Länge sen senast

Här kommer en liten hälsning från ett köldslaget Santiago. Jag har aldrig varit kinkig inför kyla tidigare, har med glädje spänt för skidorna och givit mig ut i gnistrande spår trots 15 minusgrader, men den här kylan kryper sig in i alla vrår av ens lekamen och får själva anden att frysa. Senaste veckorna har vi också begåvats med ett ihållande regnoväder som får svensk november att verka riktigt ljus och trevlig. Tydligen ingen ljusning heller att vänta enligt väderleksrapporten. Jag tänkte på det häromdagen; jag har inget minne av att vintern var såhär regnig i Santiago. 2004, då jag och L.S. levde rövare här (VAR DET TIO ÅR SEDAN?!), var det mycket kallt och ruggigt, ja, och visst kunde det regna ett par eller fler gånger men inte som det har regnat denna vinter. 

Vad händer i Santiago de Chile då? Jo faktiskt ganska mycket, men samtidigt ganska lite som är tillräckligt intresseväckande för att kunna skriva om det. Min tillvaro i huvudstaden dediceras åt arbete under veckorna (och det har varit mycket på det fatet den senaste tiden) och de helger som jag inte åker till norr och mina flickor ägnas åt att läsa, långa promenader, måttliga mängder TV-spel och nu senast också till att planera inför vår Sverige-flytt. Javisst, vi flyttar hem till Sverige i januari, något som jag ser mycket fram emot trots att jag är väldigt förtjust i Chile. I maj erhöll min hustru Permanent Uppehållstillstånd (konstigt vore väl annars med tanke på både det ena och det andra...) och nu är det dags att pröva på livet som familjefar i Landet i Norr. Några av Er minns säkerligen ett par berättelser från år 2011, då vi ansökte om uppehållstillstånd i Sverige och hon också fick det, men då vi valde att stanna kvar i Chile en tid på grund av arbete. Men nu bär det av, och det ska bli fantastiskt. 

Min ögonsten Francisca fyllde ett år för lite sedan, vilket naturligtvis firades. Jag hade beslutsångest den 13 juli; finalen i Fotbolls-VM eller barnkalas.... skämt åsido, ett-årsdagen högtidlighölls naturligtvis med churrasco- och tårtkalas hos Gabrielas familj i Arica och som gammal Lego-fantast hade pappa såklart bland annat köpt en stor kartong Lego Duplo, som huvudpersonen glatt satte sina små händer i. I bakgrunden såg vi dock hur Tyskland välförtjänt besegrade Argentina med 1-0 och kammade in sin fjärde världsmästartitel. Fyra år kvar.....

Har Ni röstat förresten? Det har jag, på Sveriges Ambassad här i Santiago. På vilka? De rätta såklart, samma som jag har röstat på i samtliga val sedan 1998 förutom 2010. Om Ni inte har röstat, glöm inte att göra det. Det är en ynnest, en förmån, ett privilegium att få rösta, och det ska utnyttjas. Använd huvudet bara denna gång och rösta på något vettigt, något som tar ansvar för landet och folket. INTE på någon hen-extremism som vill avskaffa könet, anser att alla män är djur och ska betala mans-skatt och tycker att barn ska få genomföra gratis könsbyte.

7-1

Deutschland.

Deutschland.

Deutschland.

Deutschland.

Deutschland.

Deutschland.

Deutschland.

 

Det som vi igår fick bevittna på Estádio Mineirão i Belo Horizonte är historiskt. Jag har sett fotboll sedan jag var fem år gammal och jag har aldrig upplevt något liknande, i varje fall inte på denna nivå. Många av Er har säkerligen sett fotboll i många fler år än mina 28 men jag kan ändå garantera er att gårdagens semifinal var ett stycke fotbollshistoria. Inte ens den uppgjorda "semifinalen" 1978 mellan Argentina och Perú (6-0 till Argentina, precis det resultat som desamma behövde för att nå finalen) når upp till den nivå av utskåpning som Tyskland, eleganta och effektiva, bjöd på igår.

 

Brasiliens största förlust någonsin. Inte bara i VM-sammanhang eller ens i tävlingssammanhang, utan NÅGONSIN. Och den inträffar i en semifinal i Världsmästerskapen, på hemmaplan.

 

Nu inväntar vi med spänning dagens semifinal mellan Holland och Argentina.

 

Heleuropeiskt eller repris från 1986 & 1990??

Arica. Domingo. Noche. El gato anda regalón

Buenas noches,

Nu har jag varit professionell far i lite drygt en vecka och även om det är det roligaste "arbete" som jag har haft och som jag någonsin kommer att ha så har jag aldrig haft så ont om tid som nu. Det ska, förutom att städas, kokas och grejas som tidigare, nu matas, vyssjas, passas, tvättas, vaggas och bytas på i ett. Men det är ett göra som jag mer än gärna utför, och det med största nöje. Lilla Francisca Elise är ny 22 dagar gammal och vägde i slutet  på förra veckan hos motsvarigeten till BVC 3280 gram, så hon växer ganska bra.

 

Kväll nu, Lillan har ätit duktigt och somnat, Frugan ligger och ser på sin Teleserie och det är lungt och tyst. Jag passar på att ta en stund vid datorn för diverse ärenden och för att skriva en sväng. Arica lever verkligen inte upp till sitt smeknamn "Den eviga vårens stad" då det i över en vecka har varit mulet, max 15 grader varmt/kallt och och snålblåsten kroniskt har ilat från havet västerut.

 

Jag är på tal om absolut ingenting inne i en period av total avhållsamhet från alkoholhaltiga drycker på över tre veckor och jag har inga som helst planer på att bryta den perioden.

 

Men på tal om Teleseries så är dessa ett fenomen som jag ännu inte kan identifiera mig med, trots snart fem års total vistelse i Latinamerika. Teleseries är stort i Chile och "skådespelarna" som "agerar" i dessa är primära samtalsämnen bland skvallret och paparazzis. Att följa en Teleserie är dock långt ifrån ett chilenskt unikum, dessa är enormt stora i hela Latinamerika. Om jag inte minns fel hete den mest populära Teleserien under min tid i Argentina "Muñeca Brava" som det var ett sabla pladder om bland de flesta generationer och det fanns också ett par Teleseries i Costa Rica som jag dock har förträngt namnen på.

Teleserien är motsvarigheten till Sveriges Såpopera, som Vita Lögner, Skilda Världar, Feta Känslor och Svullna Ljumskar, men det finns en viss differens mellan dessa bägge genrer. En objektiv generalisering säger att Teleserien ÄR en såpopera, men kortare. Om Såpoperan är romanen så är Teleserien novellen. En såpopera kan tyvärr pågå i åratal och ta upp programtid utan att ta slut men Teleserien pågår under sex månader eller ett år. En subjektiv generalisering säger att Teleserien är ganska många gånger sämre än Såpoperan, om det nu är möjligt men jag tror att det är det. Vansinnigt överdrivna handlingar och ett enormt dåligt skådespeleri gör det möjligt. Men fenomenet Teleseries är så stort, så omfattande att till och med TV: s morgonprogram kan ha följetången i Teleserien som huvudsamtalsämne. För att inte tala om "skådespelarnas" förehavanden som även dessa skvallras och diskuteras fram och tillbaka.

 

Brasilien och México är de i särklass största producenterna och exportörerna av Teleseries och på eftermiddagarna visar samtliga chilenska nationella TV-kanaler minst en Teleserie, inköpt eller inhemsk.

 

Jaha och? Om nu Teleseries är så dåliga och ointressanta, varför bryr jag mig?

 

Det gör jag inte. Jag ger högaktningsfullt blanka f-n i både Teleseries och att folk tittar på dessa. Men jag förvånas ändå över fenomenet. För Teleseries är nästan något sakralt, det är ingenting man tar med en klackspark utan man måste följa den och man till och med måste hålla sig uppdaterad om de medverkandes förehavanden och skandaler. Man tittar inte på sin Teleserie, man lever med den, lever i den. Och det var samma sak i Argentina för 14 år sedan, träffades man med ett gäng vänner på vardagseftermiddagen var det högst troligt Teleseries som var huvudaktiviteten för det sociala samkvämet.

Lite nytt

God afton,

 

Jag har inte haft vinterkräksjuka någon gång tidigare, inte ens när jag bodde i Stockholm. Folk har insjuknat till höger och vänster men jag har klarat mig. Fram tills nu, när jag bara är här på besök.

 

Här har det hänt en hel del de senaste veckorna, både roligheter och tråkigheter. Jag ska inte ledsna ut Er eller mig själv med att rabbla allt tråkigt som har hänt, men jag kan nämna att det har med en nyupptäckt vattenskada i min lägenhet att göra. Lägg därtill byråkratiska försäkringsbolag och en allmänt trögkörd renoveringsprocess som tydligen behöver tre veckor på sig att ens sätta igång så förstår Ni säkert att jag har varit tämligen frustrerad. Aldrig, inte ens i min vildaste fantasi, kunde jag tro att Sverige skulle vara upp till denna grad byråkratiskt. Här är man bra på att kritisera övriga länder, inkluderat Sydamerika, för att dessa skulle vara byråkratiska men man är ganska duktig på att vara det själv. Nu, efter "bara" tre veckor, verkar det dock som att reparationer ska komma igång och jag kan andas lite lugnare.

 

Bland de mer trevliga aktiviteterna som jag har sysselsatt mig med har vi skidåkning, långa promenader i sagolika vinterlandskap, goda middagar med släkt och vänner samt lite utgångar. Igår onsdag skulle jag ha gått och sett matchen mellan Sverige och Argentina men det fick jag efter mången fundering in i det sista ställa in på grund av sjukdom. På måndag reser jag en kort sväng till Värmland för att återse vår gamla sommarstuga, som Ni kan läsa mer om här.

 

Det är riktigt roligt att återse allt och alla, men kanske att man börjar så smått tråna tillbaka hem till Arica nu. Min hustru är i vecka 16 så jag kan inte vara borta alltför länge. Det snöade här i Stockholm igår kväll och det är fantastiskt vackert. I Arica är det tydligen värmebölja med temperaturer en bra bit över 30 grader...

Sport

God fredageftermiddag!

 

Sitter här i en gassande vårsol som sent om sider började värma Nordchile, läppjar på en kall en, väntar på kvällens match mellan Ecuador och Chile och kan inte bestämma mig om jag ska se det nyss igångblåsta andinska derbyt mellan Bolivia och Perú eller den redan började andra halvleken i den brittiska lillebrorsdrabbningen mellan Skottland och Wales på Fox Sports.

 

Just precis, nu ska vi prata fotboll här.

 

TIll att börja med, Sverige lyckades efter en hedrande kämpainsats vinna mot storlaget Färöarna med imponerande 2-1. Observera ironin. FÄRÖARNA.

 

Wales och Skottland spelar en riktigt trevlig och bra genomförd match i Cardiff. Mina favoriter sedan VM 1990 Skottland leder med 1-0 med mersmak. Men jag tror ändå att jag ser vidare på Bolivia mot Perú, det är ändå landslagsfotboll från Sydamerika som vi ska ägna stor del av denna text åt.

 

Det är inte en bra match som spelas på 3200 meters höjd över havet i La Paz. Perú spelar dåligt men stackars Bolivia skulle knappt kunna mäta sig mot ett korplag. Om en liten stund inleds dock eftermiddagens höjdpunkt: Ecuador mot Chile i Quito. Chile, som läs och häpna ledde hela gruppen inför senaste omgången, rasade raka vägen ner till en mindre hedersam femteplats efter en irriterande och förvånande 3-1 - förlust hemma mot Colombia för ett par veckor sedan. Man tar sig inte till VM genom att förlora mot Colombia på hemmaplan. Nu väntar en ännu tuffare uppgift: tabelltrean Ecuador på bortaplan. Ecuador är starka på hemmaplan och dessutom har Chile Gary Medel avstängd samt tränaren Claudio Borghi på läktaren efter en incident under matchen mot Venezuela tidigare i vintras. Man väljer också att bänka målvakten och kaptenen Claudio "Manos de Jabón" (Tvålhänderna) Bravo till förmån för Universidad de Chiles tidigare burväktare Miguel Pinto, numera hemmahörande i Atlas i México. Bravo har i och för sig spelat långt under sitt efternamns epitet så det var på tiden att man luftar andra målvaktsalternativ. Det blir tufft för La Roja i Quito ikväll, jag är nöjd om vi tar en poäng. För

 

Gooooool del Perú

 

Ett långskott en bit in på offensiv planhalva och Bolivias målvakt verkade inte ens intresserad av att ta skottet. Perú kommer vinna denna denna match enkelt. Byter tillbaka till Cymru-Alba, det här var ju inte ens roligt att se. Och ser man på, straff direkt för Wales! En tämligen billig sådan enligt reprisen. Låt se. Jaha, enkelt inrullat och 1-1.

 

Var var jag nu? Jo, en poäng för Chile ikväll mot Ecuador och jag är nöjd. Sedan blir det hem och ladda batterierna, för på tisdag nästa vecka får Chile duka fram bästa porslinet hemma i Santiago då det blir finfrämmat från andra sidan Anderna. Derby mot Argentina, en riktig höjdare!

 

Förövrigt blir vår nya lägenhet mer och mer färdigställd, jag hoppas att vi kan flytta om ett par veckor. Jag lovade för lite sedan att visa foton men tro mig, Ni vill inte se hur det ser ut nu. Avvakta så får Ni se när den börjar färdigställas istället.

 

Jag har också nyligen fått jobb på Ciudadano Global, en NGO som arbetar med flyktingar i regionen. Hittills är det mycket läsa och sätta sig in i arbetet men det verkar både intressant och roligt.

 

Nu är det fotboll

VAMOS CHILE!!!

Tisdag kväll

Något konstigt har hänt med mig det senaste året. Jag är nämligen magsjuk igen. Jag, som tidigare har kunnat äta sten utan att detta har medfört någon extraordinär ökning av inre aktiviteter, ligger återigen däckad och med inställda planer. Inga lektioner på universitetet ikväll bidde det därmed, tråkigt då jag gillar juridik och behöver all matematik som kan fås. 

Eftermiddagen ägnades åt engelskundervisning i två timmar och sedan gick jag iväg och hämtade ut min kära dator från reparatören igen som verkar fungera bra hittills. Det är sant som de säger, de gamla grekerna: man vet inte hur mycket något betyder för en, innan man saknar det. 

Lyssnade lite och såg sista tio minuterna av Stockholmsderbyt tidigare i eftermiddags. AIK kan inte göra mål verkar det som, jag fick lite känsla av 1998 när jag såg dem spela och ineffektiviteten framför mål. Självmål var AIK: s bäste målskytt den säsongen och mycket riktigt gjorde Självmål AIK: s mål även idag. Å andra sidan vann AIK SM-guld när Självmål var som målfarligast år 1998... Far därhemma visade matchen i sin iPhone, över FaceTime, och jag tittade i min iPad. Kanske primitivt men jag tycker att det är häftigt och kul att det går så lätt att kommunicera nu. När jag bodde i Jujuy i Argentina för endast 13 år sedan pratade jag med familjen en gång varannan vecka, och då bara tio minuter åt gången. Det var annorlunda. 

Annars är den största nyheten i Chile just nu den stora rättegången mot tidigare regeringsmedlemmar och -tjänstemän som nyligen har inletts i Santiago. Åtalet gäller dråp på nästan 200 personer som miste livet i tsunamin som medföljde den stora jordbävningen som inträffade den 27 februari 2010 i södra delarna av landet. De åtalade anklagas bland annat för att inte ha följt gällande säkerhetsrutiner, negligerat information och vilselett befolkningen. Bland annat gick dåvarande och avgående presidenten Michelle Bachelet ett par timmar efter skalvet ut med ett tal till nationen i samtliga nationella tv-kanaler och radiostationer och avblåste risken för tsunami och manade till lugn. Ett mycket märkligt beteende av en statschef, då en nästan sex meter hög tsunami hade slagit in över sydchilenska kusten cirka en halvtimme INNAN presidentens tal. Bristen på central ledning var uppenbar dagarna efter det massiva skalvet och den avgående regeringen tycktes mest vara intresserade av att skicka militär för att skjuta på hungriga och frusna människor som stal mat och kläder i de drabbade områdena. Stjäla är såklart inte bra men vad gör man i ett sådant läge, om man har förlorat allt man ägde och om man inte har mat, vatten eller mediciner? Jag anser att det är helt rätt av Chile att de ansvariga regeringsmedlemmarna och -tjänstemän utreds och ställs inför rätta för brist på engagemang och felaktig hantering av denna krissituation. Men man måste också ha i åtanke att denna rättegång är politisk. Jordbävningen inträffade precis i övergången från socialistiskt styre under avgående presidenten Michelle Bachelet till ett högerstyre under den tillträdande presidenten Sebastián Piñera och den ny styrande högeralliansen har aldrig missat någon möjlighet att kritisera den tidigare regeringen och presidenten för det misslyckade hanterandet av situationen efter skalvet år 2010. Då den nuvarande regeringen fick visa upp sig dels under den famösa räddningen av gruvarbetarna i Copiapó men också under jordbävningen i Japan förra året då hela chilenska kusten fick tsunamilarm tog man såklart tillfället i akt att inför hela landet dels visa sin förträfflighet men också att utdela kängor till Bachelet och hennes tidigare regering. 

Det är bra att de ansvariga ställs inför rätta, men processen är också ett spel för de politiska gallerierna. Bra eller dåligt - bestäm själv. Michelle Bachelet själv kan inte åtalas då tidigare statschefer åtnjuter en typ av åtalsimmunitet i Chile men det diskuteras i kongressen, där högeralliansen har majoriteten i bägge kamrarna, om att upphäva denna typ av immunitet, just för att även ställa den tidigare presidenten inför rätta för dråp. 

Lördag kväll

Lördag eftermiddag, och ni verkar det som att den rojalistiska yran och glädjen som vi har svämmats över av, så även jag, håler på att ebbas ut. Jag satt uppe till fyra i torsdags morse för att följa med vad som hände borta i Sverige via internetradio och tidningar. Det är inte varje dag som det föds en tronarvinge, och det är fantastiskt att Sverige monarki har fått sin arvinge som för en tusenårig tradition vidare. Jag hade dock hellre sett en pojke, och att han hade döpts till Oscar. Jag har alltid velat se Oscar III på Sveriges tron.

Nyheten tas dock med ro här nere i Sydamerika. Jag läser dagligen fyra chilenska dagstidningar (La Tercera, El Mercurio, Las Últimas Noticias och Estrella Arica) och två argentinska (La Nación och Clarín) men ingen av dessa alster har skrivit något, ens en notis, om att det har fötts en sessa i Sverige.

Värmen fortsätter, minor fortsätter hittas här och var uppe vid gränstrakterna och igår kväll hade vi ett par vänner över på sushi och lite drinkar. De sista gästerna gick klockan sex imorse, har man bara gott sällskap, god dricka och gott tilltugg är det lätt att få tiden att stanna här i Sydamerika. Just nu är det öppet möte för motsvarande bostadsrättsföreningen och jag tar det aktiva beslutet att inte närvara. Jag har varit på ett par såna där möten tidigare och jag har under dessa fått klart för mig att det stämmer att det är de tomma tunnorna som bullrar mest. Dessa möten förstörs nämligen gång på gång av negativa gnällspikar som ser som sitt kall att klaga på allt och alla. Oftast, men inte alltid, är det medelålders hemmafruar som ägnar dagarna åt att träffa varandra, skvallra och sprida rykten för att sedan ge utlopp för sin pessimism bland annat på dessa möten. Ingenting avklaras och ingenting blir gjort, och jag blir bara irriterad när jag närvarar.

Ikväll blir det en plugg-kväll, fortsätter duktigt att studera min engelskkurs.

Ser nu att ordet "engelskkurs" enligt min Google Chrome är felstavat. Slår upp stavningsförslagen. Var i alla oceaner finns likheten mellan "engelskkurs" och "strängeligen"?

Far: Arsenal-Tottenham går enligt TV-tablån på Fox, så vi hörs o ses imorgon söndag!

Minor

Solen skiner från en klarblå himmel här i sensommarvarma Arica. Häromkvällen skakade det till i berggrunden, men ingen större skada skedd, och regnet fortsätter skvala ner uppe i bergen vilket omöjliggör badande i det saltstänkta Stilla Havet, vilket jag tidigare har berättat om. Men det är inte bara stranden och badvattnet som förstörs av den ihållande nederbörden, som faktiskt även visar sig i form av snö. I helgen stängdes gränsen mellan Chile och Perú, bara cirka 10 minuters bilfärd härifrån, vilket lämnade 500 chilenare strandsatta på Tacnas centralstation och såvitt det ser ut kommer gränsen fortsätta vara stängd. Inte på grund av regnen i sig, utan på grund av vad regnet har ställt till med. En mängd floder har sitt utlopp i havet i Aricabukten och ett par av dem rinner just ganska nära gränsen mot Perú, framför allt den stora Río Lluta. Dessa floder som vanligtvis inte är mer än små rännilar har svämmat över totalt på sin färd ner mot Oceanen, och det är naturligtvis inte något nytt, El Niño-period och allt som det är i nu. Jo, om de rinner i gränstrakterna mellan Chile-Perú. Till saken hör nämligen detta: området är kraftigt minerat, av bägge länderna men framför allt på den chilenska sidan efter ett överhängande hot om en gemensam peruansk-argentinsk invasion av Chile år 1978. De bräddfulla floderna har nu svept med sig allt i sin färd och det innefattar även gamla minor. Både antitank-minor och personminor, som i decennier legat och blekts ute i Atacamaöknens ödemark dit ingen vettig människa går, ligger nu på grund av flodernas framfart spridda lite här och var utan någon uppsikt och faktum är att armén till och med har hittat minor i havet. Hela gränsfronten är därför stängd på bägge sidor och Chiles armés minröjningsteam har fullt upp med att se till att området blir framfartsdugligt igen. Enligt chilensk media har över 250 minor hittats och desarmerats, både i havsbryn och strandkant, längs flodkanter och vid vägar. Stranden där minor har upphittats, där floderna i ett gemensamt delta rinner ut, är lyckligtvis nog ett område som är avstängt för allmänheten så inga människoliv har varit i fara. Vi bor som bekant ett par hundra meter från havet, mellan Aricas centrum och stranden där minorna hittas, och både Carabineros (polisen) och arméns helikoptrar flyger skytteltrafik precis ovanför oss.

Los trabajadores allí tienen suerte, pasan todo el día puro buscando minas.

Malvinerna

En nygammal geopolitisk konflikt har blossat upp i Sydamerika. Förrutom Peru och Bolivia som i och med sina anmälningar mot Chile inför Internationella Domstolen i Haag härmed gör officiella geopolitiska anspråk på chilenskt territorium – till skillnad från tidigare endast mer eller mindre aggressiva uttalanden –, har även Argentina och Storbritannien börjat höja sina röster om den till Storbritannien hörande men under argentinskt anspråk lystrande ögruppen Falklandsöarna eller Malvinerna, belägen i sydatlanten endast 450 km från den argentinska kusten. För exakt 30 år sedan, dels i ett desperat försök att vända hemmaopinionen men även för att fullfölja en sekellång nationell strävan, iscensatte den argentinska militärjuntan en fullskalig invasion av öarna vilket ledde till Falklandskriget i vilket den brittiska flottan gjorde proceduren förkrossande kort med sin argentinska motpart. Den argentinska hemmaopinionen vändes visserligen men åt fel håll än den tänkta: den på hjältemod aspirerande militärjuntan föll, och landet återfick en demokratiskt vald statschef och regering.

Argentina har dock aldrig glömt Falklandsöarna, eller Malvinerna som jag väljer att kalla dem, och de geopolitiska anspråken har i allra högsta grad kvarstått. På samtliga argentinska kartor utpekas öarna som argentinska, i skolorna lär eleverna sig de argentinska platsnamnen och den argentinskt skrivna historien, det korta kriget kallas ”ärevördigt” och ”heroiskt” trots brakförlust och krigsveteranerna betraktas som nationens hjältar. Trots detta har det inte hörts mycket om ämnet på ganska länge, men de senaste veckorna verkar konflikten ha blåsts till liv igen. Argentina, vars styrelse verkligen inte behöver oroa sig för sviktande opinion, tvärtom, har förbjudit fartyg under malvinsk flagg att lägga till i argentinska hamnar och flera länder, bland annat Uruguay och Brasilien, har följt efter. Argentina har också ställt in en av få civila flygningar från öarna till den sydamerikanska kontinenten och den enda som landar i Argentina. Storbritannien har svarat på detta med att skicka ner krigsfartyg till öarna, något som nu Argentina protesterar kraftigt mot, bland annat i FN: s säkerhetsråd, och kallar aktionen för en ”militarisering av Atlanten”. Argentinas president Cristina Kirchner höll ett flammande tal i Buenos Aires igår tisdag eftermiddag och sade att konflikten inte längre är argentinsk, utan ”latinamerikansk och global”.

Jag bodde i Argentina under hela 1999, och det var så länge sedan att jag fortfarande gick i skolan (jag tog”studentexamen” i Argentina och då jag senare även tog studenten i Sverige innehar jag således två studentexamina), och jag minns hur vi ägnade en hel dubbeltimmes geografilektion åt just Malvinerna. Först lärde vår enögde magister oss de argentinska namnen på öar, berg, städer och byar, vikar, floder osv. För den intresserade: de brittiska namnen på huvudöarna West Falkland och East Falkland heter i Argentina Isla Gran Malvina och Isla Soledad och huvudorten Stanley innehar det något mer argentinska namnet Puerto Argentino. Bara som ett exempel. Efter att duktigt ha skrivit upp namnen i våra geografiböcker höll vår magister en brinnande patriotisk monolog om Malvinerna, hur britterna ockuperar argentinskt territorium och hur hjältemodigt krigsutbrottet 1982 var. Han slog med näven i katedern så golvet sprack nästan när han eldande hojtade in den sårade argentinska nationalkänslan i våra öron och hur vi alla måste stå upp och kämpa för att Malvinerna åter blir argentinska och visst, vi höll med naturligtvis. I Argentina säger man inte emot läraren.

Även om jag har full förståelse för de argentinska anspråken på Malvinerna (däremot är det inte sagt att jag STÖDER dem – inte fullt ut i alla fall) så har jag också full förståelse för London, som å sin sida kort säger att ämnet inte är aktuellt för diskussion så länge inte Falklandsöarnas invånare kräver det. Visst stämmer det, i den moderna världen vi lever i är det väl till sist ändå folket som bestämmer. Hur ologiskt det än må vara att Storbritannien styr över territorium på andra sidan jorden, på argentinsk kontinentalsockel, inte ens 50 mil från argentinska kusten, så bebos ändå öarna av britter. Folk som alltid har varit britter och som fortsatt vill vara britter. Om dessa frivilligt ger upp den önskan och önskar återansluta sig med Argentina, ja då instämmer jag gladeligen i det argentinska firandet att öarna har anslutit till de blåvita. Men tills dess får vi nog fortsatt vänja sig vid brittisk närvaro, civil och militär, i Sydamerika.

En vecka kvar

Idag är det exakt en vecka kvar till jag lämnar Den Eviga Vårens Stad Arica och tar mig ner till Santiago för vidare färd mot Madrid och Stockholm. Det ska bli väldigt trevligt men det känns också lite märkligt om jag ska vara ärlig, tiden har mycket gått fort och redan har ett år passerat sedan jag kom hit. Jag anlände Chile som singel och lämnar Chile som en gift man, det är väl ändå den största skillnaden. Jag tror ändå att jag är samma person som tidigare, men laddad med nya perspektiv på liv och tillvaro och nya insikter om vad man egentligen vill.

Fritiden nu den sista tiden handlar om måla, måla, måla, kattungar och fotboll. I den ordningen. Jag spacklar, slipar och målar febrilt väggarna i vår lägenhet för att bli klar innan jag beger mig norrut til den Gamla Kontinenten och nu är det inte mycket kvar, det ska erkännas men jag vill ändå bli färdig med det hela utan att stressa. Våra kattungar som är hela familjens samtalsämne äter och växer och verkar må bra i sitt hörn med filtar och mamma Mishi tar bra hand om de små liven. Och ikväll är det fotboll igen, VM-kval i fotbollsgalna Sydamerika. Tre matcher kommer jag att beta av under kvällen, jag har precis hört Radiosportens referat från Blågults förlust mot England och samtidigt har första halvlek i Argentinas kräftgång borta mot Colombia avslutats med colombianskt 1-0 efter en briljant frispark och aldrig har jag sett så många gula tröjor på ett och samma ställe när jag ser läktarna i Bogotá. Och på tal om kräftgång: La Roja verkar inte ha hämtat sig från storförlusten mot Uruguay och den bakomliggande incidenten med de fem hemskickade spelarna i förra veckan och kvällens match hemma i Santiago mot Paraguay kan gå precis hur som helst. Naturligtvis hoppas vi på att La Roja tar sig i sina röda kragar och ser till att gå hem med tre poäg för att få igång själsförtroendet och vara med i kampen om de fyra platserna till VM i Brasilien om tre år.

Förkylning, Familjetillskott och Ambassader...

Har ådragit mig en förkylning… hur svårt ska det vara egentligen att följa De Äldre och Vises ord om att ”Svettas in våren”? Det blir en innedag idag med sopplunch och siesta, inte mycket att göra åt. Dock glädjer jag mig mycket mycket åt den trevliga nyheten om att D.K.H. Kronprinsessan och Prinsen väntar barn! Äntligen kommer det svenska kungahuset att få en arvinge som för en tusenårig tradition vidare.

En annan glädjande nyhet (visserligen ett par dagar gammal nu) är också den att regeringen och Riksdagen genom Alliansen och Socialdemokraterna tillsammans äntligen tagit sina förnuft till fånga och nu skjutit till anslag till utrikesförvaltningen så att inte fler svenska ambassader stängs. Det innebär bland annat att Sveriges representation i Buenos Aires fortlever vilket inte bara är trevligt sådär i största allmänhet utan faktiskt också nödvändigt. Ambassaden i Sydamerikas Paris, Buenos Aires, är en av de allra äldsta i staden med 105 år på nacken och den representerar Sverige även i de kringliggande länderna Bolivia, Uruguay och Paraguay. Sverige har en ganska stor representation framför allt i Argentina genom Svenska Kyrkan, en svensk skola och ett antal stora företag som Volvo, Ericsson, ABB och Tetra Pak. Men faktum är också det att i provinsen Misiones i norra Argentina, finns en stad med blonda svensktalande ättlingar till immigranter från Sverige. I slutet av 1800-talet anlände närapå 10 000 svenskar till Brasilien, utlovade guld och gröna skogar. Gröna skogar fanns i överflöd men inte tillgängliga och det fanns verkligen inget guld. De svenska immigranterna tar då sitt lilla medhavda pick och pack och beger sig över gränsen till Argentina där de grundar en liten by som till en början hette Villa Svea, Sveabyn, men som nu heter Oberá och har vuxit till en stad på cirka 50 000 invånare. 2000 av dessa är fortfarande svensktalande, Olaus Petri-kyrkan står mitt i staden och höll predikan på svenska fram till 1973 och svenska Carl von Linné-skolan tar emot sina elever, dock upphörde den helt svenskspråkiga undervisningen år 1952.

Handeln med Argentina ökade cirka 13 % förra året jämfört med året innan. Sverige exporterade till Argentina för 1,7 miljarder kronor under 2010, inga jättesummor globalt sett, men ändå tillräckligt för att bibehålla en representation. Det finns endast 5 länder inom EU som inte har representation i Argentina: Cypern, Estland, Lettland, Luxemburg och Malta. Sverige var på väg att bli det sjätte landet i den skaran. Tack och lov blir det inte så nu utan Sverige fortsätter att ha aktivitet i kontinentens näst största land, med 13 svenska storföretag närvarande och en svensktalande minoritet i Misiones.

Hur mycket hade då staten sparat in på nedläggningen av representationen i Buenos Aires, om nu det knasiga åtstramningspaketet väl hade gått igenom? Enligt inofficiella siffror cirka sju miljoner kronor...

Söndagsrapport: Lite regn och lite sport

Shabat Shalom le’Kulam!

Vi skriver idag den 10 juli 2011 och solen skiner för en gångs skull i ett vintrigt nordchile. Tog en uppfriskande cykeltur längs strandpromenaden imorse och betraktade solitärt den milsvida stranden och Stilla Havets böljor som outtröttligt badade landet. Funderar på att göra det till en daglig morgonrutin, det är livgivande att meditativt skåda ut över det eviga havet och att inleda dagen med att andas frisk havsluft.

Varm och behaglig temperatur idag, det var ett tag sedan. Faktum är att folk här pratar om den ”värsta vintern i mannaminne”, full snöstorm blåser uppe i bergen härifrån Arica och ner till II. Región, ösregn lamslår Antofagasta, vägar har spolats bort och snön har vid upprepade tillfällen stängt gränsen mellan Chile och Argentina, som ligger på cirka 3000 meters höjd. Och häromveckan fick Arica, en av kontinentens soligaste och torraste städer, den största mängden nederbörd på nära 15 år. Det regnade rejält den natten intygar jag.

Alla ovanliga oväder här i regionen tyder på att det börjar bli El Niño-period nu. Jag har inte följt nyheterna så pass noga så jag vet om det är svår torka i Australien och Asien vilket också brukar vara effekten av detta globala väderfenomen men här i Sydamerika pekar alla tecken på att vi går in i en epok av El Niño. Med tanke på att kylan på högplatån dessutom har varit ovanligt stark verkar det som att El Niño åter knackar på dörren.

Annars är fotbollen glödhet här i Chile. De 12 lagen från Latinamerikas alla hörn gör upp i matcher av varierande kvalité i grannlandet Argentina och faktum är att samtliga lag har hypotetisk möjlighet att gå vidare till kvartsfinal inför sista gruppomgången.

Såhär ser situationerna ut i respektive grupp efter två omgångar:

Grupp A

Argentina Bolivia Colombia Costa Rica

Ingenting fungerar för värdnationen Argentina, man har endast lyckats erövra två poäng på två matcher och en seger mot Costa Rica imorgon måndag är inte bara ett krav, det är en nödvändighet för att inte landet ska dras ner i ett träsk av förnedring liknande den ekonomiska dekadensen för 10 år sedan. Messi är totalt under isen och en tydlig spricka mellan honom och hans beundrare och hans antagonister i laget och på läktaren vidgas alltmer. Costa Rica å andra sidan har spelat riktigt trevlig fotboll och 2-0 mot Bolivia häromdagen var välförtjänt. Mot Argentina ska man dock vara chanslösa men det var å andra sidan Bolivia också. Stackarna från Bolivia lyckades kämpa sig till mycket välförtjänta 1-1 mot Argentina i invigningsmatchen men mot Costa Rica i Jujuy var man helt vilsna och det syntes tydligt varför Bolivia är det lägst rankade laget i Sydamerika. Colombia leder lite förvånande gruppen med en seger och en oavgjord match och mot Bolivia senare i eftermiddag ska bara gruppsegern säkras. Colombia spelar bra och är gruppens bästa lag, i skrivandes stund leder colombianerna också mot Bolivia efter 20 minuters spel.

Grupp B

Brasilien Ecuador Paraguay Venezuela

Dödens Grupp och Skrällens Grupp. Hör och häpna – Venezuela, historiens kalkonlag och kontinentens enda land där fotboll inte är den största sporten, leder gruppen med där Brasilien och Paraguay är med. Efter första omgången där matcherna Brasilien – Venezuela och Ecuador mot Paraguay bägge slutade 0-0, och andra där Venezuela välförtjänt besegrade Ecuador samtidigt som Brasilien med nöd och näppe och inte helt rättvist lyckades få 2-2 i slutminuten mot ett kämpande Paraguay som måste fått hela spansktalande Latinamerikas sympatier leder plötsligt det vinröda landslaget från Sydamerikas minst fotbollskända land Dödens Grupp. Inför sista omgången behövs endast en oavgjord match mot Paraguay för att Venezuela ska spela kvartsfinal, en inte helt omöjlig uppgift, och Brasilien behöver vinna mot Ecuador. Brasilien har dock inte spelat bra, brasilianarna är alltid skickliga fotbollspelare men lagspelet har inte fungerat. Samma symptom som värdnationen Argentina verkar genomsyra de så kallade sambaspelarna och var inte helt förvånade om Ecuador lyckas skrälla på onsdag.

Grupp C

Chile México Perú Uruguay

Chile och smått överraskande Perú delar på ledningen i Grupp C efter två spelade matcher. Chile vann väntat sin första match med 2-1 mot México som förståeligt verkar vara helt bakom flötet på grund av tidigare incident utanför planen. Samtidigt inträffade skräll nr. 1 då Perú lyckades få oavgjort, 1-1, mot förra årets VM-fyra Uruguay. Chile ställdes ordentligt på prov i andra omgången då man fick möta de himmelsblå från kontinentens östkust, för första gången på hela året en riktigt svår motståndare och en välspelad match i Mendoza inför närmare 30 000 tillresta chilenska fans som färgade i stort sett hela stadion rödfärgad slutade rättvist 1-1. Senare samma kväll inträffade skräll nr. 2 då Perú lyckades gå segrande ur kampen mot México med 1-0. Antingen är det mycket riktigt en skräll då Perú brukar sluta bland de tre sämsta i Copa América och samtliga VM-kval, eller så är México helt enkelt längre bakom flötet än vad som är vanligt. Hur som helst så ligger vårt nordliga grannland överraskande på samma poäng som gruppledaren Chile, dock med färre mål gjorda. México är mer eller mindre helt borta och ett smärre mirakel ska till för att inte aztekerna åker hem efter tisdagens match mot Uruguay som fortfarande har chansen att ta sig till kvartsfinal men då behöver de vinna med ett par måls skillnad, något som inte ska vara alltför svårt verkar det som. Chile och Perú möts sedan i årets hetaste match, Stilla Havs-derby mellan två ärkerivaler på tisdag kväll. En match som egentligen inte hade varit så spännande men tack vare Perús vinst i fredags blir det en spännande avslutning på gruppen på tisdag.

Copa América är en mycket trevlig fotbollsturnering! Denna är den andra som jag upplever "på plats" i Sydamerika, 1999 spelades turneringen i Paraguay och jag hade äran att bo just i Argentina vid det tillfället. Det går dock inte att jämföra intresset mellan då och nu, trots fanatismen över fotbollen i Argentina var landslaget nere i en så djup svacka (Minns till exempel 0-3 - förlusten mot Colombia och Argentinas TRE (!) missade straffsparkar) att tävlingen trots kvartsfinal för Argentina tråkigt nog ganska obemärkt gick förbi där jag bodde. Här i moderat fotbollsintresserade Chile däremot har "Marea Roja", landslagets supporterkultur, svept in landet i en röd festyra och det är fotboll mer eller mindre överallt!

Åker förövrigt ner till Santiago på fredag morgon och stannar en vecka för diverse ärenden. Tänkte ta en sväng till Valparaíso och Viña del Mar också och uppleva minnen från en glad tid år 2004.

Argentina - Colombia

Suck

Efter ett nytt debacle för värdnationen. Ikväll i köldslagna Santa Fé i provinsen med samma namn lyckades Albicelestes från vårt transandinska grannland endast uppnå 0-0 mot ett defensivt smart spelande, lugnt och coolt Colombia. Tendensen för Argentina var samma som mot Bolivia i fredags, Argentina försöker och försöker men iskalla motståndare som ingen har hört talas om plockar lungt och säkert ner storspelarna Messi, Tévez, Higuaín, Cambiasso, Agüero och alla de andra. Ingenting fungerar i Argentinas spel.

Argentina, hemmanationen som kanske till och med äntligen skulle lyckas ta hem ett stort mästerskap, är nu farligt nära att bli utslagna ur sin egen turnering.

"They should have Maradona back..."

Matchrapport Chile - México

Sådärja, dagen efter den onödigt spännande matchen mellan Chile och México. Chile spelade faktiskt mycket bra men precis som i VM förra året lider de av en fantastisk oförmåga att få in bollen där den hör hemma, det vill säga i motståndarnas mål. México, en av Latinamerikas trevligaste fotbollsbekantskaper, lider naturligtvis av incidenten häromdagen då åtta (!) spelare skickades hem efter att besatts av den briljanta idén att dra upp lyxprostituerade på rummen efter en blöt natts fest. Det gröna landslaget från Latinamerikas nordligaste utpost ringde efter åtta reserver som med blixtens hastighet flögs ner till Argentina för att försöka ta en plats på planen och spelet är därefter. Osäkert och defensivt. México fick inte låna bollen många minuter under första halvlek och det var inte många gånger som det var mer än en grönklädd spelare på offensiv planhalva. Men under första halvleks första och enda mexikanska anfall som resulterade i en hörna, då lyckas de naturligtvis få in bollen bakom den föga övertygande väktaren Claudio Bravo framför Chiles mål. Det var inte bara ett fullkomligt onödigt ledningsmål som México lyckades prestera, det var dessutom ett slappt och opreciserat nickmål som till och med underteckad hade kunnat rädda. Tungt tungt. Och inte blev det bättre av att de chilenska anfallarna Alexis Sánchez och Humberto Suazo, vanligtvis notoriska målspottare i sina respektive klubblag, misslyckades kapitalt med det som de är på planen för att utföra: mål. Första halvlek slutade 0-1 och ett groteskt antiklimax knackade skrattretande på dörren.

Andra halvlek var en kopia på den första: massivt chilenskt tryck mot motståndarnas mål och de gröna såg mer och mer ut som ett försvarande handbollslag. Men frustrationen över de uteblivna målen på planen smittades av till oss åskådare och vi vred våra händer åt det ena misslyckade anfallet efter det andra. Antiklimax gnuggade sina händer på andra sidan porten. Men till slut, efter 66 minuter som kändes som sju år och åtta bedrövelser, och tre flaskor kall Cristal senare kom ÄNTLIGEN kvitteringsmålet som fick oss framför TV: n att hoppa högt. Och bara 6 minuter senare kom också ett ledningsmål, typiskt nog från Arturo Vidal som hade spelat katastrofalt dåligt i första halvlek och både vi TV-tittare som kommentatorer önskade grabben utbytt inför andra halvlek. Härligt! Nu väntade 18 minuters väntan på en slutsignal som aldrig verkade närma sig. México tilläts komma upp och försöka anfalla i slutminuterna men Chile höll ihop sitt försvar och efter visslet som indikerade 90 plus 3 spelade minuter dröjde det inte länge förrän tutandet bland Aricas kvarter började. Vi satte oss också tillsammans med svåger och svägerska i deras bil och vilt tutande åkte vi in till centrum för att delta i en lång karavan av tutande och tjoande bilar, motorcyklar, lastbilar och flaggviftande folk. Lättnad!

Ikväll tar Copa América en paus och inga matcher spelas. Imorgon däremot tar hemmanationen och mitt andra favoritland, maravillosa Argentina, emot Colombia i Santa Fé och nu MÅSTE de blåvita vinna för att ha chans att ta sig vidare till slutspel och undvika ett värre fiasko än vad som upplevdes under VM 2002. Argentina imponerade verkligen inte senast mot kontinentens blåbär Bolivia som kämpade sig till en mycket hedervärd 1-1 – insats i La Plata. Bolivia i sin tur möter Costa Rica i övermorgon torsdag i mitt Jujuy, ett Jujuy som till större delen består av bolivianer eller ättlingar till bolivianer. Den matchen kommer bara bli så häftig, Estadio 23 de Agosto kommer vara lika grönfärgad som vore matchen spelad i La Paz.

Mer fotboll

Nu blir det fotboll igen. Kanske lite tjatigt men två händelser föranleder nämnda faktum. Eller kanske rättare sagt en händelse och en incident. Vi tar oss till vårt köttätande grannland Argentina. Där börjar nämligen årets största fotbollshöjdpunkt nästa vecka: Copa América, motsvarigheten till Europas EM, där totalt tio lag, åtta från Sydamerika och de två inbjudna nationerna México och Costa Rica deltar. Det ska bli mycket trevligt att följa Copa América 2011 nästan på plats, även om jag helst såklart hade varit i Argentina för att kunna följa evenemanget ordentligt på plats. Nu blev det dock inte så, då olika förhinder har satt käppar i hjulet för ett eventuellt återseende av det underbarra Argentina.

Jag kommer skriva en hel del om Copa América här de följande veckorna, var så säkra.

Vi håller oss kvar i Argentina och tar oss närmare bestämt till huvudstaden Buenos Aires. För där inträffade nämligen en nästan ofattbar incident igår söndag kväll. En av argentinsk fotbolls absoluta giganter, River Plate, med 33 ligavinster genom historien och med enligt inoficiella siffror över 15 miljoner fans bara i Argentina, spelade på sin hemmaarena igår kväll sin andra kvalmatch av två möjliga, inte för att vinna någon titel eller liknande utan helt enkelt för att hålla sig kvar i argentinska ligans högsta division. Motståndet bjöds av lilla ynkliga Belgrano, som vann sin hemmamatch med 2-0 och som ikväll lyckades med en otrolig bedrift genom att med 1-1 på nationalarenan Monumental skicka ut River Plate ur högsta divisionen. För att ni ska förstå vidden av det inträffade så tänk er att Manchester United förlorar en kvalomgång mot Scunthorpe eller Barcelona mot Hércules och därmed förlorar sina platser i Premier League och La Liga. På Monumental omringades spelarna av hundratals poliser, vattenkanoner och tårgas användes mot läktarna och en stor del av River Plates fans ägnade ursinnigt söndagsnatten åt att slå sönder Buenos Aires. Jag personligen håller inte alls på River Plate, jag håller på Maradonas blågula Boca Juniors, Rivers störste rival men ändå… argentinska ligan utan River, utan Superclásico… nej, det känns helt enkelt inte rätt.

Annars då? Jodå, en lugn helg här i vinterns Arica. Evo Morales i Bolivia hävdar att Chile samarbetar med utländska terrornätverk och har personligen dekorerat de bolivianska soldater som i förra veckan togs på bar gärning när de bestal chilenare på sina bilar och i Perú sitter Ollanta Humala och drömmer om att återförena sitt land med Bolivia, hänvisandes till den kortvariga union mellan länderna under 1800-talets första hälft som provocerade fram ett krig med Chile.

Pust

Argentina - Nigeria

Sådärja, har precis sett klart första matchen som jag har haft riktigt intresse för. MARADONAS Albocelestes mot Lasses Nigeria. En match som blev onödigt spännande. Argentina kunde punkterat matchen tidigt, men om det berodde på ineffektivitet eller storspel av Nigerias målvakt vet jag inte. Men resultatet blev 1-0. På det stora hela är jag inte imponerad av Argentina. De måste lyfta sig ett par pinnhål till för att vara med på riktigt. AGUANTE ARGENTINA!

ARGENTINA började offensivt, snabbt, trevligt och trevligt. Och mycket riktigt kom målet snabbt också. En dundrande nick på hörna av en omarkerad Heinze. Messi visade äntligen vilken klasspelare han är, även i landslaget. Tevez likaså. Gutierrez kämpade och slet på mittfältet. Higuaín dribblade och sköt men hade svårt att få till det. Sådär höll det på i 20 minuter. Sen var det inte mycket till skönspel av de blåvita.

NIGERIA såg ut som en flock yra höns till en början. Stillastående och passivt, ingen plan, ingen som visste vad man skulle göra/vågade ta tag i saker och ting. Men allteftersom matchen led spelade de upp sig rejält, och de kunde mycket väl ha gjort både 1, 2 och kanske 3 mål. Men en fasansfull ineffektivitet ledde till att målrasslet för The Green Eagles uteblev. MEN: Nigeria har turneringens bästa målvakt. Det kan räcka ganska långt, med tanke på övrigt motstånd i gruppen.

Reflektion 1. Nigerias målvakt. Håll koll på den killen.

Reflektion 2. Det ska till argentinska fans för att överrösta det där förbannade tutandet på läktarna. Har bara sett två matcher hittills men flåsandet i de där jävla strutarna i 90 minuter gör mig vansinnig.

Reflektion 3. Om det är bollen, planen eller spelarna själva vet jag inte. Men det ser illa ut med alla felpassningar. Och inte bara i denna match utan även i alla andra.