Calama

Imorgon bitti åker vi till gruvstaden Calama i Chiles II Region, jag och Gabriela, och vi kommer tillbaka till Arica på måndag morgon.

Jag ska passa på att turista i det spännande landet där jag inte längre är turist. Jag ska förrutom det enligt min Lonely Planet mycket fula Calama (omdömet lyder ordagrant "Shithole") se hamnstaden Antofagasta som Bolivia fortfarande gör anspråk på, världens största människogrävda hål, koppargruvan Chuquicamata och den pittoreska andinska byn San Pedro de Atacama. Förhoppningsvis kan jag åka till någon av de många spökstäderna som ligger i området också.

Vi åker buss, Scania Kutternia, med en mycket rutinerad chaufför och vi kommer sakta men säkert kringla oss söderut. Resan börjar klockan 09.40 och vi ankommer Calama vid åttatiden på kvällen. Det är ett stort land, detta! Följande gäller också på ditresan: vi stannar i bussen allesammans, på grund av security reasons. Det kommer INTE ges tillfälle att gå ut och dansa lite.

Tubsockorna är packade, undrar hur det kommer gå, detta...

Kameran är laddad och jag lovar bildreportage i början på nästa vecka.

Idag...

… upptäckte tandläkaren att min lilla sobrina Fiorenza har överbett och sade bestämt åt henne att sluta med nappen. Hoppas att han inte led några plågor, Gud vare nådig med hans själ säger jag bara.

… åkte jag hem från stan med en skraltig lokalbuss från 50-talet som skulle fått vilken europeisk trafikkontrollant som helst att yla av iver och fradgande skriva ut hyllmeter med böter.

… pratade jag med en god vän hemma i Stockhom som ska skicka ner snus till min födelsedag. Han ska märka paketets innehåll med ”Gerådos de huso”.

Och nej, det var ingen som ammade offentligt på bussen idag.

Dagens garv

"Telefonsupporten" på SVT Play.
En tydligare kopia på BBC 4: s lysande komedishow The IT Crowd har väl knappast gjorts, men detta är ändå riktigt roligt!

Känner någon igen sig? Jag gör det.

Söndagskrönika / Crónica Domenical

Falta hoy una semana para la segunda vuelta de las elecciones presidenciales del país vecino Perú y los candidatas se llaman Ollanta Humala, representando el bloque de izquierda, y Keiko Fujimori líder de la agrupación derecha. Esta noche se realizó un debate presidencial desde la capital peruana de Lima entre los candidatas que acabo de observar y hay que establecer que este debate ha sido bastantemente más claro y profesional que los debates y discursos populistas que he oído del presidente chileno Sebastián Piñera.

La izquierda peruana representada por el Sr. Ollanta Humala desea fortalezer el pueblo, combatir la pobreza y ofrecer dinero y seguridad social a todos los peruanos marginalizados mientras la derecha y su cabezera Sra. Keiko Fujimori le rebate y pregunta de dónde surgirán aquellas fuentes económicas y en cambio su propuesta gubernamental se focaliza más en la creación del emprendimiento, el mercado libre y el crecimiento de las empresas. Los dos candidatos también se acusaban entre sí por ser corruptos o por no haber luchado demasiadamente contra la erradicación de la corrupción. Sr. Humala correctamente le pregunta numerosas veces a su oponente sobre su antepasado y sus responsabilidades como Primera Dama del Perú durante la gestión de su padre Alberto Fujimori mientras la misma le acusa a Sr. Humala por haber inicializado varios golpes de estado y sobornar a testigos en un juico sobre derechos humanos.

En un contexto general se puede distinguir las ideas de los dos candidatos presidenciale según lo siguiente: Ollanta Humala desea aplicar el socialismo en el Perú a través de realizar un sistema nacional de pensiones y mejorar la seguridad social, la salud y la seguridad y Keiko Fujimori desea abrir los límites del país para el mercado libre y aumentar el mercado, creando empleos en el area del comercio asegurando asímismo la seguridad social del pueblo. Los dos candidatos también competían sobre quién será el más eficaz en combatir la corrupción en la sociedad peruana y el único en dar respuestas claras fue el Sr. Ollanta Humala. Sra. Keiko Fujimori evidentemente evitaba cualquier momento en explicar cómo su gobierno trabajaría para disminuir la corrupción, dejando así dudas y prejuicios ya que la Sra. Fujimori sigue conectada a un régimen de corrupción jamás visto en la historia moderna sudamericana bajo su padre Alberto Fujimori.

Generalmente yo siempre apoyo a la derecha, evito y detesto todo socialismo pero quizás para una sociedad tal como la peruana, tan efectuada por la pobreza y la corrupción, algunas acciones con orígen en las ideas de Marx no le quedarían mal. Me refiero por ejemplo a una seguridad social decente y mejor distribución de bienes.

Yo opino que el Perú aún no está listo para la política neo-liberal del mercado que propone Fujimori. Perú necesita fortalezerse desde su fondo y sus raices antes que se implemente una política que por el momento quedaría mejor en Europa. Perú antes de agruparse con los países industrializados debe fortificar su sociedad, asegurar el bienestar de su pueblo y aún más importante: combatir la corrupción y la distribución injusta de riquezas. Yo conozco el Perú y he visto la inmensa pobreza y la corrupción que plagan a la sociedad vecina y antes de abrir sus límites para el mercado libre los políticos peruanos deben preocuparse por su pueblo.

No obstante, politicamente debo admitir que apoyaría a Keiko Fujimori, si es que ella fuere candidata en un país europeo. Lamentablemente. Es una pena que la misma Keiko Fujimori sea representante y cabezera para la derecha peruana, su nombre estará siempre ensuciada por el régimen dictatorial y corrupto de su padre. Por ende, Sra. Fujimori era primera dama del Perú durante el presidenciado de Alberto Fujimori. Durante el debate de esta noche la Sra. Fujimori evite eficazmente todas las preguntas realizadas por Sr. Humala sobre su culpa y su rol en los casos de corrupción y violación contra los Derechos Humanos bajo el gobierno de Alberto Fujimori, a pesar de que son preguntas relevantes que requieren respuestas, ya que la Sra Fujimori fuera Primera Dama de la nación peruana durante aquel período.

Yo de todos modos apoyo a Humala en las elecciones presidenciales peruanas de 2011 y espero que salga victorioso el 5 de Junio. Sr. Humala puede seguir cuanto quiera con sus intentos populistas de comprar Arica o de invadir militarmente el norte chileno con sus armas soviéticos de los años 60. Puede intentar pero no ganará. Pero con respeto a levantar al Perú de la pobreza confío más en el sentido común del Sr. Humala que en Sra. Fujimori con su política neo-liberal intoxicada de corrupción e historia oscura.

Champions League final 2011

I just witnessed something that might have been a once in a life experience.

I support neither Barcelona nor Manchester United, my favourite teams from either country are Real Madrid and Crystal Palace respectively. But Lord, what a magnificent masterpiece of a football game between the Catalans and the Red Devils I had the pleasure to witness today. What a match those two football giants gave us! The conditions were perfect for a Saturday night of a top 10 luxuary dinner: the green cloth had been ironed and perfectly placed over the table, the 22 table pieces had been masterly placed out and all that we invitees had to do was just to sit down at the prepared table, be served and dig in. The main course was the astonishing final game of the Champions League 2010-11 and did we enjoy it! It was spectacular from the very beginning to the very end, had it been a true main course there would have been not one but a few Micheline Guide Stars waiting for the chef.

The top of the line was Messi. Messi, Maradona, Maestro, Mejor del Mundo (Best in the world), Magnificent. I might never see a game like this one again in my life. It was a pleasure and a privelege to be a witness of the best Champions League Final ever played.

Leve monarkin!

Ett mediadrev likt de medeltida häxprocesserna pågår just nu i Sverige och objektet för denna ofrivilliga uppmärksamhet från tredje statsmakten är Hans Majestät Konungen. Abdikationskraven ekar bland tryckpressarna, enkäter om ”vanligt folks” sjunkande förtroende för Konungen visas glatt upp på löpsedlarna, politiska förståsigpåare gör sina ”expertuttalanden” om Konungens vara eller icke vara och antimonarkistiska strömmar piskas upp bland folket.

Monarki eller republik – väl själva. Jag är övertygad monarkist, mitt land är en monarki och har så alltid varit och jag är trogen min monark. När det gäller Konungens eventuella besök på klandestina inrättningar eller bekantas eventuella kontakter med kriminella kan jag också bara beklaga. Betänk dock en sak: ”Kontakter med kriminella” som media hävdar – det är inte Konungen själv som har haft dessa eventuella kontakter, Konungen har fått sitt namn och sin titel nersvärtad av privatpersoners egna agerande. Liknande häxjakt på vår Konung kunde vi se år 2004, då Konungen gjorde ett smärre uttalande om sultanatet Bahrain. Då som nu tog media och republikaner sin chans och handgnuggande gjordes uttalanden om abdikation och ”folks förtroende” och löpsedlarna spikades upp över städerna med diverse expertutlåtanden om Konungens och monarkins existens.

Konungen gör ett enormt arbete för vårt land, ett arbete som inte någon folkvald president skulle kunna göra. Konungen enar, symboliserar och monarkin är en utmärkt representant för landet. Konungen och monarkin är en del av vårt kulturarv, Sverige är en av världens äldsta monarkier, något som jag tycker att svenskarna borde känna stolthet och tacksamhet för, men nej då. Enligt sann jantelag lyfts istället endast det negativa upp och frågan är väl egentligen om någon överhuvudtaget får utstå samma spott och spe som vår statschef. Det spelar ju ingen roll vad han gör – han blir ändå kritiserad av republikanska vänstervridna grupperingar som naturligtvis ser sin chans att propagera för ett omvälvande av statsskicket och som piskar upp hatstämning bland befolkningen. Är det inte felsägningar så är det fel kläder eller fel agerande eller fel vad som helst, och republikanerna börjar ivrigt trumma på grytor om republik. Enkäter som framför allt kvällspressen använder i sin propaganda visar ”sjunkande förtroende” och nu hojtar helt plötsligt svenskarna att Konungen ska ”avgå”, allt enligt Aftonbladet 28-05-11.

I förbifarten kan jag bara informera för Er att en monark inte kan ”avgå”, då ”kung” eller ”drottning” inte är ett yrke, det är en titel och monarken ABDIKERAR. Gud förbjude att Konungen abdikerar – men om så nu blir fallet beror det inte på honom själv utan på en intensiv häxjakt av vänstervriden media, republikansk lobbying och ett otacksamt folk.

Saxat från Facebook

You and I wake up in a psychiatric ward together. Using only FOUR words, what would you say to me?

Mina vandringar

Stockholm – Djursholm – Kungälv – Djursholm – San Salvador de Jujuy – Djursholm – Gränna – Djursholm – Santiago de Chile – Djursholm – San José – Djursholm – Stockholm – Madrid – Stockholm – Arica.

Jag kanske har zigenarblodet i mig ändå, vem vet?

Krubb

God måndagskväll!
Sista delen i min strävan och väntan efter uppehållstillstånd är nu igångsatta: Registro Civil (Skatteverket) har nu registrerat mitt visum och nu väntar jag bara på personnummer och ID-kort från Santiago. Så mycket vet jag att mitt ID-nummer kommer att börja med 23.

En ganska seg dag och en seg kväll, dåligt väder och ingen större lust att sysselsätta sig särdeles på måndagkvällen, än mindre lust att laga middag. Vi åkte iväg ikväll och köpte middagsmat på en liten take-away-restaurang som säljer typisk chilensk snabbmat: olika typer av completos (korv med bröd) och churrascos (hamburgerliknande mackor med lövbiff och grönsaker). Gabriela beställde en completo med tomat och avocado och jag beställde en churrsco completo, dvs en churrazco med samma tillbehör. Jag vet mycket väl att en churrasco brukar vara ganska generöst tilltagen både i storleken och i tillbehören men att jag skulle belönas med en macka som hade kunnat utfodra en hel scoutkår hade jag nog valt något annat.
(Ta det lungt mor och far, alla churrascos kostade runt 30 kr…)

Här ser ni hur vår måndagsmiddag såg ut, completon i bakgrunden och den groteskt stora churrascon närmast:



Först och främst, Herre Gud. Den här anabola kebaben vägde gott och väl över ett kilo och det var nästan osmakligt mycket avocado och surkål som det generösa restaurangfolket hade öst på.



Den smakade väl helt ok till slut ändå, det är inte det. Men trots att Gabriela hjälpte till lyckades jag inte ens få ner hälften av jättechurrascon, och då var jag ändå hungrig när jag började. Nästa måndag lagar vi middag själva...

Rolig huvudartikel hade dagstidningen Estrella Arica idag förresten. På första sidan en stor bild på ett par spelare i vårt lokala fotbollslag San Marcos de Arica som jublar på planen och sportdelen ägnade tre sidor, varav en lång krönika, åt att hylla laget efter den till synes heroiska 2-0 – vinsten hemma mot Coquimbo igår söndag. San Marcos ligger hopplöst sist i andra divisionen och nu hävdar Estrella Arica med stora bokstäver att ”återtåget har inletts”, ”Såhär ska det se ut!” och liknande. Det som endast nämns sådär i förbifarten är dock det faktum att Aricas bägge mål kom efter att Coquimbo fått TRE (!) spelare utvisade.

Söndagskrönika och uppföljning: Doktor Glas

När jag flög hit till Chile fick jag endast medha 23 kilo i min koffert. Det är i sådana lägen som man får prioritera och jag är glad att jag lyckades välja bort saker som jag inte direkt behöver härnere för att lämna plats åt mer relevanta ting. Bland annat lämnade jag kvar i Sverige modelljärnvägen och hockeyutrustningen.

Men en sak är jag glad att jag tog med: kronjuvelen i mitt bibliotek. Jag älskar och saknar alla mina kära böcker även om min boksamling är tryggt förpackad på vinden ville jag ändå ta med till Sydamerika ett svenskt tidlöst mästerverk: Hjalmar Söderbergs paradnummer Doktor Glas.

Den boken blir bara bättre och bättre ju fler gånger man läser den. Jag har läst den minst 20 gånger i Sverige och i alla fall 10 gånger här i Chile och jag tröttnar aldrig på att fördjupa mig i den dystre med. lic. Tycho Gabriel Glas’ olyckliga vandringar i sekelskiftets Stockholm. ”Mig gick livet förbi” suckar dr Glas i sin självbiografiska essä om livets vara eller icke vara och betraktar kritiskt sina bekantas konversationer över en öl, ett glas citronvatten eller en grogg på Grands uteservering då sommarsolen lägger sig över vår huvudstad. Han ser allt som det talas om som ytligt och irrelevant och inte ens hans fina titel och goda renommé är honom till någon glädje då läkaryrket är den profession som enligt honom passar honom allra minst. Hans syn på människan och livet gör att hans hedervärda yrke mest är honom till last. Han förstår inte hur han enligt doktorskodexen är nödgad att städse säga ja till livet då livet honom endast bringat olycka, avsky och sorg. Han ser de många födslar som han assisterat vid som något avskyvärt; fyllda av skräck, smärta, skrik och blod och han jämför detta livets begynnande med döden, som kan vara så lugn, befriande och stämningsfull. Doktor Glas’ enda källa till emotionell sällhet finns i den undersköna Helga Gregorius, olyckligt gift med pastorn med samma efternamn, och då fru Gregorius besöker dr. Glas i delikata ärenden tar denne på sig rollen som frälsare av den späda damen från de bojor som hennes trolovning givit henne. Doktorn hjälper fru Gregorius genom sin doktorstitel att slippa undan sina äktenskapliga plikter genom att inbilla den motbjudande pastorn att dennes hjärta är så pass illa att det enda hoppet är total avhållsamhet från äktenskapets intimiteter. Äntligen får dr. Glas användning av sin doktorstitel för att kunna utöva dess enligt honom verkliga uppgift: att bevara kärleken. Han övertalar till och med pastorn att bege sig iväg på en till synes helt onödig spavistelse i Porla, allt för att ge pastorns hustrun ro, och kanske för att en gång få sina känslor besvarade av henne. Fru Gregorius ser dr. Glas dock endast som läkare och inte som den som skulle kunna rädda henne från ett äktenskap med den man som inger henne en sådan ”förfärlig avsky”. Nej, fru Gregorius’ hjärta tillhör en annan man. Till slut tar så dr. Glas beslutet som historiens huvudsakliga problematik kretsar kring: livets vara och icke vara. Vem är berättigad till livet?

Det är inte Söderberg som berättar historien för oss, utan det är dr Glas själv. Berättelsen om den melankoliske och kanske neurotiske läkaren är så pass självutlåtande och helt enkelt fantastiskt välskriven att den skulle mycket väl kunna vara verklig. Ett mästerverk ut i varenda bläckplump och vem har inte fascinerats av den fantastiska stockholmsskildringen från sekelskiftet som dr. Glas ger oss? Man promenerar tillsammans med dr. Glas på hans kvällspromenader genom Gamla Stan och ser de sista hästdroskorna, man ser bygget av det pampiga Riksdagshuset på Helgeandsholmen och man hör plingandet från spårvagnen samtidigt som gaslyktorna tänds längs Strömmens mörknande stråk när doktorn berättar för oss om sina funderingar och tankar kring livet, ensamheten och döden.

”Ingenting förringar och drar ned en människa så, som medvetandet att icke vara älskad”, har dr. Glas plitat ner på en papperslapp som han visar mig en natt när vi samtalar om hans öde. När skrev han det? Är det en reflexion av honom själv? Den ärevördiga doktorns tankar och olyckliga funderingar i den ensamma stockholmsnatten har trollbundit en läsarpublik i över ett hundra år och man må ana, att berättelsen kommer fortsätta glädja och förundra i säkerligen ett hundra år till.

Torsdag eftermiddag

YES! Uppehållstillstånd fixat! Ett klistermärke i passet, underskrivet av guvernören själv, intygar att jag nu får vistas oberoende av 90 dagars turistvisum i Chile och att jag dessutom nu får arbeta. Nice!

Dagens citat

"Det är inte i mitt land som folk skjuts på gatan i Malmö eller där det smäller bomber i Stockholm. Det har vi inte i Danmark."

Søren Pind (V), dansk integrationsminister.

Sveriges vice statsminister (!) Maud Olofsson (c) kritiserar öppet grannlandet Danmark efter dessas beslut att utöka gränskontrollerna mot Sverige och Tyskland. Ett förståeligt och ett faktiskt ganska harmlöst beslut av Danmark anser jag men det tycker tydligen inte representanter för Sveriges regering som åter likt bannande föräldrar måste förmana och hytta med fingret. Socialdemokrati eller Allians, storebrorsmentaliteten ligger bråddjup hos svenska politiker och naturligtvis måste Maud i god svensk politiskt korrekt anda även lägga in begreppet "främlingsfientliga krafter" när hon ska uttala sig om den danska regeringens beslut.

Danmark tar dock Mauds utspel med ro och som tur är kan Søren Pind lungt kontra med ett ovanligt sant faktum: Danmark har inte samma problem som Sverige och man gör också det man kan för att undvika dessa. Varför gör inte Sverige på samma sätt?

Den som väntar...

Någonting som det här trevliga folket och även deras asado-frossande grannar på andra sidan Anderna är bra på är att köa och att vänta. Man väntar och köar på nästan allt: banken, posten, betala räkningar på ServiPag, McDonalds, klädaffärer etc etc. Det gör man väl hemma i Sverige också men här kommer skillnaden: har Ni ett ärende på banken här i Chile kan Ni mycket väl få vänta upp till en timme innan ni blir betjänta. Inte för att de anställda är långsamma eller jobbar dåligt (förrutom på Mc Donalds, se här) utan helt enkelt för att det är så inbilskt mycket folk som väntar! Nummerlappar och snällt väntande och köande folk fyller väntrummen med otålighet, uttråkan och stress och ingenstans kommer man ifrån det eviga faktum att ska man få något ärende gjort här blir det till att helt enkelt ta sig en nummerlapp, slå sig ner och vänta på sin tur. Och det kan ta sin tid.

Jag har idag till exempel stått och väntat mellan klockan åtta på morgonen och ett på eftermiddagen. Jag har varit på Migraciones, motsvarigheten till Migrationsverket, för att fixa uppehållstillstånd. Det var inte första gången jag var där men nu i dagarna skulle det vara klart och mycket riktigt: jag har äntligen fått uppehållstillstånd i Chile. POR FIN! Och herrejisses, man har fått vänta. Och köa. Och gå på stan och göra övriga ärenden. Och vänta. Och köa. Och vänta. Och bli otålig. Och köa. Och vänta. Tills det till slut är min tur och man får tränga sig fram mellan alla peruanska och bolivianska asylsökande indianer till ledig handläggare för besked. För just det: alla de övriga som står och står där på migrationskontoret tillhör kontinentens urbefolkning från våra grannländer. Alla gånger som jag har varit på Migraciones tidigare har vi varit kanske totalt 70 personer som har väntat, varav 69 är små mörkhyade indianer och 1 är en lång blond nordeuropé och tillsammans står vi i olycklig symbios för att bli betjänta av de chilenska myndigheterna. Jag har nog aldrig känt mig såpass utstirrad någonsin som när jag går till Migraciones och jag bara väntar på att Pocahontas, Sitting Bull och Lille Hiawata ska komma fram och känna på mig för att säkerställa att denne rödskäggige och blåögde vikingajätte (ur deras grodperspektivs synvinkel) verkligen är en människa han också.

Men nåja, så är det här, och det tar fortfarande kortare tid och är mycket smidigare än att skaffa uppehållstillstånd i Sverige.

Förövrigt är det 21 maj på lördag och enorma firanden väntas på 132-årsdagen av det berömda sjöslaget vid Iquique 1879 mellan Chile och Perú under Stillahavskriget. Det kommer vara militärparader och flera krigsskepp kommer på besök från Chiles största flotthamn i Valparaíso och Gudars vilket firande som kommer utspelas i själva i Iquique! Men undrar bara en sak: hur mycket och hur svulstigt hade firandet varit om Chile de facto hade VUNNIT det där sjöslaget? De förlorade ju, och flottans flaggskepp Esmeralda sjönk som en sten efter att ha blivit rammade av Perús dito Huáscar...

Eurovision Song Contest 2011, FINAL

Bra gjort av Sverige, bra jobbat. Jag hade grova fel i mina gissningar om vinnaren, Storbritannien kom långt ner. Men kul för Sverige och en mycket hedervärd tredjeplats! Spännande omröstning och Sverige ledde flera gånger. Bra jobbat!

MEN HUR FAN ÄR DETTA MÖJLIGT?!?

Det ska bli mycket intressant att se Eurovision Song Contest börja klockan 24.00 nästa år då klockan är 20.00 i Baku.

Eurovision Song Contest 2011, FINAL

Sådärja, 25 bidrag av blandad kvalité avklarade. Jag måste säga att det var ett ovanligt bra startfält, det var ett par år sedan det var såhär pass många bra sånger i ett slutligt startfält. Det finns naturligtvis riktiga pajasbidrag också, bland annat Irland, Rumänien, Ryssland, Serbien och Spanien men samtidigt en del sånger som är riktigt bra och skulle enligt mitt tycke kunna bli hits oavsett Eurovision Song Contest. Till exempel Finland, Island, Ungern, Storbritannien, Schweiz, Sverige, Bosnien och Georgien.

Hur går det nu då, vilka vinner Eurovision Song Contest 2011? Klyschan säger att det är "omöjligt att svara på", men jag tror ändå att Storbritannien tar hem det. Bra sång, proffsiga musiker och framför allt: de är återförenade och de har en bred fanbas i Europa. Även Ungern, med sin väldigt bra och medryckande popsång har en bra chans och som outsider har jag Bosnien/Herzegovina och tyvärr också Ryssland. Trots att ryssens bidrag är riktigt dåligt finns det tillräckligt många grannar som väljer att lägga sin röst på den barnsligt narcissistiske artisten och hans lättsmälta dagispop med tydliga influenser från "Dansa i månens sken" (vem fan väljer att plagiera den sången förresten?) för att de faktiskt ska ha en chans att ta hem tävlingen.

Nedan följer en lista på vilka jag HOPPAS ska vinna, i rangordning:

1. Finland

2. Island

3. Storbritannien

4. Ungern

5. Bosnien/Herzegovina

Såklart hoppas jag på Sverige också men även om jag helt plötsligt började gilla sången tror jag att vi har en för anonym sång för att kunna ta hem det hela. Vi får se hur det går. Återkommer, tills dess, L'chaim!

Eurovision Song Contest 2011, Serbien

Östeuropa brukade ställa upp med denna typ av musik under 90-talet och redan då var de 20 år för sent ute.

Eurovision Song Contest 2011, Spanien

Mina sobrinas Fiorenza och Carolina kommer att älska denna infantila dagischarterpop med årets tramsigaste text när jag spelar Spaniens bidrag för dem!

Eurovision Song Contest 2011, Island

Den mest rörande sången och bakomliggande historien i tävlingens historia? Härlig rytm, årets charmigaste bidrag? Hoppas på en mycket bra placering för Island i år!

Eurovision Song Contest 2011, FINAL

http://www.eurovision.tv visar ju live!!! Here we go!

Eurovision Song Contest 2011, Storbritannien

Storbritannien - vinnaren? Otroligt proffsig sång och här har vi en klar topp-3a. Dessutom en grupp som är berömda sedan tidigare och redan har sin fanbas i Europa. Bli inte förvånade om vi åker till London nästa år för att värma upp inför OS med Eurovision Song Contest.

Eurovision Song Contest 2011, Sverige

Varför i hela friden gillar jag helt plötsligt Sveriges dussinpop-dänga? Den lät ju riktigt bra, vad har hänt??

Eurovision Song Contest 2011, FINAL

Det finns säkert någon juridisk uppehovsrättslig paragraf som säger att SVT inte får visa Eurovision Song Contest på SVT Play. Men jag finner det ändå ologiskt att ett icke vinstdrivande public service-bolag blockerar tittare utanför Sverige att se Eurovision Song Contest på SVT Play, jag menar är inte SVT Play: s livefunktion riktad främst till folk som bor utanför Sverige och inte har tillgång till den mer traditionella varianten av SVT, Ni vet den som man tittar på genom en större glasruta på ett sidobord och som man styr med en liten fjärkontroll?

Eurovision Song Contest 2011, semifinal 2

Asså… här har man ställt in en resa till Tacna bara för att kunna luta sig tillbaka i soffan och njuta av teknikens under och SVT Play och Eurovision Song Contest igen och tror Ni att det fungerar? Nehej då såklart inte, av upphovsrättsliga skäl har sändningarna utanför Sverige plötsligen upphört. Men som tur är kunde jag i alla fall lyssna på Sveriges Radio även om det är hälften så roligt. Finns det någon därute som vet hur man ansluter till en svensk proxy-server så får Ni gärna höra av er.

Torsdagens semifinal var klart mycket sämre än tisdagens och inte mycket finns att kommentera. Men Sverige framförde sitt bidrag och återigen tvingas vi höra ett formstöpt schlagerarrangemang som är rena rama dussinpopen och exakt samma identitetslösa koncept som Sverige har ställt upp med de senaste 15 år sedan. Så tråkigt, så innehållslöst och så infantilt enkel musik! Men kommentatorerna hojtar självsäkert att nästa års ESC går i Stockholm och ok, då resten av kvällens startfält var exceptionellt dåligt hade det varit ganska märkligt om Eric Saade och Sveriges tuggummipop inte hade gått vidare och jodå, schlagervisan framförs i lördagens final också.

Övriga reaktioner från en annars händelselös och tråkig semifinal var:

-Rumäniens bidrag framfördes av Kicki Danielsson redan på 80-talets dansbanor

-Vitrysslands vidriga vurmande för sin president a la nordkoreansk personkult gör mig illamående och landet borde diskvalificeras från framtida tävling. ESC är inte ett forum politik, än mindre för fornkommunistisk propaganda.

-Jag får ont i skrevet när jag hör Dana Internationals könsopererade kvinnomansröst!

Hoppas nu att jag får igång datorn till lördagens final...

Kommentar på Disciplinnämndens dom

Skrev en tidigare text om incidenten som inträffade i den allsvenska matchen mellan Syrianska mot AIK då en smällare kastades in på planen. Ett tämligen harmlöst pojkstreck anser jag om man jämför med vad som händer ute i Europa på fotbollsplanen och -läktarna men denna händelse har i god överdriven landet-lagom-anda förstorats upp till krigsnyheter med epitet som "SKANDAL", "SPELARE FLYDDE", "KAOS" och så vidare. Det har spekulerats i vilka påföljder som ska drabba AIK (lustigt förresten att det är bara AIK som har diskuterats och aldrig till exempel det faktum att matchen gick på Syrianskas hemmaarena?) och likt en medeltida pöbel har journalister och förståsigpåare tävlat i vem som kan hojta högst och vem som får stå längst fram när första stenen kastas.

Idag kom så "domen". Syrianska tilldöms segern med 3 - 0 och AIK får höga böter. Det må väl vara hänt. Det var en väntad påföljd och den är väl i sin ordning anser jag. Disciplinnämnden hänvisar till "paragraf 15, kapitel 2" i sin stora lagbok som stadgar om just 3 - 0-förluster och böter för det lag vars supportrar inte kan hålla sig från stök. Men däremot hotar Disciplinnämnden nu AIK med att utesluta och tvångsnedflytta klubben om liknande incidenter skulle upprepas, återigen hänvisandes till samma paragraf 15.

Vilket praktläge för en djurgårdare, hammarbyare eller vilken annan AIK-hatare som helst som nu kan ta chansen att förklädd med svartgula attiraljer knalla in på Råsunda eller på AIK: s bortaläktare och slänga in en ny smällare från AIK-klacken. Matchen avbryts, nya rubriker hos kvällspressen och Disciplinnämnden tar nu beslutet att tvångsnedflytta AIK ur Allsvenskan. AIK: s antagonister myser och hånler. Det behöver förresten inte vara riktat mot just AIK, detta gäller ju vilket lag som helst, men AIK ligger nu i riskzonen efter incidenten mot Syrianska.

Självklart ska Disciplinnämnden kunna gå in och utdöma påföljder, men när de börjar lägga sig i matchresultat och deltagande lag i de olika serierna har de börjat få lite för mycket makt. Resultat och vilka lag som spelar i svensk fotbolls olika divisioner ska avgöras på gräsmattan med 22 spelare och en boll, varken mer eller mindre, och inte av ett gäng pampar på ett kontor.

Visserligen...

... har jag en del av mina rötter i Åtvidaberg

... har jag tappat tro och hopp på AIK

... är det bara Svenska Cupen

... är AIK under isen rent allmänt

Men vad ÄR detta?!

Åtvidabergs FF - AIK 3 - 0??

Det är rent pinsamt. Och detta ska vara en Stockholmsklubb som så sent som för lite dryga decenniet sedan lirade mot Barcelona och Arsenal i Champions League...

Eurovision Song Contest 2011, semifinal 1

Idag var det musikfestival i Europa och tack vare SVT Play kunde jag sitta här i Sydamerika och avnjuta en av årets största pseudohändelser. Tekniken är fantastisk! Eurovision Song Contest är faktiskt riktigt skoj om man inte tar det på för stort allvar, som den större delen av Sverige verkar göra, utan om man ser det för den enkla och harmlösa underhållning som den är. Om man lutar sig tillbaka, glädjs åt det som är bra och skrattar åt det som är dåligt och inte går omkring och grämer sig en månad efteråt för att Sverige inte vinner så är Eurovision Song Contest ett trevligt sätt att fördriva ett par timmar med.

Idag var det en av två semifinaler, den inleddes klockan 15.00 lokal mulen tid och den avnjöts med druvsaft och färsk majs. Hade det varit fyra fem år sen hade den avnjutits med öl och chips.

Det som jag minns mest från kvällens musikhögtid är:

-de fåniga programledarna som i äkta god tysk smaks anda förlöjligade sig själva och hela tävlingen

-Turkiets och Georgiens rockmusik. Mer sånt!

-Schweiz, Islands men framför allt Finlands otroligt charmiga visor. Helt chanslösa i en final men trallvänliga, glada och problemfria dängor som gör en på trevigt humör genom att lyssna på dem.

-Portugals protesterande pajasar som knappast vinner några sympatier för hur landet ser ut som resultat av lågkonjunkturen 2008 efter att de har ställt upp med ett av historiens sämsta bidrag

-Rysslands narcissistiske Ricky Martin-wannabe med falskt snedsmajl som inte gjorde någon glad, inte ens publiken i Düsseldorf

Vi kan även konstatera att Tina Turner prematurt har reinkarnerats som en fjunig pojke numera bosatt på Malta.

Mina fem favoriter från kvällens semifinal var:

Turkiet
Schweiz
Finland
Island
Ungern

Alla utom Turkiet gick vidare så jag är ganska nöjd. Nu är det dags att gå iväg til ett gym och lyfta skrot.

På återseende.

FC Barcelona

Sinceres felicitacions per l'or en la lliga... Ben fet, aquest mereix vosaltres.

Día de la Madre

Feliz Día de la Madre!

Trevlig Mors Dag!

Happy Mother's Day!

En till

Denna sång har också spelats varm på radion under sommaren. Flaite-reggaeton är kanske inte lika poppis som "Danza Kuduro" men den har fått sin beskurna del av uppmärksamhet i media den också.

Sommarplågan 2010-2011

Såhär när sommaren är slut härnere i Sydamerika tänkte jag bara visa er det mest spelade musikalstret under sommaren 2010-2011, det vill säga vad folk har lyssnat mest på och dem sången som spelats mest på radio. "Danza Kuduro" är så poppis så till och med mina sobrinas Fiorenza (4 år) och Carolina (3 år) glatt kan sjunga refrängen.

Jag vet inte vad ni tycker, men nog tycker jag att denna puertoricansk-brasilianska reggaeton-dänga är bättre än svenska sommarplågor som "Hej Monika" och "Ingen vill veta var du köpt din tröja". Ni som känner mig vet att detta är långt ifrån den musik som jag lyssnar på till vardags, den brukar vara något tyngre än karibisk reggaeton men ändå, "Danza Kuduro" ger mig glädje, jag blir glad av att lyssna på denna sång.

Lägesrapport

Sådärja, på banan igen efter ett par dagars förkylning. Då det inte har hänt något nämnvärt de senaste dagarna finns heller inte så mycket att kommentera eller berätta om egentligen. Det har blivit rätt kyligt nu, tänk er soliga och småkalla dagar i Sveriges september och oktober. Samtidigt får jag rapporter hemifrån om fantastiska vårdagar och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte känner lite saknad av gamla Svedala.

Å andra sidan ska man inte klaga: fantastiska Sydamerika ligger för ens fötter. Jag har blivit lite sugen på att resa söderut, mot Concepción, Temuco och städerna i Patagonien och se Chiles landmärke Torres del Paine och de vackra sjöarna, skogarna och floderna.

Nya svenska helgdagar?

Se här, här kan ni roa er med att läsa om varför jag ville lämna Sverige...

Kanske inte riktigt, men inte långt ifrån. Det är så dumt, så upprörande korkat och så socialdemokratiskt populistiskt! Skulle jag som invandrare i Chile på liknande sätt förvänta mig helgdagar och ledigt på Midsommar eller Valborg?? Och säg nu inte att det inte riktigt är samma sak, för det är EXAKT samma sak. Vad hände med den gamla devisen om att ta seden dit man kommer?

Det är inte ens värt att kommentera mer.

Förkyld

Hej på er!
Här ligger jag och snorar. Nej, jag är inte allergisk igen, nu har jag åkt på en förkylning. Undrar hur man kan bli förkyld av 20 grader och solsken egentligen. Eller det kanske är helt enkelt på grund av just detta. Här är det höst just nu och klimatet är behagligt men kanske inte såpass behagligt att man kan gå omnkring i sommarkläder. Som tjockhudad nordbo är dessa dagar inte helt olika junivädret men höst är alltid höst och på hösten ska man ta på sig varmt. Det har inte jag gjort hittills och nu får man sota för det. Nåväl har legat nerbäddad två dagar nu och snart börjar jag klättra på väggarna i ren tristess. Det händer noll och därav detta inlägg som heller inte handlar om någonting alls.

Pelle Svensson i Time Out

Detta gjorde hela min dag!

Första Maj

Idag är det Första Maj, internationella arbetardagen, en dag då socialismen, socialdemokratin, marxismen och andra vänsterideologier dammar av sina blodröda fanor, putsar sina trumpeter och pukor och plockar fram gåbortskläderna för att likt lämlar tåga gatan fram under slagord om rättvisa och revolution.

Här i Chile är det ganska lugnt på Första Maj. Nere i Santiago har det visst varit några demonstrationer men inte på tal lika stora eller omfattande som i Sverige. I Chile dessutom är det inte ”vanligt folk” som deltar i de rödflaggade lämmeltågen utan mer anarkister och utomparlamentarisk vänster och Carabineros de Chile brukar ha ganska fullt att göra på jobbet när dessa element ska ”fira” sin högtid.

I Sverige däremot är Första Maj, måste jag motvilligt erkänna, en folkfest och tiotusentals med människor samlas på gator och torg för att demonstrera, vifta med röda flaggor, sjunga och protestera. Protestera mot vad, undrar jag då? Att de under de 80 år som socialismen mer eller mindre oavbrutet innehaft makten i Sverige inte lyckades ett smack med att bygga det samhälle som de själva predikar om? Att världens högsta skattetryck till och med öppet kritiserat av EU-kommisionen inte har lyckats skapa det klasslösa Utopia som de drömmer om? Att de under 90- och 00-talen, detta nedskärningarnas tidevarv, körde samhället fullständigt i botten, stängde skolor och sjukhus och lät elever gå lärarlösa och lät åldringar tyna bort på vårdhem då personal saknades, monterade ner ett helt lands militära försvar, satte våra elever i flumskola eller att de skapade ett samhälle vars motto löd BIDRAG och som det kommer ta mycket lång tid att omvälva?

Det faktum att vänstern nu går man ur huse för att protestera mot det nuvarande och propagera för det egna måste ju helt enkelt betyda att de vill tillbaka till det glada 90-talet med nedskärningar i offentlig sektor och välfärd kombinerat med det abnorma skattetryck jämte bidragsslöseri till höger och vänster som karakteriserade denna epok. Den omtalade ”svenska modellen” demonterades så till den milda grad att den till och med omtalas här i Sydamerika. Svensk vård till exempel, står inte högt i kurs i Chile sedan en dokumentär för lite sedan om oändliga köer, byråkrati och felbehandlingar. Att dessutom, som Socialdemokraterna gör, ha mage att kalla 90-talets socialdemokratiska rivning av samhället för ”framgångsrikt” tycker jag är oförskämt mot de människor som inte fick korrekt vård i tid eller mot de elever som tvingats gå i vänsterns flumskola och inte fått adekvat utbildning.

Det är väl knappast någon hemlighet att jag stöder ett parti hemmahörande i Alliansen men detta är ingen propagandatext för nämnda politiska gruppering. Alliansen är långt ifrån felfri, och det svenska samhället är långt från felfritt trots att det numera är högern som styr landet. Men vänstern lever i sin lilla bubbla och drömmer sig tillbaka till den tid då det var de som styrde landet. Vänstern kritiserar ofta Alliansen för sin, allt mindre och mindre visserligen, konservativa ådra men om sanningen ska fram är det vänstern själva som är den mest konservativa av de tre grupperingarna i Riksdagen. Det är vänstern som drömmer sig tillbaka, vill återvända till höga skatter och bidrag och nedskärningar, göra en tidsresa till den tid då de hade makten och kunde göra vad de ville. Se bara på när de tar gator och torg i besittning den Första Maj och fyller luften med sina röda fanor och ballonger. En kollektiv drömseans mot svunna tider.