Lillördag kväll

God lillördag! Klockan är nu snart midnatt i Chile, onsdag kväll, och det är en så behaglig afton! Lungt och stilla, lite svalka i luften. Havet, det beskedliga, brusar i bakgrunden.

Igår fick Arica finfint besök av självaste Presidente Sebastián Piñera. Han kom, tillsammans med bland annat hälsoministern, för att inviga vårt nya och rätt stora regionala sjukhus, vilket bara innebär positiva medföljder för vår region i norr. Presidenten passade även på att lova att samtliga som bor i Cerro Chuño ska få nya bostäder. För Er som inte känner till Cerro Chuño kommer här en kort beskrivning av ett stort (och internationellt) problem. Cerro Chuño är ett bostadsområde i utkanten av Arica som byggdes på 80-talet, och området härbärgerar mest familjer från medel- till lägre socio-ekonomiska samhällsklasser. Till saken hör den att bostadsområdet är byggt på ett ställe där ett chilenskt luftbolag hade dumpat tungmetaller, som bly, kvicksilver, arsenik och andra godsaker. Tungmetaller som företaget hade inköpt från svenska Boliden, slagg- och restprodukter från Sverige som företaget "skulle ta hand om och utvinna", vilket visade sig vara lögn och bluff och båg. Boliden säljer eländet billigt och skeppar hit det, varpå det chilenska företaget helt sonika och väldigt olagligt dumpar det i utkanten av vår stad och strax efter går under jord. Några år senare byggs det hus och lägenheter i området. Folk som bor där är sjuka och har i åratal väntat på att få nya bostäder då det framkom vad det var för grund som deras hus var byggda på. Eftersom människorna inte hade de främsta socio-ekonomiska förutsättningarna för att bara flytta sådär i största allmänhet så har de tvingats bo kvar på den förgiftade marken, ända tills nu då de äntligen har fått löfte från president Sebastián Piñera om nya moderna bostäder långt bort från det tungmetallförgiftade Cerro Chuño.

Som svensk känner man lite extra bitterhet över det sorgliga faktum att roten till eländet i Cerro Chuño kommer från ett svenskt bolag och att vanligt folk lider för att ingen vill ta ansvar. Boliden har definitivt inte någon ekonomisk eller politisk skuld eller ansvar i denna fråga, utan skulden ligger helt och hållet på det chilenska luftbolaget och dess oseriösa, kriminella och oansvariga representanter som nu skyller på Sverige. Visst, Boliden borde gjort lite mer research innan de sålde sitt skräp, så lite moral kanske Boliden borde känna, dock absolut inte något tvång att lösa problemet. De gjorde en fullt legal internationell handelstransaktion med det som till synes var ett seriöst chilenskt utvinningsföretag, som dessvärre visade sig vara en bunt korrupta skurkar. Boliden är ett multinationellt företag som borde ha koll på sina handelspartners, helt klart. Men hur som haver, nu har Chiles regering beslutat om att uppföra nya bostäder åt de som bor i Cerro Chuño, deras gamla hus ska rivas och området ska stängas för allmänhet. Inte en dag för sent, barn ska inte få automatisk blyförgiftning i ett land som Chile bara för att de bor hemma. Det är krut i Sebastián Piñera, han löser inte bara detta utan väldigt många andra problem som Chile har.

Jag fick också idag äran att delta i CENSO, en nationsvid undersökning och kombinerad folkräkning, så nu är man en del av den chilenska statistiken.

Ikväll när jag återvände från universitetet upptäckte jag när jag anlände till grinden i vårt gated community att den stod olåst och öppen, likaså porten där bilarna åker in, och det fanns inte tillstymmelse till nattvakt någonstans. Vilken säkerhet vi har, vad betalar vi månadsavgiften för?? Här skulle ju Bildsköne Bengtsson kunna ta Janne Olsson och Clark Olofsson på guidad rundtur...

Gato chileno

¿Cómo se sabe que el gatito es chileno puro?
No, no porque diga "Miau po"...

Es porque le encanta la palta.

Eurovision Song Contest 2012

Såhär i Eurovisionstider (några dagar sent, jag vet) så kommer lite kommentarer om årets spektakel. Jag hade turen att bland alla kabelkanaler hitta TVE, TV España, som direktsände finalen så jag kunde följa årets pseudohändelse även härnere i Chile som är lyckligt ointresserat av allt vad Eurovision heter.

När jag publicerar detta har Sverige och Loreen redan vunnit för länge sedan och vi vet alla hur det har gått för våra respektive länder och respektive favoriter. Men detta är var jag tyckte om Eurovision Song Contest anno 2012, en ovanligt bra omgång förövrigt. Och detta är inte allt utan bara det mest minnesvärda, både på den positiva och negativa skalan.


Vi börjar med det positiva:

ARENAN: Ovanligt snyggt, riktigt imponerande. En höjdare att se interiören och hur nationernas flaggor speglas från fasaden i Kaspiska Havet innan varje nummer.

LETTLAND: Jag tycker faktiskt att låten är riktigt trevlig, trots undermålig koreografi på scen. Men rent musikaliskt är det en bra sång, konstigt nog. Den är nederlagstippad överallt men jag gillar den.

RUMÄNIEN: Härligt! Jag gillar denna sång mer och mer. Denna skulle mycket väl kunna vara en sommarhit här i Sydamerika. Riktigt trevlig och glad musik med tydliga Sydamerika- och Karibieninfluenser som jag blir på bra humör av.

CYPERN: Definitivt semifinalens och kanske hela årets bästa sång. Härligt och glatt sommardisco och faktiskt riktigt snyggt framträdande. Mycket bra sång som sätter sig direkt och inte går ur huvet på ett tag. Kanonbra!

RYSSLAND: Jag brukar verkligen inte tycka om Rysslands narcisistiska och egotrippade bidrag i ESC men vem kan INTE älska tanterna från Udmurtien och deras härliga välkomnande melodi?? Om Babushki vinner hela allt på lördag blir inte jag särskilt ledsen i varje fall.

SERBIEN: Vackert, elegant, stämningsfullt och genuint, som alltid när Mäster Zeljko gör något i Eurovisionen. En av mina absoluta favoriter.

MAKEDONIEN: Hör och häpna men denna är en av mina favoriter. Rent musikaliskt är det en fantastisk låt men den är ju helt felkomponerad. Varför har man pimpat upp något som inte ska vara uppimpat? Men rent musikaliskt är det en fullpoängare.

MALTA: Jomenvisst, en riktigt bra sång. Bra till och med. Inte originellt alls men snyggt gjort och en sång som sätter sig.

SVERIGE: Äntligen säger jag! Äntligen skickar Sverige en sång som inte är dålig till Eurovisionen, det var mycket länge sedan Sverige var ens ”odåliga” i ESC. Detta är faktiskt riktigt bra, och vilken röst Loreen har! Jag tror inte att vi vinner men jag är glad över att vi har en bra sång i ESC och att återigen slipper skämmas, med tanke på all ofantlig smörja som Sverige skickat de senaste 15-20 åren, med möjligtvis ett eller två undantag.

TURKIET: Jag gillar detta, en bra sång med skönt gung. Jag får lite känsla av ottomanska sjöfarare från Konstantinopel när jag hör sången. Lite småtrevligt!

Och här kommer något av det mindre positiva...

PROGRAMLEDARNA: Men vad är det här för töntar? Skäms de inte, det gör i varje fall jag när jag hör deras hemvävda skämt som ingen finner roliga. Hur pinsamt dåliga får man vara?

MONTENEGRO: Den här alkoholiserade pundaren från Balkan och hans äckliga så kallade musik gör mig bara på dåligt humör. Har vi inte haft tillräckligt med usla parodier från öst i Eurovisionen snart?

ALBANIEN: Jag vet inte vad det är som jag ser och hör, och det skrämmer mig. Sångerskan ser ut som den onda häxan från tecknade Narnia och den flätade korgen hon har på huvudsvålen gör inte saken bättre.

SAN MARINO: Det mest obegripliga bidraget i historien? Vad fan är meningen med detta? En 37-årig vuxen kvinna klär ut sig till bortskämd fjortis, sjunger en mycket dålig hyllningssång till Facebook och står som en brat med dator och skryter om cyber-sex och en miljon vänner. Är det parodi på Facebook? Det är möjligt men det märks då rakt inte.

LITAUEN: Tydligen den mest kompletta artisten i världen enligt litauiskt omdöme, men då måste han vara bra på annat i så fall för inte fan lyckas han visa någon grad av kompletthet på denna musikscen. Och vad i Guds namn besatte honom att sätta på sig en ögonbindel med diamanter? En urdålig sång som mest låter som något som Village People ratat bidrar heller inte till ett intryck av kompletthet.

Helgrapport

God afton

Bara för att göra Er avundssjuka: såhär ser Arica ut en vanlig höstdag med 25 kyliga grader.

Här har det varit fullt upp de senaste dagarna, förrutom en massa studier och tentor har det även varit tid för socialt liv. Vi kan börja med fredagen, då det först var en enkel After School med klasskamraterna. Vi var ett litet gäng som först skulle ta oss in på den omtalade Bierfest men det slutade i ingenting, se nedan, så vi hamnade på en pub i centrum och drack några öl, umgicks och hade trevligt. De yngre förmågorna (de flesta i min klass är mellan 20 o 25 år gamla) gick sedan vidare till ett disco för att dansa men Farbror Fredrik med sina snart 31 år fyllda valde att åka hem vid elvatiden och tur var väl det med tanke på vad som hände på lördagen. Då var det nämligen en vinfestival i byn Codpa, kanske 150 km sydost om Arica. Det ”folk” som skulle hämta oss på eftermiddagen mitt under den spännande strafflägningen i Champions League-finalen var en gammal kompis till Gabriela och dennes kompis med flickvän som hade fått låna en rejäl Ford Explorer att köra vårt glada sällskap upp i bergen till Codpa. Vi reste under eftermiddagen och kvällen genom öknen under den mest spektakulära stjärnhimlen som överhuvudtaget går att beskådas på denna sidan Solsystemet. Vi var till och med tvungna att på ett ställe stanna bilen, stänga av ljus och allt, bara för att låta ögonen vänja sig vid den makalösa syn som stjärnhimlen på 2000 meters höjd i Atacama erbjuder. Stjärnorna bjuder på så mycket ljus att himlen inte längre är svart utan snarare mörkgrön, med myriader av solar, stjärnor, planeter och okända himlakroppar som oavbrutet blinkar, skiner och glittrar med outtömlig styrka mot oss. Den som vill se en stjärnhimmel gör bäst i att komma till Atacama. Glada i hågen anländer vi vid kanske åtta-tiden på kvällen till den lilla byn och fick köa nästan två timmar bara för att ta oss in i byn och hitta en parkeringsplats men til slut kunde vi kliva ur bilen, samla ihop oss och våra saker och promenera mot centrum och scenen där flera liveband spelade kända andinska folkmusiksånger som ”Chuquiagu Marka”, ”El Condor Pasa”, ”Viva Cochabamba”, ”Saya Morena”, ”Date el gusto”, ”Huayno Viejo” och andra svensktoppsklassiker. Jag älskar andinsk folkmusik och det gjorde tusentals andra också, det var en helt fantastisk stämning på torget i Codpa. Byn ligger mitt i en uttorkad dalgång ute i ingenstans och är av någon anledning känd för just sin vinproduktion. Nu är det kanske inte Cabernet eller Syrah som framställs på trappstegsodlingarna utan snarare mer lokala förmågor. Vinet som produceras smakar sött, lite som torr sherry eller portvin, inte lika starkt dock. Naturligtvis kan man också få chicha som smakar liknande men som är gjort på blå majs. Vi gick runt en sväng på de små gränderna där de lokala bönderna hade satt upp sina tält för att sälja sitt vin och vi provade i små medicinglas och köpte någon enstaka flaska av de vi tyckte smakade bäst, allt medan musiken och dansen på torget fortsatte. Vi åt middag, drack lite mer vin och sjöng och dansade och träffade gamla vänner och gjorde nya bekantskaper. Det verkade som om hela Arica var på plats i Codpa just i lördags kväll.

Vi hade en helt fantastisk upplevelse i den aricanska bergsbyn. Faktum är att jag måste tänka efter när jag senast hade så roligt, så glatt och så trevligt som jag hade i Codpa i lördags. Jag kan faktiskt inte på rak arm komma på något som ens minner om den extas av lycka, glädje dans, musik och socialt liv som vi upplevde i Codpa. Det var helt underbart, så otroligt trevlig stämning, härlig musik, så glada människor, alla var vänner, alla dansade traditionella danser med kända och okända och vare sig man kunde dansa eller inte. Gott folk, kära läsare: kom till vinfestivalen i Codpa om ni har vägarna förbi, för det unnar jag Er alla. Se bara till att inte dricka för mycket av det där lokala vinet, man får en duktig träkeps av det dagen efter. Har jag hört sägas.

Festandet fortsatte långt in på småtimmarna tills vi slut vandrade tillbaka till vår van och somnade. Morgonen grydde och vi med den. Luften i Anderna är ren och frisk och solen strålar. Vi åt lite frukost på ett litet café innan vi for tillbaka till Arica dit vi anlände strax efter lunchtid. Söndagen var i övrigt som de flesta söndagar här, det vill säga lugn och stilla. Vi var här hemma, lagade en god middag och lade oss tidigt. Man sover inte så bra i bakluckan på en bil, trots att det är en Ford Explorer som är nära 10 meter lång.

På måndagen var det den 21 Maj och helgdag. Man uppmärksammar då sjöslaget vid Iquique mellan den chilenska flottan med sin smäckra träskuta Esmeralda, och Perús dito med två nyinköpta pansarfartyg. Hur slaget gick? Jodå Perús stålklädda Huascar gjorde formligen kaffeved av stackars Emeralda som sedan den 21 Maj 1879 tjänar som föda åt sjögurkorna utanför Iquiques kust. Trots detta uppmärksammas dagen som ”Flottans dag” med parader i flottans hemstad Valparaíso och högtidlighållande av det hjältemod som Esmeraldas kapten Arturo Prat visade då hans skuta var halvvägs under vatten och han bara hade en handfull av sina matroser kvar. Prat ger då order om att man ska äntra Huascar och han svingar sig över, åtföljd av de sista av sina mannar. Naturligtvis föll även dessa snart för peruanska kulor, och ingen av de chilenska soldaterna överlevde slaget vid Iquique. Perú skulle vara ohotad etta i vattnet ett tag till och Huascar och systerskeppet Independencia gjorde livet svårt för de chilenska träskutorna. Det intressanta med det å det grövsta förlorade slaget vid Iquique är dock hur det bidrog till konsolideringen av den chilenska moralen och stridslustan som tidigare hade varit ganska låg. När politiker, journalister och folk i Santiago, Valparaíso, La Serena och Concepción fick höra om Prat, som idag är en av Chiles i särklass största nationalhjältar, och hans mod blev det fart på Chile som nu gick in i Stilla Havskriget med ångande motorer och en storskalig invasion av det som idag är norra Chile inleddes. Fem år senare, år 1884, undertecknades ett vapenstillestånd och fredsavtal som gjorde Chiles territorium nästan dubbelt så stort som innan.

Vi högtidlighöll den 21 Maj med det mest typiskt chilenska fenomen som finns: vi gjorde en liten asado för några vänner här hemma, samma vänner som vi hade festat i Codpa med några dagar innan. Det var ett trevligt samkväm och jag fick återigen äran att träna på att bli grillmästare, vilket bara är roligt. Det är kul att stå och sippa på en kall öl tillsammans med vänner och höra fräsandet från gallret.

KÖRV!!

Chorizon åker på allra först så kan gästerna knapra chorpian medans köttet fräser på gallret. Observera den svenska ”grill”handsken, glöden var ordentligt varm.

Nu är livet återgått till det vanliga med studier och engelskundervisning. Jag är gräsänkling till på söndag då frugan åkt till Santiago på konferens. Det känns tomt här hemma om sanningen ska fram... Tur att katten är lite sällskap åtminstone. Igår kväll förresten drog han in en jävla fågel i huset som han skulle leka med. Det stackars djuret var halvdött men jag fick städa fjädrar och sanera med klor och sprayer till förbannelse. Man har inte långtråkigt med den kattrackan.

Vad hände så med den upphaussade Bierfest Arica som jag och en hel del andra har gått och brölat om? Tja till slut inte mycket. Allt skryt om ”nära hundra europeiska ölsorter!” och ”billiga priser!” visade sig till slut när vi svängde förbi i fredags kväll bestå av ett dyrt inträde där inte en ens en droppe vatten ingick samt 30 kr för ett litet glas av inte mindre än hela SJU olika sorters pilsner, samtliga chilenska. Med andra ord slutade Bierfest Arica i ett större antiklimax än kvartsfinalen mellan Chile och Venezuela i Copa América förra året. Jädrans bluff och båg.

Långhelg

Yes, långhelg här i Chile. På måndag är det 21 Maj och då firas nämligen slaget vid Iquique som högtidlighålls som nationell helgdag trots förlust. Bierfest pågår för fullt i Arica, meningen var att vi skulle ha gått dit igår kväll men det skjuts upp till söndagen istället. Nu förbereder vi oss för att åka till Codpa för att gå en vinfestival. Codpa är en liten by som ligger sydost om Arica och som varje år har en festival för lokalt producerade viner. Våra vänner kommer och hämtar oss om 10 minuter, mitt under förlängningen av Champions League-finalen. Det är bara ett par minuter kvar till straffläggning mellan Bayern München och Chelsea i världens tredje största fotbollsmatch (efter finalerna i VM och EM) och folk ska komma och hämta oss med bilen.... Tittar inte folk på en sådan här högtid? Vad är det med folk?

Para que lo sepa Ud.

Sr. Waldo Sankán: no es lo mismo "comunacha" que "como en Acha".

Favorit i repris

Gratulerar lillasyster på din dag!

För lite dryga året sedan vaknade vi tidigt på morgonen av ett jordskalv med cirka 6,2 graders styrka. Imorse hände det igen. Ganska exakt klockan sex på morgonen vaknar jag av ett brummande underjordiskt ljud och sekunden efter börjar hela huset skaka. Rejält, riktigt ordentligt. Under ett "vanligt" skalv brukar fönster klirra lite i rörelserna men det hörde man ingenting av utan det dränktes av dundrandet, knakandet i väggar, tjutande billarm och saker som föll i marken, både ute och inne. Skalvet uppmättes till 6,4 på Richterskalan och epicentrum låg bara fyra mil härifrån. Det är en effektiv väckarklocka, kan jag lova, upp kommer man definitivt. När skakandet satte igång han jag tänka mer än en gång att "nu kommer det stora skalvet, nu är det här". Som tur var hände inget allvarligt, vi båda mår bra och det var aldrig någon risk för tsunami eller liknande. Den stora jordbävningen som vi alla väntar på får vi snällt fortsätta vänta på.

Vi var en sväng till Tacna i Perú i lördags, gjorde lite ärenden och åt god mat, en vanlig lördagstripp. Annars är det nedräkning till nästa helg och BIERFEST ARICA! Tydligen ska det bli riktigt kalas, både inhemsk öl från södra Chile ska skeppas upp som europeisk, jag har sett reklam för fransk, tysk, holländsk och belgisk pilsner. Ser fram emot det, men innan vi kan njuta av helgen med en tysk Hefeweiss är det tenta i administration på torsdag.

Jag fick ett nytt favoritlag i Premier League i söndags: Manchester City. Vad de blåa från Manchester ställde till med i helgen när de snuvade storebror United på ligasegern och fick Alex Ferguson att stå med lång näsa är fantastiskt och mina tidigare favoriter Crystal Palace får nu dela på ledartronen med Manchester City.

Bierfest Arica 2012!!!

Tyskt pilsnerkalas i Arica nästa helg! Någon som är sugen på att komma med?

Tisdag kväll

Något konstigt har hänt med mig det senaste året. Jag är nämligen magsjuk igen. Jag, som tidigare har kunnat äta sten utan att detta har medfört någon extraordinär ökning av inre aktiviteter, ligger återigen däckad och med inställda planer. Inga lektioner på universitetet ikväll bidde det därmed, tråkigt då jag gillar juridik och behöver all matematik som kan fås. 

Eftermiddagen ägnades åt engelskundervisning i två timmar och sedan gick jag iväg och hämtade ut min kära dator från reparatören igen som verkar fungera bra hittills. Det är sant som de säger, de gamla grekerna: man vet inte hur mycket något betyder för en, innan man saknar det. 

Lyssnade lite och såg sista tio minuterna av Stockholmsderbyt tidigare i eftermiddags. AIK kan inte göra mål verkar det som, jag fick lite känsla av 1998 när jag såg dem spela och ineffektiviteten framför mål. Självmål var AIK: s bäste målskytt den säsongen och mycket riktigt gjorde Självmål AIK: s mål även idag. Å andra sidan vann AIK SM-guld när Självmål var som målfarligast år 1998... Far därhemma visade matchen i sin iPhone, över FaceTime, och jag tittade i min iPad. Kanske primitivt men jag tycker att det är häftigt och kul att det går så lätt att kommunicera nu. När jag bodde i Jujuy i Argentina för endast 13 år sedan pratade jag med familjen en gång varannan vecka, och då bara tio minuter åt gången. Det var annorlunda. 

Annars är den största nyheten i Chile just nu den stora rättegången mot tidigare regeringsmedlemmar och -tjänstemän som nyligen har inletts i Santiago. Åtalet gäller dråp på nästan 200 personer som miste livet i tsunamin som medföljde den stora jordbävningen som inträffade den 27 februari 2010 i södra delarna av landet. De åtalade anklagas bland annat för att inte ha följt gällande säkerhetsrutiner, negligerat information och vilselett befolkningen. Bland annat gick dåvarande och avgående presidenten Michelle Bachelet ett par timmar efter skalvet ut med ett tal till nationen i samtliga nationella tv-kanaler och radiostationer och avblåste risken för tsunami och manade till lugn. Ett mycket märkligt beteende av en statschef, då en nästan sex meter hög tsunami hade slagit in över sydchilenska kusten cirka en halvtimme INNAN presidentens tal. Bristen på central ledning var uppenbar dagarna efter det massiva skalvet och den avgående regeringen tycktes mest vara intresserade av att skicka militär för att skjuta på hungriga och frusna människor som stal mat och kläder i de drabbade områdena. Stjäla är såklart inte bra men vad gör man i ett sådant läge, om man har förlorat allt man ägde och om man inte har mat, vatten eller mediciner? Jag anser att det är helt rätt av Chile att de ansvariga regeringsmedlemmarna och -tjänstemän utreds och ställs inför rätta för brist på engagemang och felaktig hantering av denna krissituation. Men man måste också ha i åtanke att denna rättegång är politisk. Jordbävningen inträffade precis i övergången från socialistiskt styre under avgående presidenten Michelle Bachelet till ett högerstyre under den tillträdande presidenten Sebastián Piñera och den ny styrande högeralliansen har aldrig missat någon möjlighet att kritisera den tidigare regeringen och presidenten för det misslyckade hanterandet av situationen efter skalvet år 2010. Då den nuvarande regeringen fick visa upp sig dels under den famösa räddningen av gruvarbetarna i Copiapó men också under jordbävningen i Japan förra året då hela chilenska kusten fick tsunamilarm tog man såklart tillfället i akt att inför hela landet dels visa sin förträfflighet men också att utdela kängor till Bachelet och hennes tidigare regering. 

Det är bra att de ansvariga ställs inför rätta, men processen är också ett spel för de politiska gallerierna. Bra eller dåligt - bestäm själv. Michelle Bachelet själv kan inte åtalas då tidigare statschefer åtnjuter en typ av åtalsimmunitet i Chile men det diskuteras i kongressen, där högeralliansen har majoriteten i bägge kamrarna, om att upphäva denna typ av immunitet, just för att även ställa den tidigare presidenten inför rätta för dråp. 

Derby ikväll...

Sista hemmaderbyt någonsin på Råsunda ikväll... Kom igen Gnaget!

Jag har varit emot AIK: s flytt till skrytbygget Friends Arena ända sedan beslutet blev aktuellt. Råsunda är AIK: s hem och borg, Råsunda är en del av AIK och AIK är en del av Råsunda och det är en epok som går till rivning i höst.

Monday monday...

Min kära dator är trasig igen. I fjol fick jag in ett par ganska rejäla virus i den men den fixades och fungerade bättre än tidigare men så häromveckan krashade hårddisken. Den ska vara klar hos datorteknikern nu så snart blir det lite bättre uppdaterat här.

Allt är bra i höstens Arica. Kvällarna blir kyligare nu, det märks. Höststormar ute till havs ger oss kraftiga högvatten och totalt bad- och surfförbud. Priset på frukt och grönsaker har stigit, vilket också brukar vara ett säkert tecken på höstens ankomst. Jag tycker dock om hösten och vintern här, efter månader av stekande sol är molnen, vinden och de svalare temperaturerna välkomna. Och faktum är att en asado brukar smaka ännu bättre under vintern än i den heta sommartemperaturen.

Det var en skaplig måne som i helgen lyste över bergen och havet i norra Chile. Det var inte bara en synvilla utan månen befann ju sig som bekant närmare jorden i helgen och det faktum kombinerat med fullmåne gav oss ett vackert nokturnt skådespel. Det verkade också ha påverkat sömnen för de flesta som jag har träffat, alla har sovit mer eller mindre dåligt i helgen, så även jag.