Bloggen stängs

Kära läsare, bloggen Mimers Brunn läggs ner. Inga fler uppdateringar kommer att ske.

 

Jag åker ensam tillbaka till Sverige i december.

För hur länge vet jag inte.

Mycket har hänt den senaste tiden,

och jag måste smälta allt innan jag kan ta större beslut om min framtid.

 

Ibland blir livet helt enkelt inte som man har tänkt.

 

Tack till Er alla som har läst, kommenterat och mailat till mig under mina fyra år här i Chile.

 

Lev väl.

 

/Fredrik

En svensk hjälte

Jag minns sommaren 1994.
Tropisk värme,
bilresa till Frankrike
och sommarlovsveckorna

i stugan i gläntan i Värmland.

Och så naturligtvis
Fotbolls-VM.

Jag minns fotbolls-VM 1994 som om det var igår.

Den fantastiska sommaren, Dahlins midsommarafton mot Ryssland, Kennets kanon mot Brasilien, segern i hettan mot Saudiarabien och så naturligtvis kvartsfinalen mot Rumänien och efterföljande karnevalsfirande i Stockholm.

I bakgrunden fanns Klas Ingesson.
Slitvargen, kämpen, löparen, som alltid gjorde ett sjuhelvetes jobb på mittfältet, slet i det fördolda.

Gjorde de andra bättre.
Han märktes mest när han inte märktes.
Jag hyllar sådana spelare.

När fotbollen blev alltmer individuell

fortsatte Klas att slita i det tysta

fortsatte att löpa för laget i 90 minuter.

Som Thomas Wernersson sade:

"Han var inte bara med om VM-framgången 1994,

han var också en stor anledning till den."

Klas Ingesson - en svensk hjälte.

Tack för allt, Klabbe.

Vårkänslor

Efter tre år i nordchiles öken
hade jag glömt bort hur det känns
när våren kommer till oss

Värmen, solen,
och all denna växtlighet
som vaknar ur sin dvala

Träden som bekläds i grönt
blommor i gult, rött, blått och vitt
som jublande reser sig ur myllan
och sträcker sig uppåt

Mina morgonpromenader till arbetet

går genom grönska och solsken
och det doftar vår, och värme

 

Lika hemskt som Santiago är på vintern
Lika fantastiskt är Santiago på våren.

Valet 2014

Måndag morgon, och jag är uppe i Arica för att fira Chiles nationaldag den 18 september. En hel vecka kommer jag att vara med de mina i den lilla staden i norr, och gårdagen ägnade jag såklart åt en egen liten valvaka på eftermiddagen. Riksdagsvalet den 14 september 2014 är det kanske märkligaste valet i modern tid.

 

För fyra år sedan skrev jag att Reinfeldt hade ett dåligt poker-face. Jag upprepar det nu, fyra år senare. Visserligen gör Moderaterna ett dåligt val, högeralliansen backar på samtliga plan och får hela 30 mandat mindre än tidigare mandatperiod, ingea tvivel råder om det, men att dra inte bara ett utan två i mitt tycke drastiskt förhastade beslut är oväntat.

När det parlamentariska läget ser ut som det nu gör efter valet, varför inte hålla huvudet en smula kallt, avvakta något och se vilka möjligheter och utmaningar och eventuella samarbeten som finnes månde?

 

Ett annat föga väntat resultat var att Miljöpartiet inte bara misslyckades att gå rejält framåt utan dessutom BACKAR sedan senaste valet. Oväntat och förvånande.

Ett mer glädjande faktum är dock att medias och PK-mobbens kelgris F(y)I inte lyckades ta sig över 4 % och få representation i Riksdagen. Jag och 97 % av oss drar en liten lättnadens suck.

Det mest förvånande med 2014 års riksdagsval är dock inte att Sverigedemokraterna lyckas samla 13 %. Det mest förvånande, och faktiskt irriterande, är de etablerade partiernas reaktion på nyss sagda faktum. Man får säga och tycka precis vad man vill om SD, men nu är läget som det är och om man i sann populistisk PK-anda inte vill ”ta i dem med tång” så får väl det vara som det vill. Då ska man dock ta det parlamentarisktiska ansvar som de facto står skrivet i vår Konstitution och som åligger en parlamentariker och samarbeta över de ingrodda blockgränserna för en så bred majoritet som möjligt i Riksdagen. Man ondgör sig över resultatet men om man nu anser sig etiskt och moraliskt stå över det tredje största partiet och en stor del av Landets väljare så borde man också kunna visa det på ett mer konstruktivt sätt.

 

Hela den rödgrönrosa röran firar däremot som om de erhållit absolut majoritet, fått in en ny lekkompis i Riksdagen och lyckats greja regeringsfrågan redan över en natt! Man hävdar stolt att "folket har valt bort Alliansen!" men folket har då definitivt INTE valt de rödgrönrosa. Jag måste påminna Er högt ärade Vänster om att Er representation har ökat med två mandat sedan senaste valet och att Er konfliktfyllda koalition av nyliberala, kommunister och splittrade socialister/socialdemokrater/socialliberala ligger LÅNGT ifrån en majoritet i Riksdagen. Karskt jublas det som om själve Palme vore tillbaka men det vore på plats med en liten gnutta ödmjukhet inför den tämligen brydsamma uppgift som väntar Er, om önskan är att ta vårt land vidare.

Länge sen senast

Här kommer en liten hälsning från ett köldslaget Santiago. Jag har aldrig varit kinkig inför kyla tidigare, har med glädje spänt för skidorna och givit mig ut i gnistrande spår trots 15 minusgrader, men den här kylan kryper sig in i alla vrår av ens lekamen och får själva anden att frysa. Senaste veckorna har vi också begåvats med ett ihållande regnoväder som får svensk november att verka riktigt ljus och trevlig. Tydligen ingen ljusning heller att vänta enligt väderleksrapporten. Jag tänkte på det häromdagen; jag har inget minne av att vintern var såhär regnig i Santiago. 2004, då jag och L.S. levde rövare här (VAR DET TIO ÅR SEDAN?!), var det mycket kallt och ruggigt, ja, och visst kunde det regna ett par eller fler gånger men inte som det har regnat denna vinter. 

Vad händer i Santiago de Chile då? Jo faktiskt ganska mycket, men samtidigt ganska lite som är tillräckligt intresseväckande för att kunna skriva om det. Min tillvaro i huvudstaden dediceras åt arbete under veckorna (och det har varit mycket på det fatet den senaste tiden) och de helger som jag inte åker till norr och mina flickor ägnas åt att läsa, långa promenader, måttliga mängder TV-spel och nu senast också till att planera inför vår Sverige-flytt. Javisst, vi flyttar hem till Sverige i januari, något som jag ser mycket fram emot trots att jag är väldigt förtjust i Chile. I maj erhöll min hustru Permanent Uppehållstillstånd (konstigt vore väl annars med tanke på både det ena och det andra...) och nu är det dags att pröva på livet som familjefar i Landet i Norr. Några av Er minns säkerligen ett par berättelser från år 2011, då vi ansökte om uppehållstillstånd i Sverige och hon också fick det, men då vi valde att stanna kvar i Chile en tid på grund av arbete. Men nu bär det av, och det ska bli fantastiskt. 

Min ögonsten Francisca fyllde ett år för lite sedan, vilket naturligtvis firades. Jag hade beslutsångest den 13 juli; finalen i Fotbolls-VM eller barnkalas.... skämt åsido, ett-årsdagen högtidlighölls naturligtvis med churrasco- och tårtkalas hos Gabrielas familj i Arica och som gammal Lego-fantast hade pappa såklart bland annat köpt en stor kartong Lego Duplo, som huvudpersonen glatt satte sina små händer i. I bakgrunden såg vi dock hur Tyskland välförtjänt besegrade Argentina med 1-0 och kammade in sin fjärde världsmästartitel. Fyra år kvar.....

Har Ni röstat förresten? Det har jag, på Sveriges Ambassad här i Santiago. På vilka? De rätta såklart, samma som jag har röstat på i samtliga val sedan 1998 förutom 2010. Om Ni inte har röstat, glöm inte att göra det. Det är en ynnest, en förmån, ett privilegium att få rösta, och det ska utnyttjas. Använd huvudet bara denna gång och rösta på något vettigt, något som tar ansvar för landet och folket. INTE på någon hen-extremism som vill avskaffa könet, anser att alla män är djur och ska betala mans-skatt och tycker att barn ska få genomföra gratis könsbyte.

7-1

Deutschland.

Deutschland.

Deutschland.

Deutschland.

Deutschland.

Deutschland.

Deutschland.

 

Det som vi igår fick bevittna på Estádio Mineirão i Belo Horizonte är historiskt. Jag har sett fotboll sedan jag var fem år gammal och jag har aldrig upplevt något liknande, i varje fall inte på denna nivå. Många av Er har säkerligen sett fotboll i många fler år än mina 28 men jag kan ändå garantera er att gårdagens semifinal var ett stycke fotbollshistoria. Inte ens den uppgjorda "semifinalen" 1978 mellan Argentina och Perú (6-0 till Argentina, precis det resultat som desamma behövde för att nå finalen) når upp till den nivå av utskåpning som Tyskland, eleganta och effektiva, bjöd på igår.

 

Brasiliens största förlust någonsin. Inte bara i VM-sammanhang eller ens i tävlingssammanhang, utan NÅGONSIN. Och den inträffar i en semifinal i Världsmästerskapen, på hemmaplan.

 

Nu inväntar vi med spänning dagens semifinal mellan Holland och Argentina.

 

Heleuropeiskt eller repris från 1986 & 1990??

Trevlig MIdsommar

Feliz Midsommar a todos!

 

Om det är midsommar i Norden borde det rimligtvis vara midvinter här i Chile, och det märks idag. Efter ett par riktigt fina och soliga dagar är vi nu lämpligt nog tillbaka i grådaskig Santiago-vinter-lunk. Idag är det ruggigt kallt och så dimmigt att det knappt går att se över Avenida 11 de septiembre från mitt kontor. Midvinter med andra ord.

 

Årets höjdpunkt Fotbolls-VM har nu avverkat lite mer än en vecka på sin föreställning och härifrån Chile kan meddelas att La Roja har överträffat samtliga förväntningar. En något darrig seger mot Australien fredags där Jean Beausejour krutade in 3-1 i slutsekunderna följdes upp i onsdags med en hedervärd 2-0 mot regerande världsmästarna Spanien. Vem hade kunnat tro dels att Chile efter två omgångar skulle göra 5 mål och slå ut världsmästarna men dels också att Spanien, visserligen något rynkigt och med lite grå hår, så totalt skulle haverera i detta VM och bli de första regerande världsmästarna att vara utslagna efter andra omgången?? Inte jag iallafall. Tutandet och dansandet med flaggor på 11 de Septiembre ville aldrig ta slut i onsdags eftermiddag men naturligtvis så smolkades glädjen av grupper med rotos, detta kriminiella patrask, som såg sin chans att vandalisera, slåss och kasta sten och molotovcoctails på Carabineros. Plaza Italia, där folk brukar samlas vid stora firanden dekorerades till en början med flaggor, musik, tutande bilar och leende människor men nedsolkades mot kvällningen av sten, eld, krossat glas och tårgas. Sorgligt.

 

Gnagaren Celso Borges Costa Rica fortsätter i skrivandes stund att imponera i VM då man leder första halvlek med 1-0 mot Italien. Jag kanske får revidera min favoritlista förra veckan...

Yuichi Nichimura-san...

Hur mycket fick du egentligen av FIFA?

How much did FIFA actually pay you?

Cuánto de verdad te pagó la FIFA?

どのくらいFIFAはあなたを支払うのですか?

Måndag eftermiddag

Ganska trevlig eftermiddagsutsikt mot vinterklädda Anderna från huvudstaden.

 

Fotbolls-VM 2014

Borekyla råder i Chiles huvudstad, och Anderna i öster är bedövande vackert klädda i sin vita vinterskrud.

 

Endast en vecka kvar nu, och traditionsenligt inför stora fotbollsturneringar brukar jag likt själve Kent Finell presentera listor på favoriter och mindre favoriter i årets VM, och varför bryta en trevlig tradition? Dock är det med en liten ändring: istället för att räkna upp 10 favoriter nöjer jag mig med fem, samma antal som de sista på listan. 

 

Gjorde förövrigt en "VM-kompass" som jag nyss hittade på Aftonbladet, en ganska fånig sådan. Enligt det allvetande oraklet är mitt favoritlag Schweiz.

 

?

Undrar varför jag envisas med att läsa smörja som Aftonbladet egentligen.

 

Observera att listan, precis som de tidigare som Ni hittar här och här, beskriver vad jag tycker och inte vad jag tror. Håll till godo:

 

1. Chile

Obvio, po. Märkväl: tack vare korrupta FIFA, en seedning omöjlig att begripa och lika obegriplig påföljande lottning av grupper har väl Chiles möjlighet till framgång sällan sett så tarvligt usel ut men hoppet är det sista som överger människan.

 

2. Argentina

Querida, querida Argentina, espero que por fin te resulte exitoso el Mundial, tal como en los tiempos de D10S. Vos te lo merecés, más que otro.

 

3. Tyskland

Det är olidligt lika mellan Argentina och Tyskland, eleganterna från Nordeuropa. I trist brist på skandinavisk närvaro får tyskarna mitt stöd, och kan de bara skärpa till sig lite så kan vi få nordeuropeiskt i final. Det är krut i tyskarna nu.

 

4. Colombia

Roligt att Colombia tog sig till VM igen! De väcker alltid roliga minnen från mitt första VM 1990 med Higuita och Valderrama, och kontinentens för tillfälligt bästa lag får min sympati, trots två segrar mot Chile i kvalet.

 

5. Bosnien/Hercegovina

Mycket välförtjänt tog sig Bosnien till ett stort mästerskap efter många många års segt slitande. Och de får lite sympatipoäng hos mig, önskar dem all lycka till.

 

6-27. Australien, Algeriet, Belgien, Camerun, Costa Rica, Ecuador, England, Elfenbenskusten, Ghana, Grekland, Holland, Honduras, Iran, Japan, Kroatien, México, Nigeria, Schweiz, Spanien, Sydkorea, Uruguay, USA

Utan inbördes rangordning. Det finns väl kanske något enstaka lag som jag kan sympatisera lite med (t. ex. Costa Rica & Uruguay), men inte såpass att de hamnar på listan.

 

28. Frankrike

Ett trevligt land som jag gärna besöker, men jag har aldrig gillat Les Bleus. Och efter uppträdandet i senaste VM ogillar jag dem ännu mer.

 

29. Ryssland
Politik och fotboll hör inte ihop. Eller gör de det, ibland kanske? Ja i vart fall i detta läge. För att efter att ha sett hur Ryssland uppför sig i världspolitiken och mot sina grannländer kan jag inte annat än att önska denna nation och deras landslag ett snabbt avsked.
 

30. Brasilien

Nej, jag gillar inte de stöddiga brassarna och allt fjäskande som omger dem. Brasilien har redan tagit ut segern i förskott och jag hoppas att det går på samma sätt för dem nu som i VM 1950, när de njöt segerbanketten kvällen innan finalen mot Uruguay. Det vill säga förlust...

 

31. Italien

Som jag har sagt tidigare: Italien är ett fantastiskt land, med en levande och spännande historia, vacker natur, utsökt mat och vin och Rom är en av mina favoritstäder i världen. Men jag är fortfarande fantastiskt oförtjust i Gli Azzurri och de får hemskt gärna förlora samtliga matcher.

 

32. Portugal

"Öööhh, dåli förlorare!" tänker Ni. Men det handlar inte om Play Off och Sverige mot Portugal. Det handlar om min avsky mot Cristiano Ronaldo, denne skam för världens vackraste sport. Punkt.

Dagsrapport

En händelserik och intressant dag har det varit här i norra Chile. Och naturligtvis har detta sin grund i Internationella Domstolens utlåtande i den av Perú unilateralt initierade gränskonflikten med Chile. Och nja, njo, nåja, utfallet av Domstolens dom är väl hyfsat sisådär fördelaktig för Chile. Man förlorade kanske, men ändå inte så mycket som man fruktade och framför allt fastställdes landgränsen, den som Perú har åkallat så mycket problem över ända sedan 1884, till chilensk fördel. 

Den maritima gränsdragningen behålls, enligt gällande avtal från 1884, 1904, 1929, 1930, 1952 och 1954, men med en viktig ändring: gränsen följer gällande parallell ut till 80 sjömil, efter detta viker den av mot västsydväst, tillgivande Perú en större bit hav än tidigare. Detta beroende på att Internationella Domstolen tillskriver 1954 års ratificerade avtal angående maritima gränser upp till 80 sjömil från land, som ännu gällande och bindande, men på grund av att det på den tiden ännu saknades maritim lagstiftning ger man Chile rätt till "endast" 80 sjömil gräns, och därefter tar den nyinstiftade internationella lagstiftningen gällande maritima gränser, vid, givande Perú en något större fördel i det slutgiltiga utlåtandet.

Se här:

Jämför detta med Perús orealistiska och faktiskt smått oförskämda krav...

... så är det inte så illa ändå för Chile, framför allt med tanke på den finansiella rikedomen som går att hämta i det hav som i framtiden även kommer att tillhöra Chile. Mer om det längre ner.

Kort sagt så kan man tolka utlåtandet från Haag på följande vis:

Chile vann då landgränsen mot Perú en gång för alla fastställdes, och förövrigt icke kan överklagas, och dess fortsättning ut i havet även i framtiden utgör maritim gräns mot det nordliga grannlandet.

Perú vann då man de facto erhöll ett tämligen stort område mitt ute i havet under tidigare chilensk överhöghet, ett område som tidigare var klassat som chilenskt respektive internationellt område.

Chile förlorade då den maritima gränsen från och med 80 sjömil från land de facto ändrades, och ett område under tidigare chilensk överhöghet nu lyder under Perú.

Perú förlorade då Domstolen underkände Perús krav och argument på en ändring av landgränsen och följaktligen havsgränsen som en vidare fortsättning av densamma som ny gräns mellan Chile och Perú.

Som jag tidigare sade så är det levande historia som ännu pågår här i Arica/Tacna; enligt Svenska Dagbladet som ÄNTLIGEN har uppmärksammat sydamerikansk nutidshistoria i en förövrigt ganska torftig artikel är det ett "1880-talskrig som spökar", men sanningen är att denna konflikt är långt, oändligt, mycket mer än endast ett litet 1880-talskrig. Den bottnar i en politisk-ekonomisk rivalitet mellan Perú och Chile om hegemonin över sydamerikanska Stilla Havet som härrör ända från kolonialtiden. Stilla Havskriget 1879-1884 var inget litet krig sådär i största allmänhet utan ett i raden av krig, konflikter och incidenter mellan länderna sedan sekler tillbaka. Minns exempelvis (eller fråga mig om Ni inte känner till) kriget 1836-39 mot en "Peru-Boliviansk Konfederation", eller kriget Chile-Perú-Spanien (sic!) på 1870-talet. Dagens utlåtande i Haag är resultatet av en konflikt, en hegemonisk rivalitet två nationer emellan, som sträcker sig hundratals år tillbaka i tiden, INTE ett litet "1880-talskrig som spökar", SvD.

Bägge ländernas statsöverhuvuden Sebastian Piñera i Santiago och Ollanta Humala i Lima har hållit tal till respektive nation, manande till fortsatt lugn och samarbete, men nog anser jag personligen att Piñera lät överdrivet bitter och Humala lät överdrivet segerrusig i respektive retorik. Humala hävdade stolt i sitt tal att det är en stor dag för Perú där de har bevisat att "havet tillhör dem", och att Perú "har erhållit 70 % av sina  territoriella krav", något som inte stämmer, matematiskt räknat. Man kommer även att vidta samtliga åtgärder för att ta sitt hav i besittning. Vad det nu innebär.

Lite väl högbröstat, anser jag, då det som Perú har "fått" av Chile är saltvatten, diväteoxid och natriumklorid, och inte ett skvatt mer. För de facto är att det hav som Chile nu ger upp till Perú knappt ens duger till fiske. Lokala fiskeindustrin i Arica drog en lättnadens suck när Internationella Domstolen läste upp sin dom, ty den innebär att samtliga fiskrika vatten även i fortsättningen lyder under Chile, och endast Chile. 

Sebastián Piñera å sin sida deklarerade Chiles "besvikelse med att tvingas ge upp sitt hav" men att man kommer att följa och lyda Internationella Domstolens utlåtande. 

Hittade förövrigt denna bild på peruanska Diario El Correo, visande på peruanernas målsättning:

EXTRA

Ny gräns mellan Chile och Perú:

D-Day

Idag gäller det, ska Sydamerikas gränser ändras eller inte? En timme kvar nu (jajamän, det är nedräkning här i Chile, precis som på nyårsafton) och samtliga nationella TV-kanaler har live-rapportering från Haag, med diverse experter inbjudna till paneldebatter.

Fredagens tämligen torftiga text om ämnet följs här av en kort uppdatering. Och en korrigering av mig själv, vilket inte hör till vanligheterna. För nu verkar det helt plötsligt skarpt läge, avsevärt mycket skarpare än tidigare:

-Chile har beordrat mobilisering av Flottan och eskadern i Valparaíso är i detta nu på väg mot Arica. 

-Chiles Armé befinner sig i skrivandes stund i Läge 1, vilket innebär "Redo för strid".

Detta efter att man under natten har observerat stora trupp- och materielförflyttningar på andra sidan gränsen, i Perú. 

Vad håller på att hända??

TGIF

God fredag!

Hörde av en liten fågel att vintern har kommit hem till Sverige, äntligen. Jag kan meddela att här nere i norra Chile är det något alldeles förfärligt varmt. Det är så varmt att hönsen lägger kokta ägg och korna gör färdig ost. Det säljs inte längre majskolvar på marknaden utan pop-corn och vill man ha rostat bröd lägger man bara limpan i solen en stund. Sedan i julas har vi haft temperaturer på uppåt 30 grader, men lägg därtill Södra Halvklotets brännande sol och värmekänslan blir långt mycket över det. Bara man dricker en kopp kvällsté, enligt chilensk tradition, börjar svetten att rinna.

Under 2013 återkom jag upprepade gånger till ett och samma tema, och ett intressant sådant: gränskonflikten med Perú. 

För Er som vill uppdatera Er om situationen finns information här:

Nygammal konflikt
Ett nytt kapitel av en tradig historia
I knew it

Nu är ämnet minst sagt på tapeten, återigen. Anledningen är att nu på måndag, den 27 januari, avgör Internationella Domstolen i Haag konfliktens utgång, och det är en spänd väntan här i Chile kan meddelas. Ryktet florerar nämligen sedan strax före jul att Domstolen kommer att döma till Perús fördel, och retoriken, både hos höga politiska tjänstemän men även hos lokala fiskare här i Arica, är mer eller mindre att spelet redan är förlorat, men man manar ändå till lugn och "fortsatt vänskap över gränserna". 

Nu i veckan samlade Chiles president Sebastián Piñera till möte med Consejo de Seguridad Nacional (COSENA), Nationella Säkerhetsrådet, bland annat innehållande presidenten själv, utrikes-, inrikes-, försvars- och finansministrarna, talmännen för Kongressens bägge kamrar samt befälhavarna för landets fyra försvarsgrenar: armén, flygvapnet, flottan och Carabineros. 

Retoriken ut mot allmänhet är dock fortsatt att man "ser ljust på framtiden" och att man kommer att "vårda de goda relationerna med Perú, oavsett resultat", men handlingar säger mer än ord. Lite som lugnet före stormen manade president Piñera, utrikesminister Moreno och försvarsminister Hinzpeter efter COSENA: s möte till lugn och fortsatt respekt, men man anar att något är på gång, åtminstone här i Chile:

Chilenska kustbevakningen patrullerar, sett från min balkong

Senaste veckan har Kustbevakningen med sina finaste och största fartyg patrullerat Aricabukten som Smaug vaktar sin guldskatt, arméfordon syns fara lite titt som tätt på Pan-American Highway (naturligtvis inga stridsvagnar, men både trupptransportfordon och APC har jag sett rulla förbi från mina fönster) och häromnatten vaknade vi av Flottans spaningsflygplans låga brummande över Arica. Helikoptrar från Carabineros och Flygvapnet dånar ibland ut över Aricabukten, norrut, för att vid gränsen vända av västerut och sedan tillbaka in över land söder om staden.

Detta kan ju tyckas som en mindre mobilisering, och jag vet att det kommer som en ögonbrynshöjning för många, då detta ämne tydligen inte har nämnts med ens en spaltmillimeter hemma i Sverige. Men härnere i Sydamerika är det förstasidestoff, och lever man mitt i den omstridda regionen så är uppmärksamheten påtaglig. Jag är barnsligt intresserad av Sydamerikas historia och krigshistoria, och denna konflikt är för mig som om ett dinosauriefossil helt plötsligt skulle få senor och vävnad och åter börja kravla mitt framför ögonen på en paleontolog. Det är levande historia, det som pågår här.

Kommer det värsta att hända då? Ska vi oroa oss för ett krig mellan Chile och Perú? 

Nej naturligtvis inte. Ingen av länderna är tillräckligt dumma för att börja skjuta på varandra i regelrätta strider. Det skulle i så fall vara ett av de mest onödiga krigen i historien (jfr Cenepakriget 1995 mellan Perú och Ecuador) och varken Chile eller Perú skulle vinna ett skvatt på att gå i krig mot den andre, och de vet bägge nationerna mycket väl om. Jag har bott i sammanlagt fem länder och jag har rest en hel del i mina dagar men aldrig har jag upplevt två till varandra gränsande regioner som är så pass beroende av varandra, i varor, tjänster och kapital räknat. Arica behöver peruanska varor och tjänster för att fungera, vår hamn är beroende av peruansk handel och Tacna å sin sida behöver chilenskt kapital.

Så svaret på frågan är NEJ, detta kommer inte att utvecklas till något krig. Det skulle i så fall vara en stor sensation, och jag är helt lugn och har inga planer på att packa någon väska och fly fältet. Väskan kommer jag däremot att packa, men av helt andra anledningar, mer om det om ett par dagar. 

Men, märkväl, mindre incidenter, små provokationer och muskelvisningar är inte alls omöjliga, snarare ganska troliga, i efterspelet av Internationella Domstolens utlåtande. Jämför med Torskkriget mellan Storbritannien och Island: det förekom inga regelrätta strider men det var två decenniers grälmuckande av två länder i omstridda vatten. Och liknande scenario är inte alls omöjligt att vänta här under 2014.

Bilen

Jag lovade häromsistens att jag skulle visa hur vår nya bil ser ut, och här är den, Kia Sorento 2003 Ltd., 4x4:

 

 

Alldeles nyinköpt, med Nordchiles augustivinter i luften. I armarna håller jag min skatt, Francisca en månad gammal.

Årets...

... nyhet:
Den 13 juli 2013 blev vi föräldrar till Francisca Elise.

... vinnare 1:
Jag själv, tack vare införskaffandet av min 4x4 Kia Sorento.

... vinnare 2:
La Roja, som efter mycket om och men lyckades ta sig till VM 2014.

... förlorare 1:
Min förra chef. Större förlorare har jag faktiskt aldrig träffat i hela mitt liv.

... förlorare 2:
DJ Méndez. Näst större förlorare har jag faktiskt aldrig sett maken till i hela mitt liv. Roto...

... förlorare 3:
Bolivias president Evo Morales.

... förlorare 4:

Dagens Nyheter, som med en ”avslöjande reportageserie” drog upp en ”giftskandal orsakad av Boliden” här i Arica. Ett koppel okunniga journalister hoppades på massmedial uppmärksamhet, men DN: s lögnaktiga artikelserie om Arica och Boliden rann mest ut i sanden.

... stad 1:
Vackra, ståtliga, majestätiska Arequipa.

... stad 2:
Mindre vackra, men progressiva och expanderande Santiago de Chile.

... bästa TV:
SvT Play på internet. Helt suveränt, de kvällar som man framför datorn eller iPaden kan se ”Veckans Brott”, ”På Spåret” och dokumentärer gör saknaden efter Sverige lite mindre.

... sämsta TV:
Chilensk ”farandulera”. Avskyvärt.

... öl:
Den första efter över två månaders uppehåll. Det var endast en Heineken men vid Jesus, vad den var god.

... gladaste:
Jag, min hustru, mina föräldrar och min syster då Francisca Elise föddes.

... sorgligaste: 
AIK: s Ivan Turina gick bort, endast 32 år gammal och efterlämnade fru och tre barn. Varför?

... profil 1:
Min dotter.

... profil 2:
Jorge Sampaoli. La Roja är ett lag att räkna med igen.

... citat:
"Hoy día te la van a sacar." - Besked från barnmorskan på Clínica San José på förmiddagen den 13 juli 2013.

... flopp:
Dagens Nyheters "avslöjande". Igen.

... mest överskattade:
Carabineros de Chile. Från att ha varit en högst respekterad och respektabel institution har dessa förvandlats till oigenkännlighet genom att fokusera inte på brottslighet utan på att bötesfälla vanliga människor när dessa går mot rött.

... mest överskattade 2:
Tito Beltrán. Jag vet att det finns oklarheter i det som han dömdes för i Sverige och jag förstår att han är bitter på hur han behandlades, men att därifrån tro att man är Luciano Pavarotti och spela "cool" sverigeantagonist i TV är bara fånigt.

... mest underskattade 1:
Zlatan Ibrahimovic. Sveriges bäste fotbollsspelare genom samtliga tider får bland all jantelag och politisk korrekt lagom-mentalitet inte hälften av allt beröm han förtjänar.

... mest underskattade 2:
Chiles president Sebastián Piñera. Jag delar långt ifrån alla hans åsikter men Señor Piñera är, enligt all talande statistik, den skickligaste och mest framgångsrike ledare som Chile har haft sedan demokratins införande 1990.

... mest obegripliga 1:
Kärrtorp. Say no more.

... mest obegripliga 2:
Hur genuspiskans vinande desperat försöker jämställa herrfotboll med damfotboll. Den eller de som sedan inte instämmer i PK-drevet bör omgående ”se över sin värdegrund”, som det heter numera.

... mest obegripliga 3:
Såpoperan inom högerns Renovación Nacional och Unión Demócrata Independiente efter primärvalen då Longueira vann över Allamand men sedan trädde tillbaka och hur Allamand ville ta över men hindrades av UDI som istället utsåg Matthei men som då stoppades av RN.... inte undra på att det gick som det gick.

... nagelbitare:
Matchen mot Portugal i Stockholm.

... mest kritiserade:
Chiles president Sebastián Piñera. Han drog ner på Landets väl etablerade bidragspolitik, och det var inte populärt.

... kappvändare:
PCC, Chiles kommunistiska parti. Från att unisont och konsekvent ha varit etablissemangets största munhuggare och motståndare i decennier har nu Bachelet och hennes socialister och socialdemokrater nu fått oväntat sällskap då kommunisterna, med småflickorna och brottsuppviglarna Karol Cariola och Camila Vallejo i spetsen, glatt kamperar med sina gamla antagonister i hopp om att få lite inflytande.

... mest självklara:
Bachelets seger såklart. Löften om bidrag hit och gratis dit och moderliga leenden går tydligen långt i politiken nuförtiden.

... minst självklara:
Sveriges ambassad i Santiago de Chile. Mer anonym utlandsrepresentation får man leta efter ordentligt.

2014

Redan nytt år... Och gott nytt sådant på Er!

 

Som en parantes; det  är tur att jag redan har permanent uppehållstillstånd i Chile, så jag vet vart jag ska ta vägen nu när Grön Ungdom vill utvisa mig från Sverige, då jag ju är rent yrkeskriminell eftersom jag är man.

 

Här i Chile hade vi ett ganska lungt nyårsfirande, hemma hos svåger och svägerska med en god familjemiddag och så det traditionella nyårsskålandet i champagne med ananasglass. Francisca uppmärksammade oss sedan på att hon föga roades av alla fyrverkerier, tutande bilar och dunka-dunka från allehanda bilar och hus så vi begav oss hemåt i den tropiska hettan under det nya årets första timmar.

2013 var ett händelserikt år. Det största som hände, det bästa och mest positiva, inträffade såklart den 13 juli klockan 15:03. Då kom vår lilla Francisca Elise Löfgren Clavelle till jorden. Det är en milstolpe i hela ens liv, det är fantastiskt att se hur hon växer, blir större och tyngre och mer vaken. Senaste rapporteringen från BVC för cirka två veckor sedan sade oss att Fransi är 67 cm lång och väger 7250 gram. Med andra ord har hon på dryga fem månader vuxit 17 cm och gått upp 4100 gram i vikt. Och häromdagen vände hon sig om helt själv för första gången! Säger en stolt far.

Annat, mindre viktigt, som inträffade under 2013 var ju också min tid i Calama dar jag arbetade, vilket var både spännande och lärorikt men det höll dessvärre inte i längden, inte med det arbetsschemat och med de pendlingsavstånden, och framför allt inte när min dotter föddes.

Sedan hade vi alla turer i Haag, med den av Perú initierade gränskonflikten med Chile. Perú verkade till slut vara den mest engagerade av de bägge parterna, trots allt har Perú allt att vinna, och nu har rykten börjat viskas om att Perú faktiskt kommer att tillskrivas en "seger" i den långt dragna konflikten. Den 27 januari kommer Internationella Domstolen med sitt sista utlåtande i fallet. Regionen Tacna i Perú har tydligen redan deklarerat regional helgdag det datumet i ett sorts försök att njuta segerns sötma i förväg...

Och så lite sport, men vi vet ju alla att Chile till slut lyckades kvala till VM, även om det satt långt inne. Verkligt synd är det dock att inte Sverige spelar VM-fotboll i Brasilien 2014, 64 år sen sist. Då, 1950, lyckades Blågult kämpa sig till en bronsplats. Gre-No-Li fick inte vara med på grund av mossiga regler hos mossiga Fotbollförbundet som förbjöd professionella spelare i landslaget men  en glad amatörtrio nämnd Pal-Jep-Sko (Calle PALmér, Hasse JEPpsson och såklart Lennart "Nacka" SKOglund) såg tillsammans med Rio-Kalle i målet till att bronspengen 1950 blev blågul. Mycket tråkigt är det att Blågult anno 2014 inte får samma möjlighet i Brasilien på Maracanã.

Jag fick två gånger fint besök hemifrån Sverige som ville titta på underverket som hade tillkommit vår familj. I oktober kom mina föräldrar och månaden efter min syster och min gudmor. Tack än en gång kära Ni, för Era besök!

2014 lär bli ett intressant år. Dels har vi en hel del framtidsplaner som ska sättas i verket som jag kommer att återkomma om, och så har vi ju fotbollen, som jag inte ska tjata om mer nu. Men i år är det Fotbolls-VM i Brasilien, för Er som har missat det. Kanske det häftigaste som någonsin har gått av stapeln.

Jag kan förövrigt rekommendera en bok, som jag fick i gåva av min gudmor när hon var här på besök i november: "Till Längtans Försvar eller Vemodet i Finsk Tango" av religionspsykologen Owe Wikström. Lättläst och tänkvärd, läs den!

God Fortsättning!

Hej på Er,

 

Åkte på en trevlig mellandagspresent om Annandagens afton: matförgiftning. Det är först nu som jag är hyfsat iordningställd, några kilo lättare och med en ännu totalt borttappad aptit.

 

Det är närapå odrägligt varmt här, och vår Playa Chinchorro är överpackad av folk som flyr fältet för en smula svalka bland bränningarna. Och detta trots alla varningar på TV och i tidningar. För faktum är att UV-strålningen så här års är så stark att man helt enkelt avråder folk från att vistas utomhus under den tid på dygnet som solen står som allra högst, vilket innebär mellan 11 på förmiddagen och 3-4 på eftermiddagen.

 

Imorgon tar 2013 redan slut, vart tar tiden vägen frågar jag mig varje år, men jag har hört att det ska vara ett ålderstecken, eller snarare MOGNADSTECKEN, det där att känna att tiden bara går fortare och fortare...

Feliz Navidad!

God jul och God Fortsättning!

Det är varmt här i Sydamerika.

 

Julafton igår, det infann sig en smula julstämning till slut när jag bakade klart den sista satsen pepparkaksdeg och blandade till den sista omgången glögg till den av svensk PK-hysteri ocensurerade Kalle Ankas Jul på YouTube. Om aftonen serverades en utmärkt kalkonmiddag och vid midnatt var det julklappsutdelning. Sedan, om sanningen ska fram, så var vi av varm konjaksglögg, god men sen middag och all värme så trötta att vi gick och lade oss relativt omgående då julgåvorna var utdelade.

 

Som jag har berättat tidigare så är julen här trevlig och intensiv, men kort. Redan imorgon Annandag Jul är det vanlig arbetsdag i Chile.

 

Det har hänt en del i Landet på sistone, och jag har som vanligt legat på latsidan på bloggen. Ett något för tidigt nyårslöfte kan ges redan nu, och det är att jag ska försöka bli mer levande här i cyberrymden. Jag har ju faktiskt massor att berätta om, presidentvalet, konflikten med Perú, Fotbolls-VM och annat. Det kommer!

 

Sitter nu och svettas i den snudd på kvalmiga aftonen i Nordchile. Nu blir det en kylskåpskall pilsner på balkongen, och ett njutande av Stilla Oceanens bränningar och syrsorna i buskarna som tävlar om ljudbilden, innan läggdags.

 

Sover förövrigt PÅ sängen numera, inte I den.

 

Det är för varmt för att krypa ner under täcken och lakan.

Tomasmäss och vintersolstånd

Trevlig Tomasmäss!

 

Tomasmäss infaller på midvintersolståndet och var fram till slutet på 1700-talet helgdag i Sverige. Då började det riktiga julfirandet, alla förberedelser inför julen skulle vara klara och den stora julfriden inleddes.

 

En trevlig tradition, man borde återinföra den.

 

Jag vet inte om jag har uppfyllt Tomasmäss' samtliga kriterier, men jag försöker. Granen är uppe och klädd och blinkar i regnbågens alla färger, julklappar är införskaffade och jag har till och med bakat pepparkakor och gjort glögg. Allt tack vare min kära familj som från Sverige har bistått mig med ingredienter, dock blev det stackars krasade pepparkakshuset inte ens med den skickligaste ingenjörskonst bruksbart utan lät sig istället väl smaka i bitar och smulor.

 

Här i Chile firas varken Tomasmäss eller Vintersolståndet. Här i tropikerna dar jag befinnermig är det istället sommarsolstånd. Idag inleddes den chilenska sommaren "på riktigt". Och sommar är det, med sol och strand och bad och blå himmel.

 

Svårt med den riktiga julstämningen....

 

Nästa år i Sverige!