Skit, skit, skit!

Ja det kanske inte är det mest belevade maneret att inleda en konversation på, speciellt inte efter drygt en månads tystnad. Men lite så känns det, att Sverige inte får spela VM i fotboll i Brasilien nästa år. Kanske det häftigaste världsmästerskapet någonsin. Jag har av naturliga skäl inte kunnat se någon av Sveriges matcher mot Portugal på grund av arbete men jag har hört dem med halvt öra på radion och sedan har jag fått återberättat hur matcherna utspelade sig och jag kan bara säga: Patrik, Johan och Olof: KOM TILLBAKA! Våra utmärkta mittbacksbjässar som på 90- och 00-talet knappt släppte en jävel över bron när det begav sig.... Gamle Gnagaren Pelle Nilsson verkar göra ett godkänt jobb men det räcker inte. Ronaldo Gnällmåns lyckades inte bara en eller två gånger utan TRE gånger snubbla sig igenom de svenska mittbackarna utan att de ens var i närheten av honom, och det duger inte.

Jag som hade tänkt att åka till Brasilien med Tayta i sommar/vinter...

Verkligt synd är det att inte få se vårt Blågult spela fotbolls-VM 2014.

Det viktigaste/största/mest (eller minst) intressanta att rapportera härifrån Chile är naturligtvis presidentvalet den 17 november, då Michelle Bachelet skulle ha vunnit redan första omgången, enligt hennes anhang. Men den gubben gick inte, Michelle och hennes falska smajlande och fortsatta löften om pengar, bidrag och bonusar till höger o vänster får vänta till december och den andra omgången. Resultatet från den första omgången i valet blev att Bachelet fick 46 % och tvåan Evelyn Matthei runt 25 %, oväntat lågt. Nåja, Michelle kommer ju att bli landets nästa president och det är bara att hoppas på att hon inte lyckas ruinera allt för mycket av framgången som Chile nu rider på under Sebastián Piñera. För att oavsett om man har sin politiska hemvist åt höger eller åt vänster så kan man inte bortse från faktum. Sett till tillväxt, arbetslöshet, inflation, korruptions- och fattigdomsnivå så är Sebastián Piñera den bäste, den effektivaste och den skickligaste president som Chile har haft sedan demokratins återinförsel 1990.

 

Under långhelgen mellan oktober/november var vi, Gabriela, Francisca och jag, tillsammans med tre vänner på en fantastisk roadtrip upp till den magnifika staden Arequipa i Perú. Min Kia Sorento 2003 sattes ordentligt på prov på de slingrande peruanska vägarna men jag upptäckte att jag för en gångs skull har gjort ett helt förträffligt inköp. Bilen uppförde sig klanderfritt, enda gången som jag märkte av lite trilskandes var när vi närmade oss slutdestinationen och skulle ta oss över en över 3000 meter hög bergskam och dess 2,5 liters turbodiesel började sega ganska rejält efter att inte ha fått tillräckligt med syre. Annars är min 4x4 en lojal och trofast vän och rent fantastiskt bekväm att köra långa sträckor, trots sina 10 år på nacken. Köp Dig en sån, Tayta!

 

Jag var i Arequipa tillsammans med Gabriela 2009, när vi första gången träffades, och det var minst sagt trevligt att återse den vita staden i Perús inland. "Magnifik" är verkligen inte någon överdrift, Arequipa är faktiskt den vackraste staden som jag har varit i, kom jag på nu. Rom, Venedig, Valletta, Prag och Stockholm får alla bita i gräset när det kommer till skönhet. En medeltida stadskärna med byggnader bevarade från 1500-talet, en storslagen grönska med de uråldriga trappstegsodlingarna bevarade, ett mycket rikt kulturliv, ett kulinarisk högkvarter och över alltsammans vakar den nästintill perfekt koniska Misti slumrande med sina 6000 vulkaniska meter. Åk till Arequipa gott folk, Ni kommer inte att ångra er!

 

Jag har också haft nytt besök hemifrån Sverige. Denna gång av min syster och min moster. Precis som tidigare så fick de passa på att umgås med flickorna hemma medan jag arbetade och så fick vi träffas på kvällar och helger. Och lördagen den 9 november blev min dotter på riktigt upptagen i Guds Församling, då döptes nämligen Francisca Elise Löfgren Clavelle, med gudmor Anna framme vid altaret, i en högtidlig och minnesvärd stund!

 

Jag var sedan nere i Santiago en helg förra veckan för att ta avsked av syster och moster. På söndagen passade vi på att gå runt lite på stan och en trögare storstad får man ju då leta efter... Inte nog med att det var det vanliga söndagslunket, det var desutom presidentval vilket innebar att ALLT, och jag menar ALLT var stängt. Inget folk ute, inga bilar som åkte, igenbommat och fördraget på shoppingstråken... till och med i Chuquicamata är det mer drag på en söndag. Eller ok, det var överdrivet men bara så Ni får en idé om hur 7-miljonerstaden Santiago de Chile upplevdes under söndagen den 17 november 2013. Bachelets folk hade tydligen redan beställt in segerbanketten i förväg men räkmackorna och cavan fick de dra plastfolie över och ställa in i kylen igen. Som sagt så kommer ju Bachelet att segra i vilket fall som helst i december och andra rundan, men jag kan ändå inte låta bli att känna bara lite skadeglädje över Bacheletisternas gravöl den 17 november.

 

Fortsättning följer.

.

Noticias

Över två veckor sen sist nu, men jag har goda ursäkter till bristande aktivitet i min virtuella dagbok. Dels har jag börjat på ett nytt arbete, dels har vi varit nere i huvudstaden men framför allt har vi haft finbesök av mina kära föräldrar som har varit här och träffat sitt hittills första barnbarn.

 

Vi var nere i Santiago en sväng för två veckor sedan, frugan, Francisca och jag, där vi på torsdagen ombesörjde det sista pappersarbetet med svenskt medborgarskap och svenskt pass för Lillan på Sveriges ambassad. Francisca får ad jure och ad solis  dubbelt svenskt/chilenskt medborgarskap vilket naturligtvis ska dras nytta utav, därför hade vi ärendet till ambassaden, dit vi anlände tidigt en torsdagsmorgon.

Det är allt en ganska torftig ambassad som Sverige har i Santiago... ett litet krypin, anonymt och intetsägande, inte en enda blågul flagga, inte ens en sådan där bruklig liten mässingsplatta på husfasaden vid entrén vittnar om svensk närvaro i den lika anonyma skyskrapan i Providencia. Först när man tar hissen upp till fjärde våningen ser man första tecknet på Sverige: en plastskylt med Lilla Riksvapnet utanför en glasdörr. Bättring borde ombesörjas, Sverige och Chile har såpass mycket bilateralt samarbete att vi borde kunna kosta på oss en lite mer talande närvaro i Santiago; se bara på Chiles dito i Stockholm. 

 

Van vid byråkrati var jag när vi anlände ambassaden beredd på långa köer och ett evigt ifyllande av papper som ska stämplas hitan och ditan men det visade sig att det var ett ganska enkelt ärende som skulle utföras och vi kunde hyfsat snabbt lämna och gå ut och se på Staden. Staden dar jag bodde 2004 och där jag först lärde känna mitt kära Chile.

Precis som för två år sedan så är det mesta sig likt men Diego Portales är moderniserat, inget Café con Piernas över gatan och vår kära dataspelshåla verkar vara spridd för vinden. Men Santiago ligger där det ligger, pulserande, vibrerande, växande och stinkande.

 

Francisca deklarerade framåt eftermiddagen med all önskvärd ljudlighet att hon var måttligt förtjust i alla nya intryck och vi rörde oss så sakteliga mot vårt hotel för att ta en siesta. Senare samma kväll, på torsdagen, anlände föräldrarna till Chile och vi tillbringade hela dagen efter med att tillsammans titta på Sydamerikas häftigaste och mest dynamiska huvudstad. Vi gick först längs Alameda och självklart förbi Cerro Santa Lucía, Universidad Católica, Avenida Paraguay, Diego Portales och så stod jag återigen utanför Alameda 240, där jag tillsammans med L.S. hade mitt hem under den där underbara tiden för snart tio år sedan. Nostalgin flödade när vi fortsatte att vandra österut mot Plaza Italia och Baquedano. Efter lunchen gick vi åt andra hållet, förbi Universidad de Chile mot La Moneda och på Paseo Estado mot Plaza de Armas där katedralen fick ett besök.

 

Santiago är häftigt! 

 

Morgonen efter flög tillbaka hem till Arica och Francisca tyckte det var riktigt roligt att flyga. Hon sov till början men var sedan vaken och inspekterade med nyfikenhet alla nyheter i LAN: s Airbus A-320. Långt ifrån protesterna den första dagen med andra ord.

 

Hemma i Arica började jag arbeta och föräldrarna umgicks under tio dagar med min hustru och vår dotter. Frugan tog med dem, såvitt jag har förstått, till Lluta, Morro, Playa Corazones och andra sevärdheter i vår stad. Tillsammans åkte vi på lördagen till Tacna i Perú och till Azapa för att se världens äldsta mumier. På vardagen fick vi tid att ses på luncherna och på kvällarna men ändå känns det som att tiden gick alldeles för fort och att vi fick alldeles för lite tid att träffas innan det var dags för dem att resa hem till Sverige. Tack, kära Ni, för att ni kom hit och hälsade på! Vi ses snart, Ni vet var.

 

Francisca fyllde tre månader den 13 oktober och kring de dagarna var det dags för besök på BVC. Resultatet därifrån var att Lillan är 60 cm lång och väger 5500 gram, helt enligt det "normala" schemat.

 

Mitt nya arbete då? Jo det är på ett byggföretag. Från gruvan i Calama till bygget i Arica med andra ord, som den grovknegare man är. Inte riktigt, jag är ekonomiassistent.

 

Lite sport ska vi också prata om. Sverige är klart för Play-Off i VM-kvalet vilket är mycket trevligt! En bra insats mot Österrike (2-1) följdes upp av en mindre bra insats mot Tyskland (3-5(!)) vilket dock till slut gav en andraplats i gruppen och Play-Off. I ärlighetens namn trodde jag inte det, pessimist som jag är, efter de skrala insatserna mot Irland och Österrike.   Lite konfys blev jag dock efter att ha hört eftersnacket som följde matchen mot tyskarna. Man KAN inte, SKA inte, vara nöjd efter fem insläppta mål, inte ens mot Tyskland! Retoriken gick som om Sverige hade vunnit matchen, vilket visar på en klar brist på självdistans, och det duger inte att stega in i en Play Off-match mot låt oss säga Ukraina eller, ve och fasa, Frankrike eller Portugal med den "nöjda" inställningen.

 

La Roja är dock klara för VM! Två utmärkt genomförda matcher, mot Colombia och Ecuador respektive, gör att Brasilien får se Marea Roja bjuda upp till cueca nästa år! Den resultatmässigt godkända matchen mot Colombia, 3-3 borta mot världens enligt rankingen fjärde bästa landslag är ändå bra gjort, fick dock en sur bismak då Chile ledde med hela 3-0 efter endast 29 minuter men efter en vanvettig domarinsats av brasilianaren Paulo Oliveira med en utvisad chilenare och två fullständigt felaktigt dömda straffsparkar för Cafeteros som krona på verket lyckades desamma kvittera till 3-3 i minut 84 och bli VM-klara. Chile fick vänta till sista omgången och hemmamatchen mot Ecuador för att Marea Roja kunde börja fira på gatorna. 2-1 till Chile och de tutande bilkaravanerna ville aldrig ta slut under tisdagsnatten.

 

Det är väl det som har hänt här i Chile de senaste veckorna.

 

Och vem kommer INTE att hålla tummarna extra mycket för Island, av alla länder, i Play-Off?? Aufram Ísland!

Tisdag

De av Er som fortfarande klamrar Er fast vid myten om "global uppvärmning" och "klimathot" samt anser att ännu fler skattemiljarder ska satsas på diverse "klimatsmarta lösningar" kanske behöver tänka om när Ni nu kan begrunda detta. Det verkar som att FN i varje fall kommer att börja lägga om strategin gällande bluffen om "klimatförändringarna".

 

Bara en tanke.

 

Ikväll är det VM-fotboll - igen - och kanske kan vi här i Sydamerika efter kvällens matcher börja bocka av på listan vilka landslag som spelar i VM i Brasilien nästa år. Argentina och överraskningen Colombia leder en haltande grupp och är redan så gott som klara, och kan minst en poäng säkras i respektive bortamatch ikväll tillskriver vi listan med VM-deldagare två aktörer till. Trevligt med colombianskt i VM igen, det var ett tag sedan! Chile ligger trea med Ecuador hack i häl på fjärde plats och Sydamerikanska mästarna Uruguay jagar på en femteplats. Chile spelade i fredags hemma mot Venezuela och vann, mycket säkert, med 3-0. Totalt 5-0 mot Venezuela, som är mer eller mindre uträknade från VM, och revanchen för förlusten i Copa América för två år sedan kan man väl säga är avklarad nu. Den chilenska återhämtningen under förbundskapten Jorge Sampaoli har gått lysande, bland annat inkasserades härommånaden en konfortabel seger i träningsmatchen mot Irak med hela 6-0. Chile har säkrat minst en kvalplats till VM vilket är positivt, men helst av allt ska man ju lyckas kvala direkt. La Roja spelar inte ikväll, på grund av att det i kvalgruppen är ett ojämnt antal lag, vilket får följden att ett lag får stå över i varje omgång. Denna gång är det Chiles tur, och vi får vänta först till oktober och den mycket svåra bortamatchen mot Colombia för att få se La Roja, som dock spelar en vänskapsmatch mot Spanien i Schweiz.

 

Jag lyssnade på Sveriges väl genomförda vinstmatch mot Irland i fredags eftermiddag och det var ett trevligt avslut som bådar gott inför framtiden. I skrivandes stund är det bara en halvtimme innan mötet mot Kazakhstan, vi BORDE ju vinna där. Tycker man.

 

Annars är det fullt förberedande inför nationaldagen den 18 september, som alltid är det redan skogar av flaggor vajande från hustak, balkonger och bilar, nationalmusiken cueca tonar från lokaler och TV-apparater och supermercados tävlar i vem som erbjuder bäst kött och bäst vin. Härligt!

Sport

Måndag kväll här, en ganska skön sådan. Solen tittar fram mer och mer nu, det märks att våren är på gång nu.

Min Francisca fyllde fem veckor i lördags. Häromdagen var vi på återbesök på BVC, Lillan mätte då 52,5 cm och vägde 3850 gram. En ganska bra tillväxt.

I oktober åker vår lilla familj ner till Santiago ett par dagar. Dels ska vi ordna svenskt pass åt Francisca men framför allt ska vi ta emot mina kära föräldrar, som nu är farföräldrar, som kommer på besök. Fantastiskt trevligt ska det bli, och jag räknar ner dagarna redan nu.

I veckan spelades ett antal tränings- och vänskapsmatcher i fotboll, och faktum är att blågults möte mot Norge visades på chilenska FOX. Jag såg andra halvlek av en ganska trist match (men när är sådana matcher egentligen underhållande?), det roligaste var väl att titta på just en träningsmatch mellan Sverige och Norge direkt på chilensk TV, men det är glatt att se Zlatan briljera i landslaget igen. Han är Sveriges bäste fotbollsspelare genom alla tider och hans lyckoträffar ger lite hopp i det stundande VM-kvalet. Tyvärr är jag dock inte särskilt hoppfull när det gäller Sveriges möjligheter att nå VM. Det är svåra matcher kvar, det är jämt om poängen för andraplatsen i gruppen och Sverige har ibland inte tagit de poängchanser som man har fått (mot Österrike och Irland) och det är något som kan stå sig dyrt i en sådan här situation, med TRE likvärdiga landslag som spelar om EN plats.

Samma dag spelade också Chile en träningsmatch; i Köpenhamn mot Irak (av alla lag). La Roja brummade på som tåget och när 90 minuter var avblåsta hade Chile krutat in hela 6-0. DET, om något, bådar mycket gott inför de tre avslutande kvalmatcherna i Sydamerika nu under våren, Venezuela hemma den 6 september, Colombia borta den 11 oktober och så slutligen Ecuador hemma den 15 oktober.

Chile vs. Bolivia

Häromdagen spelade La Roja VM-kval mot Bolivia i Santiago. Chile spelade dåligt men Bolivia spelade sämre och de röda kunde till slut vinna med 3-1, något som gav ett välbehövligt poängförsprång i kvalgruppen. Chile ligger nu fyra, på direktkvalplats, och har fem poäng ner till femman Uruguay. Det känns äntligen som att La Roja har fått upp farten och vinnartakten igen efter ett bedrövligt 2012. 

Chile har dock en viktigare match att spela mot Bolivia än ett VM-kval, och den matchen utspelar sig i holländska Haag med Internationella Domstolen som domare. Läs den markerade länken för bakgrundshistorian.

 

Bolivias närmast fanatiska irredentism gentemot Chile och chilenskt territorium, som tidigare mest tagit sig uttryck i en politisk konstitution som hävdar Bolivias "rätt till egen kust", brinnande patriotiska tal av presidenter och politiker, en nationell helgdag ("Día del Mar") samt en flotta i Titicaca-sjön, har nu lyfts upp till en helt annan nivå i och med att Bolivia den 24 april i år drog Chile inför Internationella Domstolen i ett hopp om att kunna återfå chilenskt territorium. Chile anser att saken är ur världen enligt gällande och bindande freds- och vänskapsavtal från 1904, som man dessutom efterlever till fullo. Chile låter Bolivia tull- och kostnadsfritt nyttja chilenska hamnar och vägar för handel, man har byggt järnvägar mellan Antofagasta och La Paz och Arica och La Paz och man betalade dessutom en stor ekonomisk kompensation till Bolivia. Bolivia hävdar å sin sida att Chile inte fullföljer de dikterade plikterna och därför skulle nämnda avtal inte vara giltigt, sin rätt till egen kust och att Chile stänger in och avskärmar Bolivia från som anledning till att denna unilateralt påhittade konflikt nu är föremål för Haag, som egentligen borde ha bättre saker att syssla med stället för att studera gamla kartor från 1800-talet. 

Igår inleddes så de första förhandlingarna i Haag men vi kommer nog att få vänta ett tag på ett utslag från Internationella Domstolen. Samtidigt har ordkriget mellan länderna trappats upp. Bolivias president Evo Morales har länge gormat att "Chile är en dålig granne och utgör ett hot mot hela regionen" och Chiles dito Sebastián Piñera svarar att "Chile är inte skyldig Bolivia någonting" och "för Chile är det inget tvång att förhandla med Bolivia". Diplomaterna och de höga regeringstjänstemännen som utgör Bolivias delegation kallar Chile för "hycklare" och "lögnare", Bolivias justitieminister Cecilia Ayllón gick häromdagen ut och hävdade självsäkert att "Chile sitter på de anklagades bänk och måste nu svara för sina handlingar". Chiles utrikesminister Alfredo Moreno å andra sidan menar att Bolivia behöver läsa på sin egen historia bättre och manar desamma att visa omvärlden exakt när, hur och var någonstans som Chile är "ålagda att ge upp sitt territorium". Regeringens talesman Cecilia Pérez säger att Evo Morales är "besatt av Sebastián Piñera" och uppmanar honom att "sluta upp med sina oförskämdheter".

Personligen begriper inte undertecknad vad Bolivia hoppas erhålla som resultat av förhandlingarna. Bolivia hävdar i anmälan sin historiskt och moraliskt "okränkbara rätt till eget hav" och att Chile måste återlämna delar av, eller hela, territoriet som gick Bolivia förlorat efter fredsavtalet 1904. Men Internationella Domstolen kan inte, FÅR inte ändra landgränser enligt gällande internationell lag. Det enda som Haag i det här fallet kan "utdöma" är en smäll på fingrarna och en åthutning till parterna att duktigt sätta sig ner vid förhandlingsbordet för att själva förhandla fram en lösning.

 

Något som Bolivia för övrigt har avböjt sedan 90-talet.

 

pdf: Fredsavtalet från 1904

pdf: Bolivias anmälan till Internationella Domstolen

Fredag igen

Fredagen den 7 juni och ÄNTLIGEN har Arica fått sin egen regionala "nationaldag"! Inte en dag för sent, Arica har tillräckligt länge varit Iquiques lillebror men nu står man mer och mer på egna ben. Den 7 juni år 1879 intogs Arica av Chiles armé och sedan dess utgör El Morro Chiles nordligaste utpost. Dagen har högtidlighållits även tidigare men det är först i år som man har gjort en regional helgdag av den 7 juni och idag firas det med traditionella dansuppvisningar, fyrverkerier och naturligtvis en stor militärparad i Aricas centrum. Det är ändå Chile som vi pratar om.

Men det är inte för att diskutera historia och regionala helgdagar som vi nu har mötts på Mimers Brunn denna gång. Nej, nu ska vi prata fotboll här.

Ikväll/eftermiddag spelas det full landskampsomgång i både Europa och Sydamerika. Sverige har redan kniven mot strupen och ikväll mot Österrike i Wien är minst ett poäng ett krav om man inte ska bli avhängda av alpborna. Kombinationen VM-kval och Österrike, det borde ge vilken fotbollsföljande svensk som helst kalla kårar, minns 1997. Tyskland leder ju gruppen överlägset men Sverige BORDE ju ha en chans att norpa en andraplats, men det är öppet mellan blågult, Österrike och Irland, som alla delar poäng men separers av målskillnad. De gröna kommer dock definitivt ha fördel ikväll i sin match mot Färöarna. VM i Brasilien upplever man bara en gång. Jag kommer idag att ta en sen lunchrast och försöka få in Radiosporten på datorn för att nervöst följa blågults kamp på Ernst Happel Stadion i musikens huvudstad. 

Även Chile har kniven mot strupen efter en minst sagt medioker vårsäsong där man efter fyra raka förluster i kvalgruppen rasade ner från en finfin gruppledning till en mindre hedrande sjätteplats. Droppen var förlusten mot Serbien i en betydelselös träningsmatch men den fick förbundskapten Claudio Borghi att avgå för att ersättas av Jorge Sampaoli som nu verkar ha lyft La Roja ett snäpp. En mycket förlösande vinst hemma mot Sydamerikanska mästarna Uruguay häromsistens gjorde att man fick lite andrum och slapp bli omsprungna av Venezuela som nu verkar spela riktigt bra. Faktum är att Chile och Venezuela delar poäng men Chile rankas högre på grund av större antal gjorda mål. Ikväll väntar en bortamatch mot Paraguay i Asunción och då Paraguay är helt under isen och ligger sist i hela gruppen (kom tillbaka, Chilavert!) så det KAN det gå precis hur som helst. På tisdag väntar en hatmatch i hemma i Santiago då de gröna från Bolivia kommer på besök. Relationen mellan länderna rent politiskt har inte varit såhär pass frostig på mycket mycket länge så rent statusmässigt är det en mycket viktig drabbning.

Ikväll åker jag hem till Arica igen för en aslappnande helg. Eller ok, "avslappnande" kanske inte är rätt ord då det är långt ifrån avslappnande att flänga fram och tillbaka som en jojo på speed mellan två städer som jag gör nu. 

Buenas tardes...

... och hälsningar från Arica. Är hemma över helgen igen och Gudar vad det är gott att komma hem! Solen skiner, havsluften svalkar, frugan är glad, katterna jamar och man kan äta god hemlagad mat igen. Och fruns mage växer, nu är vi i femte månaden och som jag tidigare avslöjat är det en liten flicka som väntas i slutet av juli. Jag är glad för det, jag har alltid velat ha en dotter. "Alltid" kanske är att ta i, men sedan vi fick veta att vi ska bli föräldrar så har önskan om en flicka funnits. Gabrielas familj mottog nyheten med lite mer moderat glädje, med tanke på att de redan är fyra systrar med sammanlagt fyra döttrar som bor i Arica stod hoppet om en pojke till oss. Vi funderar och smakar på olika namn och jag kommer naturligtvis att berätta namnen när det blir aktuellt. Jag vet dock vilka namn som jag vill ha.

 

Helgen här går fort, redan ikväll är det dags att åka tillbaka till Calama och arbetet.

 

Calama ja... jag har ju tidigare berättat att min Lonely Planet benämner Calama som "a shithole" och att jag motsäger mig det epitetet. Men faktum är att jag börjar ändra min uppfattning om Calama. Jag vill inte kalla staden för "a shithole" men det är jämrans inte långt ifrån. Calama är ett ställe vars blotta existens ENBART berättigas av gruvindustrin. Staden finns ENBART till för att tjäna gruvindustrin och folk som bor i Calama bor där ENBART för att arbeta, antingen för gruvindustrin eller dess relaterade näringar, så följaktligen är det väldigt få som bryr sig om huruvida Calama "ser ut". Men det kan jag som nybyggare i staden berätta för Er: det är fult, dammigt, smutsigt, fullt med stackars gatuhundar och det finns absolut ingenting att göra på eftermiddagen efter arbetet än att gå och driva på stadens shoppingcenter, något som blir rätt trist efter ett par gånger. På kvällen däremot finns det en, ganska klok, sysselsättning att roa sig med: hålla sig innomhus, ty Calama blir otrevligt kriminellt efter solens nedgång. Det är svinkallt på morgonen och på dagen svettas man bort i ökensolen och det blåser sandiga ökenvindar dygnet runt. Det sista kan ju naturligtvis inte belastas staden i sig eller dess innevånare men klimatet bidrar onekligen till mitt omdöme om Calama som ort. Det är dock ett helt ok arbete som jag har fått så jag får stå ut med att min nya arbetsort inte tilltalar mina estetiska ådror. Jag vill ändå påminna att jag rekommenderar ett besök till Calama på grund av de fantastiska sevärdheterna som finns utanför staden: San Pedro de Atacama, vulkanen Likancabur, gejserfälten samt såklart världens största koppargruva Chuquicamata, för att nämna några. 

 

Arica fortsätter att vara hemma. Det är i Arica som jag bor, men jag arbetar i Calama.

 

Innan jag åkte hem i fredags kväll stannade jag kvar på kontoret och lyssnade på Sveriges match mot Irland på Sveriges Radio. Både far, jag och kommentatorerna var besvikna på resultatet och matchen i sig, det verkade vara ett riktigt sömnpiller som utspelades på Friends Arena. Sydamerika spelade också VM-kval i fredags och Chiles kräftgång fortsätter efter en ny förlust, denna gången i Lima mot Perú. Jag såg inte matchen då jag satt på bussen till Arica men besvikelsen är stor här att man inte lyckas återfå spelet som tog Chile till förstaplatsen i sin kvalgrupp. Hoppet är inte stort inför tisdagens drabbning mot Uruguay hemma i Santiago... jag tar dock med mig min röda landslagströja till Calama och hoppas i alla fall.

 

Det kommer även fortsättningsvis att vara glesare med uppdateringar på bloggen, men jag planerar att åka hem i stort sett varje helg, med större tillgång till uppkoppling och nyhetsrapportering.

La Roja

¿Qué ha pasado con La Roja de Chile?

¿Qué ha pasado con La Selección que todos queremos?

¿Qué ha pasado con La Selección Roja de Chile...

... que no hace tanto le ganó a Argentina en Santiago?
... que terminó en segundo lugar en las clasificatorias del último mundial?
... que metía goles a los oponentes como si fuera lo más fácil? 
... que facilmente le ganó a Suiza en el Mundial hace solo dos años? 
... que el año pasado nos entretuvo y nos hizo orgullosos en la Copa América?
... que solo hace un par de meses derrotó a Perú en un doble encuentro?

¿Qué mierda ha pasado con La Roja de Chile?

¿Que mierda ha pasado con La Selección que todos queremos?

Ecuador - Chile 3-1

Ecuador acaba de vencer a la selección de Chile en el partido clasificatorio realizado en Quito. Ganó con 3 goles a 1 y Ecuador va marchando hacia el Mundial de 2014 mientras se ve más y más difícil lograr la misma meta para “La Roja” de Chile.

 

Ecuador efectivamente juega bien, no quiero decir otra cosa, y Ecuador siempre deja huellas positivas en los Mundiales en cuales participa. Pero yo cuestiono, con bastante firmeza, la manera en que hayan ganado el encuentro en Quito esta tarde. Sean coincidencias, sean intentos conscientes de afectar el resultado. Yo opino lo último. Siguientemente aclararé por qué:

 

Yo sí sabía que los jugadores de Italia y de Portugal son todos unos llorones tramposos, pero no conocía que también la selección de Ecuador de gran parte consta de tales "jugadores". Tras un penal y dos expulsiones en contra de La Roja, NINGUNO de ellos merecido, logró Ecuador ganar el partido de esta tarde. Pero también logró mostrar para nosotros los espectadores en Chile y para el mundo, que sus jugadores son iguales que los objetos para la crítica que se realiza en las prensas Sudamericanas en cada torneo mundial. O sea los llorones de los países del sur de Europa.

 

La falta de profesionalismo también se notaba en las actuaciones del árbitro, un "hombre" (?) de Brasil que hacía caso a todo que los ecuatorianos le actuaban. Un grave error por parte de CONMEBOL fue nombrar a tal árbitro que dirigía como quería el espectáculo que llegó a ser la obra de comedia Ecuador – Chile.

 

Gracias Ecuador y gracias CONMEBOL por haber completamente arruinado este partido profesional y gracias Ecuador otra vez por aclararnos que no son nada mejor que esos sud-europeos.

 

Sport

God fredageftermiddag!

 

Sitter här i en gassande vårsol som sent om sider började värma Nordchile, läppjar på en kall en, väntar på kvällens match mellan Ecuador och Chile och kan inte bestämma mig om jag ska se det nyss igångblåsta andinska derbyt mellan Bolivia och Perú eller den redan började andra halvleken i den brittiska lillebrorsdrabbningen mellan Skottland och Wales på Fox Sports.

 

Just precis, nu ska vi prata fotboll här.

 

TIll att börja med, Sverige lyckades efter en hedrande kämpainsats vinna mot storlaget Färöarna med imponerande 2-1. Observera ironin. FÄRÖARNA.

 

Wales och Skottland spelar en riktigt trevlig och bra genomförd match i Cardiff. Mina favoriter sedan VM 1990 Skottland leder med 1-0 med mersmak. Men jag tror ändå att jag ser vidare på Bolivia mot Perú, det är ändå landslagsfotboll från Sydamerika som vi ska ägna stor del av denna text åt.

 

Det är inte en bra match som spelas på 3200 meters höjd över havet i La Paz. Perú spelar dåligt men stackars Bolivia skulle knappt kunna mäta sig mot ett korplag. Om en liten stund inleds dock eftermiddagens höjdpunkt: Ecuador mot Chile i Quito. Chile, som läs och häpna ledde hela gruppen inför senaste omgången, rasade raka vägen ner till en mindre hedersam femteplats efter en irriterande och förvånande 3-1 - förlust hemma mot Colombia för ett par veckor sedan. Man tar sig inte till VM genom att förlora mot Colombia på hemmaplan. Nu väntar en ännu tuffare uppgift: tabelltrean Ecuador på bortaplan. Ecuador är starka på hemmaplan och dessutom har Chile Gary Medel avstängd samt tränaren Claudio Borghi på läktaren efter en incident under matchen mot Venezuela tidigare i vintras. Man väljer också att bänka målvakten och kaptenen Claudio "Manos de Jabón" (Tvålhänderna) Bravo till förmån för Universidad de Chiles tidigare burväktare Miguel Pinto, numera hemmahörande i Atlas i México. Bravo har i och för sig spelat långt under sitt efternamns epitet så det var på tiden att man luftar andra målvaktsalternativ. Det blir tufft för La Roja i Quito ikväll, jag är nöjd om vi tar en poäng. För

 

Gooooool del Perú

 

Ett långskott en bit in på offensiv planhalva och Bolivias målvakt verkade inte ens intresserad av att ta skottet. Perú kommer vinna denna denna match enkelt. Byter tillbaka till Cymru-Alba, det här var ju inte ens roligt att se. Och ser man på, straff direkt för Wales! En tämligen billig sådan enligt reprisen. Låt se. Jaha, enkelt inrullat och 1-1.

 

Var var jag nu? Jo, en poäng för Chile ikväll mot Ecuador och jag är nöjd. Sedan blir det hem och ladda batterierna, för på tisdag nästa vecka får Chile duka fram bästa porslinet hemma i Santiago då det blir finfrämmat från andra sidan Anderna. Derby mot Argentina, en riktig höjdare!

 

Förövrigt blir vår nya lägenhet mer och mer färdigställd, jag hoppas att vi kan flytta om ett par veckor. Jag lovade för lite sedan att visa foton men tro mig, Ni vill inte se hur det ser ut nu. Avvakta så får Ni se när den börjar färdigställas istället.

 

Jag har också nyligen fått jobb på Ciudadano Global, en NGO som arbetar med flyktingar i regionen. Hittills är det mycket läsa och sätta sig in i arbetet men det verkar både intressant och roligt.

 

Nu är det fotboll

VAMOS CHILE!!!

I'm back

Ska vi kanske ta en paus på obestämd tid från pausen på obestämd tid nu? Nu har jag grämt mig tillräckligt över det som hände för dryga månaden sedan och går vidare. För att göra en lång historia kort: jag kunde inte fortsätta studera på universitetet, trots lysande betyg och enbart goda vitsord från lärare. Det beror inte på någon xenofobi eller korruption eller sådant utan snarare på ett fungerande, men ack så trångkört, regelverk. Precis som på vilket universitet som helst på jorden behöver man ha betyg från skolan för att få studera på högre nivå, och jag är i farten med att få mina svenska gymnasiebetyg inskrivna och godkända av chilenska myndigheter men systemen här kan vara lite tröga ibland och saker tar tid. Därför blir mina studier uppskjutna på ett halvårs tid tills man får klart alla papper och stämplar och intyg och Gud vet allt. Det var bittert när jag fick beskedet... men gilla läget och gå vidare gäller nu. Det var detta som bloggpausen berodde på, orkade inte kommunicera mig med omvärlden på ett läsvärt sätt.

 

Nåväl, här har vi firat en veckolång, högtidlig, gemensam och värdig nationaldag den 18 September. Då det är sammanlagt tre dagars officiella firanden (17-18-19 September) blev det med helgen 15-16 September en ordentlig långhelg. Vi har träffat släkt och vänner och ätit asado, tittat på och imponerats av pampiga militärparader, mumsat på empanadas av alla de slag  och lyssnat på cueca, druckit mote con huesillo och sett traditionella dansuppvisningar, ätit asado och mer asado, druckit goda viner och njutit av en härlig vårsol. Det är på detta vis en nationaldag ska firas. Det enda negativa (om det nu ska kallas negativt) är att man efter asado FEM dagar i sträck blir evinnerligt trött på grillat kött. Men det känns som att det är ett mindre bekymmer. Och definitivt ett kommer det att vara ett mindre bekymmer när jag om ett par veckors tid håller i grillspaden på vår avskedsasado till lägenheten vi bor i nu, men framför allt när jag håller i samma grillspade, dirigentpinnen för den orkester av vänner som skapar en glädjens och festens symfoni, under invigninsasadon för vår nya lägenhet.

Det stämmer, vi ska flytta. Vi har köpt en ny lya bara ett par kvarter härifrån och som jag nu håller på att renovera. Lägenheten är på 71 kvadratmeter och ligger på fjärde våningen i rakt västerläge med havsutsikt. Ett glas vin på balkongen till fredagseftermiddagens solnedgång är med andra ord att vänta. Lägenheten är fin, men visst behöver den piffas till. Jag är glad och tacksam över att av min far ha fått lära mig hur man gör när man river, snickrar och bygger väggar och lägger golv och målar. För om jag ska vara helt ärlig; lägenheten behöver sig ett ansiktslyft, och det ett ordentligt sådant. Vi ska såklart spacklaslipamåla väggar och lägga in nytt golv men jag har också rivit två väggar och så ska jag sätta in en ny. Det finns spik i vår lägenhet. Den är nämligen inredd enligt 80-talets hela vansinne med spik, böjd spik, stor spik, liten spik, avbruten spik, spik i mängder och mer spik. Som de flesta snehamrande pojkar i barndomens lekfulla tid byggde jag också trädkojor i skogen, både hemma och på landet, men inte ens då förbrukade jag så intill förbannelse mycket spik som jag har hittat i lister, garderober och innerväggar i vår lägenhet. Lägg därtill spånplattor, nubb och inhamrade skruvar rakt i betongväggen och 80-talets avskalade ingenjörskonst kommer till sin fullo. "Det var en annan tid då!" säger folk "kränkta". Och visst, det var det. Men någonstans borde det väl även då ha funnits någon vett och reson när det gäller snickrandet? Det positiva är dock att jag kan inreda lyan precis som VI vill. Imorgon har jag hyrt en lastbil som ska skyffla bort all bråte som jag har rivit ner. Jag lägger ut bilder snart så Ni får se.

Och så sporten: VM-kvalet i Sydamerika pågår för fullt. Chile åkte häromveckan på en svidande förlust hemma mot kontinentens för tillfället bästa lag, Colombia, med 3-1. Chile fick Gary Medel utvisad tidigt men spelade faktiskt ganska bra trots allt och tog till och med ledningen i första halvlek, men Colombia var mycket bättre. Colombia spelar VM 2014 i Brasilien, den saken är klar. Jag hade hållit lektion i engelska den eftermiddagen och kom hem mitt i första halvlek. Det stillsamma medelklasskvarter där vi bor var en spökstad. Inte ens under söndagseftermiddagens lata siestaslummer jag jag upplevt sådan stillhet när jag småsprang hemåt från min lektion. Jag har aldrig någonsin hört syrsorna tjattra i rabatterna under dagtid tidigare.

Plötsligt

GOOOOOOOOOOOOOOOOOL

Skrik. Skratt. Tjut. Rop. Tut. Vrål.

Det var som om självaste Perú hade slagit över oss med sina gamla MiG-plan från Sovjettiden. Bytet från fridfull stillhet till oorganiserat oväsen och glädjeyttringar var total. Tyvärr slutade det i ett rejält antiklimax och Chile tappade sin mycket hedrande förstaplats i gruppen och hasade sig ända ner till en femte plats.

Jag lägger snart ut lite foton på renoveringarna av vårt nya bo. Håll utkik.