En vecka kvar

Idag är det exakt en vecka kvar till jag lämnar Den Eviga Vårens Stad Arica och tar mig ner till Santiago för vidare färd mot Madrid och Stockholm. Det ska bli väldigt trevligt men det känns också lite märkligt om jag ska vara ärlig, tiden har mycket gått fort och redan har ett år passerat sedan jag kom hit. Jag anlände Chile som singel och lämnar Chile som en gift man, det är väl ändå den största skillnaden. Jag tror ändå att jag är samma person som tidigare, men laddad med nya perspektiv på liv och tillvaro och nya insikter om vad man egentligen vill.

Fritiden nu den sista tiden handlar om måla, måla, måla, kattungar och fotboll. I den ordningen. Jag spacklar, slipar och målar febrilt väggarna i vår lägenhet för att bli klar innan jag beger mig norrut til den Gamla Kontinenten och nu är det inte mycket kvar, det ska erkännas men jag vill ändå bli färdig med det hela utan att stressa. Våra kattungar som är hela familjens samtalsämne äter och växer och verkar må bra i sitt hörn med filtar och mamma Mishi tar bra hand om de små liven. Och ikväll är det fotboll igen, VM-kval i fotbollsgalna Sydamerika. Tre matcher kommer jag att beta av under kvällen, jag har precis hört Radiosportens referat från Blågults förlust mot England och samtidigt har första halvlek i Argentinas kräftgång borta mot Colombia avslutats med colombianskt 1-0 efter en briljant frispark och aldrig har jag sett så många gula tröjor på ett och samma ställe när jag ser läktarna i Bogotá. Och på tal om kräftgång: La Roja verkar inte ha hämtat sig från storförlusten mot Uruguay och den bakomliggande incidenten med de fem hemskickade spelarna i förra veckan och kvällens match hemma i Santiago mot Paraguay kan gå precis hur som helst. Naturligtvis hoppas vi på att La Roja tar sig i sina röda kragar och ser till att gå hem med tre poäg för att få igång själsförtroendet och vara med i kampen om de fyra platserna till VM i Brasilien om tre år.