Politik och Fotboll

Hej på Er,

Nu ska vi prata om många saker här. Men vi börjar med det allra viktigaste, det vill säga fotboll. Eller för att citera Bill Shankly från 1981:

 

"Some people believe football is a matter of life and death, I am very disappointed with that attitude. I can assure you it is much, much more important than that".

 

Nu i dagarna spelas världsmästerskapen för U20-landslag i Turkiet, och trevligt nog hade Chile och "La Rojita" tagit sig till kvartsfinal, som i söndags spelades i Istanbul mot Ghana. Hur det gick? 2-2 efter full tid och i allra sista sekunden, och jag menar verkligen i allra sista sekunden, av förlängningen gör Ghana 4-3. Chile ute och Ghana till semifinal. Och det var ett bittert skitmål som retfullt studsade in mellan stolparna. Men vi kan verkligen vara stolta ändå, La Rojita har spelat över förväntan och trots en överjävligt bitter förlust i söndags kan pojkarna dunka sig själva i ryggen efter ett över förväntan genomfört spel. Och det är detta som vi ska prata lite om nu. Pojkarna på planen var inte någon över 20 år (av en anledning heter det U-20) och de främsta lirar till vardags i bästa fall i något inhemskt mittenlag i ligan men sällan har jag skådat ett så vackert spel som jag fick se på TVN i söndags. En kämpaglöd, en kampvilja och en energi som skulle få grinollen Cristiano Ronaldo att tjurigt slänga sig mot marken för att sedan kasta lystna blickar mot domaren i hopp om repressalier för motståndaren. Pojkarna i Chile och Ghana bjöd på en fantastisk match som var sevärd kanske inte på grund av tekniken men på grund av viljan, orken, glädjen, kämpartakterna och bristen på filmningar och kärringspelande miljardärer som nämnde Ronaldo som tycker att det är viktigare att håret ligger rätt efter en filmning än att spela boll. Det var 120 minuter spelglädje som jag såg och trots att Chile åkte ut är jag ändå rätt nöjd efter att ha sett hur pojkarna i La Rojita och Ghana framförde sin version av El Juego Bonito. Divorna som spelar i de "vuxna" landslagen borde ta efter pojkarna som spelar U20-VM och vår fotboll skulle vara en än skönare konst än vad den är idag.

 

Så, då var det sagt och vi går vidare med politik. Och jag tänker inte ens nämna den Politiska Korrekthetens egen Roskildefestival Almedalsveckan och hur fega politiker från både höger och vänster, inklusive Statsministern, hellre pratar om hur de ska stänga ute en stor del av Sverige Folk från det politiska livet istället för att fundera ut hur man tillsammans kan arbeta för att Sverige ska bli ett bättre land. Nej, nu är det chilensk politik som gäller.

 

Jag är invandrare i Chile, och följdaktligen har jag ingen som helst talan när det gäller chilensk politik och chilenskt samhälle. Om det inte passar så är det bara att åka hem igen. Precis som det borde vara i ett annat land som jag känner till. Men jag måste bara kommentera det faktum att socialisten Michelle Bachelet, tidigare president och av någon outgrundlig anledning som övergår mitt över genomsnittliga förstånd betraktad som hjältinna och landsmoder, är tillbaka i Chile och nu ställer upp i presidentvalet.

 

I höst, eller i vår beroende på hur man ser det, är det presidentval i Chile. Vår nuvarande statschef Sebastián Piñera har haft en tung mandatperiod med sviktande opinion och dagdrivande kriminella yrkesdemonstranter och andra flumhuvuden som använder epitetet "yttrandefrihet" som alibi för att förstöra allmän egendom och slänga sten och molotovcoctails mot polis under så kallade "demonstrationer" mot dagens utbildningssystem, glatt påhejade av kommunistpartiet PC. Men faktum är att Piñera är den bäste president som Chile har haft sedan demokratins återinförande 1990. Chilenska ekonomin tuffar framåt på ett sätt som hans socialistiska företrädare aldrig någonsin lyckades med. Korruptionen har minskat såpass att Chile förra året blev invalda i OECD, något som hade varit en omöjlighet för bara 5 år sedan.  Föräldraledigheten har utökats med det dubbla och den lagstadgade minimilönen har höjts avsevärt, något som företrädarna från vänstern konsekvent vägrade genomföra.

 

I Chile sitter presidenten, det vill säga stats- och regeringschefen, endast en mandatperiod åt gången som varar fyra år. Piñera tillträdde i januari 2010 så nu ska det väljas ny president i vår. Och Michelle Bachelet är tillbaka. Hon får självklart ställa upp som president precis så mycket som hon själv vill och så mycket som landets konstitution tillåter. Men det som jag rynkar på ögonbrynen åt är reaktionen på hennes återvändo och hennes nyfunna lust på presidentstolen och vänsteroppositionens retorik. Politik är smutsigt och det vet vi alla, men såhärpass? Likt en nästan religiös uppenbarelse har en typ av personkult blossat upp den senaste tiden, stora porträtt på hennes smajl har satts upp både i Arica, Calama och Santiago med texten ”JAG ÄR TILLBAKA” och TV visar emotionellt instabila personer med tårarna rullande då de hulkar fram att ”min kära lilla Michelle är tillbaka!” och ren karnevalsyra utbröt då hon på en presskonferens tillkännagjorde att hon kommer ställa upp i valet. Är det Nordkorea vi har hamnat i?

 

Bachelet var president, Sydamerikas första demokratiskt valda kvinnliga, mellan 2006 och 2010. Chile tog ett mycket stort steg framåt på progressivitetens väg när man under våren 2005 valde kontinentens första kvinnliga president och det låg föga förvånande ganska stora förväntningar på henne när hon tillträdde. Vad hände då under Michelles mandatperiod? Jo sällan har väl ett land stått så stilla i sin utveckling som under hennes regim. 2010 lämnade hon ifrån sig ett Chile med en skyhög arbetslöshet (11,7 % som max), en rekordkorrumperad statsapparat, en stegrande inflation (över 4 %), ökad fattigdom (ökad med 15 %) och SÄNKT bruttonationalprodukt per capita. Hon fortsatte också glatt på den av hennes socialistiska företrädare krattade vägen att till högstbjudande sälja ut den statligt ägda kopparindustrin och i dagens läge är 70 % av Chiles koppar, som rätteligen tillhör CHILE, i händerna på utländska investerare. Jag väljer dock att inte vidare nämna fallet med tsunamin år 2010, då hon efter den enorma jordbävningen i södra Chile gick emot sitt expertisråd och medvetet valde att INTE utlysa tsunamilarm, något som orsakade 180 människors död när 10 meter höga flodvågor slog in över Araucanía-regionen.

Men, och det ska med rätta erkännas, hon lyckades bygga upp ett effektivt bidragssystem, där vem som helst kunde be om pengar i present. Under sin tid som president ansåg hon det mycket viktigt att köpa sin popularitet genom att skänka olika former av allmosor till folk och framför allt under julveckorna for kvinnan smajlande land och republik runt med löften om ”julgåva på 40 000 CHP!” (ca. 550 SEK) vilket naturligtvis gjorde folk glada. Men skapar utförsäljningar av naturtillgångar och bromsad tillväxt kryddad med svågerpolitik och ryggdunkanden samt allmosor och gåvor ett framgångsrikt, stabilt och säkert samhälle? Nej naturligtvis inte.

 

Varför är då Michelle Bachelet så populär? Varför visade TV upp till tårar rörda folk människor som pratade om henne som en uppenbarelse av Jungfru Maria? Jo naturligtvis - Michelle Bachelet är kvinna. Chile tog, som berättat, ett enormt kliv mot jämlikhet och progressivitet när Bachelet valdes som kontinentens första demokratiskt valda kvinnliga statsöverhuvud. Jag frågar mig varför hon inte tog tillvara på chansen, möjligheten som hon fick. Ingen hade varit gladare än jag om det visade sig att Michelles politik hade fungerat, men det gjorde den inte, det är bara att inse, och hon överlämnade ett Chile kanske inte i ruiner men med en ekonomi på glid och en sänkt BNP per capita. Därför är det snudd på beklämmande att se den personkult som nu råder i Chile kring hennes person. Det är inte politikern Bachelet som folk hyllar - utan personen Bachelet, kvinnan Bachelet. DET är inte ok, och det är DET som oroar mig.

 

Men ändå - Michelle Bachelet kommer med all säkerhet att gå segrande ur vårens presidentval och det är lika bra att vi förbereder oss för det redan nu.

 

Och på tal om politik: det var väl en himla tur att Hosni Mubarak försvann från makten under arabiska våren så det blev fred, stabilitet och demokrati i Egypten?

Lite nytt....

Sent mellan rapporterna nu. Beklagar för det men så har det också varit en lite småtråkig vinterdvala härnere. Två veckors vinterlov från studierna kombinerat med ett nyhetsflöde lika med noll bidrar inte till någon större dos av kreativitet. Temperaturerna har legat på 12-15 grader vilket räknas som kallt här i Arica. Vintern har haft sitt fasta grepp om vår region fram tills för ett par dagar sedan då solen tittade fram för första gången på ett par veckor. En del jordskalv har det varit också, både i Arica och i Sverige. Imorse och häromkvällen skakade det till här, inte något av skalven nådde upp till ens 4 på Richter och häromveckan skakade Sveriges västkust vilket hör till ovanligheterna. Må så vara att man inte är van vid jordskalv (läs: INTE jordbävningar) i Sverige men det var faktiskt pinsamt att läsa hur media vrålade om ”JORDBÄVNING I HALLAND!” och höra folks gråtmilda historier om hur allt hade skakat och hur saker nästan hade gått sönder och hur förfärligt det hade varit.

Jag är just nu i full fart med att avsluta en utbildning för att fortsätta som lärare i engelska, men på mer avancerad nivå. Bara de sista tentorna kvar nu innan man kan titulera sig TEFL Certificated. På tal om studier så har jag ännu inte kommit igång med universitetet, då jag väntar på en dispens från rektorn angående mina betyg. Det är en lång historia som bottnar i ett lite trögkört utbildningssystem, lite mer byråkrati och dessutom reformer inom Chiles utbildningsdepartement som försenar hela maskineriet. Fråga inte, till och med jag är trött på den historien.

Igår var det träningsmatchdag i fotbollsvärlden och både Chile och Sverige förlorade med 0-3. Sverige spelade en avskedsmatch på Råsunda som sorgligt nog ska rivas och Chile var i USA en sväng och spelade en match mot Ecuador. La Roja stod inte alls att känna igen och det måste till en ordentlig kragtagning om förstaplatsen i CONMEBOL’s VM-kvalgrupp ska behållas. Ja, Chile leder Sydamerikas kvalgrupp till VM 2014 i Brasilien.

Vi tillbringade helgen i Tacna tillsammans med svåger och svägerska. God mat, bra shopping och energiskt nattliv. Trevlig stad det där, men jag har fortfarande stor lust att fortsätta vidare norrut i Perú, till Arequipa och Nazca.

Förövrigt är det tydligen hit till Sydamerika, eller närmare bestämt till nyligen nämnda Ecuador, som man behöver flytta/fly för att komma undan de feministiska PK-horderna som härjar i Europa.

Favorit i repris

Gratulerar lillasyster på din dag!

För lite dryga året sedan vaknade vi tidigt på morgonen av ett jordskalv med cirka 6,2 graders styrka. Imorse hände det igen. Ganska exakt klockan sex på morgonen vaknar jag av ett brummande underjordiskt ljud och sekunden efter börjar hela huset skaka. Rejält, riktigt ordentligt. Under ett "vanligt" skalv brukar fönster klirra lite i rörelserna men det hörde man ingenting av utan det dränktes av dundrandet, knakandet i väggar, tjutande billarm och saker som föll i marken, både ute och inne. Skalvet uppmättes till 6,4 på Richterskalan och epicentrum låg bara fyra mil härifrån. Det är en effektiv väckarklocka, kan jag lova, upp kommer man definitivt. När skakandet satte igång han jag tänka mer än en gång att "nu kommer det stora skalvet, nu är det här". Som tur var hände inget allvarligt, vi båda mår bra och det var aldrig någon risk för tsunami eller liknande. Den stora jordbävningen som vi alla väntar på får vi snällt fortsätta vänta på.

Vi var en sväng till Tacna i Perú i lördags, gjorde lite ärenden och åt god mat, en vanlig lördagstripp. Annars är det nedräkning till nästa helg och BIERFEST ARICA! Tydligen ska det bli riktigt kalas, både inhemsk öl från södra Chile ska skeppas upp som europeisk, jag har sett reklam för fransk, tysk, holländsk och belgisk pilsner. Ser fram emot det, men innan vi kan njuta av helgen med en tysk Hefeweiss är det tenta i administration på torsdag.

Jag fick ett nytt favoritlag i Premier League i söndags: Manchester City. Vad de blåa från Manchester ställde till med i helgen när de snuvade storebror United på ligasegern och fick Alex Ferguson att stå med lång näsa är fantastiskt och mina tidigare favoriter Crystal Palace får nu dela på ledartronen med Manchester City.

Tisdag kväll

Något konstigt har hänt med mig det senaste året. Jag är nämligen magsjuk igen. Jag, som tidigare har kunnat äta sten utan att detta har medfört någon extraordinär ökning av inre aktiviteter, ligger återigen däckad och med inställda planer. Inga lektioner på universitetet ikväll bidde det därmed, tråkigt då jag gillar juridik och behöver all matematik som kan fås. 

Eftermiddagen ägnades åt engelskundervisning i två timmar och sedan gick jag iväg och hämtade ut min kära dator från reparatören igen som verkar fungera bra hittills. Det är sant som de säger, de gamla grekerna: man vet inte hur mycket något betyder för en, innan man saknar det. 

Lyssnade lite och såg sista tio minuterna av Stockholmsderbyt tidigare i eftermiddags. AIK kan inte göra mål verkar det som, jag fick lite känsla av 1998 när jag såg dem spela och ineffektiviteten framför mål. Självmål var AIK: s bäste målskytt den säsongen och mycket riktigt gjorde Självmål AIK: s mål även idag. Å andra sidan vann AIK SM-guld när Självmål var som målfarligast år 1998... Far därhemma visade matchen i sin iPhone, över FaceTime, och jag tittade i min iPad. Kanske primitivt men jag tycker att det är häftigt och kul att det går så lätt att kommunicera nu. När jag bodde i Jujuy i Argentina för endast 13 år sedan pratade jag med familjen en gång varannan vecka, och då bara tio minuter åt gången. Det var annorlunda. 

Annars är den största nyheten i Chile just nu den stora rättegången mot tidigare regeringsmedlemmar och -tjänstemän som nyligen har inletts i Santiago. Åtalet gäller dråp på nästan 200 personer som miste livet i tsunamin som medföljde den stora jordbävningen som inträffade den 27 februari 2010 i södra delarna av landet. De åtalade anklagas bland annat för att inte ha följt gällande säkerhetsrutiner, negligerat information och vilselett befolkningen. Bland annat gick dåvarande och avgående presidenten Michelle Bachelet ett par timmar efter skalvet ut med ett tal till nationen i samtliga nationella tv-kanaler och radiostationer och avblåste risken för tsunami och manade till lugn. Ett mycket märkligt beteende av en statschef, då en nästan sex meter hög tsunami hade slagit in över sydchilenska kusten cirka en halvtimme INNAN presidentens tal. Bristen på central ledning var uppenbar dagarna efter det massiva skalvet och den avgående regeringen tycktes mest vara intresserade av att skicka militär för att skjuta på hungriga och frusna människor som stal mat och kläder i de drabbade områdena. Stjäla är såklart inte bra men vad gör man i ett sådant läge, om man har förlorat allt man ägde och om man inte har mat, vatten eller mediciner? Jag anser att det är helt rätt av Chile att de ansvariga regeringsmedlemmarna och -tjänstemän utreds och ställs inför rätta för brist på engagemang och felaktig hantering av denna krissituation. Men man måste också ha i åtanke att denna rättegång är politisk. Jordbävningen inträffade precis i övergången från socialistiskt styre under avgående presidenten Michelle Bachelet till ett högerstyre under den tillträdande presidenten Sebastián Piñera och den ny styrande högeralliansen har aldrig missat någon möjlighet att kritisera den tidigare regeringen och presidenten för det misslyckade hanterandet av situationen efter skalvet år 2010. Då den nuvarande regeringen fick visa upp sig dels under den famösa räddningen av gruvarbetarna i Copiapó men också under jordbävningen i Japan förra året då hela chilenska kusten fick tsunamilarm tog man såklart tillfället i akt att inför hela landet dels visa sin förträfflighet men också att utdela kängor till Bachelet och hennes tidigare regering. 

Det är bra att de ansvariga ställs inför rätta, men processen är också ett spel för de politiska gallerierna. Bra eller dåligt - bestäm själv. Michelle Bachelet själv kan inte åtalas då tidigare statschefer åtnjuter en typ av åtalsimmunitet i Chile men det diskuteras i kongressen, där högeralliansen har majoriteten i bägge kamrarna, om att upphäva denna typ av immunitet, just för att även ställa den tidigare presidenten inför rätta för dråp. 

Söndagskrönika

Söndag igen, och det är varmt, och det är dags för en söndagskrönika. Från mig till Er.

Det skakar oroväckande i det här landet. Nyss läser jag på La Tercera att man har evakuerat områden, precis samma områden som drabbades av det förödande skalvet år 2010, i södra Chile på grund av en jordbävning som mätte 6,4 enligt chilenska mätningar men 7,2 enligt amerikanska tidigare i eftermiddags. Läskigt, hoppas det inte blir någon ny katastrof liknande den för två år sedan.

Mina kära föräldrar hemma i Sverige behöver inte läsa detta stycke utan kan hoppa direkt till nästa. Vi har nu fått tillskott i vår lilla familj. Som bekant hade vi i förra året en katta, Mishi, som trevligt nog adopterade in sig själv hos oss. I augusti smet Mishi ut och rände med Randige Racke och Prickige Prille en hel helg och två månader senare föddes inte mindre än SJU kattungar här hemma. Alla katter, och Mishi också, fick i december nya hem hos alla Gabrielas systrar då jag var på besök i Sverige och det var omöjligt att ta hand om åtta katter helt själv, som Gabriela var tvungen att göra till en början. Alla ungarna lever, växer, leker och mår bra i sina nya hem, men igår fick jag och Gabriela tillbaka en av dem från svärmor. Sväran har haft tre katter (en tidigare och två av våra ungar) hos sig och tyckte att det blev lite väl många till slut. Så från och med i går eftermiddag bor en liten gulvit hankattunge hos oss och börjar återvänja sig vid sin födelseplats. Vår ringa kattallergi är under kontroll, så det är inga problem än så länge. Sväran skämmer bort sina katter, kattmat verkar vår nye familjemedlem inte tycka om men han är galen i mjölk, tonfisk och rått kött. Vi ska bara komma på ett bra namn på det lilla livet, har Ni något/några förslag?

Igår kväll hade vi i huset en gemensam knytkalasasado ute på gården. Jag och Gabriela tog med oss en påse kall öl, ett stort paket chorizo och färskt bröd till choripán och så hade jag gjort min famösa pebre som alla blir så förtjusta i. Kanske borde hemlighålla receptet från och med nu, det är egentligen inget speciellt alls utan snarare på gränsen till det rent imbecillt enkla, men eftersom det jublas högt varje gång kända och okända personer smakar på min kryddstarka röra så förpassar jag nog receptet till hemligheternas kammare. Min pebre får Ni smaka på när JAG gör den. Hur som helst hade vi mycket trevligt på vår gård fram till småtimmarna med sedan länge bekanta grannar och grannar som man tidigare endast hade hejat på i trappuppgången. Framåt småtimmarna fick de modigaste av våra nyvunna vänner även smaka på lite svensk nubbe som min far har skickat ner. Bäska Droppar fick förståeligt nog inga höga poäng, däremot slank Gammal Norrlands Akvavit med sin milda fina smak av ren dill och kummin ner till idel positivt gensvar. Nu vet jag väl inte hur pass svensk dillsnaps EGENTLIGEN passar till sydamerikansk asado men mitt initiativ att dela med mig lite av Sveriges kulturarv uppskattades mycket. En av mina nya bekantskaper hade tydligen släkt i Sverige och han kunde gnola första strofen på Helan Går så naturligtvis fick jag lära ut vår inoficiella nationalsång till samtliga närvarande, något som också uppskattades. Det är lätt att få nya vänner i Chile, med ett glatt humör, ett glas vin och en sprakande fräsande grill att samlas kring.

Jag ska återgå till skolbänken igen. Jag har precis skrivit in mig på ett universitet och ska läsa en kvällsutbildning i internationell ekonomi vilket jag ser mycket fram emot. Jag har länge velat gå tillbaka till högre läroverket, jag tycker om att studera och läsa. Lektionerna börjar klockan sju på eftermiddagen så jag har fortfarande hela dagen att ägna åt annat. Var igår eftermiddag i en bokhandel och köpte lite block och pennor till morgondagens start. Då skolorna här i Chile precis har inlett sin hösttermin har såklart alla bokhandlar och pappershandlar dekorerat med material inför skolstarten och det var nästan så man mindes barn- och ungdomens skolstart när man såg alla varor där i butiken. Den där melankoliska känslan av att ”nu är sköna sommaren slut och nu börjar skolan och hösten igen” kom tillbaka när jag inhandlade mina studiehjälpmedel. Bara så vi gör det klart för oss: Jag kommer INTE att gå med i FECh (studentorganisationen), jag kommer INTE att gå ut och demonstrera och jag kommer INTE att beblanda mig med så kallade studenter som tycks tro att studentlivet går ut på att skolka, ockupera kårhus, slåss med Carabineros och vandalisera sönder allmän och privat egendom i brist på intelligens och argument. Jag kommer att studera, ingenting annat.

Jag fick tidigare idag veta en nyhet som jag ännu inte riktigt har smält in. Förra året skrev jag ju lite grann sådär om fotboll och Copa América, Chiles framgångar och oväntade motgångar. Nästa Copa América, Sydamerikas motsvarighet till EM, går av stapeln år 2015 och till värdland hade Brasilien utsetts. Något märkligt kan tyckas, då Brasilien även ska arrangera Fotbolls-VM 2014 och dessutom Sommar-OS 2016 i Rio de Janeiro. Brasilien är en utmärkt värd för samtliga dessa och jag ser mycket fram mot speciellt Fotbolls-VM 2014, men märkligt kan tyckas hur ett land inom loppet av tre år får arrangera världens två största idrottsevenemang samt ett mindre, framför allt eftersom de globala idrottsorganisationerna då de utser värdland ska ta hänsyn till just tidigare arrangemang. Hur som haver har Brasilien valt att avstå från det mindre arrangemanget, vilket är just Copa América, och istället har man nu till arrangörsland utsett... *trumvirvel*... CHILE! Jag blev överlycklig när jag läste det i dagens Estrella Arica och att ägarna till vår stadion här, Estadio Carlos Dittborn som förövrigt var värd för en del matcher när Chile arrangerade Fotbolls-VM 1962, nu kommer att renovera, rusta upp och bygga ut den lilla idrottsplatsen så att Arica kan få vara värd en gång till. Helt lysande, ¡felicitaciones Chile!

I would like to take this opportunity to invite everybody that I know; family, relatives and friends, to come here to Chile in Juni-July of 2015 to watch the Copa América with me, watching some excellent soccer and having a good south american time, because that is what I am going to have! Welcome! iBienvenidos!

Skakigt värre

Både igår och idag har vi flera gånger upplevt att det skakar.

Väggar knakar, fönster klirrar och dörrar slår.

I bakgrunden hörs ett dovt dundrande.

Men bara lugna, det är inte jordskalv.

Det är bara Chiles armé som har en stor övning ett par mil härifrån.

Tänk er liknande scenario i Sverige.

Kort reflektion

Jag AVSKYR jordbävningar.

Väckarklocka

Svårt att komma upp ur säng på morgonen?
Försök med en jordbävning, magnitud 6,2.
Det funkar bergssäkert, tro mig.