söndag 20 februari 2011

Söndagskrönika

Undrar varför chilenare har så dålig uppfattning om sig själva och sitt land egentligen. Visserligen kommer jag ju ifrån ett land där jantelag, självutplåning och kollektiv neglegering är valspråk så jag är redan van vi ett självmedvetande radikalt motsatt narcissism men ändå, man undrar ibland. Jag har flera gånger sedan jag kom hit regerat över hur chilenare pratar om sig själva och landet och det är inte ofta det är med positiva ordalag. Tyvärr egentligen, för Chile är ett underbart land. Och folk här tycker ganska lågt om både medmänniskor och myndigheter, ingen går fri. Poliser, regering, parlament, socialister, pinochetister, fotbollslandslaget och som sagt landet i största allmänhet får sin dos av svadan när det bekommer sig.

Några av de vanligaste kommentarerna som man får höra är bland annat "País sinvergüenza" (Land utan skam) när man pratar om landet eller någon myndighet och "Gente sinvergüenza" (Folk utan skam) när medmänniskor, poliser eller liknande omnäms. "Vad förväntar du dig, de är chilenare!" var en kommentar som jag fick höra av en vän för någon vecka sedan när vi slötittade på hur Chiles juniorlandslag i fotboll brutalt förnedrades av Uruguays dito med 4-0 i U-21 VM. När jag för lite sedan kommenterade av hur orimligt mycket pappersexercis det krävs för ett vanligt ärende (till exempel en arbetsansökan) blev jag överöst med kommentarer om det ena och det andra om landet, samhället, myndigheter etc etc. Inte bara själva rutinhanteringen eller myndigheterna fick sig en känga utan även LANDET i sig, och det slår mig. Det förvånar mig. Med tanke på att chilenarna till syvende och sist är inbilskt patriotiska och firar sin nationaldag 18 september nästan en hel vecka med fester, nationalsånger, militärparader, asados, konserter och hela landet sveps in i en veckolång röd-blå-vit festyra som endast USA kan konkurrera om. Chilenaren blir också mycket glad och stolt när man som utlänning hyllar och respekterar Chile. Men ändå finns det någon sorts inneboende tvångskänsla hos gemene chilenare att vardagsmässigt förneka och förnedra landet och sina medmänniskor med allehanda självutplånande kommentarer. "País sinvergüenza!"

Att höra exempelvis en peruan säga något liknande om Perú är totalt omöjligt trots att en peruan borde ha mer befogenhet att yttra sig om sitt land på liknande sätt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar