Nej jag är inte
tillbaka i bloggvärlden. Bloggen Mimers Brunn har fortfarande tagit en paus på
obestämd tid framöver. Men jag måste bara kommentera en sak:
Idag, 4 september, högtidlighåller socialismen och dess obskyra undergrupper det faktum att för 42 år sedan, år 1970, utsågs av Chiles folk socialisten Salvador Allende till världens förste demokratiskt valde öppet marxistiske president och statsöverhuvud. Det må så hända. Vi har alla våra politiska förebilder, vare de lyckosamma eller icke.
Just nu, i vår huvudstad Santiagos nocturne där nattens ro och frid borde råda, rasar bränderna och Carabineros kör skytteltrafik med arrestfordon mellan häktet och centrum. Diverse socialister, kommunister, anarkister och andra typer av vänstergrupperingar har börjat fira sin hjälte på bästa vänstervis. Det vill säga inte med glädje och högtidlighållande utan med kravaller, plundringar, bränder, misshandel, förstörelse och stenkastning mot myndigheter. Precis som vanligt med andra ord. Vänstern kan alltså inte ens högtidlighålla en av sina egna förebilder utan att ställa till med ytterligare bekymmer för samhällets invånare, samma invånare som de enligt sig själva försvarar och som enligt ett nyhetsreportage från igår nu är redigt trötta på att få egendom förstörd av terrorister.
Precis som vanligt med andra ord.
Idag, 4 september, högtidlighåller socialismen och dess obskyra undergrupper det faktum att för 42 år sedan, år 1970, utsågs av Chiles folk socialisten Salvador Allende till världens förste demokratiskt valde öppet marxistiske president och statsöverhuvud. Det må så hända. Vi har alla våra politiska förebilder, vare de lyckosamma eller icke.
Just nu, i vår huvudstad Santiagos nocturne där nattens ro och frid borde råda, rasar bränderna och Carabineros kör skytteltrafik med arrestfordon mellan häktet och centrum. Diverse socialister, kommunister, anarkister och andra typer av vänstergrupperingar har börjat fira sin hjälte på bästa vänstervis. Det vill säga inte med glädje och högtidlighållande utan med kravaller, plundringar, bränder, misshandel, förstörelse och stenkastning mot myndigheter. Precis som vanligt med andra ord. Vänstern kan alltså inte ens högtidlighålla en av sina egna förebilder utan att ställa till med ytterligare bekymmer för samhällets invånare, samma invånare som de enligt sig själva försvarar och som enligt ett nyhetsreportage från igår nu är redigt trötta på att få egendom förstörd av terrorister.
Precis som vanligt med andra ord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar