Redan nytt år... Och gott nytt sådant på Er!
Som en parantes; det är tur att jag redan har permanent uppehållstillstånd i Chile, så jag vet vart jag ska ta vägen nu när Grön Ungdom vill utvisa mig från Sverige, då jag ju är rent yrkeskriminell eftersom jag är man.
Här i Chile hade vi ett ganska lungt nyårsfirande, hemma hos svåger och svägerska med en god familjemiddag och så det traditionella nyårsskålandet i champagne med ananasglass. Francisca uppmärksammade oss sedan på att hon föga roades av alla fyrverkerier, tutande bilar och dunka-dunka från allehanda bilar och hus så vi begav oss hemåt i den tropiska hettan under det nya årets första timmar.
2013 var ett händelserikt år. Det största som hände, det bästa och mest positiva, inträffade såklart den 13 juli klockan 15:03. Då kom vår lilla Francisca Elise Löfgren Clavelle till jorden. Det är en milstolpe i hela ens liv, det är fantastiskt att se hur hon växer, blir större och tyngre och mer vaken. Senaste rapporteringen från BVC för cirka två veckor sedan sade oss att Fransi är 67 cm lång och väger 7250 gram. Med andra ord har hon på dryga fem månader vuxit 17 cm och gått upp 4100 gram i vikt. Och häromdagen vände hon sig om helt själv för första gången! Säger en stolt far.
Annat, mindre viktigt, som inträffade under 2013 var ju också min tid i Calama dar jag arbetade, vilket var både spännande och lärorikt men det höll dessvärre inte i längden, inte med det arbetsschemat och med de pendlingsavstånden, och framför allt inte när min dotter föddes.
Sedan hade vi alla turer i Haag, med den av Perú initierade gränskonflikten med Chile. Perú verkade till slut vara den mest engagerade av de bägge parterna, trots allt har Perú allt att vinna, och nu har rykten börjat viskas om att Perú faktiskt kommer att tillskrivas en "seger" i den långt dragna konflikten. Den 27 januari kommer Internationella Domstolen med sitt sista utlåtande i fallet. Regionen Tacna i Perú har tydligen redan deklarerat regional helgdag det datumet i ett sorts försök att njuta segerns sötma i förväg...
Och så lite sport, men vi vet ju alla att Chile till slut lyckades kvala till VM, även om det satt långt inne. Verkligt synd är det dock att inte Sverige spelar VM-fotboll i Brasilien 2014, 64 år sen sist. Då, 1950, lyckades Blågult kämpa sig till en bronsplats. Gre-No-Li fick inte vara med på grund av mossiga regler hos mossiga Fotbollförbundet som förbjöd professionella spelare i landslaget men en glad amatörtrio nämnd Pal-Jep-Sko (Calle PALmér, Hasse JEPpsson och såklart Lennart "Nacka" SKOglund) såg tillsammans med Rio-Kalle i målet till att bronspengen 1950 blev blågul. Mycket tråkigt är det att Blågult anno 2014 inte får samma möjlighet i Brasilien på Maracanã.
Jag fick två gånger fint besök hemifrån Sverige som ville titta på underverket som hade tillkommit vår familj. I oktober kom mina föräldrar och månaden efter min syster och min gudmor. Tack än en gång kära Ni, för Era besök!
2014 lär bli ett intressant år. Dels har vi en hel del framtidsplaner som ska sättas i verket som jag kommer att återkomma om, och så har vi ju fotbollen, som jag inte ska tjata om mer nu. Men i år är det Fotbolls-VM i Brasilien, för Er som har missat det. Kanske det häftigaste som någonsin har gått av stapeln.
Jag kan förövrigt rekommendera en bok, som jag fick i gåva av min gudmor när hon var här på besök i november: "Till Längtans Försvar eller Vemodet i Finsk Tango" av religionspsykologen Owe Wikström. Lättläst och tänkvärd, läs den!
2013 var ett händelserikt år. Det största som hände, det bästa och mest positiva, inträffade såklart den 13 juli klockan 15:03. Då kom vår lilla Francisca Elise Löfgren Clavelle till jorden. Det är en milstolpe i hela ens liv, det är fantastiskt att se hur hon växer, blir större och tyngre och mer vaken. Senaste rapporteringen från BVC för cirka två veckor sedan sade oss att Fransi är 67 cm lång och väger 7250 gram. Med andra ord har hon på dryga fem månader vuxit 17 cm och gått upp 4100 gram i vikt. Och häromdagen vände hon sig om helt själv för första gången! Säger en stolt far.
Annat, mindre viktigt, som inträffade under 2013 var ju också min tid i Calama dar jag arbetade, vilket var både spännande och lärorikt men det höll dessvärre inte i längden, inte med det arbetsschemat och med de pendlingsavstånden, och framför allt inte när min dotter föddes.
Sedan hade vi alla turer i Haag, med den av Perú initierade gränskonflikten med Chile. Perú verkade till slut vara den mest engagerade av de bägge parterna, trots allt har Perú allt att vinna, och nu har rykten börjat viskas om att Perú faktiskt kommer att tillskrivas en "seger" i den långt dragna konflikten. Den 27 januari kommer Internationella Domstolen med sitt sista utlåtande i fallet. Regionen Tacna i Perú har tydligen redan deklarerat regional helgdag det datumet i ett sorts försök att njuta segerns sötma i förväg...
Och så lite sport, men vi vet ju alla att Chile till slut lyckades kvala till VM, även om det satt långt inne. Verkligt synd är det dock att inte Sverige spelar VM-fotboll i Brasilien 2014, 64 år sen sist. Då, 1950, lyckades Blågult kämpa sig till en bronsplats. Gre-No-Li fick inte vara med på grund av mossiga regler hos mossiga Fotbollförbundet som förbjöd professionella spelare i landslaget men en glad amatörtrio nämnd Pal-Jep-Sko (Calle PALmér, Hasse JEPpsson och såklart Lennart "Nacka" SKOglund) såg tillsammans med Rio-Kalle i målet till att bronspengen 1950 blev blågul. Mycket tråkigt är det att Blågult anno 2014 inte får samma möjlighet i Brasilien på Maracanã.
Jag fick två gånger fint besök hemifrån Sverige som ville titta på underverket som hade tillkommit vår familj. I oktober kom mina föräldrar och månaden efter min syster och min gudmor. Tack än en gång kära Ni, för Era besök!
2014 lär bli ett intressant år. Dels har vi en hel del framtidsplaner som ska sättas i verket som jag kommer att återkomma om, och så har vi ju fotbollen, som jag inte ska tjata om mer nu. Men i år är det Fotbolls-VM i Brasilien, för Er som har missat det. Kanske det häftigaste som någonsin har gått av stapeln.
Jag kan förövrigt rekommendera en bok, som jag fick i gåva av min gudmor när hon var här på besök i november: "Till Längtans Försvar eller Vemodet i Finsk Tango" av religionspsykologen Owe Wikström. Lättläst och tänkvärd, läs den!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar