Japp, Första Maj även här i Chile och jag har haft en ledig dag, men med tanke på hur dagen har varit hade jag alla gånger föredragit arbete. Att Calama är en tråkig stad visste jag redan, men Calama har idag varit en dödare plats än den övergivna spökstaden Chuquicamata här i närheten. Inte ens supermercados eller ens shoppingcentret har haft öppet idag och jag var tvungen att leta riktigt länge innan jag hittade ett öppet lunchställe.
Jag har inte deltagit i något demonstrationståg, trots att jag faktiskt stöder en del av mina gruvarbetarkamraters krav: de att "åternationalisera" kopparindustrin, den som under 90-talet lades ut på entreprenad av faktiskt socialdemokratiska och socialistiska regeringar. Kopparn tillhör Chile och Chiles folk, inte utländska storföretag. Punkt.
Jag skrev häromveckan att ett av folknöjena här i Calama är drinkande och idag känns det som att Calamaborna verkligen har tagit tillfället att idka sitt nöje. Hela dagen har festandet hörts här och var, jag var ute för en stund sedan och tog en kort skymningspromenad och då var det faktiskt lite mer liv och rörelse på stan. Överförfriskade människor som köpte mer att dricka i de fåtaligt öppna spritbutikerna och skränande cumbia och reggaeton dånade ut från allehanda hus.
En sådan här dag märks det verkligen vilket deprimerande ställe Calama är.
Escrito con mi iPad
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar