Bloggen stängs

Kära läsare, bloggen Mimers Brunn läggs ner. Inga fler uppdateringar kommer att ske.

 

Jag åker ensam tillbaka till Sverige i december.

För hur länge vet jag inte.

Mycket har hänt den senaste tiden,

och jag måste smälta allt innan jag kan ta större beslut om min framtid.

 

Ibland blir livet helt enkelt inte som man har tänkt.

 

Tack till Er alla som har läst, kommenterat och mailat till mig under mina fyra år här i Chile.

 

Lev väl.

 

/Fredrik

En svensk hjälte

Jag minns sommaren 1994.
Tropisk värme,
bilresa till Frankrike
och sommarlovsveckorna

i stugan i gläntan i Värmland.

Och så naturligtvis
Fotbolls-VM.

Jag minns fotbolls-VM 1994 som om det var igår.

Den fantastiska sommaren, Dahlins midsommarafton mot Ryssland, Kennets kanon mot Brasilien, segern i hettan mot Saudiarabien och så naturligtvis kvartsfinalen mot Rumänien och efterföljande karnevalsfirande i Stockholm.

I bakgrunden fanns Klas Ingesson.
Slitvargen, kämpen, löparen, som alltid gjorde ett sjuhelvetes jobb på mittfältet, slet i det fördolda.

Gjorde de andra bättre.
Han märktes mest när han inte märktes.
Jag hyllar sådana spelare.

När fotbollen blev alltmer individuell

fortsatte Klas att slita i det tysta

fortsatte att löpa för laget i 90 minuter.

Som Thomas Wernersson sade:

"Han var inte bara med om VM-framgången 1994,

han var också en stor anledning till den."

Klas Ingesson - en svensk hjälte.

Tack för allt, Klabbe.

Vårkänslor

Efter tre år i nordchiles öken
hade jag glömt bort hur det känns
när våren kommer till oss

Värmen, solen,
och all denna växtlighet
som vaknar ur sin dvala

Träden som bekläds i grönt
blommor i gult, rött, blått och vitt
som jublande reser sig ur myllan
och sträcker sig uppåt

Mina morgonpromenader till arbetet

går genom grönska och solsken
och det doftar vår, och värme

 

Lika hemskt som Santiago är på vintern
Lika fantastiskt är Santiago på våren.

Länge sen senast

Här kommer en liten hälsning från ett köldslaget Santiago. Jag har aldrig varit kinkig inför kyla tidigare, har med glädje spänt för skidorna och givit mig ut i gnistrande spår trots 15 minusgrader, men den här kylan kryper sig in i alla vrår av ens lekamen och får själva anden att frysa. Senaste veckorna har vi också begåvats med ett ihållande regnoväder som får svensk november att verka riktigt ljus och trevlig. Tydligen ingen ljusning heller att vänta enligt väderleksrapporten. Jag tänkte på det häromdagen; jag har inget minne av att vintern var såhär regnig i Santiago. 2004, då jag och L.S. levde rövare här (VAR DET TIO ÅR SEDAN?!), var det mycket kallt och ruggigt, ja, och visst kunde det regna ett par eller fler gånger men inte som det har regnat denna vinter. 

Vad händer i Santiago de Chile då? Jo faktiskt ganska mycket, men samtidigt ganska lite som är tillräckligt intresseväckande för att kunna skriva om det. Min tillvaro i huvudstaden dediceras åt arbete under veckorna (och det har varit mycket på det fatet den senaste tiden) och de helger som jag inte åker till norr och mina flickor ägnas åt att läsa, långa promenader, måttliga mängder TV-spel och nu senast också till att planera inför vår Sverige-flytt. Javisst, vi flyttar hem till Sverige i januari, något som jag ser mycket fram emot trots att jag är väldigt förtjust i Chile. I maj erhöll min hustru Permanent Uppehållstillstånd (konstigt vore väl annars med tanke på både det ena och det andra...) och nu är det dags att pröva på livet som familjefar i Landet i Norr. Några av Er minns säkerligen ett par berättelser från år 2011, då vi ansökte om uppehållstillstånd i Sverige och hon också fick det, men då vi valde att stanna kvar i Chile en tid på grund av arbete. Men nu bär det av, och det ska bli fantastiskt. 

Min ögonsten Francisca fyllde ett år för lite sedan, vilket naturligtvis firades. Jag hade beslutsångest den 13 juli; finalen i Fotbolls-VM eller barnkalas.... skämt åsido, ett-årsdagen högtidlighölls naturligtvis med churrasco- och tårtkalas hos Gabrielas familj i Arica och som gammal Lego-fantast hade pappa såklart bland annat köpt en stor kartong Lego Duplo, som huvudpersonen glatt satte sina små händer i. I bakgrunden såg vi dock hur Tyskland välförtjänt besegrade Argentina med 1-0 och kammade in sin fjärde världsmästartitel. Fyra år kvar.....

Har Ni röstat förresten? Det har jag, på Sveriges Ambassad här i Santiago. På vilka? De rätta såklart, samma som jag har röstat på i samtliga val sedan 1998 förutom 2010. Om Ni inte har röstat, glöm inte att göra det. Det är en ynnest, en förmån, ett privilegium att få rösta, och det ska utnyttjas. Använd huvudet bara denna gång och rösta på något vettigt, något som tar ansvar för landet och folket. INTE på någon hen-extremism som vill avskaffa könet, anser att alla män är djur och ska betala mans-skatt och tycker att barn ska få genomföra gratis könsbyte.

7-1

Deutschland.

Deutschland.

Deutschland.

Deutschland.

Deutschland.

Deutschland.

Deutschland.

 

Det som vi igår fick bevittna på Estádio Mineirão i Belo Horizonte är historiskt. Jag har sett fotboll sedan jag var fem år gammal och jag har aldrig upplevt något liknande, i varje fall inte på denna nivå. Många av Er har säkerligen sett fotboll i många fler år än mina 28 men jag kan ändå garantera er att gårdagens semifinal var ett stycke fotbollshistoria. Inte ens den uppgjorda "semifinalen" 1978 mellan Argentina och Perú (6-0 till Argentina, precis det resultat som desamma behövde för att nå finalen) når upp till den nivå av utskåpning som Tyskland, eleganta och effektiva, bjöd på igår.

 

Brasiliens största förlust någonsin. Inte bara i VM-sammanhang eller ens i tävlingssammanhang, utan NÅGONSIN. Och den inträffar i en semifinal i Världsmästerskapen, på hemmaplan.

 

Nu inväntar vi med spänning dagens semifinal mellan Holland och Argentina.

 

Heleuropeiskt eller repris från 1986 & 1990??

Trevlig MIdsommar

Feliz Midsommar a todos!

 

Om det är midsommar i Norden borde det rimligtvis vara midvinter här i Chile, och det märks idag. Efter ett par riktigt fina och soliga dagar är vi nu lämpligt nog tillbaka i grådaskig Santiago-vinter-lunk. Idag är det ruggigt kallt och så dimmigt att det knappt går att se över Avenida 11 de septiembre från mitt kontor. Midvinter med andra ord.

 

Årets höjdpunkt Fotbolls-VM har nu avverkat lite mer än en vecka på sin föreställning och härifrån Chile kan meddelas att La Roja har överträffat samtliga förväntningar. En något darrig seger mot Australien fredags där Jean Beausejour krutade in 3-1 i slutsekunderna följdes upp i onsdags med en hedervärd 2-0 mot regerande världsmästarna Spanien. Vem hade kunnat tro dels att Chile efter två omgångar skulle göra 5 mål och slå ut världsmästarna men dels också att Spanien, visserligen något rynkigt och med lite grå hår, så totalt skulle haverera i detta VM och bli de första regerande världsmästarna att vara utslagna efter andra omgången?? Inte jag iallafall. Tutandet och dansandet med flaggor på 11 de Septiembre ville aldrig ta slut i onsdags eftermiddag men naturligtvis så smolkades glädjen av grupper med rotos, detta kriminiella patrask, som såg sin chans att vandalisera, slåss och kasta sten och molotovcoctails på Carabineros. Plaza Italia, där folk brukar samlas vid stora firanden dekorerades till en början med flaggor, musik, tutande bilar och leende människor men nedsolkades mot kvällningen av sten, eld, krossat glas och tårgas. Sorgligt.

 

Gnagaren Celso Borges Costa Rica fortsätter i skrivandes stund att imponera i VM då man leder första halvlek med 1-0 mot Italien. Jag kanske får revidera min favoritlista förra veckan...

Yuichi Nichimura-san...

Hur mycket fick du egentligen av FIFA?

How much did FIFA actually pay you?

Cuánto de verdad te pagó la FIFA?

どのくらいFIFAはあなたを支払うのですか?

Måndag eftermiddag

Ganska trevlig eftermiddagsutsikt mot vinterklädda Anderna från huvudstaden.

 

Fotbolls-VM 2014

Borekyla råder i Chiles huvudstad, och Anderna i öster är bedövande vackert klädda i sin vita vinterskrud.

 

Endast en vecka kvar nu, och traditionsenligt inför stora fotbollsturneringar brukar jag likt själve Kent Finell presentera listor på favoriter och mindre favoriter i årets VM, och varför bryta en trevlig tradition? Dock är det med en liten ändring: istället för att räkna upp 10 favoriter nöjer jag mig med fem, samma antal som de sista på listan. 

 

Gjorde förövrigt en "VM-kompass" som jag nyss hittade på Aftonbladet, en ganska fånig sådan. Enligt det allvetande oraklet är mitt favoritlag Schweiz.

 

?

Undrar varför jag envisas med att läsa smörja som Aftonbladet egentligen.

 

Observera att listan, precis som de tidigare som Ni hittar här och här, beskriver vad jag tycker och inte vad jag tror. Håll till godo:

 

1. Chile

Obvio, po. Märkväl: tack vare korrupta FIFA, en seedning omöjlig att begripa och lika obegriplig påföljande lottning av grupper har väl Chiles möjlighet till framgång sällan sett så tarvligt usel ut men hoppet är det sista som överger människan.

 

2. Argentina

Querida, querida Argentina, espero que por fin te resulte exitoso el Mundial, tal como en los tiempos de D10S. Vos te lo merecés, más que otro.

 

3. Tyskland

Det är olidligt lika mellan Argentina och Tyskland, eleganterna från Nordeuropa. I trist brist på skandinavisk närvaro får tyskarna mitt stöd, och kan de bara skärpa till sig lite så kan vi få nordeuropeiskt i final. Det är krut i tyskarna nu.

 

4. Colombia

Roligt att Colombia tog sig till VM igen! De väcker alltid roliga minnen från mitt första VM 1990 med Higuita och Valderrama, och kontinentens för tillfälligt bästa lag får min sympati, trots två segrar mot Chile i kvalet.

 

5. Bosnien/Hercegovina

Mycket välförtjänt tog sig Bosnien till ett stort mästerskap efter många många års segt slitande. Och de får lite sympatipoäng hos mig, önskar dem all lycka till.

 

6-27. Australien, Algeriet, Belgien, Camerun, Costa Rica, Ecuador, England, Elfenbenskusten, Ghana, Grekland, Holland, Honduras, Iran, Japan, Kroatien, México, Nigeria, Schweiz, Spanien, Sydkorea, Uruguay, USA

Utan inbördes rangordning. Det finns väl kanske något enstaka lag som jag kan sympatisera lite med (t. ex. Costa Rica & Uruguay), men inte såpass att de hamnar på listan.

 

28. Frankrike

Ett trevligt land som jag gärna besöker, men jag har aldrig gillat Les Bleus. Och efter uppträdandet i senaste VM ogillar jag dem ännu mer.

 

29. Ryssland
Politik och fotboll hör inte ihop. Eller gör de det, ibland kanske? Ja i vart fall i detta läge. För att efter att ha sett hur Ryssland uppför sig i världspolitiken och mot sina grannländer kan jag inte annat än att önska denna nation och deras landslag ett snabbt avsked.
 

30. Brasilien

Nej, jag gillar inte de stöddiga brassarna och allt fjäskande som omger dem. Brasilien har redan tagit ut segern i förskott och jag hoppas att det går på samma sätt för dem nu som i VM 1950, när de njöt segerbanketten kvällen innan finalen mot Uruguay. Det vill säga förlust...

 

31. Italien

Som jag har sagt tidigare: Italien är ett fantastiskt land, med en levande och spännande historia, vacker natur, utsökt mat och vin och Rom är en av mina favoritstäder i världen. Men jag är fortfarande fantastiskt oförtjust i Gli Azzurri och de får hemskt gärna förlora samtliga matcher.

 

32. Portugal

"Öööhh, dåli förlorare!" tänker Ni. Men det handlar inte om Play Off och Sverige mot Portugal. Det handlar om min avsky mot Cristiano Ronaldo, denne skam för världens vackraste sport. Punkt.

Årets...

... nyhet:
Den 13 juli 2013 blev vi föräldrar till Francisca Elise.

... vinnare 1:
Jag själv, tack vare införskaffandet av min 4x4 Kia Sorento.

... vinnare 2:
La Roja, som efter mycket om och men lyckades ta sig till VM 2014.

... förlorare 1:
Min förra chef. Större förlorare har jag faktiskt aldrig träffat i hela mitt liv.

... förlorare 2:
DJ Méndez. Näst större förlorare har jag faktiskt aldrig sett maken till i hela mitt liv. Roto...

... förlorare 3:
Bolivias president Evo Morales.

... förlorare 4:

Dagens Nyheter, som med en ”avslöjande reportageserie” drog upp en ”giftskandal orsakad av Boliden” här i Arica. Ett koppel okunniga journalister hoppades på massmedial uppmärksamhet, men DN: s lögnaktiga artikelserie om Arica och Boliden rann mest ut i sanden.

... stad 1:
Vackra, ståtliga, majestätiska Arequipa.

... stad 2:
Mindre vackra, men progressiva och expanderande Santiago de Chile.

... bästa TV:
SvT Play på internet. Helt suveränt, de kvällar som man framför datorn eller iPaden kan se ”Veckans Brott”, ”På Spåret” och dokumentärer gör saknaden efter Sverige lite mindre.

... sämsta TV:
Chilensk ”farandulera”. Avskyvärt.

... öl:
Den första efter över två månaders uppehåll. Det var endast en Heineken men vid Jesus, vad den var god.

... gladaste:
Jag, min hustru, mina föräldrar och min syster då Francisca Elise föddes.

... sorgligaste: 
AIK: s Ivan Turina gick bort, endast 32 år gammal och efterlämnade fru och tre barn. Varför?

... profil 1:
Min dotter.

... profil 2:
Jorge Sampaoli. La Roja är ett lag att räkna med igen.

... citat:
"Hoy día te la van a sacar." - Besked från barnmorskan på Clínica San José på förmiddagen den 13 juli 2013.

... flopp:
Dagens Nyheters "avslöjande". Igen.

... mest överskattade:
Carabineros de Chile. Från att ha varit en högst respekterad och respektabel institution har dessa förvandlats till oigenkännlighet genom att fokusera inte på brottslighet utan på att bötesfälla vanliga människor när dessa går mot rött.

... mest överskattade 2:
Tito Beltrán. Jag vet att det finns oklarheter i det som han dömdes för i Sverige och jag förstår att han är bitter på hur han behandlades, men att därifrån tro att man är Luciano Pavarotti och spela "cool" sverigeantagonist i TV är bara fånigt.

... mest underskattade 1:
Zlatan Ibrahimovic. Sveriges bäste fotbollsspelare genom samtliga tider får bland all jantelag och politisk korrekt lagom-mentalitet inte hälften av allt beröm han förtjänar.

... mest underskattade 2:
Chiles president Sebastián Piñera. Jag delar långt ifrån alla hans åsikter men Señor Piñera är, enligt all talande statistik, den skickligaste och mest framgångsrike ledare som Chile har haft sedan demokratins införande 1990.

... mest obegripliga 1:
Kärrtorp. Say no more.

... mest obegripliga 2:
Hur genuspiskans vinande desperat försöker jämställa herrfotboll med damfotboll. Den eller de som sedan inte instämmer i PK-drevet bör omgående ”se över sin värdegrund”, som det heter numera.

... mest obegripliga 3:
Såpoperan inom högerns Renovación Nacional och Unión Demócrata Independiente efter primärvalen då Longueira vann över Allamand men sedan trädde tillbaka och hur Allamand ville ta över men hindrades av UDI som istället utsåg Matthei men som då stoppades av RN.... inte undra på att det gick som det gick.

... nagelbitare:
Matchen mot Portugal i Stockholm.

... mest kritiserade:
Chiles president Sebastián Piñera. Han drog ner på Landets väl etablerade bidragspolitik, och det var inte populärt.

... kappvändare:
PCC, Chiles kommunistiska parti. Från att unisont och konsekvent ha varit etablissemangets största munhuggare och motståndare i decennier har nu Bachelet och hennes socialister och socialdemokrater nu fått oväntat sällskap då kommunisterna, med småflickorna och brottsuppviglarna Karol Cariola och Camila Vallejo i spetsen, glatt kamperar med sina gamla antagonister i hopp om att få lite inflytande.

... mest självklara:
Bachelets seger såklart. Löften om bidrag hit och gratis dit och moderliga leenden går tydligen långt i politiken nuförtiden.

... minst självklara:
Sveriges ambassad i Santiago de Chile. Mer anonym utlandsrepresentation får man leta efter ordentligt.

Senaste nytt

God morgon, det var ett tag sedan nu.

 

Här är det så bra så. Men en del har också hänt på denna sidan Världen, här följer lite kortfattade rapporter om det senaste.

 

Bilen - Jag har köpt en bil. För två veckor sedan var jag och svåger Ives nere i Iquique och dess tullfria zon för att köpa en direktimporterad bil. Jag hade sedan ett tag tillbaka bestämt mig för att införskaffa ett större, säkrare och bekvämare åkdon när vår dotter hade fötts att lotsa runt familjen i. Vår vita Honda Civic  är som en trogen vän och gamla Bettan har tjänat oss kopiöst genom åren men allt har tyvärr ett slut. Så planen var en större och lite nyare bil när nattbussen till Iquique rullade iväg genom Atacamas mångfacetterade biotop. Och jadå svågern och jag åkte tillbaka till vårt Arica i, och med mig som stolt ägare till, en Kia Sorento Limited. Bilder kommer!

 

Bäbisen - Vår ögonstenen Francisca är en lugn liten flicka som äter duktigt och sover länge och gott på natten. Snart två månader fyllda är hon mer och mer vaken, mer medveten för varje dag som går, fixerar blicken på mammas och pappas ansikten och utforskar sin lilla värld allt mer och mer. Hon väger lite dryga fyra kilo, enligt vår egen grova vägning häromdagen, vi har tid på BVC om en vecka igen för en mer exakt viktuppskattning.

 

Perú och Bolivia - Våra grannländer vill åt chilenskt territorium, men det var väl ingen nyhet. Jag berättar snart mer om det senaste i den historien.

 

Santiago - Om en månad, exakt, åker vi ner till huvudstaden för diverse ärenden. Vi passar där på att möta upp mina kära föräldrar som kommer på besök. Un börjar vi räkna ner dagarna!

 

Universitetet - Jag är återigen tillbaka i skolbänken. Dock inte på det byråkratiska och föga flexibla INACAP där jag läste ekonomi förra året utan på Universidad La República, ett privat lärosäte där jag un läser riskanalys. Igår kväll hade vi introduktion och vi fick dar veta den preliminära kursplanen som innehåller juridik och en hel del matematik. Jag kommer inte undan min Nemesis, verkar det som.

Chile vs. Bolivia

Häromdagen spelade La Roja VM-kval mot Bolivia i Santiago. Chile spelade dåligt men Bolivia spelade sämre och de röda kunde till slut vinna med 3-1, något som gav ett välbehövligt poängförsprång i kvalgruppen. Chile ligger nu fyra, på direktkvalplats, och har fem poäng ner till femman Uruguay. Det känns äntligen som att La Roja har fått upp farten och vinnartakten igen efter ett bedrövligt 2012. 

Chile har dock en viktigare match att spela mot Bolivia än ett VM-kval, och den matchen utspelar sig i holländska Haag med Internationella Domstolen som domare. Läs den markerade länken för bakgrundshistorian.

 

Bolivias närmast fanatiska irredentism gentemot Chile och chilenskt territorium, som tidigare mest tagit sig uttryck i en politisk konstitution som hävdar Bolivias "rätt till egen kust", brinnande patriotiska tal av presidenter och politiker, en nationell helgdag ("Día del Mar") samt en flotta i Titicaca-sjön, har nu lyfts upp till en helt annan nivå i och med att Bolivia den 24 april i år drog Chile inför Internationella Domstolen i ett hopp om att kunna återfå chilenskt territorium. Chile anser att saken är ur världen enligt gällande och bindande freds- och vänskapsavtal från 1904, som man dessutom efterlever till fullo. Chile låter Bolivia tull- och kostnadsfritt nyttja chilenska hamnar och vägar för handel, man har byggt järnvägar mellan Antofagasta och La Paz och Arica och La Paz och man betalade dessutom en stor ekonomisk kompensation till Bolivia. Bolivia hävdar å sin sida att Chile inte fullföljer de dikterade plikterna och därför skulle nämnda avtal inte vara giltigt, sin rätt till egen kust och att Chile stänger in och avskärmar Bolivia från som anledning till att denna unilateralt påhittade konflikt nu är föremål för Haag, som egentligen borde ha bättre saker att syssla med stället för att studera gamla kartor från 1800-talet. 

Igår inleddes så de första förhandlingarna i Haag men vi kommer nog att få vänta ett tag på ett utslag från Internationella Domstolen. Samtidigt har ordkriget mellan länderna trappats upp. Bolivias president Evo Morales har länge gormat att "Chile är en dålig granne och utgör ett hot mot hela regionen" och Chiles dito Sebastián Piñera svarar att "Chile är inte skyldig Bolivia någonting" och "för Chile är det inget tvång att förhandla med Bolivia". Diplomaterna och de höga regeringstjänstemännen som utgör Bolivias delegation kallar Chile för "hycklare" och "lögnare", Bolivias justitieminister Cecilia Ayllón gick häromdagen ut och hävdade självsäkert att "Chile sitter på de anklagades bänk och måste nu svara för sina handlingar". Chiles utrikesminister Alfredo Moreno å andra sidan menar att Bolivia behöver läsa på sin egen historia bättre och manar desamma att visa omvärlden exakt när, hur och var någonstans som Chile är "ålagda att ge upp sitt territorium". Regeringens talesman Cecilia Pérez säger att Evo Morales är "besatt av Sebastián Piñera" och uppmanar honom att "sluta upp med sina oförskämdheter".

Personligen begriper inte undertecknad vad Bolivia hoppas erhålla som resultat av förhandlingarna. Bolivia hävdar i anmälan sin historiskt och moraliskt "okränkbara rätt till eget hav" och att Chile måste återlämna delar av, eller hela, territoriet som gick Bolivia förlorat efter fredsavtalet 1904. Men Internationella Domstolen kan inte, FÅR inte ändra landgränser enligt gällande internationell lag. Det enda som Haag i det här fallet kan "utdöma" är en smäll på fingrarna och en åthutning till parterna att duktigt sätta sig ner vid förhandlingsbordet för att själva förhandla fram en lösning.

 

Något som Bolivia för övrigt har avböjt sedan 90-talet.

 

pdf: Fredsavtalet från 1904

pdf: Bolivias anmälan till Internationella Domstolen

Fredag igen

Fredagen den 7 juni och ÄNTLIGEN har Arica fått sin egen regionala "nationaldag"! Inte en dag för sent, Arica har tillräckligt länge varit Iquiques lillebror men nu står man mer och mer på egna ben. Den 7 juni år 1879 intogs Arica av Chiles armé och sedan dess utgör El Morro Chiles nordligaste utpost. Dagen har högtidlighållits även tidigare men det är först i år som man har gjort en regional helgdag av den 7 juni och idag firas det med traditionella dansuppvisningar, fyrverkerier och naturligtvis en stor militärparad i Aricas centrum. Det är ändå Chile som vi pratar om.

Men det är inte för att diskutera historia och regionala helgdagar som vi nu har mötts på Mimers Brunn denna gång. Nej, nu ska vi prata fotboll här.

Ikväll/eftermiddag spelas det full landskampsomgång i både Europa och Sydamerika. Sverige har redan kniven mot strupen och ikväll mot Österrike i Wien är minst ett poäng ett krav om man inte ska bli avhängda av alpborna. Kombinationen VM-kval och Österrike, det borde ge vilken fotbollsföljande svensk som helst kalla kårar, minns 1997. Tyskland leder ju gruppen överlägset men Sverige BORDE ju ha en chans att norpa en andraplats, men det är öppet mellan blågult, Österrike och Irland, som alla delar poäng men separers av målskillnad. De gröna kommer dock definitivt ha fördel ikväll i sin match mot Färöarna. VM i Brasilien upplever man bara en gång. Jag kommer idag att ta en sen lunchrast och försöka få in Radiosporten på datorn för att nervöst följa blågults kamp på Ernst Happel Stadion i musikens huvudstad. 

Även Chile har kniven mot strupen efter en minst sagt medioker vårsäsong där man efter fyra raka förluster i kvalgruppen rasade ner från en finfin gruppledning till en mindre hedrande sjätteplats. Droppen var förlusten mot Serbien i en betydelselös träningsmatch men den fick förbundskapten Claudio Borghi att avgå för att ersättas av Jorge Sampaoli som nu verkar ha lyft La Roja ett snäpp. En mycket förlösande vinst hemma mot Sydamerikanska mästarna Uruguay häromsistens gjorde att man fick lite andrum och slapp bli omsprungna av Venezuela som nu verkar spela riktigt bra. Faktum är att Chile och Venezuela delar poäng men Chile rankas högre på grund av större antal gjorda mål. Ikväll väntar en bortamatch mot Paraguay i Asunción och då Paraguay är helt under isen och ligger sist i hela gruppen (kom tillbaka, Chilavert!) så det KAN det gå precis hur som helst. På tisdag väntar en hatmatch i hemma i Santiago då de gröna från Bolivia kommer på besök. Relationen mellan länderna rent politiskt har inte varit såhär pass frostig på mycket mycket länge så rent statusmässigt är det en mycket viktig drabbning.

Ikväll åker jag hem till Arica igen för en aslappnande helg. Eller ok, "avslappnande" kanske inte är rätt ord då det är långt ifrån avslappnande att flänga fram och tillbaka som en jojo på speed mellan två städer som jag gör nu. 

Söndag kväll

Först några punkter med aktualiseringar:

-Första terminen på universitetet är avklarad och godkänd, och med bra betyg. Med andra ord är det vinterlov men redan på tisdag är det inskrivning till termin nummer två. Snabba ryck.

-Ligger förkyld - IGEN. Men det går väl över snart. Dricker mycket té, äter citron och rå lök. Just det, rå lök ska tydligen hjälpa mot förlylningar. Åt rå lök på frukostmackan, knaprade tomat- och löksallad (Ensalada Chilena) till lunch och så mer lök till kvällsfikan, och faktum är att jag tror att det hjälper.

-Sommar-OS har börjat, och faktum är att jag är märkligt ointresserad av det. Jag har inte sett en endaste fotbollsmatch, jag såg inte invigningen och jag läser inte sportnyheterna om det. Jag slötittade lite från sjuksängen idag på  gymnastiken, där Chile hade två tävlande. Tomás González tog sig till finalen men debutanten Simona Castro hamnade på en föga hedrande 43:e plats.

-Vi är uppe i att köpa en lägenhet. En lite större sådan, 71 kvadratmeter istället för de 55 som vi nu samsas på, på fjärde våningen med balkong och bara ett par kvarter bort. Inflyttningen kommer väl att ske nu under våren, jag ska måla om och putsa till den lite innan.

Förövrigt är det ovanligt torrt med nyheter härnerifrån. Inte ens inom politiken händer något speciellt att berätta om, varken i Chile eller i våra grannländer. Inga studentprotester i Santiago, inga politiska skandaler som det var förra året, inget snack från Perú och Bolivia att de ska anfalla Chile militärt. Antingen är det lugnet före stormen som råder eller så är det helt enkelt vinterpassivitet. Just därför kan jag passa på att lägga ut en helt meningslös text som jag skrev för ett par dagar sedan. Se det som en söndagskrönika:

"Jag bor cirka 10 minuters bilfärd från centrala Arica. Mitt kvarter här kan väl kallas för ett ganska typiskt boendekvarter, med villor, radhus och många lägenhetshus. Ett ganska slött kvarter kanske kan tyckas vid första läsning men faktum är att det finns en hel del kommers även där. Här i Chile, och även i den övriga delen av Sydamerika som jag känner till, finns det ett stort antal kvartersbutiker, av olika typer och olika storlekar. Det kanske är ett fenomen som lever kvar här, men inte längre i Sverige där de flesta små butikerna runt hörnan i de stilla bostadskvarteren har blivit utkonkurrerade.

Jag gillar kvartersbutikerna. Den lilla inrättningen, dit man går och handlar det som man behöver just för stunden, och där man är mer eller mindre bekant med innehavaren och kan stanna till och snacka en stund om livets djup och ytligheter. Och jag vet exakt vad just den och den butiken har som inte den andra har och så vidare. Till exempel har ”El Huaso González” goda empanadas och bra kött medan exempelvis ”Nayra” har färskare bröd än ”El Huaso” och butiken över grusplanen som jag ej minns namnet på har bättre grönsaker än bägge de två tidigare. Man går dit man behöver och handlar lite i taget, inhämtar det bästa från smörgåsbordet av butiker.

I vårt kvarter, jag har inte utfört några djupare empiriska undersökningar på dess exakta storlek men jag antar att det är ett för den mellanstora chilenska staden ganska typiskt medelklasskvarter, finns (om jag nu har räknat rätt) följande kvartersbutiker:

Minst fem vanliga kiosker
Ett oräkneligt antal brödbutiker
Fyra frukt- och grönsaksbutiker
Minst tre internetcaféer
Tre ”botillerías”, butiker med alkoholförsäljning
Tre frisersalonger
Tre snabbmatställen
Tre ”vanliga” restauranger
Tre sömmerskor
Två pizzerior
Två butiker med husdjursfoder
Två kötthandlare
Två taxistationer
En biltvätt
En sushirestaurang
En järnhandel
En fruktbutik
En lotteributik
En presentbutik
En pappershandel"

Nyheter

God fredag på Er!

Rutinerna återgår till det vardagliga efter att mitt besök från Sverige har lämnat oss efter två härliga veckor här i Arica. Känns lite tomt om sanningen ska fram, vi har haft väldigt trevligt under denna tid med sol och playa, resor till Perú, långa eftermiddagar på stranden och sola och simma och kanske avnjuta en kall pilsner på balkongen i solnedgången. Jag blev en riktig turist i min egen stad igen och allt som jag har haft att göra har blivit liggande och lite eftersackade.

Idag skriver vi fredag 23 mars och hösten verkar visst aldrig komma. Solen fortsätter att stråla ner och nog är väl det trevligt men det skulle faktiskt vara behagligt med lite lägre temperaturer och lite höstmoln nu. Solberoende som jag är trodde jag aldrig att jag skulle yttra sådan tanke men det är sant.

Annars här i Chile flyter saker och ting på precis som förra året. Santiago börjar lamslås igen efter nya kravaller och upplopp, allt planerat och koordinerat av FECh (Chiles förenade studentkårer) samt diverse obskyra grupperingar från den allra yttersta av vänsterkanter.

Diverse protester har senaste tiden också blossat upp i regionen Aisén i södra delarna av landet där folket nu har fått nog av brustna vallöften, brist på utveckling och infrastruktur samt överpriser på mat, gas och drivmedel. En liter bensin här i Arica kostar motsvarande nästan 12 SEK och nere i södern är det ännu dyrare så i Aisén kan folkets irritation nog vara befogad.

Häromveckan klubbade Chiles kongress igenom ett mycket klokt beslut: man skärpte reglerna för rattonykterhet. Nu räcker det med 0,3 promille bakom ratten för ett fängelsestraff och med tanke på hur många som varje helg dricker "bara ett glas till" innan de kör hem efter en natts partajande och dundrar rätt in i en vägg eller i en annan bil så är de nya hårdare reglerna välbehövliga.

Och så sporten:

En av Chiles största idrottsstjärnor genom tiderna, tennisspelaren Fernando González med ett OS-guld och ett OS-brons från 2004 samt ett OS-silver från 2008, nyss beslutat att lägga ner sin proffskarriär vilket har skapat lite melankoli bland folk och media. Och det med rätta. Han var vass, Fernando González.

Det spelades en landskamp här i Arica i onsdags kväll mellan Chile och Perú. Med ojämna mellanrum brukar landslagen mötas en gång hemma och en gång borta i något som kallas "Copa del Pacífico", "Stillahavscupen" och nu fick lilla men sedan lång tid tillbaka fullsatta Estadio Carlos Dittborn i Arica vara värd för Chiles hemmamatch som La Roja vann med bekväma 3-1. Matchen började 22.30 på kvällen och var i sig så ointressant att jag somnade efter 25 minuter. Det spelas ingen kul landslagsfotboll utan europaproffsen, med enbart spelare från Colo Colo, Universidad de Chile, Huachipato, O'Higgins, Audax Italiano, Magallanes eller Deportes Iquique, inte ens om motståndet heter Perú.

Nu är det fredagsmys!

Countdown

Just idag är det exakt två veckor kvar tills det att jag sitter nerknölad i ett trångt säte på en Airbus A340 från LAN Airlines på väg till Europa och Sverige. Tiden har gått fort, redan ett år har passerat från det att jag anlände till detta härliga land. Det ska bli riktigt trevligt att komma tillbaka till gamla Sverige igen men det är lika bra att jag berättar sanningen nu: jag kommer att åka tillbaka till Chile igen. Gabriela kommer inte att resa med mig till Sverige denna gång utan hon stannar här och väntar på mig. Lite med styng i hjärtat lämnar jag min hustru och mina små sobrinas kvar här för en kort tid men jag kommer att återvända. Jag ser otroligt mycket fram emot att återse min kära familj och mina vänner hemma i Sverige igen, förrutom traditionellt julfirande med sill, nubbe och knäckebröd väntar museibesök med far, krogrundor i Gamla Stan, sushifrossa med gamla jobbarkompisar och besök hos släktingar. Det ska bli mycket roligt allting! Jag reser från Santiago den 23 november och landar via Madrid den 24 i ett höstigt Stockholm.

I övrigt:

Solen skiner här på tal om väder och vind och det är varmt och skönt. Annars fortsätter vi med projekt Måla Om: istället för den smått gallagula nyans som hittills prytt vårt trevna lilla hem lyser nu väggarna rent vita. I helgen ska Gabriela och jag spendera en weekend på ett bättre hotell i Tacna och njuta. Nu har också en födelsedagssäsong inletts: idag fyllde äldsta sobrinan Romina 16 år, på söndag firar vi bidrottningen alias svärmor, om tre veckor fyller Gabriela och om en månad fyller lilla Fiorenza hela 5 år. Tiden går, när jag lärde känna Gabriela hade hon nyss fyllt 23 och första gången jag träffade Fiore hade tösen precis fyllt två...

Stöket och böket i Santiago och Valparaíso fortsätter. Igår intogs och ockuperades Santiagos kommunalhus av en grupp 15- och 16-åringar med tillhörande oroligheter innanför och utanför innan Carabineros gjorde saken kort med husockupantena. En skillnad mot för bara ett par dagar sedan är dock att tidigare har de så kallade ”studentorganisationerna” åtnjutit en viss parlamentarisk support från de olika vänsterpartierna, men dessa har på sistone nu blivit en opponerande part mot de krav som framställs från studenterna och de har istället med viss reservation allierat sig med den styrande högerkartellen som i sin tur betackar sig för det nyvunna stödet från vänstern. Med andra ord: Alla mot alla.

Vår lilla katt Mishi verkar inte må bra. Hennes ungar skulle ha kommit för någon vecka sedan men ännu lyser de små liven med sin frånvaro. Imorgon bitti blir det en tur till veterinären då vi faktiskt fruktar ett missfall. Och nej, det är inte någon dålig göteborgsk ordvits, utan fullt allvar.

