Jag hade egentligen tänkt att publicera (ett mycket bra) inlägg om hur helgen har varit och vad som komma skall, men texten som jag skrev i Word försvann. Två sidor. Och klantig som jag är hade jag inte sparat texten.
Vad sur man blir ibland.
Nåväl jag gör ett nytt försök:
Vi har iallafall idag måndag hittat en lägenhet som vi ska hyra. Det är en mindre trea som ligger ett stenkast härifrån och kanske 500 meter från stranden, i ett inhägnat område med egna vakter. Känns bra. Lägenheten i sig är ok men den behöver fräschas till. Spackla och måla väggar och tak och så ska vi byta en dörr. Måla och spackla fixar jag, det har Tayta sett till att jag kan, och dörren ordnar Marcelo, Gabrielas systers pojkvän. Vi var och tittade på den idag och jag gillar området och läget och lägenheten i sig, men som sagt piffa till den bara så blir den hur bra som helst. De som tidigare har hyrt den är tydligen en familj indios som inte vet hur man sköter sitt hem... Men som sagt, bra läge och framför allt bra pris och ägaren är en vän till Gabrielas mamma.
Helgen har annars varit lugn men har gått i utflyktens tecken. I lördags var jag, Gabriela och hennes mamma på en biltur till Valle de Lluta, Llutadalen, en bit norrut bara nån kilometer från peruanska gränsen. Arica ligger i Atacamaöknen och naturen runtomkring består av sand och sten men just i Valle de Lluta rinner en flod och där går det utmärkt att odla. Det var skönt att se lite grönska och växtlighet igen och vi stannade till på en liten restaurang och åt en matbit påväg hem. Senare på kvällen skulle jag och Gabriela gå ut och ta en drink på ett ställe som heter Mojito och vars specialitet är just Mojitos av allehanda varianter. Glada i hågen sätter vi oss i bilen och kör ut på gatan, och där dör bilskrället. Inte ens med hjälp av grannar och Gabrielas syster Exilda som vi väckte (klockan var två på natten men ändå hjälper folk varandra) lyckades vi få igång eländet. Så utgången uteblev och kvällen tillbringades istället på balkongen hemma tillsammans med vänner till Gabrielas familj, vi drack väl ett par romcola och pratade och umgicks fram tills det började ljusna i öster. På söndagen gjorde vi en båtutflykt i Aricabukten med Gabys (och min) kompis Cristian och eftermiddagen var en avslappnande sådan härhemma och på stranden i Cristians bil med ett par skaldjursempanadas och musik.
Jag känner att jag redan börjar bli mer och mer latinamerikansk: det känns inte ovant längre att hälsa vilt främmande damer med kindpussar, jag börjar lägga till mig chilenska ord och uttryck, jag har börjat att tänka på spanska (det är ganska häftigt faktiskt när man märker att till och med ens undermedvetna använder det inhemska språket), jag kan ganska schizofrent ryta till åt min sobrina Fiorenza för att endast 30 sekunder senare leka och kela med det lilla livet igen, jag tycker inte längre att folk kör som dårar, det är helt normalt att äta frukost klockan tio, lunch klockan två, middag klockan nio och jag börjar faktiskt tycka att det är ganska skönt att ta en siesta (jag VET att det inte är bra och jag ska sluta, jag lovar!).
Denna text blev inte så bra som den som gick förlorad men iallafall, vad gör man när inte tekniken vill spela med samma boll som jag... jag ska lägga in lite bilder här också så ni får se hur det ser ut och hur jag har det. Kommer i nästa inlägg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar