A relaxing sunday at the beach...

Weekend i Arica

Hola amigos,

 

Är hemma i Arica igen efter nära två veckor i gruvstaden Calama. Jag har fått arbete där så det lär bli ett tags pendlande mellan Arica och Calama ett tag framöver. Åtminstone tills vår avkomma föds. Frugan frodas och mår bra med sin mage, vi hade en rutinkontroll idag hos läkaren och allt ser bra ut. Snart femte månaden, bäbisen är 26 cm lång och väger 450 gram hittills och på onsdag har vi en ny ultraljudskontroll där vi förhoppningsvis kan få veta barnets kön. I Sverige hade man kallat barnet för ofoget "hen" men det vägrar jag konsekvent och logiskt att göra. Mitt barn är inte något könsneutralt "hen".

 

Hur är Calama då? Jotack, fult, dammigt och ganska tråkigt, men det är ett hyfsat arbete som jag har fått så man får stå ut. Jag arbetar för Codelco i Chuquicamata som är världens största koppargruva och världens största hål i marken. Fyra kilometer brett och en kilometer djupt, mitt ute i öknen omgivet av sand och grus. Det är en märklig men otroligt imponerande plats som jag kan rekommendera om Ni har vägarna förbi norra Chile. Skriv till mig på fredriklofgren@chile.com så ordnar jag en guidad tur till Chuquicamata.

 

Min Travel Planet's guide om Chile beskriver Calama som "a shithole", men riktigt så långt vill jag inte gå. För två år sedan var jag och hustrun i Calama som Ni kan läsa om här, då reste vi runt en hel del i krokarna runt staden och hade väldigt trevligt och det finns fullkomligt magnifika ställen att besöka i Calamas utomsocknes närområden. Men visst, Calama som stad är inte en rolig plats. Efter två veckor i staden har jag kommit underfund med vad det är som dess invånare sysslar med där; det är tre sysselsättningar som håller folk vid liv: Arbete; I Calama arbetar Ni inte för att leva, Ni lever för att arbeta. Shopping; Inte för att Ni behöver något speciellt utan det är just shoppandet i sig, Ni shoppar för att ni KAN och för att det tydligen är kul. Drinkande; Calama kan vara deprimerande och då är det lätt att ta till vin- eller romflaskan under de kyliga och tråkiga ökenkvällarna. Då de två sista sysselsättningarna inte tilltalar mig särskilt mycket får Calama för mig vara ett ställe för arbete och sömn och sedan får jag njuta helgerna hemma i Arica. Och nu är jag just hemma i Arica. Arica är hemma. Arica es mi hogar.

 

Det är lika varmt som tidigare i Arica, det är varmare än vad jag minns att det var förra året. Vattnet i havet är dessvärre ganska lortigt på grund av regnen uppe i bergen som för med sig en massa lera och skräp på sin väg ner mot oceanen så att bada på Playa Chinchorro är uteslutet.

 

Snart ska jag packa klart väskan för en tio timmars bussfärd tillbaka till Calama vilket känns måttligt upphetsande men det är så det är. Jag har inte någon dator med mig så uppdaterandet på denna blogg kommer bli ganska sporadiskt framöver. Jag kommer att åka hem till Arica igen under påskveckan i slutet av Mars och då berättar jag mer om mina förehavanen i Chiles dyraste stad.

 

Och jadå, Bolivia mottog häromveckan sina soldater som hjältar och dessa blev både dekorerade och hyllade som hade de varit inblandade i strid. Men jag säger inget.

Bara en vanlig söndag...

Äsch inget speciellt. Bara en vanlig söndagsutflykt på tu man hand med grill-lunch på Playa Las Machas en bit norr om Arica.

 

Vi köpte ett fyrmanstält häromveckan och vi passade på att inviga skrället, som var bökigare att spänna upp än vad man kan tro.

 

Men med Guds hjälp och lite sten gick det till slut bra.

 

Solen gassade som omväxling och havet brusade. Här står man och riktigt längtar efter det svenska oktobervädret.

 

Mina grillspett med kött och grönsaker blev riktigt lyckade.

Nyheter

God fredag på Er!

Rutinerna återgår till det vardagliga efter att mitt besök från Sverige har lämnat oss efter två härliga veckor här i Arica. Känns lite tomt om sanningen ska fram, vi har haft väldigt trevligt under denna tid med sol och playa, resor till Perú, långa eftermiddagar på stranden och sola och simma och kanske avnjuta en kall pilsner på balkongen i solnedgången. Jag blev en riktig turist i min egen stad igen och allt som jag har haft att göra har blivit liggande och lite eftersackade.

Idag skriver vi fredag 23 mars och hösten verkar visst aldrig komma. Solen fortsätter att stråla ner och nog är väl det trevligt men det skulle faktiskt vara behagligt med lite lägre temperaturer och lite höstmoln nu. Solberoende som jag är trodde jag aldrig att jag skulle yttra sådan tanke men det är sant.

Annars här i Chile flyter saker och ting på precis som förra året. Santiago börjar lamslås igen efter nya kravaller och upplopp, allt planerat och koordinerat av FECh (Chiles förenade studentkårer) samt diverse obskyra grupperingar från den allra yttersta av vänsterkanter.

Diverse protester har senaste tiden också blossat upp i regionen Aisén i södra delarna av landet där folket nu har fått nog av brustna vallöften, brist på utveckling och infrastruktur samt överpriser på mat, gas och drivmedel. En liter bensin här i Arica kostar motsvarande nästan 12 SEK och nere i södern är det ännu dyrare så i Aisén kan folkets irritation nog vara befogad.

Häromveckan klubbade Chiles kongress igenom ett mycket klokt beslut: man skärpte reglerna för rattonykterhet. Nu räcker det med 0,3 promille bakom ratten för ett fängelsestraff och med tanke på hur många som varje helg dricker "bara ett glas till" innan de kör hem efter en natts partajande och dundrar rätt in i en vägg eller i en annan bil så är de nya hårdare reglerna välbehövliga.

Och så sporten:

En av Chiles största idrottsstjärnor genom tiderna, tennisspelaren Fernando González med ett OS-guld och ett OS-brons från 2004 samt ett OS-silver från 2008, nyss beslutat att lägga ner sin proffskarriär vilket har skapat lite melankoli bland folk och media. Och det med rätta. Han var vass, Fernando González.

Det spelades en landskamp här i Arica i onsdags kväll mellan Chile och Perú. Med ojämna mellanrum brukar landslagen mötas en gång hemma och en gång borta i något som kallas "Copa del Pacífico", "Stillahavscupen" och nu fick lilla men sedan lång tid tillbaka fullsatta Estadio Carlos Dittborn i Arica vara värd för Chiles hemmamatch som La Roja vann med bekväma 3-1. Matchen började 22.30 på kvällen och var i sig så ointressant att jag somnade efter 25 minuter. Det spelas ingen kul landslagsfotboll utan europaproffsen, med enbart spelare från Colo Colo, Universidad de Chile, Huachipato, O'Higgins, Audax Italiano, Magallanes eller Deportes Iquique, inte ens om motståndet heter Perú.

Nu är det fredagsmys!

Kvar i Arica

Jag är kvar i Chile, i Arica. Resan till Arequipa blev inställd, trots att jag fick rabatt på biljetterna tack vare mitt bildsköna yttre.

Det gör väl inte så mycket egentligen, Arequipa ligger kvar och vi kan alltid åka dit igen.

Har i eftermiddag legat på playan med mitt besök från Sverige, på en av få stränder som inte är nerlortade av all lera.

Imorgon fredag kväll ska vi grilla på stranden. Fredagsmys på hög nivå.

Lördag kväll

Idag har det säkert varit årets varmaste dag. Stekande sol och het värme omgav oss så till den milda grad att vi ställde in en dagsutflykt till Ullared förlåt Tacna i Perú. Vi behöver visserligen åka dit för att göra lite ärenden, bland annat behöver vi båda förnya våra glasögon men det har helt enkelt varit för varmt. Det har egentligen varit en perfekt dag för att sitta under ett stort parasoll på stranden och låta sig svalkas av havsbrisen. Det råder dock badförbud nu på grund av skyfallen uppe i bergen som får floderna som har sitt utlopp i Arica att svämma vår bukt över med lera, sand och skräp. Precis som förra året. Åt tidigare idag en boliviansk lunch uppe hos sväran, en mustig och kryddstark kött- och grönsakssoppa som heter Fricasé, inte helt olik Jujuys traditionella rätt Locro. Fantastiskt gott, som den mesta sydamerikanska maten.

Nu är det kvällning och solen går ner över min utsikt över Stilla Havet och färgar himlen vackert orange. Här sitter jag med en kall öl bredvid mig på bordet och vi håller på att göra oss iordning för en utgång i Aricas sommarnattsliv. Det blir i sann sydamerikansk anda ganska improviserat, det vill säga att ingenting är planerat eller spikat. Men planerna ser ut såhär: en (eller ett par) drinkar på Mojito vid stranden, stans bästa drinkställe med fin utsikt över havet och staden, för att sedan leta oss vidare till Soho för att klubba och dans.

Ikväll har jag på mig mina kalsonger från Calvin Klein i Göteborg, strumpor från Hush Puppies i Santiago, jeans från Levis i Stockholm, skjorta från Zara i Stockholm samt ett par skor från París här i Arica. Till det dekorerar jag min lekamen med Aqua di Giò och hårvax från L’Oreal.

A relaxing day at the beach

Imorse var det 30 graders solsken.
Vi har en ledig dag.
Chinchorro låg välkomnande öppen.

Vamos a la playa!

Playa Chinchorro med El Morro i bakgrunden

La bella...

... y la Bestia

La playa

Och hurdant är vädret i Sverige?

Söndagsrapport, en kort en

Jag har sagt det förr och jag säger det igen:
Riktiga män äter Empanadas de Carne till frukost!

Vi invigde strandsäsongen idag och det gick ju bra... jag fick solsting light och befann mig sängliggande, med en liten febertopp och yrsel resten av eftermiddagen. Och detta trots solskyddsfaktor 50 och kläder. Eller som Berra i Sällskapsresan sa:

"Fy fan vad solen tar härnere!"