I väntans tider

Nu är det endast en månad kvar tills Lillan kommer!

Såhär ser sovrummet ut, inrett och dekorerat:

 

 

Sängen är på plats i hörnan,

bäddad med nya rena lakan och filtar.

Gosedjuren med Bamse i spetsen

vakar från sin plats på hyllan.

Gamle Bert-Olov

lutar mot Världens Starkaste Björn.

Mammas hemsydda lapptäcke väntar.

Väskan är packad, klar och redo

att medtagas till BB.

Och byrån är full med kläder och filtar. 

 

Slutgiltigt födelsedatum fick vi i helgen

av barnmorskan

under en rutinkontroll:

20 juli.

 

Och namnet?

Vad ska lillan heta?

 

Jodå, här kommer det:

 

Hon ska heta

 

Francisca Elise

 

Trevlig midsommar!

Potatismos med dill och hemlagade köttbullar.

Trevlig midsommar från midvinterns Chile.

Några bilder från min arbetsplats

Lite av de 1500 ton ren koppar som endast Chuquicamata producerar dagligen

 

 

Redo för transport till Mejillones och Angamos' hamn för vidare export till resten av världen

 

 

En av de 75 lastbilar av märket Komatsu som arbetar i Chuquicamata. Denna är lastad med cirka 300 ton material och bara hjulen mäter över fyra meter i diameter

 

 

Världens största människogrävda hål - Chuquicamata

 

 

Roger! Har du en skeftnöckel??

Och så vädret

Vädret här ute i Atacamaöknen är minst sagt fattigt på omväxling. Iskallt på morgonen och kvällen och varmt på dagen. Och så denna stekande ökensol.

Men nu har vi haft drygt en vecka med stormvindar, kilometertjocka molntäcken och regn. I Chuquicamata uppmättes igår vindar på 110 km/h men idag kom så klimax: hagel. Tropiska regnmoln som får mig att minnas regnperioden under min tid i Costa Rica ligger så lågt över oss att vi inte längre ser bergen och haglet smattrar mot vårt plåttak. 

Det hör inte till vanligheterna med nederbörd och oväder i en stad som Calama, men vädergudarna måtte vara tokiga. 

Lokalbefolkningen kallar dock inte detta för "oväder", för dem är det en ynnest att få uppleva lite nederbörd. Och efter snart tre år i norra Chile njuter även jag av skyfallen, den djupgrå himlen och doften av våt mark. 

Chile vs. Bolivia

Häromdagen spelade La Roja VM-kval mot Bolivia i Santiago. Chile spelade dåligt men Bolivia spelade sämre och de röda kunde till slut vinna med 3-1, något som gav ett välbehövligt poängförsprång i kvalgruppen. Chile ligger nu fyra, på direktkvalplats, och har fem poäng ner till femman Uruguay. Det känns äntligen som att La Roja har fått upp farten och vinnartakten igen efter ett bedrövligt 2012. 

Chile har dock en viktigare match att spela mot Bolivia än ett VM-kval, och den matchen utspelar sig i holländska Haag med Internationella Domstolen som domare. Läs den markerade länken för bakgrundshistorian.

 

Bolivias närmast fanatiska irredentism gentemot Chile och chilenskt territorium, som tidigare mest tagit sig uttryck i en politisk konstitution som hävdar Bolivias "rätt till egen kust", brinnande patriotiska tal av presidenter och politiker, en nationell helgdag ("Día del Mar") samt en flotta i Titicaca-sjön, har nu lyfts upp till en helt annan nivå i och med att Bolivia den 24 april i år drog Chile inför Internationella Domstolen i ett hopp om att kunna återfå chilenskt territorium. Chile anser att saken är ur världen enligt gällande och bindande freds- och vänskapsavtal från 1904, som man dessutom efterlever till fullo. Chile låter Bolivia tull- och kostnadsfritt nyttja chilenska hamnar och vägar för handel, man har byggt järnvägar mellan Antofagasta och La Paz och Arica och La Paz och man betalade dessutom en stor ekonomisk kompensation till Bolivia. Bolivia hävdar å sin sida att Chile inte fullföljer de dikterade plikterna och därför skulle nämnda avtal inte vara giltigt, sin rätt till egen kust och att Chile stänger in och avskärmar Bolivia från som anledning till att denna unilateralt påhittade konflikt nu är föremål för Haag, som egentligen borde ha bättre saker att syssla med stället för att studera gamla kartor från 1800-talet. 

Igår inleddes så de första förhandlingarna i Haag men vi kommer nog att få vänta ett tag på ett utslag från Internationella Domstolen. Samtidigt har ordkriget mellan länderna trappats upp. Bolivias president Evo Morales har länge gormat att "Chile är en dålig granne och utgör ett hot mot hela regionen" och Chiles dito Sebastián Piñera svarar att "Chile är inte skyldig Bolivia någonting" och "för Chile är det inget tvång att förhandla med Bolivia". Diplomaterna och de höga regeringstjänstemännen som utgör Bolivias delegation kallar Chile för "hycklare" och "lögnare", Bolivias justitieminister Cecilia Ayllón gick häromdagen ut och hävdade självsäkert att "Chile sitter på de anklagades bänk och måste nu svara för sina handlingar". Chiles utrikesminister Alfredo Moreno å andra sidan menar att Bolivia behöver läsa på sin egen historia bättre och manar desamma att visa omvärlden exakt när, hur och var någonstans som Chile är "ålagda att ge upp sitt territorium". Regeringens talesman Cecilia Pérez säger att Evo Morales är "besatt av Sebastián Piñera" och uppmanar honom att "sluta upp med sina oförskämdheter".

Personligen begriper inte undertecknad vad Bolivia hoppas erhålla som resultat av förhandlingarna. Bolivia hävdar i anmälan sin historiskt och moraliskt "okränkbara rätt till eget hav" och att Chile måste återlämna delar av, eller hela, territoriet som gick Bolivia förlorat efter fredsavtalet 1904. Men Internationella Domstolen kan inte, FÅR inte ändra landgränser enligt gällande internationell lag. Det enda som Haag i det här fallet kan "utdöma" är en smäll på fingrarna och en åthutning till parterna att duktigt sätta sig ner vid förhandlingsbordet för att själva förhandla fram en lösning.

 

Något som Bolivia för övrigt har avböjt sedan 90-talet.

 

pdf: Fredsavtalet från 1904

pdf: Bolivias anmälan till Internationella Domstolen

Calama

Såhär såg det ut i Calama igår kväll.

Bilden är tagen från INACAP Sede Calama av en arbetskamrat.

Dagens betraktelse

Idag fick jag ett telefonsamtal från någon stolla nere i Antofagasta som ville köpa spökstaden Chuquicamata och göra om stället till en öppen men privat och vinstdrivande turistattraktion.

Sen blev hon arg när jag förklarade att det "dessvärre inte är möjligt".

Va fan är det för fel på folk egentligen?

Citas

"Los muchachos jugaron muy bien" – El director técnico de la selección de Suecia luego de la derrota contra Austria. No contra España o Brasil, contra AUSTRIA.

"Nosotros jugamos por nuestra bandera" – El director técnico de la selección de Chile antes del duelo contra Bolivia.

Para que conozcan las diferencias en las ambiciones de las dos selecciones. Suecia parece conforme con haber sido derrotada por una selección de escasa calidad mientras Chile juega por el país para llegar al Mundial de 2014.

Fredag igen

Fredagen den 7 juni och ÄNTLIGEN har Arica fått sin egen regionala "nationaldag"! Inte en dag för sent, Arica har tillräckligt länge varit Iquiques lillebror men nu står man mer och mer på egna ben. Den 7 juni år 1879 intogs Arica av Chiles armé och sedan dess utgör El Morro Chiles nordligaste utpost. Dagen har högtidlighållits även tidigare men det är först i år som man har gjort en regional helgdag av den 7 juni och idag firas det med traditionella dansuppvisningar, fyrverkerier och naturligtvis en stor militärparad i Aricas centrum. Det är ändå Chile som vi pratar om.

Men det är inte för att diskutera historia och regionala helgdagar som vi nu har mötts på Mimers Brunn denna gång. Nej, nu ska vi prata fotboll här.

Ikväll/eftermiddag spelas det full landskampsomgång i både Europa och Sydamerika. Sverige har redan kniven mot strupen och ikväll mot Österrike i Wien är minst ett poäng ett krav om man inte ska bli avhängda av alpborna. Kombinationen VM-kval och Österrike, det borde ge vilken fotbollsföljande svensk som helst kalla kårar, minns 1997. Tyskland leder ju gruppen överlägset men Sverige BORDE ju ha en chans att norpa en andraplats, men det är öppet mellan blågult, Österrike och Irland, som alla delar poäng men separers av målskillnad. De gröna kommer dock definitivt ha fördel ikväll i sin match mot Färöarna. VM i Brasilien upplever man bara en gång. Jag kommer idag att ta en sen lunchrast och försöka få in Radiosporten på datorn för att nervöst följa blågults kamp på Ernst Happel Stadion i musikens huvudstad. 

Även Chile har kniven mot strupen efter en minst sagt medioker vårsäsong där man efter fyra raka förluster i kvalgruppen rasade ner från en finfin gruppledning till en mindre hedrande sjätteplats. Droppen var förlusten mot Serbien i en betydelselös träningsmatch men den fick förbundskapten Claudio Borghi att avgå för att ersättas av Jorge Sampaoli som nu verkar ha lyft La Roja ett snäpp. En mycket förlösande vinst hemma mot Sydamerikanska mästarna Uruguay häromsistens gjorde att man fick lite andrum och slapp bli omsprungna av Venezuela som nu verkar spela riktigt bra. Faktum är att Chile och Venezuela delar poäng men Chile rankas högre på grund av större antal gjorda mål. Ikväll väntar en bortamatch mot Paraguay i Asunción och då Paraguay är helt under isen och ligger sist i hela gruppen (kom tillbaka, Chilavert!) så det KAN det gå precis hur som helst. På tisdag väntar en hatmatch i hemma i Santiago då de gröna från Bolivia kommer på besök. Relationen mellan länderna rent politiskt har inte varit såhär pass frostig på mycket mycket länge så rent statusmässigt är det en mycket viktig drabbning.

Ikväll åker jag hem till Arica igen för en aslappnande helg. Eller ok, "avslappnande" kanske inte är rätt ord då det är långt ifrån avslappnande att flänga fram och tillbaka som en jojo på speed mellan två städer som jag gör nu. 

Hätila ragulpr på fåtskliaben

Grattis Sverige på Din självständighetsdag!

Man får naturligtvis uppmärksamma dagens datum precis hur man själv vill, som min far säger: "Det är valfritt", men jag anser åtminstone att det är mycket glädjande att se hur den 6 juni mer och mer förvandlas till den nationaldag och den folkfest som Sverige och Sveriges folk förtjänar och att de lättkränkta oikofobernas buttra mumlande att "Det är inget att fira, vi har inget att vara stolta över" och "det är rasistiskt att fira Sverige!" ignoreras.

Tomma tunnor bullrar mest.

 

Igår fyllde också undertecknad ett år till. Herregud är jag 32 år nu... Vad är detta egentligen, det var ju bara häromåret som jag fyllde 25. Och om lite drygt en månad ska jag också bli pappa så nu är man vuxen på riktigt riktigt.

Häromdagen satt jag och reflekterade över vad jag gjorde under exakt dessa datum tillbaka till år 2000, och naturligtvis tänkte jag dela med mig av denna lilla redogörelse.

2013: Bor i Arica, arbetar i Calama och ska bli far

2012: Studerade ekonomi och följde EM på distans från Arica

2011: Nygift, arbetade som engelsklärare i Arica

2010: Jobbade bank, planerade inför Chile och följde fotbolls-VM

2009: Nyligen hemflyttad från Madrid, jobbade bank i Stockholm

2008: Hyfsat nyinflyttad till Gärdet, jobbade bank och såg fotbolls-EM

2007: Nyanställd på bank i Stockholm, studerade juridik

2006: Bodde i Costa Rica, arbetade och tittade på fotbolls-VM

2005: Studerade vidare på Stockholms Universitet

2004: Studier, jobb, fotbolls-EM och sedan en termin i Santiago

2003: Studera studera studera...  Trevlig vårtermin på universitetet

2002: Avslutade första terminen av åtta på Stockholms Universitet

2001: "Tog" studenten på Grennaskolan... För 12 år sedan!?

2000: Avslutade andra ring, jobbade på krog och flyttade till Gränna

En av de mest mantraiskt upprepade klyschorna i vårt språk lyder som bekant "Vart tar tiden vägen?" men när jag tänker tillbaka på den tid som svunnit så är det just denna fras som hela tiden upprepas i mitt sinne. Vart tar åren vägen egentligen?