Skit, skit, skit!

Ja det kanske inte är det mest belevade maneret att inleda en konversation på, speciellt inte efter drygt en månads tystnad. Men lite så känns det, att Sverige inte får spela VM i fotboll i Brasilien nästa år. Kanske det häftigaste världsmästerskapet någonsin. Jag har av naturliga skäl inte kunnat se någon av Sveriges matcher mot Portugal på grund av arbete men jag har hört dem med halvt öra på radion och sedan har jag fått återberättat hur matcherna utspelade sig och jag kan bara säga: Patrik, Johan och Olof: KOM TILLBAKA! Våra utmärkta mittbacksbjässar som på 90- och 00-talet knappt släppte en jävel över bron när det begav sig.... Gamle Gnagaren Pelle Nilsson verkar göra ett godkänt jobb men det räcker inte. Ronaldo Gnällmåns lyckades inte bara en eller två gånger utan TRE gånger snubbla sig igenom de svenska mittbackarna utan att de ens var i närheten av honom, och det duger inte.

Jag som hade tänkt att åka till Brasilien med Tayta i sommar/vinter...

Verkligt synd är det att inte få se vårt Blågult spela fotbolls-VM 2014.

Det viktigaste/största/mest (eller minst) intressanta att rapportera härifrån Chile är naturligtvis presidentvalet den 17 november, då Michelle Bachelet skulle ha vunnit redan första omgången, enligt hennes anhang. Men den gubben gick inte, Michelle och hennes falska smajlande och fortsatta löften om pengar, bidrag och bonusar till höger o vänster får vänta till december och den andra omgången. Resultatet från den första omgången i valet blev att Bachelet fick 46 % och tvåan Evelyn Matthei runt 25 %, oväntat lågt. Nåja, Michelle kommer ju att bli landets nästa president och det är bara att hoppas på att hon inte lyckas ruinera allt för mycket av framgången som Chile nu rider på under Sebastián Piñera. För att oavsett om man har sin politiska hemvist åt höger eller åt vänster så kan man inte bortse från faktum. Sett till tillväxt, arbetslöshet, inflation, korruptions- och fattigdomsnivå så är Sebastián Piñera den bäste, den effektivaste och den skickligaste president som Chile har haft sedan demokratins återinförsel 1990.

 

Under långhelgen mellan oktober/november var vi, Gabriela, Francisca och jag, tillsammans med tre vänner på en fantastisk roadtrip upp till den magnifika staden Arequipa i Perú. Min Kia Sorento 2003 sattes ordentligt på prov på de slingrande peruanska vägarna men jag upptäckte att jag för en gångs skull har gjort ett helt förträffligt inköp. Bilen uppförde sig klanderfritt, enda gången som jag märkte av lite trilskandes var när vi närmade oss slutdestinationen och skulle ta oss över en över 3000 meter hög bergskam och dess 2,5 liters turbodiesel började sega ganska rejält efter att inte ha fått tillräckligt med syre. Annars är min 4x4 en lojal och trofast vän och rent fantastiskt bekväm att köra långa sträckor, trots sina 10 år på nacken. Köp Dig en sån, Tayta!

 

Jag var i Arequipa tillsammans med Gabriela 2009, när vi första gången träffades, och det var minst sagt trevligt att återse den vita staden i Perús inland. "Magnifik" är verkligen inte någon överdrift, Arequipa är faktiskt den vackraste staden som jag har varit i, kom jag på nu. Rom, Venedig, Valletta, Prag och Stockholm får alla bita i gräset när det kommer till skönhet. En medeltida stadskärna med byggnader bevarade från 1500-talet, en storslagen grönska med de uråldriga trappstegsodlingarna bevarade, ett mycket rikt kulturliv, ett kulinarisk högkvarter och över alltsammans vakar den nästintill perfekt koniska Misti slumrande med sina 6000 vulkaniska meter. Åk till Arequipa gott folk, Ni kommer inte att ångra er!

 

Jag har också haft nytt besök hemifrån Sverige. Denna gång av min syster och min moster. Precis som tidigare så fick de passa på att umgås med flickorna hemma medan jag arbetade och så fick vi träffas på kvällar och helger. Och lördagen den 9 november blev min dotter på riktigt upptagen i Guds Församling, då döptes nämligen Francisca Elise Löfgren Clavelle, med gudmor Anna framme vid altaret, i en högtidlig och minnesvärd stund!

 

Jag var sedan nere i Santiago en helg förra veckan för att ta avsked av syster och moster. På söndagen passade vi på att gå runt lite på stan och en trögare storstad får man ju då leta efter... Inte nog med att det var det vanliga söndagslunket, det var desutom presidentval vilket innebar att ALLT, och jag menar ALLT var stängt. Inget folk ute, inga bilar som åkte, igenbommat och fördraget på shoppingstråken... till och med i Chuquicamata är det mer drag på en söndag. Eller ok, det var överdrivet men bara så Ni får en idé om hur 7-miljonerstaden Santiago de Chile upplevdes under söndagen den 17 november 2013. Bachelets folk hade tydligen redan beställt in segerbanketten i förväg men räkmackorna och cavan fick de dra plastfolie över och ställa in i kylen igen. Som sagt så kommer ju Bachelet att segra i vilket fall som helst i december och andra rundan, men jag kan ändå inte låta bli att känna bara lite skadeglädje över Bacheletisternas gravöl den 17 november.

 

Fortsättning följer.

.

Tisdag

De av Er som fortfarande klamrar Er fast vid myten om "global uppvärmning" och "klimathot" samt anser att ännu fler skattemiljarder ska satsas på diverse "klimatsmarta lösningar" kanske behöver tänka om när Ni nu kan begrunda detta. Det verkar som att FN i varje fall kommer att börja lägga om strategin gällande bluffen om "klimatförändringarna".

 

Bara en tanke.

 

Ikväll är det VM-fotboll - igen - och kanske kan vi här i Sydamerika efter kvällens matcher börja bocka av på listan vilka landslag som spelar i VM i Brasilien nästa år. Argentina och överraskningen Colombia leder en haltande grupp och är redan så gott som klara, och kan minst en poäng säkras i respektive bortamatch ikväll tillskriver vi listan med VM-deldagare två aktörer till. Trevligt med colombianskt i VM igen, det var ett tag sedan! Chile ligger trea med Ecuador hack i häl på fjärde plats och Sydamerikanska mästarna Uruguay jagar på en femteplats. Chile spelade i fredags hemma mot Venezuela och vann, mycket säkert, med 3-0. Totalt 5-0 mot Venezuela, som är mer eller mindre uträknade från VM, och revanchen för förlusten i Copa América för två år sedan kan man väl säga är avklarad nu. Den chilenska återhämtningen under förbundskapten Jorge Sampaoli har gått lysande, bland annat inkasserades härommånaden en konfortabel seger i träningsmatchen mot Irak med hela 6-0. Chile har säkrat minst en kvalplats till VM vilket är positivt, men helst av allt ska man ju lyckas kvala direkt. La Roja spelar inte ikväll, på grund av att det i kvalgruppen är ett ojämnt antal lag, vilket får följden att ett lag får stå över i varje omgång. Denna gång är det Chiles tur, och vi får vänta först till oktober och den mycket svåra bortamatchen mot Colombia för att få se La Roja, som dock spelar en vänskapsmatch mot Spanien i Schweiz.

 

Jag lyssnade på Sveriges väl genomförda vinstmatch mot Irland i fredags eftermiddag och det var ett trevligt avslut som bådar gott inför framtiden. I skrivandes stund är det bara en halvtimme innan mötet mot Kazakhstan, vi BORDE ju vinna där. Tycker man.

 

Annars är det fullt förberedande inför nationaldagen den 18 september, som alltid är det redan skogar av flaggor vajande från hustak, balkonger och bilar, nationalmusiken cueca tonar från lokaler och TV-apparater och supermercados tävlar i vem som erbjuder bäst kött och bäst vin. Härligt!

Sport

Måndag kväll här, en ganska skön sådan. Solen tittar fram mer och mer nu, det märks att våren är på gång nu.

Min Francisca fyllde fem veckor i lördags. Häromdagen var vi på återbesök på BVC, Lillan mätte då 52,5 cm och vägde 3850 gram. En ganska bra tillväxt.

I oktober åker vår lilla familj ner till Santiago ett par dagar. Dels ska vi ordna svenskt pass åt Francisca men framför allt ska vi ta emot mina kära föräldrar, som nu är farföräldrar, som kommer på besök. Fantastiskt trevligt ska det bli, och jag räknar ner dagarna redan nu.

I veckan spelades ett antal tränings- och vänskapsmatcher i fotboll, och faktum är att blågults möte mot Norge visades på chilenska FOX. Jag såg andra halvlek av en ganska trist match (men när är sådana matcher egentligen underhållande?), det roligaste var väl att titta på just en träningsmatch mellan Sverige och Norge direkt på chilensk TV, men det är glatt att se Zlatan briljera i landslaget igen. Han är Sveriges bäste fotbollsspelare genom alla tider och hans lyckoträffar ger lite hopp i det stundande VM-kvalet. Tyvärr är jag dock inte särskilt hoppfull när det gäller Sveriges möjligheter att nå VM. Det är svåra matcher kvar, det är jämt om poängen för andraplatsen i gruppen och Sverige har ibland inte tagit de poängchanser som man har fått (mot Österrike och Irland) och det är något som kan stå sig dyrt i en sådan här situation, med TRE likvärdiga landslag som spelar om EN plats.

Samma dag spelade också Chile en träningsmatch; i Köpenhamn mot Irak (av alla lag). La Roja brummade på som tåget och när 90 minuter var avblåsta hade Chile krutat in hela 6-0. DET, om något, bådar mycket gott inför de tre avslutande kvalmatcherna i Sydamerika nu under våren, Venezuela hemma den 6 september, Colombia borta den 11 oktober och så slutligen Ecuador hemma den 15 oktober.

Buenas tardes...

... och hälsningar från Arica. Är hemma över helgen igen och Gudar vad det är gott att komma hem! Solen skiner, havsluften svalkar, frugan är glad, katterna jamar och man kan äta god hemlagad mat igen. Och fruns mage växer, nu är vi i femte månaden och som jag tidigare avslöjat är det en liten flicka som väntas i slutet av juli. Jag är glad för det, jag har alltid velat ha en dotter. "Alltid" kanske är att ta i, men sedan vi fick veta att vi ska bli föräldrar så har önskan om en flicka funnits. Gabrielas familj mottog nyheten med lite mer moderat glädje, med tanke på att de redan är fyra systrar med sammanlagt fyra döttrar som bor i Arica stod hoppet om en pojke till oss. Vi funderar och smakar på olika namn och jag kommer naturligtvis att berätta namnen när det blir aktuellt. Jag vet dock vilka namn som jag vill ha.

 

Helgen här går fort, redan ikväll är det dags att åka tillbaka till Calama och arbetet.

 

Calama ja... jag har ju tidigare berättat att min Lonely Planet benämner Calama som "a shithole" och att jag motsäger mig det epitetet. Men faktum är att jag börjar ändra min uppfattning om Calama. Jag vill inte kalla staden för "a shithole" men det är jämrans inte långt ifrån. Calama är ett ställe vars blotta existens ENBART berättigas av gruvindustrin. Staden finns ENBART till för att tjäna gruvindustrin och folk som bor i Calama bor där ENBART för att arbeta, antingen för gruvindustrin eller dess relaterade näringar, så följaktligen är det väldigt få som bryr sig om huruvida Calama "ser ut". Men det kan jag som nybyggare i staden berätta för Er: det är fult, dammigt, smutsigt, fullt med stackars gatuhundar och det finns absolut ingenting att göra på eftermiddagen efter arbetet än att gå och driva på stadens shoppingcenter, något som blir rätt trist efter ett par gånger. På kvällen däremot finns det en, ganska klok, sysselsättning att roa sig med: hålla sig innomhus, ty Calama blir otrevligt kriminellt efter solens nedgång. Det är svinkallt på morgonen och på dagen svettas man bort i ökensolen och det blåser sandiga ökenvindar dygnet runt. Det sista kan ju naturligtvis inte belastas staden i sig eller dess innevånare men klimatet bidrar onekligen till mitt omdöme om Calama som ort. Det är dock ett helt ok arbete som jag har fått så jag får stå ut med att min nya arbetsort inte tilltalar mina estetiska ådror. Jag vill ändå påminna att jag rekommenderar ett besök till Calama på grund av de fantastiska sevärdheterna som finns utanför staden: San Pedro de Atacama, vulkanen Likancabur, gejserfälten samt såklart världens största koppargruva Chuquicamata, för att nämna några. 

 

Arica fortsätter att vara hemma. Det är i Arica som jag bor, men jag arbetar i Calama.

 

Innan jag åkte hem i fredags kväll stannade jag kvar på kontoret och lyssnade på Sveriges match mot Irland på Sveriges Radio. Både far, jag och kommentatorerna var besvikna på resultatet och matchen i sig, det verkade vara ett riktigt sömnpiller som utspelades på Friends Arena. Sydamerika spelade också VM-kval i fredags och Chiles kräftgång fortsätter efter en ny förlust, denna gången i Lima mot Perú. Jag såg inte matchen då jag satt på bussen till Arica men besvikelsen är stor här att man inte lyckas återfå spelet som tog Chile till förstaplatsen i sin kvalgrupp. Hoppet är inte stort inför tisdagens drabbning mot Uruguay hemma i Santiago... jag tar dock med mig min röda landslagströja till Calama och hoppas i alla fall.

 

Det kommer även fortsättningsvis att vara glesare med uppdateringar på bloggen, men jag planerar att åka hem i stort sett varje helg, med större tillgång till uppkoppling och nyhetsrapportering.

Sverige - Frankrike 2 - 0

Såhär vill jag se blågult i fortsättningen!

Tisdag morgon

Hoppas att Ni har översikt med den sviktande kvantiteten på texter här under den senaste tiden. Mina universitetsplikterna kallar, jag håller bland annat på att skriva en 15 sidors uppsats om Chile och APEC som ska redovisas på fredag och på torsdag är det prov i matematik igen. Att skriva uppsatser tycker jag är roligt men fy för matematik... i 25 år har jag försökt att bli vän med Matematik men nej, han vill helt enkelt inte vara min vän och snart börjar mitt tålamod och min goda vilja att tryta.

Jag försöker också hinna med lite fotboll också, världens tredje största idrottsevenemang missar man bara inte. Jag hyste inte mycket hopp om svensk framgång men nog borde Sverige ha tagit minst en poäng mot ett lag som Ukraina?? Matchen mot England kanske inte var mycket att orda om då Sverige faktiskt spelade fullt godkänt men förlorade mot en bättre motståndare ergo inte mycket att göra. Sverige åkte inte ur turneringen efter matchen mot England, Sverige åkte ur turneringen redan efter den ärkeskrala insatsen mot Ukraina. I eftermiddag är det match mot Frankrike och ska heder och ära kanske inte återtas men åtminstone inte vara lika bortblåsta som tidigare så ska Sverige ta minst en poäng idag.

På tal om fotboll inträffade en trevlig händelse i söndags: vårt San Marcos de Arica gick segrande ur den chilenska andradivisionen efter 0-0 borta mot Deportes Concepción. Fullt med tutande bilar på stan och folk som gick gatorna fram med blårandiga flaggor och tröjor. Kul för lilla San Marcos och lilla Arica! Dock så räcker inte ligasegern ännu till ett avancemang då Segunda División spelar två fulla säsonger per år, en höstsäsong och en vårsäsong, och den totala segraren i slutet av året avancerar till Primera División. Men utgångsläget för San Marcos är ju onekligen till fördel.

EM, Studier, Fotboll, Perú och lite annat

Buenas noches,

Här sitter jag med ett gott glas chilenskt vin och slappnar av i kvällsbrisen efter att hälften av en hektisk vecka går mot sitt slut. Det är fullt ös här, har precis haft en rätt stor tentamen i handelsrätt... man drunknar just nu i studier och det jag sade i förra inlägget om sydamerikaner och god planering står jag till 150 % bakom. Mina studieresultat är väl goda men det är intensiva veckor som vi har framför oss. Dessutom är det ju fotboll, hur ska man få något uträttat med....

Ska vi prata lite om Sveriges insats mot värdnationen Ukraina i måndags kanske? Självklart är jag tillräckligt man för att ta en förlust om motståndarna de facto är ett bättre lag, men sättet som Sverige förlorade mot Ukraina är både irriterande och oroväckande, för Ukraina är inte ett bättre lag än Sverige. Jag får mardrömma mig tillbaka till EM 2000 för att se ett svenskt landslag spela så hafsigt, fegt och oinspirerat som spelet som de blågula visade häromdagen. En lite obegriplig laguttagning och laguppställning kanske bidrog till det dåliga spelet, vem vet. Enligt mig fick endast tre spelare godkänt: Zlatan, Chippen och Isaksson. Sveriges målvakt sveks av ett uselt försvarsspel och ska inte alls lastas för målen. Kim Källström sprang och slet och försökte men gjordes dålig av sina lagkamrater på mittfältet som inte var mycket till hjälp. Och Zlatan som offensiv mittfältare?? Nej, vårt Blågult får ta sig i kragen mot betydligt starkare motstånd som England på fredag. Om Sverige förlorar men ändå ger sitt max är det ju inte mycket att göra, men man ska inte behöva förlora på grund av en dålig inställning och en ovilja att spela. Höjdarkommentaren av Erik Hamrén om varför man släppte bevakningen på Andriy Schevschenko i straffområdet visar lite på förvirringen: "Hade vi markerat honom hade ju någon annan gjort målen..." Och jag håller helt med vår lagkapten Zlatan om att det är ett ganska märkligt uppträdande att efter en så dålig insats gå bort och tjoa på fru och flickvän på läktarna som om det vore någon sorts distriktsmästerskap i friidrott.

Ryssland var som sagt en trevlig upplevelse, snacka om kämpaglöd och vilja mot Tjeckien! Det var ett nöje att se ryssarna springa och kämpa på varje boll och de kan mycket väl ta sig till semifinal. Kanske final till och med?

Italien och Spanien spelade ut varandra i en taktiskt perfekt men inte särskilt underhållande match. Återkommer om dessa lag.

Tyskland är en finalkandidat.

Holland - vilken besvikelse hittills!

Danmark stod för en skräll med vinsten mot Holland men lyckades inte på Portugal i en riktigt bra spelad match tidigare idag. Jag hoppas på en ny kämpainsats mot Tyskland.

Annars har det inte hänt så mycket matnyttigt att rapportera om här i midvinterns nordchile. Vi hade födelsedagsfirande för lilla mig i all enkelhet med asado och vänner hemma hos svärmor i fredags kväll vilket faktiskt var riktigt trevligt. Jag brukar inte vara mycket för födelsedagsfirande, mitt eget det vill säga, men i fredags blev det mycket lyckat. Min lite blygsamma personlighet uppskattar mer det avslappnade firandet med några få inbjudna exempelvis till en asado eller middag istället för det svulstiga pompösa. Jag uppskattar även en god middag med nära och kära på restaurang men då utan sång och spektakel från personalen.

Det mullrar och skakar ganska rejält lite titt som tätt både idag och några dagar framöver, men det är bara vår armé som har en övning uppe i bergen. Tänk er liknande scenario i Sverige.

Vi var en kort sväng i Tacna på lördagen för det gamla vanliga, det vill säga göra ärenden. Jag köpte ett par nya glasögon vilka visade sig vara alldeles utmärkta och de kostade minst fem gånger mindre än vad de skulle kosta i Sverige. Vi åkte dock inte till Patroncito som är vårt stamställe utan vi åt en fantastisk lunch på ett ställe inne i stan. Se nedan två av de mest typiskt peruanska rätterna som finns. Jag upprepar: maten i Perú är gudomlig och i sig värd ett besök i landet, bara se här:

Ceviche - Rå fisk marinerad i limejuice och kryddad med färsk lök, färsk chilifrukt och färsk koriander. Helt suveränt. Det som ligger bredvid är kokt pumpa och kokt majs. Observera storleken på majskornen. De ser kanske inte stora ut på fotot men jag har sett klasar med vindruvor med mindre storlek än peruansk majs.

Lomo Salteado - Peruansk husmanskost. Marinerat nötkött och grönsaker med koriander, serverat med kryddstarkt ris. Enkelt och mycket gott. Och ja mamma, jag beställde in en liten öl till maten... Den med oerhört naturliga smak- och färgämnen innehållande Inca Kolan till höger i bild var dock till sväran.

När vi kom tillbaka till Chile var La Roja i full färd med att besegra Venezuela på bortaplan med 1-0 i VM-kvalet. Gränsövergången mellan Perú och Chile består av en byggnad med två "rum", ett där Ni visar pass för internationella polisen och ett andra "rum" med tullen. Dessa bägge uniformerade myndigheter försöker alltid visa sin auktorietet när man anländer gränsen men just denna dag hade både polisen och tullen varsin TV igång. Koncentrationen och auktoriteten var väl lite sisådär och då Chile i sista sekunden av matchen, precis då vi ska gå igenom tullens magnetröntgen, gör 2-0 hör vi hur två sprakande TV-apparater skriker "GOOOOOOOOOOOOOOOL CHILENO" varpå ett unisont jubel hörs från både polis, tull samt resenärer. Uniformerade internationella poliser gör high five och hoppar av glädje, tulltjänstemän likaså och jag som naturligtvis jublar tillsammans med de andra resenärerna ger såklart Gabriela en segerpuss men finner mig sedan helt plöstligt görandes high five med ett par helt okända tulltjänstemän samtidigt som unga tullpraktikanter skriker "GOOOOOL" och kramar om varandra. Det var en fantastisk känsla och Chile fick sin väntade revanch på Venezuela sedan förlusten i Copa América. 

Helg igen...

... och ASADO igen!

I övrigt: ska Europas sämsta landslag verkligen behöva få en spelare utvisad för att Sverige ska lyckas vinna mot dem?