Och så vädret

Vädret här ute i Atacamaöknen är minst sagt fattigt på omväxling. Iskallt på morgonen och kvällen och varmt på dagen. Och så denna stekande ökensol.

Men nu har vi haft drygt en vecka med stormvindar, kilometertjocka molntäcken och regn. I Chuquicamata uppmättes igår vindar på 110 km/h men idag kom så klimax: hagel. Tropiska regnmoln som får mig att minnas regnperioden under min tid i Costa Rica ligger så lågt över oss att vi inte längre ser bergen och haglet smattrar mot vårt plåttak. 

Det hör inte till vanligheterna med nederbörd och oväder i en stad som Calama, men vädergudarna måtte vara tokiga. 

Lokalbefolkningen kallar dock inte detta för "oväder", för dem är det en ynnest att få uppleva lite nederbörd. Och efter snart tre år i norra Chile njuter även jag av skyfallen, den djupgrå himlen och doften av våt mark. 

Calama

Såhär såg det ut i Calama igår kväll.

Bilden är tagen från INACAP Sede Calama av en arbetskamrat.

Nämenvaf...

...

Det REGNAR i Calama!

Och blåser gör det.

Och kallt är det.

Som om Kung Bore själv hälsar på.

Chuquicamata har stängt idag, på grund av det oväntade ovädret.

Resa

Jag trodde aldrig att jag skulle uppskatta regn, med tanke på de 360 regndagar om året som man får uppleva i Sverige. Arica är fattigt på nederbörd i sin dalgång i utkanten av Atacamaöknen men häromkvällen regnade det. Och det var helt underbart att känna vattendropparna mot ansiktet och hur luften antog en arom av fuktig jord. Jag lär få uppleva mer regn ganska snart då jag sent ikväll boardar det första av fyra flygplan som ska ta mig till Sverige för ett återbesök. Trevligt som alltid såklart att återse familj och vänner men faan, rent ut sagt, vad jobbigt det känns att behöva lämna fru och Arica.

 

Jag har inte packat än. Gör det snart.

Armageddon

Jaha då var det bara ett par timmar kvar då, innan vår värld tydligen går under den 21 december 2012. Allt enligt världens media och diverse paranoid New Age som den senaste tiden har tillåtits vrida och vända på verkligheten och hävdar att Mayakalendern, som visserligen var både komplex och omfattande, "tar slut" imorgon. Det är fel. Vår kära jord, och Mayakalendern med den, fortsätter att snurra på som de alltid har gjort.

 

Här i vidskepliga Chile har framför allt massmedia men även New Age-fanatiker, tarotläsare, "moderna häxor" och andra svamlande kvacksalvare de senaste veckorna lyckats piska upp en närmast masshysterisk stämning om ”jordens undergång”. Med rastaflätor, tårfyllda ögon och domedagsröster under sina 15 minuter av berömmelse i TV:s reportage och dokumentärer om samma smörja visar de upp nygamla ljusfenomen på himlen och resultatet av sina tramsiga tarotläsningar som bevis på att allt tar slut imorgon. I Chile är det högsommar just nu vilket brukar innebära sol, värme och torka, men det enkla faktum att det har regnat i Santiago både igår onsdag och idag torsdag ses av domedagsprofeterna som ett tydligt tecken på att slutet är nära.

 

Jag vet inte, men jag antar att det är lite mer moderat om Armageddon i Sverige, men ändå skickar tidningarna i Sverige ut reportrar kors och tvärs för att rapportera hem om "fenomen", reportage och annat larv.

Jag blir så trött på all denna rappakalja. Ni som på fullt allvar tror att något kommer att hända bara för att det är den 21 December, Ni har fel. Vill Ni veta vad som kommer att hända imorgon? INTE ETT JÄVLA DUGG. Lev livet och försök vara goda mot varandra. Fira glatt jul om 4 dagar som Ni alltid har gjort, själv ska jag under den 21 December snickra en balkong, köpa en julgran och på kvällen koka knäck.

Hej familj och vänner,

Ber om ursäkt för ett minst sakt skralt uppdaterande på sistone. Saken är den, dock ingen ursäkt, att jag har besök härnere från Sverige. Min bäste vän är här i Arica och vi har haft fullt upp och mycket trevligt varje dag så därför finns nyheter på denna blogg med lite mindre frekvens än tidigare.

Jag har blivit en riktig turist i Arica; jag har promenerat upp för El Morro, jag har gått i centrum, gått på Playa Corazones och jag har legat på Playa Laucho. Arica har sin dolda njutning även för oss som bor här! Playa Chinchorro, den stora stranden som löper längs med hela Costaneran, är fortfarande lortig tack vare El Niño-fenomenet och igår måndag stängdes till och med järnvägen mellan Arica och Tacna då den översvämmade floden San Juan de Azapa lyckades dra med sig en stor bit av bron som järnvägen har som passage över floden. "Klimatförändringar!" hojtas det om bland vissa politiskt korrekta, "El Niño" säger vi som vet bättre. El Niño är ett väderfenomen som har existerat åtminstone 20 000 år och som innebär ovanliga regnfenomen i Sydamerika med cirka 10 års intervall och nu är det dags igen.

Nåja

Jag är precis tillbaka från en tur till Tacna i Perú och tack och lov var det ingen indiansk tjänsteman som försökte göra livet surt för mig denna gång. Jag tog mina vänner till utmärka Patroncito för en god lunch med typiskt peruansk mat som Soltero de queso och Palta rellena och sedan en rejäl tallrik med grillat kött. Till detta sköljdes ner inhemsk öl och en karaff med lokalt producerat vin. Maten i Perú är fullkomligt gudomlig och bara med lite försiktighet är maten i sig en anledning till att uppleva detta härliga land. Imorgon åker vi till Arequipa, biljetterna är köpta och enligt försäljerskan fick jag biljetterna 5 sol (ca. 15 SEK) billigare för att jag var så söt. Så sa hon iallafall....

Jag hoppas kunna uppdatera mer från vår långhelgsresa i Perú som är ett fantastiskt land att upptäcka men om inte annat så hörs vi av på söndag kväll.

Minor

Solen skiner från en klarblå himmel här i sensommarvarma Arica. Häromkvällen skakade det till i berggrunden, men ingen större skada skedd, och regnet fortsätter skvala ner uppe i bergen vilket omöjliggör badande i det saltstänkta Stilla Havet, vilket jag tidigare har berättat om. Men det är inte bara stranden och badvattnet som förstörs av den ihållande nederbörden, som faktiskt även visar sig i form av snö. I helgen stängdes gränsen mellan Chile och Perú, bara cirka 10 minuters bilfärd härifrån, vilket lämnade 500 chilenare strandsatta på Tacnas centralstation och såvitt det ser ut kommer gränsen fortsätta vara stängd. Inte på grund av regnen i sig, utan på grund av vad regnet har ställt till med. En mängd floder har sitt utlopp i havet i Aricabukten och ett par av dem rinner just ganska nära gränsen mot Perú, framför allt den stora Río Lluta. Dessa floder som vanligtvis inte är mer än små rännilar har svämmat över totalt på sin färd ner mot Oceanen, och det är naturligtvis inte något nytt, El Niño-period och allt som det är i nu. Jo, om de rinner i gränstrakterna mellan Chile-Perú. Till saken hör nämligen detta: området är kraftigt minerat, av bägge länderna men framför allt på den chilenska sidan efter ett överhängande hot om en gemensam peruansk-argentinsk invasion av Chile år 1978. De bräddfulla floderna har nu svept med sig allt i sin färd och det innefattar även gamla minor. Både antitank-minor och personminor, som i decennier legat och blekts ute i Atacamaöknens ödemark dit ingen vettig människa går, ligger nu på grund av flodernas framfart spridda lite här och var utan någon uppsikt och faktum är att armén till och med har hittat minor i havet. Hela gränsfronten är därför stängd på bägge sidor och Chiles armés minröjningsteam har fullt upp med att se till att området blir framfartsdugligt igen. Enligt chilensk media har över 250 minor hittats och desarmerats, både i havsbryn och strandkant, längs flodkanter och vid vägar. Stranden där minor har upphittats, där floderna i ett gemensamt delta rinner ut, är lyckligtvis nog ett område som är avstängt för allmänheten så inga människoliv har varit i fara. Vi bor som bekant ett par hundra meter från havet, mellan Aricas centrum och stranden där minorna hittas, och både Carabineros (polisen) och arméns helikoptrar flyger skytteltrafik precis ovanför oss.

Los trabajadores allí tienen suerte, pasan todo el día puro buscando minas.

Söndagsrapport: Lite regn och lite sport

Shabat Shalom le’Kulam!

Vi skriver idag den 10 juli 2011 och solen skiner för en gångs skull i ett vintrigt nordchile. Tog en uppfriskande cykeltur längs strandpromenaden imorse och betraktade solitärt den milsvida stranden och Stilla Havets böljor som outtröttligt badade landet. Funderar på att göra det till en daglig morgonrutin, det är livgivande att meditativt skåda ut över det eviga havet och att inleda dagen med att andas frisk havsluft.

Varm och behaglig temperatur idag, det var ett tag sedan. Faktum är att folk här pratar om den ”värsta vintern i mannaminne”, full snöstorm blåser uppe i bergen härifrån Arica och ner till II. Región, ösregn lamslår Antofagasta, vägar har spolats bort och snön har vid upprepade tillfällen stängt gränsen mellan Chile och Argentina, som ligger på cirka 3000 meters höjd. Och häromveckan fick Arica, en av kontinentens soligaste och torraste städer, den största mängden nederbörd på nära 15 år. Det regnade rejält den natten intygar jag.

Alla ovanliga oväder här i regionen tyder på att det börjar bli El Niño-period nu. Jag har inte följt nyheterna så pass noga så jag vet om det är svår torka i Australien och Asien vilket också brukar vara effekten av detta globala väderfenomen men här i Sydamerika pekar alla tecken på att vi går in i en epok av El Niño. Med tanke på att kylan på högplatån dessutom har varit ovanligt stark verkar det som att El Niño åter knackar på dörren.

Annars är fotbollen glödhet här i Chile. De 12 lagen från Latinamerikas alla hörn gör upp i matcher av varierande kvalité i grannlandet Argentina och faktum är att samtliga lag har hypotetisk möjlighet att gå vidare till kvartsfinal inför sista gruppomgången.

Såhär ser situationerna ut i respektive grupp efter två omgångar:

Grupp A

Argentina Bolivia Colombia Costa Rica

Ingenting fungerar för värdnationen Argentina, man har endast lyckats erövra två poäng på två matcher och en seger mot Costa Rica imorgon måndag är inte bara ett krav, det är en nödvändighet för att inte landet ska dras ner i ett träsk av förnedring liknande den ekonomiska dekadensen för 10 år sedan. Messi är totalt under isen och en tydlig spricka mellan honom och hans beundrare och hans antagonister i laget och på läktaren vidgas alltmer. Costa Rica å andra sidan har spelat riktigt trevlig fotboll och 2-0 mot Bolivia häromdagen var välförtjänt. Mot Argentina ska man dock vara chanslösa men det var å andra sidan Bolivia också. Stackarna från Bolivia lyckades kämpa sig till mycket välförtjänta 1-1 mot Argentina i invigningsmatchen men mot Costa Rica i Jujuy var man helt vilsna och det syntes tydligt varför Bolivia är det lägst rankade laget i Sydamerika. Colombia leder lite förvånande gruppen med en seger och en oavgjord match och mot Bolivia senare i eftermiddag ska bara gruppsegern säkras. Colombia spelar bra och är gruppens bästa lag, i skrivandes stund leder colombianerna också mot Bolivia efter 20 minuters spel.

Grupp B

Brasilien Ecuador Paraguay Venezuela

Dödens Grupp och Skrällens Grupp. Hör och häpna – Venezuela, historiens kalkonlag och kontinentens enda land där fotboll inte är den största sporten, leder gruppen med där Brasilien och Paraguay är med. Efter första omgången där matcherna Brasilien – Venezuela och Ecuador mot Paraguay bägge slutade 0-0, och andra där Venezuela välförtjänt besegrade Ecuador samtidigt som Brasilien med nöd och näppe och inte helt rättvist lyckades få 2-2 i slutminuten mot ett kämpande Paraguay som måste fått hela spansktalande Latinamerikas sympatier leder plötsligt det vinröda landslaget från Sydamerikas minst fotbollskända land Dödens Grupp. Inför sista omgången behövs endast en oavgjord match mot Paraguay för att Venezuela ska spela kvartsfinal, en inte helt omöjlig uppgift, och Brasilien behöver vinna mot Ecuador. Brasilien har dock inte spelat bra, brasilianarna är alltid skickliga fotbollspelare men lagspelet har inte fungerat. Samma symptom som värdnationen Argentina verkar genomsyra de så kallade sambaspelarna och var inte helt förvånade om Ecuador lyckas skrälla på onsdag.

Grupp C

Chile México Perú Uruguay

Chile och smått överraskande Perú delar på ledningen i Grupp C efter två spelade matcher. Chile vann väntat sin första match med 2-1 mot México som förståeligt verkar vara helt bakom flötet på grund av tidigare incident utanför planen. Samtidigt inträffade skräll nr. 1 då Perú lyckades få oavgjort, 1-1, mot förra årets VM-fyra Uruguay. Chile ställdes ordentligt på prov i andra omgången då man fick möta de himmelsblå från kontinentens östkust, för första gången på hela året en riktigt svår motståndare och en välspelad match i Mendoza inför närmare 30 000 tillresta chilenska fans som färgade i stort sett hela stadion rödfärgad slutade rättvist 1-1. Senare samma kväll inträffade skräll nr. 2 då Perú lyckades gå segrande ur kampen mot México med 1-0. Antingen är det mycket riktigt en skräll då Perú brukar sluta bland de tre sämsta i Copa América och samtliga VM-kval, eller så är México helt enkelt längre bakom flötet än vad som är vanligt. Hur som helst så ligger vårt nordliga grannland överraskande på samma poäng som gruppledaren Chile, dock med färre mål gjorda. México är mer eller mindre helt borta och ett smärre mirakel ska till för att inte aztekerna åker hem efter tisdagens match mot Uruguay som fortfarande har chansen att ta sig till kvartsfinal men då behöver de vinna med ett par måls skillnad, något som inte ska vara alltför svårt verkar det som. Chile och Perú möts sedan i årets hetaste match, Stilla Havs-derby mellan två ärkerivaler på tisdag kväll. En match som egentligen inte hade varit så spännande men tack vare Perús vinst i fredags blir det en spännande avslutning på gruppen på tisdag.

Copa América är en mycket trevlig fotbollsturnering! Denna är den andra som jag upplever "på plats" i Sydamerika, 1999 spelades turneringen i Paraguay och jag hade äran att bo just i Argentina vid det tillfället. Det går dock inte att jämföra intresset mellan då och nu, trots fanatismen över fotbollen i Argentina var landslaget nere i en så djup svacka (Minns till exempel 0-3 - förlusten mot Colombia och Argentinas TRE (!) missade straffsparkar) att tävlingen trots kvartsfinal för Argentina tråkigt nog ganska obemärkt gick förbi där jag bodde. Här i moderat fotbollsintresserade Chile däremot har "Marea Roja", landslagets supporterkultur, svept in landet i en röd festyra och det är fotboll mer eller mindre överallt!

Åker förövrigt ner till Santiago på fredag morgon och stannar en vecka för diverse ärenden. Tänkte ta en sväng till Valparaíso och Viña del Mar också och uppleva minnen från en glad tid år 2004.

Det regnar i Arica

Igår kväll, precis när jag förberedde nattvilan, börjar det regna. Och inte bara ett litet ynkligt duggregn som det har varit tidigare ett par gånger, utan regnet stod mer eller mindre som spön i backen. Jag har alltid avskytt regn, med tanke på de årliga 300 regndagar som Stockholm upplever, och barmhärtigt nog är Arica välsignat med sol närapå året runt, regn är en bristvara. Jag har dock märkt att en närapå total avsaknad av nederbörd blir rätt tråkigt i längden och på senare tid har jag kommit att sakna regnet, en rejäl regnskur och den rena luften som man andas in efteråt. Ergo: Gudars vad underbart det var att känna regnet falla igår! Här i utkanten av Atacamaöknen är det torrt, mycket torrt, och på sin höjd kan det dugga en eller ett par gånger om året så det som hände sent igår kväll var något unikt.

Communityn där vi bor var tyst och nedsläckt och inte ens tomten var vaken när regnet började smattra mot taken. Men plötsligt lyser nästan varenda lägenhet upp och fönster och balkonger fylls av förundrade folk och de yngsta grannarna, de som aldrig någonsin tidigare har upplevt ett riktigt regn, springer ut för att känna den öppna himlen och de fallande dropparna. Undertecknad var naturligtvis också tvungen att känna hur regnet vätte mark och hus.

Idag, över 12 timmar efteråt, är marken fortfarande fuktig.

Asado och regn

Det har inte regnat på över en månad.

Gräset har gulnat, träden börjar redan tappa sina löv.

Som Söderberg skriver i sitt mästerverk Doktor Glas:
"Jag har aldrig sett en sån sommar."

Men kvällen då jag ska ha grillfest med mina vänner,
ja DÅ passar minsann galoscherna.

Vädergudarna har lämpligt nog
öppnat kranen på fullt sprut.
Och nu strilar regnet ner.

Grillen är blöt, utemöblerna likaså.