Det är dåligt med uppdateringar nu på bloggen, jag vet. Har börjat skriva på en del texter men som antingen är dåliga eller så blir de helt enkelt aldrig klara.
Det pågår en strejk i min tankeverksamhet, en blockad på det löpande band som producerar texter. Leveranserna av inspiration är inställda och förhandlingarna har strandat. Min förmåga att skriva har tagit semester och inte ens mina försök att svartfota fram rader har lyckats.
Förövrigt var jag, Gabriela, svåger Ives, svägerska Exilda, sobrina Carolina och kompis Giovanna i Iquique ca 300 km söderut i helgen. En mycket trevlig week-end i vår södra grannstad och vi åkte dit i en bil och kom hem med två, då Ives passade på att inhandla en nyimporterad i ZoFri. Men Iquique måste vara den äckligaste staden som jag någonsin besökt, och då har jag räknat in både Nairobi, San José i Costa Rica och Södertälje. Slumområde täcker kvarter efer kvarter efter kvarter med wellpapp, drivved, korrigerad plåt och lervägar, skvadroner med flaites och asaltantes spatserar vägarna fram i jakt på ett nytt rånoffer, prostitution och droghandel sker mer eller mindre öppet på gatan och över hela stan ligger en frän stank från alla fiskmjölerier som för tankarna till allehanda oanständigheter. Iquique? Arica siempre Arica! Sedan regnade det faktiskt två gånger i måndags och det gör det bara vartannat aldrig, det vill säga tämligen sällan. Jag som i vanliga fall avskyr regn och aldrig kunde tänka mig att jag skulle uppskatta fallande droppar från himlen med tanke på Svedalas klimat med regn och rusk tyckte faktiskt att det var riktigt behagligt. Det hade regnat en gång på morgonen och luften kändes ren och fräsch, som nytvättad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar