En förvandling

Que rico calor!

Ha vuelto el sol a la XV Región de Arica y Parinacota,

y con él la primavera y el calor.

Los hemos extrañado mucho.

Ahora se nos acerca una tarde

excelentemente adecuada

para relajar en el balcón

con una Cristal o una Escudo,

mientras oyendo el inmenso Pacífico,

ese mar que tranquilo le baña.

Cuadros

Mi esposa tiene talento!

Norge

Nuestros pensamientos

y profundas condolencias

hoy van para nuestro país hermano Noruega

y su pueblo.

Våra tankar

och djupaste kondoleanser

går idag till vårt broderland Norge

och dess folk.

Our thougts

and deepest condoleances

we give today to our brotherland Norway

and Its people.

Reserapport från Santiago

Ahh hem ljuva hem, tjenare på Er!

Hemma uppe i norr igen efter en intensiv vecka i den pulserande och expanderande metropolen Santiago de Chile! Landade på Chacalluta vid fyratiden imorse och då jag innehar en total avsaknad av förmågan att avnjuta sömnens vila under vistelser i fordon som befinner sig i rörelse (såsom bil, tåg, flygplan, buss) var det ett direkt besök hos sängen som väntade såfort vi kom hem under småtimmarna. Det är riktigt härligt att känna nordchilensk värme igen och att kunna gå omkring i kortärmat, det har varit rent svinkalla dagar och framför allt nätter som vi har upplevt i huvudstaden. Å andra sidan är det midvinter på Södra Halvklotet och det finns inget dåligt väder, endast dåliga kläder, men håll med om att det inte är det mest charmerande att sova fullt påklädd med fem eller sex täcken och vakna på natten av att man fryser. Santiago passade också på att hälsa oss välkomna med ett kraftigt skalv redan första kvällen när vi drack kvällsté hos våra fantastiskt gästvänliga värdar och vänner till svärmor: Juan Enrique och María med vuxna barnen Andrés, Carolina och Felipe och lilla sladdisen Josefa. Muchas gracias a todos por todo su cariño!

Vi har haft en mycket trevlig vecka i vår expanderande och desvärre ohälsosamt förorenade huvudstad. Förrutom att vi har sprungit fram och tillbaka och uträttat allehanda ärenden och träffat folk har vi även passat på att hälsa på vänner och Gabrielas släkt nere i La Florida. Riktigt trevligt att träffa mostrar, morbröder och kusiner till Gabriela och fascinerande att höra på gamla släkthistorier från tiden då Gabriela bodde i Santiago under sina första år och hur livet såg ut då. Vi har gått på stan och mitt nostalgiska jag drog med Gabriela till alla mina gamla lekplatser i centrum och där jag och L.S. härjade under en glad period för ofattbara 7 år sedan, minnena kom översvämmande från alla håll och kanter när vi korsade Plaza Italia och strosade nerför Alameda, förbi Universidad Católica och Santa Lucía mot Plaza de Armas!

Till L.S. kan jag rapportera följande:

-Santiago Centro har precis samma omisskännliga doft som tidigare

-Vårt hus står kvar (LG-skylten är dock borta, vad är det för fel på folk?)

-Café con Piernas mitt emot ligger tyvärr kvar

-Vår Unimarc på Avenida Portugal ligger kvar

-Snabbmatstället på Baquedano ligger kvar

-Centro Comercial vid Diagonal Paraguay ligger kvar

-Vår Telepizza vid Puente Pío Nono ligger kvar

-Pepsiskylten sitter kvar där den satt

-Våra norska vänners hus på Santa Filomena står kvar

-Alto Las Condes och Parque Arauco ligger såklart också kvar

-Däremot har vårt kära internetcafé uppåt gatan slagit igen och på dess plats ligger istället en botillería

-Diego Portales har fått ett ansiktslyft till oigenkännlighet efter branden häromåret

-Större delen av Barrio Bellavista har också på gott och ont fått ett ordentligt makeover, istället för de charmiga och bohemiska små pubarna ligger nu på dess plats ett arkitektoniskt modernt, ljus- och musikfyllt pulserande torg späckat med discon, internationella restauranger och caféer

Någonting som slog mig också är Transantiago, Santiagos nyligen (nåja, fyra år sedan) invigda kombinerade tunnelbane- och bussnät. När jag år 2004 bodde i Santiago var tunnelbanan ett fungerande och säkert men ack så ytterst otillräckligt kommunikationsmedel: tre korta linjer som mer eller mindre endast gick i de mest urbana delarna av staden. Bussnätet bestod av gula stinkande och smutsiga maskiner, utdömda i vilket europeiskt land som helst, som med sina bölande dieselmotorer väckte oss varje vardagsmorgon klockan sex, kom och gick lite när de ville och som saknade fasta hållplatser. Man vinkade helt enkelt in en buss när man ville hoppa på och hojtade till chauffören att öppna dörren mer eller mindre i farten när man ville hoppa av. Det nuvarande Transantiago har inneburit ett enormt framsteg för hela staden, en rejält utbyggd, snabb och bekväm tunnelbana vars linjer sträcker sig långt ut över milsvida bostadsområden som med imponerande korta intervall för passagerarna till sina destinationer och ett koordinerat bussnät med nya moderna fordon från Brasilientillverkade Volvo, fasta hållplatser och intervall gör Santiago till en av de städer med enklast kommunikationsmedel som jag någonsin har besökt. Stockholms tunnelbana med upp till 8 minuters intervall under rusningstrafik (Ja det är sant, åk från Gärdet till Östermalmstorg/T-Centralen på morgonen så får ni se hur kul det är) kan slänga sig och sina vagnar i Värtan, i Santiago väntar Ni maximalt, och jag menar maximalt, en minut på nästa tunnelbana.

En sak som däremot är mindre rolig är de groteska luftföroreningarna som plågar staden. Över hela Santiago ligger ett brunt lock av avgaser och utsläpp och smogen påverkar till och med dagsljuset. Det räckte med att jag hade varit ett par timmar nere i huvudstaden så började näsa och hals att klia. Föroreningarna är värre nu än tidigare, det märks, och staden vidtar åtgärder som restriktioner i biltrafiken och trängselskatter men jag upplevde ändå smogen som tyngre och mer påtaglig än tidigare.

Santiago är trots allt en otroligt häftig stad och det är glädjande att se hur staden utvecklas och hur mycket som går framåt. Men ändå var det rent överjäkligt skönt att komma tillbaka hem till Arica igen, hem till ren luft och hav, till egen säng och sol och värme.

Och här kommer förklaringen till varför La Rojas förlust mot Venezuela i söndags var/är så tung:

För det första: Chile vs. Venezuela... Kom igen.

För det andra: Som jag berättade för Tayta tidigare idag, om Chile hade spelat mot ett bättre lag och förlorat så hade jag inte sagt något alls. Men jag har aldrig tidigare upplevt en så överlägsen förlorare någonsin i någon sport överhuvudtaget. Chile matade skott på skott mot det venezolanska målet likt flottan vid Svensksund och fyra ribb- och stolpträffar torde vittna om detta faktum. Venezuela spelade defensivt och ganska osäkert och lyckades endast åstadkomma två riktiga skott på mål, men de skotten resulterade i mål. Skillnaden mot exempelvis Sverige vs. Costa Rica 1990 är att Sverige trots statistisk överlägsenhet spelade genomgående dåligt hela turneringen, Chile var inte bara bättre än Venezuela, de var MYCKET bättre än Venezuela.

Och för det tredje och framför allt: Chile har aldrig någonsin tidigare haft samma möjlighet att gå långt i en stor turnering, med möjligt undantag för hemma-VM 1962. Vi gladdes så åt att Chile slapp möta Brasilien redan i kvartsfinal, något som ödets ironi bjuder på år efter år, och att man istället skulle få möta en hyfsat "lätt" motståndare. När sedan Brasilien överraskande åkte på däng i sin kvartsfinal mot Paraguay (vinnaren Chile-Venezuela skulle få möta vinnaren Brasilien-Paraguay) ökade glädjen och förhoppningen om en framgångssaga för La Roja. Vägen var nyasfalterad, vägrenen välklippt och det var ingen trafik. Det enda som stod i vägen var ett vinrött farthinder som visade sig vara oöverkomligt.

Det var plågsamt att se matchen mot Venezuela. Naturligtvis tycker jag att det är lite kul att kontinentens underdog Venezuela äntligen har tagit sig långt i ett stort mästerskap och jag gratulerar såklart de vinröda och hoppas att de vinner match om tredje pris men det gjorde ont att acceptera den venezolanska vinsten mot Chile i söndags och inse att plötsligt och mycket mycket oväntat var Chiles trevliga deltagande i Copa América slut.

Tisdag afton

Ikvall spelas semifinalerna i Copa America.
Jag kommer inte att titta.

Ar hemma hos en van nu och skriver pa en iPad som saknar de svenska bokstaverna. Men anda, vilken lacker liten maskin! Ikvall blir det koreansk middag innan sista dagen i Santiago och jag sitter nu och smuttar pa ett koreanskt te som smakar mizusoppa med socker. Vara aventyr i huvudstaden fortsatter, det ar kul att vara tillbaka har och aterse Plaza Italia, Alameda, vart hus och Diego Portales igen! Minnen fran mina harjningar i staden tillsammans med L.S. for Herregud sju ar sedan aterkommer vart man an gar i centrum, men dessvarre har vart kara internetcafe slagit igen. Och staden utvecklas nagot otroligt, overallt skjuter nya skyskrapor upp, Transantiago har forbattrat kommunikationerna med moderna bussar och tunnelbanan byggs ut och forbattras for varje gang man kommer hit. Det ar faktiskt gladjande att se, Chile utvecklas och gar framat. Tidigare idag var vi uppe i Las Condes som ar ett av Santiagos mest fasionabla kvarter. Mycket vackert med moderna byggnader och grona parker och da Las Condes ligger nara bergen har man en magnifik utsikt over de snokladda Anderna, men trots det skulle jag aldrig fa for mig att bosatta mig dar och dela samvaro med den arroganta, blonderade och ansiktslyfta chilenska overklassen.

Lägesrapport

Befinner mig i Santiago de Chile.
Köldslaget. Grått. Regnigt.

Copa América 2011.

Dystert.

Glöm VM 1990 och Sverige-Costa Rica 1-2
Glöm VM-kval 1997 och Sverige-Österrike 0-1 x 2
Glöm OS 1998 och Tre Kronor-Finland 1-2
Glöm Champions League 1999 och AIK-Barcelona 1-2
Glöm OS 2002 och Tre Kronor-Vitryssland 3-4
Glöm VM-kval 2007 och Skottland-Italien 1-2

Copa América 2011 och Chile-Venezuela 1-2
och La Rojas uttåg ur turneringen
är faktiskt den tyngsta förlust
som jag har upplevt under mitt 30-åriga liv
som idrottsåskådare,
supporter och sportälskare.

Förklarar varför lite senare.
Hela landet är i upplösningstillstånd.

Resor norrut och söderut

God afton på Er!

Såhär i ett par dagars välbehövlig paus från alla fotbollsmatcher kommer här en lägesrapport, eller kanske en reserapport. Vi var igår iväg till norra Chiles Ullared, det vill säga Tacna, för göra lite diverse inköp till hem och vardag. Dock återvände vi lite besvikna då vi helt enkelt inte hittade nästan någonting av det som vi behövde. Hyllorna var urplockade och staden verkade nästan lite öde. Men nåja, förutom ett par ärenden som vi gjorde lyckades vi införskaffa ett par dvd-filmer samt två flaskor Amarula som Gabriela nödvändigt ville köpa. Fråga mig inte vad hon ska ha den sötsliskiga smörjan till, Amarula smakar ju som en blandning mellan Bailey's och Bobs Blandsaft. Vi hann också med att avnjuta en grandios lunch på ett ställe som heter Patroncito som ligger strax utanför staden, i en mycket vacker och bördig dalgång med odlingar och haciendas. De borde nästan betala mig för att skriva följande men det är helt sant: Lunchen var spektakulär. Som förrätt en typisk peruansk sådan som heter "Soltero de Queso", bestående av majs, färskost, lök, tomat och koriander. Enkelt och mycket gott. Varmrätten bestod av en "Parrillada", ett tvättfat fyllt med grillat kött och kyckling och majskolvar samt grönsallad och till detta en stor tillbringare nypressad limejuice. Priset då, 600 kr, 700 kr? Nej: 54 Sol, inte ens 150 kr för tre personers lunch. Om Ni har vägarna förbi Tacna, ät en lunch på Patroncito, det är värt varenda omväg, jag lovar.

Imorgon bitti åker vi till Santiago för ett par dagar i ytterligare ett par ärenden. Förutom nödvändigheter ska vi även passa på att åka till Valparaíso och kanske även söderut till Concepción. Och framför allt återse mina gamla trakter när jag härjade där med L.S. och alla under våren 2004. Undrar om vårt hus står kvar och om vår matbutik ligger där den ligger...

Och här kommer senaste om Copa América! Gruppspelet är nu slut och kvarvarande lag väntar på sina respektive kvartsfinaler: Colombia-Perú och Argentina-Uruguay på lördag och Brasilien-Paraguay och Chile-Venezuela dagen efter. Chile BÖR ju naturligtvis ha chansen mot turneringens överraskning Venezuela men man vet ju inte. Skrällar har hänt tidigare så helt säker kan man inte vara, Brasilien till exempel säkrade inte avancemang förrän i sista matchens avslutande 20 minuter. Men mer om Copa América senare, jag packar matchtröja i min kappsäck och på söndagen ska jag leta upp något trevligt vattenhål att se drabbningen på. Ska nu fortsätta packa och stöka, på återseende!

Söndagsrapport: Lite regn och lite sport

Shabat Shalom le’Kulam!

Vi skriver idag den 10 juli 2011 och solen skiner för en gångs skull i ett vintrigt nordchile. Tog en uppfriskande cykeltur längs strandpromenaden imorse och betraktade solitärt den milsvida stranden och Stilla Havets böljor som outtröttligt badade landet. Funderar på att göra det till en daglig morgonrutin, det är livgivande att meditativt skåda ut över det eviga havet och att inleda dagen med att andas frisk havsluft.

Varm och behaglig temperatur idag, det var ett tag sedan. Faktum är att folk här pratar om den ”värsta vintern i mannaminne”, full snöstorm blåser uppe i bergen härifrån Arica och ner till II. Región, ösregn lamslår Antofagasta, vägar har spolats bort och snön har vid upprepade tillfällen stängt gränsen mellan Chile och Argentina, som ligger på cirka 3000 meters höjd. Och häromveckan fick Arica, en av kontinentens soligaste och torraste städer, den största mängden nederbörd på nära 15 år. Det regnade rejält den natten intygar jag.

Alla ovanliga oväder här i regionen tyder på att det börjar bli El Niño-period nu. Jag har inte följt nyheterna så pass noga så jag vet om det är svår torka i Australien och Asien vilket också brukar vara effekten av detta globala väderfenomen men här i Sydamerika pekar alla tecken på att vi går in i en epok av El Niño. Med tanke på att kylan på högplatån dessutom har varit ovanligt stark verkar det som att El Niño åter knackar på dörren.

Annars är fotbollen glödhet här i Chile. De 12 lagen från Latinamerikas alla hörn gör upp i matcher av varierande kvalité i grannlandet Argentina och faktum är att samtliga lag har hypotetisk möjlighet att gå vidare till kvartsfinal inför sista gruppomgången.

Såhär ser situationerna ut i respektive grupp efter två omgångar:

Grupp A

Argentina Bolivia Colombia Costa Rica

Ingenting fungerar för värdnationen Argentina, man har endast lyckats erövra två poäng på två matcher och en seger mot Costa Rica imorgon måndag är inte bara ett krav, det är en nödvändighet för att inte landet ska dras ner i ett träsk av förnedring liknande den ekonomiska dekadensen för 10 år sedan. Messi är totalt under isen och en tydlig spricka mellan honom och hans beundrare och hans antagonister i laget och på läktaren vidgas alltmer. Costa Rica å andra sidan har spelat riktigt trevlig fotboll och 2-0 mot Bolivia häromdagen var välförtjänt. Mot Argentina ska man dock vara chanslösa men det var å andra sidan Bolivia också. Stackarna från Bolivia lyckades kämpa sig till mycket välförtjänta 1-1 mot Argentina i invigningsmatchen men mot Costa Rica i Jujuy var man helt vilsna och det syntes tydligt varför Bolivia är det lägst rankade laget i Sydamerika. Colombia leder lite förvånande gruppen med en seger och en oavgjord match och mot Bolivia senare i eftermiddag ska bara gruppsegern säkras. Colombia spelar bra och är gruppens bästa lag, i skrivandes stund leder colombianerna också mot Bolivia efter 20 minuters spel.

Grupp B

Brasilien Ecuador Paraguay Venezuela

Dödens Grupp och Skrällens Grupp. Hör och häpna – Venezuela, historiens kalkonlag och kontinentens enda land där fotboll inte är den största sporten, leder gruppen med där Brasilien och Paraguay är med. Efter första omgången där matcherna Brasilien – Venezuela och Ecuador mot Paraguay bägge slutade 0-0, och andra där Venezuela välförtjänt besegrade Ecuador samtidigt som Brasilien med nöd och näppe och inte helt rättvist lyckades få 2-2 i slutminuten mot ett kämpande Paraguay som måste fått hela spansktalande Latinamerikas sympatier leder plötsligt det vinröda landslaget från Sydamerikas minst fotbollskända land Dödens Grupp. Inför sista omgången behövs endast en oavgjord match mot Paraguay för att Venezuela ska spela kvartsfinal, en inte helt omöjlig uppgift, och Brasilien behöver vinna mot Ecuador. Brasilien har dock inte spelat bra, brasilianarna är alltid skickliga fotbollspelare men lagspelet har inte fungerat. Samma symptom som värdnationen Argentina verkar genomsyra de så kallade sambaspelarna och var inte helt förvånade om Ecuador lyckas skrälla på onsdag.

Grupp C

Chile México Perú Uruguay

Chile och smått överraskande Perú delar på ledningen i Grupp C efter två spelade matcher. Chile vann väntat sin första match med 2-1 mot México som förståeligt verkar vara helt bakom flötet på grund av tidigare incident utanför planen. Samtidigt inträffade skräll nr. 1 då Perú lyckades få oavgjort, 1-1, mot förra årets VM-fyra Uruguay. Chile ställdes ordentligt på prov i andra omgången då man fick möta de himmelsblå från kontinentens östkust, för första gången på hela året en riktigt svår motståndare och en välspelad match i Mendoza inför närmare 30 000 tillresta chilenska fans som färgade i stort sett hela stadion rödfärgad slutade rättvist 1-1. Senare samma kväll inträffade skräll nr. 2 då Perú lyckades gå segrande ur kampen mot México med 1-0. Antingen är det mycket riktigt en skräll då Perú brukar sluta bland de tre sämsta i Copa América och samtliga VM-kval, eller så är México helt enkelt längre bakom flötet än vad som är vanligt. Hur som helst så ligger vårt nordliga grannland överraskande på samma poäng som gruppledaren Chile, dock med färre mål gjorda. México är mer eller mindre helt borta och ett smärre mirakel ska till för att inte aztekerna åker hem efter tisdagens match mot Uruguay som fortfarande har chansen att ta sig till kvartsfinal men då behöver de vinna med ett par måls skillnad, något som inte ska vara alltför svårt verkar det som. Chile och Perú möts sedan i årets hetaste match, Stilla Havs-derby mellan två ärkerivaler på tisdag kväll. En match som egentligen inte hade varit så spännande men tack vare Perús vinst i fredags blir det en spännande avslutning på gruppen på tisdag.

Copa América är en mycket trevlig fotbollsturnering! Denna är den andra som jag upplever "på plats" i Sydamerika, 1999 spelades turneringen i Paraguay och jag hade äran att bo just i Argentina vid det tillfället. Det går dock inte att jämföra intresset mellan då och nu, trots fanatismen över fotbollen i Argentina var landslaget nere i en så djup svacka (Minns till exempel 0-3 - förlusten mot Colombia och Argentinas TRE (!) missade straffsparkar) att tävlingen trots kvartsfinal för Argentina tråkigt nog ganska obemärkt gick förbi där jag bodde. Här i moderat fotbollsintresserade Chile däremot har "Marea Roja", landslagets supporterkultur, svept in landet i en röd festyra och det är fotboll mer eller mindre överallt!

Åker förövrigt ner till Santiago på fredag morgon och stannar en vecka för diverse ärenden. Tänkte ta en sväng till Valparaíso och Viña del Mar också och uppleva minnen från en glad tid år 2004.

Jueves de la noche

Se enferma Fidel Castro y gobierna su hermano. Se enferma Hugo Chávez y gobierna su hermano. ¿Y si se enferma Sebastián Piñera, gobernará entonces el país su hermano el Negro?

Se armó la fiesta papurri papá!!!

Argentina - Colombia

Suck

Efter ett nytt debacle för värdnationen. Ikväll i köldslagna Santa Fé i provinsen med samma namn lyckades Albicelestes från vårt transandinska grannland endast uppnå 0-0 mot ett defensivt smart spelande, lugnt och coolt Colombia. Tendensen för Argentina var samma som mot Bolivia i fredags, Argentina försöker och försöker men iskalla motståndare som ingen har hört talas om plockar lungt och säkert ner storspelarna Messi, Tévez, Higuaín, Cambiasso, Agüero och alla de andra. Ingenting fungerar i Argentinas spel.

Argentina, hemmanationen som kanske till och med äntligen skulle lyckas ta hem ett stort mästerskap, är nu farligt nära att bli utslagna ur sin egen turnering.

"They should have Maradona back..."

Matchrapport Chile - México

Sådärja, dagen efter den onödigt spännande matchen mellan Chile och México. Chile spelade faktiskt mycket bra men precis som i VM förra året lider de av en fantastisk oförmåga att få in bollen där den hör hemma, det vill säga i motståndarnas mål. México, en av Latinamerikas trevligaste fotbollsbekantskaper, lider naturligtvis av incidenten häromdagen då åtta (!) spelare skickades hem efter att besatts av den briljanta idén att dra upp lyxprostituerade på rummen efter en blöt natts fest. Det gröna landslaget från Latinamerikas nordligaste utpost ringde efter åtta reserver som med blixtens hastighet flögs ner till Argentina för att försöka ta en plats på planen och spelet är därefter. Osäkert och defensivt. México fick inte låna bollen många minuter under första halvlek och det var inte många gånger som det var mer än en grönklädd spelare på offensiv planhalva. Men under första halvleks första och enda mexikanska anfall som resulterade i en hörna, då lyckas de naturligtvis få in bollen bakom den föga övertygande väktaren Claudio Bravo framför Chiles mål. Det var inte bara ett fullkomligt onödigt ledningsmål som México lyckades prestera, det var dessutom ett slappt och opreciserat nickmål som till och med underteckad hade kunnat rädda. Tungt tungt. Och inte blev det bättre av att de chilenska anfallarna Alexis Sánchez och Humberto Suazo, vanligtvis notoriska målspottare i sina respektive klubblag, misslyckades kapitalt med det som de är på planen för att utföra: mål. Första halvlek slutade 0-1 och ett groteskt antiklimax knackade skrattretande på dörren.

Andra halvlek var en kopia på den första: massivt chilenskt tryck mot motståndarnas mål och de gröna såg mer och mer ut som ett försvarande handbollslag. Men frustrationen över de uteblivna målen på planen smittades av till oss åskådare och vi vred våra händer åt det ena misslyckade anfallet efter det andra. Antiklimax gnuggade sina händer på andra sidan porten. Men till slut, efter 66 minuter som kändes som sju år och åtta bedrövelser, och tre flaskor kall Cristal senare kom ÄNTLIGEN kvitteringsmålet som fick oss framför TV: n att hoppa högt. Och bara 6 minuter senare kom också ett ledningsmål, typiskt nog från Arturo Vidal som hade spelat katastrofalt dåligt i första halvlek och både vi TV-tittare som kommentatorer önskade grabben utbytt inför andra halvlek. Härligt! Nu väntade 18 minuters väntan på en slutsignal som aldrig verkade närma sig. México tilläts komma upp och försöka anfalla i slutminuterna men Chile höll ihop sitt försvar och efter visslet som indikerade 90 plus 3 spelade minuter dröjde det inte länge förrän tutandet bland Aricas kvarter började. Vi satte oss också tillsammans med svåger och svägerska i deras bil och vilt tutande åkte vi in till centrum för att delta i en lång karavan av tutande och tjoande bilar, motorcyklar, lastbilar och flaggviftande folk. Lättnad!

Ikväll tar Copa América en paus och inga matcher spelas. Imorgon däremot tar hemmanationen och mitt andra favoritland, maravillosa Argentina, emot Colombia i Santa Fé och nu MÅSTE de blåvita vinna för att ha chans att ta sig vidare till slutspel och undvika ett värre fiasko än vad som upplevdes under VM 2002. Argentina imponerade verkligen inte senast mot kontinentens blåbär Bolivia som kämpade sig till en mycket hedervärd 1-1 – insats i La Plata. Bolivia i sin tur möter Costa Rica i övermorgon torsdag i mitt Jujuy, ett Jujuy som till större delen består av bolivianer eller ättlingar till bolivianer. Den matchen kommer bara bli så häftig, Estadio 23 de Agosto kommer vara lika grönfärgad som vore matchen spelad i La Paz.

Visiones de los festejos en Arica

Jaaaa!!

Copa América

Nu är det snart en timme kvar tills Chiles debut i Copa América mot México och jag har då sällan stött på större fotbollshysteri än nu. Sent omsider har landet vaknat till liv och svepts in i ett rött skimmer och hux flux handlar glädjande nog nästan allt på TV och radio om det vackra spelet och Copa América. Helt plötsligt har ett helt folk gått in i en kollektiv rödvitblå trans, flaggor viftas och röda matchtröjor går omkring på gatorna. Härligt!

Folkets förväntningar på La Roja är stora och många väntar sig underverk. Det fenomenet brukar nästan alltid båda illa för unga och inte helt rutinerade spelare som Chiles landslag består av. Chile har dock spelat bra de senaste åren och i år har man inte förlorat en enda match så naturligtvis hoppas vi på att det äntligen ska gå bra för Chile i Copa América. Jag personligen tror inte på något mirakel, men den här gången har man en bra chans att ta sig vidare från gruppspelet till kvartsfinal och kanske eventuellt också till semifinal.

Vi ska snart iväg till svägerska Exilda och svåger Ives för att se på matchen som börjar klockan 20.30 lokal tid. Under tiden kollar jag på Chiles övriga konkurrenter Uruguay och Perú som spelar sin debutmatch. Perú, kontinentens näst sämsta landslag, ledde länge och väl mot de himmelsblå Orientales som kom fyra i förra årets VM men i första halvleks sista sekund kvitterades matchen.

Vamos Chile!!

Det regnar i Arica

Igår kväll, precis när jag förberedde nattvilan, börjar det regna. Och inte bara ett litet ynkligt duggregn som det har varit tidigare ett par gånger, utan regnet stod mer eller mindre som spön i backen. Jag har alltid avskytt regn, med tanke på de årliga 300 regndagar som Stockholm upplever, och barmhärtigt nog är Arica välsignat med sol närapå året runt, regn är en bristvara. Jag har dock märkt att en närapå total avsaknad av nederbörd blir rätt tråkigt i längden och på senare tid har jag kommit att sakna regnet, en rejäl regnskur och den rena luften som man andas in efteråt. Ergo: Gudars vad underbart det var att känna regnet falla igår! Här i utkanten av Atacamaöknen är det torrt, mycket torrt, och på sin höjd kan det dugga en eller ett par gånger om året så det som hände sent igår kväll var något unikt.

Communityn där vi bor var tyst och nedsläckt och inte ens tomten var vaken när regnet började smattra mot taken. Men plötsligt lyser nästan varenda lägenhet upp och fönster och balkonger fylls av förundrade folk och de yngsta grannarna, de som aldrig någonsin tidigare har upplevt ett riktigt regn, springer ut för att känna den öppna himlen och de fallande dropparna. Undertecknad var naturligtvis också tvungen att känna hur regnet vätte mark och hus.

Idag, över 12 timmar efteråt, är marken fortfarande fuktig.

Spelschema Copa América

God söndagafton,

Från ett vintrigt Sydamerika rapporteras att årets fotbollshändelse har inletts, Copa América 2011 i Argentina. Och efter två dagar och fyra matcher har två ganska stora skrällar inträffat, Argentina vs. Bolivia 1-1 i fredags och dagens match mellan Brasilien och Venezuela som slutade 0-0.

Jag är överjädrans trött ikväll efter TVÅ asados, så jag tänker inte skriva mer nu. Imorgon spelar Chile och då blir det mer, det utlovas. Under tiden kan ni spana spelschema för turneringen, uppdaterat med helgens drabbningar.

GRUPP A

La Plata, Jujuy, Santa Fé, Córdoba

1/7 Argentina – Bolivia 1-1

2/7 Colombia – Costa Rica 1-0

7/7 Argentina – Colombia

8/7 Bolivia – Costa Rica

10/7 Colombia – Bolivia

12/7 Argentina – Costa Rica

1 Colombia 1 1 0 0 1-0 3

2 Argentina 1 0 1 0 1-1 1

2 Bolivia 1 0 1 0 1-1 1

4 Costa Rica 1 0 0 1 0-1 0

GRUPP B

La Plata, Santa Fé, Córdoba, Salta

3/7 Brasilien – Venezuela 0-0

3/7 Paraguay – Ecuador 0-0

9/7 Brasilien – Paraguay

9/7 Venezuela – Ecuador

13/7 Brasilien – Ecuador

13/7 Paraguay – Venezuela

1 Brasilien 1 0 1 0 0-0 1

1 Ecuador 1 0 1 0 0-0 1

1 Paraguay 1 0 1 0 0-0 1

1 Venezuela 1 0 1 0 0-0 1

GRUPP C

San Juan, Mendoza, La Plata

4/7 Uruguay – Perú

4/7 Chile – México

8/7 Perú – México

8/7 Uruguay – Chile

12/7 Chile – Perú

12/7 Uruguay – México

1 Chile 0 0 0 0 0-0 0

1 México 0 0 0 0 0-0 0

1 Perú 0 0 0 0 0-0 0

1 Uruguay 0 0 0 0 0-0 0

TAYTA: Keith Moon