Jag blir galen... Det bidde till slut ingen resa till Perú och Arequipa för mig och Gabriela. Anledningen? Helt enkelt på grund av det som jag skrev igår. Jag har nog aldrig sett så mycket folk som skulle åka till samma ställe på en och samma gång, inte ens midsommarafton för ett par år sedan och jag var tvungen att stå upp på tåget från Stockholm till Hudiksvall. Jag behövde inte hålla i mig då jag stod så tätt packad mot mina medresenärer att dessa fungerade som utmärkt stöd. Att det skulle dröja sina timmar att ta sig över gränskontrollerna vid Chacalluta och Santa Rosa var vi ju medvetna om, men när vi kom till Aricas centralstation för att ta en buss eller en Taxi Colectivo var det så mycket folk att det gick en säkert hundra meter lång kö utanför från entrén bara för att kunna ta sig in i terminalen. Väl inne i terminalen var det månghövdade köer för att köpa biljett och en lika månghövdad kö för att vänta på bussen. De olika bussbolagen arbetar i en sorts kollektiv, man köper biljett i en gemensam kassa och sedan hoppar man helt enkelt på nästa buss som anländer stationen. Folk i kön utanför där vi tappert stod i en halvtimme utan att röra oss många meter framåt sade att det var så mycket resenärer så det helt enkelt inte fanns tillräckligt med fortskaffningsmedel för att täcka upp efterfrågan. Mycket riktigt gapade bussparkeringarna öde och tomma när jag lyckades kika igenom ett staket. Med detta trista faktum i åtanke, och med risken för att bli strandade i Tacna utan tak över huvudet då samtliga inrättningar var fullbokade sedan länge samt att vi heller inte visste hur tillgängligheten på bussar från Tacna till Arequipa låg till, fick vi helt enkelt besviket och buttert styra kosan hemåt igen. Ytterligare ett antiklimax... jag såg oerhört fram emot att återse Arequipa igen men ok, valet av helg var väl kanske inte det mest lämpliga. Jag tröstade mig med att svälja en liten flaska Arequipeña-öl på balkongen i eftermiddagssolen och på kvällen gick Gabriela och jag ut på tu man hand och åt en god middag.
I dagens Estrella Arica kan man läsa att bilköerna från chilenska sidan av gränskontrollen nådde nära milen, från Chacalluta och ända till rondellen vid Río Lluta. Så visst, med facit i hand, vad fabian skulle vi i Perú att göra just den helgen då hysterin verkade nå högre höjder än om Ullared skulle ha haft en 50-%-på-allt-REA? Idag har dessutom sommaren kommit på allvar. 30 graders stekande solsken bjuder de nordchilenska skyarna på och här sitter jag vid matsalsbordet inomhus då solen fortfarande tar ganska hårt på min ännu inte så vana skandinaviska hud. Från lägenheterna runt omkring hörs tjo och tjim från en söndagsmatch i fotboll, Chiles El Clásico mellan Colo Colo och Universidad de Chile. Jag tycker personligen att chilensk fotboll är ganska intetsägande så jag nöjer mig med att lyssna på grannarna. Frugan sover siesta och ute på balkongen ligger vår höggravida katt Mishi i sin korg i skuggan och jäser. Det börjar bli dags för de små att komma nu, för två veckor sedan sade ju veterinären att det skulle dröja max en vecka till nedkomst.
Övriga södagsaktiviteter då? Tja till att börja med ohelgade vi vilodagen med att storstäda hus och hem på förmiddagen och vid tretiden var det dags för en söndagslunch med Gabrielas familj. Det blev ”Carne al jugo”, kokat kött och grönsaker, serverat med ris. En egentligen alldeles för tung mat för en såhärpass varm dag och mycket riktigt inträffade en rejäl paltkoma efterpå. Ikväll blir det utgång med vänner och imorgon ska vi tydligen delta i spektaklet som kallas Halloween, vilket jag endast måttligt ser fram emot. Men nåja, om det gör mina sobrinas glada så ställer jag upp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar