Vi bor i en region som rör på sig. Både rent utvecklingsmässigt, politiskt och ekonomiskt, men även självaste berggrunden är aktiv. Jordskalv och vulkanutbrott är vanliga i Chile, tack och lov finns inga aktiva vulkaner i norra Chile där jag bor (peppar peppar...), men att marken skakar eller rentav gungar hör inte till ovanligheterna. Igår till exempel hade vi en liten fredagsasado och helt plötsligt stannar samtliga upp och säger "Está temblando!", "Det skakar!".
Häromveckan tyckte vulkanen Puyehue i södra Chile på gränsen till Argentina att det var dags att få utbrott igen, och det med råge denna gång. Senast Puyehue vaknade till liv var efter jordbävningen i Valdivia 1960, förövrigt den kraftigaste jordbävning som någonsin registrerats med en styrka på nära 10 på Richterskalan, då markrörelserna fick det slumrande berget att ilsket spy ut aska och lava. Utbrottet nyligen fick myndigheterna i bägge transandinska nationerna att utrymma byar i närheten, askregn gjorde dagen till natt i flera städer i Sydkonens södra delar och ett askmoln likt Eyjafjallajökulls dito fick flygtrafiken så långt bort som i Auckland, Melbourne och Kapstaden att ta en flera dagar lång paus.
Volcán Puyehue återgick till sin slummer efter ett par dagar och inga större materiella skador inträffade. Ett spektakulärt skådespel bjöd oss dock eldberget i södern på:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar