Ska vi kanske ta en paus på obestämd tid från pausen på obestämd tid nu? Nu har jag grämt mig tillräckligt över det som hände för dryga månaden sedan och går vidare. För att göra en lång historia kort: jag kunde inte fortsätta studera på universitetet, trots lysande betyg och enbart goda vitsord från lärare. Det beror inte på någon xenofobi eller korruption eller sådant utan snarare på ett fungerande, men ack så trångkört, regelverk. Precis som på vilket universitet som helst på jorden behöver man ha betyg från skolan för att få studera på högre nivå, och jag är i farten med att få mina svenska gymnasiebetyg inskrivna och godkända av chilenska myndigheter men systemen här kan vara lite tröga ibland och saker tar tid. Därför blir mina studier uppskjutna på ett halvårs tid tills man får klart alla papper och stämplar och intyg och Gud vet allt. Det var bittert när jag fick beskedet... men gilla läget och gå vidare gäller nu. Det var detta som bloggpausen berodde på, orkade inte kommunicera mig med omvärlden på ett läsvärt sätt.
Nåväl, här har vi firat en veckolång, högtidlig, gemensam och värdig nationaldag den 18 September. Då det är sammanlagt tre dagars officiella firanden (17-18-19 September) blev det med helgen 15-16 September en ordentlig långhelg. Vi har träffat släkt och vänner och ätit asado, tittat på och imponerats av pampiga militärparader, mumsat på empanadas av alla de slag och lyssnat på cueca, druckit mote con huesillo och sett traditionella dansuppvisningar, ätit asado och mer asado, druckit goda viner och njutit av en härlig vårsol. Det är på detta vis en nationaldag ska firas. Det enda negativa (om det nu ska kallas negativt) är att man efter asado FEM dagar i sträck blir evinnerligt trött på grillat kött. Men det känns som att det är ett mindre bekymmer. Och definitivt ett kommer det att vara ett mindre bekymmer när jag om ett par veckors tid håller i grillspaden på vår avskedsasado till lägenheten vi bor i nu, men framför allt när jag håller i samma grillspade, dirigentpinnen för den orkester av vänner som skapar en glädjens och festens symfoni, under invigninsasadon för vår nya lägenhet.
Det stämmer, vi ska flytta. Vi har köpt en ny lya bara ett par kvarter härifrån och som jag nu håller på att renovera. Lägenheten är på 71 kvadratmeter och ligger på fjärde våningen i rakt västerläge med havsutsikt. Ett glas vin på balkongen till fredagseftermiddagens solnedgång är med andra ord att vänta. Lägenheten är fin, men visst behöver den piffas till. Jag är glad och tacksam över att av min far ha fått lära mig hur man gör när man river, snickrar och bygger väggar och lägger golv och målar. För om jag ska vara helt ärlig; lägenheten behöver sig ett ansiktslyft, och det ett ordentligt sådant. Vi ska såklart spacklaslipamåla väggar och lägga in nytt golv men jag har också rivit två väggar och så ska jag sätta in en ny. Det finns spik i vår lägenhet. Den är nämligen inredd enligt 80-talets hela vansinne med spik, böjd spik, stor spik, liten spik, avbruten spik, spik i mängder och mer spik. Som de flesta snehamrande pojkar i barndomens lekfulla tid byggde jag också trädkojor i skogen, både hemma och på landet, men inte ens då förbrukade jag så intill förbannelse mycket spik som jag har hittat i lister, garderober och innerväggar i vår lägenhet. Lägg därtill spånplattor, nubb och inhamrade skruvar rakt i betongväggen och 80-talets avskalade ingenjörskonst kommer till sin fullo. "Det var en annan tid då!" säger folk "kränkta". Och visst, det var det. Men någonstans borde det väl även då ha funnits någon vett och reson när det gäller snickrandet? Det positiva är dock att jag kan inreda lyan precis som VI vill. Imorgon har jag hyrt en lastbil som ska skyffla bort all bråte som jag har rivit ner. Jag lägger ut bilder snart så Ni får se.
Och så sporten: VM-kvalet i Sydamerika pågår för fullt. Chile åkte häromveckan på en svidande förlust hemma mot kontinentens för tillfället bästa lag, Colombia, med 3-1. Chile fick Gary Medel utvisad tidigt men spelade faktiskt ganska bra trots allt och tog till och med ledningen i första halvlek, men Colombia var mycket bättre. Colombia spelar VM 2014 i Brasilien, den saken är klar. Jag hade hållit lektion i engelska den eftermiddagen och kom hem mitt i första halvlek. Det stillsamma medelklasskvarter där vi bor var en spökstad. Inte ens under söndagseftermiddagens lata siestaslummer jag jag upplevt sådan stillhet när jag småsprang hemåt från min lektion. Jag har aldrig någonsin hört syrsorna tjattra i rabatterna under dagtid tidigare.
Plötsligt
GOOOOOOOOOOOOOOOOOL
Skrik. Skratt. Tjut. Rop. Tut. Vrål.
Det var som om självaste Perú hade slagit över oss med sina gamla MiG-plan från Sovjettiden. Bytet från fridfull stillhet till oorganiserat oväsen och glädjeyttringar var total. Tyvärr slutade det i ett rejält antiklimax och Chile tappade sin mycket hedrande förstaplats i gruppen och hasade sig ända ner till en femte plats.
Jag lägger snart ut lite foton på renoveringarna av vårt nya bo. Håll utkik.
Det stämmer, vi ska flytta. Vi har köpt en ny lya bara ett par kvarter härifrån och som jag nu håller på att renovera. Lägenheten är på 71 kvadratmeter och ligger på fjärde våningen i rakt västerläge med havsutsikt. Ett glas vin på balkongen till fredagseftermiddagens solnedgång är med andra ord att vänta. Lägenheten är fin, men visst behöver den piffas till. Jag är glad och tacksam över att av min far ha fått lära mig hur man gör när man river, snickrar och bygger väggar och lägger golv och målar. För om jag ska vara helt ärlig; lägenheten behöver sig ett ansiktslyft, och det ett ordentligt sådant. Vi ska såklart spacklaslipamåla väggar och lägga in nytt golv men jag har också rivit två väggar och så ska jag sätta in en ny. Det finns spik i vår lägenhet. Den är nämligen inredd enligt 80-talets hela vansinne med spik, böjd spik, stor spik, liten spik, avbruten spik, spik i mängder och mer spik. Som de flesta snehamrande pojkar i barndomens lekfulla tid byggde jag också trädkojor i skogen, både hemma och på landet, men inte ens då förbrukade jag så intill förbannelse mycket spik som jag har hittat i lister, garderober och innerväggar i vår lägenhet. Lägg därtill spånplattor, nubb och inhamrade skruvar rakt i betongväggen och 80-talets avskalade ingenjörskonst kommer till sin fullo. "Det var en annan tid då!" säger folk "kränkta". Och visst, det var det. Men någonstans borde det väl även då ha funnits någon vett och reson när det gäller snickrandet? Det positiva är dock att jag kan inreda lyan precis som VI vill. Imorgon har jag hyrt en lastbil som ska skyffla bort all bråte som jag har rivit ner. Jag lägger ut bilder snart så Ni får se.
Och så sporten: VM-kvalet i Sydamerika pågår för fullt. Chile åkte häromveckan på en svidande förlust hemma mot kontinentens för tillfället bästa lag, Colombia, med 3-1. Chile fick Gary Medel utvisad tidigt men spelade faktiskt ganska bra trots allt och tog till och med ledningen i första halvlek, men Colombia var mycket bättre. Colombia spelar VM 2014 i Brasilien, den saken är klar. Jag hade hållit lektion i engelska den eftermiddagen och kom hem mitt i första halvlek. Det stillsamma medelklasskvarter där vi bor var en spökstad. Inte ens under söndagseftermiddagens lata siestaslummer jag jag upplevt sådan stillhet när jag småsprang hemåt från min lektion. Jag har aldrig någonsin hört syrsorna tjattra i rabatterna under dagtid tidigare.
Plötsligt
GOOOOOOOOOOOOOOOOOL
Skrik. Skratt. Tjut. Rop. Tut. Vrål.
Det var som om självaste Perú hade slagit över oss med sina gamla MiG-plan från Sovjettiden. Bytet från fridfull stillhet till oorganiserat oväsen och glädjeyttringar var total. Tyvärr slutade det i ett rejält antiklimax och Chile tappade sin mycket hedrande förstaplats i gruppen och hasade sig ända ner till en femte plats.
Jag lägger snart ut lite foton på renoveringarna av vårt nya bo. Håll utkik.