Och så sporten:

Sydamerika förbereder sig för fullt för en ny omgång VM-kval i fotboll och för Chiles del gäller det först att stå emot suveränerna och regerande sydamerikanska mästarna från Uruguay i Montevideo på fredag för att sedan gå för seger mot Paraguay i Santiago på tisdagen. Ett par inte helt lätta uppgifter och inte blir det bättre av att inte mindre än fem av La Rojas bästa spelare blev hemskickade på grund av bristande disciplin igår tisdag. De Röda håller som bäst på att förbereda sig på ett träninsgsläger i Santiago och Arturo Vidal (Juventus), Jean Beausejour (Birmingham), Carlos Carmona (Atalanta), Jorge Valdivia (Palmeiras) och Gonzalo Jara (Brighton) begick övertrampet att återvända 45 minuter sent till samlingen i tisdags kväll efter att ha firat en gemensam kamrats dotters dop på tisdagskvällen. De fem skickades ögonabums hem av förbundskapten Claudio Borghi, rätt eller fel, tja bedöm själva. Nu under onsdagskvällen har i alla fall pamparna på det chilenska fotbollsförbundet gått ut i statlig TV och beklagat sig över hur svikna de känner sig av spelarna över detta ofattbara tilltag och att de kommer att diskutera vidare om ytterligare bestraffning för de fem, vilket kan tyckas en aning överdrivet och inte mycket motiverande för ett landslag på uppgång och vars nation redan nu drömmer om brasiliansk fest om tre år.

Söndag i vårkvällens Arica

Det är skralt med inlägg nu, jag vet. Men det är svårt att komma med kreativitet när verktyget för textskapandet är trasigt. Naturligtvis har jag min penna och min anteckningsbok där jag skriver men det är inte det lättaste att publicera något på bloggen om man inte ens kan gå in på internet. Datorn min verkar helt enkelt inte gå att fixa. Frugans dator åkte också på ett virus men av snällare karaktär så det är på den jag skriver och via allehanda tröttsamma knappkombinationer kan jag skriva å, ä och ö. En kamrat som är datateknikter uttryckte det hela ganska bra efter att ha tagit sig en titt på min sjukling: "Gabrielas dator hade en förkylning, din har svininfluensan!"

Annars är allt bara bra här i vårvarma Chile. I Arica ligger dagstemperaturen på trevliga 25-26 grader och solen steker ner från klarblå skyar. Santiago fortsätter att slås sönder i diverse manifestationer som hela tiden tycks urarta, Häromdagen till exempel tog sig anarkister och andra terrorister in i deputeradekammaren i Valparaíso mitt under en debatt där inrikesministern och utbildningsministern deltog och fullt slagsmål utbröt i korridorerna mellan Parlamentets vakter och Carabineros mot anarkisterna där till och med parlamentsledamöter deltog... Dagen efter försökte folk även att ta över senaten men där stoppades manifestanterna redan i entrén av Carabineros som utför hjältejobb nere i huvudstaden och Valparaíso. Jag lägger själv inte någon värdering i detta, men när till och med "vanligt folk" som vanligtvis har hjärtat till vänster börjar drömma sig tillbaka till Pinochets dagar kan man lätt börja tro att saker och ting börjar gå till överdrift med de här så kallade "studentdemonstrationerna".

Vi väntar också på familjetillökning då vår katt Mishi (Jag valde det namnet, eller ordet. Det betyder just "katt" på de lokala andinska språken Quechua och Aymara) är höggravid och väntas enligt veterinären föda 4 små saker vilken dag som helst.

Idag är det också exakt en månad kvar till mitt flyg till Sverige via Madrid lyfter från Santiago. Jag landar den 24 november, be there!

Mer fotboll, EM- och VM-kval

Det blev ju till slut en riktigt trevlig fotbollskväll igår! Först Sveriges bragd mot världens enligt FIFA: s ranking bästa landslag och senare Chiles vinst mot Perú med 4-2 på Colo Colo: s hemmaarena. La Rojas vinst är inte mycket att orda om, Chile var helt enkelt det bättre laget men det blev onödigt spännande när Perú forcerade in en 2-3 - reducering och Chile verkade ha slutat spela då det var en halvtimme kvar av matchen men på det stora hela behövde vi aldrig oroa oss. Såg tidigare i går eftermiddag också hur stackars Bolivia kämpade och slet hemma i La Paz mot Colombia för att ta en poäng men i 92: a minuten tvingades släppa in ett avörande 1-2 - mål som innebar boliviansk förlust.

Hur som helst är Sverige och Blågult direktkvalade till EM vilket är riktigt trevligt. Om jag ska vara ärlig trodde jag inte att Sverige skulle klara av det efter förlusten mot Ungern och (som jag trodde) en avslutande förlust mot Holland i samband med ungersk vinst mot Finland. Men en blågul krigarinsats gör att vi nu ser fram emot en trevlig EM-turnering 2012 i Polen och Ukraina och hoppas att den blir roligare än turneringen för fyra år sedan. Den var ju bara för jädra tråkig.

Fotboll, VM- och EM-kval

Ikväll är det Stilla Havs-derby i kravallhärjade Santiago. Chile och La Roja tar emot Perús landslag, samma peruanska lag som lyckades med bedriften att knipa tredjeplatsen i Copa América tidigare i år. Här i Sydamerika spelas nu också en kvalturnering, precis som i Europa, men matcherna som spelas härnere är inför VM i Brasilien 2014. Lite väl tidigt enligt mitt tycke, mycket kan hända med ett landslag på hela tre år. Det lag som spelar bra nu kanske inte alls håller samma nivå om tre år och tvärtom. Men nu är det i varje fall igång sedan i fredags då första omgången spelades och Chile åkte på rejält med däng mot de blåvita från andra sidan Anderna. Argentina lärde La Roja en riktig läxa då de lekte hem 4-1 inför endast 26 000 åskådare på Estadio Monumental i Buenos Aires som har kapacitet för över 70 000 personer. Chile spelade inte dåligt utan faktiskt riktigt bra men Argentina var helt enkelt oändligt mycket bättre och spelade kanonfotboll.

Sitter förövrigt just nu och lyssnar på Radiosportens livesändning från Råsunda och Sverige mot Holland. Holland har precis kvitterat till 1-1. Bra med tryck från läktarna hörs det som, trevligt!

Perú har imponerat på sistone och kvällens match är verkligen ingen lätt uppgift för Chile. De rödvita från det forna Inkariket vann sin första match i fredags mot suveränerna från Paraguay vilket var omgångens skräll och efter bronspengen från turneringen i vintras/somras är de fulla av självförtroende inför kvällens drabbning i Santiago. Lika självsäkra som peruanerna är, lika osäkra verkar chilenarna vara. Det bådar inte gott.

Utbildning. Samt en rättelse av mig själv.

Samtidigt som sensommarvärmen hemma i gamla Svedala värmer det frusna landet i norr, och samtidigt som vårsolen hemma i nya Arica värmer kropp och själ och ett salt hav cirka 300 meter bort är vår huvudstad Santiago 200 mil söderut fortsatt lamslagen av alla dessa så kallade protester. Studentprotester som nu har pågått i över ett halvår och som sedan en tid tillbaka har urartat till rena upplopp, kravaller, stölder, plundringar, bränder och dödsfall. Så kallade studentdemonstrationer som används som alibi för att helt enkelt ställa till med bekymmer för Santiagos befolkning då avspärrningar, kapade och brinnande lokalbussar, barrikader, kriminella plundringsgäng och skärmytslingar polis och ”demonstranter” emellan gör tillvaron outhärdlig för de santiagobor som varje dag tvingas uppleva att deras stad mer och mer liknar en krigszon á la Libyen.

Protesterna gäller nu som då reglerna för högre utbildnining i Chile.

Jag har tidigare skrivit att jag är helt och hållet emot det penningbaserade utbildningssystemet i Chile, där platser på universitet kostar pengar. Det är jag fortfarande rent principiellt, men däremot måste jag korrigera mig själv när det gäller en sak: att lösningen på utbildningskonflikten skulle vara att göra utbildningen gratis och kostnadsfri är, som det ser ut nu, snarare att öka ett existerande problem, och jag ska förklara varför. Det är en del andra frågor som behöver lösas INNAN kostnadsfrågan kan diskuteras, inser jag nu. Det är principiellt ganska självklart enligt mig att högre utbildning ska kunna erbjudas samtliga medborgare som har tillräckliga betyg eller uppfyller tillräckliga krav för att bli antagen, och inte där antalet 100-dollarsedlar i plånboken har avgörande.

För det första lider Chile en av en kraftig inflation av universitet, och i slutändan även en inflation av akademiker. Chile har 14 statliga universitet runt om i landet, varav ett är Universidad de Tarapacá de Arica här i Arica med sina tre campus Velásquez, Saucache och Azapa. Utöver dessa 14 finns långt över 100 privata universitet. Föreställ Er det: i ett land med dryga 17 miljoner invånare finns långt över 100 akademiska institutioner med universitetsstatus. Bara i Arica, med 200 000 invånare, finns 5 stycken: Universidad Santo Tomás, Universidad del Mar, Universidad Los Lagos, Universidad Arturo Prat samt INACAP. Termin efter termin, år efter år, skjutsar dessa universitet ut nybakade akademiker på en arbetsmarknad alltmer bräddfull av desamma. Chiles arbetsmarknad och tillgång på arbeten klarar inte av överflödet av akademiker, punkt slut. Chile har en relativt låg arbetslöshet men ändå går tusentals läkare, advokater, ingenjörer, lärare och journalister utan anställning och med studieskuldberget växande, just på grund av att arbetsmarknaden inte har kapacitet för alla dessa nyutexaminerade akademiker. Skulle man i dagsläget göra utbildningen kostnadsfri skulle man öppna ännu fler kranar som fyller på det redan översvämmade badkaret med droppar av nyutbildade. Visst vore det underbart om alla dessa kunde hitta arbete så fort de tog steget ut i arbetslivet, men dessvärre ser inte samhället ut så. Chile lider av ett överflöd av akademiker, Chiles arbetsmarknad kan inte föda alla akademiker som efter fem, sex, sju år av intensiva studier hoppas på en bra anställning. Tråkigt men sant.

Nu ska Ni inte tro att jag anser att bara vi slår igen landets alla små privata universitet så blir allt bra igen. Absolut inte. Men att stänga åtminstone hälften av dessa institutioner är faktiskt nödvändigt för att hjulet mot ett bättre utbildningssystem i Chile ska kunna rulla framåt mot ett resultat. Steg nummer ett är att slå igen eller åtminstone omorganisera en stor del av de privata och rent vinstdrivande universiteten. Det som Chile behöver istället för alla dessa små universitet som pytsar ut akademiker på löpande band är fler yrkesutbildningar. Fler exempelvis elektriker, hantverkare, bilmekaniker, rörmokare, byggnadsarbetare, under- och sjuksköterskor, administratörer osv. osv. En minskning av antalet högre läroverk och fler yrkesutbildningar och dessutom med gratis och kostnadsfri utbildning kommer, anser jag, leda inte bara till ett mer rättsvist utbildningssystem utan även till en kompetenshöjning bland landets akademiker och landets unga samt en säkning av arbetslösheten. Samtidigt som överskottet av akademiker är märkbart, lika märkbart är bristen på kompetent yrkesfolk. Jag har ju tidigare beskrivit hur folk här i norra Chile åker över till Perú för att få saker och ting ordnade, till och med bilen mekas på andra sidan gränsen. Det chilenska samhället skulle må mycket bra av färre akademiker och fler yrkesutbildade och dessutom ett högre utbildningssystem som är kostnadsfritt och välkommet för samtliga som uppfyller kraven på intagning.

Sedan generellt sett, är utbildningsdelen bara en av många delar av det chilenska samhället som behöver förbättras. Vi kan skriva spaltmeter om sjukvården, säkerheten, minimilönen och så vidare… Chile ligger många många och långa steg framför sina grannar här i Sydamerika och det ska man vara stolta och glada för men visst, Chile har kvar att arbeta med. Rätta mig om jag har fel.