska flytta. Vi har köpt en ny lya bara ett par kvarter härifrån och som jag nu håller på att renovera. Lägenheten är på 71 kvadratmeter och ligger på fjärde våningen i rakt västerläge med havsutsikt. Ett glas vin på balkongen till fredagseftermiddagens solnedgång är med andra ord att vänta. Lägenheten är fin, men visst behöver den piffas till. Jag är glad och tacksam över att av min far ha fått lära mig hur man gör när man river, snickrar och bygger väggar och lägger golv och målar. För om jag ska vara helt ärlig; lägenheten behöver sig ett ansiktslyft, och det ett ordentligt sådant. Vi ska såklart spacklaslipamåla väggar och lägga in nytt golv men jag har också rivit två väggar och så ska jag sätta in en ny. Det finns spik i vår lägenhet. Den är nämligen inredd enligt 80-talets hela vansinne med spik, böjd spik, stor spik, liten spik, avbruten spik, spik i mängder och mer spik. Som de flesta snehamrande pojkar i barndomens lekfulla tid byggde jag också trädkojor i skogen, både hemma och på landet, men inte ens då förbrukade jag så intill förbannelse mycket spik som jag har hittat i lister, garderober och innerväggar i vår lägenhet. Lägg därtill spånplattor, nubb och inhamrade skruvar rakt i betongväggen och 80-talets avskalade ingenjörskonst kommer till sin fullo. "Det var en annan tid då!" säger folk "kränkta". Och visst, det var det. Men någonstans borde det väl även då ha funnits någon vett och reson när det gäller snickrandet? Det positiva är dock att jag kan inreda lyan precis som VI vill. Imorgon har jag hyrt en lastbil som ska skyffla bort all bråte som jag har rivit ner. Jag lägger ut bilder snart så Ni får se.

Och så sporten: VM-kvalet i Sydamerika pågår för fullt. Chile åkte häromveckan på en svidande förlust hemma mot kontinentens för tillfället bästa lag, Colombia, med 3-1. Chile fick Gary Medel utvisad tidigt men spelade faktiskt ganska bra trots allt och tog till och med ledningen i första halvlek, men Colombia var mycket bättre. Colombia spelar VM 2014 i Brasilien, den saken är klar. Jag hade hållit lektion i engelska den eftermiddagen och kom hem mitt i första halvlek. Det stillsamma medelklasskvarter där vi bor var en spökstad. Inte ens under söndagseftermiddagens lata siestaslummer jag jag upplevt sådan stillhet när jag småsprang hemåt från min lektion. Jag har aldrig någonsin hört syrsorna tjattra i rabatterna under dagtid tidigare.

Plötsligt

GOOOOOOOOOOOOOOOOOL

Skrik. Skratt. Tjut. Rop. Tut. Vrål.

Det var som om självaste Perú hade slagit över oss med sina gamla MiG-plan från Sovjettiden. Bytet från fridfull stillhet till oorganiserat oväsen och glädjeyttringar var total. Tyvärr slutade det i ett rejält antiklimax och Chile tappade sin mycket hedrande förstaplats i gruppen och hasade sig ända ner till en femte plats.

Jag lägger snart ut lite foton på renoveringarna av vårt nya bo. Håll utkik.

Lite nytt....

Sent mellan rapporterna nu. Beklagar för det men så har det också varit en lite småtråkig vinterdvala härnere. Två veckors vinterlov från studierna kombinerat med ett nyhetsflöde lika med noll bidrar inte till någon större dos av kreativitet. Temperaturerna har legat på 12-15 grader vilket räknas som kallt här i Arica. Vintern har haft sitt fasta grepp om vår region fram tills för ett par dagar sedan då solen tittade fram för första gången på ett par veckor. En del jordskalv har det varit också, både i Arica och i Sverige. Imorse och häromkvällen skakade det till här, inte något av skalven nådde upp till ens 4 på Richter och häromveckan skakade Sveriges västkust vilket hör till ovanligheterna. Må så vara att man inte är van vid jordskalv (läs: INTE jordbävningar) i Sverige men det var faktiskt pinsamt att läsa hur media vrålade om ”JORDBÄVNING I HALLAND!” och höra folks gråtmilda historier om hur allt hade skakat och hur saker nästan hade gått sönder och hur förfärligt det hade varit.

Jag är just nu i full fart med att avsluta en utbildning för att fortsätta som lärare i engelska, men på mer avancerad nivå. Bara de sista tentorna kvar nu innan man kan titulera sig TEFL Certificated. På tal om studier så har jag ännu inte kommit igång med universitetet, då jag väntar på en dispens från rektorn angående mina betyg. Det är en lång historia som bottnar i ett lite trögkört utbildningssystem, lite mer byråkrati och dessutom reformer inom Chiles utbildningsdepartement som försenar hela maskineriet. Fråga inte, till och med jag är trött på den historien.

Igår var det träningsmatchdag i fotbollsvärlden och både Chile och Sverige förlorade med 0-3. Sverige spelade en avskedsmatch på Råsunda som sorgligt nog ska rivas och Chile var i USA en sväng och spelade en match mot Ecuador. La Roja stod inte alls att känna igen och det måste till en ordentlig kragtagning om förstaplatsen i CONMEBOL’s VM-kvalgrupp ska behållas. Ja, Chile leder Sydamerikas kvalgrupp till VM 2014 i Brasilien.

Vi tillbringade helgen i Tacna tillsammans med svåger och svägerska. God mat, bra shopping och energiskt nattliv. Trevlig stad det där, men jag har fortfarande stor lust att fortsätta vidare norrut i Perú, till Arequipa och Nazca.

Förövrigt är det tydligen hit till Sydamerika, eller närmare bestämt till nyligen nämnda Ecuador, som man behöver flytta/fly för att komma undan de feministiska PK-horderna som härjar i Europa.

Söndag kväll

Först några punkter med aktualiseringar:

-Första terminen på universitetet är avklarad och godkänd, och med bra betyg. Med andra ord är det vinterlov men redan på tisdag är det inskrivning till termin nummer två. Snabba ryck.

-Ligger förkyld - IGEN. Men det går väl över snart. Dricker mycket té, äter citron och rå lök. Just det, rå lök ska tydligen hjälpa mot förlylningar. Åt rå lök på frukostmackan, knaprade tomat- och löksallad (Ensalada Chilena) till lunch och så mer lök till kvällsfikan, och faktum är att jag tror att det hjälper.

-Sommar-OS har börjat, och faktum är att jag är märkligt ointresserad av det. Jag har inte sett en endaste fotbollsmatch, jag såg inte invigningen och jag läser inte sportnyheterna om det. Jag slötittade lite från sjuksängen idag på  gymnastiken, där Chile hade två tävlande. Tomás González tog sig till finalen men debutanten Simona Castro hamnade på en föga hedrande 43:e plats.

-Vi är uppe i att köpa en lägenhet. En lite större sådan, 71 kvadratmeter istället för de 55 som vi nu samsas på, på fjärde våningen med balkong och bara ett par kvarter bort. Inflyttningen kommer väl att ske nu under våren, jag ska måla om och putsa till den lite innan.

Förövrigt är det ovanligt torrt med nyheter härnerifrån. Inte ens inom politiken händer något speciellt att berätta om, varken i Chile eller i våra grannländer. Inga studentprotester i Santiago, inga politiska skandaler som det var förra året, inget snack från Perú och Bolivia att de ska anfalla Chile militärt. Antingen är det lugnet före stormen som råder eller så är det helt enkelt vinterpassivitet. Just därför kan jag passa på att lägga ut en helt meningslös text som jag skrev för ett par dagar sedan. Se det som en söndagskrönika:

"Jag bor cirka 10 minuters bilfärd från centrala Arica. Mitt kvarter här kan väl kallas för ett ganska typiskt boendekvarter, med villor, radhus och många lägenhetshus. Ett ganska slött kvarter kanske kan tyckas vid första läsning men faktum är att det finns en hel del kommers även där. Här i Chile, och även i den övriga delen av Sydamerika som jag känner till, finns det ett stort antal kvartersbutiker, av olika typer och olika storlekar. Det kanske är ett fenomen som lever kvar här, men inte längre i Sverige där de flesta små butikerna runt hörnan i de stilla bostadskvarteren har blivit utkonkurrerade.

Jag gillar kvartersbutikerna. Den lilla inrättningen, dit man går och handlar det som man behöver just för stunden, och där man är mer eller mindre bekant med innehavaren och kan stanna till och snacka en stund om livets djup och ytligheter. Och jag vet exakt vad just den och den butiken har som inte den andra har och så vidare. Till exempel har ”El Huaso González” goda empanadas och bra kött medan exempelvis ”Nayra” har färskare bröd än ”El Huaso” och butiken över grusplanen som jag ej minns namnet på har bättre grönsaker än bägge de två tidigare. Man går dit man behöver och handlar lite i taget, inhämtar det bästa från smörgåsbordet av butiker.

I vårt kvarter, jag har inte utfört några djupare empiriska undersökningar på dess exakta storlek men jag antar att det är ett för den mellanstora chilenska staden ganska typiskt medelklasskvarter, finns (om jag nu har räknat rätt) följande kvartersbutiker:

Minst fem vanliga kiosker
Ett oräkneligt antal brödbutiker
Fyra frukt- och grönsaksbutiker
Minst tre internetcaféer
Tre ”botillerías”, butiker med alkoholförsäljning
Tre frisersalonger
Tre snabbmatställen
Tre ”vanliga” restauranger
Tre sömmerskor
Två pizzerior
Två butiker med husdjursfoder
Två kötthandlare
Två taxistationer
En biltvätt
En sushirestaurang
En järnhandel
En fruktbutik
En lotteributik
En presentbutik
En pappershandel"

Tropiska sjukdomar...

Har Ni någonsin hört talas om ”glaskroppsavlossning?” Jaså inte. Nä inte jag heller, förrän nu. Jag har tydligen fått det.

De senaste två veckorna har jag gått omkring och haft suddiga små ”fläckar” i vänster öga, som ibland följer med blicken. Fläckarna ser ut som små små solskuggor, Ni vet de där som kan dyka upp om man stirrar mot ett ljus för länge. Jag har inte berättat det tidigare helt enkelt för att fläckarna inte har stört mig något nämnvärt och för att jag när jag kommunicerar med folk inte tänker på dem. Men när jag till exempel sitter vid datorn och ser den vita bakgrunden eller när jag läser en bok eller tidningen så dyker de jädrans fläckarna upp, men de har aldrig riktigt stört så pass så att jag lider av dem och därför har de helt enkelt fallit lite i skymundan. Men till slut, häromsistens, letade jag reda på vad i hela världen det kan vara som till och från grumlar min vänstersyn. Och jo, alla symptom som jag har tyder på så kallad ”glaskroppsavlossning”. Ett helt ofarligt ålderstecken som drabbar de flesta människor (närsynta personer som jag kan drabbas i något yngre ålder) men endast ett fåtal upptäcker det och som med tiden går över av sig själv. Det beror på att glaskroppen, ett membran som omsluts av ögonloben, och dess innehållande vätska av ålder börjar krympa en aning och glaskroppen sluter därmed inte helt "tätt" runt ögonloben. Skuggorna man ser är faktiskt riktiga skuggor som glaskroppen kastar på synnerven. Enligt det material som jag har läst på internet (säga vad man vill om svensk vård, men exempelvis Vårguiden.se och liknande internet-alster är helt suveräna) är fenomenet vanligt, helt ofarligt, går över av sig själv efter ett tag och är ett tydligt ålderstecken. Det där sista epitetet gör knappast min lördagmorgon, ålderskrämpor...

Har annars legat hemma denna veckan med en annan smaskig bacillhärd: Bronco-Alveolitis heter det på spanska och jag hittar ej en översättning på det. En inflammation av lungornas alveoler som jag tack och lov inte blev särskilt lidande av jämförelsevis. Symptomen är lite feber, rethosta och ibland en lätt andnöd. Men efter en penicillinkur är ordningen återställd.

Det har varit lite lugnare på studiefronten också denna vecka. Lämnade in ett stort slutarbete i juridiken i tisdags, ett grupparbete som JAG var tvungen att göra för att ingen annan av mina tre grupp"kamrater" hade gjort något alls eller ens visade motivation för att delta, och detta trots att jag låg med 38 graders feber. Jag skulle ha strukit deras namn och bara skrivit mitt på... Det var första och sista gången som jag samarbetar med dem i något överhuvudtaget.

Reflektion

Något märkligt hände på universitetet ikväll. Jag hade lektion i matematik till halv midnatt. Vi räknade andragradsekvationer och -funktioner samt räknade ut kurvans lutning, brytpunkten på y-grafen och så vidare, ja Ni minns säkert från Er egen skolgång. Mig har ämnet givit dåliga vibbar i snart 15 år. Men här kommer det märkliga: jag hade roligt. Det var roligt att räkna matematik ikväll. Det kanske bådar hyfsat gott inför provet nästa tisdag.

För övrigt höll jag och två klasskamrater ett föredrag i administration igår kväll, och sällan har väl ett föredrag gått sämre. Geniknölen Bosse Ringholms presskonferens om Inga-Britt Ahlenius 1999 var riktigt bra i jämförelse med dravlet som vi presenterade igår.

Algo bastante extraño ocurrió en la universidad esta noche. Tuve clase de matemática hasta las 23.30. Hicimos ecuaciones de segundo grado y sus funciones, sus discriminantes y vértebras y todo que le acompañan, Uds seguramente que se acuerdan de lo mismo desde su tiempo escolar. A mí el tema me leva 15 años causando mala vibra. Pero lo extraño es lo siguiente: me entretenía. Era divertido hacer matemática esta noche. A lo mejor es un buen signo para el examen el Mártes siguiente.

Además tuve ayer una disertación en la clase de administración con dos compañeros y creo que jamás se ha realizado una peor disertación. El discurso por parte del genio Bosse Ringholm sobre Inga-Britt Ahlenius en 1999 estuvo muy bueno en comparación con el disparate que ayer presentamos.

God lördag afton

Lördag afton i midvinterns Chile. Det känns fånigt att som svensk gnöla på kylan när kvicksilvret aldrig någonsin sjunker under 10 grader men kvällarna känns kalla nu, till och med i Sydamerika. Ibland har det hänt att man vaknar på natten och fryser, men husen här är helt enkelt inte byggda för att klara kyla, de är byggda för att klara jordbävningar. Det är med andra ord lika kallt/varmt ute som inne.

Man börjar se tillstymmelse till ljus i en lång mörk tunnel av studier nu. Denna veckan har det bara varit ett prov och inlämnande av tre uppsatser. Och det tycker jag har varit riktigt avslappnande.

Sjukstuga här annars med frugan däckad i dunderförkylning och två kissemissar med varsin virusinfektion. Med andra ord PAAAARTYYY!! Sitt inte uppe och vänta på mig, älskling.

Skämt åsido

Jag agerar sjuksyster här hemma. Kärestan sover mest hela tiden och vill när hon är vaken ibland ha dricka eller en kopp té eller en ny DVD-film så det är inga problem. Katterna däremot ska ta varsitt piller en gång per dag och jag måste fribrottas med  de hårbollarna varje gång jag ska försöka böka in medicinen i truten på dem. Men alla tre är på bättringsvägen, tackar som frågar. Om Ni minns för ett tag sedan så utlyste jag en namntävling här på bloggen om vad våra katter skulle heta. Jag ska först ta tillfället i akt och å det djupaste tacka för det överväldigande gensvar som vi erhöll (totalt inkom 0 förslag) men också berätta att katterna efter egoistiskt övervägande sedan en tid tillbaka heter Ramón och Julieta. 

Det var ju ett tag sedan Fotbolls-EM slutade men ska vi ta och prata lite om årets idrottshändelse och sätta punkt för det nu? Spanien vann, och vem hade trott något annat? Inte jag i alla fall. Jag tippade dock Tyskland som finalmotståndare men dessa åkte ju som bekant ut mot ett för en gångs skull spelmässigt och strategiskt riktigt bra spelande Italien. Så var det då finalen, sydeuropeiskt derby. Jag både trodde och hoppades på spansk seger och det fick vi ju med råge. Jag anade innerst inne kanske 2-1 eller eventuellt 2-0 till tjurfäktarna men 4-0?? Och i en final?? Och mot Italien?? Nu när spanjorerna äntligen (?) har brutit sin mästerskapsförbannelse finns det inga i den kända delen av universum som besegrar dem när det gäller. Spaniens mästerskapssvit kan bli tråkigt lång.

EM 2012 blev en hyfsat trevlig tillställning till slut. Spanien vann alldeles otroligt väntat, Sverige var en väntad besvikelse förrutom i sista matchen mot Frankrike, Ryssland fick tyvärr punktering (jag gillar Rysslands charmiga fotbollslandslag men det chauvinistiska anhang av pack som följer dem kan gott stanna kvar i Sibirien), Danmark orkade inte ända fram, kämpande Irland med sina gröna, glada och skrålande supportrar slutade allra allra sist och Holland blev kanske EM-historiens största negativa överraskningar. Det bästa med värdnationerna var inte deras lag i sig  utan deras fans. Fantastisk stämning skapades i Warzawa och Kiev när Polen respektive Ukraina spelade match.

Två faktorer bidrog dock till en liten personlig smolk i EM-upplevelsen. Dels hade jag så inbilskt mycket studier under juni månad att jag inte hann eller orkade bry mig om turneringen så mycket som jag hade önskat, men också bidrog det faktum att jag sedan ett och ett halvt år tillbaka bor i Sydamerikas minst fotbollsintresserade land, med eventuellt undantag för Venezuela. Mina bekanta här var sorgligt ointresserade av världens tredje största idrottshändelse och på universitetet frågade mina studiekamrater mig vad det var för nån fotboll som spelades borta i Europa, VM-kvalet? Ointresset här nere ledde också till att endast dryga hälften av matcherna visades på chilensk tv och inte en spaltcentimeter referat skrevs i tidningen, förrutom när de större lagen spelade. Och när jag säger "större lagen" så menar jag Spanien, Italien eller Tyskland.

Nu är det stor nedräkning inför VM 2014 i Brasilien. Jag kommer att åka dit, någon som ska med?

Annars som sagt börjar man skönja slutet på första terminens ekonomistudier, vilken har varit riktigt rolig. Det går bra också, jag spikar väl inte alla tentor direkt men jag tycker ändå att snittbetyget 5,9 hittills av 7 möjliga är ganska ok. Det som drar ner är Administration som trots att det är både givande och roligt är mycket svårt, och min ständiga nemesis: Matematik.

Jag är också mitt uppe i att erhålla permanent uppehållstillstånd i Chile eftersom jag har bott här med tillfälligt uppehållstillstånd i mer än ett år. Tack och lov är det mindre byråkrati nu än förra året, då jag ansökte om tillfälligt uppehållstillstånd. Kort sagt fungerar det såhär: om man är gift med en chilensk medborgare och bor i Chile så har man per se legal rätt till ett tillfälligt uppehållstillstånd, men det sker inte per automatik. Man måste själv knata och knota omkring hos myndigheter för just alla nödvändiga papper och intyg och stämplar för att sedan knata och knota iväg till sin regions migrationsdepartement och där lämna in bibban av papper samt ens pass. Efter två-tre veckor kommer så beskedet och passet med ett fint klistermärke som säger "RESIDENCIA TEMPORAL en la REPÚBLICA DE CHILE", underskrivet av guvernören själv. Det var lite lättare nu, dokument och ansökningshandlingar kunde man ladda ner på internet men det var ändå en rejäl lunta papper som skickades ner till Santiago och det nationella migrationsdepartementet häromdagen.

Det var längesedan jag skrev en söndagskrönika men håll utkik imorgon! 

Dilemma

Vad är viktigast och bör inneha högst prioritet: studera administration inför en examen eller att se EM-semifinalen mellan Tyskland och Italien?

Bomber och granater... och midsommar

Sen måndag kväll och stilla nokturn i Chile. Tidig tisdagsmorgon med gryende fågelkvitter i Sverige. Jag har precis haft tentamen i engelska och fick alla rätt. Gratulera mig inte, jag hade svårare engelskprov när jag gick i femte klass i grundskolan. Jag hade däremot en tentamen i handelsrätt häromveckan och nu kommer jag att gå emot all svensk avskyvärd jantelag som finns och skryta med alla rätt även på den tentamen. Ibland är man faktiskt ganska bra. Riktigt bra till och med. Så är det.

I fredags kväll blev mitt universitet bombhotat mitt när vi hade lektion i internationell ekonomi. Läraren beordrar oss alla ut, snart stod en samlad studentkår på gatan och inom fem minuter anlände ett par bilar med Carabineros, Chiles paramilitära poliskår. Dessa agerar nu med den underbara pragmatism som kännetecknar denna fantastiska polis' handlande. Istället för att lunkande gå omrking och "avvakta i väntan" vrålar deras befäl ut till oss studenter från en megafon att "BORT! GÅ HEM! FÖRSVINN! VI HAR BEFÄLET NU!" varpå skolkvällen avslutades för den aftonen. Pragmatismen fullbordades när jag tillsammans med en klasskamrat gick mot taxi colectivos och vi såg hur Carabineros' specialstyrka GOPE (Grupo de Operaciones Especiales) anlände i sin mörkgröna bepansrade buss. GOPE är inte några snälla pojkar, de är väl närmast att jämföra med Nationella Insatsstyrkan, men här har varje region sin egen grupp med GOPE. Det är krut i Carabineros de Chile.

Hotet var dock inte ett dåligt skämt som vi till en början trodde. Idag fick vi höra av en lärare att GOPE mycket riktigt hade funnit en hemmagjord bomb i universitetets lärarrum. Carabineros grep sent duktigt nog sent på fredagkvällen den ansvarige för ett potentiellt bombdåd och kanske till och med dödsoffer. Den gripne är en student, jag vet inte i vilket ämne, som det gick dåligt för och som tydligen ville avbryta en tentamen och som fick för sig att smuggla in en bomb, av det mindre slaget, i lärarrummet. Men läs vidare: den eventuella bombningen försiggick av ett telefonsamtal till rektorns sekreterare, i sedvanlig ordning. Den klantigaste jädra bombmannen i världshistorien fick för sig den utomordentligt geniala idén att ringa och hota universitetet FRÅN SIN PRIVATA MOBILTELEFON! Det var bara för Carabineros att avläsa numret ur sekreterarens telefon och sedan åka och plocka Dynamit-Harry som nu riskerar 15 års fängelse, inte för bombhot eller "försök till förstörelse" eller liknande, utan för terrorism mot staten. Mitt universitet är statligt och räknas som statlig egendom, så staten kommer att väcka åtal mot grabben för terrorism.

Así me gusta, Chile.

Helgen har däremot varit lugn och stilla. Svensk midsommar gick stilla förbi, jag lagade en god middag på lördagkvällen och hade sill, färskpotatis, knäckebröd och en liten nubbe i tankarna. Jag har under veckan och helgen sett en del fotboll och inget resultat är förvånande. Portugal vann, Tyskland vann, Spanien vann och Italien vann tyvärr. Jag gissade ordentligt fel på rysk framgång tidigare men jag tror fortfarande på Spanien mot Tyskland i final, med spansk seger. Spanien har världens bästa landslag och det finns nog inget annat som kan besegra ett bra spelande Spanien idag.

Tisdag morgon

Hoppas att Ni har översikt med den sviktande kvantiteten på texter här under den senaste tiden. Mina universitetsplikterna kallar, jag håller bland annat på att skriva en 15 sidors uppsats om Chile och APEC som ska redovisas på fredag och på torsdag är det prov i matematik igen. Att skriva uppsatser tycker jag är roligt men fy för matematik... i 25 år har jag försökt att bli vän med Matematik men nej, han vill helt enkelt inte vara min vän och snart börjar mitt tålamod och min goda vilja att tryta.

Jag försöker också hinna med lite fotboll också, världens tredje största idrottsevenemang missar man bara inte. Jag hyste inte mycket hopp om svensk framgång men nog borde Sverige ha tagit minst en poäng mot ett lag som Ukraina?? Matchen mot England kanske inte var mycket att orda om då Sverige faktiskt spelade fullt godkänt men förlorade mot en bättre motståndare ergo inte mycket att göra. Sverige åkte inte ur turneringen efter matchen mot England, Sverige åkte ur turneringen redan efter den ärkeskrala insatsen mot Ukraina. I eftermiddag är det match mot Frankrike och ska heder och ära kanske inte återtas men åtminstone inte vara lika bortblåsta som tidigare så ska Sverige ta minst en poäng idag.

På tal om fotboll inträffade en trevlig händelse i söndags: vårt San Marcos de Arica gick segrande ur den chilenska andradivisionen efter 0-0 borta mot Deportes Concepción. Fullt med tutande bilar på stan och folk som gick gatorna fram med blårandiga flaggor och tröjor. Kul för lilla San Marcos och lilla Arica! Dock så räcker inte ligasegern ännu till ett avancemang då Segunda División spelar två fulla säsonger per år, en höstsäsong och en vårsäsong, och den totala segraren i slutet av året avancerar till Primera División. Men utgångsläget för San Marcos är ju onekligen till fördel.

EM, Studier, Fotboll, Perú och lite annat

Buenas noches,

Här sitter jag med ett gott glas chilenskt vin och slappnar av i kvällsbrisen efter att hälften av en hektisk vecka går mot sitt slut. Det är fullt ös här, har precis haft en rätt stor tentamen i handelsrätt... man drunknar just nu i studier och det jag sade i förra inlägget om sydamerikaner och god planering står jag till 150 % bakom. Mina studieresultat är väl goda men det är intensiva veckor som vi har framför oss. Dessutom är det ju fotboll, hur ska man få något uträttat med....

Ska vi prata lite om Sveriges insats mot värdnationen Ukraina i måndags kanske? Självklart är jag tillräckligt man för att ta en förlust om motståndarna de facto är ett bättre lag, men sättet som Sverige förlorade mot Ukraina är både irriterande och oroväckande, för Ukraina är inte ett bättre lag än Sverige. Jag får mardrömma mig tillbaka till EM 2000 för att se ett svenskt landslag spela så hafsigt, fegt och oinspirerat som spelet som de blågula visade häromdagen. En lite obegriplig laguttagning och laguppställning kanske bidrog till det dåliga spelet, vem vet. Enligt mig fick endast tre spelare godkänt: Zlatan, Chippen och Isaksson. Sveriges målvakt sveks av ett uselt försvarsspel och ska inte alls lastas för målen. Kim Källström sprang och slet och försökte men gjordes dålig av sina lagkamrater på mittfältet som inte var mycket till hjälp. Och Zlatan som offensiv mittfältare?? Nej, vårt Blågult får ta sig i kragen mot betydligt starkare motstånd som England på fredag. Om Sverige förlorar men ändå ger sitt max är det ju inte mycket att göra, men man ska inte behöva förlora på grund av en dålig inställning och en ovilja att spela. Höjdarkommentaren av Erik Hamrén om varför man släppte bevakningen på Andriy Schevschenko i straffområdet visar lite på förvirringen: "Hade vi markerat honom hade ju någon annan gjort målen..." Och jag håller helt med vår lagkapten Zlatan om att det är ett ganska märkligt uppträdande att efter en så dålig insats gå bort och tjoa på fru och flickvän på läktarna som om det vore någon sorts distriktsmästerskap i friidrott.

Ryssland var som sagt en trevlig upplevelse, snacka om kämpaglöd och vilja mot Tjeckien! Det var ett nöje att se ryssarna springa och kämpa på varje boll och de kan mycket väl ta sig till semifinal. Kanske final till och med?

Italien och Spanien spelade ut varandra i en taktiskt perfekt men inte särskilt underhållande match. Återkommer om dessa lag.

Tyskland är en finalkandidat.

Holland - vilken besvikelse hittills!

Danmark stod för en skräll med vinsten mot Holland men lyckades inte på Portugal i en riktigt bra spelad match tidigare idag. Jag hoppas på en ny kämpainsats mot Tyskland.

Annars har det inte hänt så mycket matnyttigt att rapportera om här i midvinterns nordchile. Vi hade födelsedagsfirande för lilla mig i all enkelhet med asado och vänner hemma hos svärmor i fredags kväll vilket faktiskt var riktigt trevligt. Jag brukar inte vara mycket för födelsedagsfirande, mitt eget det vill säga, men i fredags blev det mycket lyckat. Min lite blygsamma personlighet uppskattar mer det avslappnade firandet med några få inbjudna exempelvis till en asado eller middag istället för det svulstiga pompösa. Jag uppskattar även en god middag med nära och kära på restaurang men då utan sång och spektakel från personalen.

Det mullrar och skakar ganska rejält lite titt som tätt både idag och några dagar framöver, men det är bara vår armé som har en övning uppe i bergen. Tänk er liknande scenario i Sverige.

Vi var en kort sväng i Tacna på lördagen för det gamla vanliga, det vill säga göra ärenden. Jag köpte ett par nya glasögon vilka visade sig vara alldeles utmärkta och de kostade minst fem gånger mindre än vad de skulle kosta i Sverige. Vi åkte dock inte till Patroncito som är vårt stamställe utan vi åt en fantastisk lunch på ett ställe inne i stan. Se nedan två av de mest typiskt peruanska rätterna som finns. Jag upprepar: maten i Perú är gudomlig och i sig värd ett besök i landet, bara se här:

Ceviche - Rå fisk marinerad i limejuice och kryddad med färsk lök, färsk chilifrukt och färsk koriander. Helt suveränt. Det som ligger bredvid är kokt pumpa och kokt majs. Observera storleken på majskornen. De ser kanske inte stora ut på fotot men jag har sett klasar med vindruvor med mindre storlek än peruansk majs.

Lomo Salteado - Peruansk husmanskost. Marinerat nötkött och grönsaker med koriander, serverat med kryddstarkt ris. Enkelt och mycket gott. Och ja mamma, jag beställde in en liten öl till maten... Den med oerhört naturliga smak- och färgämnen innehållande Inca Kolan till höger i bild var dock till sväran.

När vi kom tillbaka till Chile var La Roja i full färd med att besegra Venezuela på bortaplan med 1-0 i VM-kvalet. Gränsövergången mellan Perú och Chile består av en byggnad med två "rum", ett där Ni visar pass för internationella polisen och ett andra "rum" med tullen. Dessa bägge uniformerade myndigheter försöker alltid visa sin auktorietet när man anländer gränsen men just denna dag hade både polisen och tullen varsin TV igång. Koncentrationen och auktoriteten var väl lite sisådär och då Chile i sista sekunden av matchen, precis då vi ska gå igenom tullens magnetröntgen, gör 2-0 hör vi hur två sprakande TV-apparater skriker "GOOOOOOOOOOOOOOOL CHILENO" varpå ett unisont jubel hörs från både polis, tull samt resenärer. Uniformerade internationella poliser gör high five och hoppar av glädje, tulltjänstemän likaså och jag som naturligtvis jublar tillsammans med de andra resenärerna ger såklart Gabriela en segerpuss men finner mig sedan helt plöstligt görandes high five med ett par helt okända tulltjänstemän samtidigt som unga tullpraktikanter skriker "GOOOOOL" och kramar om varandra. Det var en fantastisk känsla och Chile fick sin väntade revanch på Venezuela sedan förlusten i Copa América. 

Fotbolls-EM!

Som jag har längtat, och äntligen är det igång! Fotbolls-EM är här och det kommer att handla mycket om fotboll den närmsta månaden, det kan jag lova. Och JA, jag har köpt mitt samlaralbum och en hel del bilder. Varför bryta en över 20 lång år tradition?

Mycket studier har det varit denna vecka och jag har inte haft ork eller tid för att blogga. I onsdags var det diagnos i juridik, i torsdags diagnos i administration. Idag är det examen i internationell ekonomi och föredrag i kommunikation och nästa vecka är det prov i administration och juridik samt inlämning av arbete till internationell ekonomi. Hur ska jag hinna plugga med all fotboll?? Skämt åsido, men fördomen om sydamerikaner och god planering sätts på sin spets nu i slutet av terminen och ALLT ska tenteras och/eller inlämnas på en och samma gång. Nu tar jag dock en halvtimmes paus från läsningen och ger ifrån mig ett livstecken.

Jag missade matchen mellan Polen och Grekland men jag har halvt om halvt mellan studierna sett den mycket bra drabbningen mellan Ryssland och Tjeckien. Med Rysslands fotbollslandslag är det lite som Rysslands senaste bidrag till Eurovisionen; vem kan INTE gilla dem? Ryssarna spelar roligt, fantasifullt, snabbt och effektivt och fyra mål mot ett visar på klasskillnad. Ryssland kommer att bli farliga i EM, fortsätter de spela såhär kan de rentav nå final.

Inför världsmästerskapet i fotboll för hela två år sedan gjorde jag en lista över de lag som jag mest gillade, och här kommer en likadan över årets fotbollshändelse. Observera: precis som tidigare så visar detta vad jag TYCKER och inte vad jag TROR.

Sverige

Såklart. Hyser inte mycket hopp för blågult men hoppet är också det sista som övergiver människan.

Danmark

Grannar och bröder, i skandinavisk anda håller jag självfallet jag på dem.

Tyskland

Nordeuropas giganter och eleganter. De kommer att gå långt.

Irland

Kul att Irland är med igen! Deras fans är fantastiska och de gröna kan kämpa sig till ett helt ok resultat genom ren och skär viljestyrka.

England

Jag vet egentligen inte om jag ska ha England med här eller inte. Å ena sidan tänker jag att de har en bred fanbas som sätter färg på vilket mästerskap som helst och de KAN faktiskt spela riktigt bra och trevlig fotboll. Å andra sidan tänker jag: jaha, och?

Grekland, Holland, Kroatien, Polen, Ryssland, Spanien, Tjeckien, Ukraina

Utan rangordning. Det gör mig detsamma hur det går för dessa.

Portugal

Nix, jag gillar inte Portugals landslag. Och att deras bäste spelare är den fuskande grinollen Cristiano Ronaldo gör inte saken bättre.

Frankrike

Bubblare på ute-listan. Jag har aldrig varit särskilt förtjust i Les Bleus men efter att ha sett hur dessa uppkäftiga divor betedde sig i senaste VM mot sin tränare, sitt landslag, sina fans och sitt land så åkte de rakt in på näst sista plats. Det var beklämmande att se en av världens starkaste fotbollsnationer degradera sig till bortskämt barn-nivå.

Italien

Precis av samma anledning som tidigare. Lika mycket som jag tycker om Italien som land, lika illa tycker jag om fulspelande Azzurri med sina myglande divor. Jag upprepar: Italien åkte på lång 2-2 - näsa mot Skandinavien år 2004 och jag hoppas verkligen att något liknande händer även i år.

Hur går det då? Tyskland är alltid starka och kan vara en het finalkandidat, och Holland likaså. Kan bara England få spelet och spelarna att fungera så går England också långt, för bra spelare har de. Tyvärr går det också alltid bra för Italien. Men det blir väl Spanien igen till slut. Till syvende och sist känns det som att det saknas riktig konkurrens till spanjorerna, Holland är inte lika starka som tidigare och Tyskland och England kan eventuellt ta sig till final men där rår de inte på Spanien.

Ikväll ska det visst firas min födelsedag med en liten asado och imorgon blir det ännu mer fotboll. Både EM men imorgon spelar också Chile VM-kval mot uppstickarna från Venezuela.

Fredagsmys?

Fredag afton, och solen sjunker i havet.

Ungdomens musik och helgens förväntningar

ekar här redan och var i kvarteret.

Prat och skratt hörs från öppna balkonger,

där fredagsgroggen avnjuts.

Grannarns glädjs åt sitt fredagsmys.

Men inte jag inte.

Jag är på väg till universitetet

för 5 timmars lektioner i kommunikation

och internationell ekonomi.

Plikten framför allt, studierna kallar,

innan även jag kan knäppa en kall pilsner

och säga "Shabat Shalom".

Redo för tentaskrivning häromveckan. 

Lillördag kväll

God lillördag! Klockan är nu snart midnatt i Chile, onsdag kväll, och det är en så behaglig afton! Lungt och stilla, lite svalka i luften. Havet, det beskedliga, brusar i bakgrunden.

Igår fick Arica finfint besök av självaste Presidente Sebastián Piñera. Han kom, tillsammans med bland annat hälsoministern, för att inviga vårt nya och rätt stora regionala sjukhus, vilket bara innebär positiva medföljder för vår region i norr. Presidenten passade även på att lova att samtliga som bor i Cerro Chuño ska få nya bostäder. För Er som inte känner till Cerro Chuño kommer här en kort beskrivning av ett stort (och internationellt) problem. Cerro Chuño är ett bostadsområde i utkanten av Arica som byggdes på 80-talet, och området härbärgerar mest familjer från medel- till lägre socio-ekonomiska samhällsklasser. Till saken hör den att bostadsområdet är byggt på ett ställe där ett chilenskt luftbolag hade dumpat tungmetaller, som bly, kvicksilver, arsenik och andra godsaker. Tungmetaller som företaget hade inköpt från svenska Boliden, slagg- och restprodukter från Sverige som företaget "skulle ta hand om och utvinna", vilket visade sig vara lögn och bluff och båg. Boliden säljer eländet billigt och skeppar hit det, varpå det chilenska företaget helt sonika och väldigt olagligt dumpar det i utkanten av vår stad och strax efter går under jord. Några år senare byggs det hus och lägenheter i området. Folk som bor där är sjuka och har i åratal väntat på att få nya bostäder då det framkom vad det var för grund som deras hus var byggda på. Eftersom människorna inte hade de främsta socio-ekonomiska förutsättningarna för att bara flytta sådär i största allmänhet så har de tvingats bo kvar på den förgiftade marken, ända tills nu då de äntligen har fått löfte från president Sebastián Piñera om nya moderna bostäder långt bort från det tungmetallförgiftade Cerro Chuño.

Som svensk känner man lite extra bitterhet över det sorgliga faktum att roten till eländet i Cerro Chuño kommer från ett svenskt bolag och att vanligt folk lider för att ingen vill ta ansvar. Boliden har definitivt inte någon ekonomisk eller politisk skuld eller ansvar i denna fråga, utan skulden ligger helt och hållet på det chilenska luftbolaget och dess oseriösa, kriminella och oansvariga representanter som nu skyller på Sverige. Visst, Boliden borde gjort lite mer research innan de sålde sitt skräp, så lite moral kanske Boliden borde känna, dock absolut inte något tvång att lösa problemet. De gjorde en fullt legal internationell handelstransaktion med det som till synes var ett seriöst chilenskt utvinningsföretag, som dessvärre visade sig vara en bunt korrupta skurkar. Boliden är ett multinationellt företag som borde ha koll på sina handelspartners, helt klart. Men hur som haver, nu har Chiles regering beslutat om att uppföra nya bostäder åt de som bor i Cerro Chuño, deras gamla hus ska rivas och området ska stängas för allmänhet. Inte en dag för sent, barn ska inte få automatisk blyförgiftning i ett land som Chile bara för att de bor hemma. Det är krut i Sebastián Piñera, han löser inte bara detta utan väldigt många andra problem som Chile har.

Jag fick också idag äran att delta i CENSO, en nationsvid undersökning och kombinerad folkräkning, så nu är man en del av den chilenska statistiken.

Ikväll när jag återvände från universitetet upptäckte jag när jag anlände till grinden i vårt gated community att den stod olåst och öppen, likaså porten där bilarna åker in, och det fanns inte tillstymmelse till nattvakt någonstans. Vilken säkerhet vi har, vad betalar vi månadsavgiften för?? Här skulle ju Bildsköne Bengtsson kunna ta Janne Olsson och Clark Olofsson på guidad rundtur...

Tisdag kväll

Något konstigt har hänt med mig det senaste året. Jag är nämligen magsjuk igen. Jag, som tidigare har kunnat äta sten utan att detta har medfört någon extraordinär ökning av inre aktiviteter, ligger återigen däckad och med inställda planer. Inga lektioner på universitetet ikväll bidde det därmed, tråkigt då jag gillar juridik och behöver all matematik som kan fås. 

Eftermiddagen ägnades åt engelskundervisning i två timmar och sedan gick jag iväg och hämtade ut min kära dator från reparatören igen som verkar fungera bra hittills. Det är sant som de säger, de gamla grekerna: man vet inte hur mycket något betyder för en, innan man saknar det. 

Lyssnade lite och såg sista tio minuterna av Stockholmsderbyt tidigare i eftermiddags. AIK kan inte göra mål verkar det som, jag fick lite känsla av 1998 när jag såg dem spela och ineffektiviteten framför mål. Självmål var AIK: s bäste målskytt den säsongen och mycket riktigt gjorde Självmål AIK: s mål även idag. Å andra sidan vann AIK SM-guld när Självmål var som målfarligast år 1998... Far därhemma visade matchen i sin iPhone, över FaceTime, och jag tittade i min iPad. Kanske primitivt men jag tycker att det är häftigt och kul att det går så lätt att kommunicera nu. När jag bodde i Jujuy i Argentina för endast 13 år sedan pratade jag med familjen en gång varannan vecka, och då bara tio minuter åt gången. Det var annorlunda. 

Annars är den största nyheten i Chile just nu den stora rättegången mot tidigare regeringsmedlemmar och -tjänstemän som nyligen har inletts i Santiago. Åtalet gäller dråp på nästan 200 personer som miste livet i tsunamin som medföljde den stora jordbävningen som inträffade den 27 februari 2010 i södra delarna av landet. De åtalade anklagas bland annat för att inte ha följt gällande säkerhetsrutiner, negligerat information och vilselett befolkningen. Bland annat gick dåvarande och avgående presidenten Michelle Bachelet ett par timmar efter skalvet ut med ett tal till nationen i samtliga nationella tv-kanaler och radiostationer och avblåste risken för tsunami och manade till lugn. Ett mycket märkligt beteende av en statschef, då en nästan sex meter hög tsunami hade slagit in över sydchilenska kusten cirka en halvtimme INNAN presidentens tal. Bristen på central ledning var uppenbar dagarna efter det massiva skalvet och den avgående regeringen tycktes mest vara intresserade av att skicka militär för att skjuta på hungriga och frusna människor som stal mat och kläder i de drabbade områdena. Stjäla är såklart inte bra men vad gör man i ett sådant läge, om man har förlorat allt man ägde och om man inte har mat, vatten eller mediciner? Jag anser att det är helt rätt av Chile att de ansvariga regeringsmedlemmarna och -tjänstemän utreds och ställs inför rätta för brist på engagemang och felaktig hantering av denna krissituation. Men man måste också ha i åtanke att denna rättegång är politisk. Jordbävningen inträffade precis i övergången från socialistiskt styre under avgående presidenten Michelle Bachelet till ett högerstyre under den tillträdande presidenten Sebastián Piñera och den ny styrande högeralliansen har aldrig missat någon möjlighet att kritisera den tidigare regeringen och presidenten för det misslyckade hanterandet av situationen efter skalvet år 2010. Då den nuvarande regeringen fick visa upp sig dels under den famösa räddningen av gruvarbetarna i Copiapó men också under jordbävningen i Japan förra året då hela chilenska kusten fick tsunamilarm tog man såklart tillfället i akt att inför hela landet dels visa sin förträfflighet men också att utdela kängor till Bachelet och hennes tidigare regering. 

Det är bra att de ansvariga ställs inför rätta, men processen är också ett spel för de politiska gallerierna. Bra eller dåligt - bestäm själv. Michelle Bachelet själv kan inte åtalas då tidigare statschefer åtnjuter en typ av åtalsimmunitet i Chile men det diskuteras i kongressen, där högeralliansen har majoriteten i bägge kamrarna, om att upphäva denna typ av immunitet, just för att även ställa den tidigare presidenten inför rätta för dråp. 

Söndag

God söndag!

Under den dryga vecka som jag inte har varit aktiv här så har Blogger ändrat display på sin kontrollpanel. Me no like.

Vi ändrade till vintertid i Chile i natt så nu är det sex timmars tidsskillnad från Sverige. Stryktipset behöver med andra ord fixas på fredagen, far.

Nu äntligen har en vecka av intensiva studier nått sitt slut. Totalt har jag avverkat fyra tentor (juridik, matematik, kommunikation och administration), tre betygsbärande diagnostiska prov (engelska, juridik och matematik) samt två inlämningsarbeten (kommunikation och administration). Hoppas nu bara att allt flit bär frukt med lite hyfsade betyg också.

Genomförandet av tentor här i Chile är något annorlunda från de i Sverige, jag ska förklara på vilket sätt. Och jag har studerat vid tre institutioner på två universitet i Sverige så jag vet...

I Chile måste Ni först och främst komma i tid till examen och iklädd formell klädsel. "Formell klädsel" innebär kanske inte svart kostym men för herrar åtminstone skjorta, slips och kavaj. Och "komma i tid" innebär just det som det betyder. Om Ni inte uppfyller dessa två ganska banala kriterier, passa tiden och formell klädsel, så äger Ni inte rätt att skriva tentamen. Det enda som Ni får ha framme på bänken/skrivbordet är ett par pennor i bläck, blyerts är inte tillåtet, och på sin höjd en flaska vatten. Er mobiltelfon ska inte bara vara inställd på ljudlös profil, den ska vara avstängd, och den som viskar, pratar eller för oväsen avvisas från salen och erhåller lägsta betyg av sju möjliga, det heter KLANDERVÄRT och stavas med en enkel 1. I Sverige kan Ni komma och gå till och från tentamen lite som Ni själv önskar. Det pratas, viskas och väsnas i salen, mobiltelefoner ringer stup i ett och det ska inte bara svaras i dem, det ska dessutom tjattras i dem. Folk skyfflar upp så mycket godis, chips och läsk på bänkarna så det ser mer ut som en Pressbyrå än en tentamensskrivning och det ska öppnas och prasslas och bjudas runt till kamrater.

Jag gillar och uppskattar mer hur tentamensskrivningen är härnere.

I övrigt då? Fredag kväll avrundades ytterst lämpligt med en asado och några glas utmärkt vin, en bra avslutning på en produktiv vecka. Annars har helgen varit ganska lugn, en vanlig lördag igår med städhjälp och besök på marknaden som vanligt. Hösten verkar fortfarande inte riktigt vilja komma till vår lilla stad, kvällarna kan vara lite kyligare än vanligt men dagen är fortfarande varm och solig. En mindre rolig nyhet är att en stor korruptionsskandal har uppdagats i Arica med företagsledare och kommunstyrelse. Totalt sitter just nu 19 personer häktade, däribland dem vår tidigare borgmästare, socialisten Waldo Sankán. Policía De Investigaciones har gjort ett fabulöst arbete med att komma de korrumperade tjuvarna och banditerna på spåren och hittills har 4 miljarder pesos (55 miljoner SEK) kunnat lokaliseras i olika tillhåll. Tragiskt, skamligt, pinsamt är orden och jag hoppas att Waldo Sankán (till syvende och sist är det han i egenskap av borgmästare som är den ytterst ansvarige) och hans anhang får sitta länge, länge i fängelset i Acha, i öknens ödemark på väg mot Iquique.

Pust...

Hola amigos,

Jag är mitt inne i en ganska tuff tentaperiod på universitetet just nu, därav det skrala uppdaterandet. Nästan all ledig tid dedikeras åt flitigt studerande. Hoppas att det ger bra resultat bara.

Allt är bra här och jag lovar att återkomma med nyheter till nästa helg då denna period av tentor och diagnostiska prov är över.

Hörs

Långfredag

Håhåjaja. Här är det Långfredag, precis som i den större delen av världen, och det märks. Trots den sekulariserade nivån på Chiles samhälle så håller man såpass mycket på traditionen att det känns att denna dag är en sorgens dag. Ingenting är öppet, folk håller sig inomhus och TV visar endast filmer, serier och dokumentärer om Jesu liv och lidande. Till och med katten (fortfarande inget bra namn, hjälp oss nu!) håller sig ovanligt i skinnet idag.

Jag ska snart iväg till universitetet en sväng och träffa några klasskamrater för att göra klart ett arbete till administrationen, så detta blir bara en kort berättelse om hur vår fredag har varit hittills.

Vi tog en biltur ut på La Isla och tittade på havet och alla som surfade på förmiddagen. Havet är friskt och rent igen och glittrar med en djupblå ton. Borta är all gegga som floderna förde med sig uppifrån bergen och borta är all bråte, drivved och träd som följde med på flodernas fart. Senare bjöds vi upp att äta lunch hos svärmor på eftermiddagen; musslor till förrätt och stekt fisk som varmrätt. Musslor tycker jag vanligtvis inte om men denna gång var det något speciellt över dessa. Sväran hade kokat dem, sedan öppnat dem och gröpt ur allt klet för att blanda med hackad lök och koriander. Sedan hade hon lagt sörjan tillbaka i skalen och rivit parmesanost på för att till slut koka/gratinera dem i ugnen i en djup plåt tillsammans med vattnet som de hade kokats i. Resultatet blev helt sanslöst smarrigt, testa detta någon gång. Mätta och belåtna (och avlappnade efter ett par glas vin) var det sedan meningen att jag skulle ha pluggat engelska (den avancerade engelskan naturligtvis), matematik och juridik på eftermiddagen men istället fastnade vi med varsin Mango Sour och honungsmelon framför TV: n och Mästerverket framför alla, det med ett mycket stort M: Ben Hur. Det är synd att det inte görs sådana filmer längre.

Universitetet och klasskamrater väntar nu, Glad Påsk till Er!

Tillbaka i plugget

Min första vecka tillbaka på högre läroverk är till ända och det var riktigt roligt att återgå till skolbänken igen. Intressanta ämnen, bra lärare och trevligt folk att umgås med, enda nackdelen är väl schemat med kvällskurser med sena kvällar. Universitetet/högskolan där jag läser heter INACAP, (Instituto Nacional para Capacitación Profesional) även kallat Universidad Tecnológica de Chile. Ett rikstäckande läroverk som startade som yrkeshögskola på 60-talet men som nu har fått status som universitet och är ett populärt lärosäte att studera vid. Det rankades för något år sedan som Chiles 18:e bästa universitet, hyfsat ok för ett land med totalt över 150 universitet och högskolor, både privata och statliga. Jag läser Internationell Ekonomi, där det denna termin ingår sex ämnen: internationell handel, handelsrätt och internationell rätt, administration, kommunikation, matematik och engelska. Framför allt engelskan kände jag var oerhört nyttig och nödvändig, under lektionerna har läraren bland annat gått igenom räkneord, klockan och ”the” och ”a-an”... jag hade självfallet hoppats på en liten smula högre nivå på engelskan och kanske något mer inriktat på engelsk affärskommunikation eller dylikt. Engelskan tenterar jag av så fort som möjligt så kan jag ägna den lektionstiden åt vettigare studier.

Något konstigt med lärarkåren är det dock: antingen är det en samling med look-a-likes eller så är de alla mer eller mindre (av mig) kända personligheter som nu har gått under jorden och startat ett nytt liv med att undervisa. Bara läs följande: I favoritämnena handelsrätt och internationell rätt har jag som lärare Chiara Siracusa som ställde upp för Malta i Eurovisionsschlagerfestivalen 1998 och 2006. I administration undervisar en ohälsosamt solbränd Nils Lofgren, måste be honom om Springsteens autograf någon gång. Ni undrar säkert alla var Hanna Zetterberg gör idag. Hon blev ganska berömd efter sin insats som Ronja Rövardotter i Tage Danielssons mästerverk från 1984 och senare på 90-talet satt hon ju i Riksdagen för Vänsterpartiet men hon för nu en alltmer anonym tillvaro. Jag kan avslöja att hon idag arbetar som min matematiklärare på INACAP Sede Arica. På tal om politik så blev jag dock lite paff när jag såg att jag hade jordbruksminister Eskil Erlandsson som lärare i huvudämnet internationell handel.

Annars inte mycket nytt att rapportera om, hösten med sin behagliga värme och svalkande vindar verkar ha kommit för att stanna. Jag njuter av mer moderata temperaturer, chilenarna mumlar och knotar över ”kylan”. Vår katt (fortfarande inget bra namn, vi kallar honom ”gato”, ”katten”, ”chiquillo”, ”grabben” eller liknande) bekantar sig med sitt nya hem och med kattorna på gården. Dags att ta honom till veterinären snart och göra honom till eunuck. Tyvärr tar folk inte hand om sina husdjur här och det finns redan alldeles för många stackars svultna och raggiga utekatter i Arica för att vår ska sätta fler till världen.