Söndag kväll

Först några punkter med aktualiseringar:

-Första terminen på universitetet är avklarad och godkänd, och med bra betyg. Med andra ord är det vinterlov men redan på tisdag är det inskrivning till termin nummer två. Snabba ryck.

-Ligger förkyld - IGEN. Men det går väl över snart. Dricker mycket té, äter citron och rå lök. Just det, rå lök ska tydligen hjälpa mot förlylningar. Åt rå lök på frukostmackan, knaprade tomat- och löksallad (Ensalada Chilena) till lunch och så mer lök till kvällsfikan, och faktum är att jag tror att det hjälper.

-Sommar-OS har börjat, och faktum är att jag är märkligt ointresserad av det. Jag har inte sett en endaste fotbollsmatch, jag såg inte invigningen och jag läser inte sportnyheterna om det. Jag slötittade lite från sjuksängen idag på  gymnastiken, där Chile hade två tävlande. Tomás González tog sig till finalen men debutanten Simona Castro hamnade på en föga hedrande 43:e plats.

-Vi är uppe i att köpa en lägenhet. En lite större sådan, 71 kvadratmeter istället för de 55 som vi nu samsas på, på fjärde våningen med balkong och bara ett par kvarter bort. Inflyttningen kommer väl att ske nu under våren, jag ska måla om och putsa till den lite innan.

Förövrigt är det ovanligt torrt med nyheter härnerifrån. Inte ens inom politiken händer något speciellt att berätta om, varken i Chile eller i våra grannländer. Inga studentprotester i Santiago, inga politiska skandaler som det var förra året, inget snack från Perú och Bolivia att de ska anfalla Chile militärt. Antingen är det lugnet före stormen som råder eller så är det helt enkelt vinterpassivitet. Just därför kan jag passa på att lägga ut en helt meningslös text som jag skrev för ett par dagar sedan. Se det som en söndagskrönika:

"Jag bor cirka 10 minuters bilfärd från centrala Arica. Mitt kvarter här kan väl kallas för ett ganska typiskt boendekvarter, med villor, radhus och många lägenhetshus. Ett ganska slött kvarter kanske kan tyckas vid första läsning men faktum är att det finns en hel del kommers även där. Här i Chile, och även i den övriga delen av Sydamerika som jag känner till, finns det ett stort antal kvartersbutiker, av olika typer och olika storlekar. Det kanske är ett fenomen som lever kvar här, men inte längre i Sverige där de flesta små butikerna runt hörnan i de stilla bostadskvarteren har blivit utkonkurrerade.

Jag gillar kvartersbutikerna. Den lilla inrättningen, dit man går och handlar det som man behöver just för stunden, och där man är mer eller mindre bekant med innehavaren och kan stanna till och snacka en stund om livets djup och ytligheter. Och jag vet exakt vad just den och den butiken har som inte den andra har och så vidare. Till exempel har ”El Huaso González” goda empanadas och bra kött medan exempelvis ”Nayra” har färskare bröd än ”El Huaso” och butiken över grusplanen som jag ej minns namnet på har bättre grönsaker än bägge de två tidigare. Man går dit man behöver och handlar lite i taget, inhämtar det bästa från smörgåsbordet av butiker.

I vårt kvarter, jag har inte utfört några djupare empiriska undersökningar på dess exakta storlek men jag antar att det är ett för den mellanstora chilenska staden ganska typiskt medelklasskvarter, finns (om jag nu har räknat rätt) följande kvartersbutiker:

Minst fem vanliga kiosker
Ett oräkneligt antal brödbutiker
Fyra frukt- och grönsaksbutiker
Minst tre internetcaféer
Tre ”botillerías”, butiker med alkoholförsäljning
Tre frisersalonger
Tre snabbmatställen
Tre ”vanliga” restauranger
Tre sömmerskor
Två pizzerior
Två butiker med husdjursfoder
Två kötthandlare
Två taxistationer
En biltvätt
En sushirestaurang
En järnhandel
En fruktbutik
En lotteributik
En presentbutik
En pappershandel"