Nu förstår jag varför det heter ”Stryktipset”. Alla lag som jag tippar på får stryk.
Igår eftermiddag åkte vi iväg en snabbtur till Tacna tillsammans med sväran och två vänner igen. Vi åt först en spektakulär lunch bestående av Soltero de queso (ost- och majssallad med koriander), sedan en tvättbalja med nygrillat kött och majskolvar och två kannor lokalt producerat vin på nyupptäckta favoritstället Patroncito strax utanför stan och sedan rullade vi tillbaka till Tacnas kaotiska stadskärna för att handla. Jag hade inget speciellt att handla just denna dag men några filmer, ett stort paket ört-té och diverse husgeråd införskaffades.
På vägen tillbaka fick jag återigen uppleva att peruanska myndigheter har en lång lång väg att vandra innan dessa kan kallas för öppna och stabila. När vi köar för pass-/ID-kontroll för att ta oss ut ur Perú kommer en lönnfet tjänsteman i uniform fram till mig och säger att ska se på mina dokument. Jag lämnar över mitt chilenska ID-kort samt inresedokument för Perú och han tittar på det, vänder och vrider och låtsas undersöka. Sedan utspelar sig följande dialog, fritt översatt från spanska:
”Nationalitet?”
”Svensk.”
"Född i?"
"Sverige."
”Ålder?”
”30.”
”Bor i?
”Arica.”
”Bor du i Chile?”
”Ja.”
”Du bor alltså i Chile?”
”Ja.”
Allt detta trots att samtliga uppgifter framkommer klart och tydligt på chilenska ID-kort, "Cédula de Identidad". Lång tystnad medans den dåren fortsätter kolla på ID-brickan. Sedan lämnar han tillbaka den, för att sedan återkomma efter två minuter. Följande dialog utspelar då sig:
”Hörru, får jag se på dina dokument igen.”
”Jaha... vassego då.”
”Reser du ensam?”
”Nej, med de här.” (Pekar mot mina medresenärer.)
”Är alla chilenare?”
”Ja.”
”Och bor alla i Arica?”
(Alla) ”Ja.”
”Och ni reser alla i grupp?”
(Alla) ”JA.”
"Och ni reser i bil naturligtvis?"
(Alla) "JA."
"Ok, då visar ni var er bil står och så tar ni fram allt ert bagage, vi behöver kolla igenom det.”
(Alla, nu smått irriterade) ”Vi har inget bagage, vi reser bara över dagen!
”Reser ni utan bagage?”
”Ja, vi reser över dagen!”
”Jaha, visa var er bil står så jag kan kolla igenom den.”
Igår eftermiddag åkte vi iväg en snabbtur till Tacna tillsammans med sväran och två vänner igen. Vi åt först en spektakulär lunch bestående av Soltero de queso (ost- och majssallad med koriander), sedan en tvättbalja med nygrillat kött och majskolvar och två kannor lokalt producerat vin på nyupptäckta favoritstället Patroncito strax utanför stan och sedan rullade vi tillbaka till Tacnas kaotiska stadskärna för att handla. Jag hade inget speciellt att handla just denna dag men några filmer, ett stort paket ört-té och diverse husgeråd införskaffades.
På vägen tillbaka fick jag återigen uppleva att peruanska myndigheter har en lång lång väg att vandra innan dessa kan kallas för öppna och stabila. När vi köar för pass-/ID-kontroll för att ta oss ut ur Perú kommer en lönnfet tjänsteman i uniform fram till mig och säger att ska se på mina dokument. Jag lämnar över mitt chilenska ID-kort samt inresedokument för Perú och han tittar på det, vänder och vrider och låtsas undersöka. Sedan utspelar sig följande dialog, fritt översatt från spanska:
”Nationalitet?”
”Svensk.”
"Född i?"
"Sverige."
”Ålder?”
”30.”
”Bor i?
”Arica.”
”Bor du i Chile?”
”Ja.”
”Du bor alltså i Chile?”
”Ja.”
Allt detta trots att samtliga uppgifter framkommer klart och tydligt på chilenska ID-kort, "Cédula de Identidad". Lång tystnad medans den dåren fortsätter kolla på ID-brickan. Sedan lämnar han tillbaka den, för att sedan återkomma efter två minuter. Följande dialog utspelar då sig:
”Hörru, får jag se på dina dokument igen.”
”Jaha... vassego då.”
”Reser du ensam?”
”Nej, med de här.” (Pekar mot mina medresenärer.)
”Är alla chilenare?”
”Ja.”
”Och bor alla i Arica?”
(Alla) ”Ja.”
”Och ni reser alla i grupp?”
(Alla) ”JA.”
"Och ni reser i bil naturligtvis?"
(Alla) "JA."
"Ok, då visar ni var er bil står och så tar ni fram allt ert bagage, vi behöver kolla igenom det.”
(Alla, nu smått irriterade) ”Vi har inget bagage, vi reser bara över dagen!
”Reser ni utan bagage?”
”Ja, vi reser över dagen!”
”Jaha, visa var er bil står så jag kan kolla igenom den.”
osv...
osv...
osv...
Det där överviktiga indianen ville såklart pracka mig på pengar. Han ser en 1,86 lång blond skandinav och tror naturligtvis att jag reser ensam och att jag inte kan prata spanska och att han skulle kunna plocka av mig ett par dollarsedlar. Sedan försökte han en gång till, bara för att jävlas med oss så vi hade fått anledning att muta honom. För chilenare i Perú kostar officiella tjänstemän ungefär 2000 CHP, dyrare än så är de inte. Till syvende och sist hände ingenting, han lämnade oss i fred efter en stunds tjabbande och fortsatte väl sin jakt på någon stackars ovetande turist att störa.
Det är sorgligt att dessa korrupta typer ska få representera och svärta ner Perús namn, ett land som är storståtligt, härligt, vackert och intressant på alla sätt och vis.
Det är sorgligt att dessa korrupta typer ska få representera och svärta ner Perús namn, ett land som är storståtligt, härligt, vackert och intressant på alla sätt och vis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar