Calama

Såhär såg det ut i Calama igår kväll.

Bilden är tagen från INACAP Sede Calama av en arbetskamrat.

Lite nytt....

Sent mellan rapporterna nu. Beklagar för det men så har det också varit en lite småtråkig vinterdvala härnere. Två veckors vinterlov från studierna kombinerat med ett nyhetsflöde lika med noll bidrar inte till någon större dos av kreativitet. Temperaturerna har legat på 12-15 grader vilket räknas som kallt här i Arica. Vintern har haft sitt fasta grepp om vår region fram tills för ett par dagar sedan då solen tittade fram för första gången på ett par veckor. En del jordskalv har det varit också, både i Arica och i Sverige. Imorse och häromkvällen skakade det till här, inte något av skalven nådde upp till ens 4 på Richter och häromveckan skakade Sveriges västkust vilket hör till ovanligheterna. Må så vara att man inte är van vid jordskalv (läs: INTE jordbävningar) i Sverige men det var faktiskt pinsamt att läsa hur media vrålade om ”JORDBÄVNING I HALLAND!” och höra folks gråtmilda historier om hur allt hade skakat och hur saker nästan hade gått sönder och hur förfärligt det hade varit.

Jag är just nu i full fart med att avsluta en utbildning för att fortsätta som lärare i engelska, men på mer avancerad nivå. Bara de sista tentorna kvar nu innan man kan titulera sig TEFL Certificated. På tal om studier så har jag ännu inte kommit igång med universitetet, då jag väntar på en dispens från rektorn angående mina betyg. Det är en lång historia som bottnar i ett lite trögkört utbildningssystem, lite mer byråkrati och dessutom reformer inom Chiles utbildningsdepartement som försenar hela maskineriet. Fråga inte, till och med jag är trött på den historien.

Igår var det träningsmatchdag i fotbollsvärlden och både Chile och Sverige förlorade med 0-3. Sverige spelade en avskedsmatch på Råsunda som sorgligt nog ska rivas och Chile var i USA en sväng och spelade en match mot Ecuador. La Roja stod inte alls att känna igen och det måste till en ordentlig kragtagning om förstaplatsen i CONMEBOL’s VM-kvalgrupp ska behållas. Ja, Chile leder Sydamerikas kvalgrupp till VM 2014 i Brasilien.

Vi tillbringade helgen i Tacna tillsammans med svåger och svägerska. God mat, bra shopping och energiskt nattliv. Trevlig stad det där, men jag har fortfarande stor lust att fortsätta vidare norrut i Perú, till Arequipa och Nazca.

Förövrigt är det tydligen hit till Sydamerika, eller närmare bestämt till nyligen nämnda Ecuador, som man behöver flytta/fly för att komma undan de feministiska PK-horderna som härjar i Europa.

Söndag kallt

"Den eviga vårens stad" lever inte upp till sitt goda rykte denna söndageftermiddag. Det går långt ifrån att känna igen rara Aricas värmande sol och glittrande vatten denna helg. Ett jämntjockt och genomgrått molntäcke ligger envist över oss och hade jag inte vetat bättre så hade jag tänkt att "ja, nu kommer väl regnet snart". Igår kväll satt vi hemma hos svåger och svägerska och tog ett glas vin och det var så kallt, trots att de glödande resterna från en tidigare asado ännu knastrade i sin oljefatsbädd, att jag var tvungen att svepa en filt omkring mig, på bästa farbrorsvis. Sitter nu här med en kopp hett té och ser hur det blir allt skummare i vrårna i takt med att klockan närmar sig sju på eftermiddagen. Svensk höstvarning á la oktober med andra ord här i norra Chile.

Det har varit en lugn och trevlig helg här annars. Igår hade jag lektion i matematik på förmiddagen och på kvällen gick vi ut med frugans familj och åt en god buffémiddag. Konceptet var smörgåsbordsliknande buffé och så en av de rejälaste grillarna som jag har sett där grillmästaren stod rödblossande och svettig och skar upp rykande bitar av nöt, gris och fågel. 7000 CHP (ca. 100 SEK) för en sådan obegränsad middag är ett helt ok pris tycker jag iallafall. Vi fick också frågan igår om vi ville vara vittnen på svägerskans bröllop i September vilket vi ärade naturligtvis tackade ja till.

Ikväll tänkte jag studera lite juridik inför den sista tentan på tisdag i handelsrätt, sedan är det faktiskt två veckors vinterlov, fram till och med andra veckan i Augusti. Det är helt fel säsong att ge sig ut och luffa runt i Perú nån vecka men det är precis det som jag är sugen på nu under vinterlovet. Jag längtar tillbaka till Arequipa och Cusco...

Tropiska sjukdomar...

Har Ni någonsin hört talas om ”glaskroppsavlossning?” Jaså inte. Nä inte jag heller, förrän nu. Jag har tydligen fått det.

De senaste två veckorna har jag gått omkring och haft suddiga små ”fläckar” i vänster öga, som ibland följer med blicken. Fläckarna ser ut som små små solskuggor, Ni vet de där som kan dyka upp om man stirrar mot ett ljus för länge. Jag har inte berättat det tidigare helt enkelt för att fläckarna inte har stört mig något nämnvärt och för att jag när jag kommunicerar med folk inte tänker på dem. Men när jag till exempel sitter vid datorn och ser den vita bakgrunden eller när jag läser en bok eller tidningen så dyker de jädrans fläckarna upp, men de har aldrig riktigt stört så pass så att jag lider av dem och därför har de helt enkelt fallit lite i skymundan. Men till slut, häromsistens, letade jag reda på vad i hela världen det kan vara som till och från grumlar min vänstersyn. Och jo, alla symptom som jag har tyder på så kallad ”glaskroppsavlossning”. Ett helt ofarligt ålderstecken som drabbar de flesta människor (närsynta personer som jag kan drabbas i något yngre ålder) men endast ett fåtal upptäcker det och som med tiden går över av sig själv. Det beror på att glaskroppen, ett membran som omsluts av ögonloben, och dess innehållande vätska av ålder börjar krympa en aning och glaskroppen sluter därmed inte helt "tätt" runt ögonloben. Skuggorna man ser är faktiskt riktiga skuggor som glaskroppen kastar på synnerven. Enligt det material som jag har läst på internet (säga vad man vill om svensk vård, men exempelvis Vårguiden.se och liknande internet-alster är helt suveräna) är fenomenet vanligt, helt ofarligt, går över av sig själv efter ett tag och är ett tydligt ålderstecken. Det där sista epitetet gör knappast min lördagmorgon, ålderskrämpor...

Har annars legat hemma denna veckan med en annan smaskig bacillhärd: Bronco-Alveolitis heter det på spanska och jag hittar ej en översättning på det. En inflammation av lungornas alveoler som jag tack och lov inte blev särskilt lidande av jämförelsevis. Symptomen är lite feber, rethosta och ibland en lätt andnöd. Men efter en penicillinkur är ordningen återställd.

Det har varit lite lugnare på studiefronten också denna vecka. Lämnade in ett stort slutarbete i juridiken i tisdags, ett grupparbete som JAG var tvungen att göra för att ingen annan av mina tre grupp"kamrater" hade gjort något alls eller ens visade motivation för att delta, och detta trots att jag låg med 38 graders feber. Jag skulle ha strukit deras namn och bara skrivit mitt på... Det var första och sista gången som jag samarbetar med dem i något överhuvudtaget.

God lördag afton

Lördag afton i midvinterns Chile. Det känns fånigt att som svensk gnöla på kylan när kvicksilvret aldrig någonsin sjunker under 10 grader men kvällarna känns kalla nu, till och med i Sydamerika. Ibland har det hänt att man vaknar på natten och fryser, men husen här är helt enkelt inte byggda för att klara kyla, de är byggda för att klara jordbävningar. Det är med andra ord lika kallt/varmt ute som inne.

Man börjar se tillstymmelse till ljus i en lång mörk tunnel av studier nu. Denna veckan har det bara varit ett prov och inlämnande av tre uppsatser. Och det tycker jag har varit riktigt avslappnande.

Sjukstuga här annars med frugan däckad i dunderförkylning och två kissemissar med varsin virusinfektion. Med andra ord PAAAARTYYY!! Sitt inte uppe och vänta på mig, älskling.

Skämt åsido

Jag agerar sjuksyster här hemma. Kärestan sover mest hela tiden och vill när hon är vaken ibland ha dricka eller en kopp té eller en ny DVD-film så det är inga problem. Katterna däremot ska ta varsitt piller en gång per dag och jag måste fribrottas med  de hårbollarna varje gång jag ska försöka böka in medicinen i truten på dem. Men alla tre är på bättringsvägen, tackar som frågar. Om Ni minns för ett tag sedan så utlyste jag en namntävling här på bloggen om vad våra katter skulle heta. Jag ska först ta tillfället i akt och å det djupaste tacka för det överväldigande gensvar som vi erhöll (totalt inkom 0 förslag) men också berätta att katterna efter egoistiskt övervägande sedan en tid tillbaka heter Ramón och Julieta. 

Det var ju ett tag sedan Fotbolls-EM slutade men ska vi ta och prata lite om årets idrottshändelse och sätta punkt för det nu? Spanien vann, och vem hade trott något annat? Inte jag i alla fall. Jag tippade dock Tyskland som finalmotståndare men dessa åkte ju som bekant ut mot ett för en gångs skull spelmässigt och strategiskt riktigt bra spelande Italien. Så var det då finalen, sydeuropeiskt derby. Jag både trodde och hoppades på spansk seger och det fick vi ju med råge. Jag anade innerst inne kanske 2-1 eller eventuellt 2-0 till tjurfäktarna men 4-0?? Och i en final?? Och mot Italien?? Nu när spanjorerna äntligen (?) har brutit sin mästerskapsförbannelse finns det inga i den kända delen av universum som besegrar dem när det gäller. Spaniens mästerskapssvit kan bli tråkigt lång.

EM 2012 blev en hyfsat trevlig tillställning till slut. Spanien vann alldeles otroligt väntat, Sverige var en väntad besvikelse förrutom i sista matchen mot Frankrike, Ryssland fick tyvärr punktering (jag gillar Rysslands charmiga fotbollslandslag men det chauvinistiska anhang av pack som följer dem kan gott stanna kvar i Sibirien), Danmark orkade inte ända fram, kämpande Irland med sina gröna, glada och skrålande supportrar slutade allra allra sist och Holland blev kanske EM-historiens största negativa överraskningar. Det bästa med värdnationerna var inte deras lag i sig  utan deras fans. Fantastisk stämning skapades i Warzawa och Kiev när Polen respektive Ukraina spelade match.

Två faktorer bidrog dock till en liten personlig smolk i EM-upplevelsen. Dels hade jag så inbilskt mycket studier under juni månad att jag inte hann eller orkade bry mig om turneringen så mycket som jag hade önskat, men också bidrog det faktum att jag sedan ett och ett halvt år tillbaka bor i Sydamerikas minst fotbollsintresserade land, med eventuellt undantag för Venezuela. Mina bekanta här var sorgligt ointresserade av världens tredje största idrottshändelse och på universitetet frågade mina studiekamrater mig vad det var för nån fotboll som spelades borta i Europa, VM-kvalet? Ointresset här nere ledde också till att endast dryga hälften av matcherna visades på chilensk tv och inte en spaltcentimeter referat skrevs i tidningen, förrutom när de större lagen spelade. Och när jag säger "större lagen" så menar jag Spanien, Italien eller Tyskland.

Nu är det stor nedräkning inför VM 2014 i Brasilien. Jag kommer att åka dit, någon som ska med?

Annars som sagt börjar man skönja slutet på första terminens ekonomistudier, vilken har varit riktigt rolig. Det går bra också, jag spikar väl inte alla tentor direkt men jag tycker ändå att snittbetyget 5,9 hittills av 7 möjliga är ganska ok. Det som drar ner är Administration som trots att det är både givande och roligt är mycket svårt, och min ständiga nemesis: Matematik.

Jag är också mitt uppe i att erhålla permanent uppehållstillstånd i Chile eftersom jag har bott här med tillfälligt uppehållstillstånd i mer än ett år. Tack och lov är det mindre byråkrati nu än förra året, då jag ansökte om tillfälligt uppehållstillstånd. Kort sagt fungerar det såhär: om man är gift med en chilensk medborgare och bor i Chile så har man per se legal rätt till ett tillfälligt uppehållstillstånd, men det sker inte per automatik. Man måste själv knata och knota omkring hos myndigheter för just alla nödvändiga papper och intyg och stämplar för att sedan knata och knota iväg till sin regions migrationsdepartement och där lämna in bibban av papper samt ens pass. Efter två-tre veckor kommer så beskedet och passet med ett fint klistermärke som säger "RESIDENCIA TEMPORAL en la REPÚBLICA DE CHILE", underskrivet av guvernören själv. Det var lite lättare nu, dokument och ansökningshandlingar kunde man ladda ner på internet men det var ändå en rejäl lunta papper som skickades ner till Santiago och det nationella migrationsdepartementet häromdagen.

Det var längesedan jag skrev en söndagskrönika men håll utkik imorgon! 

Bomber och granater... och midsommar

Sen måndag kväll och stilla nokturn i Chile. Tidig tisdagsmorgon med gryende fågelkvitter i Sverige. Jag har precis haft tentamen i engelska och fick alla rätt. Gratulera mig inte, jag hade svårare engelskprov när jag gick i femte klass i grundskolan. Jag hade däremot en tentamen i handelsrätt häromveckan och nu kommer jag att gå emot all svensk avskyvärd jantelag som finns och skryta med alla rätt även på den tentamen. Ibland är man faktiskt ganska bra. Riktigt bra till och med. Så är det.

I fredags kväll blev mitt universitet bombhotat mitt när vi hade lektion i internationell ekonomi. Läraren beordrar oss alla ut, snart stod en samlad studentkår på gatan och inom fem minuter anlände ett par bilar med Carabineros, Chiles paramilitära poliskår. Dessa agerar nu med den underbara pragmatism som kännetecknar denna fantastiska polis' handlande. Istället för att lunkande gå omrking och "avvakta i väntan" vrålar deras befäl ut till oss studenter från en megafon att "BORT! GÅ HEM! FÖRSVINN! VI HAR BEFÄLET NU!" varpå skolkvällen avslutades för den aftonen. Pragmatismen fullbordades när jag tillsammans med en klasskamrat gick mot taxi colectivos och vi såg hur Carabineros' specialstyrka GOPE (Grupo de Operaciones Especiales) anlände i sin mörkgröna bepansrade buss. GOPE är inte några snälla pojkar, de är väl närmast att jämföra med Nationella Insatsstyrkan, men här har varje region sin egen grupp med GOPE. Det är krut i Carabineros de Chile.

Hotet var dock inte ett dåligt skämt som vi till en början trodde. Idag fick vi höra av en lärare att GOPE mycket riktigt hade funnit en hemmagjord bomb i universitetets lärarrum. Carabineros grep sent duktigt nog sent på fredagkvällen den ansvarige för ett potentiellt bombdåd och kanske till och med dödsoffer. Den gripne är en student, jag vet inte i vilket ämne, som det gick dåligt för och som tydligen ville avbryta en tentamen och som fick för sig att smuggla in en bomb, av det mindre slaget, i lärarrummet. Men läs vidare: den eventuella bombningen försiggick av ett telefonsamtal till rektorns sekreterare, i sedvanlig ordning. Den klantigaste jädra bombmannen i världshistorien fick för sig den utomordentligt geniala idén att ringa och hota universitetet FRÅN SIN PRIVATA MOBILTELEFON! Det var bara för Carabineros att avläsa numret ur sekreterarens telefon och sedan åka och plocka Dynamit-Harry som nu riskerar 15 års fängelse, inte för bombhot eller "försök till förstörelse" eller liknande, utan för terrorism mot staten. Mitt universitet är statligt och räknas som statlig egendom, så staten kommer att väcka åtal mot grabben för terrorism.

Así me gusta, Chile.

Helgen har däremot varit lugn och stilla. Svensk midsommar gick stilla förbi, jag lagade en god middag på lördagkvällen och hade sill, färskpotatis, knäckebröd och en liten nubbe i tankarna. Jag har under veckan och helgen sett en del fotboll och inget resultat är förvånande. Portugal vann, Tyskland vann, Spanien vann och Italien vann tyvärr. Jag gissade ordentligt fel på rysk framgång tidigare men jag tror fortfarande på Spanien mot Tyskland i final, med spansk seger. Spanien har världens bästa landslag och det finns nog inget annat som kan besegra ett bra spelande Spanien idag.

Fredagsmys?

Fredag afton, och solen sjunker i havet.

Ungdomens musik och helgens förväntningar

ekar här redan och var i kvarteret.

Prat och skratt hörs från öppna balkonger,

där fredagsgroggen avnjuts.

Grannarns glädjs åt sitt fredagsmys.

Men inte jag inte.

Jag är på väg till universitetet

för 5 timmars lektioner i kommunikation

och internationell ekonomi.

Plikten framför allt, studierna kallar,

innan även jag kan knäppa en kall pilsner

och säga "Shabat Shalom".

Redo för tentaskrivning häromveckan. 

Tillbaka i plugget

Min första vecka tillbaka på högre läroverk är till ända och det var riktigt roligt att återgå till skolbänken igen. Intressanta ämnen, bra lärare och trevligt folk att umgås med, enda nackdelen är väl schemat med kvällskurser med sena kvällar. Universitetet/högskolan där jag läser heter INACAP, (Instituto Nacional para Capacitación Profesional) även kallat Universidad Tecnológica de Chile. Ett rikstäckande läroverk som startade som yrkeshögskola på 60-talet men som nu har fått status som universitet och är ett populärt lärosäte att studera vid. Det rankades för något år sedan som Chiles 18:e bästa universitet, hyfsat ok för ett land med totalt över 150 universitet och högskolor, både privata och statliga. Jag läser Internationell Ekonomi, där det denna termin ingår sex ämnen: internationell handel, handelsrätt och internationell rätt, administration, kommunikation, matematik och engelska. Framför allt engelskan kände jag var oerhört nyttig och nödvändig, under lektionerna har läraren bland annat gått igenom räkneord, klockan och ”the” och ”a-an”... jag hade självfallet hoppats på en liten smula högre nivå på engelskan och kanske något mer inriktat på engelsk affärskommunikation eller dylikt. Engelskan tenterar jag av så fort som möjligt så kan jag ägna den lektionstiden åt vettigare studier.

Något konstigt med lärarkåren är det dock: antingen är det en samling med look-a-likes eller så är de alla mer eller mindre (av mig) kända personligheter som nu har gått under jorden och startat ett nytt liv med att undervisa. Bara läs följande: I favoritämnena handelsrätt och internationell rätt har jag som lärare Chiara Siracusa som ställde upp för Malta i Eurovisionsschlagerfestivalen 1998 och 2006. I administration undervisar en ohälsosamt solbränd Nils Lofgren, måste be honom om Springsteens autograf någon gång. Ni undrar säkert alla var Hanna Zetterberg gör idag. Hon blev ganska berömd efter sin insats som Ronja Rövardotter i Tage Danielssons mästerverk från 1984 och senare på 90-talet satt hon ju i Riksdagen för Vänsterpartiet men hon för nu en alltmer anonym tillvaro. Jag kan avslöja att hon idag arbetar som min matematiklärare på INACAP Sede Arica. På tal om politik så blev jag dock lite paff när jag såg att jag hade jordbruksminister Eskil Erlandsson som lärare i huvudämnet internationell handel.

Annars inte mycket nytt att rapportera om, hösten med sin behagliga värme och svalkande vindar verkar ha kommit för att stanna. Jag njuter av mer moderata temperaturer, chilenarna mumlar och knotar över ”kylan”. Vår katt (fortfarande inget bra namn, vi kallar honom ”gato”, ”katten”, ”chiquillo”, ”grabben” eller liknande) bekantar sig med sitt nya hem och med kattorna på gården. Dags att ta honom till veterinären snart och göra honom till eunuck. Tyvärr tar folk inte hand om sina husdjur här och det finns redan alldeles för många stackars svultna och raggiga utekatter i Arica för att vår ska sätta fler till världen.