Strejk

Det är dåligt med uppdateringar nu på bloggen, jag vet. Har börjat skriva på en del texter men som antingen är dåliga eller så blir de helt enkelt aldrig klara.

Det pågår en strejk i min tankeverksamhet, en blockad på det löpande band som producerar texter. Leveranserna av inspiration är inställda och förhandlingarna har strandat. Min förmåga att skriva har tagit semester och inte ens mina försök att svartfota fram rader har lyckats.

Förövrigt var jag, Gabriela, svåger Ives, svägerska Exilda, sobrina Carolina och kompis Giovanna i Iquique ca 300 km söderut i helgen. En mycket trevlig week-end i vår södra grannstad och vi åkte dit i en bil och kom hem med två, då Ives passade på att inhandla en nyimporterad i ZoFri. Men Iquique måste vara den äckligaste staden som jag någonsin besökt, och då har jag räknat in både Nairobi, San José i Costa Rica och Södertälje. Slumområde täcker kvarter efer kvarter efter kvarter med wellpapp, drivved, korrigerad plåt och lervägar, skvadroner med flaites och asaltantes spatserar vägarna fram i jakt på ett nytt rånoffer, prostitution och droghandel sker mer eller mindre öppet på gatan och över hela stan ligger en frän stank från alla fiskmjölerier som för tankarna till allehanda oanständigheter. Iquique? Arica siempre Arica! Sedan regnade det faktiskt två gånger i måndags och det gör det bara vartannat aldrig, det vill säga tämligen sällan. Jag som i vanliga fall avskyr regn och aldrig kunde tänka mig att jag skulle uppskatta fallande droppar från himlen med tanke på Svedalas klimat med regn och rusk tyckte faktiskt att det var riktigt behagligt. Det hade regnat en gång på morgonen och luften kändes ren och fräsch, som nytvättad.

Tacna

Vi ska iväg till Perú i helgen, jag, Gabriela och våra vänner Marcelo och Álvaro. Jag har köpt en väska som är jättebra, den är jag jättenöjd med. Den ska jag ha på mina resor runt jorden.

Tubsockorna är packade.

Vi kommer att åka buss och sakta men säkert kringla oss norrut, chauffören är mycket rutinerad. Hoppas det serveras frukost ombord, jag är skithungrig. Resan är ett deluxearrangemang, det vågar jag påstå.

Jag undrar hur det ska gå det här...

Dagens citat

"Sverigedemokraterna vill strypa anhöriginvandringen ganska rejält genom att klassificera människor och sätta någon form av nummerlapp på dem i vilken turordning de kan komma in beroende på hur produktiva de är. En sådan syn på människan kan vi överhuvudtaget aldrig ställa upp på."

Och varför inte det nu då, Anders Sellström, ekonomisk-politisk talesman för Moderaterna? Så fungerar det ju i de flesta övriga länder, till och med inom de i vår (er) närhet. Jag tvivlar starkt på att de flesta av våra folkvalda har vistats utomlands annat än som turister och jag är övertygad om att de skulle må ganska bra av att själva vara invandrare i ett land. Förhoppningsvis skulle då våra representanter inse att Sverige inte kan vara, omöjligt kan vara, öppet för alla människor på jorden.

Och har ni verkligen inget bättre argument och ordval att komma med inom M: s högsta höns än "syn på människan"? Vi pratar om ett förslag till anhöriginvandring (en debatt som i övriga länder är öppen och fri), inte något projekt inom Statens Institut för Rasbiologi på Uppsala Universitet anno 1930. Något som förövrigt Moderaterna själva under namnen Allmänna Valmansförbundet och Högerpartiet stöttade på den tiden det begav sig.

Dakarrallyt i Arica 2011

I helgen stannade årets upplaga av Dakarrallyt i Arica! Det var ingen etapp som slutade eller började här utan det var helt enkelt en helg av rekreation och relax här i Ciudad de Eterna Primavera. I fredags eftermiddag började eskader av sanddränkta motorcyklar, rallybilar och lastbilar att tutande rulla förbi där jag bor. Vi bor precis på Carretera Panamericana så jag hade första parkett när ekipagen brummade bort mot en motorstadion lite norr om staden som idag används av militären.

I fredags kväll var Gabriela och jag ute en sväng med en kompis och det gick knappt att komma fram, så mycket bilar och folk var det. I lördags var så jag och svåger Ives iväg till stadion för att inspektera årets upplaga av Dakarrallyt och nåja... inhägnat, avspärrat och nästan lika mycket carabineros som åskådare. Men ändå, här kommer ett litet bildspel av min första upplevelse av ett rally. Rally i största allmänhet har tidigare intresserat mig mindre än vädret på Antarktis men jag måste säga att intresset växte markant efter Dakarrallyts besök i norra Chile.

Hoppas det gick lika bra när rallyt besökte Jujuy tidigare i veckan.

SIDBRYTNINGSHELVETE

Till och med Kungliga Livgardet var på plats i norra Chile

Medborgarskolan

Innan jag börjar att skriva måste jag bara säga två saker:
Dels först och främst,
GRATTIS ÄLSKADE GABRIELA TILL NYTT JOBB!

Dels följande:
Jag hoppas verkligen att det är jag som är dum,
och inte inser att det hela är ett stort skämt av Medborgarskolan.
För detta tar nog priset.

Nu till textens huvudpunkt:

Läs: http://medborgarskolan.se/Templates/Pages/Arrangement.aspx?aid=484977&mid=180&sgid=14

Skattebetalarnas pengar ska nu gå till att lära folk och fä att MATA JÄVLA DUVOR. Vad gör folk egentligen, varför i hela friden finns det en efterfrågan för detta? "Duvmatning" får ju Linnéuniversitetets "Harry Potter och hans värld" att se ut som en doktorsavhandling i teknisk fysik. Som sagt, vad gör folk? Finns det verkligen INGET bättre att lägga pengar på än att anordna kurser i att mata duvor...

Tydligen inte, only in Sweden...

Nu ska jag fortsätta att skriva en text om det senaste inom relationerna Chile-Peru-Bolivia. Dakarrallyt är här förresten och hela ekipage av bilar, lastbilar och hojar passerar gatan där jag bor! Häftigt, imorgon ska jag och svåger Ives ta en sväng till Autódromo där de har parkerat alla fordon under tredagarspausen här i Arica.

På tal om ingenting har jag fått fyra anonyma kommentarer på tidigare inlägget. Inga namn, inga gissningar. Jag är besviken.

Tisdag

Jag var bara tvungen att köpa detta häromdagen.
Vågar någon gissa vad det är i flaskan?

Gott nytt 2011

Hej mina vänner!

Först och främst: GOTT NYTT ÅR 2011!

Det har varit lite glest med uppdateringarna den senaste veckan, men å andra sidan: det är jullov! Nu skriver vi den andra dagen på år 2011, jag har varit i Chile lite mer än en månad och jag trivs som aldrig förr. Jag är glad och nöjd att jag tog beslutet och steget att åka hit, även om man ibland saknar de nära och kära i Sverige. Chile är ett fantastiskt land, här finns allt av Sydamerika minus den politiska instabiliteten, den ekonomiska dekadensen, den höga kriminaliteten och den allmänna oron som kan genomsyra våra grannländer med jämna mellanrum.

Vi har haft en omväxlande vecka här, både lugn och avslappnande och på samma gång ganska hektisk. Vi har hyrt ut en lägenhet med allt vad det innebär, vi har sökt arbete, vi har gjort en massa ärenden på stan, vi har shoppat (inte av nöje utan av nödvändighet) och vi har träffat vänner och släkt. Hur som haver flyter livet på i detta underbara land, solen skiner, folk är gästvänliga och öppna och man mår allmänt gott!

I förrgår var det nyårsafton och liksom julafton gick dagen mer eller mindre obemärkt förbi. Det var först på kvällen som folk klädde upp sig och började förbereda för att ringa ut det gamla året. Visserligen har chilenarna pangat olagliga smällare och fyrverkerier sedan den 20 december mer eller mindre men firandet av nyårsafton inleddes för vår del först klockan 11 på kvällen den 31 december när vi satte oss till bords hos en av Gabrielas systrar för att äta en god middag. Det bjöds på kött, kött och kött, lite olika sallader samt rödvin. Tolvslaget firades med lagliga fyrverkerier från El Morro, olagliga fyrverkerier från lite här och varstans och ett glas bubbel. ”Champaña” tyckte jag att de kallade det, ”champagne” betyder det men om det skulle vara champagne vill jag inte ens veta hur en halvdan cava skulle smaka. Det som vi drack var långt ifrån champagne, det var snarare något inhemskt blask för max 3000 CHP (40-45 SEK)per flaska. Tänk er dåligt vitt vin, ett halvt kilo socker och en sväng i en Soda Streamer så har ni ungefär den dricka som det bjöds på. Men vi klagade inte, utan vi fortsatte en mycket trevlig middag fram till klockan två då Gabriela och jag begav oss hemåt.

Årets första dag, det vill säga igår, tillbringades till största delen på Playa Chinchorro med sol, bad, strandtennis och lek i vågorna. En helt ok nyårsdag om jag får säga! Dock hade hela norra Chile plus en stor del av södra Peru letat sig till samma strand. Jag har aldrig sett så mycket folk på en sandstrand någonsin, det tog oss en kvart att bara hitta en parkeringsplats och nästan varje kvadratmeter av den cirka en mil långa Chinchorro var överbelamrad av folk, barn, leksaker, solstolar och allmän bråte. Vi hittade till slut en liten plätt där vi kunde sätta upp ett parasoll och veckla ut våra badlakan för att ansluta oss till den soldyrkande armé av lördagsfirande sydamerikaner som hade befäst stranden. Jag blir mer och mer sugen på att köpa en wakeboard, det ser fantastiskt kul ut att surfa fram på vågorna med en sån! De verkar inte så dyra, man kan köpa en halvdan sådan för cirka 10 000 CHP (ca 150 SEK) nere på stan.

Idag strålar solen precis som vanligt, det är behagligt varmt och bredvid mig har jag en tallrik med uppskuren mango, så mogen och saftig att den smälter i munnen. Snart är det lunchdags (för min del hoppas jag att det blir vegetariskt, vi har ätit kött dagarna tre nu) och kanske blir det ytterligare en sväng till stranden på eftermiddagen då solstrålarna har lugnat ner sig lite.

Hoppas ni alla får ett gott 2011! Det är ett år utan vare sig EM eller VM visserligen, men härnere spelas Copa América i Argentina i juni och juli, bland annat i Jujuy. Funderar på att åka en sväng dit då.