Ayuda social

Igår kväll var vi iväg på en aktivitet som jag inte hade gjort mig bekant med tidigare men som jag definitivt hoppas kunna upprepa. En god vän till oss vid namn Daniel är med i en frikyrka (baptist eller adventist, jag vet inte vilken men det är de två som är rådande i Arica, förrutom den katolska kyrkan) som varje tisdag samlas i centrum för att dela ut mat till de allra mest behövande och igår kväll hängde jag och Gabriela med efter att ha hört Daniels ord om att det är så enkelt, man gör människor glada och man mår bra utav det.

Jag är själv troende kristen, dock så har jag lite svårt för den typ av väckelseretorik som just denna kyrka nyttjar med handklapp, höga böner och tjoande psalmer, vissa fångas utav det men jag gör det inte. Däremot är grundtanken i alla kristna kyrkor världen över densamma, och det var i den andan vi gav oss ut i går kväll för att ge lite till de som inte har någonting alls.

Vi samlades i Parque Colón strax efter tio på kvällen och började göra i ordning det medhavda, mat, bröd, té och vatten. Brickor utrustades med bestick och folk ställde sig i kö och så kunde vi sedan dela ut kvällsvard och en kopp té till Aricas allra fattigaste människor, både de som bor på gatan och tigger men också de som i bästa fall har ett enkelt tak över huvudet i utkanten av staden men inga tillgångar att äta sig mätta för. Vi sorterade brödbitar, hällde upp dricka i muggar och delade rättvist ut så alla fick sin del och när man såg glädjen och tacksamheten hos de man hjälpte kändes det verkligen som att man gjorde nytta.

Det var alla typer av människor som hade samlats i parken för att få sig ett kvällsmål. Gamla som unga, män som kvinnor, ensamma som par. Gemensamt för dessa människor var dock att de saknar några av de saker som vi kan ta för givet: ett hem, ett tak över huvudet och något att äta. Tre element som de flesta av oss tar så för givet att vi inte ids uppskatta gåvan som de verkligen är. Man blev otroligt medveten igår om hur lyckligt lottad man faktiskt är och hur bra man egentligen har det. Är jag hungrig eller sugen på något öppnar jag kylen. Är det kallt utomhus går jag in under tak. Är jag trött lägger jag mig i sängen. Det är skatter som tillhör vardagen, vi är priviligierade som har möjlighet till allt detta, och som klyschan säger så vet vi inte hur glada och tacksamma vi borde vara varje dag för att vi får möjlighet att vara varma, äta oss mätta och ha det bekvämt.

Jag tog inga foton igår och lika bra det. Det var inget spektakel som vi var på, vi var där för att hjälpa medmänniskor.