Idag strax innan lunchtid skakade norra Chile igen. En jordbävning med 6,5 på Richterskalan hade sitt epicentrum strax norr om Calama där vi var häromveckan och det gungade rejält även i Arica. Det var en ny typ av skalv som jag inte hade känt förut, jorden gungade på ett märkligt sätt istället för att skaka och det kändes helt plötsligt som om marken gick i vågor. Vi försöker få tag på våra bekanta Jessica och Fernando i Calama för att kolla läget med dem, men det verkar inte vara någon större fara å färde då Chiles inrikesministerium låter rapportera att man inte har registrerat materiella skador eller personskador. Gabriela och jag mår bra i varje fall, det gungade till i cirka 10 sekunder och det knakade i väggar och slog i dörrar och fönster men inget allvarligt har hänt.
Chile ligger precis längs Stilla Havets "Ring of Fire" och jordbävningar och vulkanutbrott är inte ovanliga. 27 februari förra året demolerades en stor del av södra Chile i en megajordbävning vars magnitud nådde hela 8,8 på Richterskalan, kommentar på det kan läsas här, för ett par veckor sedan fick vulkanen Puyehue ett utbrott nere i södern och de av Er som är lite äldre minns säkert jordbävningen i Valdivia år 1960 som är den kraftigaste tektonikrelaterade sism som någonsin har registrerats med en styrka på nära ofantliga 10 på Richterskalan. Min svärmor kommer från en by i närheten av Valdivia och enligt henne började plötsligt marken gå i synliga vågor och det var nästan omöjligt att hålla sig på benen, nya berg och kullar reste sig, träd rycktes upp med sina rötter och marken sprack bokstavligen. Städer och byar närmast kusten dränktes i flodvågor upp till 25 meter höga, skalvets rörelser orsakade dessutom vulkanutbrott i området och sjön Riñihues vattennivå steg med nära 20 meter då stora jordskred täppte till sjöns utflöde. Endast ett panikartat arbete för att gräva nya utflöden hindrade den tilltäppta sjön från att helt svämma över och en störtflod från att orsaka än mer förödelse på sin väg mot havet.
Arica drabbades år 1868 av ett liknande öde då ytterligare en megajordbävning med styrka på mellan 8,5 och 9,0 på Richterskalan med efterföljande 15 meter höga tsunamivågor ödelade den då slumrande hamnstaden i södra Perú. Ett vittne från denna tid är vraket efter USS Wateree, en 62 meter lång amerikansk ångbåt som tillfälligt låg i hamn i Arica den ödesdigra agustidagen 1868 och som efter en rad flodvågor flyttades cirka 390 meter inåt land. Fartyget användes som fälthospital under Stilla Havskriget och idag finns en liten rostig del kvar som av människohand har flyttats närmare vattnet och som nu är ett nationellt minnesmärke nära Playa Las Machas norr om centrum.
Mycket historiskt prat blev det nu och kanske lite mindre ren krönika av denna text. Det har dock hänt en ytterligare "rolig" incident mellan Chile och Bolivia som jag tänkte kommentera snabbt imorgon. Det handlar om att, ta ett djupt andetag och sitt ner i en bekväm stol, beväpnade bolivianska soldater har tagit sig in på chilenskt territorium för att råna och köpa stöldgods, och nu ska Bolivia anmäla Chile (ytterligare en gång, börjar bli tröttsamt) för att dessa skulle ha behandlat "soldaterna" på ett felaktigt sätt. Mer om det imorgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar