Vid Toraks tänder och Belars skägg vad det är varmt! Idag är det så varmt så till och med aptiten försvinner. Har precis ätit lunch med Gabrielas familj och efter ett par skopor tog det stopp. Sitter nu och svettas här, trots att fönster är öppna och vinden blåser från havet. Havet, som vanligtvis glittrar azurblått (det är inte bara Medelhavet som glittrar azurblått) är förvandlat till en kaffememjölkbrun sörja på grund av de sabla skyfallen i bergen. Inte kan man bada, inte kan man surfa och framför allt ser det helt bedrövligt ut när man ser eländet. Det börjar nästan bli värre nu än vad det var förra året. Det tar bara ett par dagar för havet att själv tvätta rent lorten men då måste ju regnandet upphöra först så inte floderna för med sig mer lort på sin forsande väg från berg till strand.
Jag har som bekant engagerat mig lite till och från som lärare i engelska och idag började jag en onlinekurs för att kunna undervisa även på skolor och institut. Idag var första "lektionen" på den kursen och med andra ord är jag tillbaka i skolbänken igen. Eftersom jag inte har studerat engelska på högre nivå på över 10 år känner man att framför allt ens grammatik inte riktigt håller nivån. Jag pratar nog bättre engelska än de flesta men oavsiktligt får ens pratade engelska ett drag av mer vardagligt TV- och filmspråk när man inte längre studerar språket och håller det levande, vilket märks nu när man ser avancerade grammatikövningar som man ställs inför.
I lördags blev det en trevlig utgång, på tu man hand. Vi ringde inte några vänner för att dra ihop ett stort gäng, utan vi beslöt att endast åka iväg vi två. Precis som vi hade briefat under kvällningen åkte vi först iväg till Mojito, puben/restaurangen vid stranden, och kände den ljumma kvällsbrisen från havet när vi satt på takterassen och smuttade på ett par Margaritas. Vi träffade en bekant som vi delade bord med, samtalade och drack ett par drinkar tillsammans. Sedan blev det dans, vi åkte iväg till SoHo, ett av Aricas största discon. Trots att det var ett helt ok discotek, men långt ifrån Acrópolis i Jujuy, måste jag säga att jag inte uppskattar dylika inrättningar längre. Discon, som länge har varit ett stort nöje för min del även om jag inte dansar vidare bra, har jag nyligen upptäckt mest är till nackdel för min del. Jag gillar inte de epileptiskt blinkande ljusen, trängseln, röken (både cigarettrök & rökmaskiner), de dyra drickorna eller den dånande musiken som gör att man lämnar stället med tillfällig tinnitus. Men det är väl ett ålderstecken det också antar jag. Med tanke på snittåldern på övrig klientel som befann sig på SoHo den kvällen (<25) så får jag väl lite melankoliskt inse att disconas, dansens och klubbarnas tid är förbi och jag får ytterligare fokusera på pubar och restauranger nästa gång uteliv och helgnöjen blir aktuellt. Där kan man iallafall konversera i normal samtalston med sitt sällskap.
Imorgon är det Alla Hjärtans Dag och naturligtvis är vi bjudna på det bästa sättet att fira någoniting överhuvudtaget och som tar sig bäst uttryck under den sydamerikansk aftonen, nämligen ASADO. Den 14 februari är för Gabriela och mig inte bara Alla Hjärtans Dag, utan dessutom dagen då vi först träffades in real life och blev tillsammans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar