lördag 31 mars 2012

Hockey utan Djurgården

Jag sitter och funderar såhär i lite paltkoma efter en sen lördagslunchcarbonara över vad som hände i Hockeysverige i eftermiddags: Djurgårdens IF åkte ur Elitserien. Det är så man nästan får tvätta kontaktlinserna när man läser det i tidningarna. Djurgårdens IF är ute ur Elitserien i Hockey.

Trots att jag som Gnagare sedan 7 års ålder tycker tämligen illa om Djurgårdens IF och allt som rör denna förening så kan jag ändå inte låta bli att känna uppgivenhet. Elitseriehockey utan Djurgården och utan stockholmsderbyn? Nej, det är något som inte stämmer där. AIK kämpar just nu på i semifinalen och håller Stockholms hockeyfana högt men för Stockholmshockeyn i stort är Djurgårdens nedflyttning en katastrof. Hammarby Hockey som gick i konkurs för ett par år sedan var väl visserligen inte till någon större glädje men det var ett lag med fans som drog folk till sina matcher och skapade intresse. När Hammarby gick i konkurs tappade Stockholmshockeyn en del av sitt kapital, vad händer nu när huvudstadens mest framgångsrika lag (för det är Djurgården trots allt) ska spela i en lägre division? Nej, något känns helt enkelt fel med Djurgården i Hockeyallsvenskan.

Tillbaka i plugget

Min första vecka tillbaka på högre läroverk är till ända och det var riktigt roligt att återgå till skolbänken igen. Intressanta ämnen, bra lärare och trevligt folk att umgås med, enda nackdelen är väl schemat med kvällskurser med sena kvällar. Universitetet/högskolan där jag läser heter INACAP, (Instituto Nacional para Capacitación Profesional) även kallat Universidad Tecnológica de Chile. Ett rikstäckande läroverk som startade som yrkeshögskola på 60-talet men som nu har fått status som universitet och är ett populärt lärosäte att studera vid. Det rankades för något år sedan som Chiles 18:e bästa universitet, hyfsat ok för ett land med totalt över 150 universitet och högskolor, både privata och statliga. Jag läser Internationell Ekonomi, där det denna termin ingår sex ämnen: internationell handel, handelsrätt och internationell rätt, administration, kommunikation, matematik och engelska. Framför allt engelskan kände jag var oerhört nyttig och nödvändig, under lektionerna har läraren bland annat gått igenom räkneord, klockan och ”the” och ”a-an”... jag hade självfallet hoppats på en liten smula högre nivå på engelskan och kanske något mer inriktat på engelsk affärskommunikation eller dylikt. Engelskan tenterar jag av så fort som möjligt så kan jag ägna den lektionstiden åt vettigare studier.

Något konstigt med lärarkåren är det dock: antingen är det en samling med look-a-likes eller så är de alla mer eller mindre (av mig) kända personligheter som nu har gått under jorden och startat ett nytt liv med att undervisa. Bara läs följande: I favoritämnena handelsrätt och internationell rätt har jag som lärare Chiara Siracusa som ställde upp för Malta i Eurovisionsschlagerfestivalen 1998 och 2006. I administration undervisar en ohälsosamt solbränd Nils Lofgren, måste be honom om Springsteens autograf någon gång. Ni undrar säkert alla var Hanna Zetterberg gör idag. Hon blev ganska berömd efter sin insats som Ronja Rövardotter i Tage Danielssons mästerverk från 1984 och senare på 90-talet satt hon ju i Riksdagen för Vänsterpartiet men hon för nu en alltmer anonym tillvaro. Jag kan avslöja att hon idag arbetar som min matematiklärare på INACAP Sede Arica. På tal om politik så blev jag dock lite paff när jag såg att jag hade jordbruksminister Eskil Erlandsson som lärare i huvudämnet internationell handel.

Annars inte mycket nytt att rapportera om, hösten med sin behagliga värme och svalkande vindar verkar ha kommit för att stanna. Jag njuter av mer moderata temperaturer, chilenarna mumlar och knotar över ”kylan”. Vår katt (fortfarande inget bra namn, vi kallar honom ”gato”, ”katten”, ”chiquillo”, ”grabben” eller liknande) bekantar sig med sitt nya hem och med kattorna på gården. Dags att ta honom till veterinären snart och göra honom till eunuck. Tyvärr tar folk inte hand om sina husdjur här och det finns redan alldeles för många stackars svultna och raggiga utekatter i Arica för att vår ska sätta fler till världen.

söndag 25 mars 2012

Söndagskrönika

Söndag igen, och det är varmt, och det är dags för en söndagskrönika. Från mig till Er.

Det skakar oroväckande i det här landet. Nyss läser jag på La Tercera att man har evakuerat områden, precis samma områden som drabbades av det förödande skalvet år 2010, i södra Chile på grund av en jordbävning som mätte 6,4 enligt chilenska mätningar men 7,2 enligt amerikanska tidigare i eftermiddags. Läskigt, hoppas det inte blir någon ny katastrof liknande den för två år sedan.

Mina kära föräldrar hemma i Sverige behöver inte läsa detta stycke utan kan hoppa direkt till nästa. Vi har nu fått tillskott i vår lilla familj. Som bekant hade vi i förra året en katta, Mishi, som trevligt nog adopterade in sig själv hos oss. I augusti smet Mishi ut och rände med Randige Racke och Prickige Prille en hel helg och två månader senare föddes inte mindre än SJU kattungar här hemma. Alla katter, och Mishi också, fick i december nya hem hos alla Gabrielas systrar då jag var på besök i Sverige och det var omöjligt att ta hand om åtta katter helt själv, som Gabriela var tvungen att göra till en början. Alla ungarna lever, växer, leker och mår bra i sina nya hem, men igår fick jag och Gabriela tillbaka en av dem från svärmor. Sväran har haft tre katter (en tidigare och två av våra ungar) hos sig och tyckte att det blev lite väl många till slut. Så från och med i går eftermiddag bor en liten gulvit hankattunge hos oss och börjar återvänja sig vid sin födelseplats. Vår ringa kattallergi är under kontroll, så det är inga problem än så länge. Sväran skämmer bort sina katter, kattmat verkar vår nye familjemedlem inte tycka om men han är galen i mjölk, tonfisk och rått kött. Vi ska bara komma på ett bra namn på det lilla livet, har Ni något/några förslag?

Igår kväll hade vi i huset en gemensam knytkalasasado ute på gården. Jag och Gabriela tog med oss en påse kall öl, ett stort paket chorizo och färskt bröd till choripán och så hade jag gjort min famösa pebre som alla blir så förtjusta i. Kanske borde hemlighålla receptet från och med nu, det är egentligen inget speciellt alls utan snarare på gränsen till det rent imbecillt enkla, men eftersom det jublas högt varje gång kända och okända personer smakar på min kryddstarka röra så förpassar jag nog receptet till hemligheternas kammare. Min pebre får Ni smaka på när JAG gör den. Hur som helst hade vi mycket trevligt på vår gård fram till småtimmarna med sedan länge bekanta grannar och grannar som man tidigare endast hade hejat på i trappuppgången. Framåt småtimmarna fick de modigaste av våra nyvunna vänner även smaka på lite svensk nubbe som min far har skickat ner. Bäska Droppar fick förståeligt nog inga höga poäng, däremot slank Gammal Norrlands Akvavit med sin milda fina smak av ren dill och kummin ner till idel positivt gensvar. Nu vet jag väl inte hur pass svensk dillsnaps EGENTLIGEN passar till sydamerikansk asado men mitt initiativ att dela med mig lite av Sveriges kulturarv uppskattades mycket. En av mina nya bekantskaper hade tydligen släkt i Sverige och han kunde gnola första strofen på Helan Går så naturligtvis fick jag lära ut vår inoficiella nationalsång till samtliga närvarande, något som också uppskattades. Det är lätt att få nya vänner i Chile, med ett glatt humör, ett glas vin och en sprakande fräsande grill att samlas kring.

Jag ska återgå till skolbänken igen. Jag har precis skrivit in mig på ett universitet och ska läsa en kvällsutbildning i internationell ekonomi vilket jag ser mycket fram emot. Jag har länge velat gå tillbaka till högre läroverket, jag tycker om att studera och läsa. Lektionerna börjar klockan sju på eftermiddagen så jag har fortfarande hela dagen att ägna åt annat. Var igår eftermiddag i en bokhandel och köpte lite block och pennor till morgondagens start. Då skolorna här i Chile precis har inlett sin hösttermin har såklart alla bokhandlar och pappershandlar dekorerat med material inför skolstarten och det var nästan så man mindes barn- och ungdomens skolstart när man såg alla varor där i butiken. Den där melankoliska känslan av att ”nu är sköna sommaren slut och nu börjar skolan och hösten igen” kom tillbaka när jag inhandlade mina studiehjälpmedel. Bara så vi gör det klart för oss: Jag kommer INTE att gå med i FECh (studentorganisationen), jag kommer INTE att gå ut och demonstrera och jag kommer INTE att beblanda mig med så kallade studenter som tycks tro att studentlivet går ut på att skolka, ockupera kårhus, slåss med Carabineros och vandalisera sönder allmän och privat egendom i brist på intelligens och argument. Jag kommer att studera, ingenting annat.

Jag fick tidigare idag veta en nyhet som jag ännu inte riktigt har smält in. Förra året skrev jag ju lite grann sådär om fotboll och Copa América, Chiles framgångar och oväntade motgångar. Nästa Copa América, Sydamerikas motsvarighet till EM, går av stapeln år 2015 och till värdland hade Brasilien utsetts. Något märkligt kan tyckas, då Brasilien även ska arrangera Fotbolls-VM 2014 och dessutom Sommar-OS 2016 i Rio de Janeiro. Brasilien är en utmärkt värd för samtliga dessa och jag ser mycket fram mot speciellt Fotbolls-VM 2014, men märkligt kan tyckas hur ett land inom loppet av tre år får arrangera världens två största idrottsevenemang samt ett mindre, framför allt eftersom de globala idrottsorganisationerna då de utser värdland ska ta hänsyn till just tidigare arrangemang. Hur som haver har Brasilien valt att avstå från det mindre arrangemanget, vilket är just Copa América, och istället har man nu till arrangörsland utsett... *trumvirvel*... CHILE! Jag blev överlycklig när jag läste det i dagens Estrella Arica och att ägarna till vår stadion här, Estadio Carlos Dittborn som förövrigt var värd för en del matcher när Chile arrangerade Fotbolls-VM 1962, nu kommer att renovera, rusta upp och bygga ut den lilla idrottsplatsen så att Arica kan få vara värd en gång till. Helt lysande, ¡felicitaciones Chile!

I would like to take this opportunity to invite everybody that I know; family, relatives and friends, to come here to Chile in Juni-July of 2015 to watch the Copa América with me, watching some excellent soccer and having a good south american time, because that is what I am going to have! Welcome! iBienvenidos!

fredag 23 mars 2012

Nyheter

God fredag på Er!

Rutinerna återgår till det vardagliga efter att mitt besök från Sverige har lämnat oss efter två härliga veckor här i Arica. Känns lite tomt om sanningen ska fram, vi har haft väldigt trevligt under denna tid med sol och playa, resor till Perú, långa eftermiddagar på stranden och sola och simma och kanske avnjuta en kall pilsner på balkongen i solnedgången. Jag blev en riktig turist i min egen stad igen och allt som jag har haft att göra har blivit liggande och lite eftersackade.

Idag skriver vi fredag 23 mars och hösten verkar visst aldrig komma. Solen fortsätter att stråla ner och nog är väl det trevligt men det skulle faktiskt vara behagligt med lite lägre temperaturer och lite höstmoln nu. Solberoende som jag är trodde jag aldrig att jag skulle yttra sådan tanke men det är sant.

Annars här i Chile flyter saker och ting på precis som förra året. Santiago börjar lamslås igen efter nya kravaller och upplopp, allt planerat och koordinerat av FECh (Chiles förenade studentkårer) samt diverse obskyra grupperingar från den allra yttersta av vänsterkanter.

Diverse protester har senaste tiden också blossat upp i regionen Aisén i södra delarna av landet där folket nu har fått nog av brustna vallöften, brist på utveckling och infrastruktur samt överpriser på mat, gas och drivmedel. En liter bensin här i Arica kostar motsvarande nästan 12 SEK och nere i södern är det ännu dyrare så i Aisén kan folkets irritation nog vara befogad.

Häromveckan klubbade Chiles kongress igenom ett mycket klokt beslut: man skärpte reglerna för rattonykterhet. Nu räcker det med 0,3 promille bakom ratten för ett fängelsestraff och med tanke på hur många som varje helg dricker "bara ett glas till" innan de kör hem efter en natts partajande och dundrar rätt in i en vägg eller i en annan bil så är de nya hårdare reglerna välbehövliga.

Och så sporten:
En av Chiles största idrottsstjärnor genom tiderna, tennisspelaren Fernando González med ett OS-guld och ett OS-brons från 2004 samt ett OS-silver från 2008, nyss beslutat att lägga ner sin proffskarriär vilket har skapat lite melankoli bland folk och media. Och det med rätta. Han var vass, Fernando González.

Det spelades en landskamp här i Arica i onsdags kväll mellan Chile och Perú. Med ojämna mellanrum brukar landslagen mötas en gång hemma och en gång borta i något som kallas "Copa del Pacífico", "Stillahavscupen" och nu fick lilla men sedan lång tid tillbaka fullsatta Estadio Carlos Dittborn i Arica vara värd för Chiles hemmamatch som La Roja vann med bekväma 3-1. Matchen började 22.30 på kvällen och var i sig så ointressant att jag somnade efter 25 minuter. Det spelas ingen kul landslagsfotboll utan europaproffsen, med enbart spelare från Colo Colo, Universidad de Chile, Huachipato, O'Higgins, Audax Italiano, Magallanes eller Deportes Iquique, inte ens om motståndet heter Perú.

Nu är det fredagsmys!

lördag 17 mars 2012

St Patricks Day!

Lá Fhéile Pádraig sona Daoibh!
Sláinte, Erin go bragh!

fredag 16 mars 2012

Kvar i Arica

Jag är kvar i Chile, i Arica. Resan till Arequipa blev inställd, trots att jag fick rabatt på biljetterna tack vare mitt bildsköna yttre.

Det gör väl inte så mycket egentligen, Arequipa ligger kvar och vi kan alltid åka dit igen.

Har i eftermiddag legat på playan med mitt besök från Sverige, på en av få stränder som inte är nerlortade av all lera.

Imorgon fredag kväll ska vi grilla på stranden. Fredagsmys på hög nivå.

tisdag 13 mars 2012

Hej familj och vänner,
Ber om ursäkt för ett minst sakt skralt uppdaterande på sistone. Saken är den, dock ingen ursäkt, att jag har besök härnere från Sverige. Min bäste vän är här i Arica och vi har haft fullt upp och mycket trevligt varje dag så därför finns nyheter på denna blogg med lite mindre frekvens än tidigare.

Jag har blivit en riktig turist i Arica; jag har promenerat upp för El Morro, jag har gått i centrum, gått på Playa Corazones och jag har legat på Playa Laucho. Arica har sin dolda njutning även för oss som bor här! Playa Chinchorro, den stora stranden som löper längs med hela Costaneran, är fortfarande lortig tack vare El Niño-fenomenet och igår måndag stängdes till och med järnvägen mellan Arica och Tacna då den översvämmade floden San Juan de Azapa lyckades dra med sig en stor bit av bron som järnvägen har som passage över floden. "Klimatförändringar!" hojtas det om bland vissa politiskt korrekta, "El Niño" säger vi som vet bättre. El Niño är ett väderfenomen som har existerat åtminstone 20 000 år och som innebär ovanliga regnfenomen i Sydamerika med cirka 10 års intervall och nu är det dags igen.

Nåja

Jag är precis tillbaka från en tur till Tacna i Perú och tack och lov var det ingen indiansk tjänsteman som försökte göra livet surt för mig denna gång. Jag tog mina vänner till utmärka Patroncito för en god lunch med typiskt peruansk mat som Soltero de queso och Palta rellena och sedan en rejäl tallrik med grillat kött. Till detta sköljdes ner inhemsk öl och en karaff med lokalt producerat vin. Maten i Perú är fullkomligt gudomlig och bara med lite försiktighet är maten i sig en anledning till att uppleva detta härliga land. Imorgon åker vi till Arequipa, biljetterna är köpta och enligt försäljerskan fick jag biljetterna 5 sol (ca. 15 SEK) billigare för att jag var så söt. Så sa hon iallafall....

Jag hoppas kunna uppdatera mer från vår långhelgsresa i Perú som är ett fantastiskt land att upptäcka men om inte annat så hörs vi av på söndag kväll.

tisdag 6 mars 2012

En plats för längesedan

Ni ska nu få läsa en liten saga om en plats för länge sedan, en plats i en stor skog vid en stor sjö med klart vatten och där det fanns mycket fisk. I en soldränkt glänta i skogen vid sjön, precis där älven hade sitt utlopp där man på dagarna kunde bada vid den lilla stranden och där man om kvällarna kunde meta aborre låg en liten röd stuga med vita knutar. Stugan hade rabatter av blommor och två sekelgamla björkar gav skugga. Bortom skogarna låg fårhagar där man på senvåren kunde se de nyfödda ullbollarna hoppa runt i gräset, ständigt nära sin vakande mor.

Det gick en uppkörd stig från vägen som slingrade sig genom den täta skogen fram till den lilla röda stugan och snart öppnade sig skogen för en vildvuxen äng. Stugan låg omgiven av gräsmattor på en liten höjd mitt i gläntan, och urskogens tall och gran avgränsade ägorna runt om. Uthuset med vedboden och loftet till höger, parkeringsplatsen för åkdon till vänster. Pergola vid stugans norra gavel, lekstuga på baksidan. Svartvinbärssnår, röda vinbärsbuskar, rabarber och hallon i mängder trivdes tillsammans med blommor och insekter i den glada solens sken. Vid ankomsten till stugan kunde man redan vid första steget innanför tröskeln känna igen den bekanta doften, de gamla möblerna såg likadana ut som när man senast lämnade dem, ibland sprakade redan en hemtrevlig brasa i kakelugnen, tänd av mormor som hade anlänt tidigare. Vattenpumpen brummade sin bekanta kakofoni när vatten begagnades och alla de gamla böcker och tidningar som man hade glömt bort sedan förra årets besök stod på sin plats i hyllan, återupplivades och återupplevdes. Lekstugan var fylld med leksaker, krocketspel och sportartiklar, allt för de sommarstinna barnens lek. Pojkarna cyklade i skogen och byggde lådbilar på gården, flickorna plockade ängsblommor och satte i vas på matsalsbordet och tillsammans spelade barnen fotboll, krocket, tennis och byggde kojor. De vuxna klippte gräs, högg ved och rensade i rabatter, tills barnen var så stora att detta nöjesliknande arbeta övertogs av dessa. Middagar i trädgården med familj, släkt och vänner tills myggen och knotten gjorde vistelsen nästintill outhärdlig och man ivrigt kliande på sina ben dukade ut. På senare tid kunde även de som tidigare kallades barn få smaka ölens bittra och en liten snaps’ bränna till sillen, färskpotatisen och gräslöken och gnolandes Helan går tillsammans med de äldre kunde även dessa smutta sig in i himmelriket.

På kvällarna, efter middagen, under de tidiga åren tog far och son sina kastspön på axeln och promenerade ner till vattenbrynet för att under himlens rosa prova lyckan i det ljumma vattnet, far med en glödande cigarrcigarett i mungipan för att hålla borta myggen. Oftast fick man ingenting. Men det gjorde desto mindre, det var upplevelsen i sig som var upplevelsen.

Nattens nocturne föll, stjärnorna tände sin blinkande föreställning och sängen fick ett väntat besök. Man låg vaken och tänkte kanske lite på alla spöken som enligt de bofasta grannarna ska finnas i stugan. Men naturligtvis hördes eller syntes ingenting. Det fanns såklart inga spöken i stugan som var lugnet själv och snart tog sömnen ut sin rätt. Morgonen grydde och skogens liv grydde med morgonen. Frukost i solskenet, svalor skrek ut sin glädje över friheten att flyga under den klarblå himlen, filmjölk med nyplockade bär vid bordet på gräsmattan. Himmelriket. Packa skrindan med strandsaker, luftmadrass och matsäck och traska ner till den glittrande sjön. I sjön paddlade man kanot och gummibåt och upptäckte äventyret antingen vid en nyupptäckt strand vid horisonten på andra sidan sjön eller vid älvens slut och kraftverkets strömmar, upptäckte lugnet i de små åarnas meander genom skog och vass och där man nästan kunde uppleva ”småfôlket” som enligt myterna skulle finnas. Sjöns vatten kluckade mot kanotens grönmålade plåt. Dra upp kanoten och sola en stund i sanden. Sommarsverige när det är som bäst.

Det låg en liten by i närheten, dit man kunde ta bilen och köpa det viktigaste, eller cykla och köpa glass i lanthandeln på eftermiddagarna. Om höstarna, när löven gula signade ner från björkarna på gården, var det marknad i den lilla byn. Där kunde man inhandla godsaker, karameller i strutar och serietidningar. Luften andades våt jord, fuktig ängsmark och höst. Skogen var full av guld, som kantareller, trattkantareller och trumpetsvamp. Bakluckan på bilen fylldes med korgar och påsar med svamp av alla de slag. Svampskogen var lika bekant som stugan i sig; landsvägen genom det kuperade jordbrukslandskapet och de små byarna som passerades på vägen, den uppkörda stigen till den ständigt stängda bommen där bilen parkerades och passagerarna klev av för att ta gummistövelsteg in bland träden för att leta skatter. Den övergivna järnvägen, rödrostig av brist på tåg, gick som ett band mellan stock och sten, visade vägen till guldfältet som nästan alltid var orört och blänkte gult av kantareller. Ibland, om man hade tur, sågs älgen trava omkring ostörd bland träden, tillfreds med tillvaron liksom dess beskådare, skydd av de gröna vakterna som med sina toppar nuddade himlen. Svampen, denna gudomliga gåva, rensades på stugans köksbord och fördes hem för att avnjutas under vinterns mörkaste epok, en medicin mot brist på ljus och ett hopp om ljusets och sommarens, och stugans, återkomst.

Stugan finns inte längre. Det var länge sedan allt detta hände och stugan, gräsmattan, skogen, kanoten, sjön och de båda björkarna i trädgården är sedan länge försvunna.

Vid Gud vad jag saknar min barndoms sommarstuga i Värmlandsskogarna.

lördag 3 mars 2012

Biltvätt...



Vuxenvarning: Såhär kan lördag förmiddag i ett solvarmt nordchile tillbringas

torsdag 1 mars 2012

Feber o fotboll

Sådärja, känner mig hyfsat i form igen. Men detta var allt en konstig sjukdom... blev magsjuk i söndags eftermiddag och var så fram till tisdag eftermiddag ungefär. Då försvann alla symptom utom ett: febern. Jag mådde till exempel igår onsdag bra, men jag hade 38-39 graders feber hela dagen. Jag har haft 39 graders feber tidigare och jag vet att man brukar må ganska kass då, men jag kände ingenting förrutom att jag var ovanligt varm och svettades. Jag hade inte något illamående, ingen yrsel, ingen frossa, möjligtvis endast en marginell huvudvärk, som iofs kan ha berott på att jag inte hade varit utomhus på tre dagar. Igår kväll kom så febertoppen med nästan 40 grader. Jag har även haft 40 graders feber tidigare och mår man inte dåligt då så vet jag inte när. Igår däremot svettades jag visserligen som i en bastu men jag mådde fortfarande bra utan något av de typiska febersymptomen och då blev jag orolig, vad tusan var detta? Nåväl, imorse vaknade jag dock utvilad och feberfri så jag hoppas att feberdagen igår inte var något speciellt, endast kroppen som sa till mig att se upp med vad jag stoppar i mig, annars kan det gå såhär...

Igår spelades det ett antal träningslandskamper i fotboll runt om i världen och jag hade nöjet att igår eftermiddag höra andra halvlek av Sveriges trevliga bortavinst mot Kroatien. Tydligen spelade blågult riktigt bra vilket bådar gott inför årets i särklass största idrottshändelse i juni: Europamästerskapen. Måste också ge en eloge till Sveriges Radios eminenta känsla för timing: när Sebastian Larsson var på väg att göra 3-1 lät det ungefär såhär ur mina högtalare:

Kommentator: "... och Zlatan passar bollen till Sebastian Larsson som kommer in i straffområdet..."
-två sekunders tystnad-
Nyhetsuppläsare: "Klockan är tio, här är Ekot. Socialdemokraternas partiledare Stefan Löfvén..."

Riktigt roligt faktiskt.

Chiles La Roja spelade också en träningslandskap igår, mot Ghana i Philadelphia, USA. Ordet "Philadelphia" är felstavat enligt Google Chrome, vars snart buskishumorliknande stavningsförslag denna gång ger mig alternativen "Gladeligen" och "Ragnhild". Briljant, man får sig ett gott skratt varje gång! Google Chrome börjar att bli riktigt humoristisk. Hur som helst, Chile spelade match igår kväll, en ganska bra sådan där bägge lagen efter två halvlekar hade gjort ett mål vardera. Det stora snacket efteråt och som idag tjatas på till förbannelse i chilensk press är den dåliga organisationen och det obefintliga arrangemanget kring matchen samt ett mindre uppror hos de ghananska spelarna mot sitt förbund som tog sig uttryck i att dessa helt enkelt vägrade gå ut på plan efter pausen. La Roja hade - ja, jag såg matchen - gått ut på planen, kickade lite boll, värmde upp och väntade på ett motstånd som aldrig dök upp och efter en halvtimmes "paus" tog man så beslutet att avbryta matchen och chilenarna gick tillbaka in i sitt omklädningsrum. Ett par minuter senare såg man hur Ghanas spelare var på planen efter sin "protest" och nu var läget tvärtom: Ghana väntade på Chile. Efter mycket om och men och efter nästan 40 minuters paus kunde så andra halvlek sätta igång.

Media är idag inte nådiga mot arrangörer, organisatörer, Ghanas landslag och landslagsledning och de ansvariga på ANFP (Chiles Fotbollförbund) som godkänt matchen. "Chile ska aldrig spela under dessa förutsättningar", säger man och understyrker att "man leker inte med La Roja!"

Håller med, men är det inte bara att gå vidare, säga "aldrig mer!" och ägna energin åt att se mot nästa match istället?

P.S.: "Buskishumorliknande" finns inte heller i Google Chromes ordlista. Förståeligt kanske, då jag precis uppfann ordet. Men stavningsförslagen denna gång är "Verklighetsfrämmande", "Inkomstbringande", "Guldskimrande" och min favorit "Allmänpraktiserande".